Andtå lågUtsköttét» UttAläMé Åt 65 Ar 1960
1
flr 66
Utletande i ättledning au våt k ta Motioner OM tiiiå ändring i
tagefl angående inbetalning åv kothniurterHag andelar
i folkpensionen m. M.
Aridra lågtitsköttet hår till behandlihg förehåft två inörii riksdägéri iåcktä,
till lagutskott hänvisade rtiÖtlöiiet, rit li i första kärilmäreh av herr Nilsson,
Hjälmar, och herr Anderberg såfht nf 17 i äftdrä kämlöaféri äv herr
Ékström i Iggésufid rii. fl.
I rtiötiofletriä, Vilka ät likälydäftdé, hät yrkåts på libétäläre regler för
iribetälfilttg åv koölthritiernas bidrag till ktistöäderriä för folkperisiofteringeft.
Gällande bestämmelser in. m.
Fölkpéttsiorierlftgert, Beträffande ytlkeri htlvudbestärilriiélserriä finhs 1
lagen den 29 juni 1946 (rir 461) Ofri fölkpeAsiOAériAg, oöifattär étt flertal
förhiåner, av yiika en del år irikoriistpröväde, d. v. s. är till storleken beroende
av pehsiottstagäreris irikomst- oeh förntögéhbétsförhålläriden. De inkömstprÖVadé
förttlåfterttä år de 1 invalidpeiistonerhä och Sjukbldrägeri ingående
tilläggsperisiöflet-ria, de kommrihalä bostadstilläggen, hristriitilläggeri
sänlt änkepérisiörterttä till kvinnor, vilkas riiån ävlidit före deri 1 jtili 1960.
Icke inkomstprövade är de allmänna ålderspensionerrtä, de i iövälidperisionerna
ingående grundpensionerna, änkepensionerna till kvinnor, vilkas män
avlidit efter den 3Ö jurii 1960, bliridtliläggén och vårdtillåggeri.
Till kostriaderriä för folkpensioneringen skäll enligt 23 § foikpenäioneringslagen
kommunerna bidraga eriiigt grunder, som fäststålles i särskild
lag. Dessa, som finns i lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till
kostnaderna för folkpensioneringen, innebär i huvudsak följande.
1. Kommunbidrag beräknas på de inkomstprövade förmånerna — alltså
tilläggspensioner, änkepensioner till kvinnor, vilkas män avlidit före den
1 juli 1960, Hustrutillägg samt kommunala bostadstillägg — ävensom på
vårdtilläggen.
2. Kommunbidraget utgör, utom på de kommunala bostadstilläggen, för
varje kalenderår 3/20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare
i kommunen av kostnaden för de förmåner av förevarande slag som under
året utbetalts till pensionsberättigade, som är mantalsskrivna i kommunen.
Bidraget får dock icke överstiga 60 procent av denna utgift. I fråga om de
t Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 sam!. 2 avd. Nr 65
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1960
kommunala bostadstilläggen är bidragsandelen något högre, 1/5 procent för
varje fullt tiotal skatteören i kommunen. Även för detta bidrag är stadgat
ett maximum vid 60 procent. Dessutom är beträffande detta bidrag föreskrivet,
att det inte får understiga 25 procent av kostnaden för de kommunala
bostadstilläggen i kommunen. Kommunbidraget utgör alltså i princip
1,5 procent för varje skattekrona per invånare, dock att det beträffande de
kommunala bostadstilläggen uppgår till 2 procent.
Kommuns bidrag uträknas av pensionsstyrelsen. Angående tid och sätt
för inbetalningen förordnar Konungen. De närmare bestämmelserna härom
finns i Kungl. Maj:ts kungörelse den 26 september 1947 (nr 770) angående
inbetalning av kommuns andelar i folkpensioner m. m., vilken ändrats genom
kungörelser den 17 december 1954 (nr 802) och den 4 november 1955
(nr 584). Häri stadgas, att kommunbidragen skall inbetalas till pensionsstyrelsen
under påföljande år —d. v. s. året efter det pensionerna utbetalats —
före utgången av mars månad, dock att inbetalning icke behöver ske förrän
en månad efter det styrelsen lämnat kommunen uppgift om det belopp som
skall erläggas. Försummar kommun att inom föreskriven tid inbetala sitt
bidrag, är kommunen skyldig att erlägga sex procent ränta om året på förfallet
belopp från den dag då inbetalningen senast skolat verkställas till
och med den dag då inbetalningen sker. Reglerna om inbetalningen av kommunbidragen
kan sägas innebära, att staten förskotterar kommunernas andelar
i folkpensioneringen. Det betalningsanstånd som sålunda tillkommer
kommunerna varierar mellan drygt 3 och drygt 14 månader.
I samband med kommunernas bidrag till folkpensioneringen inbetalas
kommunernas bidrag till kostnaderna för särskilda barnbidrag enligt lagen
den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag. Dessa kommunbidrag beräknas
och inbetalas på samma sätt som bidragen till kostnaderna för tillläggspensionerna
inom folkpensioneringen, dock att bidraget är maximerat
till 50 procent av kostnaderna.
Storleken av kommunernas bidrag åren 1956—1959 till kostnaderna för
folkpensioneringen och i vad mån bidragen inbetalats inom föreskriven tid
framgår av nedanstående uppgifter, vilka inhämtats från kungl. pensionsstyrelsen.
Kommunbidragsår |
Kommunandelar inbetal-da inom förfallotiden |
Kommunandelar inbetal-da eller förfallotiden |
Räntebelopp kronor |
||
Antal kom-muner |
Milj. kr. |
Antal kom-muner |
Milj. kr. |
||
1956...................... |
833 |
241,6 |
204 |
36,6 |
168 991 |
1957...................... |
833 |
264,6 |
203 |
42,9 |
236 328 |
1958...................... |
847 |
300,4 |
189 |
38,5 |
146 157 |
1959...................... |
824 |
300,7 |
208 |
66,8 |
Uppgiften |
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1960
3
Frågan om inbetalningen av kommunbidragen till folkpensioneringen har
tidigare behandlats av 1958 års A-riksdag i anledning av två likalydande
motioner (I: 5 och II: 5), i vilka yrkades sådan ändring av bestämmelserna
rörande inbetalningen, att kommun skulle äga rätt att inbetala bidragen i
terminer, varigenom utgifterna skulle kunna fördelas jämnare under året.
I motionerna hemställdes dessutom om en så skyndsam prövning av frågan
om kommunernas andel av folkpensioneringskostnaderna i syfte att uppnå
lindring för ekonomiskt svaga kommuner. I sitt därutinnan av riksdagen
godkända utlåtande (nr 1) anförde särskilda utskottet i anledning av motionerna:
Utskottet
vill erinra om att utvecklingen hittills gått i den riktningen, att
kommunerna fått bidraga med en allt högre procentuell andel av folkpensionskostnaderna
med avseende på de inkomstprövade förmånerna liksom
för övrigt även totalt sett. Detta förhållande i förening med höjningar av
folkpensionernas belopp har inneburit en ökad påfrestning på kommunernas
ekonomi. Med hänsyn till bidragsreglernas konstruktion drabbas kommunerna
mycket ojämnt. De i ekonomiskt hänseende svagaste kommunerna
drabbas hårdast och därmed skärpes skillnaderna i det kommunala skattetrycket.
Frågan om fördelningen av folkpensionskostnaderna torde ligga
inom ramen för det uppdrag som lämnats den pågående utredningen om den
kommunala skatteutjämningen. Enär det emellertid inte kan vara att förvänta,
att denna utredning kan bli slutförd inom en nära framtid, finner
utskottet det påkallat, att frågan snarast upptages till utredning i särskild
ordning. Utskottet får sålunda — — — föreslå, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om sådan skyndsam utredning.
Såsom framhålles i motionerna I: 5 och II: 5 kan inbetalningen av kommunbidragen,
som i princip skall ske före utgången av mars månad året
efter det år bidragen avser, för många kommuner medföra likviditetssvårigheter.
Utskottet finner med hänsyn härtill önskvärt, att frågan om inbetalningen
av kommunbidragen upptages till övervägande i samband med den
av utskottet nyss förordade utredningen om folkpensionskostnadernas fördelning.
Uppdraget att utreda frågan om kostnadsfördelningen har anförtrotts åt
1958 års socialförsäkringskommitté.
Motionerna
Motionärerna framhåller, att, sedan 1947 års lag om kommunernas bidrag
till kostnaderna för folkpensioneringen trädde i kraft, en för kommunerna
synnerligen ogynnsam successiv förskjutning i fördelningen av kostnaderna
mellan stat och kommun ägt rum. Emellertid erinrar motionärerna
om att samtliga de problem som sammanhänger med den hittills beslutade
vittomfattande reformeringen av pensionsväsendet ännu icke fått sin lösning
och anser det därför motiverat att vänta med att aktualisera frågan om
kostnadsfördelningen. Däremot borde man enligt motionärernas mening
kunna överväga en översyn av kungörelsen (i motionerna benämnd lagen)
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1960
angående inbetalning av kommuns andelar i folkpensioner m. m. utan att
därmed föregripa kommande utredning och förslag. Motionärerna anför
vidare:
Eftersom folkpensioneringskostnaderna numera belastar kommunernas
ekonomi i sådan omfattning, att desamma i vissa fall utgör mer än två kronor
per skattekrona, och denna utveckling väj knappast kunde förutses vid
lagens ikraftträdande, skulle givetvis en ändring av inbetalningssystemet innebära
en önskvärd förbättring av kommunernas likviditet. Skattemedlen
tillställes kommunerna sex gånger om året, men den betydande pensionsandelen
måste kommunerna erlägga till staten vid ett enda betalningstillfälle.
Av inhämtade uppgifter framgår, att många kommuners knappa tillgång
på likvida medel bär till följd att man nödgas inbetala sina andelar
efter respittidens utgång och följaktligen därigenom åsamkas ränteutgifter.
—---Mair kan i detta sammanhang icke underlåta erinra om att kom
munerna
på en råd områden, där i}tgten åtagit sig att lämna bidrag, får
vänta avsevärd tid P& statsbidragen utan att gottgöras för ränta.
Det borde utan alltför störa administrativa svårigheter kunna ordnas på
så sätt, atf kommunerna finge inbetala sin pensjonsandel terminsvis, exempelvis
under samma månader som skattemedlen erhålles. En lösning härvidlag
vore att pensionsapdeien påfördes den redovisningsräkning över kommunalskatt
m- m.? som länsstyrelserna årligen tillställer kommunerna jämlikt
gällande uppbördsförordning. Därigenom skulle andelen automatiskt
bliva fråndragén kommunen tillkommande skatt och ränteberäkningarna
helt bortfalla.
Under åberopande av det ovan anförda hemställes i motionerna, »att riksdagen
måtte besluta
a) sådan ändring av lagen den 26 september 1947 i dess
nuvarande lydelse angående inbetalning av kommunernas
andelar i folkpensioner m- m. att i motionen anförda synpunkter
tillgodoses, och
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig
lagtext».
Beträffande vad som i övrigt anförts i motionerna får utskottet hänvisa
till motionen II: 17.
Utskottet
I förevarande motioner begäres ändring i gällande bestämmelser rörande
inbetalningen av kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
i syfte att uppnå för kommunerna gynnsammare inbetalningsregler.
Nämnda bestämmelser finns i Kungl. Maj:ts kungörelse den 26 september
1947 angående inbetalning av kommunernas andelar i folkpensioner m. m.,
vilken beslutats av Kungl. Maj :t ensam. Motionärerna har utformat sitt yrkande
så, att riksdagen måtte besluta ändring i »lagen» samt att utskottet
måtte utarbeta erforderlig »lagtext».
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1960
Enär den med motionerna avsedda författningen är beslutad av Kungl.
Maj:t ensam, äger riksdagen icke befogenhet att fatta beslut om ändring
däri. Däremot möter icke hinder att riksdagen hos Kungl. Maj:t ger till
känna önskemål om ändring i författningen. Vad denna senare fråga angår
vill utskottet erinra om att det genom motionerna aktualiserade spörsmålet
var föremål för behandling av 1958 års A-riksdag. Samtidigt behandlade
riksdagen frågan om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna
för folkpensioneringen. Riksdagen hemställde därvid, att frågan om
kostnadsfördelningen snarast måtte upptagas till utredning i särskild ordning.
Vidare anförde riksdagen, att inbetalningen av kommunbidragen för
många kommuner kunde medföra likviditetssvårigheter, samt tillkännagav,
att det med hänsyn därtill vore önskvärt att frågan om inbetalningen av
kommunbidragen upptoges till övervägande i samband med utredningen om
kostnadsfördelningen. Nämnda utredningsuppdrag har anförtrotts 1958 års
socialförsäkringskommitté. Denna är för närvarande sysselsatt med en omprövning
av reglerna rörande invalidpension inom folkpensioneringen. Utformningen
av invalidpensioneringen har stor betydelse för kostnadsfördelningen,
och kommittén kommer, enligt vad utskottet erfarit, inte att pröva
frågan om kostnadsfördelningen, förrän slutlig ställning tagits till invalidpensioneringen.
Med hänsyn till att riksdagen sålunda redan gjort framställning till Kungl.
Maj :t, vilken överensstämmer med motionernas syfte, och då frågan om
kostnadsfördelningen snarast kommer att bli föremål för utredning, finner
utskottet icke skäl att föreslå riksdagen att vidtaga någon åtgärd i anledning
av motionerna.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 11 och II: 17, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 november 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, herrar Rirke, Åkesson, Eric Carlsson* och fröken Nordström;
från andra kammaren: fröken Wetterström, herrar Odhe*, fru Ekendahl*,
herr Bengtsson i Varberg, fröken Höjer, herrar Wahrendorff*, Fredriksson
och Anderson i Sundsvall.
* Ej närvarande vid utl&tandets justering.
601708 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag