Andra lagutskottets utlåtande nr S7 år 1860

l

Nr&7

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i falkpensioneringslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, pr 50,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr von Friesen hemställt, »att
riksdagen i skrivelse till Kupgl. Maj:t begär sådan ändring av 17 § folkpensioneringslagen,
att personer med sjukdom eller komplicerat lyte, som är
intagna å statlig anstalt, i princip skall erhålla samma belopp till fickpengar,
vilket enligt 18 § tillfaller å kommunal vårdanstalt intagna».

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar
inhämtat yttranden från kungl. medicinalstyrelsen, knngl. pensionsstyrelsen
och kungl. socialstyrelsen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen den 29 juni 1846 om folkpensionering dch lagen den 1 juni
1956 om höjning av folkpensioner m. m• uppgår ålderspensionen för närvarande
för ensamstående till 2 750 kr. om året. Ålderspensionen är icke inkomstprövad,
vilket däremot delvis är fallet med inyalidpension och sjukbidrag.
Maximibeloppet för dessa pensionsförmåner är detsamma som ålderspensionen.
De delar av invalidpensionep och sjukbidraget som icke är inkomstprövade,
nämligen grundpensiopen jämte indextillägg, uppgår för närvarande
till 650 kr. om året för ensamstående*

I folkpensioneringslagen samt i vissa andra författningar finns bestämmelser,
som på olika sätt inskränker rätten till folkpension för dem som är
intagna på anstalt för vård eller uppfostran.

Enligt 17 § folkpensioneringslagen må för tid, under vilken pensionsberättigad
är intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller hålles häktad eller
eljest är på statens bekostnad intagen å anstalt eller ock tillfälligt vistas
utom anstalten, folkpension ej utgå med högre belopp än som motsvarar
200 kr. om året. Uttrycket »på statens bekostnad intagen å anstalt» omfattar
vård eller undervisning på såväl statlig som annan anstalt. I det senare fallet
fordras dock, att statsbidrag utgår i sådan omfattning att vården eller undervisningen
kan anses bekostad av staten. En förutsättning för att pensionären
skall anses intagen »på statens bekostnad» är dessutom att avgift inte
uttages. Antalet fall av nedsättning enligt 17 § framgår av följande, i penl
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 67

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1960

sionsstyrelsens yttrande intagna uppställning, vilken avser de vid tiden för
yttrandets avgivande (den 17 mars 1960) aktuella fallen.

Interner å fångvårdsanstalt ...................................... 38

Alkoholister å statliga och erkända anstalter........................ 129

Psykiskt efterblivna under 21 år å Vipeholms sjukhus, Lund.......... 105

Fallandesjuka under 21 år å Vilhemsro sjukhus i Jönköping.......... 22

Vanföra som åtnjuter yrkesutbildning å vanföreanstalt.............. 23

Övriga pensionstagare å

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda.................. 15

Vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, Lund.............. 112

Vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte, Mogård, Dovers torp.

...................................................... 51

Statens skol- och yrkeshem för gossar, Salbohed.................. 17

Statens skol- och yrkeshem för flickor, Vänersborg................ 19

Söderhaga skolhem, särskola för flickor, Drevviken .............. 1

Sävstaholms skolhem, särskola för gossar, Vingåker.............. 1

Lövsta skolhem och yrkesskola, Vagnhärad...................... 1

Summa 534

Därest omständighet, som utgör skäl för nedsättning, föreligger beträffande
del av kalendermånad, skall pensionen utan hinder därav utgå oavkortad
för den månaden. Vidare gäller, att pensionsstyrelsen får medge nära
anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigades
folkpension, rätt att uppbära denna eller del därav.

Enligt 18 § 2 mom. folkpensioneringslagen gäller, att kommun äger för tid,
under vilken pensionsberättigad är intagen på ålderdomshem eller mot avgift
som erlägges av kommunen åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt,
uppbära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra sig
i förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare fallet
utgiven dagavgift och annan vårdkostnad. Emellertid är kommunen skyldig
att av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla den pensionsberättigade
40 kr. (de s. k. fickpengarna) eller, där den pensionsberättigade på grund av
sitt tillstånd ej kan begagna sig av kontanta medel, använda motsvarande
belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Har
pensionsberättigad, som i vederbörlig ordning förklarats berättigad till vård
å statlig anstalt för sinnessjuka eller psykiskt efterblivna eller å anstalt för
epileptiker, på grund av utrymmesbrist icke kunnat mottagas eller behållas
på dylik anstalt, skall motsvarande gälla för tid, under vilken kommun haft
kostnader för sådan enskild vård av den pensionsberättigade, som vid prövning
i den ordning Konungen bestämt finnes tillfredsställande. För tid, under
vilken pensionsberättigad åtnjuter kostnadsfri vård å anstalt för epileptiker,
äger landstingskommun eller, efter Konungens bestämmande, annan som driver
sådan anstalt uppbära den pensionsberättigade tillkommande folkpension
samt därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården, dock med skyldighet att
tillhandahålla honom eller till hans nytta använda så stor del av pensionsbeloppet
som nyss sagts.

Enligt 22 § lagen den 4 juni 195b om undervisning och vård av vissa psy -

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1960

kiskt efterblivna skall undervisning och vård enligt lagen av den som är inskriven
eller för observation intagen vid särskola eller som är inskriven vid
vårdanstalt och ej fyllt tjugoett år, vara kostnadsfri, dock att landstinget eller
efter Konungens bestämmande annan som driver särskola eller vårdanstalt
äger att såsom ersättning för kostnaden uppbära den inskrivne tillkommande
folkpension. Den som sålunda uppbär folkpension skall vara
skyldig att enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar tillhandahålla
den pensionsberättigade fickpengar eller använda motsvarande belopp för
ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Nämnda föreskrifter
finns i kungl. kungörelsen den 10 december 1954 med vissa tilllämpningsföreskrifter
till lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna och innebär i huvudsak en liknande reglering av rätten till fickpengar
och medel för den personliga trevnaden som gäller beträffande de på
ålderdomshem intagna.

Ovan redovisade regler i 17 och 18 §§ folkpensioneringslagen har i huvudsak
funnits i lagen sedan dess tillkomst. Bestämmelserna i 17 § har sin motsvarighet
i den äldre folkpensioneringslagen, enligt vilken den som undergick
frihetsstraff eller var intagen på tvångsarbetsanstalt eller eljest var på
statens bekostnad intagen på anstalt ägde rätt till grundpension men ej till
tilläggspension. Grundpensionen utgick på grund av erlagda avgifter och var
alltså beräknad på ett försäkringsliknande sätt. Det i 17 § angivna beloppet
200 kr. motsvarar den grundpension som fastställdes i folkpensioneringslagen.
Bestämmelserna i 18 § om fickpengar saknar motsvarighet i den äldre
lagstiftningen, vilken emellertid innehöll regler om att fattigvårdssamhälle
ägde att för vård och försörjning av folkpensionär uppbära och tillgodogöra
sig honom tillkommande folkpension. Vid tillkomsten av folkpensioneringslagen
sattes fickpenningbeloppet till 16 kr. i månaden och därutöver för december
månad 8 kr., eller tillhopa 200 kr., d. v. s. samma belopp som i 17 §.
Fickpenningbeloppet i 18 § har sedermera höjts vid två tillfällen, nämligen
fr. o. m. den 1 januari 1956 till 30 kr. i månaden, eller 360 kr. om året, och
fr. o. m. den 1 juli 1958 till 40 kr. i månaden, eller 480 kr. om året. -— I detta
sammanhang må anmärkas, att grundpensionen, vilken fortfarande äger betydelse
i fråga om invalidpension och sjukbidrag, genom överförande fr. o.
m. den 1 juli 1959 av indextilläggen från tilläggspensionen till grundpensionen
f. n. uppgår till 650 kr. om året för ensamstående.

Motionen

I motionen åberopas en i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning för den
4 maj 1959 införd artikel »Bagatell av stor betydelse» av kuratorn Inga
Thuwe. I artikeln påtalas, att fickpenningbeloppen är lägre enligt 17 § folkpensioneringslagen
än enligt 18 § på grund av att någon höjning av beloppet
i förstnämnda paragraf aldrig företagits. Artikelförfattaren fortsätter
härefter:

4 Andra lagutskottets Utlåtande nr 57 år 1960

Det är endast de pensionärer, som omhändertagits av staten, som inte
har erhållit kompensation för penningvärdeförändringen. För den kategori,
som är intagen på fängelse, spelar detta måhända mindre roll; åtminstone
för huvudparten av dem torde det statliga omhändertagandet vara av förhållandevis
kortvarig natur. Härmed dock inte sagt, att en höjning av fickpengarna
inte borde ske även för dem. För mången, som »eljest är på
statens bekostnad ihtagen å anstalt», är det emellertid fråga om mycket
långvarig, inte sällan livslång vistelse, och för denna kategori skulle en höjning
av fickpengarna ha mycket stor betydelse. I denna grupp finns bl. a.
en del blinda, en del dövstumma samt vissa psykiskt efterblivna.

De efterblivna, som offihärtdertages av staten, är sådana vilkas efterblivenhet
kompliceras av höggradig vanförhet, epilepsi, blindhet, dövstumhet eller
svåra beteendestörningar. Dessa grupper undantages från den tidigare omnämnda
lagen om vård och undervisning av vissa psykiskt efterblivna, enligt
vilken landstingen skall ha huvudmannaskapet för efterblivenhetsvården.
— Underlåtenheten att i § 17 i folkpensioneringslagen vidtaga samma
ändringar beträffande fickpengarnas storlek som i 18 § har bl. a. haft till
följd att av de psykiskt efterblivna, som är intagna på anstalt, en del får
fickpengar med 480 kronor om året, medan andra endast får 200 kronor,
oaktat de har lika stor möjlighet att tillgodogöra sig fickpengar. Allt beror
på om de tillhör den majoritet av efterblivna, som får vårdas av landstingen,
eller om de råkat bli hänförda till en grupp, som staten skall omhändertaga.

Vid besök nyligen på en vårdanstalt för dövstumma med komplfcerat lyte
kunde man få höra personalen berätta, att patienterna numera mycket sällan
har råd med biobesök — ett mycket uppskattat nöje. Fickpengarna, 16
kronor i månaden, räcker inte till sådana extravaganser. På denna institution
vistas såväl normalbegåvade som efterblivna dövstumma. Dövstumheten
är komplicerad av vanförhet, blindhet, efterblivenhet eller psykisk sjukdom,
d. v. s. de är så svårt skadade, att möjligheterna för dem att komma ut i livet
är mycket små. Samma är förhållandet med klientelet vid vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte och även med de flesta grupper efterblivna,
som är omhändertagna av staten.

Motionären förklarar för egen del, att skäl otvivelaktigt kan anföras för
bibehållande av nu gällande regler i fråga om dem som är intagna på fångvårds-
eller tvångsarbetsanstalt. Denna grupp bör enligt motionären inte
sammanföras med de oförvållat handikappade, som blivit föremål för omhändertagande
på statlig anstalt av sjukvårdskaraktär. 17 § folkpensioneringslagen
bör därför ändras så, att dessa handikappade, som omhändertagits
på statlig anstalt, i princip skall erhålla fickpengar med samma belopp
som de som behandlas i 18 §.

Remissyttrandena

Motionen tillstytkes av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen. Pensionsstyrelsen
förklarar, att det torde ligga i öppen dag att oförvållat handikappade,
som omhändertagits på statlig anstalt för vård och utbildning, bör erhålla
s. k. fickpengar efter liknande grunder som 18 paragrafens fall. Emellertid
anser pensionsstyrelSen att ert sådan reform inte nödvändigtvis behöver
ske genom ändring i folkpensioneringslagen. Styrelsen anför härutinnan:

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1960

5

EU fickpennirtgbelopp, motsvarande det i 18 § och innefattande jämväl de
200 kronorna enligt 17 §, kan de intagna givetvis erhålla från anstalterna direkt
genom att staten ställer motsvarande belopp till dessas förfogande. Enligt
vad pensionsstyrelsen under hand erfarit förekommer redan nu å vanföreanstalterna
fiekpenniUgbelopp i vissa fall överstigande, tillsammans med
de 200 kronorna, de i 18 § angivna. Skall ändring göras i folkpensioneringslagen
kan detta ske antingen på det sättet att i 17 § bestämmes ett folkpensionsbelopp
som motsvarar fickpenningbeloppet i 18 §, med särregler för det
fall att den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte
kan tillgodogöra sig hela det ökade beloppet, eller genom att de nu ifrågavarande
fallen överföres till 18 § och således får folkpension i vanlig ordning,
dock med rätt för anstalten (staten) att uppbära beloppet men med skyldighet
att tillhandahålla fickpengar enligt 18 §:ns regler. Ett fjärde och för
de nu ifrågavarande kategorierna något förmånligare alternativ vore att de
fick grundpension i vanlig ordning med indextillägg; fr. o. m. april 1960 utgör
som förut nämnts grundpensionen med sådant tillägg 650 kronor för
ensamstående pensionär. Som redan tidigare berörts torde orsaken till att i
17 §:ns fall folkpensionsbeloppet sattes till 200 kronor ha varit att detta var
den lägsta folkpension, grundpensionen, som kunde utgå enligt den ursprungliga
lydelsen av 1946 års lag om folkpensionering. Vilket av de nämnda
alternativen som bör väljas torde böra bli föremål för ytterligare överväganden;
nettokostnaden för statsverket blir i samtliga fall obetydlig.

Medicinalstyrelsen anser, att det förhållandet att en psykiskt efterbliven
eller epilepsisjuk är intagen på statlig anstalt i och för sig icke bör medföra,
att han erhåller en mindre månatlig fickpenning, utan bör han tilldelas fickpengar
enligt samma principer som gäller för motsvarande kategorier på
kommunala och enskilda anstalter. Samma förhållande bör, fortsätter styrelsen,
givetvis gälla beträffande övriga av motionären avsedda grupper, som
är omhändertagna på statlig anstalt.

Pensionsstyrelsen och socialstyrelsen påpekar, att det genom motionen aktualiserade
problemet är en del av det s. k. överskottsproblemet. Pensionsstyrelsen
framhåller sålunda, att på vilket sätt man än tillgodoser motionärens
önskemål de med motionen avsedda kategorierna kommer att ställas i
en sämre ställning än de som är intagna på statliga eller andra anstalter
men som betalar en viss avgift. Då dessa inte är intagna på statens bekostnad,
får de folkpension enligt vanliga regler. En ganska avsevärd skillnad
kan då föreligga mellan deras folkpensionsförmån och deras avgifter, en
skillnad som ytterligare skärpts genom den höjning av folkpensionsbeloppen
som skett fr. o. m. den 1 juli 1960. Styrelsen anser detta vara en i längden
ohållbar situation.

Såväl pensionsstyrelsen som socialstyrelsen hänvisar till att förevarande
fråga behandlats av de sakkunniga för anstaltsvårdades rätt till folkpension
m. m. i deras år 1951 avgivna betänkande (SOU 1951:47). De sakkunniga
föreslog därvid beträffande de folkpensionärer som beröras av bestämmelserna
i 17 § folkpensioneringslagen, att folkpensionen skulle helt indragas och
vederbörande anstalt i stället skulle förse de intagna med fick- eller flitpengar.
För att möjliggöra detta förutsatte de sakkunniga en höjning av anslagen
till anstalterna. Beträffande de fall som beröres av bestämmelserna i

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1960

18 § ansåg de sakkunniga behovet varierande. För en del fall föreslog de
sakkunniga, att all utbetalning av folkpension skulle upphöra och anstalterna
i stället genom uppräkning av statliga anslag eller genom anslag sattes i
stånd att med egna medel tillgodose de intagnas behov av fickpengar m. m.
I andra fall åter ansåg de sakkunniga, att det nuvarande systemet borde bibehållas.
— Betänkandet, som remissbehandlats, har inte föranlett någon
Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

Socialstyrelsen framhåller, att frågan om de anstaltsvårdades rätt till folkpension
blir av större betydelse och mer svårbemästrad allteftersom nya sociala
förmåner tillkommer och beloppen av de redan befintliga ökar. Styrelsen
föreslår därför, att frågan göres till föremål för särskild utredning, en
utredning som eventuellt kan hänskjutas till 1958 års socialförsäkringskommitté.
Emellertid anser styrelsen att en höjning till 400 kr. av beloppet i
17 § folkpensioneringslagen bör ske omedelbart, utan att man avvaktar en
eventuell utredning av hela överskottsproblemet.

Pensionsstyrelsen framhåller, att därest man anser att den lägre ersättningen
enligt 17 § folkpensioneringslagen bör bibehållas för dem som är
intagna på fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt detsamma synes böra gälla
även för dem som hålles häktade eller är intagna på anstalt för alkoholmissbrukare.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser i folkpensioneringslagen skall folkpension
till den som är intagen på fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller hålles
häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen på anstalt nedsättas till
200 kr. om året. Detta belopp tillkommer den intagne ograverat. Beträffande
pensionstagare, som är intagen på ålderdomshem eller mot avgift som erlägges
av kommunen åtnjuter vård eller försörjning på annan anstalt, gäller
att kommunen äger uppbära den intagne tillkommande folkpension samt
därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården eller försörjningen respektive
utgiven dagavgift eller annan vårdkostnad. Emellertid är kommunen skyldig
att av pensionen tillhandahålla den pensionsberättigade 40 kr. i månaden,
de s. k. fickpengarna, eller, där han på grund av sitt tillstånd inte kan begagna
sig av kontanta medel, använda motsvarande belopp för att öka hans
trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Enligt lagen om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna gäller motsvarande befogenheter och
skyldigheter för landstingen med avseende å folkpensioner till dem som är
inskrivna vid särskolor och vårdanstalter. Liknande bestämmelser finnes i
ytterligare några fall, då pensionstagare är omhändertagen för vård.

I föreliggande motion påpekas den skillnad som föreligger beträffande
fickpenningbeloppens storlek beroende på om pensionstagarert.jomhändertagits
på statens anstalt eller på anstalt, som drives av kommun eller landsting.
Det erinras i motionen om att de psykiskt efterblivna omhändertages

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år i960

dels av staten, dels av landstingen. De som vårdas på statlig anstalt har,
framhålles det, lika stor möjlighet att tillgodogöra sig fickpengar som de
som är omhändertagna på landstingsanstalt. De bör därför enligt motionärens
mening få fickpengar med samma belopp. Beträffande dem som är intagna
på fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt anser motionären att skäl
kan anföras för att behålla nuvarande regler. Denna grupp bör enligt motionären
inte sammanföras med de oförvållat handikappade, som blivit föremål
för omhändertagande på statlig anstalt av sjukvårdskaraktär. Motionen
utmynnar i ett yrkande, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära sådan
ändring av folkpensioneringslagen att personer som på grund av sjukdom
eller komplicerat lyte är intagna på statlig anstalt, i princip erhåller samma
belopp till fickpengar som de som vårdas på kommunal anstalt.

Utskottet delar motionärens uppfattning, att någon skillnad i avseende å
rätten till fickpengar icke bör förekomma mellan intagna på statliga och
kommunala anstalter. Huruvida en höjning av fickpenningbeloppet bör omfatta
samtliga grupper av på statliga anstalter intagna eller — såsom motionären
föreslår — endast vissa av dem synes böra bli föremål för ytterligare
övervägande. Med hänsyn härtill synes det lämpligast att riksdagen icke gör
någon preciserad hemställan i ämnet utan inskränker sig till att hos Kungl.
Maj :t begära en omprövning av reglerna om folkpension till de på statliga
anstalter intagna i syfte att för dem eller vissa grupper av dem åstadkomma
likartade bestämmelser rörande fickpengar som för de på kommunala
anstalter intagna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 50,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en omprövning
av reglerna om folkpension till dem, som är på statens
bekostnad omhändertagna på anstalt, i syfte att för dem eller
vissa grupper av dem åstadkomma likartade bestämmelser
rörande fickpengar som för de på kommunala anstalter intagna.

Stockholm den 15 november 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, herr Eric Carlsson*, fröken Nordström och herr Ringaby; från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Odhe*, Lothigius, fröken Höjer, herrar Wahrendorff*, Fredriksson och fru
Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

601576 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag