Nr 170—172 Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1960
1
Nr 170
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss förstärkning
av undervisningen i matematik.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Thorsten Larsson m. fl. (1:174) och den andra inom andra kammaren
av herr Johnsson i Skoglösa m.fl. (11:205), har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådan ändring av § 105 i
folkskolestadgan att förstärkning av matematikundervisningen med en
veckotimme (lärartimme) för klass i folkskola, om klassen helt eller delvis
utgöres av årskurs 6, skall medges, om elevantalet i klassen är lägst 17 samt
att, om skolan har B-form, uppdelning av klassen i två grupper under den
nämnda veckotimmen medges.
Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen I: 174.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning över motionerna inhämtat yttranden
från skolöverstyrelsen och statskontoret.
Skolöverstyrelsen har anfört följande.
Motionärerna påpekar, att de stora klasserna utgör en nackdel vid undervisningen.
Vidare framhålles, att det är nödvändigt att vidtaga förstärkningsanordningar
på skolans mellanstadium på ett sådant sätt, att eleverna
från olika skolor vid övergången till högstadiet har likvärdiga förutsättningar
att tillgodogöra sig undervisningen där.
Överstyrelsen delar motionärernas uppfattning på dessa punkter.
Överstyrelsen anser emellertid, att detta mål bör kunna uppnås genom
den förstärkning av ämnet matematik i årskurs 6, som medgives i 105 § a)
folkskolestadgan och som består i att läraren vid ett elevantal av lägst 21
under två lärartimmar (= en veckotimme för eleverna) i klass av A-typ
kan helt ägna sig åt undervisning av halv klass och i klass av B-typ helt
åt undervisning av högre eller lägre årskurs eller årskurser var för sig. Överstyrelsen
har (ASÖ 1959: 10 s. 178 och 1956: 24 s. 367) utfärdat vissa anvisningar
bland annat om lämpligt tillvägagångssätt vid denna förstärkning
av undervisningen i matematik.
Överstyrelsen finner det icke helt relevant att anställa jämförelser med
den anordning, som jämlikt 105 § b) folkskolestadgan är möjlig för ämnet
naturkunskap, där delning i två grupper är medgiven vid ett elevantal av
lägst 17 i årskurs 7, 8 och 9. I detta fall rör det sig ju om laborationer,
— B ihan g Ull riksdagens ''protokoll 1960. 6 samt. Nr 170—172
2 Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1960
varvid ett iägre elevantal är påkallat, eftersom läraren skall handleda eleverna
och hjälpa dem till rätta, då de på egen hand skall praktiskt experimentera
med t. ex. apparater och annan undervisningsmateriel.
Överstyrelsen vill erinra om att syftet med den i 105 § a) medgivna
förstärkningsanordningen är just att — som motionärerna önskar — låta
alla elever bli delaktiga av såvitt möjligt likvärdig undervisning i ämnet
matematik därigenom att klasser med relativt högt elevantal (från 21 elever
och uppåt) kan delas i två grupper under en av de i timplanerna förekommande
veckotimmarna. Ingen elev är — vilket motionärerna enligt ordalagen
i motionens tredje stycke tycks förutsätta — berättigad till en extra
veckotimme matematik i årskurs 6.
Överstyrelsen kan således ej tillstyrka bifall till motionens förslag om
sådan ändring av 105 § folkskolestadgan, att antalet lärartimmar ökas
med 1 veckotimme i matematik i årskurs 6 i klass av A- eller B-typ med
lägst 17 elever.
Överstyrelsen vill ytterligare erinra om att samtidigt som den i 105 §
mom. a) folkskolestadgan medgivna förstärkningsanordningen är genomförbar
från och med ett elevantal av 21 elever, ytterligare förstärkningsanordningar
kan vidtagas, därest elevantalet i klassen skulle uppgå till de
i 105 § c) och d) givna talen. Även för dessa fall har överstyrelsen meddelat
anvisningar.
Under hänvisning till vad som i det föregående anförts får överstyrelsen
avstyrka bifall till de väckta motionerna.
Statskontoret har avgivit följande yttrande.
I syfte att bereda eleverna i årskurs 6 i folkskolan likvärdig undervisning
i matematik föreslå motionärerna dels att minimiantalet elever i sådan
klass, som enligt 105 § folkskolestadgan är berättigad till en extra lärartimme
i nämnda ämne, sänkes från 21 till 17, dels att i fråga om skolor
av A- eller B-form rätt till uppdelning av dylik klass i två grupper under
den extra lärartinnnen medges. Beträffande det sistnämnda spörsmålet må
framhållas, att ifrågavarande förstärkningsanordning, varigenom klassen
— utan ändring av föreskrivet antal elevtimmar ■— erhåller en ytterligare
lärartimme, innebär en delning av klassen i två mindre undervisningsavdelningar
under denna timme.
I B-klasser med mindre än 21 elever torde den omständigheten att två
eller flera årskurser undervisas gemensamt i och för sig kunna leda till att
undervisningen blir mindre effektiv än i en A-klassavdelning av motsvarande
storlek eller i en uppdelad B-klass. Det bör emellertid beaktas, att en
klass av Bl-typ i regel torde ha mer än 20 elever, att årskurs 6 i klasser av
klasstyp 132 eller B3 endast utgör del av klasserna, samt att enligt undervisningsplanen
för rikets folkskolor nämnda årskurs i B3-klass erhåller omedelbar
undervisning i matematik under två veckotimmar medan de övriga
årskurserna i klassen ha tysta övningar i samma ämne. Den skillnad i fråga
om undervisningens effektivitet, som kan tänkas föreligga mellan å ena
sidan odelade B-klasser samt å andra sidan delade A- och B-klasser, synes
mot bakgrunden härav icke vara av större betydelse. Det torde för övrigt
beträffande elevantalet i klasser och undervisningsgrupper föreligga ojämnheter,
vilka en sänkning av minimiantalet lärjungar från 21 till 17 icke
skulle undanröja utan i stället ännu mera markera. Sålunda torde för när
-
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1960
3
varande undervisningsgrupperna i en delad A-klass i flertalet fall bestå av
17 å 18 elever medan exempelvis i en delad Bl-klass med 21 elever den
grupp som utgöres av årsgrupp 6 består av 10 ä 11 elever (elevantalet i
denna grupp kan givetvis bli både större eller mindre beroende på klassens
elevsammansättning). Den föreslagna sänkningen skulle resultera i att
ännu mindre grupper skulle uppkomma i vissa Bl-klasser medan A-klassernas
grupper skulle bli oförändrade. Av det nu sagda torde framgå, att ett
lägre minimiantal än det nuvarande icke är ägnat att skapa de av motionärerna
åsyftade förutsättningarna för en likvärdig undervisning.
Genomförandet av motionärernas förslag skulle medge en tillämpning av
ifrågavarande förstärkningsanordning i större omfattning än vad nu är fallet.
En dylik standardförbättring — som torde medföra icke obetydliga
merkostnader för statsverket — synes icke vara av den angelägenhetsgrad
att frågan härom för närvarande bör upptagas till övervägande. Härvidlag
må erinras om departementschefens uttalande i årets statsverksproposition
rörande sänkning av elevantalet i klasserna inom folkskolan, de allmänna
läroverken m. m. (VIII ht., s. 504—506).
På grund av det anförda får statskontoret avstyrka bifall till förevarande
motioner.
Utskottet. I likhet med skolöverstyrelsen vill utskottet framhålla, att
syftet med den i 105 § a) folkskolestadgan medgivna förstärkningsanordningen
just är att — såsom motionärerna åsyftat — låta alla elever bli
delaktiga av såvitt möjligt likvärdig undervisning i ämnet matematik, därigenom
att klasser med relativt högt elevantal (från 21 elever och uppåt),
om klasserna helt eller delvis utgöres av årskurs 6, kan delas i två grupper
under en av de i timplanerna förekommande veckotimmarna. Såsom överstyrelsen
erinrat kan samtidigt ytterligare förstärkningsanordningar vidtagas,
därest elevantalet i klasserna skulle uppgå till de i 105 § c) och d)
angivna talen.
Motionärerna har föreslagit sänkning av nämnda elevantal från 21 till 17
och därvid särskilt framhållit svårigheterna i skolor av B-form. Enligt
utskottets mening gör sig svårigheterna vid matematikundervisningen gällande
på ett helt annat sätt i de stora A-klasserna med ofta mer än 35
elever än i klasser av B-form med högst 21 elever. Ett bifall till motionärernas
förslag skulle alltså icke skapa de av motionärerna själva åsyftade
förutsättningarna för en i möjligaste mån likvärdig undervisning i matematik
för alla elever på mellanstadiet utan i stället innebära risk för att
olikheterna förstoras.
Med hänsyn härtill och under hänvisning till vad skolöverstyrelsen i
övrigt i ärendet anfört — varav bland annat framgår, att ingen elev, vilket
motionärerna tycks förutsätta, är berättigad till en extra veckotimme i
matematik i årskurs 6 — anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till
motionerna.
4
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1960
Utskottet hemställer alltså,
att motionerna 1:174 och II: 205 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 november 1960
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Närvarande: se under utlåtandet nr 171.
Reservation
av herr Larsson i Hedenäset.