Nr 182—186 Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1960
1
Nr 182
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning rörande
de s. k. övnings- och yrkesämnenas ställning i merithänseende.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Källqvist (1:29) och den andra inom andra kammaren av herr Rydén
(II: 33), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
en skyndsam utredning i syfte att med beaktande av i motionerna framförda
synpunkter ge de s. k. övnings- och yrkesämnena en starkare ställning
och högre meritvärde inom vårt skol- och utbildningsväsende.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
1:29.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionen av
kanslern för rikets universitet, efter hörande av Stockholms högskolas rektorskonvent
och övriga vederbörande, överstyrelsen för de tekniska högskolorna,
som i ärendet hört kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm
och Chalmers tekniska högskola, styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök, som berett högskolans lärarkollegium tillfälle att
yttra sig i ärendet, skolöverstyrelsen, musikaliska akademiens styrelse samt
akademien för de fria konsterna.
Stockholms högskolas rektorskonvent har anfört följande.
Konventet anser sig ur de synpunkter konventet har att beakta sakna anledning
att yttra sig beträffande den i motionerna berörda frågan om övningsämnenas
kompensationsvärde vid flyttning till realskolans näst högsta
klass samt vid real- och studentexamen. Vad åter angår det andra i motionerna
framförda huvudproblemet — att tillerkänna nämnda ämnen ett
högre meritvärde vid intagning till universitet och högskolor — önskar konventet
anmäla sin stora betänksamhet inför varje åtgärd, som kan befaras
medföra en försämring i inträdessökandes förutsättningar att tillgodogöra sig
kvalificerad teoretisk undervisning. Konventet är för sin del icke berett att
tillstyrka motionernas förslag om en skyndsam utredning i syfte att ge de
s. k. övnings- och yrkesämnena ett högre meritvärde vid intagning till universitet
och högskolor. Konventet vill erinra om att såvitt konventet bär sig
bekant inom universitetskanslersämbetet f. n. pågår en översyn av gällande
bestämmelser för intagning till universitet och högskolor. Det synes konventet
mest ändamålsenligt att motionärernas förslag i denna del upptages till
prövning i detta sammanhang.
1—Rihang till riksdagens protokoll 1960. 6 sand. Nr 182—186
2
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1960
Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har uttalat följande.
Anledning saknas att i yttrandet beröra andra ämnen än teckning och
slöjd. Det är en obestridd pedagogisk erfarenhet särskilt på de tidigare stadierna
av undervisningen i naturvetenskapliga, medicinska och odontologiska
ämnen, att de elever som äger god färdighet i teckning har lättare för
att vid behov åskådliggöra sina anteckningar från meddelad undervisning.
Därmed har de studerande ökade möjligheter att mera intensivt och bestående
införliva kunskapsstoffet med sitt vetande. Härtill kommer, att det
inom vissa delar av undervisningen kan åläggas de studerande att medelst
rekonstruerande teckningar visa att de riktigt och rätt uppfattat förhållanden
och situationer av anatomisk, patologisk och allmänt klinisk natur. Även
om färdigheterna i slöjd under skoltiden måste anses i mycket liten utsträckning
kunna ge upplysning om elevernas lämplighet för en fortsatt akademisk
utbildning till tandläkare, är givetvis, vilket motionärerna också synes ha
haft i tankarna, allt som kan öka den blivande tandläkarens händighet till
nytta för hans framtida kliniska yrkesutövning. Vid operationer med stundom
en mängd olika instrument i patientens mun ställes stora krav på att
tandläkaren är stadig på handen och besitter god styrka i hand och fingrar.
Såsom nödvändig del i tandläkarens yrkesskicklighet ingår vidare förmåga
att modellera, såväl när det gäller att rekonstruera tand- och bettskador som
när fråga blir om att bygga upp ersättningar för förlorade delar av tuggapparaten
m. in.
Lärarkollegiet, som finner frågan om övningsämnenas ställning och meritvärde
inför fortsatt yrkesutbildning väl värd beaktande, anser sig emellertid
böra avvakta resultatet av eventuell utredning, innan slutlig ställning tages
till frågan, i vilken mån betyg i hithörande ämnen bör tillmätas betydelse
i den hårda konkurrensen om inträde till den på vetenskaplig grund och klinisk
erfarenhet vilande undervisningen vid tandläkarhögskolorna.
Sakkunniga, tillkallade inom universitetskanslersämbetet för översyn av
gällande bestämmelser rörande tillträdet till medicinska studier m. m., ha
framhållit följande.
1958 års läkarutbildningskommitté har i sitt första betänkande, Antagningen
av medicine studerande in. fl. (SOU 1951: 4), behandlat frågan angående
sambandet mellan studentbetyg och studie- resp. yrkeslämplighet.
Efter att ha hänvisat till ett flertal utredningsresultat kommer kommittén till
den uppfattningen, att det råder positivt samband mellan betygen i studentexamens
läroämnen och framgången i medicinska studier.
Vid av de sakkunniga företagen undersökning i samband med överarbetningen
av bestämmelser rörande tillträde till medicinska studier ha samma
resultat erhållits. Någon liknande undersökning av sambandet mellan betygen
i studentexamens övningsämnen och lämplighet för medicinska studier
föreligger så vitt bekant icke.
De sakkunniga vilja ej förneka, att manuell skicklighet är av betydelse
inom vissa medicinska specialiteter, men anse, att det ovan påpekade sambandet
mellan betygen i studentexamens läroämnen och studieframgångar vid
medicinsk utbildning är så klart dokumenterat, att det icke erfordras någon
utbyggnad innebärande att hänsyn även skulle tagas till betyg i övningsämnen.
Detta skulle vara motiverat endast under den förutsättningen, att
det genom noggranna utredningar kunde visas, att korrelationen mellan be
-
Statsutskottets utlåtande nr 1S2 år 1960
3
tygen i övningsämnen och lämpligheten att bedriva medicinska studier vore
större än den ovannämnda beträffande läroämnen. Enligt de sakkunnigas
uppfattning synes det föga sannolikt, att så skulle vara förhållandet.
Inom vissa andra utbildningsvägar exempelvis till gymnastikdirektör
eller arkitekt torde övningsämnena enligt de sakkunnigas uppfattning däremot
vara av viss betydelse.
Kanslern för rikets universitet har anfört huvudsakligen följande.
I de inom universitetskanslersämbetet tillkallade sakkunnigas uppdrag
angående översyn av gällande bestämmelser rörande tillträde till medicinska
studier får anses ligga skyldighet att undersöka och avväga såväl de teoretiska
som de praktiska ämnenas ställning i merithänseende. Uppdraget är
visserligen begränsat, så att det formellt endast avser tillträdesbestämmelserna
i fråga om medicinska studier. Det torde emellertid vara givet, att de
sakkunnigas utredning och ställningstagande komma att bli vägledande vid
bedömningen av motsvarande problem vid en del andra högskolor, t. ex.
tandläkarhögskolorna. Det har sålunda visat sig, att å en i samband med de
sakkunnigas arbete hållen konferens med representanter för andra spärrade
utbildningslinjer livligt intresse uttalats från olika håll för den pågående
utredningen.
Under hänvisning till det sagda och till vad som anförts i de avgivna yttrandena
får jag sammanfattningsvis som min mening uttala, att någon särskild
utredning i det av motionärerna angivna syftet icke är påkallad i fråga
om de lärosäten, som är ställda under mitt överinseende.
Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm har avgivit följande
yttrande.
Enligt § 76 högskolestadgarna skall urvalet bland de inträdessökande till
teknisk högskola ske med hänsynstagande till såväl skicklighet i de för undervisningen
vid högskolan grundläggande ämnena som ock beskaffenheten
och omfattningen av praktisk utbildning samt av kunskaper i språk. För
sökande till avdelningen för lantmäteri och till studieriktningen för utbildning
till lantbruksingenjör vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid
tekniska högskolan i Stockholm skall hänsyn jämväl tagas till kunskaper i
biologi med hälsolära.
Enligt för närvarande gällande föreskrifter tillämpas vid värderingen av
meriter hos sökande som avlagt studentexamen följande.
Sedan betygen översatts i siffertal, bildar man en summa av betygen i vart
och ett av ämnena matematik, fysik och kemi —• matematikbetyget multipliceras
därvid med 2 samt betygen i fysik och kemi med 1,5 — samt betyget i
teckning och i svensk skrivning. För sökande till avdelningen för lantmäteri
och till avdelningen för väg- och vattenbyggnad, studieriktningen för utbildning
till lantbruksingenjör, lägges härtill dessutom enligt vissa regler betyg
i biologi med hälsolära. Till den sålunda erhållna summan lägges vissa
poäng för betyg i språk. Viss poäng erhålles även för teknisk praktik och
för fullgjord värnplikts- och reservofficersutbildning. För närvarande pågår
genom överstyrelsens försorg en översyn av intagningsbestäinmelserna.
Undervisningen i de grundläggande ämnena och i de grundläggande delarna
av de tekniska ämnena vid de tekniska högskolorna måste — med
hänsyn till den pågående utvecklingen inom industrin — få allt större betydelse.
Industrins behov av högskoleingenjörer med kvalificerade teore
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1960
tiska kunskaper synes oavbrutet stegras. Det är därför av ännu större vikt än
tidigare att vid antagning av studerande vid högskolan de sökandes kvalifikationer
att tillgodogöra sig en krävande teoretisk utbildning tillmätes avgörande
betydelse. Med hänsyn härtill förefaller det uteslutet, att man, vid
en eventuell ändring av intagningsbestämmelserna, skulle öka det relativa
värdet av de sökandes betyg i s. k. övningsämnen.
Vid den fortsatta utredningen om ändrade bestämmelser rörande urvalet
bland de inträdessökande måste hänsyn tagas till ett stort antal faktorer
och vid fastställande av urvalsgrunder torde det vara ofrånkomligt att jämföra
värdet av olika slag av meriter. Med hänsyn härtill och till vad som
förut anförts rörande nödvändigheten att väsentligen taga hänsyn till de sökandes
möjligheter att tillgodogöra sig krävande teoretisk utbildning synes
det icke motiverat att särskilt utreda i vad mån meritvärdet av betyg i s. k.
övningsämnen kan höjas för sökande till de tekniska högskolorna.
Åberopande det anförda får kollegienämnden sammanfattningsvis framhålla
att ur de tekniska högskolornas synpunkt skäl för bifall till motionen
icke föreligga.
Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola har framhållit följande.
På den i motionen uppdragna frågan om övnings- och yrkesämnenas principiella
ställning på skolschemat och dessa ämnens kompensationsvärde
vid flyttning inom skolan finner kollegienämnden ej anledning att ingå.
Frågan synes böra lösas internt inom den allmänbildande skolans ram. De
olika ämnenas vikt kan givetvis göras till föremål för omvärdering och arbetet
med reformer i detta avseende torde pågå, bl. a. inom 1957 års skolberedning,
som har att ta ställning till grundskolans framtida utformning.
Härmed sammanhänger också det större frågekomplexet om betygssättning
och kunskapsredovisning inom skolan, varvid man har att balansera behovet
av fasta kunskaper med önskemålet att bereda plats inom skolschemat
för estetiska och praktiska ämnen av allmänbildande karaktär.
Att det inom skolans ram fästes största vikt vid att eleverna bibringas ett
tillräckligt mått av fasta kunskaper för att utan onödig tidsutdräkt kunna
övergå till olika högre utbildningsanstalter, finner kollegienämnden angeläget.
Inom det tekniska utbildningsområdet är det regel, att yrkes- och övningsämnen
i viss utsträckning beaktas för inträde till olika utbildningsanstalter.
Ju mer teoretiskt kvalificerad utbildningen är, desto nödvändigare
är det dock, att de sökande vid inträdet besitter tillräckliga teoretiska kvalifikationer.
Att förutom mycket höga krav på betyg i vissa kunskapsämnen
även kräva betyg i för utbildningen perifera övningsämnen, finner kollegienämnden
icke möjligt.
Kollegienämnden, som finner de av motionären framförda synpunkterna
beaktansvärda, finner dock icke skäl tillstyrka, att en särskild offentlig utredning
tillsättes för att utreda i motionen upptagna spörsmål. Redan arbetande
utredningar synes ha på sina program att ta hänsyn till de synpunkter,
som motionären önskar få beaktade.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har — med överlämnande av
de ovannämnda yttrandena från kollegienämnderna vid tekniska högskolan
i Stockholm och vid Chalmers tekniska högskola — för egen del ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1960
5
talat, att överstyrelsen, såvitt gällde överstyrelsens verksamhetsområde,
icke funne skäl föreligga för en sådan utredning, som avsåges i de förevarande
motionerna.
Lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan har anfört följande.
Lärarkollegiet får med anledning härav anföra att, såvitt angår lantbrukshögskolan,
antagningsbestämmelserna utformats med hänsyn till de
speciella krav som den fortsatta utbildningen vid högskolan ställer på de
studerande. Lärarkollegiet finner det naturligt att man vid antagning av
studerande vid en högskola, där det är fråga om fortsatt högre utbildning
grundad på teoretiska studier, bedömer de sökande efter deras betyg i olika
ämnen. Därutöver fordras för inträde vid högskolan viss praktisk utbildning,
som är speciellt inriktad på agronomernas blivande yrkesverksamhet.
Nuvarande inträdesbestämmelser för lantbrukshögskolan har tillkommit
efter ingående utredningar, varvid hänsyn tagits till behovet av såväl teoretisk
som praktisk förutbildning, och några ytterligare överväganden synes
därför enligt lärarkollegiets uppfattning för närvarande ej behöva göras i
detta avseende.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har, med
överlämnande av lärarkollegiets uttalande åberopat detsamma som eget
yttrande.
Skolöverstyrelsen har anfört följande.
En av skolans viktigaste uppgifter är att fostra samhällsdugliga medborgare.
Att rätt avväga de olika skolämnenas roll i denna fostran är en ständigt
aktuell fråga. Lämpligheten av den nu gällande uppdelningen i lärooch
övningsämnen har diskuterats i olika sammanhang, bl. a. av 1940 års
skolutredning, som uttalade sig för att övningsämnena borde i viss utsträckning
äga kompensationsvärde i studentexamen och vid flyttning till högre
ring samt vid intagning i gymnasiet.
I Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre
stadier (Skolöverstyrelsens skriftserie nr 41) har överstyrelsen liksom i tidigare
sammanhang starkt understrukit de praktiska och estetiska ämnenas
ökade betydelse för individ och samhälle och den roll de med hänsyn därtill
bör spela i skolan, överstyrelsen har också övervägt frågan om meritvärdering
av vitsorden i de s. k. övningsämnena. I skrivelse av den 20 januari
1955 har infordrats yttrande i denna fråga från kollegierna vid läroanstalter
med rätt att anställa real- och studentexamen. 233 av de 234 tillfrågade kollegierna
ansåg, att vitsord i övningsämnen på ett eller annat sätt borde
tillmätas kompensationsvärde.
Bl. a. på grundval av detta material fullföljer överstyrelsen utredningen
av övningsämnenas och de praktiska läroämnenas kompensationsvärde och
räknar med att inom kort kunna framlägga konkreta förslag i ärendet.
Den sålunda inom överstyrelsen pågående utredningen synes till vissa
delar täcka den av motionärerna begärda. Vidare måste åtskilliga av de i
motionerna framförda synpunkterna komma att behandlas inom 1957 års
skolberedning respektive inom gymnasieutredningen. Med hänsyn härtill
finner överstyrelsen icke för närvarande skäl föreligga för tillsättande av
eu specialutredning av det slag, som anges i motionerna.
Musikaliska akademiens styrelse har — under erinran om att styrelsen
6
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1960
i yttrande den 31 augusti 1959 till 1957 års skolberedning, särskilt beträffande
musikens ställning i skolan, starkt kritiserat den i dagens läge föråldrade,
opraktiska och för kulturlivets utveckling på längre sikt skadliga
uppdelningen av skolans ämnen i två kategorier med olika kompensationsvärde
— uttalat, att styrelsen ville i alla delar livligt instämma i motionärernas
yrkande.
Akademien för de fria konsterna har framhållit huvudsakligen följande.
De båda motionerna redogör kortfattat för övnings- och yrkesämnenas
ställning i skolan i merithänseende. Utvecklingen har snarast inneburit
en försämring för dessa ämnens läge. Det gäller först och främst i fråga om
antalet timmar på schemat. En viss minskning har här inträtt. Trots åtskilliga
uttalanden till övnings- och yrkesämnenas förmån har inte heller
deras värde i förhållande till läroämnena förbättrats. Till att börja med
gäller detta inom skolan, där övnings- och yrkesämnenas kompensationsvärde
vid flyttning står långt under läroämnenas. Också vid intagning till
högre läroanstalter bedöms oftast betygen i övnings- och yrkesämnena på
ett oförmånligt sätt.
Akademien vill instämma i den karakteristik, som motionärerna ger av
övnings- och yrkesämnenas ställning. Speciellt vill akademien understryka,
att de ämnen, som förmedlar den estetiska fostran, inte på långt när uppnått
en säker och av alla parter respekterad position i skolan.
Under lång tid har värdet av den estetiska fostran framhävts från flera
håll. Det har inte bara rört sig om enstaka förslag till förbättring av något
ämnes läge utan en verklig ideologi, väl underbyggd av psykologiska och
pedagogiska erfarenheter och inriktad på utomordentligt väsentliga personlighetsdanande
mål. En brett upplagd presentation av dessa idéer, förenad
med en rad konkreta förslag, inryms i utredningen Konstbildning i Sverige
(SOU 1956: 13). Denna utredning har helt bevarat sin aktualitet. Akademien
delar den helhetssyn på den estetiska fostran, som präglar detta betänkande.
De talrika deklarationerna till förmån för en intensifierad estetisk fostran
inom skolan har hittills inte lett till några som helst resultat. Den nämnda
utredningens förslag har helt negligerats. Även om skolväsendets utveckling
f. n. är synnerligen svår att överblicka, kan några linjer skönjas. De innebär
en förstärkt ställning för vissa kärnämnen, framför allt språk och
matematik. Det är hög tid, att en förändring inträder i detta avseende, innan
den nya skolan definitivt fixerats i former, som tar ringa hänsyn till
den estetiska fostran. Det behövs omedelbara och mycket medvetna kraftansträngningar
för att ge den estetiska fostran en mer central position i
skolans liv.
Det råder ingen tvekan om att de nämnda motionerna tar upp centrala
frågor. Om betyg i övningsämnena ges ett högre värde, förbättras också
dessa ämnens ställning, och de får större möjligheter att hävda sig både
inom skolan och i förhållande till andra läroanstalter. Det är här också
fråga om reformer av relativt begränsat omfång, som varken åsyftar någon
total förändring av skolans arbete eller kräver ökade kostnader.
De lärare, som undervisar i övningsämnena, har sedan länge en synnerligen
gedigen utbildning. Som exempel kan nämnas, att teckningslärarna
numera har fvraårig utbildningstid samt att flertalet, som vinner inträde
vid teckningslärarinstitutet, tagit studentexamen. Kraven på förbättrad
ställning för t. ex. teckningsämnet vilar således på en säker grund: lärarna
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1960
7
i ämnet har en kompetens, som utan tvekan är jämförbar med en lägre
akademisk examen. Det kan snarast sägas, att det råder en motsats mellan
den långa och kvalificerade lärarutbildningen och det ganska ringa värde,
som inom skolväsendet tillmäts ett ämne som t. ex. teckning. De förändringar,
som påyrkas, kan således inte bara stödjas med allmänna hänvisningar
till ämnets värde. Det finns redan en lärarkår, som är väl skickad att bära
ett större ansvar.
De medel motionärerna önskar använda för att främja övningsämnena innebär
således, att betygen tillmäts större värde. Därmed aktualiseras givetvis
frågan om betygsättningens berättigande i dessa ämnen. Det har
från flera håll sagts, att en stramare betygsättning och därav följande gradering
av eleverna skulle äventyra den fria och spontana aktiviteten t. ex.
under teckningstimmarna. Andra har starkare framhävt, att också övningsämnena
bör meddela kunskaper och färdigheter av sådant slag, att de verkligen
kan betygsättas.
Här finns således en viktig pedagogisk skiljelinje. Det bör emellertid
framhävas, att möjligheterna är goda att förena de två synsätten. Med en
viss differentiering inom klassens ram kan med säkerhet både friheten tillgodoses
och vissa elevers önskan villfaras, att deras resultat skall betygsättas
efter klara, överallt gångbara normer.
Det är således akademiens uppfattning, att de båda motionerna om utredning
rörande de s. k. yrkes- och övningsämnenas ställning i inerithänseende
berör ett verkligt kärnproblem. Genom välmotiverade men jämförelsevis
begränsade reformer kan mycket väsentliga resultat uppnås och en
successiv förstärkning av övningsämnenas position påbörjas.
Akademien vill med största eftertryck instämma i den hemställan om
skyndsam utredning, vari de nämnda motionerna utmynnar.
Utskottet finner de i motionerna anförda synpunkterna beaktansvärda.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår emellertid bland annat dels att
kanslern för rikets universitet — under hänvisning till inom kanslersämbetet
pågående sakkunnigutredning rörande tillträdesbestämmelserna i fråga
om medicinska studier m. m. — icke funnit någon särskild utredning påkallad
beträffande de lärosäten, som äro ställda under kanslerns överinseende,
dels att en översyn av intagningsbestännnelserna till de tekniska högskolorna
för närvarande pågår genom överstyrelsens för de tekniska högskolorna
försorg, dels att inträdesbestämmelserna för lantbrukshögskolan
tillkommit efter ingående utredningar, varvid hänsyn tagits till behovet
av såväl teoretisk som praktisk förutbildning, och att några ytterligare
överväganden enligt lärarkollegiets vid lantbrukshögskolan och styrelsens
för högskolan uppfattning icke för närvarande erfordras i detta avseende,
dels ock att skolöverstyrelsen ej mindre meddelat, att inom överstyrelsen
pågår utredning av övningsämnenas och de praktiska läroämnenas kompensationsvärde
och att överstyrelsen räknar med att inom kort kunna
framlägga konkreta förslag i ärendet, än även påpekat, att åtskilliga av de
i motionerna framförda synpunkterna komma under bedömande av 1957
års skolberedning samt gymnasieutredningen.
8
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1960
På grund av vad ovannämnda remissmyndigheter sålunda upplyst anser
utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till motionärernas yrkande om en
särskild skyndsam utredning i ärendet. Utskottet förutsätter emellertid att
skolöverstyrelsen snarast möjligt framlägger sina förslag på grundval av
inom överstyrelsen verkställd utredning angående övningsämnenas och de
praktiska läroämnenas kompensationsvärde samt att 1957 års skolberedning
respektive gymnasieutredningen beakta de problem, som avhandlats i motionerna
i den mån dessa falla inom området för ifrågavarande utredningars
bedömande. Utskottet utgår vidare från att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet
riktad på de i motionerna berörda spörsmålen och vidtager de åtgärder
i ärendet, som Kungl. Maj :t kan finna påkallade.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna I: 29 och II: 33 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 november 1960
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Edström, Sundin, Kaijser, Källqvist
och Thorsten Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl, Karlsson i
Olofström, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herrar Blidfors, Hansson
i Skegiue, fröken Karlsson, herr Larsson i Hedenäset, fröken Vinge och
herr Helén.