Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1960
1
Nr 60
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en ekonomisk
uppskattning av hushållsarbetet, m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 310 i första kammaren av
herr Lundström m. fl. samt nr 386 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts (yrkandena under 2),
att riksdagen måtte besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning
med uppgift
a) att företaga en ekonomisk uppskattning av hushållsarbetet i syfte
att underlätta en rättvisande bedömning av det ekonomiska värdet av den
arbetsinsats som bortfaller, när husmodern på grund av sjukdom, förvärvsarbete
etc. inte i full utsträckning kan deltaga i hushållsarbete samt
b) att undersöka förutsättningarna för att inom den allmänna sjukförsäkringens
ram och med ledning av resultatet av den ovan begärda undersökningen
bereda hemarbetande kvinnor möjlighet att teckna frivillig tillläggsförsäkring
enligt samma grunder som gäller för andra yrkesgrupper».
I motionerna har även yrkats, att riksdagen måtte uttala sig för att
Sverige skall ratificera Internationella arbetsorganisationens konventioner
nr 100 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde
samt nr 111 angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning
(yrkandena under 1). Dessa yrkanden behandlar utskottet i sitt
utlåtande nr 58.
över motionerna har Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund,
Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk
(RLF), Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska landsbygdens kvinnoförbund,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Tjänstemännens centralorganisation och Yrkeskvinnors
samarbetsförbund (YSF) erhållit tillfälle att yttra sig. Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund har icke låtit sig avhöra.
Gällande bestämmelser angående frivillig försäkring för sjukpenningtillägg
för hemarbetande kvinnor, m.m.
Enligt 47 § sjukförsäkringslagen kan sjukpenningförsäkrad sjukkassemedlem,
som åtnjuter inkomst av annat förvärvsarbete än tjänst, genom
frivilliga avgifter försäkra sig i allmän sjukkassa för erhållande av sådant
1—1392 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 60
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1960
tillägg till grundsjukpenningen, att sjukpenningen jämte tillägget uppgår
till högst så stort belopp som motsvarar sjukpenningen i den sjukpenningklass,
som hon skulle ha tillhört, om årsinkomsten härrört från tjänst.
Vidare får sådan kvinnlig sjukkassemedlem som avses i 7 § andra stycket
i lagen, d. v. s. i stort sett gifta kvinnor samt frånskilda kvinnor och änkor
med barn under 16 år, utöka sitt försäkringsskydd genom frivilliga avgifter,
så att hon erhåller ett sjukpenningtillägg på 1, 2 eller 3 kr. Det sammanlagda
sjukpenningbeloppet får dock inte överstiga 6 kr. Försäkring för
sjukpenningtillägg kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93 dagars karenstid.
För den frivilliga försäkringen för sjukpenningtillägg utgår statsbidrag
med 20 %.
Möjligheterna för de hemarbetande kvinnorna att erhålla skydd genom
sjukpenningförsäkring förbättras fr. o. m. den 1 januari 1961. Vid vårsessionen
(prop. nr 137, andra lagutskottets utlåtande nr 36 och rskr 255)
beslöts nämligen, dels att sjukpenningförsäkringen enligt 7 § för gifta
kvinnor m. fl. skulle utsträckas till att gälla även ogifta kvinnor med barn,
dels ock att maximum för sjukpenningtillägget till denna försäkring
skulle höjas till 5 kr., dock att den sammanlagda sjukpenningen icke
skulle få överstiga 8 kr.
Frågan om förbättrade sjukförsäkringsförmåner för hemarbetande
kvinnor är för närvarande föremål för prövning i samband med del
pågående samordnings- och kompletteringsarbetet rörande socialförsäkringen.
I den redogörelse för detta arbete som i propositionen nr 75 till årets
riksdag lämnas av föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson,
framhålles det såsom påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en
betydande grad av överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens
olika grenar, betydande skillnader likväl förekommer. Vägledande
för den pågående översynen i samordningens och kompletteringens tecken
bör enligt departementschefen vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet
bör fyllas, om de motsvaras av angelägna behov. Vidare anför
departementschefen, att i samband med trågan om ett utsträckande av
den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen till att omfatta företagare
aktualiseras även frågan om en översyn av ersättningsreglerna för
vissa särskilda grupper, biand dem husmödrar som saknar kontant inkomst
av sitt arbete i hemmet.
Nämnda arbete på översyn och komplettering av socialförsäkringen
ombesörjes huvudsakligen av 1958 års socialförsäkringskommitté, socialförsäkringens
administrationsnämnd och socialdepartementets rättsavdelning.
Vid vårsessionen behandlade utskottet två likalydande motioner (I: 441
av herrar Andersson, Torsten, och Svanströin samt II: 585 av herr Svensson
i Vä), vari yrkades på utredning i syfte att tillförsäkra bl. a. husmödrar, som
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1960
3
inte har arbete utanför hemmet, tilläggssjukpenning. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 38 i anledning av motionerna erinrade andra lagutskottet
om att det genom motionen aktualiserade spörsmålet redan var
överlämnat till 1958 års socialförsäkringskominitté för utredning. Utskottet
ansåg därför att det saknades skäl att begära särskild utredning i ämnet.
Emellertid syntes det utskottet värdefullt, att de i motionerna framförda
synpunkterna beaktades vid socialförsäkringskommitténs arbete, och utskottet
föreslog därför att motionerna skulle överlämnas till kommittén,
vilket också sketl.
I samband med höjningen av det frivilliga sjukpenningtillägget för gifta
kvinnor m. fl. från högst 3 till högst 5 kr. uttalade föredragande departementschefen,
statsrådet Nilsson, i propositionen nr 137 till årets riksdag,
att i det föreliggande förslaget upptogs endast vissa begränsade spörsmål,
medan mera genomgripande ändringar i sjukförsäkringslagstiftningen
finge bli föremål för överväganden i samband med den pågående samordningen
på socialförsäkringslagstiftningens område.
Motionerna
1 motionerna pekas på behovet av en realistisk ekonomisk bedömning
av den hemarbetande husmoderns arbetsinsats. Motionärerna framhåller,
att staten måste ta hänsyn till värdet av husmoderns arbete i olika sammanhang,
såsom vid utformningen av ersättningsreglerna inom sjukförsäkringen,
vid fastställandet av förvärvsavdragen vid beskattningen, vid
beräknandet av underhållsbidrag och bidragsförskott m. m. Den utveckling
mot familjevård i stället för anstallsvård som nu anses lämplig för särskilt
missanpassad ungdom medför enligt motionärernas uppfattning med nödvändighet
en mer realistisk bedömning än den nuvarande av vad vården
i hemmen egentligen kostar. Motionärerna påpekar, att husmoderns insatser
aldrig kommer till synes i ekonomiska kalkyler av traditionellt slag
och inte heller i socialstyrelsens beräkningar över levnadskostnader. De
erinrar om att vissa försök av mera allmänt omfattande karaktär för att
få fram vissa beräkningar gjorts av bostadskollektiva kommittén i dess
1954 avgivna betänkande »Kollektivhus» och av 1954 års familjeutredning i
dess 1955 avgivna betänkande »Samhället och barnfamiljerna». Familjeutredningen
beräknade med utgångspunkt från en hembiträdeslön plus
mat och logi för hembiträdet, att arbetsinsatsen i en familj med två barn
1955 skulle motsvara en summa av 5 009 kr. per år, eller drygt 6 000 kr.
i dag. Motionärerna framhåller, all en jämförelse, som förefaller realistisk,
kan göras med lönen till en hemvårdarinna. Denna utgår efter 4 lönegraden
eller med cirka 10 000 kr. om året. De finner det därför egendomligt,
att husmödrarna räknas in under rubriken »icke ekonomiskt aktiva»
i Statistisk årsbok. I motionerna an föres härefter:
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1960
Ett mera ingående studium av det ekonomiska utbytet av husmoderns
arbetskraft torde dock vara värdefullt att få utfört. Det torde vara praktiskt
utförbart att undersöka den ekonomiska skillnad som uppstår om en husmor
själv sköter tvätten, lagar maten, syr familjens kläder och sköter familjens
textilförråd emot om hon anlitar andra inom eller utom hemmet
att utföra dessa arbeten. En riktigare bedömning torde också kunna ernås
genom att vid en undersökning uppdela familjerna i olika grupper efter
stads- och lanthushåll, efter barnlösa familjer och familjer med barn etc.
Värdet av den hemarbetande kvinnans arbetsinsatser är utan tvivel betydande,
även om den aldrig tagits upp i vår nationalinkomst. Uppskattningen
av de ekonomiska värden, som denna grupp av kvinnor tillför vår
produktion, växer sig också allt starkare inom störa grupper. Att ta upp
detta problem till närmare studium och draga de därav betingade slutsatserna
vid bl. a. avvägningen av statens stöd inom familjepolitiken anser vi
vara påkallat.
I fråga om sjukpenningförsäkring för husmödrar anför motionärerna
efter en redogörelse för gällande bestämmelser:
Anledningen till att de hemarbetande hustrurna inte tillåtits att teckna
högre sjukpenningförsäkring torde vara, att denna utgör ersättning för
bortfallen förtjänst av förvärvsarbete. I deras fall utgår ingen kontantlön,
och någon beräkning av deras produktiva arbete i hemmet saknas, som vi
på annat ställe i denna motion påpekat. De har med andra ord ingen bortfallen
lön, som sjukpenningen skulle vara med atl kompensera. Man har
även hyst farhågor för att ett system som tillät en relativt hög sjukpenning
för husmödrarna skulle kunna på något håll missbrukas.
Dessa argument kan naturligtvis ha visst fog för sig. Å andra sidan innebär
den gällande ordningen i många fall ett uppenbart missgynnande av de
hemarbetande kvinnorna. Från deras håll har också riktats en stark kritik
emot systemet. 1 längden måste också den låga sjukersättningen leda till
att husmödrarna endast i verkligt allvarliga sjukdomsfall sjukskriver sig
och avhåller sig från arbete för att vårda sin hälsa, och på det sättet förlängs
sjukdomstillståndet.
Har en husmor med hemmavarande barn och stort hushåll råd att vara
sjuk måste hon anlita tillfällig hemhjälp. Kostnaden härför täcks inte tillnärmelsevis
av den nu till sex kronor maximerade tilläggssjukpenningen
och naturligtvis än mindre av trekronorsbidraget, som för de flesta utgör
den enda ersättningen.
I den låga summan torde också ligga en av anledningarna till att så relativt
få kvinnor begagnat sig av möjligheten att teckna den extra tilläggssjukpenningen.
De extra tre kronor som tilläggssjukpenningen innebär
motiverar sannolikt enligt mångas mening inte det extra besvär med sjukintyg
etc. som ett utbekommande av försäkringen kräver så snart sjukdomen
räcker över sju dagar. I synnerhet inte i bygder med lång väg till
läkare.
Det finns därför enligt vår mening mycket som talar för att man inom
den allmänna sjukförsäkringens ram inför en möjlighet för hemarbetande
kvinnor att teckna frivillig tilläggssjukpenning enligt samma grunder som
för övriga försäkringstagare, d. v. s. med hänsyn till en realistisk, ehuru
schabloniserad beräkning av deras arbetsprestationers värde. Hur en sådan
försäkring i detalj skall utformas, hur den nödvändiga kontrollen bör
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1960
5
ordnas, avgifternas storlek beräknas etc. bör hänskjutas till särskilda sakkunniga
inom de förvaltningsgrenar, som f. n. administrerar den allmänna
sjukförsäkningen.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa
till motionen 11:386.
Remissyttrandena
Yrkandet i motionerna om en ekonomisk värdering av husmödrarnas
arbete tillstyrkes av Folkpartiets kvinnoförbund, Tjänstemännens
centralförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund, vilka därvid
i stort sett åberopar de i motionerna anförda skälen.
Högerns kvinnoförbund instämmer i motionärernas uppfattning om
behovet av en realistisk ekonomisk bedömning av den hemarbetande husmoderns
arbetsinsats. Förbundet anser att den hemarbetande husmoderns
insats varken kan eller bör uppskattas skönsmässigt. Enligt förbundets
uppfattning vore det en framkomligare väg att göra en arbetsvärdering
av de olika moment, som ingår i den hemarbetande husmoderns arbetsuppgifter.
Förbundet förordar en sådan arbetsvärdering.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund framhåller, att det ur flera
synpunkter vore angeläget att åstadkomma en värdesättning av de hemarbetande
husmödrarnas arbetsinsatser. Emellertid vill förbundet också
framhålla, att en sådan värdesättning stöter på utomordentligt stora
svårigheter, bl. a. på grund av nödvändigheten att finna beräkningsnormer,
som beaktar de stora skillnaderna i hushåll av olika slag. Frågan kompliceras,
säger förbundet, inte bara av hushållens olika utrustning utan främst
av familjernas olika storlek och struktur.
Förevarande yrkande avstyrkes av Landsorganisationen i Sverige och
Riksförbundet Landsbygdens folk.
LO anser, att en ekonomisk värdering av husmödrarnas arbete icke är
erforderlig för avvägningen av husmödrarnas förmåner inom socialförsäkringarna.
Vidare vänder sig LO mot motionärernas uppfattning, att värdet
av husmödrarnas hemarbete borde komma till synes i den ekonomiska
statistiken, och anför därvid:
Att det värde, som husmödrarnas arbete i hemmet representerar, icke
kommer till uttryck i ekonomisk statistik sammanhänger med att deras
arbetsinsatser inte saluförs och att de alltså inte uppbär lön. Förhållandena
är enahanda för de arbetsbyten, som inte torde vara ovanliga i det svenska
samhället, liksom för egna arbetsinsatser, t. ex. vid uppförande av ett eget
hem. Däremot finns givetvis ett sådant pris på de tjänster, som avser att
ersätta husmoderns arbetsinsatser eller de insatser som görs t. ex. genom
arbetsbyten.
Man måste dessutom räkna med stora tekniska svårigheter att genomföra
den värdering motionärerna föreslår. Redan nu är nationalinkomststatistiken
inom vissa sektorer grundad på skattningar och alltså osäker
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 är 1960
inom vissa marginaler. LO kan inte finna skal föreligga att ytterligare öka
denna osäkerhetsmarginal, vilket skulle bli fallet om den av motionärerna
föreslagna värderingen skulle ingå bland posterna. Därtill kommer att
internationella jämförelser av nationalinkomstens utveckling därigenom
skulle omöjliggöras, ty värdet av husmödrarnas arbete ingår enligt internationell
praxis icke i bruttonationalprodukten.
RLF uttalar, att det torde vara omöjligt att erhålla en allmängiltig
norm för värdering av husmoderns arbete, vilken i samtliga fall ger en
rättvis bedömning av hennes insatser. Att, som ibland skett, utgå från
kostnaden för lejd arbetskraft — i den mån sådan går att få — innebär
enligt förbundets mening i regel en underskattning av husmoderns arbete
och betydelse i hemmet, särskilt om det finns småbarn i familjen.
Yrkandet om förbättrade möjligheter för heinarbetande kvinnor
att teckna frivillig tilläggssj ukpenningför säkring tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av Folkpartiets kvinnoförbund, Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Tjänstemännens
centralorganisation och Yrkeskvinnors samarbetsförbund. I de
fall där dessa organisationer motiverar sitt ställningstagande åberopar de
i huvudsak samma skäl som motionärerna.
RLF uttalar, att den kritik som motionärerna framför mot den begränsade
möjlighet att teckna frivillig sjukförsäkring, som de hemarbetande
kvinnorna nu har, har visst fog för sig. Förbundet anför vidare:
Emellertid är detta enligt RLF endast ett delproblem i sjukförsäkringen.
Även de egna företagarnas möjligheter kommer med i bilden, där också
kritiska invändningar kan göras. I stället för att rekommendera dellösningar,
rekommenderar därför RLF en allmän översyn av hela sjukförsäkringen.
Svenska landsbygdens kvinnoförbund hänvisar till den vid årets riksdag
väckta motionen I: 470 av fru Svenson, enligt vilket maximibeloppet för det
sjukpenningtillägg för vilket hemarbetande gifta kvinnor m. fl. äger frivilligt
försäkra sig borde höjas till 6 kr. Förbundet anser att detta belopp under
nuvarande förhållanden utgör en rimlig höjning av sjukpenningtillägget.
Högerns kvinnoförbund delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten
av ökad möjlighet för hemarbetande kvinnor att teckna frivillig försäkring
för sjukpenningtillägg. Förbundet fortsätter:
Huruvida resultatet skulle bli väsentligt ökad anslutning till den frivilliga
tilläggssjukpenningförsäkringen torde emellertid få anses ovisst med
hänsyn till de förmodligen relativt höga försäkringsavgifter det här torde
röra sig om. Förbundet ifrågasätter om icke den enklaste metoden skulle
vara att maximibeloppet för den frivilliga tilläggssjukpenningen höjdes till
högre belopp än nu gällande tre kronor. Härigenom skulle den säkerligen
komplicerade och svårutförbara ekonomiska värderingen kunna undvikas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1060
7
LO framhåller, att genom nuvarande lagstiftning behovet av en sjukpenningförsäkring
för de hemarbetande kvinnorna är erkänt. Såvitt LO
kan finna avser förmånerna emellertid inte att täcka ett inkomstbortfall
utan en kostnadsstegring, som uppstår vid husmoderns sjukdom. Frågan
blir då enligt LO hur stor denna kostnadsstegring kan beräknas vara samt
till hur stor del den skall täckas av försäkringsförmånerna. Eftersom förevarande
fråga utreds inom 1958 års socialförsäkringskommitté, anser sig
LO sakna anledning att vidare ta ställning till motionärernas förslag.
Utskottet
I föreliggande motioner framhålles, att en ekonomisk värdering av husmoderns
arbetsinsats i hemmet är erforderlig ur flera synpunkter. Värdet
av denna arbetsinsats måste sålunda beaktas vid utformningen av sjukpenningförsäkringen,
vid bestämmande av storleken av förvärvsavdragen
inom beskattningen samt vid beräknande av underhållsbidrag och bidragsförskott.
Vidare nödvändiggör enligt motionärernas uppfattning den pågående
utvecklingen mot familjevård i stället för anstaltsvård av bl. a.
missanpassad ungdom en mera realistisk bedömning av vad vård i hemmen
kostar. Under hänvisning härtill hemställer motionärerna om en utredning,
som skall företaga en ekonomisk uppskattning av husmoderns arbete
samt med ledning därav undersöka förutsättningarna för att inom den
allmänna sjukförsäkringens ram bereda hemarbetande kvinnor möjlighet
att teckna frivillig försäkring för sjukpenningtillägg enligt de grunder som
gäller för företagare.
Motionärerna påpekar, att vissa försök gjorts att ekonomiskt värdera
husmoderns arbete, och nämner därvid 1954 års familjeutrednings betänkande
»Samhället och barnfamiljerna» samt bostadskollektiva kommitténs
betänkande II »Kollektivhus». Familjeutredningen beräknade år
1955 värdet av det arbete husmodern tillför en tvåbarnsfamilj utifrån
kostnaden för lön, inklusive kost och logi, för ett kompetent hembiträde
till 5 000 kr. om året. Bostadskollektiva kommittén undersökte 1954, hur
stor årsinkomst en förvärvsarbetande hustru måste ha, för att nettoinkomsten
av hennes arbete skulle förslå till de ytterligare utgifter som förorsakades
av att familjen på grund av hennes förvärvsarbete måste bo i
kollektivhus och utnyttja de därmed förenade anordningarna. Enligt kommittén
varierade denna inkomst från drygt 8 000 kr. till drygt 8 000 kr.,
beroende på dels familjens storlek, dels mannens inkomst. Motionärerna
anser för sin del att en riktigare beräkningsgrund crhålles i den lön som
tillkommer en i den sociala hemhjälpen anställd hemvårdarinna. Denna
lön uppgår för närvarande till ca 10 000 kr. om året.
Det är uppenbarligen förenat med stora svårigheter att göra en rättvisande
uppskattning av värdet av husmoderns arbete i hemmet. Många
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1960
av hennes arbetsuppgifter torde sålunda sakna motsvarigheter inom arbetslivet
i övrigt. Vidare tar åtskilliga av arbetsuppgifterna inte kontinuerligt
hela hennes arbetskraft i anspråk och uträttas därför delvis samtidigt med
andra uppgifter. En arbetsvärdering på tidsstudiebas framstår följaktligen
knappast såsom möjlig. En mera framkomlig väg är måhända att utgå
från kostnaden för lejd arbetskraft, men vid sådana beräkningar måste
bortses från några av husmoderns viktigaste uppgifter. Härvid tänker utskottet
på husmoderns insatser för att bereda barnen en lugn och tryggg
uppväxt samt för att skapa trivsel i hemmet. Även om man inte tar hänsyn
till att betydelsen av sådana insatser skiftar från hem till hem, kan man
inte komma ifrån att de är omöjliga att skatta i pengar. Likväl måste det
indirekta värdet härav antagas vara betydande. Med hänsyn till dessa förhållanden
saknas anledning att antaga, att man genom den i motionerna
begärda utredningen skulle uppnå mera rättvisande resultat än genom de
ovan nämnda uppskattningarna.
Det huvudsakliga syftet med den begärda utredningen torde emellertid
vara att erhålla ett underlag för en förbättrad sjukpenningförsäkring för
hemarbetande kvinnor. Enligt gällande regler är dessa kvinnor obligatoriskt
försäkrade för en grundsjukpenning om 3 kr. för dag. De har därutöver
möjlighet att teckna frivillig försäkring för sjukpenningtillägg om
högst 3 kr. om dagen. Emellertid har under vårsessionen beslutats, att
maximum för sjukpenningtillägget skall fr. o. m. den 1 januari 1961 höjas
till 5 kr. Den frivilliga försäkringen har hittills rönt förhållandevis ringa
anslutning bland husmödrarna. Det synes därför lämpligt att låta anstå
med ytterligare förbättringar av möjligheterna till frivillig försäkring, tills
erfarenheter vunnits av den i våras beslutade höjningen.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 310 och II: 386, såvitt avser de
däri under 2) upptagna yrkandena, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 november 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell, herrar Kaijser, Thorsten Larsson och
fröken Nordström;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Sandell, fröken
Höjer, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, Fredriksson, fru Wallerius-Gunne
och fru Eriksson i Ängelholm*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1960
9
Reservation
av fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fröken Nordström, herr Jacobsson
i Tobo, fröken Höjer och fru Wallerius-Gunne, vilka ansett,
a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 7 med orden
»Det är» och slutar å s. 8 med orden »beslutade höjningen», bort ersättas
med text av följande lydelse.
»Det är uppenbarligen förenat med svårigheter att göra en rättvisande
uppskattning av värdet av husmoderns arbete i hemmet. Åtskilliga av
arbetsuppgifterna tar inte kontinuerligt hela hennes arbetskraft i anspråk
och uträttas därför delvis samtidigt med andra uppgifter. En arbetsvärdering
på tidsstudiebas kan därför erbjuda vissa problem. En annan väg är
att utgå från kostnaden för lejd arbetskraft. Självfallet kan icke i någotdera
fallet hänsyn tas till sådana insatser från husmoderns sida som att
bereda barnen en lugn och trygg uppväxt samt att skapa trivsel i hemmet.
Sådana insatser går inte att ekonomiskt värdera. Ej heller kan den arbetsgemenskap
som ofta skapas i ett hem bli föremål för ekonomisk bedömning.
Mycket skulle dock vara vunnet, om det ekonomiska värdet av de praktiska
arbetsmoment som ingår i husmoderns arbete för hem och familj
kunde fastställas. Det föreligger också ett mycket utbrett intresse för att
vinna klarhet i denna fråga. Under en följd av år har sålunda frågan debatterats
i samband med sjukförsäkring, förvärvsavdrag, vissa sociala förmåner
samt familjerättsliga underhållsbidrag. Med hänsyn härtill anser
utskottet det befogat, att möjligheterna att nå fram till någon form av
ekonomisk värdering av husmorsarbetet ingående undersöks. Tillgängligt
material från olika separata undersökningar, bl. a. från statens institut för
konsumentfrågor, bör därvid kunna användas som underlag. Olika metoder
för värderingen bör prövas, såsom arbetsvärdering av särskilda moment
och jämförelser med arbetsmarknadens löner för hemhjälp. Utredningen
bör också söka klarlägga de praktiska konsekvenserna på olika
områden av en genomförd värdering av hushållsarbetet, så att en mera realistisk
grund erhålles för bestämningen av de skilda ersättningar som kan
bli aktuella för den hemarbetande husmodern.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 310
och 11:386, såvitt avser de däri under 2) upptagna yrkandena,
måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t begära en förutsättningslös
utredning angående en ekonomisk uppskattning av
hushållsarbetet, som kan ligga till grund för en realistisk bedömning
i olika sammanhang av värdet av husmoderns arbetsinsats».