Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 7960
1
Nr 79
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning med provisoriska
bestämmelser om beskattningen av aktiebolags
och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall jämte i
ämnet väckta motioner.
I en den 29 april 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 162, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning med provisoriska
bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings
inkomst i vissa fall.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 69 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av den föreliggande propositionen
till innevarande års höstsession.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges, på grundval av 1960 års bolagsskattesakkunnigas
promemoria, förslag till provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster. Bestämmelserna föreslås
skola gälla vid 1963—1973 års taxeringar. Enligt förslaget skall aktiebolag
medgivas avdrag för utdelning å nyemissioner verkställda efter den 1 juli
1961 med fyra procent av inbetalat kapital. Vidare skall bolag och föreningar
vara skattskyldiga för utdelning å aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 saml. Nr 70
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
Förslag
till
förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags
och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall
Härigenom förordnas som följer.
Om aktiebolags rätt till avdrag för viss utdelning
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt under de
beskattningsår, för vilka taxering i första instans äger rum åren 1963—1973,
äger svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag för utdelning i enlighet med vad nedan
i 2—8 §§ stadgas.
2 §•
Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden 1 juli 1961—31 december 1966, i den mån sådan utdelning
förfallit till betalning under beskattningsåret och under förutsättning tillika,
om aktierna utgivits i samband med bolagets bildande, att ansökan om
stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingivits till
registreringsmyndigheten efter den 30 juni 1961 samt, om aktierna utgivits
i samband med ökning av aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för
registrering efter nämnda dag.
Avdrag må dock ej erhållas, om inbetalning för aktierna skett genom tillskott
av aktier och andelar i andra bolag och ekonomiska föreningar.
3 §•
Avdraget må för visst beskattningsår uppgå till högst fyra procent av vad
som för aktierna inbetalats före beskattningsårets utgång, oavsett om vad
som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.
Om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader,
skall avdraget i motsvarande mån jämkas.
4 §•
Har bolaget inkomst hänförlig till annat inkomstslag än rörelse eller jordbruksfastighet
må avdrag åtnjutas endast till den del det för aktierna inbetalade
beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse eller jordbruksfastighet
hänförliga förvärvskällorna.
5 §•
Avdrag enligt 1 § må åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxeringsåret
efter det då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången
erhållits.
6 §•
Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller tidigare
utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts skall dock icke gälla
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960 3
utskiftning, som verkställts före den 1 maj 1960 eller föranletts av att ägarna
av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt ett i bolagsordningen
före nämnda dag intaget förbehåll ägt rätt att fordra inlösen av dessa.
7 §•
Avdrag enligt 1 § må icke åtnjutas, om mer än hälften av samtliga aktier
i bolaget vid beskattningsårets utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt
innehades av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska
bolag.
Vid bedömning huruvida hinder mot avdrag föreligger enligt första stycket
skall hänsyn icke tagas till aktier, vilka innehades av svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar, därest bolagen eller föreningarna
äro skattskyldiga för utdelning å aktierna och fråga icke är om förvaltningsföretag
som i 10 § första stycket sägs. Ej heller skall hänsyn tagas till aktier,
som innehades av sådant förvaltningsföretag, med mindre dylikt eller
dylika företag, i förekommande fall jämte aktiebolag eller ekonomisk förening
som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden
kan anses stå förvaltningsföretaget eller förvaltningsföretagen
nära, innehade aktier i den omfattning som i första stycket sägs.
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skola aktier, vilka
ägas av en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse,
anses innehavda av bolaget eller föreningen.
8 §‘
Aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt 1 §, skall i självdeklarationen
lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna
i 7 §.
Om skattskyldighet i vissa fall för utdelningar
9 §•
Utan hinder av bestämmelserna i 54 § kommunalskattelagen samt 7 §
förordningen om statlig inkomstskatt skall med avseende å de beskattningsår,
för vilka taxering i första instans äger rum åren 1963—1973, iakttagas
vad nedan i 10 och 11 §§ stadgas.
10 §.
Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilkas verksamhet
helt eller till väsentlig del består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom (förvaltningsföretag), skola
vara skattskyldiga för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska
föreningar, i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning, som
uppburits under beskattningsåret, icke motsvaras av egen utdelning som
företaget beslutat för samma beskattningsår.
Består förvaltningsföretags verksamhet uteslutande i förvaltning av värdepapper
och annan därmed likartad lös egendom och är det en väsentlig
uppgift för företaget att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda
aktieägare eller andelsägare riskfördelning samt ägas aktierna eller andelarna
i företaget av ett stort antal fysiska personer, skall dock företaget vara
skattskyldigt för sådan uppburen utdelning som nyss sagts allenast i den
mån sammanlagda beloppet härav icke motsvaras av egen utdelning, som
företaget beslutat för beskattningsåret, ökad med en fjärdedel,
tf Bihang till riksdagens protokoll iOGO. 7 saml. Nr 79
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
Förvaltningsföretag äger, utan hinder av bestämmelserna i 39 § 1 mom.
kommunalskattelagen, åtnjuta avdrag för ränta å gäld som belöper å värdehandlingar.
11 §.
Andra svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar än förvaltningsföretag
skola vara skattskyldiga för utdelning å sådana aktier och andelar
i svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som förvärvats
i kapitalplaceringssyfte eller utgöra lagertillgång i byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter.
Aktier och andelar skola anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om deras
sammanlagda röstetal vid beskattningsårets utgång motsvarade mindre
än en fjärdedel av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det bolag
eller den förening, som verkställt utdelningen, och det icke göres sannolikt
att förvärvet av aktierna eller andelarna betingats av rörelse, jordbruk
eller skogsbruk, som bedrives av det utdelningsmottagande företaget eller av
aktiebolag eller ekonomisk förening, som med hänsyn till äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden kan anses stå detta företag
nära.
Oaktat vad i nästföregående stycke sägs skola aktier och andelar i förvaltningsföretag
anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, därest förvaltningsföretaget
i sin tur äger aktier eller andelar vilka, om de innehafts direkt av
det företag som äger aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget, skulle
ansetts hava förvärvats i sådant syfte.
12 §.
Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva att bestämmelserna
i 10 och 11 §§ under viss tid, dock högst tre år, icke skola tillämpas
för visst bolag eller viss förening, över beslut som riksskattenämnden meddelat
i sådant ärende må klagan icke föras.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 699 av herr Gustaf Henry Hansson m. fl.
och II: 859 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts,
»A) att riksdagen måtte
1) antaga det vid propositionen nr 162 fogade författningsförslaget i vad
detsamma avser aktiebolags rätt till avdrag för viss utdelning med den ändringen,
att avdragsrätten för utdelning å nyemissioner anknytes till inbetalningar
under tiden den 1 april 1961—den 31 december 1966,
2) avslå propositionen nr 162 i vad densamma avser införande av skattskyldighet
för aktiebolag och ekonomiska föreningar för utdelningar i vissa
fall, samt
B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningstext»; ävensom
II) de likalydande motionerna I: 700 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och
II: 860 av herr Kollberg m. fl., vari hemställts,
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960 5
1) att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 162
måtte antaga de där avgivna förslagen till provisoriska bestämmelser i syfte
att underlätta nyemission av aktier, med den ändring i fråga om ikraftträdandet
som i motionerna angivits, men avslå propositionen i den del den
innefattar införande av s. k. kedjebeskattning, samt
2) att vederbörande utskott måtte föreslå erforderliga justeringar i författningstexten.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 859 och II: 860.
I en till utskottet inkommen skrift har Svenska petroleum institutet hemställt,
att sådan ändring måtte vidtagas i den i propositionen föreslagna förordningen,
att svenska aktiebolag, som är dotterbolag till utländska företag,
kommer i åtnjutande av avdragsrätt för utdelning å nyemitterat aktiekapital.
Aktiebolaget Bofors har i en till utskottet inkommen skrift framhållit såsom
otillfredsställande att bolag, som gjort nyemissioner under år 1960, enligt
propositionen inte kommer i åtnjutande av skattelättnader.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
I. Inledning, s. 5—7.
II. Gällande bestämmelser och deras tillkomst, s. 7—13.
III. Utländsk rätt, s. 14—20.
IV. De sakkunnigas förslag, s. 21—38.
V. Remissyttrandena, s. 39—57.
VI. Departementschefen, s. 57—68.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges
följande.
I de likalydande motionerna I: 699 och II: 859 framhålles bl. a. att effekten
av ett genomförande av förslaget om provisorisk skattelättnad för
nyemissioner måste bedömas såsom relativt begränsad, eftersom lättnaden
är liten och dessutom tidsbegränsad. Vid försök till matematiska överslagsberäkningar
har det visat sig att redan en obetydlig ökning av emissionsverksamheten
medför ökade skatteintäkter. Motionärerna avvisar därför bestämt
det kompensationsresonemang som departementschefen för i propositionen.
Totalt sett innebär för bolagssektorn ett genomförande av förslaget lättnader
i det enskilda fallet för nyemissionen, men dessa lättnader innebär samtidigt
att bolaget totalt sett kommer att betala högre inkomstskatt än om den
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
aktivitet, som nyemissionen möjliggjort, icke kommit till stånd. Motionärerna
tillstyrker emellertid propositionen i denna del.
Enligt författningsförslaget skall lättnad inträda där inbetalning vid nyemission
skett under tiden den 1 juli 1961—den 31 december 1966. Från teknisk
administrativ synpunkt är tidpunkten den 1 juli 1961 mindre väl vald,
eftersom bolagsstämmorna hålles under våren och en spridning av emissionerna
i tiden skulle vinnas, om tidpunkten framflyttades. Ett framskjutande
till den 1 april vore en förbättring för att minska antydda olägenheter.
En sådan åtgärd kan icke kritiseras utifrån konjunkturpolitiska synpunkter.
Vad angår propositionsförslagets senare del, nämligen införande under
taxeringsåren 1963—1973 av kedjebeskattning som princip för beskattning
av aktiebolag och ekonomiska föreningar, anser motionärerna, att departementschefen
icke förebragt bärande skäl för förslaget.
Det resonemang departementschefen för om aktiekurserna vilar, såsom
framgår av några remissyttranden, icke på reell grund. De rörelsedrivande
bolagens och ekonomiska föreningarnas aktieinköp har under senare tid varit
så begränsade att de icke har kunnat föranleda höjningar av aktiekurserna.
Ser man på kursutvecklingen under ett längre tidsavsnitt visar det sig, att den
totala kursstegringen motsvarar penningvärdeförsämringen. Även ur denna
synpunkt finner motionärerna att ett införande av kedjebeskattning icke kan
motiveras. Att bolag och föreningar ställt kapital till andra företags förfogande
har varit och är av väsentlig betydelse för kapitalförsörjningen. Departementschefen
och utredningen har ej beaktat de rättsliga och ekonomiska
samband, som kedjebeskattningen äventyrar.
Departementschefen har enligt motionärernas mening icke anfört några
principiella skäl för införande av kedjebeskattning som huvudregel. Motiveringen
återfaller på rent fiskala synpunkter. Eftersom någon kompensation
icke är erforderlig och avsikten icke är att skaffa det allmänna ökade skatteinkomster,
utgör de fiskala synpunkterna icke något skäl för införande av
kedjebeskattning.
Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna I: 700 och 11: 860 anföres
bl. a. Finansministern föreslår att avdragsrätten för utdelning å nyemission
skall tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1961. Av praktiska skäl synes en
något tidigare tidpunkt under våren lämpligare. Motionärerna förordar att
ikraftträdandet framflyttas till den 1 april 1961. En sådan av praktiska skäl
betingad framflyttning av ikraftträdandet kan inte möta kritik ur konjunkturpolitiska
synpunkter.
I propositionen föreslås emellertid samtidigt en vittgående ändring i gällande
regler för förhindrande av s. k. kedjebeskattning av aktiebolagens vinster.
Denna ändring av skattereglerna skulle verka i en riktning motsatt avdragsrätten
för nyemissioner och utifrån etablerade förhållanden verka klart
diskriminerande på företagssparandet. Det är sålunda uppenbart att kedjebeskattningens
återinförande skulle försvåra interna kapitalrörelser inom bo
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
lagssektorn. Enligt motionärernas mening finnes ingen rimlig anledning att
göra ett sådant ingrepp.
De självklart nödvändiga justeringar av kedjebeskattningen som huvudregel,
som de sakkunniga föreslagit, kan inte undanröja de mera långsiktiga
verkningarna i oförmånlig riktning som kedjebeskattningen måste medföra.
Motionärerna anser det överraskande att de sakkunniga begränsat sitt utredningsarbete
till ett strängt fiskaliskt och skattetekniskt betraktelsesätt.
Någon analys av de ekonomiska konsekvenserna har icke gjorts. Detta måste
anses som en allvarlig brist. I remissyttrandena påpekas också genomgående
detta förhållande. Trots kritiken på denna centrala punkt från remissinstanserna
har under departementsbehandlingen icke några kompletterande utredningar
gjorts i de angivna avseendena.
Den svenska bolagsbeskattningen har alltsedan 1928 haft som princip att
s. k. kedjebeskattning icke skulle tillämpas. Näringslivet har anpassat sig
härefter. Det har som framhållits under remissbehandlingen inte framförts
någon bärande motivering varför förefintliga rättsliga och ekonomiska sammanhang
skulle brytas upp och övergång ske till ett annat system, vars verkningar
är helt outredda. Motionärerna hänvisar till det av kammarrätten avgivna
yttrandet, vari påpekas att några nackdelar av nu rådande system inte
har belysts och att de tekniskt-ekonomiska förutsättningarna för denna genomgripande
och till många av sina verkningar ovissa omläggning av beskattningsreglerna
för näringslivet icke har redovisats.
Utskottet
Enligt nu gällande regler beskattas aktiebolags och ekonomiska föreningars
vinster två gånger, nämligen dels hos bolagen och föreningarna, dels hos
delägarna när vinstmedlen utdelas till dessa. Bolagen och föreningarna äger,
med visst undantag för kooperativa föreningar, vid taxeringen icke göra avdrag
för belopp som utdelas. Eftersom avdrag inte medges för vinstutdelningarna,
beskattas fonderad och utdelad vinst i princip efter samma grunder.
För de kooperativa föreningarna är dubbelbeskattningen såtillvida modifierad,
att avdrag medges för utdelning i form av pristillägg, rabatter eller
dylikt i förhållande till gjorda köp och försäljningar.
För att undvika att bolagens och föreningarnas vinster beskattas mer än
två gånger gäller i princip sedan år 1928, att om ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening uppbär utdelning från annat svenskt bolag eller annan
svensk ekonomisk förening, det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen,
inte är skattskyldig för denna. Från skattefriheten har emellertid
gjorts betydelsefulla undantag. Undantagna är sålunda aktiebolag och ekonomiska
föreningar, vilka driver bank eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.
Vidare har från skattefriheten för erhållna utdelningar undantagits
de s. k. svarta familjebolagen. Emellertid är de kategorier, som intar
en särställning i fråga om skattskyldigheten för erhållna utdelningar,
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
inte skattskyldiga för alla utdelningar. Sålunda gäller beträffande bolag och
föreningar, som driver penningrörelse, liksom beträffande de svarta familj ebolagen,
att de åtnjuter skattefrihet för utdelning å aktier eller andelar, vilka
innehaves som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet,
till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom.
I den allmänna diskussionen har framhållits att dubbelbeskattningen har
vissa icke önskvärda verkningar i ekonomiskt avseende. Bi. a. försvåras genom
dubbelbeskattningen kapitalanskaffning genom nyemission av aktier,
därför att denna kapitalanskaffningsform blir dyrare än upplåning. Ränta
å lån är nämligen avdragsgill vid beskattningen medan däremot utdelning å
aktiekapital som nämnts inte är avdragsgill. Kostnaden för nyemitterat kapital
utgöres därför, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som måste
erläggas å de vinstmedel, som kräves för utdelningen. Även mot den frikallelse
från skattskyldighet för utdelningar, som gäller för bolag och föreningar
och som är en följd av principen om dubbelbeskattning av bolags
och föreningars vinster, har kritik riktats. Genom denna skattefrihet för utdelningar
har bolag och föreningar kunnat nöja sig med lägre förräntning
vid köp av aktier än vid annan kapitalplacering.
I propositionen framlägges förslag dels om rätt för aktiebolag att vid taxeringen
åtnjuta avdrag för utdelning å nyemissioner dels om viss inskränkning
av aktiebolags och ekonomiska föreningars frikallelse från skattskyldighet
för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar.
Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att vara tillfällig och gälla
vid 1963—1973 års taxeringar. Till grund för förslaget ligger en utredning
av 1960 års bolagsskattesakkunniga. De föreslagna bestämmelserna innebär
i korthet följande.
Förslaget om rätt till avdrag för utdelning å nyemissioner avser att underlätta
aktiebolagens kapitalanskaffning. Enligt förslaget medgives rätt till
avdrag för utdelning å sådana aktier, för vilka inbetalning sker under tiden
den 1 juli 1961—den 31 december 1966 i samband med bolags bildande eller
vid ökning av aktiekapital.
Avdraget föreslås begränsat till fyra procent av det vid beskattningsårets
utgång för de nya aktierna inbetalade kapitalet. För rätt till avdrag kräves
enligt förslaget att bolagets aktier vid beskattningsårets utgång icke till mer
än femtio procent tillsammans ägdes av sådana svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar, som är frikallade från skattskyldighet för
utdelning från bolaget, samt av utländska bolag. Aktier, som äges av pensions-
och andra personalstiftelser, skall vid denna bedömning anses innehavas
av de bolag och föreningar, till vilka stiftelserna hör.
Rätten till avdrag föreslås tidsbegränsad på det sätt att avdrag får åtnjutas
vid taxeringen t. o. m. femte taxeringsåret efter det, då avdrag för utdelning
å aktierna i fråga första gången medgivits, d. v. s. under sammanlagt
högst sex år.
Förslaget om inskränkning av aktiebolagens och de ekonomiska förening -
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960 9
arnas frikallelse från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar innebär, att bolag och föreningar,
som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, skall bli skattskyldiga för utdelning
å aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte.
Förvaltningsföretag, d. v. s. bolag eller föreningar, vilkas verksamhet helt
eller till väsentlig del består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom, föreslås bli skattskyldiga för uppburen
utdelning i den mån sammanlagda beloppet därav överstiger den av
bolaget för beskattningsåret beslutade egna utdelningen. Den utdelningsinkomst,
som utdelas vidare, är således skattefri, under det att den utdelningsinkomst
som fonderas blir beskattad.
Om förvaltningsföretagets verksamhet uteslutande består i förvaltning av
värdepapper och därmed likartad lös egendom och det är en väsentlig uppgift
för företaget att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda
aktie- eller andelsägare riskfördelning samt slutligen aktierna eller andelarna
i företaget äges av ett stort antal fysiska personer gäller särskilda
regler. Dylika förvaltningsföretag (d. v. s. främst de börsnoterade investmentbolagen)
föreslås bli skattskyldiga för uppburen utdelning i den mån
sammanlagda beloppet därav överstiger 125 procent av den av bolaget för
beskattningsåret beslutade utdelningen.
Bolag som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig
handel med fastigheter föreslås bli skattskyldiga för utdelningar å aktier,
som utgör lager i rörelsen.
Riksskattenämnden skall enligt förslaget i vissa fall äga medgiva bolag
eller förening att under ytterligare högst tre år få åtnjuta frikallelse från
skattskyldighet för utdelningar enligt nu gällande regler.
I motionerna I: 699 och II: 859 samt i motionerna I: 700 och II: 860 yrkas
bifall till propositionen i vad densamma avser aktiebolags rätt till avdrag för
viss utdelning med den ändringen att ikraftträdandet flyttas till den 1 april
1961 samt avslag å propositionen i vad densamma avser införande av skattskyldighet
för aktiebolag och ekonomiska föreningar för utdelningar i vissa
fall.
Innan utskottet övergår till att behandla olika detaljfrågor i propositionen,
vill utskottet beträffande förslagets allmänna innebörd understryka, att
förslaget måste ses som en enhet. I sin första del innebär förslaget en lättnad
i dubbelbeskattningen. Det synes utskottet naturligt att en sådan lättnad
motsvaras av att man i viss mån begränsar den frihet från skattskyldighet
för utdelningar som är en följd av dubbelbeskattningen. Det förhållandet
att lättnaden i dubbelbeskattningen kommer de nystartade och expanderande
företagen till godo medan skärpningen i kedjebeskattningen berör de
kapitalstarka företagen, som placerat överskottsmedel i aktier, synes inte
kunna åberopas mot den här intagna ståndpunkten att förslaget är att se
som en enhet. Innebörden av förslaget kan nämligen sägas vara att i begränsad
utsträckning flytta över skattebördan från företag, som för sin ex
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
pansion är beroende av att skaffa kapital utifrån, till kapitalstarka företag,
som inte har användning för överskottsmedel i den egna rörelsen eller koncernen.
Det är alltså icke fråga om att totalt sett göra lättnader eller skärpningar
i bolagsbeskattningen.
Utskottet kan således icke biträda den i förenämnda motioner framförda
uppfattningen att propositionen bör bifallas allenast i dess ena del. Den i
nämnda motioner intagna ståndpunkten borde fastmera leda till att propositionen
i dess helhet avslogs. Utskottet har emellertid funnit, att det i propositionen
framlagda förslaget i olika hänseenden är förbundet med beaktansvärda
fördelar och att detsamma, såsom avsett är, bör genomföras i
form av en tidsbegränsad försökslagstiftning. Utskottet vill med stöd av det
anförda förorda att förslaget i allt väsentligt godtages. I fråga om vissa detaljer
i detsamma har dock utskottet funnit sig böra föreslå vissa avvikelser.
Vad först gäller förslaget om avdrag för utdelning å nyemissioner anser
sig utskottet sålunda böra tillstyrka det i förenämnda motioner framförda
yrkandet om viss tillbakaflyttning av tiden för ikraftträdandet. Av
praktiska skäl synes tidpunkten kunna sättas till den 1 januari 1961. En
sådan ändring av den tid under vilken bestämmelserna blir tillämpliga
synes inte behöva möta allvarligare invändningar från konjunkturpolitisk
synpunkt. Däremot bör bestämmelserna inte på sätt ifrågasatts i en till utskottet
inkommen skrift göras tillämpliga å nyemissioner som redan beslutats
och genomförts. Ändamålet med den föreslagna lagstiftningen är att
underlätta kommande nyemissioner.
Enligt bestämmelserna i 7 § får ett bolag icke åtnjuta avdrag för utdelningar
om mer än hälften av aktierna ägs av svenska aktiebolag, svenska
ekonomiska föreningar och utländska bolag. I propositionen framhålles att
vid remissbehandlingen tvekan uttalats om svenska dotterbolag till utländska
bolag bör helt uteslutas från möjligheten att erhålla avdrag för
utdelning, men departementschefen har funnit skäl tala för att tills vidare
behandla dotterbolag till inländska och utländska bolag lika. Enligt utskottets
mening kan emellertid från beskattningssynpunkt någon erinran knappast
göras mot att dotterbolag till utländska bolag medgives den föreslagna
tillfälliga avdragsrätten. Om det utländska moderbolaget i stället tillskjuter
kapitalet i form av lån, får dotterbolaget avdrag för räntan trots att
moderbolaget inte beskattas för denna ränta här i riket. Då inte heller konkurrenshänsyn
synes kunna åberopas mot en utsträckning av avdragsrätten
till sådana svenska bolag, som ägs av utländska bolag, bör enligt utskottets
mening bestämmelserna i 7 § ändras så att dylik avdragsrätt medgives.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att om aktierna i ett
bolag ägs av ett utländskt bolag som i sin tur utgör dotterbolag till ett
svenskt bolag, det förstnämnda bolaget icke åtnjuter avdragsrätt för utdelning,
eftersom aktierna i detta bolag innehaves av ett svenskt bolag genom
förmedling av det utländska dotterbolaget.
Beträffande de olika frågor, som sammanhänger med förslaget om skattskyldighet
i vissa fall för utdelningar och särskilt frågan om de föreslagna
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
reglerna bör göras tillämpliga på aktier som förvärvats före ikraftträdandet,
får utskottet erinra om att förslaget i första hand har en samhällsekonomisk
motivering. Det framstår sålunda ur samhällsekonomisk synpunkt
som föga rationellt att ett företags val mellan egna investeringar,
förvärv av aktier, förvärv av obligationer och andra kapitalplaceringar
skall påverkas av skattefriheten tör avkastning å aktieplaceringar. Såsom
i propositionen framhålles är det även i övrigt från materiell synpunkt
svårt att finna argument för att rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska
föreningar, som köper aktier på börsen i kapitalplaceringsyfte och i konkurrens
med andra kapitalplacerare, skall vara skattefria för denna utdelning.
Enligt utskottets mening ligger häri goda skäl icke blott för att i
princip införa skattskyldighet för avkastningen på kapitalplaceringsaktier
utan även för att låta skattskyldigheten omfatta jämväl aktier, som förvärvats
före den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande. I sammanhanget
kan förtjäna ytterligare påpekas, att de aktieförvärv, som stimulerats av den
nuvarande skattefriheten, inte torde ha åsamkat bolagen några förluster.
Vid remissbehandlingen har uttalats farhågor tör att åtskilliga företag,
som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, kommer att ombildas i syfte
att utnyttja de regler som gäller för förvaltningsföretagen. Enligt utskottets
mening kan man inte bortse från möjligheten av att vissa företag på
denna väg undandrar sig den avsedda beskattningen av utdelningar på
kapitalplaceringsaktier. För att hindra försök i denna riktning skulle kunna
tänkas att begränsa de speciella reglerna för förvaltningsföretag till att
gälla endast de störa börsnoterade investmentbolagen. Därvid skulle de
föreslagna bestämmelserna för rörelsedrivande företag bli tillämpliga för
övriga förvaltningsbolag. Utskottet vill emellertid inte nu föreslå bestämmelser
av sådan innebörd då verkningarna av desamma inte utan närmare
utredning kan överblickas. En viss jämkning av de föreslagna bestämmelserna
synes emellertid motiverad.
Huruvida ett företag som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk kan
tänkas vidtaga åtgärder av åsyftat slag för att undvika verkningarna av den
föreslagna lagstiftningen torde i hög grad bli beroende av om en ombildning
kan ske utan större kostnad. Om förvaltningsföretagens verksamhet
kan innefatta även förvaltning av fastighet, kan ett företag som driver rörelse
i regel utan större kostnader göra sådana ombildningar att företaget
blir att betrakta som ett förvaltningsföretag. För att motverka ombildningar
att detta slag föreslår därför utskottet att endast företag, som förvaltar värdepapper
och liknande tillgångar, skall behandlas som förvaltningsföretag.
Skulle det visa sig att företagen trots detta verkställer enbart av skatteskäl
betingade ombildningar, bör man överväga en sådan ändring av bestämmelserna,
som utskottet tidigare antytt, nämligen att beskatta även förvaltningsföretagen
med undantag för investmentbolagen enligt de regler som
nu föreslagits för företag som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk.
En annan bedömning av frågan om ombildning bör, som jämväl framhälles
i propositionen, anläggas i fråga om några enstaka rörelsedrivande
företag, vilkas innehav av kapitalplaceringsaktier är så stort att en beskatt
-
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
ning av utdelningen å dessa aktier tvingar företaget att sänka sina egna
utdelningar i väsentlig grad. För att bereda dessa företag tid att anpassa
sig efter de nya reglerna har föreslagits att riksskattenämnden, om särskilda
skäl föreligger, skall kunna medgiva dispens från de föreslagna bestämmelserna
under högst tre år. Utskottet finner inte en sådan lösning
helt tillfredsställande. Om man godtager att ett företag genom ombildning
når vissa lättnader i beskattningshänseende, synes det mera rationellt,
då det gäller en tillfällig lagstiftning av förevarande slag, att medgiva
skattelättnad utan att någon ombildning behöver ske. Enligt utskottets
mening bör därför dispensregeln utformas så, att riksskattenämnden, om
särskilda skäl därtill föreligger, äger medgiva att ett företag som driver
rörelse, jordbruk eller skogsbruk skall behandlas som ett förvaltningsföretag.
Enligt utskottets mening bör bestämmelserna i 10 § första stycket med
ledning av det anförda utformas så att med förvaltningsföretag förstås bolag
och förening, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande
består i förvaltning av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.
Ett företag kan således betraktas som förvaltningsföretag även om
det driver en i förhållande till förvaltningen av värdepapper och dylikt
helt obetydlig rörelse, jordbruk eller skogsbruk eller äger en mindre annan
fastighet. Är däremot rörelsen, jordbruket eller skogsbruket av betydelse
eller gäller det en relativt stor annan fastighet är företaget icke att betrakta
som ett förvaltningsföretag med mindre riksskattenämnden meddelat
dispens. I sammanhanget kan tilläggas följande. Bestämmelsen att ett
företag skall kunna behandlas som förvaltningsföretag, oaktat det vid sidan
av värdepappersförvaltningen driver en obetydlig rörelse, har ett mindre
jordbruk eller skogsbruk eller äger en mindre fastighet, har tillkommit
i de berörda företagens intresse; de skall kunna utan ombildning och särskild
dispens få tillämpa de för förvaltningsföretagen föreslagna, i allmänhet
gynnsammare reglerna. Av detta bestämmelsens syfte torde följa, att
beskattningsmyndigheterna i förevarande hänseende icke bör i tveksamma
tall mot företagets önskan behandla detsamma som förvaltningsföretag.
De fall då dispens kan ifrågakomma torde bli mycket få. Dispens bör
nämligen medgivas endast om förvaltningen av värdepapper är av så väsentlig
betydelse för företaget i inkomsthänseende att en beskattning av
utdelningen å kapitalplaceringsaktierna skulle tvinga företaget att i väsentlig
mån sänka sina egna utdelningar. Såsom riktpunkt torde kunna
anges, att i dispensfallen den uppburna utdelningen å kapitalplaceringsaktier
i regel bör utgöra minst sjuttiofem procent av företagets egen normala
utdelning. Det törutsättes därvid att företaget verkställt utdelning i
skälig omfattning. Dispensen bör gälla så länge förutsättningarna är oförändrade.
De för investmentbolagen föreslagna reglerna kan utskottet för sin del
tillstyrka. Utskottet vill emellertid understryka att dessa regler torde bli
tillämpliga i stort sett endast beträffande de stora börsnoterade invest
-
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
mentbolagen. I sammanhanget kan anmärkas, att när det kräves att investmentbolagets
aktier skall ägas av ett stort antal fysiska personer, detta givetvis
inte innebär att samtliga aktier skall ägas av fysiska personer. Det
räcker med att antalet aktieägare, som är fysiska personer, är stort.
Vad i övrigt föreslagits i propositionen föranleder intet särskilt yttrande
från utskottets sida och tillstyrkes således.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 162 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst
i vissa fall med de ändringar av 2, 7, 10 och 12 §§, som fram
-
går av följande såsom
Kungl. Maj:ts förslag
2
Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för
utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden 1 juli 1961—
31 december 1966, i den mån sådan
utdelning förfallit till betalning under
beskattningsåret och under förutsättning
tillika, om aktierna utgivits
i samband med bolagets bildande,
att ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för bolagets registrering
ingivits till registreringsmyndigheten
efter den 30 juni 1961
samt, om aktierna utgivits i samband
med ökning av aktiekapitalet, att beslut
om ökningen anmälts för registrering
efter nämnda dag.
Avdrag må —-------
7
Avdrag enligt 1 § må icke åtnjutas,
om mer än hälften av samtliga
aktier i bolaget vid beskattningsårets
utgång ägdes eller på därmed jämförligt
sätt innehades av svenska aktiebolag,
svenska ekonomiska föreningar
och utländska bolag.
utskottets förslag betecknade lydelse:
Utskottets förslag
§•
Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för
utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden den 1 januari
1961—den 31 december 1966, i den
mån sådan utdelning förfallit till betalning
under beskattningsåret och
under förutsättning tillika, om aktierna
utgivits i samband med bolagets
bildande, att ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för bolagets
registrering ingivits till registreringsmyndigheten
efter den 31 december
1960 samt, om aktierna utgivits
i samband med ökning av aktiekapitalet,
att beslut om ökningen anmälts
för registrering efter nämnda
dag.
ekonomiska föreningar.
§■
Avdrag enligt 1 § må icke åtnjutas,
om mer än hälften av samtliga
aktier i bolaget vid beskattningsårets
utgång ägdes eller på därmed jämförligt
sätt innehades av svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
Vid bedömning--------stycket sägs.
Vid tillämpning---------eller föreningen.
10 §.
Svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar, vilkas verksamhet
helt eller till väsentlig del
består i förvaltning av annan fastighet,
värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom (förvaltningsföretag),
skola vara skattskyldiga
för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar,
i den mån sammanlagda beloppet
av den utdelning, som uppburits
under beskattningsåret, icke
motsvaras av egen utdelning som företaget
beslutat för samma beskattningsår.
Består förvaltningsföretags — -—■ —
Förvaltningsföretag äger,-----
Svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar, vilkas verksamhet
uteslutande eller så gott som
uteslutande består i förvaltning av
värdepapper eller annan därmed likartad
lös egendom (förvaltningsföretag),
skola vara skattskyldiga för utdelning
från svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar, i den
mån sammanlagda beloppet av den
utdelning, som uppburits under beskattningsåret,
icke motsvaras av
egen utdelning som företaget beslutat
för samma beskattningsår.
—-----en fjärdedel.
- ---— å värdehandlingar.
12
Riksskattenämnden må, om särskilda
skäl därtill äro, medgiva att
bestämmelserna i 10 och 11 §§ under
viss tid, dock högst tre år, icke
skola tillämpas för visst bolag eller
viss förening, över beslut som riksskattenämnden
meddelat i sådant
ärende må klagan icke föras.
§•
Riksskattenämnden må, om särskilda
skäl därtill äro, medgiva att
bolag eller förening, som avses i 11 §
men vars verksamhet till icke oväsentlig
del består i förvaltning av
värdepapper eller annan därmed likartad
lös egendom, skall vid tillämpning
av denna förordning behandlas
som förvaltningsföretag, över beslut
som riksskattenämnden meddelat i
sådant ärende må klagan icke föras.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 699 av herr Gustaf Henry
Hansson m. fl. och II: 859 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;
samt
2) de likalydande motionerna I: 700 av herr Per-Olof
Hanson m. fl. och II: 860 av herr Kollberg m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
15
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 15 november 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Torsten Mattsson, Tage Johansson,
Hellebladh och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Kollberg, Allard, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik, fru Holmqvist,
herrar Kristenson i Göteborg, Stiernstedt och Antonsson.
Reservationer
I) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Torsten Mattsson, Nilsson i Svalöv,
Kollberg, Gustafson i Göteborg och Stiernstedt, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Enligt nu gällande regler beskattas aktiebolags och ekonomiska föreningars
inkomst två gånger, nämligen dels hos bolaget eller föreningen och dels,
i den mån inkomsten utdelas, hos delägarna. I konsekvens härmed är svenska
aktiebolag och ekonomiska föreningar med vissa undantag icke skattskyldiga
för utdelning från annat svenskt bolag eller ekonomisk förening.
Vad ett bolag eller ekonomisk förening uppbär i utdelning från annan sådan
svensk juridisk person kan icke jämställas med annan inkomst. Att bolag
och ekonomiska föreningar icke är skattskyldiga för uppburen utdelning
ligger i själva systemet och är icke ett skatteprivilegium. I förevarande proposition
nr 162 har emellertid Kungl. Maj :t föreslagit att som huvudregel införa
kedjebeskattning av dylika utdelningar.
De nu gällande reglerna för undvikande av flerfaldig beskattning, s. k.
kedjebeskattning, har såsom kammarrätten framhållit i sitt remissyttrande
över 1960 års bolagsskattesakkunnigas promemoria fungerat anmärkningsfritt.
Frihet från kedjebeskattning har vad beträffar den statliga beskattningen
gällt sedan 1928 och i fråga om den kommunala beskattningen även
dessförinnan.
Till grund för Kungl. Maj :ts förslag ligger en av 1960 års bolagsskattesakkunniga
utarbetad promemoria. I enlighet med sina direktiv har de sakkunniga
icke förberett de föreslagna åtgärderna genom någon utredning av
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 7960
de ekonomiska förutsättningarna och konsekvenserna av den föreslagna genomgripande
omläggningen av bestående beskattningssystem. Kungl. Maj :t
har ej heller i propositionen redovisat någon undersökning av de rättsliga
eller ekonomiska verkningarna av nu gällande system än mindre av den
föreslagna omläggningen därav.
Av propositionen framgår emellertid att införandet av kedjebeskattning
som huvudprincip betraktas såsom en åtgärd enbart tillkommen för att kompensera
ett i propositionen framlagt förslag till en lättnad under viss kortare
tid i fråga om beskattningen av utdelningar på nyemitterade aktier. Förslaget
i denna del får ses mot bakgrunden av bolagens försämrade självfinansieringsmöjligheter
och bolagens ökade behov av att anskaffa kapital utifrån.
För att underlätta bolagens kapitalanskaffningsinöjligheter har de
sakkunniga förordat en mycket begränsad skattelättnad i avseende å nyemissioner.
De sakkunniga anser att en sådan inriktning av kapitalanskaffningen
kan anses önskvärd även från det allmännas synpunkt.
Utskottet delar de sakkunnigas uppfattning i här sist nämnda avseende,
särskilt som företagen genom läget på kapitalmarknaden har begränsade
möjligheter att erhålla kapital genom långfristiga lån. Den föreslagna lättnaden
är emellertid synnerligen begränsad och kan knappast sägas vara
någon lösning av företagens kapitalförsörjning. Ett underlättande av nyemissionerna
kan förväntas öka vederbörande företags skattekraft, varigenom
den föreslagna åtgärden på längre sikt kommer att få en ur statsfinansiell
synpunkt positiv effekt. Förslaget om återinförande av kedjebeskattningen
och förslaget om skattelindring för nyemissioner berör olika
sektorer av företagsbeskattningen, och de bör därför enligt utskottets mening
behandlas och bedömas helt fristående från varandra. De bör sålunda
icke, såsom i propositionen gjorts, sammankopplas under åberopande av det
föregivna syftet att den ena åtgärden skall ur statsfinansiell synpunkt kompensera
den andra.
Det är ur principiell synpunkt ytterst betänkligt att Kungl. Maj :t ansett
sig kunna utan varje rättslig eller ekonomisk utredning föreslå införandet
av kedjebeskattning. Riksdagens berättigade krav på att framlagda förslag
är allsidigt utredda får enligt utskottets mening icke åsidosättas under åberopande
allenast av ett påstått behov av statsfinansiell kompensation. Remissinstanser
såsom kammarrätten och riksskattenämnden har också avvisat
förslaget till kedjebeskattning. Bristerna i utredningen har medfört
att flera remissinstanser icke ansett sig kunna taga ställning till förslaget.
Andra har begärt ytterligare utredning.
Den föreslagna åtgärden att i nuvarande situation underlätta näringslivets
kapitalanskaffning genom de förordade bestämmelserna om viss mindre
begränsning av beskattningen på utdelningar å nyemitterade aktier anser
utskottet motiverad icke minst för att tillgodose önskemålet om en förbättrad
produktivitet och en ökad konkurrenskraft. Inför de nya marknaderna
i Europa är det en samhällets uppgift av största vikt att näringslivets kapitalförsörjning
på allt sätt underlättas. Det framlagda förslaget kan icke i
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960 17
nämnvärd grad underlätta de mindre företagens kapitalförsörjningsproblem.
Det är därför enligt utskottets mening i hög grad önskvärt att den
av Kungl. Maj :t innevarande år tillsatta utredningen rörande dessa företags
kapitalförsörjning påskyndar sitt arbete.
Införandet av kedjebeskattning såsom huvudregel är däremot en åtgärd
vars rättsliga och ekonomiska konsekvenser icke kan överblickas. Några bärande
skäl för en ändring av nu gällande ordning har inte förebragts. Utskottet
avstyrker av ovan anförda skäl propositionen i denna del.
Vad gäller förslaget---(= utskottet s. 10 rad 14 uppifrån — rad 3
nedifrån)---utländska dotterbolaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 162 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 699 av herr Gustaf Henry Hansson m. fl. och II:
859 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. ävensom de likalydande
motionerna I: 700 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och II: 860
av herr Kollberg m. fl., antaga följande
Förslag
till
förordning med provisoriska bestämmelser om aktiebolags rätt
till avdrag för viss utdelning
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt under de
beskattningsår, för vilka taxering i första instans äger rum åren 1963—1973,
äger svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag för utdelning i enlighet med vad nedan
i 2—8 §§ stadgas.
2 §•
Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden den 1 januari 1961—den 31 december 1966, i den mån sådan
utdelning förfallit till betalning under beskattningsåret och under förutsättning
tillika, om aktierna utgivits i samband med bolagets bildande, att
ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets registrering
ingivits till registreringsmyndigheten efter den 31 december 1960 samt, om
aktierna utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet, att beslut om
ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag.
Avdrag må dock ej erhållas, om inbetalning för aktierna skett genom tillskott
av aktier och andelar i andra bolag och ekonomiska föreningar.
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
3 §.
Avdraget må för visst beskattningsår uppgå till högst fyra procent av vad
som för aktierna inbetalats före beskattningsårets utgång, oavsett om vad
som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.
Om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader,
skall avdraget i motsvarande mån jämkas.
4 §•
Har bolaget inkomst hänförlig till annat inkomstslag än rörelse eller jordbruksfastighet
må avdrag åtnjutas endast till den del det för aktierna inbetalade
beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse eller jordbruksfastighet
hänförliga förvärvskällorna.
5 §•
Avdrag enligt 1 § må åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxeringsåret
efter det då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången
erhållits.
6 §•
Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller tidigare
utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts skall dock icke gälla
utskiftning, som verkställts före den 1 maj 1960 eller föranletts av att ägarna
av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt ett i bolagsordningen
före nämnda dag intaget förbehåll ägt rätt att fordra inlösen av dessa.
7 §•
Avdrag enligt 1 § må icke åtnjutas, om mer än hälften av samtliga aktier
i bolaget vid beskattningsårets utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt
innehades av svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar.
Vid bedömning huruvida hinder mot avdrag föreligger enligt första stycket
skall hänsyn icke tagas till aktier, vilka innehades av svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar, därest bolagen eller föreningarna
äro skattskyldiga för utdelning å aktierna.
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skola aktier, vilka
ägas av en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse,
anses innehavda av bolaget eller föreningen.
8 §•
Aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt 1 §, skall i självdeklarationen
lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna
i 7 §.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkonnnit från trycket i Svensk författningssamling.
Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
19
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla
att den av Kungl. Maj :t under innevarande år tillsatta
utredningen rörande de mindre företagens kapitalförsörjning
bör påskynda sitt arbete, så att förslag i angivet syfte
snarast kan föreläggas riksdagen.
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 699 av herr Gustaf Henry
Hansson m. fl. och 11:859 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;
samt
2) de likalydande motionerna I: 700 av herr Per-Olof Hanson
m. fl. och II: 860 av herr Kollberg m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
II) av herrar Sundin och Antonsson, vilka ansett
dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke å s. 10, som börjar med
orden »Beträffande de olika», t. o. m. det stycke å s. 11, som slutar med
orden »jordbruk eller skogsbruk», bort ha följande lydelse:
Frågan om upphävande av dubbelbeskattningen har diskuterats i olika
sammanhang. Införandet av avdragsrätt med 4 procent på nyinvesterat
kapital är av värde för många nystartade och expanderande företag. Ifrågavarande
skattelättnad tillkommer emellertid i stort sett endast de största
företagen. För närvarande finnes ej någon kapitalmarknad, där de mindre
och medelstora aktiebolagen kan gå ut och emittera aktier. Avdragsrätten
för nyemissioner kan sålunda vid nuvarande förhållanden befaras medföra
en minskning av lånesektorn för småföretagsamheten. Utskottet vill därför
i sammanhanget understryka angelägenheten av att den pågående utredningen
om den långfristiga kreditgivningen till de mindre företagen fullföljes
skyndsamt och att förslag till lösning av denna fråga förelägges riksdagen
så snart ske kan.
Beträffande de olika frågor, som sammanhänger med förslaget om skattskyldighet
i vissa fall för utdelningar, får utskottet erinra om att förslaget i
första hand har en samhällsekonomisk motivering. I propositionen framhålles,
att det från materiell synpunkt är svårt att finna argument för att
rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska föreningar, som köper aktier på
börsen i kapitalplaceringssyfte, skall vara skattefria för denna utdelning.
För förvaltningsföretagen, varmed förstås företag, vilkas verksamhet väsentligen
består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom, föreslås vissa specialbestämmelser, som innebär,
att den utdelningsinkomst, som utdelas vidare, blir skattefri, under det att
den utdelningsinkomst, som fonderas, blir beskattad. Med hänsyn till de olika
faktorer, som redovisats i propositionen, finner utskottet den av departementschefen
gjorda avvägningen mellan skattelättnaderna för nyemissionerna
och bestämmelserna i fråga om beskattning av utdelningar på kapital
-
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 79 år 1960
placeringsaktier böra godtagas och tillstyrker sålunda vad i nämnda avseende
föreslagits i propositionen. Inte minst med hänsyn till att ifrågavarande
lagstiftning skall ha provisorisk karaktär förutsätter utskottet, att Kungl.
Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen och vidtar de åtgärder, som
erfarenheterna kan motivera.
Vid remissbehandlingen har uttalats farhågor för att företag, som driver
rörelse, jordbruk eller skogsbruk, kommer att ombildas i syfte att utnyttja
de regler, som gäller för förvaltningsföretagen. Man kan inte bortse från
möjligheten av att vissa företag på denna väg undandrager sig den avsedda
beskattningen av utdelningar på kapitalplaceringsaktier. Utskottet delar
emellertid departementschefens uppfattning, att om missbruk i större omfattning
sker, en ändring av bestämmelserna för dylika förvaltningsföretag
får övervägas. Det bör i detta sammanhang påpekas, att till förvaltningsföretag
icke hänförts förvaltning av jordbruksfastighet.
dels ock att utskottets hemställan under A) bort ha följande lydelse:
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 162 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst
i vissa fall med de ändringar av 2, 7 och 12 §§, som framgår
av följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
2 §.
Avdrag enligt--- — (= utskottet s. 13 rad 17 uppifrån — s. 14 rad 3
uppifrån) ----eller föreningen.
12 §.
Riksskattenämnden må,---- (= utskottet s. 14 råd 18—8 nedifrån)
---icke föras.
601650 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag