Kungl. Maj:ts proposition nr 181 år 1960
1
Nr 181
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige samt Storbritannien och
Nordirland till lindring i dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap; given Stockholms slott den
14 oktober 1960.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 3 juni 1960 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 28 juli 1960 undertecknat
avtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland till lindring
i dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap vill Kungl.
Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna nämnda avtal.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. A’r 181
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 181 år 1960
Avtal mellan Konungariket Sveriges regering
och Det Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirlands regering till
lindring i dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap
Konungariket Sveriges regering och
Det Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirlands regering hava,
föranledda av önskan att ingå ett avtal
till lindring i dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap,
överenskommit om följande bestämmelser:
Artikel
I
(1) De skatter, som avses i detta avtal,
äro:
(a) Beträffande Det Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland:
i
Storbritannien utgående kvarlåtenskapsskatt.
(b) Beträffande Sverige:
i Sverige utgående arvsskatt.
(2) Detta avtal skall även tillämpas
beträffande alla andra skatter, vilka
äro i huvudsak likartade med de i paragraf
1 angivna skatterna och vilka påläggas
i Sverige eller Storbritannien efter
undertecknandet av detta avtal.
Artikel II
(1) Där icke sammanhanget annat
föranleder, skola i detta avtal följande
uttryck hava nedan angiven betydelse:
(a) uttrycket »Det Förenade Konungariket»
åsyftar Storbritannien och Nordirland;
(b)
uttrycket »Storbritannien» betyder
England, Wales och Skottland men inbegriper
icke Normandiska öarna (Channel
Islands) och ön Man.
Convention between the Government of
the United Kingdom of Great Britain and
Northern Ireland and the Government of
the Kingdom of Sweden for Relief from
Double Taxation with respect to Duties on
the Estates of Deceased Persons
The Government of the United Kingdom
of Great Britain and Northern Ireland
and the Government of the Kingdom
of Sweden;
Desiring to conclude a Convention för
relief from double taxation with respect
to duties on the estates of deceased
persons;
Have agreed as follows: —
Article I
(1) The duties which are the subject
of the present Convention are: —
(a) in the United Kingdom of Great
Britain and Northern Ireland:
the estate duty imposed in Great
Britain;
(b) in Sweden:
the succession duty imposed in Sweden.
(2) The present Convention shall also
apply to any other duties of a substantially
similar character to the duties
referred to in paragraph (1) which may
be imposed in Great Britain or Sweden
subsequently to the date of signature of
the present Convention.
Artide II
(1) In the present Convention, unless
the context otherwise requires: —
(a) the term “United Kingdom” means
Great Britain and Northern Ireland;
(b) the term “Great Britain” means
England, Wales and Scotland, and does
not include the Channel Islands and the
Isle of Man;
Kungl. Maj:ts proposition nr 181 år 1960
3
(c) uttrycket »stat», då det användes
beträffande den ena eller den andra avtalsslutande
staten åsyftar Sverige eller
Storbritannien, alltefter som sammanhanget
kräver;
(d) uttrycket »skatt» åsyftar den i
Sverige utgående arvsskatten eller den
i Storbritannien utgående kvarlåtenskapsskatten,
alltefter som sammanhanget
kräver.
(2) Vid tillämpningen av detta avtal
skall frågan, huruvida en avliden vid
sin död var bosatt inom en av de avtalsslutande
staternas område, avgöras i
överensstämmelse med gällande lag i den
staten.
(3) Då en av de avtalsslutande staterna
tillämpar bestämmelserna i avtalet,
skall, såvida icke sammanhanget
annorlunda kräver, varje däri förekommande
uttryck, vars innebörd icke särskilt
angivits, anses hava den betydelse,
som uttrycket har enligt gällande lagar
i den ifrågavarande staten rörande sådana
skatter, som avses i avtalet.
Artikel III
(1) Om en avliden vid sin död var
bosatt inom den ena avtalsslutande statens
område men icke inom den andra
avtalsslutande statens område, skall, såvitt
gäller skattens bestämmande, frågan,
var varje slag av egendom skall
anses vara belägen, avgöras uteslutande
i överensstämmelse med bestämmelserna
i artikel IV.
(2) Paragraf (1) av denna artikel är
tillämplig allenast under förutsättning
att, med bortseende från artikel IV:
(a) skatt skulle utgå för egendomen enligt
lagstiftningen i båda de avtalsslutande
staterna; eller
(b) skatt skulle utgå för egendomen
enligt lagstiftningen i den ena avtalsslutande
staten och skulle utgå även enligt
lagstiftningen i den andra avtalsslutande
staten, därest ej uttryckligt
undantag från skatteplikt stadgats i
sistnämnda lagstiftning.
(3) Paragraf (1) av denna artikel är
icke tillämplig i den mån densamma
skulle leda till att skatt skulle utgå i
(c) the term “territory”, whenusedin
relation to one or the other Contracting
Party, means Great Britain or Sweden,
as the context requires;
(d) the term “duty” means the estate
duty imposed in Great Britain or the
succession duty imposed in Sweden, as
the context requires.
(2) For the purposes of the present
Convention, the question whether a
deceased person was domiciled in any
part of the territory of one of the Contracting
Parties åt the time of his death
shall be determined in accordance with
the law in force in that territory.
(3) In the application of the provisions
of the present Convention by either
Contracting Party any term not otherwise
defined shall, unless the context
otherwise requires, have the meaning
which it has under the law in force in
the territory of that Party relating to
the duties which are the subject of the
Convention.
Article III
(1) Where a person was åt the time
of his death domiciled in any part of
the territory of one of the Contracting
Parties but not in any part of the territory
of the other Contracting Party,
the situs of any property shall for the
purposes of the imposition of duty be
determined exclusively in accordance
with the rules in Article IV.
(2) Paragraph (1) of this Article shall
apply if, and only if, apart from the
said Article IV: —
(a) duty would be imposed on the
property under the law of the territory
of eacli of the Contracting Parties; or
(b) duty would be imposed on the
property under the law of the territory
of one of the Contracting Parties and
would, but for some specific exemption,
also be imposed thereon under the law
of the territory of the other Contracting
Party.
(3) Paragraph (1) of this Article shall
not apply if by reason of its application
duty would be imposed in the territory
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 181 år 1960
den ena avtalsslutande staten för egendom,
för vilken, med bortseende från
sagda paragraf, skatt icke skall utgå i
den staten.
Artikel IV
De bestämmelser, som åsyftas i paragraf
(1) av artikel III äro:
(a) rättigheter, vilka avse fast egendom
(dock icke sådana rättigheter för
vilka fast egendom utgör säkerhet),
skola anses vara belägna å den ort, där
den fasta egendomen finnes;
(b) rättigheter, vilka avse sådana materiella
ting av lös egendoms natur (dock
icke sådana rättigheter för vilka dylika
ting utgöra säkerhet), beträffande vilka
särskild bestämmelse icke meddelats i
det följande, eller sedlar eller annan å
utställningsorten såsom lagligt betalningsmedel
erkänd valuta eller växlar
eller löpande skuldebrev, skola anses vara
belägna å den ort, där de materiella
tingen, sedlarna, valutan, växlarna eller
skuldebreven finnas vid dödsfallet, eller,
därest egendomen är under befordran
från en ort till annan, å destinationsorten;
(c)
fordringar, vare sig säkerhet för
desamma ställts eller icke — härunder
inbegripas av stat, kommun eller offentlig
myndighet utfärdade värdepapper
samt av bolag utfärdade debentures
men inbegripas icke sådana fordringar
för vilka särskild bestämmelse meddelats
i denna artikel — skola anses vara
belägna å den ort, där den avlidne var
bosatt vid sin död;
(d) aktier eller andelar i bolag — härunder
inbegripas aktier eller andelar som
innehavas av annan person (nominee),
vare sig rätten att uppbära avkastningen
(beneficial ownership) framgår av skriftlig
handling eller annorledes — skola
anses vara belägna å ort inom den stat.
inom vilken eller enligt vars lagstiftning
bolaget bildats;
(e) rätt till penningbelopp, som utfalla
på grund av försäkringsavtal, skall anses
vara belägen å den ort, där den avlidne
var bosatt vid sin död;
(f) fartyg och luftfartyg ävensom andelar
däri skola anses vara belägna å den
of one of the Contracting Parties on
property on which, apart from the said
paragraph, duty would not be imposed
in that territory.
Article IV
The rules referred to in paragraph
(1) of Article III are: —
(a) rights or interests (otherwise than
by way of security) in or over immovable
property shall be deemed to be situated
åt the place where such property is
located;
(b) rights or interests (otherwise than
by way of security) in or over tangible
movable property, other than such
property for which specific provision is
hereinafter made, and in or over bank
or currency notes, other forms of currency
recognised as legal tender in the
place of issue, negotiable bilis of exchange
and negotiable promissory notes,
shall be deemed to be situated åt the
place where such property, notes, currency
or documents are located åt the
time of death, or if in transitu, åt the
place of destination;
(c) debts, secured or unsecured, including
securities issued by any Government,
municipality or public authority,
and debentures and debenture stock
issued by any company, but excluding
the forms of indebtedness for which
specific provision is made herein, shall
be deemed to be situated åt the place
where the deceased person was domiciled
åt the time of his death;
(d) shares or stock in a company
(including shares or stock held by a
nominee, whether the beneficial ownership
is evidenced by scrip certificates or
otherwise) shall be deemed to be situated
åt the place in or under the lawr of which
the company was incorporated;
(e) moneys payable under a policy of
assurance or insurance shall be deemed
to be situated åt the place where the
deceased person was domiciled åt the
time of his death;
(f) silips and aircraft and shares thereo£
shall be deemed to be situated åt
Kungl. Maj. ts proposition nr 181 år 1960
5
ort, där fartyget eller luftfartyget registrerats;
(g)
goodwill såsom tillgång i rörelse
eller fritt yrke skall anses vara belägen
å den ort, där rörelsen eller yrket, vartill
densamma hänför sig, utövas;
(h) patent, varumärke, mönster, upphovsrätt
ävensom rätt att nyttja patent,
varumärke, mönster eller egendom
som är föremål för upphovsrätt skola
anses vara belägna å den ort, där den
avlidne var bosatt vid sin död;
(i) på rättsstridig handling grundade
rätts- eller skadeståndsanspråk, som
kunna göras gällande för den avlidnes
dödsbos räkning, skola anses vara belägna
å den ort, där rätts- eller skadeståndsanspråken
uppkommo;
(j) domfästa fordringar skola anses
vara belägna å domstolens kansliort;
(k) varje annan rättighet skall anses
vara belägen å den ort, där rättigheten
anses vara belägen enligt gällande lag i
den avtalsslutande stat, i vilken den avlidne
icke var bosatt.
Artikel V
(1) (a) Vid bestämmandet av det belopp
varå skatt skall beräknas skola
medgivas de avdrag, som äro tillåtna
enligt gällande lag i den stat i vilken
skatten utgår.
(b) Utöver vad i föregående stycke
sägs gäller att vid bestämmandet av
det belopp varå skatt skall beräknas i
Sverige avdrag skall medgivas för skatt
i Storbritannien å egendom, som är belägen
därstädes och underkastad beskattning
i Sverige, så länge som vid bestämmandet
av det belopp varå skatt skall
beräknas i Storbritannien avdrag medgives
för skatt i Sverige å egendom, som
är belägen därstädes och underkastad
beskattning i Storbritannien.
(2) Skall skatt utgå i den ena avtalsslutande
staten i anledning av någons
frånfälle, och var den avlidne vid sin
död icke bosatt inom denna stat utan
inom den andra avtalsslutande staten,
the place of registration of the ship or
aircraft;
(g) goodwill as a trade, business or
professional asset shall be deemed to
be situated åt the place where the trade,
business or profession to which it pertains
is carried on;
(h) patents, trade marks, designs,
Copyright, and rights or licences to use
any patent, trade mark, design or
copyrighted material shall be deemed to
be situated åt the place where the deceased
person was domiciled åt the time
of his death;
(i) rights or causes of action ex delicto
surviving for the benefit of an estate
of a deceased person shall be deemed to
be situated åt the place where such righ ts
or causes of action arose;
(j) judgment debts shall be deemed
to be situated åt the place where the
judgment is recorded;
(k) any other right or interest shall
be deemed to be situated åt the place
determined by the law in force in the
territory of the Contracting Party in
whose territory the deceased person was
not domiciled.
Article V
(l) (a) In determining the amount on
which duty is to be computed, permitted
deductions shall be allowed in accordance
with the law in force in the territory in
which the tax is imposed.
(b) Notwithstanding the provisions of
the foregoing sub-paragraph, in determining
the amount on which duty is
to be computed in Sweden, deduction
shall be permitted for duty imposed
in Great Britain on property situated
therein and subject to duty in Sweden,
so long as in determining the amount
on which duty is to be computed in
Great Britain deduction is permitted
for duty imposed in Sweden on property
situated therein and subject to duty in
Great Britain.
(2) Where duty is imposed in the territory
of one Contracting Party on the
death of a person who åt the time of
his death was not domiciled in any part
of that territory but was domiciled in
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 181 år 1960
skall vid bestämmandet av skattens belopp
eller av tillämplig skattesats hänsyn
icke tagas till egendom belägen utanför
den förstnämnda staten. Vad nu sagts
skall icke äga tillämpning beträffande i
Storbritannien utgående skatt för egendom
som övergår till annan på grund
av förordnande underkastat lagstiftningen
i Storbritannien.
(3) Skatt skall icke utgå i Sverige
för i Storbritannien belägen fast egendom,
så länge som skatt icke utgår i
Storbritannien för i Sverige belägen fast
egendom, som övergår till annan annorledes
än på grund av förordnande underkastat
lagstiftningen i Storbritannien.
Om den avlidne vid sin död var bosatt i
Sverige, må emellertid vid bestämmandet
av den för återstoden av kvarlåtenskapen
tillämpliga skattesatsen hänsyn tagas till
sådan i Storbritannien belägen fast egendom.
Artikel VI
(1) Framställning om återbetalning
av skatt grundad på bestämmelserna i
detta avtal skall göras inom sex år räknat
från den dag då den person, beträffande
vars kvarlåtenskap framställningen
göres, avlidit eller, då fråga är
om sådant framskjutet förvärv, för vilket
skattskyldighet icke inträder förrän
å senare dag, inom sex år från sagda
dag.
(2) Ränta skall icke utgå å skattebelopp
som återbetalas på grund av bestämmelserna
i paragraf 1.
Artikel VII
(1) De behöriga myndigheterna i de
båda avtalsslutande staterna må träda
i direkt förbindelse med varandra för att
undanröja svårigheter eller tveksamhet
vid avtalets tillämpning eller tolkning.
(2) Uttrycket »behöriga myndigheter»
åsyftar för Sveriges vidkommande
finansministern eller hans befullmäktigade
ombud, för Storbritanniens vidkommande
»the Commissioners of Inland
Revenue» eller deras befullmäktigade
ombud och för Nordirlands vidkommande
finansministern eller hans befull
-
some part of the territory of the other
Contracting Party, no account shall be
taken, in determining the amount or
rate of such duty, of property situated
outside the former territory, provided
that this paragraph shall not apply to
duty imposed in Great Britain on property
passing under a disposition governed
by the law of Great Britain.
(3) Duty shall not be imposed in
Sweden on immovable property situated
in Great Britain so long as duty is not
imposed in Great Britain on immovable
property situated in Sweden passing
otherwise than under a disposition
governed by the law of Great Britain;
provided that where a deceased person
was domiciled in Sweden åt the time
of his death, such property situated in
Great Britain may be taken into account
in determining the rate of duty on the
remainder of his estate.
Article VI
(1) Any claim for a refund of duty
founded on the provisions of the present
Convention shall be made within six
years from the date of the death of the
deceased person in respect of whose
estate the claim is made, or, in the case
of an interest in expectancy where
payment of duty is deferred until the
date on which the interest falls into
possession, within six years from that
date.
(2) Any such refund shall be made
without payment of interest on the
amount so refunded.
Article VII
(1) The competent authorities of the
two Contracting Parties may communicate
with each other directly for the
purpose of resolving any difficulty or
doubt as to the application or interpretation
of this Convention.
(2) In this Article, the term “competent
authorities” means, in the case of Great
Britain, the Commissioners of Inland
Revenue or their authorised representative;
in the case of Sweden, the Minister
of Finance or his authorised representative;
in the case of Northern Ireland,
the Minister of Finance or his authorised
Kungl. Maj. ts proposition nr 181 år 1960
7
mäktiga de ombud. Därest avtalet jämlikt
artikel VIII utsträckes att gälla
något i nämnda artikel angivet territorium
skall för detta territoriums vidkommande
med »behöriga myndigheter»
förstås den myndighet i sagda territorium,
som är behörig att handlägga
frågor rörande sådana skatter, som avses
i detta avtal.
Artikel VIII
(1) Detta avtal må, antingen i dess
helhet eller med vissa jämkningar, utvidgas
till att även avse varje territorium,
för vars förbindelser med främmande
makter Det Förenade Konungariket
har att svara, under förutsättning
att därstädes utgå skatter, som
äro i huvudsak likartade med dem, vilka
avses i detta avtal. Varje sådan utvidgning
av avtalet skall gälla från den dag
och med de jämkningar och villkor
(inbegripet även villkor angående giltighetstiden)
som bestämmas genom
noteväxling mellan de båda avtalsslutande
staterna.
(2) Därest detta avtal jämlikt artikel
XI upphör att gälla beträffande
Sverige och Det Förenade Konungariket,
skall, om icke annat uttryckligen
överenskommits mellan de båda avtalsslutande
staterna, avtalet upphöra att
gälla även beträffande varje territorium,
vartill avtalet utsträckts jämlikt
denna artikel.
Artikel IX
Detta avtal skall äga tillämpning beträffande
Nordirland och kvarlåtenskapsskatt,
som utgår i Nordirland, på
samma sätt som det äger tillämpning
beträffande Storbritannien och den kvarlåtenskapsskatt,
som utgår i Storbritannien.
Avtalet skall dock kunna uppsägas
enbart beträffande Nordirland i enlighet
med bestämmelserna i artikel XI.
Artikel X
(1) Detta avtal skall ratificeras i
enlighet med vardera avtalsslutande
statens grundlagar och övriga föreskrifter.
representative; and, in the case of any
territory to which the present Convention
is extended under Article VIII,
the competent authority for the administration
in such territory of the
duties to which the present Convention
applies.
Article VIII
(1) The present Convention may be
extended, either in its entirety or with
modifications, to any territory for whose
international relations the United Kingdom
is responsible and which imposes
duties substantially similar in character
to those which are the subject of the
Convention, and any such extension
shall take effect from such date and
subject to such modifications and conditions
(including conditions as to termination)
as may be specified and agreed between
the Contracting Parties in Notes
to be exchanged for this purpose. &
(2) The termination in respect of the
United Kingdom or Sweden of the
present Convention under Article XI
shall, unless otherwise expressly agreed
by the Contracting Parties, terminate
the application of the Convention to
any territory to which it has been extended
under this Article.
Article IX
The present Convention shall apply
in relation to Northern Ireland and to
the estate duty imposed in Northern
Ireland as it applies in relation to Great
Britain and to the estate duty imposed
in Great Britain, but shall be separately
terminable in respect of Northern Ireland
in accordance with the provisions of
Article XI.
Article X
(1) The present Convention shah be
ratified in accordance with the respective
constitutional and legal requirements
of the territories of the Contracting
Parties.
8
Kungl. Maj ds proposition nr 181 år 1960
(2) Ratifikationshandlingarna skola
utväxlas i Stockholm snarast möjligt.
(3) Avtalet skall träda i kraft den
dag utväxlingen av ratifikationshandlingarna
sker och skall tillämpas i fråga
om kvarlåtenskap efter personer som
avlida å eller efter nämnda dag.
Artikel XI
Detta avtal skall förbliva i kraft
utan tidsbegränsning, men envar av
de avtalsslutande staterna äger att —
senast den 30 juni under ett kalenderår,
dock icke tidigare än tre år efter det att
avtalet trätt i kraft — på diplomatisk
väg skriftligen uppsäga avtalet hos den
andra avtalsslutande staten. Har uppsägningstiden
iakttagits, upphör avtalets
giltighet med utgången av det
kalenderår under vilket uppsägningen
äger rum; dock att avtalet alltjämt
skall äga tillämpning i fråga om kvarlåtenskap
efter personer som avlida före
årets utgång.
Till bekräftelse härå hava undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade
av respektive regering, undertecknat
detta avtal.
Som skedde i två exemplar, i London
den 28 juli 1960, på svenska och engelska
språken, vilka båda texter äga lika vitsord.
För Konungariket Sveriges regering:
Gunnar
JFFör Det Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirlands regering:
(2) The instruments of ratification
shall be exchanged åt Stockholm as soon
as possible.
(3) The present Convention shall
enter into force on the date of the exchange
of instruments of ratification and
shall be applicable to estates of persons
who die on or after that date.
Artide XI
The present Convention shall remain
in force indefinitely but either of the
Contracting Parties may, on or before
the thirtieth day of June in any year,
but not earlier than three years after
the Convention enters into force, give
to the other Contracting Party, through
the diplomatic channel, written notice
of termination. In such event the Convention
shall cease to be effective åt the end
of the calendar year in which the notice
is given but shall continue to apply in
respect of the estate of any person dying
before the end of that year.
In witness whereof the undersigned,
being duly authorised thereto by their
respective Governments, have signed the
present Convention.
Done in duplicate åt London the 28th
day of July, 1960, in the English and
Swedish languages, both texts being
equally authoritative.
For the Government of the Kingdom
of Sweden:
Ilägglöf
For the Government of the United
Kingdom of Great Britain and
Northern Ireland
David Ormsby-Gore
Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1960
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 juni 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Unden, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande av
avtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland till lindring i dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap samt anför därvid följande.
Kungl. Maj :t har förut denna dag godkänt förslag till dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Storbritannien beträffande inkomstskatter. Detta
avtal skall ersätta ett år 1949 ingånget avtal i samma ämne. Såvitt avser
skatter å kvarlåtenskap har hittills saknats en avtalsmässig reglering. I samband
med förhandlingarna om det nya inkomstskatteavtalet upptogs därför
även förhandlingar om ett arvsskatteavtal. Dessa förhandlingar, som
ägde rum parallellt med inkomstskatteförhandlingarna och på svensk sida
fördes av samma delegation — nämligen chefen för finansdepartementets
rättsavdelning Sten Walberg, ordförande, byråchefen i samma departement
Ivan Eckersten samt lagbyråchefen i departementet Erik Åqvist — resulterade
i ett på engelska språket avfattat förslag till avtal mellan Sverige
samt Storbritannien och Nordirland till lindring i dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap. Genom efterföljande skriftväxling kompletterades
förslaget i vissa hänseenden, varjämte enighet nåddes om svensk
text till avtalsförslaget. Avtalsförslaget — vilket torde såsom bilaga1 få fogas
vid statsrådsprotokollet i detta ärende — har därefter underställts respektive
regeringar för godkännande.
Avtalsförslaget har remitterats till Svea hovrätt, som i utlåtande den 3
mars 1960 — frånsett visst påpekande i förtydligande syfte — ej funnit anledning
till erinran mot detsamma.
Under hand har meddelats att man å brittisk sida är beredd att underteckna
avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla detsamma för godkännande
å svensk sida.
1 Bilagan har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med förslaget
utom därutinnan alt ratifikationsortens namn införts i artikel X samt att, sedan datering
och underskrifter verkställts, uppgift därom införts.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 181 år 1960
Som en bakgrund till avtalsförslaget torde jag få med några ord beröra
det brittiska skattesystemet.
Den brittiska dödsbobeskattningen är i såväl Storbritannien som Nordirland
anordnad såsom en kvarlåtenskapsbeskattning. Skatten (estate dnty)
beräknas å nettovärdet av den avlidnes kvarlåtenskap, till vilken hänföres
även vissa i livstiden fullbordade gåvor, försäkringsförmåner in. m. Avdrag
såsom för skuld medgives i viss utsträckning för utländsk skatt som i anledning
av dödsfallet påförts i utlandet belägen egendom. Skattskyldighetens
omfattning är beroende av den avlidnes bosättning (domicile) och egendomens
belägenhet. Sålunda utgår skatt å all den avlidnes kvarlåtenskap om
denne vid sitt frånfälle var bosatt i Storbritannien, dock att fast egendom
belägen utanför Storbritannien i regel inte är underkastad kvarlåtenskapsbeskattning.
Var den avlidne ej bosatt i Storbritannien vid sin död, utgår
skatt allenast å därstädes belägen egendom. Avvikelse från nämnda principer
sker i fråga om egendom som är underkastad visst speciellt, av brittisk
lag reglerat förordnande. Kvarlåtenskap icke överstigande 3 000 pund
är fri från skatt. Skatten är starkt progressiv: skattesatsen varierar från 1
procent å kvarlåtenskaper mellan 3 000 och 4 000 pund till 80 procent å kvarlatenskaper
över 1 miljon pund. Den uppnådda skattesatsen, i sistnämnda
fall alltså 80 procent, utgår på hela den skattepliktiga kvarlåtenskapen. En
med 45 procent reducerad skatteskala tillämpas emellertid såvitt avser
jordbruksegendom och viss industriell egendom.
För att undvika eller lindra internationell dubbelbeskattning av kvarlåtenskap
har Storbritannien — såsom ett komplement till den interna lagstiftningens
regler — ingått avtal med vissa stater. Dessa avtal har varit av
två typer. Den ena avtalstypen, som inneburit ett mera fullständigt undanröjande
av den internationella dubbelbeskattningen, har kommit till användning
i förhållandet till stater med ett beskattningssystem närbesläktat med
det brittiska, t. ex. i förhållandet till Amerikas förenta stater och Canada.
Skatterna i dessa länder å kvarlåtenskap har ansetts kunna helt motsvara
den brittiska kvarlåtenskapsskatten och motivera, i förekommande fall, en
avräkning mot den brittiska skatten. I förhållandet till stater, där skatten å
kvarlåtenskap uttages i form av arvslottsbeskattning, har däremot de brittiska
avtalsmässiga åtagandena fått en mera begränsad utformning. De åren
1948 resp. 1956 med Nederländerna och Schweiz ingångna avtalen är i enlighet
härmed av denna senare typ.
Vid de nu genomförda förhandlingarna har från svensk sida eftersträvats
att försöka träffa en uppgörelse om största möjliga lindring i bestående
dubbelbeskattning. Den svenska dödsbobeskattningen är — liksom beskattningen
i nyssnämnda europeiska länder — i princip utformad som en arvslottsbeskattning.
Då det nu gällt att fastställa regler för dubbelbeskattningens
undvikande i fråga om kvarlåtenskap, som drabbas av såväl svensk som
brittisk skatt, har svårigheter visat sig föreligga motsvarande dem som mött
vid utarbetandet av de sistnämnda brittiska avtalen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1960
11
De avtal, som Sverige hittills ingått för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande kvarlåtenskap, har gällt de nordiska grannländerna, Tyskland,
Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Italien samt Ungern. Vid utformningen
av reglerna i dessa avtal har — liksom synes ha skett i ett flertal
avtal mellan stater på den europeiska kontinenten — relativt ensartade
principer kunnat tillämpas. Dessa principer har i huvudsak inneburit en uppdelning
av beskattningsrätten till i kvarlåtenskapen ingående förmögenhet
på så sätt att beskattningsrätten till endast vissa slag av förmögenhet, främst
fast egendom, förbehållits den stat där egendomen är belägen medan återstoden
angivits skola beskattas allenast i den stat, där den avlidne var
bosatt vid dödsfallet.
Såsom framgår av vad förut sagts har det förslag till svensk-brittiskt
arvsskatteavtal, varom de båda förhandlingsdelegationerna nu enats, ej
kunnat utformas enligt sistnämnda principer. De förut nämnda brittiskschweiziska
och brittisk-nederländska avtalen har i stället utgjort en naturlig
utgångspunkt för lösningen av föreliggande spörsmål. Avtalsförslaget
innebär i huvudsak följande.
Förslaget omfattar å brittisk sida såväl den i Storbritannien utgående
kvarlåtenskapsskatten (art. I) som den i administrativt avseende från denna
skatt skilda, i Nordirland uttagna skatten av samma slag (art. IX). Avtalet
avses skola i första hand äga tillämpning å kvarlåtenskap efter personer,
som vid dödsfallet var bosatta i någon av de avtalsslutande staterna, men
förslagets tillämpningsområde har icke uttryckligen begränsats härtill. Således
avses jämväl kvarlåtenskapen efter exempelvis en i tredje stat avliden
svensk medborgare skola i förekommande fall behandlas i enlighet
med avtalsförslagets föreskrifter.
De egentliga bestämmelserna om uppdelning av beskattningsrätten eller
lindring i uppkommen dubbelbeskattning återfinnes i artiklarna III—V av
förslaget. Beskattningsrätten till fast egendom föreslås, i överensstämmelse
med vad som gäller enligt de av Sverige tidigare ingångna avtalen på detta
område, skola i princip förbehållas den stat där egendomen finnes [art. V
(3)]. Beträffande övriga egendomsslag har, såsom förut antytts, ett fullständigt
undvikande av dubbelbeskattning icke kunnat uppnås. En begränsning
av konfliktsituationerna vinnes dock genom en i förslaget intagen regel
av innebörd att vid påförande av skatt å kvarlåtenskap i den avtalsslutande
stat, i vilken arvlåtaren icke var bosatt, hänsyn ej skall tagas till annan
egendom än sådan som anses vara belägen i denna stat [art. V(2)].
Egendom, som på grund av belägenheten beskattas i den stat, där arvlåtaren
icke var domicilierad vid sin död, kan på grund av interna beskattningsbestämmelser
vara underkastad kvarlåtenskapsbeskattning också i arvlåtarens
domicilstat. Såsom en lättnad i denna dubbelbeskattning föreslås,
att vid bestämmandet av beskattningsunderlaget skall domicilstaten medgiva
avdrag såsom för skuld för skatt, som i den andra avtalsslutande staten påföres
egendom som där finnes [art. V(l)(b)].
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 181 år 1960
Med den föreslagna regleringen av dubbelbeskattningen å kvarlåtenskap
erfordras uttömmande föreskrifter om i vilken av de båda staterna olika slag
av i kvarlåtenskapen ingående egendom skall anses vara belägen i avtalets
mening. Sådana föreskrifter innefattas i förslagets artikel IV. Vissa av dessa
lokaliseringsbestämmelser överensstämmer med de regler som för Sveriges
del tidigare kommit till användning i detta sammanhang. Detta gäller bl. a.
bestämmelserna angående rättigheter avseende fast egendom (art. IV (a):
ort där den fasta egendomen befinnes) samt fordringar, försäkringsförmåner
och immaterialrättigheter (art. IV (c), (e) och (h): arvlåtarens bosättningsort).
De för rättigheter avseende lös sak och för aktier givna bestämmelserna
(art. IV (b): den faktiska förvaringsplatsen resp. (d): den stat
enligt vars lagstiftning bolaget bildats) skiljer sig däremot från tidigare
i flertalet svenska avtal tillämpade regler. Detsamma är förhållandet i fråga
om de i artikel IV intagna lokaliseringsföreskrifterna rörande fartyg, goodwill,
domfästa fordringar m. m.
Det bör understrykas att de nu nämnda lokaliseringsreglerna ej får förstås
som kollisionsnormer i den meningen att genom dem den ena avtalsslutande
staten förbehålles beskattningsrätten till viss tillgång i kvarlåtenskapen
med uteslutande av den andra staten. Av det förut sagda torde framgå,
att avtalets bestämmelser, såvitt angår domicilstaten, innebär inskränkning
av där eljest gällande skattskyldighet endast i fråga om fast egendom
belägen i den andra staten [art. V(3)]. Det må framhållas att lokaliseringsreglerna
i artikel IV för svenskt vidkommande är av betydelse särskilt i följande
fall. Då den avlidne var bosatt i Storbritannien (svensk medborgare
eller ej) och ej i Sverige, skall reglerna beaktas för bestämmande av beskattningsunderlaget
för arvsbeskattningen i den mån skatt skall utgå för samma
egendom i båda staterna (art. III). Sverige får i sådant fall beskatta här
enligt nyssnämnda regler belägen egendom, i den mån arvsskatteförordningen
så medgiver. Reglerna skall vidare, då den avlidne vid frånfället var
bosatt i Sverige, beaktas för medgivandet av avdrag såsom för skuld för
brittisk skatt å egendom som är belägen i Storbritannien och beskattas i
båda staterna.
Sammanfattningsvis får jag anföra följande. På svensk sida har det sedan
länge varit ett önskemål att avtal ingås med Storbritannien för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande arvsskatter. Bl. a. genom svenska
handelskammaren i London har detta önskemål aktualiserats, då intresset
för en reglering varit särskilt påtagligt i fråga om svenska medborgare som
är verksamma och bosatta i Storbritannien. De principer för uttagande av
arvsskatt, som tillämpas i Sverige respektive i Storbritannien, ger i många
fall upphov till en dubbel beskattning, som kan vara ganska betungande.
Dessa i Sverige och i Storbritannien tillämpade principer är emellertid därjämte
sådana att — såsom i det föregående angivits — stora svårigheter
mött då det gällt att fastställa kollisionsnormer. Det avtalsförslag, varom
de båda förhandlingsdelegationerna enats, innebär dock att bestående dub
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1960
13
belbeskattning i väsentlig mån undanröjes, och de föreslagna bestämmelserna
får såväl från reciprocitets- som andra synpunkter anses innebära en
i huvudsak tillfredsställande lösning av berörda spörsmål. Jag vill tillstyrka
att förslaget godkännes.
Under erinran att det torde ankomma på chefen för utrikesdepartementet
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna
det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland till lindring i dubbelbeskattning beträffande skatter å
kvarlåtenskap.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Bo Jonas Sjönander
14
Kungl. Maj.ts proposition nr i81 år 1960
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 juni 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Kungl. Maj :t har förut denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
godkänt förslag till avtal mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland till lindring i dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.
Enligt artikel X i förslaget skall avtalet ratificeras.
Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga beskickningschefen i London att underteckna
avtalet.
Ur protokollet:
Leif Leifland
Kungl. Maj:ts proposition nr 181 år 1960
15
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den lå oktober 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,
af Geijerstam, Nordlander.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Kling.
Sedan Kungl. Maj:t den 3 juni 1960 bemyndigat beskickningschefen i
London att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland till lindring i dubbelbeskattning beträffande skatten
å kvarlåtenskap av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidigare
samma dag för sin del godkänt, har avtalet den 28 juli 1960 blivit vederbörligen
undertecknat.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 3 juni
1960 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen
att godkänna nämnda avtal.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Sohlman
600852
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag