Andra tagutskottets utlåtande nr 61 år 1960

1

Nr 61

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyndsam behandling
av vissa frågor angående yrkesmässig biluthyrning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 467 i första kammaren av herr
Sveningsson samt nr 547 i andra kammaren av herrar Bohman och Eliasson
i Moholm.

I motionerna, vilka är likalydande, göres gällande, att en lättnad i nuvarande
reglering av den yrkesmässiga biluthyrningen är önskvärd, samt
hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
Kungl. Maj :t anmodar 1953 års trafikutredning att med skyndsamhet behandla
den i motionen angivna frågan om ändrade regler för yrkesmässig
biluthyrning».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 547.

Gällande bestämmelser

Regler om uthyrningsrörelse återfinnes i förordningen den 25 oktober
1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Denna reglerar i första
hand den yrkesmässiga trafiken, varmed förstås sådan trafik, i vilken automobil
jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för personeller
godsbefordran. I förordningens 32 § är intagna bestämmelser om uthyrningsrörelse,
vilken definieras som yrkesmässig uthyrning av automobil
ulan att förare ställes till förfogande. Det må tilläggas att vad som stadgas
om automobil i tillämpliga delar äger avseende jämväl å motorcykel och
traktortåg. På samma sätt som är föreskrivet för yrkesmässig trafik gäller
att uthyrningsrörelse icke får utövas fritt utan först efter myndighets tillstånd.
Tillstånd till uthyrningsrörelse lämnas av länsstyrelsen i det län, där
rörelsen skall drivas. För att tillstånd skall få lämnas måste vissa villkor vara
för handen. Det föreskrives sålunda att tillstånd må meddelas endast om
rörelsen finnes behövlig och i övrigt lämplig samt sökanden befinnes skickad
att handhava rörelsen. Tillståndet skall ställas å viss fysisk eller juridisk
person samt upptaga de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 61

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1960

Juridisk person må dock beviljas tillstånd endast om särskilda skäl föreligger.
Förfarandet i samband med ansökan om tillstånd till uthyrningsrörelse
har ingående reglerats såväl i avseende å vilka uppgifter, som skall
åtfölja ansökningen, som i fråga om inhämtande av yttrande över ansökningen
från myndigheter ävensom från trafikföretag och sammanslutningar
av utövare av yrkesmässig uthyrning samt andra, vilka ärendet kan angå.
Regler finnes jämväl om återkallande och indragning för viss tid av tillstånd
ävensom om varning till tillståndshavaren. Därjämte må nämnas, att
jämlikt 6 mom. nämnda paragraf automobil i uthyrningsrörelse icke får
tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker sig inneha
gällande körkort för automobil och ha uppnått 21 års ålder, dock att moped
får tillhandahållas förare utan hinder av att denne icke innehar körkort.
Förhyrd automobil får icke föras av någon, som icke fyllt 21 år. För att
bestämmelserna om yrkesmässig automobiltrafik icke skall kunna kringgås
stadgas jämväl att förhyrd automobil icke får yrkesmässigt mot ersättning
föras av någon för ändamålet anlitad person, dock att detta får ske inom
stad eller tättbebyggt samhälle för att möjliggöra bruket av billots.

Historik

Särskilda bestämmelser om uthyrningsrörelse infördes i den svenska trafiklagstiftningen
genom en förordning den 14 juni 1933, genom vilken det i
1930 års motorfordonsförordning intogs ett stadgande av bl. a. det innehållet,
att den, som ville yrkesmässigt uthyra bil utan att förare ställdes till
förfogande, skulle därtill söka tillstånd av vederbörande länsstyrelse.

I sitt år 1935 avgivna betänkande med förslag till förordning angående
allmän automobiltrafik upptog 1932 års trafikutredning vissa föreskrifter
om uthyrningsrörelse, som innebar i vissa avseenden en komplettering av
den gällande bestämmelsen. Sålunda föreslogs bl. a., att tillstånd skulle beviljas
endast under förutsättning att rörelsen funnes behövlig och lämplig
samt sökanden skickad att handha densamma. Den proposition, som grundade
sig å nämnda utrednings betänkade (161/1936), fann emellertid icke
riksdagens gillande.

1936 års trafikutredning dryftade ingående frågan, huruvida uthyrningsrörelse
borde helt eller delvis förbjudas. Utredningen ansåg sig icke kunna
förorda förbud mot uthyrning av personbil, enär sådan uthyrning måste anses
fylla ett verkligt behov. Utredningen fann emellertid, att den formen av
uthyrningsrörelse borde underkastas en betydligt strängare reglering än vad
som tidigare varit fallet. För sådant avseende lät utredningen bestämmelserna
om den yrkesmässiga automobiltrafiken tjäna som förebild och föreslog
i stort sett de regler, som i huvudsak alltjämt är gällande. Beträffande
yrkesmässig uthyrning av lastbilar syntes enligt utredningens uppfattning
något behov av sådan uthyrning knappast föreligga. Utredningen ansåg därför,
att yrkesmässig uthyrning av lastbilar ej längre borde tillåtas, och fann

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1960

det riktigast, att allmänhetens behov av lastbilstransporter, som icke verkställdes
med egna vagnar, tillgodosågs av den yrkesmässiga trafikens män.
Även uthyrning av släpvagn ansåg utredningen borde förbjudas.

I propositionen nr 115 till 1940 års riksdag framlades för riksdagens yttrande
det förslag till förordning om yrkesmässig automobiltrafik, som alltjämt
i huvudsakliga delar är gällande. Propositionen byggde på 1936 års
trafikutrednings förslag, vilket med vissa justeringar följts. Således föreslogs,
att meddelande av tillstånd skulle ske på grundval av behovsprincipen.
Däremot kunde föredragande departementschefen icke biträda utredningens
förslag att uthyrning av lastbilar och släpvagnar icke längre skulle
tillåtas. Enligt departementschefen kunde sådan uthyrning i många fall tillgodose
fullt legitima intressen.

I sitt utlåtande nr 27 över propositionen uttalade andra lagutskottet bl. a.:

Även om yrkesmässig uthyrning av automobil kan i viss utsträckning tillgodose
berättigade behov, torde dock enligt utskottets uppfattning fog icke
saknas för de ofta uttryckta farhågorna att bedrivandet av dylik rörelse
kan i vissa fall öka riskerna i vägtrafiken. Särskilt torde detta gälla i sådana
fall då genom uthyrning personautomobiler ställas till förfogande för
personer, som sakna nödig körvana eller som eljest på grund av spritpåverkan
eller andra omständigheter icke lämpa sig för att framföra automobil.
Utskottet anser, att med hänsyn till dylika riskmöjligheter meddelande av
tillstånd till bedrivande av utlryrningsrörelse bör föregås av en noggrann
behovsprövning och inskränkas till vad som ur denna synpunkt finnes påkallat,
samt att uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, huruvida sökanden
med avseende å ansvarskänsla och omdöme är lämplig att handhava rörelsen.
Vad beträffar meddelande av tillstånd till rörelse för uthyrning av lastautomobiler
och släpfordon bör därjämte varsamhet iakttagas till förhindrande
av osund konkurrens med utövare av yrkesmässig trafik för godsbefordran
i orten.

Till följd av vad sålunda uttalats i samband med förordningens tillkomst,
har på åtskilliga håll i vårt land tillämpats en viss restriktivitet vid meddelande
av tillstånd till uthyrningsrörelse.

1953 års trafikutredning

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallades särskilda
sakkunniga för att verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.
De sakkunniga har antagit namnet 1953 års trafikutredning.
I direktiven för utredningen heter det bl. a.:

Från flera håll har därvid kritik riktats mot formerna för regleringen av
den yrkesmässiga biltrafiken.-----

Sedan 1940 års förordning trädde i kraft har situationen på transportmarknaden
i landet undergått vissa icke oväsentliga förändringar, vilka synes
ge anledning att nu företaga en omprövning av den statliga trafikpolitiken.

Utvecklingen kännetecknas bl. a. av en stark ökning av antalet personoch
lastbilar i icke yrkesmässig trafik. Därjämte har i samband med jord -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1960

bruksrationaliseringen tillkommit ett stort antal traktorer som i viss utsträckning
kan användas även för vägtransporter. Den förbättring av landets
transportförsörjning som härigenom uppstått, är en omständighet, som
icke hör förbises när det gäller att bedöma i vilken utsträckning behov föreligger
att genom konkurrensskydd åt den yrkesmässiga biltrafiken trygga
tillgången på transportmedel i landets olika delar. Yrkanden har också

----- — framställts från olika håll om uppmjukning av regleringsbestäm melserna

för den yrkesmässiga trafiken.

I svar den 30 maj 1960 på interpellation angående åtgärder på det trafikpolitiska
området, förklarade kommunikationsministern bl. a., att han självfallet
inte kunde då nämna någon dag när utredningens betänkande torde
föreligga färdigt men att han mycket noggrant följde arbetet inom trafikutredningen.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att de nuvarande reglerna om uthyrningsrörelse
torde ha tillämpats med ännu större restriktivitet än vad författningen i
själva verket åsyftar, så att tillstånd till uthyrningsrörelse synes lämnas endast
under alldeles speciella förutsättningar, då mycket starka behovssynpunkter
kunnat anföras. Motionärerna förmenar, att de förhållanden som
motiverade gällande lagstiftning numera förändrats i väsentliga avseenden.
De hänsyn till den yrkesmässiga trafiken och till trafiksäkerheten, som dä
åberopades, synes icke nu längre kunna motivera fortsatt restriktivitet, vilket
motionärerna utvecklar bl. a. på följande sätt:

Den yrkesmässiga lastbilstrafikens fordonspark har differentierats efter
olika transportbehov. Företag inom både produktions- och distributionsledet
har dessutom för en stor del av sina transporter och för att säkerställa
vissa särskilt brådskande transportbehov måst hålla en egen fordonspark.
Därutöver har emellertid visat sig erfordras fordon, som kan yrkesmässigt
ställas till förfogande utan förare för utnyttjande under viss tid eller för
vissa transportuppgifter. Icke minst under tider, då företagens egna fordon
på grund av trafikskador, ombesiktning eller av andra skäl icke kan utnyttjas
i rörelsen, eller för mera tillfälliga eller periodiskt återkommande transportarbeten
skulle tillgång till uthyrningsfordon vara av stort värde. En
dylik yrkesmässig uthyrningsverksamhet till näringslivets och enskildas
tjänst skulle som komplement till den yrkesmässiga trafiken i övrigt möjliggöra
ett verkligt rationellt utnyttjande av landets fordonspark.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt borde ökad tillgång på uthyrningsbilar medföra
fördelar. Även om vissa bilverkstäder redan" nu kostnadsfritt kan tillhandahålla
bilägare, som inlämnar sina fordon för reparation, ersättningslordon
under kortare tid, torde det nämligen i icke ringa utsträckning förekomma,
att bilägare inför eventualiteten att icke kunna anskaffa ersättningsfordon
och som därigenom förorsakas driftförluster i det längsta uppskjuter
nödvändiga reparationer trots riskerna ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Motionärerna anför vidare, att det i utlandet tillämpas en betydligt mer
liberal ordning beträffande yrkesmässig biluthyrning än i vårt land, vilket

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1960 5

icke minst ur turisttrafiksynpunkt motiverar en lättnad i vår nuvarande
reglering.

Motionärerna, som anser det sannolikt att 1953 års trafikutredning skall
beakta den berörda frågan, finner densamma så angelägen och de arbetsuppgifter
som trafikutredningen i övrigt har så många, att frågan bör utbrytas
och behandlas med förtur.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser får yrkesmässig uthyrning av bil utan att
förare ställes till förfogande (uthyrningsrörelse) ske endast efter tillstånd
av länsstyrelsen i det län, där rörelsen skall bedrivas. Tillstånd får meddelas
allenast om rörelsen finnes behövlig och i övrigt lämplig samt sökanden
visat sig skickad att handha densamma. I förevarande motioner göres
gällande, att en lättnad i nuvarande reglering av den yrkesmässiga biluthyrningen
av olika skäl är påkallad. Motionärerna, som anser det sannolikt att
1953 års trafikutredning kommer att behandla denna fråga, finner den så
angelägen och trafikutredningens uppgifter i övrigt så många, att frågan enligt
deras mening bör utbrytas och behandlas med förtur. De hemställer
därför, att Kungl. Maj:t måtte anmoda trafikutredningen att med skyndsamhet
behandla frågan om ändrade regler i ämnet.

I samband med tillkomsten 1940 av nu gällande bestämmelser om yrkesmässig
biluthyrning uttalade riksdagen bland annat, att fog icke saknades
för de ofta uttryckta farhågorna att bedrivandet av uthyrningsrörelse i vissa
fall kunde öka riskerna i vägtrafiken. Riksdagen ansåg med hänsyn härtill,
att meddelande av tillstånd till uthyrningsrörelse borde föregås av en
noggrann behovsprövning och inskränkas till vad som ur denna synpunkt
fanns påkallat. Uppmärksamhet borde också ägnas åt frågan, huruvida sökanden
med avseende å ansvarskänsla och omdöme var lämplig att handha
rörelsen. Beträffande tillstånd till rörelse för uthyrning av lastbilar och
släpvagnar borde enligt riksdagens mening därjämte iakttagas varsamhet
för alt förhindra osund konkurrens med utövare av yrkesmässig trafik för
godsbefordran i orten. Till följd av bland annat dessa uttalanden torde länsstyrelserna
ha tillämpat en viss restriktivitet vid meddelande av tillstånd
till uthyrningsrörelse.

Såsom motionärerna framhåller har den kraftiga och snabba utvecklingen
av motorismen medfört att delvis nya synpunkter kan läggas på förevarande
problem. Här må nämnas önskvärdheten av ett rationellt utnyttjande av den
stora fordonsparken och hänsyn till den ökade turisttrafiken. Mot bakgrund
härav kan det därför ifrågasättas, huruvida icke nuvarande tillståndsgivning
är väl restriktiv.

Å trafikutredningen ankommer att verkställa en översyn av 1940 års yrkestrafikförordning,
i vilken reglerna om uthyrningsrörelse är intagna. Utskottet
har inhämtat, att utredningen har för avsikt att före årets slut av -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1960

lämna ett betänkande, i vilket regleringen av yrkesmässig biluthyrning kommer
att behandlas. Under sådana förhållanden påkallar enligt utskottets
mening förevarande motioner icke någon riksdagens åtgärd.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:467 och 11:547, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 november 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
Lars Larsson, Åkesson*, Kaijser*, Thorsten Larsson och fröken Nordström;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, fröken Sandell*, fröken
Höjer, herrar Wahrendorff, Fredriksson, fru Wallerius-Gunne*, fru
Eriksson i Ängelholm och fru Svensson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

601691 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag