Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

1

Nr 78

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om sänkning av fordonsskatten och brännoljeskatten
såvitt avser omnibussar.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 398 av herr Axel Johannes Andersson m. fl. och II: 531
av herr Rimås m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta

a) att sänka den nu utgående fordonsskatten för omnibussar till hälften;
samt

b) att sänka brännoljeskatten för omnibussar med 10 öre för liter.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 69 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av de föreliggande motionerna
till innevarande års höstsession.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 398.

Beskattningen av motorfordonstrafik är anordnad dels såsom en skatt
på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsskatten uttages enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt. Skatten erlägges årligen för här i riket registrerade personbilar,
lastbilar, bussar, släpvagnar och motorcyklar. För personbilar, lastbilar
och bussar utgår skatten med dels en för alla dessa fordon enhetlig
grundavgift och dels därutöver en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Fordonsskatten
för släpvagnar utgöres i förhållande till fordonens indelning i
viktklasser.

Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten från och med
den 1 januari 1953 i förhållande till då gällande skattesatser, som tillämpats
sedan den 1 januari 1946. Vid 1954 års riksdag beslöts ytterligare höjning
av fordonsskatten för personbilar, lastbilar, bussar och vissa släpvagnar
med verkan från och med den 1 januari 1955.

De år 1954 genomförda ändringarna i fordonsbeskattningen innebar en
höjning dels av grundbeloppet för personbilar, lastbilar och bussar med
10 kronor, d. v. s. från 100 till 110 kronor, dels av tilläggsavgifterna för
lastbilar (över 3 000 kg) och bussar (över 5 000 kg) med efter tjänstevikten
stigande belopp och dels av fordonsskatten för tyngre släpvagnar
(5 000 kg och mera). Härjämte sänktes skatten för vissa lättare släpvagnar.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 saml. Nr 78

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

Vad angår tilläggsavgifterna för bussar är den närmare
innebörden av 1954 års beslut följande. För bussar med tjänstevikt av
högst 5000 kg bibehölls tilläggsavgiften oförändrad vid 33 kronor för varje
påbörjat hundratal kg av tjänstevikten, minskad med 900 kg, medan tillläggsavgiften
för bussar med högre tjänstevikt höjdes från 33 till 55 kronor
för den del av tjänstevikten som överstiger 5 000 kg.

De skattesatser som gällt för bussar fr. o. m. år 1946 framgår av följande
tablå.

Tid

Grund-

avgift

Tilläggsavgift kr för varje påbörjat tal av 100 kg av
tjänstevikten minskat med 900 kg, då tjänstevikten

kr

ej överstiger 5 000 kg

överstiger 5 000 kg

1946—1952

70

22

22

1952—1954

100

33

33

1955—

110

33

1 353 kr för 5 000 kg av
tjänstevikten + 55 kr för
varje påbörjat tal av 100
kg därutöver

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen
den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, vilken senare förordning trätt
i kraft den 1 januari 1955 och ersatt förordningen den 3 maj 1935 (m- 142)
angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt utgår
fr. o. m. den 1 juli 1957 energiskatt å bensin och motorsprit samt motorbrännolja.
Energiskatten å brännolja utgör 25 kronor per m3. För att den
tunga motorfordonstrafiken skulle bli i stort sett oberörd av energiskatten
sänktes skatten på motorbrännolja fr. o. m. den 1 juli 1957 från 32 öre till 30
öre per liter. Energiskatten på bensin och motorsprit var till en början
fyra öre per liter men höjdes senare genom förordningen den 11 februari
1958 (nr 32) till nio öre per liter med verkan från samma dag.

Storleken av drivmedelsskatterna1 under efterkrigstiden framgår av följande
tablå.

Tid

Bensin-skatt öre
per liter

Tid

Brännolje-skatt öre
per liter

1/4 1948—31/12 1950

45

1/4 1948—31/12 1950

34

1/1 1951—30/6 1953

25

1/1 1951—30/6 1953

20

1/7 1953—30/6 1954

28

1/7 1953—31/12 1954

23

1/7 1954—30/6 1957

32

1/1 1955—30/6 1957

32

1/7 1957—30/6 1958

36

1/7 1957—

32,5

1/7 1958—

41

1 Inklusive energiskatt fr. o. m. den 1 juli 1957.

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

1954 års berörda riksdagsbeslut föregicks av 1951 års utredning rörande
beskattningen av motorfordonstrafiken. I det av utredningen avlämnade
betänkandet förordades med stöd av ett omfattande utredningsmaterial en
än mer betydande omfördelning av motorfordonstrafikens totala skattebörda
mot ökad skattebelastning på den tyngre trafiken än som senare genomfördes.
I proposition nr 112, vari utredningens förslag anmäldes för 1954
års riksdag, uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet bl. a., att
han inte ansett sig böra ta slutlig ståndpunkt till den av utredningen föreslagna
omfördelningen av skattebördan. Förslaget syntes nämligen böra ytterligare
överarbetas samt eventuellt revideras med beaktande av näringsoch
trafikpolitiska synpunkter. Emellertid hade departementschefen på
grundval av såväl det framlagda utredningsmaterialet som de i remissyttrandena
anförda erfarenhetsgrundade synpunkterna på den tyngre
motorfordonstrafikens vägstandardkrav och vägförslitning funnit starka
skäl tala för att de tyngre fordonen borde bära en större andel av vägkostnaderna
än som för det dåvarande var fallet. En viss förskjutning i denna
riktning liksom också en starkare skatteprogression efter fordonstyngden
syntes därför påkallad men borde i avbidan på resultatet av det ytterligare
utredningsarbetet hållas inom sådana gränser, att den inte mera avsevärt
påverkade den allmänna driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken.

Propositionen föranledde i fråga om höjningen av fordonsskatten inte
någon erinran från riksdagens sida.

I fråga om skatten på brännolja, som dittills varit 5 öre lägre per liter än
skatten på bensin, förordade 1951 års utredning en kraftig höjning. Utredningen
framhöll att brännoljan borde beskattas hårdare än bensin med
hänsyn till att brännoljan, i körsträcka räknat, hade en effekt, som är omkring
33 procent större än bensinens. I nyssnämnda proposition uttalade
departementschefen att han visserligen inte fann skäl föreligga att bibehålla
den dåvarande relationen mellan bensinskatt och brännoljeskatt, men
att å andra sidan skatten på brännolja inte borde höjas i sådan omfattning,
att en övergång kunde befaras från brännolje- till bensindrift i fall, där
brännoljedrift ur andra synpunkter är den lämpligaste. Med hänsyn härtill
föreslogs att skattesatsen för bensin och brännolja bestämdes till samma
belopp per volymsenhet. Förslaget antogs av 1954 års riksdag.

Sedermera företogs — såsom ovan anmärkts — i samband med antagandet
av förordningen om energiskatt en mot nämnda skatt svarande sänkning
av brännoljeskatten. Beträffande bensinskatten gjordes däremot inte
någon mot energiskatten svarande sänkning.

Under åberopande bl. a. av busstrafikens ekonomiska situation har vid
de senaste årens riksdagar väckts motioner (vid 1956 års riksdag de inbördes
likalydande motionerna I: 318 och II: 232 samt I: 320 och II: 251 ävensom
motionen 11:577; vid 1957 års riksdag de inbördes likalydande motio -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

nerna I: 137 och II: 170 samt I: 210 och II: 255; vid 1958 års A-riksdag de
likalydande motionerna I: 197 och II: 236; vid 1958 års B-riksdag de inbördes
likalydande motionerna I: B 65 och II: B 61 samt I: B 178 och II: B 228;
vid 1959 års riksdag de likalydande motionerna I: 159 och II: 208) om dels
sänkning av fordonsskatten för bussar till 1954 års nivå dels ock — i vissa
motioner — sänkning av brännoljeskatten för bussar till 27 resp. 25 öre
per liter. Motionerna har, bl. a. med hänsyn till att frågan om motorfordonstrafikens
beskattning är under utredning inom 1953 års trafikutredning, icke
föranlett någon riksdagens åtgärd.

Vidare har i samband med chefens för kommunikationsdepartementet
svar den 10 maj 1957 i riksdagens andra kammare på en av herr Sundström
gjord fråga angående busstrafikens läge och villkor, m. m. (Riksdagens
protokoll år 1957, andra kammaren nr 16 § 3) den senare i ett anförande
inför kammaren rekommenderat stöd för busstrafiken i form av
restitution i någon form av inbetalda automobilskattemedel framför en
ändring av busstrafikens skattesatser.

I en i januari 1959 avgiven, inom finansdepartementets rättsavdelning
utarbetad promemoria med förslag till omläggning av brännoljebeskattningen
framlades tre olika huvudalternativ till ändrad lagstiftning i fråga
om sättet för skattens erläggande. Vid remissbehandlingen av promemorian
framfördes vägande erinringar mot samtliga alternativ. Med beaktande av
de synpunkter, som därvid framkommit, framlades i en inom finansdepartementets
rättsavdelning i januari 1960 upprättad promemoria angående
brännoljebeskattningen nytt förslag till omläggning av beskattningen. Förslaget,
som varit föremål för remissbehandling, är f. n. under övervägande
inom finansdepartementet.

I en av 1953 års trafikutredning till chefen för kommunikationsdepartementet
i februari 1960 ingiven framställning rörande busstrafikens driftekonomiska
förhållanden har utredningen med hänsyn till den brydsanuna
ekonomiska situation, i vilken ett stort antal bussföretag på landsbygden
befinner sig, förutom vissa åtgärder av ekonomisk och trafikpolitisk karaktär
föreslagit en provisorisk lättnad i beskattningen av busslinjetrafiken.
Således föreslås att bussföretag med linjetrafik på landsbygden i avbidan
på ställningstagandet till frågan om direkta stödåtgärder skall erhålla restitution
av halva den fordonsskatt, som erlagts för år 1960 i fråga om bussar
i nämnda trafik. Förslaget har varit föremål för remissbehandling.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här anföras följande.
Sedan mitten av 50-talet har busstrafiken i vårt land råkat in i en kris, som
med varje år blivit alltmera framträdande. Följderna har blivit mycket
kännbara särskilt i de mera glesbebyggda delarna med stora avstånd till
tätorterna. Privatbilismens tillväxt har inte nått samma omfattning i

Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960 5

dessa bygder, med påföljd att befolkningen där redan kommit i ett bekymmersamt
läge, medan man på andra håll, där indragningar icke skett men
med varje dag blir mera aktuella, med oro motser framtiden.

F. n. finns i vårt land 8 100 bussar. Under 1958 inskränkte sig anskaffningen
av nya bussar till 354 stycken, vilket är den lägsta siffran sedan
1933. Under 1959 var siffran ännu lägre. Under januari—september färdigställdes
nämligen endast 264 bussar mot 315 under motsvarande tid
1958. Det betyder —- om man räknar med 1958 års siffror — en nyanskaffning
på mindre än 5 procent, eller att bussarna måste hållas i trafik i mer
än 20 år, innan de utrangeras. Ett sådant förhållande kan knappast vara
tillrådligt ur trafiksäkerhetssynpunkt och måste vara besvärande med hänsyn
till trafikanternas krav på komfort.

De intensivundersökningar trafikutredningen låtit utföra i Skaraborgs
och Västerbottens län genom länsstyrelsernas försorg visar, att stödåtgärder
för busstrafiken är absolut nödvändiga. De båda länsstyrelserna anser,
att det enklaste och riktigaste sättet att hjälpa busstrafiken i dess besvärliga
situation är en skattesänkning, som länsstyrelsen i Västerbottens län
för sin del föreslår att omfatta en sänkning av fordonsskatten till hälften
och brännoljeskatten med 10 öre per liter.

Utskottet

I de förevarande motionerna har motionärerna — under åberopande av
den bekymmersamma ekonomiska situation i vilken särskilt bussföretagen
på landsbygden befinner sig till följd av privatbilismens tillväxt — framställt
yrkanden om vissa skattelättnader för bussar. Sålunda hemställer motionärerna,
att fordonsskatten skall sänkas till hälften av nu utgående belopp och
att brännoljeskatten skall sänkas med 10 öre per liter.

Enligt förordningen om automobilskatt skall fordonsskatt årligen erläggas
för här i riket registrerade bussar. Skatten utgår med dels en enhetlig grundavgift
och dels en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Grundavgiften utgör
110 kr. För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg utgör tilläggsavgiften
33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten, minskad med
900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt utgör 55
kronor för den del av tjänstevikten som överstiger 5 000 kg.

I samband med antagandet av förordningen om allmän energiskatt, som
även utgår på brännolja, sänktes skatten på brännolja fr. o. m. den 1 juli
1957 från 32 öre till 30 öre per liter, för att den tunga motorfordonstrafiken i
stort sett inte skulle drabbas av någon skattehöjning genom energiskattens
införande.

Som av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har vid de senaste
årens riksdagar motionsvis framförts yrkanden om sänkning av fordonsoch
brännoljeskatten för bl. a. bussar. Motionsyrkandena har emellertid med
hänsyn till att frågan om motorfordonstrafikens beskattning är under över -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

vägande inom 1953 års trafikutredning inte föranlett någon riksdagens
åtgärd.

I en till chefen för kommunikationsdepartementet i februari 1960 ingiven
framställning rörande busstrafikens driftekonomiska förhållanden har trafikutredningen
förutom vissa åtgärder av ekonomisk och trafikpolitisk natur
föreslagit en provisorisk lättnad i beskattningen av busslinjetrafiken på
landsbygden i avvaktan på ställningstagandet till frågan om direkta stödåtgärder.
Sålunda föreslår utredningen att vissa bussföretag med linjetrafik
på landsbygden skall erhålla restitution av halva den fordonsskatt, som erlagts
för år 1960 i fråga om bussar i nämnda trafik. Trafikutredningens
framställning har varit föremål för remissbehandling, varvid flertalet remissinstanser
tillstyrkt förslaget om provisorisk skattelättnad för de förenämnda
bussföretagen. Framställningen är för närvarande föremål för
Kungl. Maj :ts övervägande.

Eftersom frågan om stöd åt busstrafiken i olika former således är under
Kungl. Maj:ts prövning, anser utskottet skäl icke föreligga för riksdagen att
nu vidtaga några åtgärder i anledning av motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena i de likalydande
motionerna I: 398 och II: 531.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 398 av herr Axel Johannes
Andersson m. fl. och 11:531 av herr Rimås m. fl. om
sänkning av fordonsskatten och brännoljeskatten såvitt avser
omnibussar icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 november 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, Jansson,
Gustaf Elofsson*, Söderquist, Wärnberg, Torsten Mattsson, Tage Johansson,
Kronstrand och Gustaf Henry Hansson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Kollberg, Kärrlander, Wiklund*, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik,
Dårlin*, Eriksson i Bäckmora och Kristenson i Göteborg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Torsten Mattsson, Kronstrand,
Gustaf Henry Hansson, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Gustafson i Göteborg,
Dårlin och Eriksson i Bäckmora.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 60

007978