Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1960
1
Nr 75
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om avdrag vid beskattningen för avgifter till branschorganisationer
m. fl.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 201 av herr Ivar Johansson samt II: 370 av herrar Kollberg
och Bohman, har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i
kommunalskattelagen att avgift till branschorganisationer m. fl. hänföres
till avdragsgill omkostnad samt att vederbörande utskott måtte på grundval
av det av riksskattenämnden överarbetade sakkunnigförslaget utforma härför
erforderlig lagtext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 370.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 69 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen
av de föreliggande motionerna.
Bland de för samtliga förvärvskällor gemensamma bestämmelserna i 20 §
kommunal skattelagen ingår som huvudregel, att från bruttointäkterna i en
förvärvskälla skall avräknas »alla omkostnader under beskattningsåret för
intäkternas förvärvande och bibehållande». I nämnda paragraf anges vidare,
att avdrag inte må ske för »den skattskyldiges levnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter». Punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf upptar
den regeln, att till skattskyldigs levnadskostnader skall räknas, bland annat,
»avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den
skattskyldige är medlem». Samtidigt anges dock, att speciella regler gäller
beträffande avgifter, vilka av medlem i bostadsförening erlägges till föreningen
eller av delägare i bostadsaktiebolag till bolaget.
Vidare finnes i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen angivet, att
till andra föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter inte är
att hänföra till skattepliktig inkomst.
På grundval av nu återgivna bestämmelser har utbildats en praxis av
innebörd, bland annat, att medlemmar i s. k. branschorganisationer och lik
Bihang
till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 75
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 75 dr 1960
nande sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen
för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. I vissa utslag har
regeringsrätten uttalat att avdrag icke lagligen kan medges för erlagda medlemsavgifter,
ändå att avgifterna föranletts av den skattskyldiges förvärvsverksamhet.
Avdrag medges ej heller för avgift till exempelvis fackföreningar eller
andra löntagarorganisationer. Häremot svarar att medlemmar i nyssnämnda
organisationer inte är skattskyldiga för därifrån uppburna bidrag i
händelse av arbetskonflikt (punkt 8 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen).
Beträffande medlemsavgifter till arbetsgivareföreningar och vissa rörelsedrivande
föreningar har emellertid praxis intagit en annan ståndpunkt.
I dessa fall har medlemmarna erhållit avdrag för avgifterna. Grunden härför
torde beträffande arbetsgivareföreningar vara att avgifterna betraktas som
medlems försäkringsavgift mot förlust i händelse av arbetskonflikt. Mot
avdragsrätten svarar att medlem är skattskyldig för konfliktbidrag. Beträffande
de rörelsedrivande föreningarna grundar sig avdragsrätten på att
föreningsavgiften utgår efter särskilda grunder, vanligen i förhållande till
gjorda tjänster.
Om branschorganisation ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag
i viss utsträckning erhållas för avgift till organisationen. Detta framgår av
regeringsrättens utslag den 28 maj 1957 i ärende angående förhandsbesked.
Omständigheterna i målet var i huvudsak följande.
En branschorganisation, vars medlemmar enligt tidigare utslag av regeringsrätten
vägrats avdrag för medlemsavgifter till organisationen, avsåg att
bilda ett aktiebolag för övertagande av de uppgifter, som organisationen omhänderhade.
Aktiebolaget skulle utföra inte endast tjänster, för vilka uppdragsgivarna
debiterades enligt styckekostnadsmetod, utan även tjänster,
där den enskilde uppdragsgivarens nytta bestämdes enligt en norm för kostnadsfördelning,
som överenskommits mellan uppdragsgivarna och som i
huvudsak skulle överensstämma med den norm för fördelning av kostnaderna,
som förekom i organisationens stadgar. Förhandsbesked begärdes hos
riksskattenämnden huruvida avdrag kunde påräknas för de belopp, som i
enlighet härmed utgavs till aktiebolaget.
Riksskattenämnden fann att den omständigheten, att vederlag för utförda
tjänster debiterades uppdragsgivaren inte för varje tjänst utan efter generella
grunder, varom överenskommelse träffats mellan uppdragsgivarna och
aktiebolaget, inte i och för sig innebar hinder för att vederlaget ansågs såsom
driftkostnad i uppdragsgivarens rörelse. På grund härav förklarade riksskattenämnden,
att dylikt vederlag, som av uppdragsgivaren utbetalades till
det tilltänkta aktiebolaget, skulle — i den mån vederlaget utgjordes för
sådant ändamål att det jämlikt 29 § KL kunde hänföras till driftkostnad i
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 dr 1960
3
uppdragsgivarnas rörelser — vara avdragsgillt vid uppdragsgivarnas inkomsttaxering.
Regeringsrätten gjorde icke ändring i riksskattenämndens beslut.
Samma ståndpunkt har intagits i annat förhandsbeskedsärende, se meddelanden
från riksskattenämnden 1957 nr 5:4.
Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen
har under längre tid varit föremål för uppmärksamhet. I proposition
nr 173 till 1949 års riksdag framlades ett förslag till ändrade regler
angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen.
Enligt förslaget skulle de skattskyldiga vara berättigade till avdrag
för avgifter till branschorganisationer, fackföreningar och arbetsgivareföreningar
samt därmed jämförliga organisationer. Avgifterna skulle hos de
mottagande organisationerna utgöra skattepliktig inkomst. På hemställan av
bevillningsutskottet i dess betänkande nr 48 avslogs dock propositionen av
riksdagen, som i stället i skrivelse till Kungl. Maj :t begärde nytt förslag. Skrivelsen
överlämnades till skattelagssakkunniga, som den 2 december 1958 avlämnade
promemoria angående avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter
och bidrag. Vad angår bidragen föreslog de sakkunniga att försäkringsbolagen
skulle erhålla avdrag vid beskattningen för vad som lämnas
för att stödja verksamhet av skadeförebyggande art. Proposition på grundval
av de sakkunnigas förslag i denna del antogs av 1959 års riksdag (proposition
nr 137, bevillningsutskottets betänkande nr 48). De sakkunnigas förslag
såvitt gäller medlemsavgifter är däremot efter remissbehandling föremål för
prövning inom finansdepartementet.
Skattelagssakkunnigas förslag angående medlemsavgifter innebär i korthet
att avdrag för sådan avgift skall medges vid beräkning av inkomst av
rörelse för avgifter till arbetsgivareföreningar, branschorganisationer och
till Sveriges advokatsamfund. Från inkomst av annan fastighet skall avdrag
beviljas för avgifter till fastighetsägareförening. I fråga om inkomst av
tjänst anser de sakkunniga att avdrag skall ifrågakomma endast för avgift
till advokatsamfundet. I inkomstslaget jordbruksfastighet föreslås avdragsrätt
inte skola föreligga. Avdragsrätt för avgift hos medlemmen skall motsvaras
av skatteplikt för mottagande föreningen eller organisationen.
I förenämnda propositionen nr 137 uttalade departementschefen beträffande
skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt för medlemsavgifter
att det vid genomgång av remissvaren kunnat konstateras, att förslaget
inrymmer åtskilliga problem, i fråga om vilka skilda lösningar kan diskuteras.
Denna fråga borde därför underkastas mera ingående överväganden än
som dittills kunnat ske. I samband därmed syntes önskvärt att närmare klarlägga
de statsfinansiella konsekvenserna av skattelagssakkunnigas förslag
i angivna del.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 75 dr 1960
1959 års riksdag behandlade vid höstsessionen motioner, vari framställts
i sak samma yrkanden som i de nu förevarande motionerna. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 63 avstyrkte 1959 års bevillningsutskott
motionerna. Utskottet, som sade sig vara medvetet om att frågan om avdrag
för medlemsavgifter vid beskattningen var av komplicerad natur, hänvisade
därvid till att det av skattelagssakkunniga avlämnade förslaget i ämnet var
föremål för prövning inom finansdepartementet och underströk önskvärdheten
av att frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter snarast erhöll en
positiv lösning.
I de förevarande motionerna har bl. a. erinrats om att frågan om avdragsrätt
och skatteplikt för medlemsavgifter till branschorganisationer m. fl.
varit aktuell sedan mer än tio år tillbaka. Motionärerna framhåller att enighet
sedan länge rått om det i och för sig berättigade i en sådan avdragsrätt,
och det föreliggande förslaget är efter riksskattenämndens överarbetning väl
ägnat att läggas till grund för lagstiftning, eftersom detsamma icke kan förväntas
medföra taxeringstekniska svårigheter. Ur statsfinansiell synpunkt
är denna fråga helt oväsentlig.
Utskottet
Frågan om avdrag vid beskattningen för föreningsavgifter har under
längre tid varit föremål för uppmärksamhet. Såsom framgår av den ovan
lämnade redogörelsen framlades redan år 1949 i proposition nr 173 förslag
till ändrade regler rörande avdragsrätt och skatteplikt för sådana avgifter
vid inkomsttaxeringen. Enligt propositionen skulle de skattskyldiga vara berättigade
till avdrag inte blott för avgifter till arbetsgivareföreningar, vilket
redan tidigare varit fallet och ännu gäller, utan även för avgifter till branschorganisationer,
fackföreningar och därmed jämförliga sammanslutningar.
Avgifterna skulle utgöra skattepliktig inkomst för de mottagande föreningarna.
1949 års bevillningsutskott ansåg sig dock inte kunna tillstyrka bifall till
propositionen. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 48 anförde utskottet
i sin motivering härför bl. a. att utskottets ståndpunktstagande närmast
skett med tanke på de svårigheter, som enligt utskottets mening skulle
uppkomma vid tillämpningen av den avsedda lagstiftningen. På hemställan
av utskottet beslöt riksdagen hos Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag i
ämnet.
Den av riksdagen sålunda begärda utredningen har verkställts av skattelagssakkunniga
som i en år 1958 avlämnad promemoria avgivit förslag i
frågan. De sakkunniga förordar att avdrag skall medges vid beräkning av
inkomst av rörelse för avgifter till arbetsgivareföreningar och branschorga
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 75 dr 1960
5
nisationer samt Sveriges advokatsamfund. Från inkomst av annan fastighet
avses avdrag skola beviljas för avgifter till fastighetsägareföreningar. Beträffande
inkomstkällan jordbruksfastighet förordar de sakkunniga att avdragsrätt
inte skall föreligga, och i fråga om inkomst av tjänst bör enligt de
sakkunnigas mening avdrag få göras endast för avgift till advokatsamfundet.
I de förevarande motionerna yrkas att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av kommunalskattelagen att avgift till branschorganisationer m. fl. hänföres
till avdragsgill omkostnad i den omfattning skattelagssakkunniga förordat.
De erinringar riksskattenämnden framfört mot förslaget vid remissbehandlingen
borde dock enligt motionärernas mening iakttagas, vilket bl. a.
innebär att avdragsrätten skulle utsträckas till skattskyldiga med inkomst
av jordbruksfastighet.
Enligt utskottets mening måste det i 1949 års förenämnda proposition
framlagda förslaget, varigenom avsågs att generellt reglera frågan om beskattning
av medlemsavgifter, anses vara den lösning av denna fråga som
ur principiell synpunkt är helt tillfredsställande. Den av skattelagssakkunniga
gjorda förnyade utredningen i ämnet liksom remissyttrandena däröver
utvisar emellertid att de av 1949 års bevillningsutskott påtalade svårigheterna
av praktisk natur med en sådan lösning alltjämt kvarstår. Det kan därför
knappast längre anses aktuellt att söka åstadkomma en lagstiftning efter
dessa linjer. Motionärerna har ej heller inriktat sig härpå utan förordar att
utsträckningen av avdragsrätten begränsas till branschorganisationernas
medlemmar.
Motioner med samma innebörd behandlades av 1959 års riksdag, som på
hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 63 avstyrkte desamma.
Därvid förklarade sig utskottet vara medvetet om att spörsmålet om avdragsrätt
för föreningsavgifter var av komplicerad natur. Utskottet underströk
emellertid angelägenheten av att frågan snarast möjligt erhöll en positiv
lösning.
Anledningen till att Kungl. Maj :t inte avlämnat proposition i ämnet till
årets riksdag torde vara att det visat sig förenat med avsevärt större svårigheter
än tidigare förutsatts att åstadkomma en ur olika synpunkter tillfredsställande
lagstiftning. Enligt vad utskottet erfarit har vägande invändningar
mot skattelagssakkunnigas förslag framförts i ett flertal remissyttranden.
Utskottet kan därför inte tillstyrka att på sätt motionärerna avsett förslaget
lägges till grund för lagstiftning under beaktande blott av vad riksskattenämnden
anfört. Emellertid utgår utskottet från att ärendet blir föremål för
fortsatta överväganden från Kungl. Maj:ts sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 201 av herr Ivar Johansson
samt II: 370 av herrar Kollberg och Bohman om avdrag
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1960
vid beskattningen för avgifter till branschorganisationer
m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 november 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Torsten Mattsson, Tage
Johansson, Hellebladh och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Kollberg, Allard, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik, fru Holmqvist,
herrar Kristenson i Göteborg, Stiernstedt och Antonsson.
Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960