Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
1
Nr 74
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd
samt för amortering av studieskuld, m. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 281 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 354 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att den
som för eget barns räkning verkställer insättning å särskilt utbildningskonto
i ordning och till den storlek som i motionerna föreslås skall vara fri från
inkomstbeskattning för motsvarande belopp; samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»;
2) de likalydande motionerna I: 293 av herrar Källqvist och Hedblom
samt II: 362 av herr Helén, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om proposition rörande avdragsrätt
vid beskattningen för studieunderstöd och amorteringar av studieskulder
senast till 1960 års riksdags höstsession»;
3) de likalydande motionerna I: 428 av herrar Svärd och Ragnar Bergh
samt II: 494 av herr Björkman m.fl.,\ ari hemställts, »dels att riksdagen måtte
för sin del besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen att avdragsrätt
medgives för studiekostnader enligt i motionerna uppdragna riktlinjer; dels
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar»
; ävensom
4) motionen II: 514 av herrar Johansson i Stockholm och Senander, vari
yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om förslag till innevarande
riksdag om avdragsrätt vid taxering för amorteringar på studielån,
vilka beviljats genom de speciella organen för sådan långivning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 354, II: 362, II: 494 och II: 514.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 69 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande höstsession uppskjuta behandlingen
av de föreliggande motionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 74
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÅ 1936 not. Fi 211).
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §
1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §
är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt
2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga
beskattningen.
I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 7944 års
allmänna skattekommitté förslag angående bl. a ändrade bestämmelser för
beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till
undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas
under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde
givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle
medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år
vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade
sig två av kommitténs ledamöter.
År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU
1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,
vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för
amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation
mot detta förslag.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. (stencilerat) har skattelagssakkunniga
föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande
periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna
för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag
skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande
förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan bör enligt
Bevillningsutskottets betänkande nr 7i år 1960
3
de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas studietid
i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslås icke skola beskattas
för dylikt studieunderstöd.
Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats
av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande
(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med
bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I betänkandet
lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid
beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid
i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas
sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare
utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i
stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga
tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer
med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl inte
ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till de
ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt de nu
antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga
funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla, finner
de sakkunniga dock ett system med direkta bidrag vara förtjänt att närmare
övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att minska bördan
för personer som tynges av studieskulder.
Innehållet i det upprättade författningsförslaget kan sammanfattas sålunda.
Rätt till avdrag skall föreligga för amorteringar på statens räntefria studielån
och studielån med statlig kreditgaranti. Avdraget får göras i form av allmänt
avdrag, dock endast i den mån skattskyldig haft inkomst av jordbruksfastighet,
rörelse eller tjänst. Av olika skäl, bl. a. angelägenheten av att viss
försiktighet iakttas vid införandet av ett nytt avdrag av denna beskaffenhet,
har avdrag med hela amorteringsbeloppet ansetts icke böra ifrågakomma.
Avdrag får åtnjutas med belopp motsvarande högst 60 procent av det under
året i enlighet med föreliggande amorteringsplan erlagda amorteringsbeloppet.
Även skattskyldig som amorterat studielån av annat slag än de nyss
nämnda skall kunna erhålla avdrag, men då i form av särskilt avdrag för
nedsatt skatteförmåga efter prövning i varje särskilt fall.
Slutligen innebär författningsförslaget en utvidgning av möjligheterna att
ge extra avdrag åt skattskyldig som haft så låg inkomst, att den inte uppgått
till det för honom gällande existensminimibeloppet. Sådant avdrag skall
kunna medges skattskyldig, som icke kunnat ha förvärvsarbete i normal
omfattning till följd av att han bedrivit studier vid läroanstalt. Därigenom
skall skattefrihet kunna medges studerande, som under studietiden har
mindre inkomster av feriearbete eller andra tillfälliga arbeten.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
Över skattelagssakkunnigas betänkande har, efter remiss, utlåtanden avgivits
av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. Det övervägande
flertalet remissinstanser tillstyrker, att rätt till avdrag för amortering å
studieskuld införes i huvudsaklig överensstämmelse med det av skattelagssakkunniga
utarbetade förslaget. I vissa yttranden förordas dock att samhällets
stöd ges i form av direkta bidrag.
Sedermera har inom finansdepartementet upprättats en den 23 augusti
1960 dagtecknad P. M. angående stöd åt de studieskuldsatta, vari förordats
att staten skall lämna bidrag till avskrivning av studieskulder. Avskrivningen
föreslås liksom enligt skattelagssakkunnigas förslag omfatta lån ur
statens lånefond för universitetsstudier och lån med statlig kreditgaranti
avseende studiekostnader samt, utöver vad de sakkunniga föreslagit, även
lån ur allmänna studielånefonden och lån för studier ur värnpliktslånefonden.
Någon prövning av behovet utöver den som redan nu sker i de lånebeviljande
nämnderna förslås inte skola förekomma. Avskrivningens storlek
föreslås skola bestämmas så att den ger samma totala stöd som skulle ha
utgått enligt de skattelagssakkunnigas förslag, eller till 25 procent av studieskulderna.
Förslaget innebär att staten helt påtar sig den mot avskrivningen
svarande delen av studieskulden inklusive räntekostnader fr. o. m. första
amorteringstillfället.
Nyssnämnda promemoria har varit föremål för remissbehandling. Det
framlagda förslaget har därvid tillstyrkts eller lämnats utan erinran av bl. a.
de organisationer som har att tillvarata akademikers och högre studerandes
intressen.
Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1959 års riksdag i anledning av de
likalydande motionerna I: 152 av herr Per-Olof Hansson och II: 206 av herr
Helén. I dessa motioner hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om proposition rörande avdragsrätt vid beskattningen
för studieunderstöd och amorteringar av studieskulder senast
till 1960 års rikdag. I sitt av riksdag godkända betänkande nr 32 anförde
bevillningsutskottet följande.
Utskottet får för sin del erinra om att ett genomförande av skattelagssakkunnigas
förslag rörande periodiska understöd och studieunderstöd beräknats
medföra ett skattebortfall för staten och kommunerna på närmare
40 miljoner kronor. Utskottet har icke anledning att i förevarande sammanhang
ta ställning till huruvida förslaget bör genomföras eller ej. Med hänsyn
till det statsfinansiella läget har den slutliga prövningen av förslaget fått
anstå. Huruvida det ur statsfinansiell synpunkt är möjligt att genomföra
förslaget vid nästa års riksdag kan utskottet ännu ej bedöma. Enligt utskottets
uppfattning föreligger inte anledning för riksdagen att nu hemställa
hos Kungl. Maj :t om förslag i ämnet till nästa års riksdag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 dr 1960
5
Skattelagssakkunnigas utredning av frågan om behandlingen i skattehänseende
av studiekostnader i allmänhet, däribland spörsmålet om avdrag för
amorteringar å studieskulder, har ännu icke avslutats. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer de sakkunniga inom en nära framtid att avlämna sitt förslag
i ämnet. Självfallet bör förslaget avvaktas innan något ställningstagande
i frågan sker. Även denna fråga torde för övrigt böra bedömas mot bakgrunden
av det statsfinansiella läget. Utskottet finner därför ej anledning
tillstyrka särskild skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Yrkandet i de likalydande motionerna I: 281 av herr Ewerlöf m. fl. och
II: 354 av herr Hjalmarson m. fl. tar sikte på att premiera sparande, som
föräldrar åstadkommer under barnens uppväxtår för barnens framtida utbildning.
Det närmare innehållet i motionärernas förslag är följande. Den
som i viss ordning och som på vissa i motionerna angivna villkor för eget
barns räkning insätter medel i bank eller annan penninginrättning på särskilt
konto, utbildningskonto, föreslås skola erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen
för det under året insatta beloppet. För att i möjligaste mån få
kontroll av att fråga är om nysparande, bör avdrag endast medges i den mån
insättningen inte motsvaras av en minskning under året av den skattskyldiges
eller dennes makes sammanlagda tillgodohavanden i banker eller andra
penninginrättningar. Utbildningskontot bör vara upprättat senast det år då
barnet fyller 12 år. För varje barn får endast upprättas ett konto. Såsom
högsta belopp för vad som under ett år må insättas på utbildningskonto föreslår
motionärerna 1 200 kronor och såsom högsta sammanlagda belopp —
bortsett från upplupna räntor -— 12 000 kronor. Insättning bör inte få ske
efter det år då barnet fyllt 20 år. Vidare bör enligt motionärernas mening
föreskrivas att, om barnet börjat göra uttag från kontot, insättning sedan ej
skall få ske. Insättningen på utbildningskonto bör ske i sådan form att de
insatta medlen helt tillhör barnet. Dock bör gåvoskatt icke komma ifråga.
Såsom villkor för skattefrihet bör uppställas att de insatta medlen spärras
under viss tid, förslagsvis minst sju år och minst till det barnet fyllt 16 år.
Uttag från kontot bör endast få ske för att täcka kostnaderna för barnets utbildning
i teoretiska och praktiska ämnen. Motionärerna anser dock att någon
egentlig kontroll i detta hänseende eller i fråga om de verkliga kostnaderna
ej torde vara nödvändig. Någon inkomstbeskattning i samband med uttagning
bör ej ifrågakomma med hänsyn till att det rör sig om ett långfristigt
sparande. Då barnet fyllt 21 år eller om det dessförinnan avlidit bör medlen
helt frigivas utan att beskattning inträder.
I de likalydande motionerna I: 428 av herrar Svärd och Ragnar Bergh samt
11:494 av herr Björkman m. fl. förordas ändringar i skalteförfattningarna
i syfte att införa avdragsrätt för studiekostnader. Motionärerna framhåller
att studiekostnader i väsentlig utsträckning är att betrakta som omkostnader
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 7h- år 1960
för intäkternas förvärvande. För ett stort antal tjänster är det ett absolut
villkor att innehavaren har avlagt viss examen eller förvärvat motsvarande
kunskaper. Det föreligger alltså i sådant fall ett direkt orsakssammanhang
mellan tjänsteinkomsten och omkostnaderna för studierna. En avdragsrätt
för kostnaderna under studietiden står därför helt i överensstämmelse med
skattelagarnas inkomstbegrepp. Motionärerna framhåller vidare att de studerande
är missgynnade i beskattningshänseende såtillvida att de under
studietiden i allmänhet saknar möjligheter att tillgodogöra sig ortsavdrag.
Det naturliga avdrag och ortsavdrag, som de studerande har rätt till men
som de inte kunnat utnyttja under studietiden, hör få tas igen i efterhand.
Vidare bör beaktas att de studerande inträder i förvärvslivet senare än andra
inkomsttagare. Den i tiden ojämna inkomstfördelningen leder på grund av
progressionen till en särskilt hård beskattning. Hänsyn härtill bör tas vid
fastställandet av de ifrågavarande avdragen. Givetvis bör avdragsrätten endast
avse kostnader för sådana studier som är avsedda att direkt leda till
förvärvsarbete. Av praktiska skäl finner motionärerna lämpligt att dra en
gräns vid studentexamen och motsvarande utbildning. En utvidgning till
lägre utbildning bör dock övervägas sedan erfarenheter vunnits om hur
systemet kommer att fungera i praktiken. Det avdragsgilla beloppet bör
fastställas efter schablonmässiga grunder. Man bör kunna nöja sig med
schablonbelopp för olika slag av examina, varvid utgångspunkten bör vara
ett avdragsgillt belopp av 3 000 kronor för varje studieår av en på normaltid
avlagd examen. Riksskattenämnden bör kunna utfärda anvisningar i detta
hänseende. Avdragsrätten bör få åtnjutas under de tio år som löper från och
med det år, under vilket den studerande efter avlagd examen första gången
erhåller inkomst under 12 månader. Det avdragsgilla beloppet bör fördelas
jämnt under den ifrågavarande tioårsperioden. Avdragsrätten bör gälla med
verkan från och med beskattningsåret 1961. Studerande som efter avlagd
examen första gången uppnått hel årsinkomst under något av åren 1952—
1960, bör äga åtnjuta partiell avdragsrätt som fastställs med utgångspunkt
från det år, då hel årsinkomst efter avlagd examen första gången uppnåddes.
I motionen II: 514 av herrar Johansson i Stockholm och Senander framhålles,
att den högre undervisningens demokratisering hämmas av de mindre
bemedlades svårigheter att erhålla tillräckliga medel för sin försörjning och
sina kostnader under studietiden. Motionärerna erinrar om den stora skuldsättning
som förekommit under de senaste båda decennierna då det gäller
studerande. Enligt motionärernas mening är det ett rättvisekrav att avdrag
vid beskattningen medges för amorteringar på studieskulder. Genom att begränsa
avdragsrätten till statliga räntefria lån och statliga garanterade lån
bör de nödvändiga garantierna mot missbruk skapas. Amorteringarna anser
motionärerna böra kunna karakteriseras som kostnader för inkomsternas
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
7
förvärvande. En sådan avdragsrätt lättar bördan för mindre bemedlade studerande
och för dem som genomför sina studier innan man nått fram till
den önskvärda reformen med studielön eller tillräckliga stipendier.
Det erinras i de likalydande motionerna I: 293 av herrar Källqvist och
Hedblom samt II: 362 av herr Helén om de utredningar på området som ägt
rum. Trots det utredningsarbete som pågått är ännu vid ingången avår 1960
frågorna om avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd och amorteringar
av studieskuld lika olösta som vid 1950-talets början. Detta är så
mycket mer anmärkningsvärt som det här gäller rättvisefrågor. I fråga om
avdragsrätt för amortering av studieskulder framhåller motionärerna att det
inte finns någon anledning att begränsa avdragsrätten till amorteringar av
lån, som erhållits för utbildning efter studentexamen. Avdragsrätten bör
gälla de lån, som beviljats eller beviljas genom statsstipendienämnderna,
garantilånenämnden, värnpliktslånefonden, studentkårernas kreditkassor
och allmänna studielånefonden. Bindes avdragsrätten på detta sätt till lån,
som förmedlats av organ som bildats särskilt för att tillhandahålla studiekredit,
kan likformiga och lätt kontrollerbara regler tillämpas. Givetvis bör
amorteringar på privata borgenslån för studier vara jämställda med de nyss
nämnda, om den skattskyldige kan styrka att amorteringarna avser studielån.
Beträffande avdragsrätten för studieunderstöd framhåller motionärerna
att en annan konstruktion än skattelagssakkunnigas är att föredra. Avdragsrätten
bör inte vara av den snäva karaktär som skattelagssakkunniga förordat.
Någon längre tid bör emellertid inte krävas för att framlägga ett definitivt
förslag som tillgodoser de synpunkter, som riksdagen anfört i samband
med begäran om förslag till ändrade avdragsregler.
Utskottet
Yrkandena i de föreliggande motionerna tar samtliga sikte på att genom
avdragsrätt i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen av
studier eller att förbättra de färdigutbildades ekonomiska villkor. I det
förstnämnda hänseendet skulle avdragsrätten tillkomma föräldrar, vilka
lämnar understöd till studerande barn eller gör avsättningar för barnens
framtida studier. De yrkanden, som åsyftar att lindra beskattningen för
färdigutbildade, går antingen ut på att avdrag vid beskattningen skall ges
den, som har att amortera studieskulder eller att hänsyn skall tas till studiekostnader
genom avdrag för beräknade kostnader sedan vederbörande trätt
ut i förvärvslivet.
Utskottet behandlar först frågan om avdragsrätt vid taxeringen för den,
som avslutat sin utbildning. Såsom den föregående framställningen utvisar
framlades redan år 1951 ett förslag av 1944 års allmänna skattekommitté
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 är 1960
om rätt i vissa fall till avdrag vid inkomsttaxeringen för kapitalavbetalning å
studieskuld. Detta förslag föranledde ingen lagstiftningsåtgärd utan beslöts
att frågan skulle tas under förnyat övervägande av skattelagssakkunniga.
I anledning härav har nämnda sakkunniga i början av innevarande år överlämnat
ett betänkande i ämnet, innefattande författningsförslag med bestämmelser
om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. Beträffande
förslagets innehåll får utskottet hänvisa till redogörelsen i det föregående.
Betänkandet har varit föremål för remissbehandling av ett stort antal myndigheter
och organisationer. Enighet har därvid rått i fråga om behovet av
åtgärder i syfte att lätta den ekonomiska bördan för de studieskuldsatta, och
sådana åtgärder har genomgående tillstyrkts. Det övervägande antalet remissinstanser
har tillstyrkt att rätt till avdrag för amortering å studieskuld införes
i huvudsaklig överensstämmelse med det av skattelagssakkunniga utarbetade
förslaget. I vissa yttranden har förordats att samhällets stöd i stället
ges i form av direkta bidrag.
Sedermera har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria, vari
ifrågasatts att i stället för en avdragsrätt vid beskattningen införa ett system
med direkta bidrag från staten till erläggande av amorteringar å studieskulder.
Dessa bidrag borde uppgå till 25 procent av lånesumman och avskrivning
av skuldbeloppet skulle förekomma i de fall då den skuldsatte erhållit
lån ur statens lånefond för universitetsstudier, lån med statlig kreditgaranti
avseende studiekostnader, lån ur allmänna studielånefonden eller lån
för studier ur värnpliktslånefonden. Någon prövning av behovet utöver den
som skett i de lånebeviljande nämnderna skulle inte behöva förekomma.
Kostnaderna för staten skulle bli cirka 25 milj. kronor såvitt avser avskrivning
av de studieskulder, för vilka amorteringsplaner redan fastställts. För
sedermera tillkommande lån har statsverkets kostnader under budgetåret
1961/62 beräknats till ca 10 milj. kronor. Under budgetåret 1964/65 beräknas
kostnaderna uppgå till 15 milj. kronor. Även denna promemoria har varit
föremål för remissbehandling, varvid flertalet remissinstanser tillstyrkt eller
sagt sig icke ha haft något att erinra mot att stödet ges i denna form. Frågan
är nu föremål för Kungl. Maj :ts övervägande.
I det läge, vari förevarande fråga sålunda befinner sig och då utskottet förutsätter
att Kungl. Maj :t kommer att redovisa sitt ställningstagande till frågan
för nästa års riksdag, anser utskottet anledning saknas för riksdagen att
— som hemställts i motionerna I: 293 av herrar Källqvist och Hedblom samt
II: 362 av herr Helén ävensom i motionen II: 514 av herrar Johansson i Stockholm
och Senander — anhålla om proposition i ämnet till innevarande års
riksdag. Inte heller finner utskottet skäl föreligga för riksdagen att — på sätt
föreslagits i motionerna 1: 428 av herrar Svärd och Bagnar Bergh samt II: 494
av herr Björkman m. fl. — nu vidtaga ändringar i kommunalskattelagen i
syfte att möjliggöra avdrag för studiekostnader över huvud taget.
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
9
Vad därefter angår frågan om införande av avdragsrätt för föräldrars
kostnader för studerande barn bör erinras om att denna fråga har ett nära
samband med reglerna om beskattningen av periodiskt understöd. Som den
föregående framställningen utvisar erhålles i regel avdrag vid taxeringen
för periodiskt understöd, oavsett om behov av sådant understöd föreligger
eller ej. I vissa fall får avdrag dock inte åtnjutas, nämligen om understödet
utgår till person tillhörande givarens hushåll eller till annans undervisning
eller uppfostran. Denna skillnad i fråga om avdragsrätten för periodiskt
understöd har föranlett åtskillig kritik och från riksdagens sida har vid flera
tillfällen önskemål framförts om en omprövning av gällande bestämmelser.
Senast har frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiska understöd
övervägts i ett av skattelagssakkunniga den 20 december 1956 avgivet
betänkande. Däri föreslog de sakkunniga betydande inskränkningar i avdragsrätten
för periodiskt understöd. Sålunda skulle i princip avdrag medges
endast i fråga om understöd, som utgår på grund av bindande förpliktelse i
vissa fall eller utgår till den, som på grund av ålderdom, sjukdom eller nedsatt
skatteförmåga är i behov av understöd. I dessa fall skulle mottagaren i
princip vara skattskyldig för understödet. För bidrag till studerande föreslog
skattelagssakkunniga att särskilda regler skulle gälla, innebärande att föräldrar
som ger eget barn understöd till studier under vissa förutsättningar
skulle erhålla avdrag för det utgivna beloppet, dock maximerat efter vissa
grunder. För sådant studieunderstöd skulle mottagaren — den studerande —
icke beskattas. Detta skattelagssakkunnigas betänkande är ännu föremål för
Kungl. Maj :ts prövning.
Med anknytning till den senare delen av skattelagssakkunnigas förslag
yrkas i motionerna I: 293 av herrar Källqvist och Hedblom samt II: 362 av
herr Helén att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om proposition till
höstsessionen rörande avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd.
Denna proposition borde bygga på skattelagssakkunnigas förslag i detta hänseende
men avdragsrätten borde inte ha den snäva karaktär som skattelagssakkunniga
förordat.
Ett genomförande av skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt
för studieunderstöd skulle i avsevärd mån bortta grunden för kritiken mot de
nuvarande bestämmelserna om periodiskt understöd. I detta hänseende skulle
det i och för sig vara tillräckligt om — som skattelagssakkunniga förordat
den nuvarande avdragsrätten inskränktes till de fall da understödet utgår på
grund av bindande förpliktelse eller där behov av understöd föreligger på
grund av sjukdom, ålderdom eller liknande. Att innan slutgiltig ställning
tagits till frågan om avdrag för periodiskt understöd i allmänhet genomföra
den av skattelagssakkunniga förordade avdragsrätten för studieunderstöd
är enligt utskottets mening icke lämpligt. Givetvis kan man betrakta den
föreslagna avdragsrätten för studieunderstöd för sig som en studiesocial
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
åtgärd, men den bör då ställas mot andra tänkbara åtgärder med sådant syfte.
Utskottet vill därvidlag erinra om att sedan skattelagssakkunnigas förslag
framlades har den statliga stipendieverksamheten vidgats i betydande omfattning.
Från och med budgetåret 1960/61 kommer t. ex. antalet stipendier,
avsedda för den som bedriver högre studier, att motsvara 47 procent av de
nyinskrivna vid universitet och högskolor medan målsättningen tidigare
varit en 26-procentig stipendiering. Vidare bör nämnas att en utredning pågår
rörande de studiesociala åtgärderna på den högre utbildningens område.
Det kan befaras att genomförandet av skattelagssakkunnigas förslag rörande
studieunderstöd, som beräknats medföra skattebortfall för staten och kommunerna
på närmare 40 milj. kronor eller inemot hälften av vad nu beslutade
studieanslag under åttonde huvudtiteln kostar, skulle försvåra genomförandet
av andra, kanske angelägnare åtgärder på detta område. Enligt utskottets
uppfattning bör frågan om införande av ett sådant avdrag därför upptas i ett
större sammanhang än som kan ske vid innevarande års riksdag. Utskottet
anser sig därför inte böra tillstyrka det i motionerna I: 293 och II: 362 framförda
skrivelseförslaget.
I de likalydande motionerna I: 281 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 354 av
herr Hjalmarson m. fl. föreslås att skattskyldig, som för eget barns räkning
gör insättning å särskilt utbildningskonto, under vissa förutsättningar och
i viss omfattning skall erhålla avdrag vid beskattningen för det insatta beloppet.
Detta skulle inte beskattas om det användes för att täcka kostnaderna
för barnets utbildning i teoretiska och praktiska ämnen eller innnestår till
dess barnet fyllt 21 år eller dessförinnan avlidit. Vad utskottet nyss uttalat
i fråga om avdrag för s. k. studieunderstöd gäller i väsentlig del även frågan
om avdrag för insättningar på utbildningskonto. Förslaget bör således ses
som en bland andra tänkbara studiesociala åtgärder. Härtill kommer att såsom
förslaget utformats det företer betydande likheter med vissa andra förslag
som framförts rörande avdrag för sparande till olika ändamål. Frågan
om tillskapande av möjligheter att stimulera sparandet genom lättnader vid
beskattningen är för närvarande föremål för övervägande inom utredningen
om sparstimulerande åtgärder. Enligt vad som framgår av årets riksdagsberättelse
har utredningen för avsikt att avsluta sitt arbete under innevarande
år. Även med hänsyn härtill talar övervägande skäl för att resultatet
av utredningens arbete avvaktas innan ytterligare åtgärder på detta område
vidtas. Utskottet anser sig därför inte kunna tillstyrka en lagstiftning i enlighet
med yrkandet i motionerna I: 281 och II: 354.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 281 av herr Ewerlöf m. fl.
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
11
och II: 354 av herr Hjalmarson m. fl. om avdrag vid inkomstbeskattningen
för insättning å särskilt utbildningskonto;
2) de likalydande motionerna I: 293 av herrar Källqvist
och Hedblom samt II: 362 av herr Helén om rätt till avdrag
vid beskattningen för understöd till studerande och för
amortering av studieskulder;
3) de likalydande motionerna I: 428 av herrar Svärd och
Ragnar Bergh samt II: 494 av herr Björkman m. fl. om avdragsrätt
vid beskattningen för studiekostnader; samt
4) motionen II: 514 av herrar Johansson i Stockholm och
Senander om rätt till avdrag vid beskattningen för amorteringar
å vissa studielån
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 25 oktober 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,
Gustaf Elofsson, Söderquist, Torsten Mattsson, Tage Johansson, Kronstrand,
Hellebladh och Gustaf Henry Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Kollberg, Allard*, Magnusson i Borås, Wiklund, Gustafson i Göteborg, fru
Eriksson i Stockholm*, herrar Andersson i Essvik och Eriksson i Bäckmora.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Särskilda yttranden
1) av herrar Söderquist, Kronstrand, Gustaf Henry Hansson, Nilsson i Svalöv,
Kollberg, Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg, vilka anfört följande:
Frågan om den skattemässiga behandlingen av periodiska understöd till
studerande samt av studiekostnader har varit föremål för riksdagens prövning
vid upprepade tillfällen under senare år. Bevillningsutskottet har härvid
som sin uppfattning förklarat, att gällande regler icke är tillfredsställande.
Sålunda uttalade utskottet år 1952 (betänkande nr 16) att den nuvarande
regleringen av avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig
periodisk utbetalning under senare år blivit föremål för åtskillig kritik. Utskottet
ansåg det därför angeläget att riksdagen bereddes tillfälle att pröva
ett förslag till ändrade bestämmelser i fråga om avdragsrättens utformning.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
Även frågan om den skatterättsliga behandlingen av studiekostnader ansåg
utskottet vara av den vikt att en lösning av densamma icke borde uppskjutas.
Utskottet föreslog att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om förslag till ändrade bestämmelser om möjligt till 1953 års riksdag. Riksdagen
biföll utskottets hemställan. Något förslag framlades icke från Kungl.
Maj -ts sida till 1953 års riksdag, men frågan aktualiserades detta år genom
motioner. Utskottet underströk då sin föregående år framförda uppfattning
att ett förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av
periodiskt understöd och studiekostnader så snart som möjligt borde föreläggas
riksdagen. Utskottet återkom till frågan år 1955 med anledning av
då väckta motioner. Utskottet ansåg det då önskvärt att ett förslag i ämnet
kunde framläggas vid 1956 års riksdag från Kungl. Maj :ts sida. Utskottet
hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ånyo framföra
sin uppfattning. Utskottets hemställan bifölls.
Trots de bestämda uttalanden som bevillningsutskottet och riksdagen sålunda
tidigare gjort om det angelägna av en reform av skattereglerna i berörda
hänseenden har Kungl. Maj.-t icke efterkommit riksdagens uppfattning.
De berörda frågorna är därför i samma klart otillfredsställande läge
som tidigare.
Vad gäller åtgärder i syfte att mildra studieskuldbördan — ett problem som
blivit alltmera brännande — har inom finansdepartementet utarbetats en
promemoria, vari ifrågasatts att i stället för en avdragsrätt vid beskattningen
införa ett system med direkta bidrag från staten till erläggande av amorteringar
å studieskulder. Dessa bidrag skulle uppgå till 25 procent av lånesumman
och avskrivning av skuldbeloppet förekomma i de fall då den skuldsatte
erhållit lån ur statens lånefond för universitetsstudier, lån med statlig
kreditgaranti avseende studiekostnader, lån av allmänna studielånefonden
eller lån för studier ur värnpliktslånefonden. Frågan är nu efter remissbehandling
föremål för Kungl. Maj:ts övervägande.
Med anledning härav vill vi som vår uppfattning framföra att det hade
varit bättre om beslut kunnat fattas vid innevarande riksdag om lämpligt
avvägd avdragsrätt. Detta hade också stått i god överensstämmelse med den
uppfattning riksdagen tidigare redovisat. Praktiska förutsättningar synes
emellertid nu icke föreligga att få en reform genomförd vid denna riksdag.
Med hänsyn härtill och då vi utgår ifrån att nästa års riksdag skall bli i tillfälle
att fatta beslut om någon form av positiva åtgärder, avstår vi från att nu
framställa yrkande om omedelbart beslut. Vi vill dock understryka vår uppfattning
att det föreliggande problemet bör ses såsom en skatterättslig fråga.
Bevillningsutskottets och riksdagens tidigare framförda uppfattning utgör
ett uttryck härför.
Vad sedan gäller behandlingen av periodiska understöd till studerande
vill vi särskilt erinra om bevillningsutskottets uttalande år 1955 (betänkande
Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960
13
nr 41). Utskottet framhöll då, att en omprövning av gällande bestämmelser
var särskilt önskvärd i fråga om avdrag för periodiskt understöd. Utskottet
ansåg att det kunde ifrågasättas huruvida icke en lösning av den skattemässiga
behandlingen av såväl periodiska understöd som studiekostnader kunde
lättare åvägabringas därest reformförslagen behandlades etappvis och frågan
om de periodiska understöden behandlades för sig. Vi vill med erinran
om detta utskottets uttalande framhålla, att en reform med avseende å studiekostnaderna
inte får utgöra hinder för en mera rättvis behandling av de periodiska
understöden till studerande. Denna fråga får icke läggas åt sidan,
utan förslag till ändrade skatteregler för de periodiska understöden till studerande
barn bör i enlighet med riksdagens tidigare klart uttalade önskan
av Kungl. Maj:t föreläggas riksdagen utan ytterligare dröjsmål.
Vad slutligen gäller den i motionerna I: 281 och II: 354 väckta frågan om
avdragsrätt för medel som insättes å s. k. studiekonto vill vi som vår uppfattning
uttala, att goda skäl talar för en anordning i sådant syfte. Vi utgår
emellertid ifrån att nästa års riksdag blir i tillfälle att i hela dess vidd upptaga
till behandling frågan om att tillskapa möjligheter att stimulera sparandet
genom lättnader i beskattningen.
2) av herrar Gustaf Elof sson, Torsten Mattsson och Eriksson i Bäckmora,
vilka anfört följande:
De åtgärder, som aktualiserats i förevarande motioner, avser att på olika
sätt underlätta den enskildes bestridande av kostnader för studier. Andra
åtgärder med sådant syfte har beslutats av riksdagen under senare år, vilket
bl.a. medfört förbättrade låne- och stipendiemöjligheter. Enligt vår mening är
det emellertid angeläget att ytterligare åtgärder snarast vidtages, bl. a. i syfte
att uppnå större rättvisa såväl mellan olika studerande som mellan olika
finansieringsformer, varvid de i motionerna berörda spörsmålen bör uppmärksammas.
Praktiska förutsättningar finns emellertid icke att få till stånd
härför erforderliga beslut vid årets riksdag. Av den anledningen har vi avstått
från att framställa särskilda yrkanden i anslutning till ifrågavarande
motioner.
Från vårt håll har vid årets riksdag väckts motioner rörande högre studiers
finansiering. De riktlinjer, som framförts i dessa motioner, bör enligt välmening
vara normerande för samhällets olika åtgärder i syfte att underlätta
studiefinansieringen. Då de nämnda motionerna behandlas i annat utskott,
vill vi i detta sammanhang endast framhålla angelägenheten av att riksdagen
med minsta möjliga tidsutdräkt bör beredas tillfälle att taga ställning
till de spörsmål, som behandlats i bevillningsutskottets förevarande betänkande
och att en lösning efter enhetliga och likvärdiga principer därvid bör
eftersträvas ifråga om samtliga med studiefinansieringen förknippade spörsmål.