Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

1

Nr 182

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation; given
Stockholm den 13 november 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, lämna riksdagen
redogörelse för Nordiska rådets sjunde session i Stockholm den 1—7
november 1959.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Östen Undén

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 1S2

2

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet i
Stockholm den 13 november 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.

Nordiska rådets sjunde session ägde rum i Stockholm den 1—7 november
1959. Vid denna session antog rådet 24 rekommendationer, riktade till
regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd
skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 11 november 1959, med redogörelse
för rådets sjunde session. Denna skrivelse är såsom bilaga fogad till statsrådsprotokollet
i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen den nu lämnade
redogörelsen tillkänna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, att skrivelse, av den lydelse bilagan till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Clas Amilon

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

3

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets sjunde session i Stockholm den 1—7 november 1959 jämte
en bilaga.

Stockholm den 11 november 1959

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation
BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

.

V ■ . 4

ä / ,-i *?, r

-Öl 1 ‘I. ->''i; ; ./ .■ , -1; > »i» :M

<• ... , ,..;4 ■'' tiii-V M .''iHUjf,- •! -.1)1.1 ■)''. > -xs.t nu.

; Ml ! I I! ;l! fi '' )£.''.»•''■. ;;-

''I r-■ 5• ■ >

. ..!! .1 ■ JI > ,..l ; • . 1 • ’! (iä ''ä : i *

/ ''.IMU ‘ ''f ;

Kiingl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets sjunde session i
Stockholm den 1—7 november 1959

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:

statsminister Tage Erlander,
ministern för utrikes ärendena Östen Undén,
statsrådet och chefen för socialdepartementet Torsten Nilsson,
statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Ingvar Lindell,
statsrådet Ulla Lindström,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Gösta Netzén,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson

och följande valda medlemmar:

cementgjutare Emil Ahlkvist (7 november 1959 såsom ersättare för herr
Gillström),

rektor Stig Alemyr (7 november såsom ersättare för herr Jonsson),
småbrukare Arvid Andersson i Ryggestad (2—7 november 1959 såsom ersättare
för herr Ericsson),
redaktör Birger Andersson,

fröken Ebon Andersson (7 november 1959 såsom ersättare för herr
Ewerlöf),

redaktör Jean Braconier (6—7 november 1959 såsom ersättare för herr
Skoglund),
fru Sigrid Ekendahl,
lantbrukare Lars Eliasson i Sundborn,
direktör John Ericsson i Kinna (1 november 1959),
direktör Knut Ewerlöf (1—6 november 1959),
chefredaktör Anselm Gillström (1—6 november 1959),
metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,
skogsarbetare Sigfrid Jonsson i Strömsund (1—6 november 1959),
förste byråsekreterare Folke Nihlfors (5—6 november 1959 såsom ersättare
för herr Rylander),
professor Bertil Ohlin,
professor emeritus Hugo Osvald,

6

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

riksgäldsfullmäktige Anders Pettersson i Dahl,
skyddsassistent Georg Pettersson (1—6 november 1959),
rektor Dagmar Ranmark (6—7 november såsom ersättare för herr Georg
Pettersson),

landshövding Olov Rylander (1—4, 6—7 november 1959),
fru Ragnhild Sandström,

förste vice talman Martin Skoglund i Do ver storp (1—5 november 1959),
förste vice talman Axel Strand.

Delegationen biträddes av sin sekreterare docent Gustaf Petrén, sakkunniga
och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes professorn Bertil Ohlin, Sverige,
och till vice presidenter förutvarande statsministern Erik Eriksen,
Danmark, talmannen Karl August Fagerholm, Finland, chefredaktören
SigurÖur Bjarnason, Island, och vice stortingspresidenten Nils Hönsvald,
Norge.

Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet (13 medlemmar),
kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),
trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

herrar Ericsson i Kinna (Arvid Andersson),
Georg Pettersson,

Rylander,

herrar Gillström,

Jonsson i Strömsund,

Osvald,

herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Pettersson i Dahl,

herr Gustafsson i Stockholm,
fru Sandström,

herr Skoglund i Doverstorp (förman),

herrar Eliasson,

Ewerlöf,

Ohlin,

Strand (vice förman).

Regeringsrepresentanterna erhö Ilo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltogo statsrådet Lindell i juridiska utskottet, statsråden Johansson
och Nilsson i socialpolitiska utskottet, statsrådet Skoglund i kultur- och
trafikutskotten samt statsrådet Lange i ekonomiska utskottet.

Kungl. Maj.ts .skrivelse nr 182 år 1959

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena
saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på
saklistan i fyra olika grupper, avseende en medlemsförslag — såväl till tidigare
session väckta men uppskjutna som till sjunde sessionen väckta —
(s. k. A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser (s. k.
C-saker) och en meddelanden från regeringarna jämlikt 11 § stadgan för
Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare beslutade
rekommendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session kvarstodo
sex uppskjutna A-saker. Till sjunde sessionen hade väckts 19 nya
medlemsförslag. Regeringsförslagen voro tre till antalet, av vilka två från
föregående session uppskjutna. Sammanlagt 11 berättelser överlämnades
av regeringarna till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen,
Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska samfärdselkommittén
samt Nordiska arbetsmarknadsutskottet. Regeringarnas meddelanden
rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer hade givit
upphov till 70 saker.

Enligt § 22 arbetsordningen hade presidiet utarbetat en rapport rörande
sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session. Rapporten
utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens början,
den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avd. III nedan.
Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Vidare hade rådets
juridiska och socialpolitiska niomannakommittéer avgivit rapporter rörande
sitt arbete. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén för Nordisk
Kontakt. Också dessa tre rapporter lades till handlingarna.

Samtliga saker utskottsbehandlades utom 31 D-saker, vilka rådet lade till
handlingarna utan utskottsbehandling. I 30 av dessa väntade rådet nya meddelanden
till en senare session. De i anledning av rekommendation nr 23/
1957 angående ändrade danska bestämmelser beträffande stöd till byggande
av fiskefartyg avgivna meddelandena lades av rådet till handlingarna med
angivande att spörsmålet därmed var för rådets del slutbehandlat.

Vid sessionen antogos 24 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Rekommendationerna
blevo utom i två fall antagna enhälligt eller med allenast någon
enstaka nej-röst. Av tidigare rekommendationer avskrevos 14 av rådet
som slutbehandlade för dess del.

Behandlingen av 8 förslag uppsköts till en senare session.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet
1. Lagstiftningssamarbetet

I en berättelse om samarbetet på lagstiftningens område hade rådet meddelats,
att verksamheten inom Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens
område numera upphört. Inom rådets juridiska niomanna -

8

Kanyl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

kommitté, som under tiden sedan föregående rådssession förberett de juridiska
sakernas behandling vid sjunde sessionen, hade frågan om samarbetsformerna
varit föremål för diskussion. Med utgångspunkt från vad
sålunda förevarit hade två medlemmar av rådet, däribland herr Rylander,
i ett tilläggsförslag till nämnda berättelse upptagit frågan om formerna
för det nordiska lagstiftningssamarbetet på regeringsplanet till behandling.
I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att närmare undersöka huru det nordiska lagstiftningsarbetet mest effektivt
kunde organiseras samt att därefter förelägga rådet för yttrande de förslag,
som kunde framkomma vid regeringarnas undersökningar. Vid sakens
behandling i rådets juridiska utskott, dil berättelsen jämte tilläggsförslaget
hänvisades, deltogo de fyra vid rådsmötet närvarande justitieministrarna
från Danmark, Finland, Norge och Sverige.

I sitt förslag i saken uttryckte utskottet sin tillfredsställelse med de stora
tramsteg som uppnåtts under det hittillsvarande nordiska lagstiftningssamarbetet.
Samtidigt framhölls emellertid, att man nu i detta arbete ställdes
inför uppgifter av delvis nytt slag, i och med att man började lämna
det centrala civilrättsliga fältet och i ökande omfattning komma in på andla
områden, där det kontroversiella stoffet ofta vore betydande. Som exempel
på att de nuvarande samarbetsformerna inte vore helt tillfredsställande
anfördes bl. a. det sätt, på vilket varumärkeslagstiftningsfrågan kommit
att handläggas. På detta område hade inträffat att ett land utan att rådföra
sig med övriga länder förelagt ett efter nordiskt samarbete uppgjort kommittéförslag
för parlamentet, som därefter antagit detsamma. Någon samverkan
på regeringsplanet hade därigenom icke blivit möjlig, vilket visat
sig beklagligt. I utskottet underströks vidare, att frågan om lagstiftningssamarbetet
kommit i ett nytt läge genom det alltmer intensifierade ekonomiska
samarbetet särskilt inom Europa. I och med att Danmark, Norge och
Sverige preliminärt beslutat sig för att inträda i ett blivande europeiskt
frihandelsförbund, ansågs behovet av en effektivisering av formerna för
nordiskt lagsliftningssamarbete ha accentuerats. Då de i utskottet närvarande
justitieministrarna förklarade sig beredda att upptaga de metodfrågor,
vilka tilläggsförslaget reste, till närmare undersökning vid nästa justitieministermöte,
ansåg utskottet det icke vara erforderligt att någon rekommendation
i saken nu antoges. På förslag av utskottet uppsköts därför
tilläggsförslaget till en senare session.

2. Associationsrätt och näringsrätt

till sessionen hade uppskjutits ett redan till föregående session av herr
Rylander väckt förslag om antagande av en rekommendation, vari regeringarna
skulle ombedjas att företaga en genomgång av den associationsrättsliga
lagstiftningen i syfte att uppnå större rättslig enhet på detta område.
På uppdrag av juridiska niomannakommittén hade professor Håkan
Nial utarbetat en promemoria i ämnet, i vilken de områden inom särskilt
aktiebolagsrätten, på vilka ökad rättslikhet kunde åstadkommas, hade an -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

9

givits, över promemorian hade därpå ett stort antal myndigheter och organisationer
avgivit yttrande.

Under de vidare förberedelserna med saken hade framkommit, att regeringarna
redan beslutat påbörja ett samarbete på vissa områden inom aktiebolagsrätten.
Niomannakommittén hade därför icke ansett det behövligt,
att rådet i nuvarande läge beslöte om någon rekommendation i saken. Juridiska
utskottet anslöt sig vid sessionen till denna uppfattning och ansåg,
att man tills vidare borde avvänta resultatet av de undersökningar, som regeringarna
kunde väntas komma att utföra. På förslag av utskottet beslöt
rådet därför att uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget
till en senare session.

I anledning av erhållna meddelanden om rekommendation nr 26/1954 angående
nordiska medborgares rätt att driva näring hade rådet anledning inkomma
på spörsmålet om etableringsrätt för nordiska medborgare. Niomannakommittén
hade genomgått nuvarande rättstillämpning på detta område
och erinrade om att den ovannämnda undersökningen angående aktiebolagsrätten
komme att omfatta även rätten för andra än egna medborgare
att vara styrelsemedlem, direktör m. m. i aktiebolag. Vidare hade
juridiska niomannakommittén själv inlett undersökningar på några speciella
yrkesområden såsom beträffande mäklare, revisorer och andra yrkesgrupper,
för vilka specialbestämmelser äro gällande. Arbetet inom kommittén
härmed påginge alltjämt.

Juridiska utskottet konstaterade i sitt förslag sammanfattningsvis, att den
likställighet, som man velat uppnå med den nyssnämnda rekommendationen
av 1954 i vid utsträckning kunnat genomföras. Då alltjämt åtskilligt
återstode att göra, fick emellertid rekommendationen kvarstå bland de ännu
icke slutbehandlade.

3. Kriminologiskt och straffrättsligt samarbete

Till sessionen hade uppskjutits ett av herr Rylander vid föregående session
väckt tilläggsförslag om viss utformning av det kriminologiska samarbetet.
Detta tilläggsförslag behandlades i juridiska utskottet tillsammans med meddelandena
om rekommendation nr 4/1956 angående ökat samarbete på det
kriminologiska området. I utskottets förslag i ämnet erinras om den av professor
J. Andenaes’ i anledning av 1956 års nyssnämnda rekommendation
verkställda utredningen om formerna för ett vidgat nordiskt kriminologiskt
samarbete. Denna utredning hade underkastats sedvanlig remissbehandling
och därefter upptagits på nordiska justitieministermötet i juni 1959. Ministrarna
hade emellertid närmast hänskjutit saken till rådet för yttrande. Inom
juridiska niomannakommittén, som förberett frågan, hade man funnit det
vara mest ändamålsenligt om ett gemensamt forskningsinstitut kunnat inrättas
på det kriminologiska området med tillräckliga resurser att upptaga
de stora forskningsuppgifter, som föreligga på detta fält. Till detta allmänna
uttalande anslöt sig också juridiska utskottet, men liksom kommittén
fann utskottet sig nödsakat konstatera att det i närvarande läge inte vore

10

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

praktiskt möjligt att realisera tanken på ett gemensamt institut. I stället
förordade utskottet, att man började samarbetet i relativt blygsam omfattning,
och tillstyrkte därför niomannakommitténs förslag, att rådet skulle rekommendera
regeringarna att inrätta ett kriminologiskt forskningsråd samt
att anvisa de medel, som erfordrades för administrationen av en sådan inrättning.
En rekommendation av sådant innehåll beslöt rådet också att avgiva
till regeringarna (nr 3). I samband härmed förklarade rådet den tidigare
rekommendationen av 1956 för rådets del slutbehandlad.

Till juridiska utskottet hade vidare hänvisats meddelande om rekommendation
nr 5/1956 angående utvidgning av det straffrättsliga samarbetet och
meddelande om rekommendation nr 25/1958 angående gemensam utlärnningslagstiftning
in. m. Vid den samfällda behandlingen av dessa båda saker
tog utskottet med relativ utförlighet upp vissa spörsmål avseende det straffrättsliga
samarbetets vidare utformning. Utskottet framförde därvid önskemål
om att den mellan Danmark, Norge och Sverige den 8 mars 1948 ingångna
konventionen om erkännande och verkställighet av domar i brottmål,
vilken konvention tar sikte på i främsta rummet ekonomiska påföljder såsom
böter och förverkande, nu borde utvidgas till att omfatta jämväl övriga
nordiska länder. Vad angår det polisiära samarbetet framhöll utskottet önskvärdheten
av att det samarbete mellan de ansvariga myndigheterna, som utvecklats
i praxis, nu erhölle en rättslig grund. Därvid borde å ena sidan tillses,
att myndigheternas rörelsefrihet bevarades, medan det å andra sidan
vore nödvändigt, att samverkan hade lagmässig täckning. Det är fråga bl. a.
om att låta polismyndighet i ett land bedriva förundersökningsarbete på ett
annat lands territorium och att låta polismyndighet i ett land med begagnande
av de tvångsmedel, som stå till dess förfogande, utreda brott, som
icke skola beivras i det egna landet, för ett annat nordiskt lands räkning. På
åklagarplanet förelåg enligt utskottets mening behov av att införa skyldighet
för ettvart land att på sitt territorium medverka vid delgivning av stämningar
i brottmål, utfärdade i annat nordiskt land. I samband därmed borde
övervägas om icke tvångsåtgärder skulle kunna ifrågakomma för att förmå
den, som blivit instämd till domstol i annat land än det där han vistas, att
efterkomma stämningen. Utskottet framhöll, att behovet av reformer av detta
slag vore betydande dels i gränsbygderna med hänsyn till den livliga trafiken
mellan länderna i dessa trakter, dels i länderna i övrigt med hänsyn
till att den växande motortrafiken föranleder situationer, som slutligen
skola bedömas av domstolarna.

Beträffande utlämningslagstiftningen kunde utskottet konstatera, att lagstiftning
i ämnet redan antagits i Sverige och att i Danmark och Finland
lagförslag framlagts för parlamenten samt att i Norge ett lagförslag till stortinget
vore att vänta inom en eller annan vecka.

4. Samebefolkningens rättigheter

Från föregående session hade uppskjutits ett nredlemsförslag om gemensamma
regler rörande samernas rättigheter, väckt av bl. a. fru Sandström.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

11

Detta förslag upptog juridiska utskottet till behandling gemensamt med de
meddelanden, som avgivits angående rekommendation nr 20/1956 angående
samverkan på renskötselns område.

Beträffande denna fråga hade utförts ett omfattande förberedelsearbete
inom juridiska niomannakommittén. Den vid föregående session föreliggande
översikten över de för samerna gällande rättsreglerna hade utsänts till
en rad intresserade myndigheter och organisationer, vilka yttrat sig. På
grundval av det sålunda insamlade materialet hade i april 1959 i Stockholm
avhållits en konferens rörande samespörsmål, vid vilken en rad önskemål
framförts. Problemen hade ytterligare avhandlats vid den av Nordiska samerådet
arrangerade tredje samekonferensen i Enare i augusti 1959. På grundval
av detta omfattande material hade niomannakommittén utarbetat sitt
yttrande om ett förslag till rekommendation.

Utskottet ställde sig i huvudsak bakom niomannakommitténs uttalanden.
Dessa avsågo dels den renskötande samebefolkningens problem, dels ock
spörsmålet om hur de kulturella och ekonomiska villkoren skola kunna utvecklas
och förbättras för den del av samebefolkningen — numera den långt
största — vilken i det samiska bosättningsområdet ägnar sig åt andra yrken
än renskötarnäringen t. ex. jordbruk, gruvdrift, fiske etc. Kommittén hade
framhållit att den samiska befolkningen hade anspråk på att komma i åtnjutande
av samma omsorger i kulturellt och materiellt avseende som befolkningen
i övrigt.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5), som gick
ut på att regeringarna i Finland, Norge och Sverige på grundval av bland
annat det under rådets medverkan frambragta materialet skulle gemensamt
närmare undersöka samebefolkningens problem i syfte att klarlägga vilka
åtgärder som borde vidtagas för att utveckla denna befolkningsgrupps kultur
och förbättra dess levnadsförhållanden.

Vad härefter angår den speciella frågan om inrättande av ett särskilt nordiskt
organ för samverkan inom renskötseln, varom önskemål framförts i
meddelandena om den nyssnämnda rekommendationen av 1956 från Finlands
och Norges regeringar men till vilket förslag svenska regeringen i avvaktan
på resultatet av pågående utredningar icke kunnat taga ställning, ifrågasatte
utskottet om Sverige icke kunde ompröva sitt ställningstagande. Vid sakens
behandling i rådet hade statsrådet Netzén tillfälle framhålla, att också svenska
regeringen är positivt inställd till samernas särskilda problem men att
man borde noga överväga de grunder, varpå ett nytt kontaktorgan skall
bygga sitt arbete.

ö. Naturskydd och djurskydd

Naturskyddsfrågorna, som redan vid föregående session ägnades uppmärksamhet
i rådet, representerades vid sjunde sessionen av ett medlemsförslag
om hindrande av Östersjöns förorening genom oljeutsläpp, väckt av
bl. a. fru Sandström. Förslagsställarna hemställde, att rådet skulle rekommendera
regeringarna i Danmark, Finland och Sverige att rikta vissa hän -

12

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

vändelser till Polen och Sovjetunionen om ratifikation av ol jeskadekonventionen
av 1954 samt att undersöka möjligheterna för en revision av konventionen
med syfte att göra hela östersjöområdet fritt från oljeutsläpp. Förslaget
hade vunnit allmän tillslutning från skilda håll. Under sakens behandling
i juridiska utskottet framhölls, att frågan var av intresse inte endast
för Östersjöns del utan även för exempelvis den danska nordsjökusten. I ett
anförande i rådet hade herr Georg Pettersson tillfälle erinra om de stora skador,
som oljeutsläpp förorsakat särskilt på Gotland.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 4) som
— på hemställan av juridiska niomannakommittén — något omformats i
förhållande till medlemsförslaget. Rådet hemställde sålunda till samtliga regeringar
att rikta en hänvändelse om ratifikation av den ifrågavarande konventionen
till alla de stater, som hittills inte ratificerat densamma, samt att
upptaga spörsmålet om revision av konventionen i syfte att åstadkomma ett
förbud mot oljeuttömning i hela östersjöområdet.

Ett av norska regeringen vid föregående session väckt förslag om likartad
nordisk djurskyddslagstiftning hade under tiden sedan föregående session
utretts inom juridiska niomannakommittén. Den hade funnit att särskilt vad
anginge frågan om förevisning av djur åtskilliga olikheter förelåge mellan
de olika länderna, men enligt kommitténs mening vore det tveksamt, om fortsatta
undersökningar på gemensam nordisk bas skulle leda fram till en mera
likartad lagstiftning. För övrigt ansåg kommittén, att en mera likartad lagstiftning
torde vara av begränsad betydelse på detta fält. Kommittén hade
därför kommit fram till den slutsatsen att rådet icke borde avgiva någon rekommendation
till regeringarna i saken. I juridiska utskottet visades det
sympati för tanken att helt förbjuda dressyr och offentlig förevisning av
djur på cirkus, men utskottet avstod likväl från att göra något uttalande rörande
önskvärdheten av gemensamma regler på detta område. Utskottet konstaterade
tillika, att det införskaffade materialet närmare belyste hithörande
spörsmål och att vid framtida ändringar av djurskyddslagstiftningen i något
land materialet borde kunna beaktas. På grundval av dessa uttalanden beslöt
rådet på utskottets förslag att icke företaga sig något i anledning av det uppskjutna
regeringsförslaget.

6. Skatterättsliga frågor

I anledning av ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Rylander, liadc
juridiska utskottet att behandla frågan om vidtagande av åtgärder till undvikande
av dubbelbeskattning såvitt avser indirekta skatter. Saken hade aktualiserats
framför allt därigenom att vissa varaktiga konsumtionsvaror,
vilka kunna flyttas från ett land till ett annat, t. ex. bilar, äro belagda
med relativt hög omsättningsavgift i vissa nordiska länder. Den, som flyttar
från ett land till ett annat och medför sådant gods, kan vid inflyttningen
bliva nödsakad att erlägga ny konsumtionsskatt i inflyttningslandet,
oaktat han redan erlagt avgift i utflyttningslandet. Rekommendationen,
som rådet beslöt avgiva till regeringarna i saken, gick ut på att länderna

Kungi. Maj. ts .skrivelse nr 182 år 1959

13

skulle ingå en konvention om att vid flyttning från ett nordiskt land till
ett annat omsättningsavgift för medfört flyttgods icke skall erläggas i infiyttningslandet
med större belopp än skillnaden mellan den omsättningsavgift,
som i inflyttningslandet rätteligen skulle påföras vederbörande vara,
och den i utflyttningslandet redan erlagda skatten för varan (nr 15).

I ett medlemsförslag hade föreslagits genomförande av en ordning, enligt
vilken kyrkor, som ett nordiskt land uppfört i ett grannland, skulle få rätt
att uppbära den kyrkoskatt, som påförts sådana på vederbörande ort bosatta
skattepliktiga, vilka voro medborgare i annat nordiskt land och som
förklarat sig betrakta den ifrågavarande kyrkan som sin församlingskyrka.
Niomannakommittén hade närmare undersökt saken, som visade sig vara av
betydelse för ett begränsat antal kyrkor. Då kommittén hoppades kunna
finna en lösning på frågan genom direkta förhandlingar med vederbörande
myndigheter, föreslog juridiska utskottet, att medlemsförslaget skulle uppskjutas
till en senare session. Detta blev också rådets beslut.

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herrar Ahlkvist och Rylander, hade
föreslagits att rådet skulle rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna
för att vidtaga sådana ändringar i de för inkomstbeskattning gällande
reglerna att den, som överflyttar från ett nordiskt land till ett annat,
icke på grund av flyttningen drabbas av ogynnsamma verkningar i beskattningsavseende.
I förslaget angives en rad regler, beträffande vilka olikheter
föreligga i ländernas skattelagstiftning. Dessa skiljaktigheter leda i sin
tur till att den, som flyttar från ett land till ett annat, kan komma att lida
avsevärda ekonomiska förluster i skatteavseende. I förslaget nämnas reglerna
om avdrag för resor, avdrag för höjda levnadskostnader samt levnadsomkostnadsavdragen.
Juridiska utskottet fann de i förslaget redovisade frågorna
vara mycket viktiga och ansåg önskvärt att sådana åtgärder kunde
vidtagas, att de i medlemsförslaget angivna olägenheterna kunde undvikas.
Samtidigt underströk utskottet att förslaget icke tog sikte på ändring av de
principiella grunderna för de i länderna gällande skattelagstiftningarna. Då
saken icke hunnit utredas av niomannakommittén före sessionen, beslöt
rådet på förslag av utskottet att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget
till en senare session.

7. Övriga saker

Det från föregående session uppskjutna förslaget angående inrättande av
ett gemensamt rådgivande domstolsorgan har på föranstaltande av juridiska
niomannakommittén under tiden sedan föregående session varit föremål för
omfattande undersökningar. I anledning av rådets uttalande vid föregående
session hade niomannakommittén ansett sig böra i första hand undersöka
huruvida sådana olikheter förelåge mellan ländernas högsta domstolars tilllämpning
av lagstiftning av gemensamt nordiskt ursprung, att det funnes
anledning att inrätta ett nordiskt domstolsorgan i syfte att minska olikheterna.
Dessa undersökningar hade anförtrotts en rad professorer. Då dessa
rättsvetenskapliga undersökningar ännu icke hunnit slutföras, beslöt rådet

14

Kungl. Mnj. ts skrivelse nr 182 år 1959

på juridiska niomannakommitténs förslag, till vilket juridiska utskottet anslöt
sig, att behandlingen av medlemsförslaget skulle uppskjutas ännu en
gång till en senare session.

Av de från regeringarna erhållna meddelandena rörande rekommendation
nr 7/1953 angående nordiska medborgares rättsställning i annat nordiskt
land framgick, att för närvarande större rättslig likställighet icke kan vinnas
beträffande inregistrering och trafik med luftfartyg eller i fråga om internordisk
giltighet för flygcertifikat. Dessa båda spörsmål fann rådet sig därför
böra avskriva som slutbehandlade.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högskolor och universitet m. m.

I en vid föregående session antagen rekommendation nr 12/1958 angående
samarbete i fråga om utbyggnaden av universitet och högskolor hade
rådet uppmanat regeringarna att regelmässigt och ingående undersöka möjligheterna
till samarbete vid utbyggandet av universitet och högskolor med
utgångspunkt från departementens behandling av dessa institutioners budgeter
och på grundval av utredningsarbete utfört av Nordiska kulturkommissionens
vetenskapliga sektion. Denna rekommendation hade behandlats
av undervisningsministrarna vid deras möte den 2—4 februari 1959 i Oslo.
Av meddelandena om rekommendationen till rådet framgick, att undervisningsministrarna
hade sin uppmärksamhet riktad på möjligheterna till samarbete
på detta område samt att det nämnda ministermötet uppmanat vederbörande
myndigheter och utredningsorgan att beakta möjligheterna för nordiskt
samarbete vid utbyggnaden av universitets- och forskningsinstitutioner.
Kulturutskottet fann därför, att rådet nu kunde avskriva rekommendationen
såsom färdigbehandlad för rådets del. Rådet beslöt också i överensstämmelse
med detta utskottets förslag.

Nordiska kulturkommissionen hade i sin berättelse till rådet omnämnt
ett av kommissionen framlagt förslag om inrättande av ett nordiskt institut
för sjörätt vid universitetet i Oslo. I ett tilläggsförslag hade yrkats, att rådet
skulle rekommendera regeringarna att låta genomföra detta kulturkommissionens
förslag. I anledning härav beslöt kulturutskottet förorda antagandet
av en rekommendation av det innehåll förslagsställarna önskat. Till
motivering av förslaget framhöll utskottet, att de sjörättsliga reglerna äro relativt
enhetliga i de nordiska länderna samt att sjörätten representerar ett
begränsat ämnesområde, varför det behövliga antalet sjörättsjurister utan
svårighet kunde utbildas vid ett enda institut av tämligen blygsamt omfång.
Enligt förslaget skulle institutet ha en årlig budget avseende såväl stipendier
som driftkostnader på sammanlagt 160 000 norska kronor, varav 35 %
skulle erläggas av Sverige. Rådet beslöt också i enlighet med utskottets förslag
rekommendera regeringarna att vidtaga erforderliga åtgärder för institutets
inrättande (nr 9).

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

15

Kulturutskottet hade vidare tillfälle att i anledning av meddelanden om
rekommendation nr 31/1958 angående gemensam högre utbildning i trädgårdskonst
komma något närmare in på en planerad anstalt för utbildning
av trädgårdsarkitekter. Enligt rekommendationen skulle en sådan skola inrättas
vid Kungl. akademien för de sköna konsterna i Köpenhamn. För rekommendationens
förverkligande fann utskottet en kompletterande utredning
vara nödvändig och ansåg denna bäst kunna komma till stånd genom
att danska regeringen anmodade Akademien för de sköna konsterna att verkställa
den i kontakt med närmast motsvarande institutioner i övriga länder
och med trädgårdsarkitekternas organisationer. Utskottet uttalade sig också
för att utredningen skulle ske i rask takt, så att saken kunde få en praktisk
lösning så snart som möjligt.

Ett tredje förslag avseende en gemensam nordisk utbildningsanstalt, nämligen
medlemsförslag om högre nordisk hushållsutbildning, väckt till sessionen
av bl. a. fru Ekendahl, kunde — då den grundläggande utredningen icke
hunnit bliva färdig till sessionen — icke behandlas vid denna. På förslag av
kulturutskottet uppsköt rådet därför behandlingen av detta medlemsförslag
till en senare session.

Samverkan på utbildningens område var grundtemat i ytterligare ett förslag,
medlemsförslag om samarbete mellan de tekniska högskolorna. Vid
femte sessionen antog rådet en rekommendation nr 17/1957, vari regeringarna
uppmanades att låta utreda möjligheterna till ett samarbete beträffande
utbildning av teknisk personal. Denna rekommendation hänvisades via
Nordiska kulturkommissionen till ett av kommissionen tillkallat expertutskott
för samarbete mellan de tekniska högskolorna i Norden. Detta expertutskott
hade nu framlagt ett förslag, som kulturkommissionen vidarebefordrat
till regeringarna. I medlemsförslaget yrkades, att regeringarna skulle
rekommenderas att påskynda och säkra detta förslag i den form kulturkommissionen
givit detsamma. Kulturutskottet biträdde expertutredningens konkreta
förslag i bl. a. följande avseenden: införande vid de tekniska högskolorna
av en ordning med vissa kvoter för studenter från de andra nordiska
länderna som en förberedande åtgärd intill dess .högskolornas kapacitet
blivit så stor, att fritt tillträde kan medges alla nordiska länders studenter,
införande av en ordning enligt vilken högskolorna skola anmäla lediga
studieplatser för varandra, anordnandet av ömsesidigt studentutbyte
under delar av studietiden samt fastställande av vissa riktlinjer för godkännande
av delexamina, som avlagts vid annan teknisk högskola i Norden än
den egna, likställighet för alla licentiatstuderande då det gäller tillträde till
högskola, tillsättande av ett rådgivande utskott för samordnande av licentiatstudierna
samt ett vidgat utbyte av lärarkrafter mellan högskolorna. Kulturutskottet
stödde vidare kulturkommissionens uppfattning att högskolornas
bestämmelser ändras på sådant sätt, att studenter från samtliga nordiska
länder skola vara i princip likställda, då de söka inträde till teknisk högskola.
På förslag av utskottet antog rådet med bifall till medlemsförslaget eu

16

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

rekommendation, vari regeringarna uppmanades att påskynda och trygga
genomförandet av det föreliggande förslaget om samarbete avseende den tekniska
utbildningen (nr 21).

2. Forskningssamarbete

Kulturutskottet hade till behandling ett medlemsförslag, väckt av bl. a.
herr Osvald, i vilket förslagsställarna hemställde, att regeringarna måtte anbefallas
att på allt sätt underlätta genomförandet av samarbetet mellan de
institutioner, som handlägga frågor om skydd mot radioaktiv strålning.
Förslaget byggde på en skrivelse från den skandinaviska konferensen om
strålskydd i Oslo den 4—5 juni 1959. I överensstämmelse med vad denna
konferens föreslagit tillstyrkte utskottet ett samarbete i följande former:
gemensamma överläggningar mellan representanter för de offentliga organ,
som arbeta med skydd mot radioaktiv strålning, gemensamma överläggningar
rörande mera omfattande statliga ingripanden av strålskyddskaraktär,
innan sådana åtgärder genomföras, gemensam upplysningsverksamhet
gentemot allmänheten beträffande radioaktivt nedfall och strålningsrisker
över huvud samt slutligen gemensamt uppträdande i internationella
organ på området. Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation
om att regeringarna skulle så långt som möjligt stödja och utveckla det
redan etablerade samarbetet mellan de institutioner, som ha ansvaret för
skyddet mot radioaktiv strålning (nr 17).

I anledning av meddelanden om rekommendation nr 5/1957 angående
samarbete på näringsforskningens område, beträffande vilken rekommendation
Sverige är koordinerande land, konstaterade utskottet att rekommendationen
ännu inte realiserats, varför nya meddelanden förväntades
till en senare session. Vid sakens behandling i rådet riktade herr Osvald
vissa anmärkningar mot det sätt, på vilket denna fråga hittills hade handlagts
från svensk sida.

Jordbruksforskningen var även föremål för kulturutskottets behandling.
Ett nytt medlemsförslag hade väckts ■— bl. a. av herr Osvald — om stöd åt
inom Nordiska jordbruksforskares förening planerad vattenvårdsforskning.
Därjämte förehade kulturutskottet dit hänvisade meddelanden om bl. a.
rekommendation nr 28/1958 angående samordning av resurserna på husdjursforskningens
område.

Till grund för förslaget om vattenvårdsforskning låg en inom Nordiska
jordbruksforskares förenings kulturtekniska sektion utarbetad plan, som
förutsatte ett sammanlagt bidrag av 160 000 sv. kr. per år. Kulturutskottet
ansåg att förslaget avsåg ett mycket viktigt område inom jordbruksforskningen
och var förjänt att stödjas. Däremot rådde delade meningar inom
utskottet, huruvida utskottet skulle uttala sig för denna forskningsuppgifts
prioritet i förhållande till andra uppgifter inom jordbruksforskningen. Majoriteten
inom utskottet ville avstå härifrån och förordade en rekommendation
till regeringarna om att de skulle uppmärksamma betydelsen av ett
gemensamt nordiskt forskningsprogram beträffande vattenvården samt

17

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

ställa nödvändiga medel till förfogande för detta programs genomförande.
Häremot reserverade sig herr Osvald och hemställde, att rådet skulle anbefalla
regeringarna att ställa nödvändiga medel till förfogande för Nordiska
jordbruksforskares förening till genomförande av det från föreningens kulturtekniska
sektion framkomna förslaget. De båda rekommendationsförslagen
blevo vid votering i rådet ställda mot varandra, varvid utskottets förslag
segrade med 46 röster mot 8, som avgåvos för herr Osvalds reservation.
Rådets rekommendation till regeringarna kom sålunda att utformas i enlighet
med utskottets förslag (nr 18).

Beträffande ovan nämnda rekommendation nr 28/1958 om husdjursforskning
upplystes i meddelandena, att förutsättningar för närvarande saknas
för ett samarbete efter rekommendationens linje. Utskottet föreslog därför,
att rekommendationen skulle anses såsom tärdigbehandlad för rådets vidkommande.
Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

9. Gemensam arbetsmarknad för intellektuella yrken

1 ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herrar Gillström och Helén, hade föreslagits,
att rådet skulle rekommendera regeringarna att beträffande de
s. k. intellektuella yrkena i den utsträckning, som vore möjlig, medverka till
att olägenheterna av sådana kompetenskrav, vilka kunna vara hindrande för
medborgare i annat nordiskt land att vinna anställning i respektive land,
undanröjdes genom att likställighet skapades mellan personer med enahanda
utbildning, oavsett i vilket land denna erhållits.

Medlemsförslaget hade varit föremål för en mycket omfattande remissbehandling,
därvid upplysningar inkommit beträffande bl. a. följande yrkesgrupper:
präster, jurister, universitetslärare, läroverks- och folkskollärare,
bibliotekarier, befattningshavare vid arkiv och muséer, ekonomer, arkitekter,
ingenjörer och tekniker samt befattningshavare inom jordbruk,
skogsbruk och fiskerinäring. Förslaget har i flertalet fall blivit tillstyrkt av
de hörda myndigheterna och organisationerna. Beträffande vissa yrkesgrupper
ha uttalandena varit tämligen genomgående positiva, såsom beträffande
präster, universitetslärare, bibliotekarier, arkitekter in. fl. Vad angår läroverks-
och folkskollärare hade också utom från Finland i huvudsak positiva
yttranden avgivits. Däremot framfördes erinringar från åtskilliga håll
mot genomförandet av en gemensam arbetsmarknad för befattningshavare
vid arkiv och museer. Närmast avvisande yttranden hade avgivits i några
fall.

För egen del uttalade kulturutskottet önskemål om att den allmänna konventionen
av 1954 om gemensam nordisk arbetsmarknad utsträcktes att,
så långt som det befunnes lämpligt, också omfatta de s. k. intellektuella
yrkena. En utredning borde enligt utskottet företagas bl. a. i fråga om arbetsmarknadens
offentliga sektorer, varigenom föråldrade och onödiga hinder
mot ett fritt tillträde till befattningar inom de nordiska länderna kunde
klarläggas och undanröjas. Utskottet föreslog därför i enlighet med förslagsställarnas
yrkande, att rådet måtte rekommendera regeringarna att

2 Bihang till riksdagens protokoll 195D. 1 samt. Xr 182

18

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

söka avlägsna de olägenheter som föranleddes av hittillsvarande kompetenskrav
och hinder, som stå i vägen för medborgare i ett nordiskt land att
vinna anställning i grannländerna, och att skapa likställighet för personer
med enahanda utbildning, oavsett var denna erhållits. Rådet beslöt i enlighet
härmed (nr 16).

4. Reklam i television

Ett av de mest uppmärksammade ämnena vid rådets sjunde session valfrågan
om reklam i television. Spörsmålet hade upptagits i ett medlemsförslag
om television och reklam. Förslaget, som gick ut på att regeringarna
skulle gemensamt utreda spörsmålet om reklam i televisionssändningar och
därefter upptaga frågan till avgörande med varandra, hade givit anledning
till talrika och omfångsrika remissuttalanden, särskilt från näringsorganisationerna.
En positiv hållning till tanken på införande av kommersiella
TV-sändningar hade därvid intagits framför allt av representanter för industri,
handel och reklamverksamhet, medan mot reklam i television först
och främst tidningsutgivarföreningarna uttalat sig, men även vissa kooperativa
organisationer samt konsumentupplysnings- och lyssnarföreningar.

Kulturutskottet ansåg för sin del, att det för närvarande inte funnes
tillräckligt underlag för att behandla spörsmålet om reklam i television på
gemensam nordisk bas. Det kan erinras om att reklam i television för närvarande
förekommer endast i Finland, medan däremot i Danmark, Norge
och Sverige reklam i television är förbjuden. Utskottet förklarade emellertid,
att i den mån något av de länder, som samverka i Nordiska rådet, ämnar
ändra sin nuvarande ståndpunkt övriga länder borde underrättas härom,
innan beslut träffas. Utskottet hemställde sålunda, att rådet icke skulle
företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

I en reservation av fyra av utskottets medlemmar, däribland herr Osvald,
anfördes att en utredning borde komma till stånd, bl. a. med tanke
på att reklam redan nu sprides eller kan spridas inom vissa delar av Norden
från sändare i grannländerna, från fartyg på internationellt vatten
eller från flyg på stor höjd. Det ansågs därför av reservanterna viktigt att
så snart som möjligt en förutsättningslös utredning företoges. De föreslogo
därför att rådet skulle antaga en rekommendation i ämnet.

Vid omröstning i rådet segrade utskottets förslag med 38 röster mot 17
för reservanternas. Rådet beslöt alltså att icke företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget.

5. Kulturfonder m. m.

I ett tilläggsförslag till meddelanden om rekommendation nr 3/1956 angående
en fond för kulturellt samarbete samt meddelanden om rekommendation
nr 9/1957 angående förbättring av trafikförbindelserna mellan Island
och övriga nordiska länder hade föreslagits, att rådet skulle uppmana regeringarna
att realisera Nordiska kulturkommissionens förslag om bevil -

19

Knngl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

jande av särskilda anslag i vart och ett av de nordiska länderna till gemensamma
nordiska ändamål samt att anskaffa medel för att främja de kulturella
förbindelserna mellan Island och ettvart av övriga nordiska länder.

I förslaget erinras om att undervisningsministermötet den 2—i februari
1959 i Oslo uttalat sig för att dylika ospecificerade anslag för nordiskt kulturellt
samarbete borde anskaffas. Kulturutskottet fann att redan i viss utsträckning
dylika särskilda medel anslagits till nordiskt kulturellt samarbete.
Vad anginge frågan om förbindelserna med Island uttalade utskottet
sitt beklagande av att icke alla länder ställt medel till förfogande för att
främja de kulturella förbindelserna med detta land. Enligt utskottets mening
fanns det icke behov av nya samarbetsorgan eller nya program, utan
det gällde nu att skapa det nödvändiga ekonomiska underlaget för ökad
kontakt med Island. Utskottet beklagade, att förbindelserna mellan Island
och Norden i övrigt utvecklats i så föga tillfredsställande takt. Rådet antog
också på utskottets förslag en rekommendation, i vilken regeringarna uppmanades
att förverkliga kulturkommissionens förslag om att ställa medel
till förfogande i vart och ett av länderna för gemensamma nordiska kulturella
anordningar samt att anskaffa särskilda medel för att främja kulturförbindelserna
mellan Island och ettvart av de övriga nordiska länderna
(nr 22).

I sitt förslag i anledning av berättelsen från Nordiska kulturkommissionen
fann kulturutskottet anledning påpeka, att åtskilliga av kulturkommissionens
förslag, som förelagts regeringarna, ännu icke givit önskat resultat.
Utskottet erinrade om förslaget att inrätta nordiska forskningsstipendier
och om att få till stånd särskilda studiestipendier för kortare uppehåll i annat
nordiskt land, om förslagen beträffande samarbete på musikens område
och på den bildande konstens område samt om förslaget om nationellt
ordnad översättning av nordisk skönlitteratur till engelska. Kulturutskottet
underströk betydelsen av att regeringarna snarast möjligt sökte genomföra
kulturkommissionens förslag, enär kommissionens verksamhet eljest inte
kunde få den praktiska betydelse som vore avsedd.

6. Övriga saker

Till rådet hade i anslutning till meddelanden om rekommendation nr
3/1955 angående nordisk paviljonganläggning på Biennalen i Venedig överlämnats
en utförlig expertutredning med ritningar in. in. avseende denna
paviljonganläggning. Utredningen grundade sig på resultaten av en arkitekttävlan.
Det framgick i kulturutskottet, att det föreliggande förslaget
redan blivit tillstyrkt från Finlands och Sveriges sida. Med hänsyn till att
den existerande danska paviljongen på Biennalen försvårat en helt nordisk
lösning var enligt utskottets mening den framlagda planen den bästa
möjliga lösningen, då man önskar ett gemensamt nordiskt uppträdande vid
dessa betydelsefulla internationella konstutställningar. Samtliga intresserade
länder borde under loppet av 1960 enligt utskottet ha beslutat lämna
anslag, så att paviljongen kunde stå färdig till Biennalen 1962.

20

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1059

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

I ett medlemsförslag, väckt av herrar Osvald och Nihlfors, yrkades att rådet
måtte rekommendera regeringarna att ratificera Internationella arbetsorganisationens
konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för
arbete av lika värde samt vidtaga åtgärder för förverkligande av organisationens
rekommendation i samma ämne. Förslagets behandling hade förberetts
av rådets socialpolitiska niomannakommitté, vilken arbetar mellan
rådets sessioner med uppgift just att preliminärt utreda sådana saker, som
kunna väntas komma att bliva hänvisade till socialpolitiska utskottet vid
nästkommande rådssession. Niomannakommittén hade icke kommit fram
till någon samlad ståndpunkt utan redovisade två linjer, en, enligt vilken
ratifikation av konventionen borde ske, och en, enligt vilken det borde anstå
med ratifikation.

Då saken vid sessionen företogs i socialpolitiska utskottet, konstaterade
detta, att den i Finland år 1954 tillsatta likalönskommittén ännu icke
avlämnat sitt betänkande men att denna kommitté allmänt ansåges vara av
den uppfattningen att grundidén i konventionen om lika lön för män och
kvinnor vore riktig. Vidare omnämnde utskottet att landsorganisationen i
Sverige tillsatt ett organ för utredning av likalönsfrågan. Konventionen hade
däremot redan ratificerats av Island och Norge, varjämte danska regeringen
deklarerat, att den ämnade framlägga förslag om ratifikation för
folketinget under dess session 1959/60. För egen del uttalade utskottet, att
enighet i stort sett råder i de nordiska länderna därom, att man bör eftersträva
en lönesättning för utförda arbetsprestationer som icke gör åtskillnad
mellan könen. Om själva grundtanken föreligger sålunda enligt utskottet
icke några delade meningar av väsentlig betydelse. En ratifikation av
likalönskonventionen utgjorde — anförde utskottet — ett naturligt led i
strävandena att bringa likalönsfrågan närmare sin lösning i de nordiska
länderna, även om det med hänsyn till arbetsmarknadens frihet tedde sig
minst lika viktigt att organisationerna själva strävade efter att förverkliga
de grundsatser, varpå konventionen vilar. Utskottet fann den lämpligaste
åtgärden nu vara att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget i avvaktan
på resultatet av de utredningar, som i Finland och Sverige syssla med
frågan. Samtidigt uttryckte utskottet den förhoppningen, att det pågående
utredningsarbetet i förening med arbetsmarknadsorganisationernas insatser
i förestående löneförhandlingar komme att inom en snar framtid skapa
erforderliga förutsättningar för likalönskonventionens ratificering även i
Finland och Sverige.

Utskottsförslaget gick alltså ut på frågans uppskjutande till en senare
session. Mot detta förslag ställde herr Nihlfors vid sakens behandling i rådet
yrkande om att rådet nu måtte antaga den rekommendation, som innefattades
i medlemsförslaget. Medlemmar i socialpolitiska utskottet, däribland
fru Ekendahl och herr Birger Andersson, talade i rådet för utskottets

21

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

förslag. Vid den omröstning, som anställdes huruvida förslaget skulle uppskjutas,
vann utskottets förslag rådets bifall med 45 röster mot 13, som avgavs
för att rådet skulle till omedelbar behandling upptaga medlemsförslaget.
Förslaget hade därmed uppskjutits till en senare session.

Meddelanden om rekommendation nr 6/1958 angående införande av sommartid
efter enhetliga regler behandlades av socialpolitiska utskottet. I anledning
av utskottets förslag, vari utskottet hemställde, att rådet skulle avvakta
nya meddelanden i saken till nästa session, höll norske socialministern
Harlem i rådet ett anförande, vari han närmare belyste de enligt hans
mening gynnsamma verkningar som sommartiden fört med sig för Norges
vidkommande. Herr Pettersson i Dahl ifrågasatte, huruvida några slutsatser
kunde dragas av årets erfarenheter med hänsyn till de exceptionella väderleksförhållanden
som rått under sommarhalvåret 1959.

Danska regeringen hade framlagt ett regeringsförslag, vari hemställdes,
att rådet ville rekommendera regeringarna att vidtaga erforderliga åtgärder
för åstadkommande av ett avtal om utbyte av upplysningar till tjänst för
utvandringsintresserade. Bakgrunden till förslaget är föreliggande svårigheter
att skaffa korrekta uppgifter om förhållandena i mer avlägsna länder
för utvandrares räkning. Socialpolitiska utskottet, som behandlade förslaget,
fann önskvärt, att ett närmare samarbete kom till stånd mellan de nordiska
länderna i fråga om utbyte av informationsmaterial och upplysningar
till tjänst för utvandringsintresserade. På förslag av utskottet antog rådet
en rekommendation av sådant innehåll (nr 6).

Frågan om gemensam arbetsmarknad för befäl och manskap, anställda
på handels- och fiskefartyg, har visat sig vara synnerligen svårlöst. I anledning
av regeringarnas meddelanden rörande rekommendation nr 25/
1954 angående nationalitetskrav vid anställning av befäl och manskap på
handels- och fiskefartyg uttalade utskottet, att ytterligare åtgärder i rekommendationens
syfte torde kunna vidtagas. Fn närmare precisering av
frågeställningarna och de eventuella ändringsförslag, som i anslutning härtill
kunde väckas i syfte att få till stånd en revision av rekommendationen,
torde emellertid enligt utskottet böra avvaktas och spörsmålet tillsvidare
vila i rådet. Detta beslöt också på förslag av utskottet avvakta nya meddelanden
i anledning av rekommendationen vid eu senare session.

2. Pensionslagstiftning

I ett medlemsförslag om bättre samordning i fråga om folkpensionerna
berördes de svårigheter, som föranledes av regeln i konventionen 1955 om
social trygghet, enligt vilken rätt för medborgare i ett nordiskt land, som
är bosatt i annat nordiskt land, att erhålla folkpension i vistelselandet inträder
först efter fem års uppehåll i detta land. Förslagsställarna hade framställt
olika förslag till undanröjande av dessa svårigheter. Över medlemsförsläget
hade på sedvanligt sätt yttranden inhämtats från myndigheter och
organisationer. Materialet hade därpå bearbetats av socialpolitiska niomannakommittén.
I dess utlåtande erinrades bl. a. om att medborgare i ett nor -

22

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

diskt land, som därstädes blivit berättigad till ålderspension men utflyttat
till ett annat nordiskt land, i allmänhet får behålla pension från utflyttningslandet
endast under kortare tid, som regel högst ett år. Då hinder sålunda
föreligger att föra med sig ålderspensionen från ett land till ett annat,
försvåras därigenom äldre människors i och för sig fullt legitima omflyttningar
från ett land till ett annat. Niomannakommittén tillstyrkte därför
varmt en undersökning av möjligheterna att inom de nordiska länderna
få till stånd generella och enhetliga regler av innehåll att en pensionär kunde
föra med sig sin ålderspension från ett land till ett annat. Vidare föreslog
niomannakommittén att det krav om fem års uppehåll i vistelselandet,
som uppställts för att medborgare från annat nordiskt land skall få rätt till
pension i vistelselandet, uppmjukas och denna s. k. karenstid förkortas så
väsentligt, att man helt skulle kunna avstå från dispensföreskrifter, vilka
lätt kunde leda till olikheter i rättstillämpningen. Man borde om möjligt
söka komma fram till en ordning, efter vilken den, som vistas i annat nordiskt
land än det egna, får behålla pensionen från det egna landet ända
fram till den tidpunkt, då rätt till pension från vistelselandet inträder.

Socialpolitiska utskottet, dit förslaget hänvisades vid sessionen, anslöt sig
till alla delar till vad niomannakommittén uttalat. Rådet antog därefter på
förslag av utskottet en rekommendation, vari regeringarna uppmanades att
gemensamt åvägabringa en ordning, varigenom nuvarande karenstid i fråga
om ålderspension reduceras samtidigt som möjlighet ges för den, som i ett
nordiskt land fått ålderspension, att bibehålla denna vid flyttning till annat
nordiskt land till dess han där erhåller motsvarande förmån (nr 10).

3. Hälsovårds- och sjukvårdsfrågor

Vid sin andra session antog rådet rekommendationen nr 16/1954 angående
samarbete i fråga om forskning och laboratorieundersökningar m. in.
på hälso- och sjukvårdens område. Som en punkt under denna rekommendation
har behandlats frågan om odontologisk materialprovning och erforderlig
forskning i anslutning härtill. Behovet av samarbete på detta specialfält
fann socialpolitiska utskottet vara särskilt framträdande. I ett medlemsförslag,
som dock väckts så sent, att det icke kunde behandlas vid sjunde
sessionen, hemställdes, att regeringarna skulle vidtaga erforderliga åtgärder
för att få till stånd ett samarbete i fråga om just odontologisk materialprovning
och forskning i samband härmed. I rådet framfördes av två talare
viss kritik av den långsamhet, varmed förevarande fråga hittills handlagts.

Vid sjätte sessionen antog rådet rekommendationen nr 13/1958 om gemensam
hälsovårdsutbildning, som dels åsyftade en successiv utbyggnad
av den nuvarande kursverksamheten i Göteborg, dels avsåg ett framtida
realiserande av tanken på en nordisk hälsovårdshögskola i Göteborg. Till
innevarande session förelågo meddelanden från regeringarna i anledning
av rekommendationen samt en promemoria med förslag till omorganisation
av hälsovårdskurserna i Göteborg. Bl. a. ifrågasattes i promemorian en förlängning
av kursverksamheten från nu tre till sju månader per år. Enligt

23

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

meddelandena voro Finland, Norge och Sverige beredda att den 1 januari
1961, då lokaler kunna beräknas bli disponibla för ändamålet, realisera planerna
på en sju månaders kursverksamhet i Göteborg. Härigenom skulle det
bli möjligt att utbilda bl. a. sjukhusadministratörer och liälsovårdskonsulenter,
vilkas brist på tillfredsställande utbildning i socialhygien och socialmedicin
(påtalats från skilda håll. Socialpolitiska utskottet uttalade sig till
förmån för förslaget om sju månaders kursverksamhet och uttryckte förhoppningen
att planen skulle vinna anslutning inom hela Norden, så att
den skulle kunna förverkligas till den 1 januari 1961. Vid sakens behandling
i plenarmötet efterlystes ett besked även från Danmark beträffande dess
anslutning till den planerade kursverksamheten.

Rådet antog vid sjätte sessionen rekommendationen nr 32/1958 angående
gemensam hälsotjänst för sjömän m. m. Denna syftade bl. a. till utarbetande
av en överenskommelse om likställighet i rättsligt avseende för sjömän
med medborgarskap i ett nordiskt land men tjänstgörande å fartyg från
annat nordiskt land med andra ombord anställda, vilka voro medborgare
i fartygets hemland. I anledning av rekommendationen hade, såsom framgår
av meddelandena, hållits överläggningar på ämbetsmannaplanet. Socialpolitiska
utskottet ville i detta sammanhang påpeka, att man inte borde
draga alltför snäva gränser vid tillämpningen av de villkor om ömsesidighet,
som kunde komma att inskrivas i de olika ländernas sjömanslagar.
Alltför stort avseende bör icke fästas vid frågan, huruvida de berörda länderna
ha möjlighet att ge varandra samma förmåner, utan huvudgrundsatsen
bör enligt utskottet vara att medborgare i nordiskt land med anställning
å fartyg, hemmahörande i annat sådant land, erhåller samma förmåner
som medborgare i fartygets hemland. Arbetet inom ramen för rekommendationen
borde i görligaste mån fortsättas utan tidsutdräkt. På förslag av utskottet
beslöt rådet avvakta nya meddelanden i spörsmålet till en senare
session.

■i. Läkarlag stift ning

Rådets sedan flera år pågående arbete för åstadkommande av en gemensam
nordisk arbetsmarknad för bl. a. läkare synes nu komma att avsätta
praktiska resultat. Till regeringarnas meddelande om rekommendationen nr
7/1957 angående gemensam arbetsmarknad för läkare och tandläkare hade
fogats ett den 13 oktober 1959 dagtecknat betänkande, avgivet av en av regeringarna
tillsatt kommitté för utredning av förevarande fråga. I detta betänkande
har framlagts förslag till överenskommelse mellan Danmark, Finland,
Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare.
I ett tilläggsförslag till meddelandena, väckt av herr Birger Andersson, hemställde
denne, att rådet måtte rekommendera regeringarna att genomföra
kommitténs förslag. Socialpolitiska utskottet, dit saken hänvisades vid sessionen,
hade inhämtat att kommittébetänkandet skulle bli föremål för remissbehandling
i vanlig ordning. På grund härav och då utskottet på den
knappa tid, som stått till buds efter det att betänkandet avlämnats, icke

24

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 är 1959

haft tillfälle att taga ställning till dess innehåll, föreslog utskottet, att rådet
skulle uppskjuta behandlingen av tilläggsförslaget till en senare session.
Rådet beslöt i enlighet härmed.

I ett till sessionen väckt medlemsförslag av bl. a. herrar Jonsson i Strömsund
och Pettersson i Dahl hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka möjligheterna att förenhetliga lagbestämmelserna
om obehörigt utövande av läkarkonsten i de nordiska länderna. Utskottet
framhöll att det mot bakgrunden av det pågående arbetet att få till
stånd en gemensam arbetsmarknad för läkare i Norden framstod som naturligt,
att också enhetliga regler rörande behörighet att utöva läkarkonsten
infördes. De nuvarande olikheterna hade på ett föga tilltalande sätt utnyttjats
på så sätt, att lekmän, som på grund av lagstiftningen i hemlandet vore
förhindrade att där behandla sjuka, överflyttat sin verksamhet till andra
sidan gränsen och där fortsatt behandlingen av sina patienter. På förslag av
utskottet beslöt därför rådet rekommendera regeringarna att vidtaga erforderliga
åtgärder för att få till stånd en likartad lagstiftning i fråga om behörighet
att utöva läkarkonsten (nr 19).

Rådet antog 1954 rekommendationen nr 10/1954 angående vård av nordiska
medborgare på sjukhus i annat nordiskt land. I anledning av denna
rekommendation hade de nordiska ländernas medicinaldirektörer tillsatt
ett utskott, som i december 1958 avgivit betänkande med förslag till medicinskt
samarbete i gränstrakterna mellan Finland, Norge och Sverige. Svenska
medicinalstyrelsen hade sedermera under sommaren 1959 inlämnat eu
framställning till svenska inrikesdepartementet med anhållan om vidtagande
av vissa åtgärder, som föreslagits av nämnda utskott. I ett tilläggsförslag
hemställde en rådsmedlem, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att genomföra de i betänkandet föreslagna åtgärderna.

Socialpolitiska utskottet uttalade vid sessionen sin tillfredsställelse över
att den nordiska kommittén löst en viktig del av det uppdrag, som innefattades
i rekommendationen, och föreslog rådet att rekommendera regeringarna
att genomföra de åtgärder, som föreslagits i det nämnda betänkandet.
Rådet beslöt också en rekommendation av sådant innehåll (nr 20).

5. Trafiksåkerhetsforskning

Till rådets sjätte session väckte fru Ekendahl ett tilläggsförslag, vari
hemställdes att rådet måtte på sin dagordning upptaga frågan om nordiskt
samarbete beträffande trafiksäkerhetsforskning och närmare undersöka hur
detta borde organiseras. Inom socialpolitiska niomannakommittén hade utförts
vissa förberedande undersökningar av huru ett nordiskt trafiksäkerhetsforskningsarbete
lämpligen borde planläggas. Kommittén erinrade bl. a.
om de goda resultat, som nåtts genom det av Nordiska rådet understödda
arbete som utförts av Nordisk kirurgisk förening. Av kommitténs redogörelse
framgår vidare att man hunnit längst med detta forskningsarbete i
Sverige, där statens trafiksäkerhetsråd omhänderhar uppgiften. I övriga
nordiska länder vore särskilda organ under bildande eller hade nyligen bil -

25

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

dats. Kommittén ansåg en utbyggnad av trafiksäkerhetsforskningen i varje
land för sig vara en nödvändig förutsättning för att ett fastare nordiskt samarbete
skulle kunna organiseras. En fördelning av forskningsuppgifterna
mellan länderna vore enligt niomannakommitténs mening av stor betydelse
ur ekonomisk synpunkt, enär därigenom avsevärda besparingar skulle
kunna göras i denna relativt kostnadskrävande forskningsverksamhet. Socialpolitiska
utskottet anslöt sig vid sessionen helt till niomannakommitténs
uttalanden men överlämnade närmast till regeringarna att överenskomma
om de vidare formerna för det här ifrågavarande samarbetet. På
förslag av utskottet rekommenderade rådet regeringarna att medverka till
uppbyggnaden av planmässig trafiksäkerhetsforskning och i samband härmed
föranstalta om organiserat samarbete i Norden på detta område (nr 7).

6. Övriga saker

Vid föregående session antog rådet rekommendationen nr 33/1958, vari
regeringarna uppmanades att snarast möjligt vidtaga åtgärder för genomförande
av tullfrihet eller i förekommande fall av tullättnader vid import
av proteser, invalidvagnar och andra nödvändiga hjälpmedel för vanföra.
Av meddelanden, som lämnats rådet vid denna session, framgick det, alt
tullfrihet inom en nära framtid komme att råda inom de nordiska länderna
med avseende på flertalet hjälpmedel för vanföra. Då därmed rekommendationens
syfte i allt väsentligt ansågs ha uppnåtts, föreslog utskottet rådet
att betrakta saken såsom slutbehandlad. Rådet fattade också beslut i enlighet
härmed.

D. Saker behandlade av trafikutskottet

1. Tullsamarbetet

I en till rådet överlämnad berättelse om samarbetet mellan tullmyndigheterna
lämnades en redogörelse för gränstullsamarbetets vidare utveckling.
Vid sessionen kunde i utskottet ytterligare meddelas, att en överenskommelse
mellan Sverige och Norge om sådant samarbete undertecknats den
28 oktober 1959 i Oslo. Överenskommelsen är avsedd att träda i kraft den
1 januari 1960. Enligt denna komma åtskilliga norska och svenska tullstationer
längs gränsen att avvecklas. Vidare skall enligt överenskommelsen
en kontrollzon om högst 15 kilometers bredd på vardera sidan om gränsen
upprättas; inom denna skall vardera statens tullbestämmelser tillämpas
även på den andra statens territorium, då tulltjänst utövas för den stat.
i vilken bestämmelserna utfärdats. Trafikutskottet uttryckte den förhoppningen
av liknande överenskommelser skulle kunna snarast ingås beträffande
övriga gränser.

2. Skandinaviens förbindelser med kontinenten

Vid Nordiska rådets föregående session rekommenderades regeringarna
att undersöka möjligheter och riktlinjer för koordination vid utbyggandet av

26

Kangl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

förbindelserna mellan Norden och kontinenten ävensom att framlägga förslag
om principerna för finansieringen och fördelningen av kostnaderna
samt att redovisa erforderligt material för dessa spörsmåls belysande (rekommendation
nr 8/1958). Av meddelanden i anledning av rekommendationen
från Danmarks regering framgick, att frågan hittills varit föremål endast
för en preliminär brevväxling mellan de ansvariga ministrarna. Enligt
det norska meddelandet hade man emellertid i Norge förutsatt, att det skulle
hållas en konferens mellan ländernas samfärdseldepartement för att organisera
utredningsarbetet. I anledning av vad sålunda förekommit uttalade
fru Sandström vid sakens behandling i rådet vissa farhågor med hänsyn till
långsamheten i handläggningen av denna sak, som hon ville beteckna som
en av de största rådet för närvarande hade till behandling. Rådet beslöt avvakta
nya meddelanden i saken.

3. Förbindelserna i norra Skandinavien och till Island

Även denna session gällde ett flertal saker, som rådet hade före, trafikförbindelserna
dels i de nordligaste delarna av Finland, Norge och Sverige
dels ock från och till Island.

I ett redan vid femte sessionen 1957 väckt men sedermera uppskjutet förslag
hade fru Sandström berört frågan om vägförbindelserna mellan Norge
och Sverige, särskilt de båda förbindelserna över Umbukta och över Graddis.
Arbetet borde enligt hennes mening i första hand inriktas på dessa
båda vägförbindelser, varjämte regeringarna borde överväga lämpliga former
för ekonomisk samverkan för vägbyggenas finansiering. Vid årets session
förelågo omfattande utredningar verkställda av norska respektive svenska
vägmyndigheter rörande vägförbindelserna mellan de nordliga delarna
av Norge och Sverige, avseende i främsta rummet de nämnda vägarna öt er
Umbukta och Graddis. Svenska väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sammanfattade
i utlåtande den 30 april 1959 sin ståndpunkt inledningsvis sålunda,
att redan det befintliga vägnätet i samband med mellanriksvägarna erfordrade
under de närmaste åren investeringar av betydande omfattning. Med
hänsyn härtill och under beaktande av i Sverige gjorda uttalanden angående
riktlinjerna för den fortsatta vägupprustningen saknades enligt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens uppfattning motiv för särskilda anslag till
utbyggnaden av de i utredningen diskuterade mellanriksvägarna. Dessa
frågor finge i stället lösas i den för vägbyggande stadgade ordningen, d. v. s.
i flerårsplanerna.

I ett vid årets session väckt ändringsförslag återkom fru Sandström till
de ifrågavarande vägplanerna. Hon framhöll, att om saken ses från svenska
sidan, tre olika kostnadskrävande vägbyggnadsprojekt föreligga, till vilka
hänsyn måste tas, nämligen förstärkning av tillfartsvägen till Trondheimsieden,
förstärkning av vägen Tärna—Umbukta och utbyggnad av Graddisvägen.
Utredningarna hade enligt förslagsställaren klart visat, att behovet
av Umbuktavägen vore störst. Emellertid vore det ett allvarligt missförhållande
att längs hela gränsen mellan Norge och Sverige från Umbukta norrut

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1059

27

det inte funnes någon enda mellanriksväg. Därför borde även Graddisvägen
skänkas viss uppmärksamhet, även om det ekonomiska underlaget för denna
väg enligt utredningarna måste antagas vara betydligt svagare än för
Umbuktavägen. Fru Sandström hemställde, att rådet måtte besluta rekommendera
norska och svenska regeringarna att utbygga mellanriksvägen över
Umbukta och så snart ske kan påbörja anläggandet av mellanriksvägen
över Graddis.

Efter ingående diskussion av dessa vägfrågor fann trafikutskottet, att
remissförfarandet beträffande utredningarna ännu icke helt slutförts i Sverige,
varför svenska kommunikationsdepartementet ännu icke tagit ståndpunkt
till dessa. Av samma skäl hade även Nordiska samfärdselkommittén
icke kunnat uttala sig om den definitiva prioritetsföljden mellan olika aktuella
vägprojekt. Under sådana omständigheter ansåg trafikutskottet det
icke möjligt att vid nuvarande tidpunkt göra mer än ett allmänt uttalande
att byggandet av ett av de angivna vägprojekten borde komma i första rummet
vad gäller ett förbättrande av vägförbindelserna mellan Norge och Sverige.
Utskottet hade vidare glädjen notera att arbetet på Kautokeinovägen
till stor del genomförts på norska sidan samt att från Finlands sida praktiska
förberedelser vidtagits för att påbörja arbetet. På förslag av utskottet
antog rådet eu rekommendation, enligt vilken rådet rekommenderade regeringarna
i Norge och Sverige att pröva möjligheterna att i en nära framtid
utbygga en av de i förutnämnda utredningar behandlade vägförbindelserna
mellan Nordland fylke och Sverige (nr 13).

Trafikutskottet förehade samtidigt meddelanden om rekommendation nr
23/1958 angående utbyggnad av vägförbindelserna på Nordkalotten. I denna
hade regeringarna uppmanats att i vägbudgeterna taga särskild hänsyn till
hehovet av utbyggnad av vägförbindelserna i de nordliga områdena och att
undersöka möjligheterna för att uppföra särskilda poster för byggande av
internordiska vägar i budgeterna. Detta förslag hade enligt utskottet befunnits
stöta på betydande tekniska svårigheter. Under uttalande av att utskottet
likväl förutsatte, att regeringarna vid sin prövning av anslagen för vägar
särskilt uppmärksammade angelägenheten av utbyggnad av vägförbindelserna
inom de nordliga områdena, föreslog utskottet rådet att anse denna
rekommendation som slutbehandlad. Detta blev också rådets beslut.

Ett av Finlands regering vid föregående session väckt förslag om järnvägsbygge
i Tornedalen hade uppskjutits till sjunde sessionen. Det upplystes
emellertid nu, att Finlands regering i proposition den 1 oktober 1959
framlagt förslag till lag om byggande av banan Kauliranta—Kolari samt att
arbetet avsåges skola igångsättas redan instundande vinter. Under sådana
omständigheter fann sig utskottet böra föreslå att rådet icke företoge sig
något i anledning av regeringsförslaget, vilket också blev rådets beslut.

Vid föregående session antog rådet rekommendation nr 21/1958 angående
utbyggnad av flygnätet på Nordkalotten. I anledning av rekommendationen
hade de finländska, norska och svenska luftfartsmyndigheterna givits i uppdrag
att undersöka förutsättningarna och möjligheterna för en ytterligare

28

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

utvidgning av luftfartsförbindelserna i norr. De hade fördenskull tillsatt eu
kommitté, som antagit namnet Nordkalottkommittén. Den 31 augusti 1959
hade kommmittén framlagt den begärda utredningen. I ett tilläggsförslag
hemställde fru Sandström, att rådet skulle rekommendera regeringarna att
dels låta genomföra detta förslag dels tillika samverka med varandra för utbyggnad
av turisttrafiken inom norra Skandinavien. Trafikutskottet uttalade
sin stora tillfredsställelse över att utredningsönskemålet blivit hörsammat
så snabbt ävensom den förhoppningen, att regeringarna sökte genomföra
eller verka för de av Nordkalottkommittén framlagda förslagen. Bland
dessa kan nämnas öppnandet av flygförbindelse mellan Luleå och Kemi redan
den 1 april 1960. Vidare planerar kommittén en flygförbindelse från
Kiruna till Bardufoss. Utskottet föreslog rådet att antaga eu rekommendation,
vari regeringarna rekommenderades dels att, i den mån så visar sig
möjligt, verka för Nordkalottkommitténs förslag, dels att samverka med
varandra för utbyggande av turisttrafiken i norra Skandinavien. Rådet beslöt
i enlighet härmed (nr 14) och kunde i samband därmed också avskriva
rekommendation nr 21/1958 såsom för rådets del slutbehandlad.

Beträffande rekommendationen nr 9/1957 angående förbättring av trafikförbindelserna
mellan Island och övriga nordiska länder hade regeringarna
meddelat, att möjligheter skulle kunna föreligga för att isländsk turistpropaganda
skulle kunna spridas genom de gemensamma nordiska tuturistrepresentationerna
i Tyskland, Schweiz och Italien. Trafikutskottet
uttryckte önskemål om att en sådan ordning snarast kunde genomföras.
Vidare uttalade sig utskottet till förmån för en utvidgning av programmet
i fråga om nordiska rundresor till att också omfatta Island. Åtminstone
en rundtur, där Island inginge, borde enligt utskottet kunna medtagas i
programmet för nästa säsong. Rådet lade därmed meddelandena till handlingarna
i avvaktan på nya meddelanden till en senare session.

4. ,Sjöfartsfrågor

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fru Sandström, hemställdes det, att
Nordiska rådet ville rekommendera de nordiska ländernas regeringar att
utreda förutsättningarna för förenhelligande av dessa länders regler för utprickning
av farvatten. Av förberedande undersökningar i anledning av medlemsförslaget
framgick, att det 1936 i regi av Nationernas förbund ingåtts
en överenskommelse om ett enhetligt system för utprickning av farleder.
Ratifikationsförfarandet avseende denna konvention hade dock avstannat
på grund av det andra världskrigets mellankomst. Trafikutskottet uttalade
sig för att frågan nu borde återupptagas, bl. a. därför att man i Danmark
för närvarande övervägde vissa förändringar av det danska systemet för
utprickning. Utskottet framhöll vidare, att, även om inte en fullständig
unitiering kunde genomföras, även regionala jämkningar mot enhetlighet
av utmärkningen inom de nordiska farvattnen skulle bli av stort värde ur
sjösäkerhetssynpunkt. På förslag av utskottet beslöt rådet därför antaga en
rekommendation, vari regeringarna uppmanades utreda förutsättningarna

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959 29

för ett förenhetligande av ländernas regler för ^prickning av farvatten
(nr 1).

Till Nordiska samfärdselkommitténs berättelse till rådet hade fogats utkast
till en överenskommelse om samverkan mellan Danmark, Finland, Norge
och Sverige vid isbrytning. I ett tilläggsförslag hade fru Sandström hemställt,
att rådet måtte rekommendera regeringarna i nämnda länder att ingå
en överenskommelse om samverkan vid isbrytning i enlighet med nämnda
utkast. På förslag av trafikutskottet beslöt rådet också att i anledning av
tilläggsförslaget rekommendera regeringarna att ingå en överenskommelse
i huvudsaklig överensstämmelse med utkastet (nr 2).

Vid rådets femte session rekommenderade rådet regeringarna i Danmark,
Norge och Sverige att närmare överväga möjligheterna att samverka i syfte
att öka säkerheten för fisket, sjöfarten och luftfarten i Nordsjöområdet och
skaffa pålitligt och behövligt observationsunderlag för den internationella
väderlekstjänsten samt att i dessa syften även upptaga gemensamma överläggningar
med övriga Nordsjöländers regeringar (rekommendationen nr
27/1957). Av de meddelanden, som lämnats rådet vid dess sjunde session
om rekommendationen, framgick att en konferens i ämnet hållits i Oslo den
20—21 oktober 1959 med representanter från Danmark, Norge och Sverige
samt även från Polen, förbundsrepubliken Tyskland samt med observatörer
från Storbritannien och Sovjetunionen. Möjlighet hade eu skapats för
att stationera ett kombinerat väderleks- och sjöräddningsfartyg i Nordsjön
jämväl fortsättningsvis, åtminstone på försök under en treårsperiod. Det
kunde också förväntas, att bidrag för ändamålet skulle kunna erhållas icke
blott från de nordiska länderna utan även från annat håll. Eftersom rekommendationen
sålunda förverkligats i den utsträckning, som för närvarande
vore möjlig, föreslog utskottet, att spörsmålet skulle anses såsom för rådets
del slutbehandlat. Rådet beslöt också i enlighet härmed.

5. Övriga saker

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag av bl. a. fru Sandström
med hemställan, att rådet ville rekommendera regeringarna i Danmark,
Norge och Sverige att vidtaga sådana ändringar i nuvarande regler, att passagerarna
i den nordiska flygtrafiken befriades från skyldigheten att erlägga
passageraravgifter. Huvudtanken i förslaget var att, då den inhemska
lufttrafiken icke belastades med passageraravgifter, även nordiska resande
borde fritagas från att betala sådan avgift. Trafikutskottet framhöll, att
förslaget uppbures av en strävan att undanröja sådana hinder, som kunde
utgöra en hämsko på utvecklingen av samfärdseln mellan de nordiska länderna.
Det egentliga irritationsmomentet med avseende på passageraravgifterna
låg dock enligt utskottets uppfattning i det nuvarande systemet för
avgiftens utkrävande. Utskottet ville därför föreslå, att rådet rekommenderade
regeringarna att i samråd med vederbörande lufttrafikföretag söka
uppnå ett förenklat system för upptagande av passageraravgifter. En rekommendation
i enlighet med utskottets förslag antogs av rådet (nr It).

30

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

Vid föregående session beslöt rådet rekommendationen nr 24/1958 angående
samordnad turiststatistik. I denna uppmanades regeringarna att undersöka
metoderna för och behovet av nordisk turiststatistik. Meddelandena
till årets session i anledning av denna rekommendation gåvo emellertid vid
handen, att det visat sig omöjligt att finna en för samtliga länder godtagbar
metod för insamlande av de för ändamålet erforderliga jämförbara uppgifterna.
Utskottet måste därför konstatera att för närvarande ytterligare icke
vore att göra och att spörsmålet därför finge anses som slutbehandlat. Utskottet
uttalade dock önskvärdheten av att de nationella stastistiska uppgifterna
över det utländska resandet i respektive länder bleve i största möjliga
utsträckning jämförbara. Rådet avskrev i enlighet med utskottets förslag
spörsmålet såsom för sin del slutbehandlat.

Vid föregående session antog rådet en rekommendation nr 9/1958 angående
samarbete i fråga om väderleksprognoser. Rekommendationen var
uppdelad i två delar, den ena riktad till regeringarna i Danmark, Finland
och Norge avseende samarbete för upprättande av veckoprognoser, den
andra riktad till samtliga regeringar avseende samverkan i fråga om långtida
väderleksprognoser. Av den redogörelse i saken, som nu lämnats rådet,
tramgick, att regeringarna i de nordiska länderna givit sina meteorologiska
institut i uppdrag att samarbeta i överensstämmelse med rekommendationen
samt att arbetet därefter inletts och redan avsatt betydelsefulla
praktiska resultat. Utskottet ansåg sig därför kunna föreslå, att rådet
avskrev spörsmålet såsom slutbehandlat. Detta blev även rådets beslut.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Liksom vid tidigare sessioner tilldrog sig frågan om nordiskt ekonomiskt
samarbete huvudintresset vid rådets session. Ett flertal dokument låg till
grund för rådets behandling av denna sak.

1 ill rådet hade såsom bilaga till meddelandet om rekommendation nr
26/1958 angående ekonomiskt samarbete överlämnats tilläggsrapport nr 2
från Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet. Med denna tilläggsrapport
var utskottets huvuduppdrag i stort sett slutfört. I rapporten hade
samarbetsutskottet sammanställt sina ändringsförslag i förhållande till tidigare
rapporter angående bl. a. den gemensamma nordiska tulltaxan samt
interna och externa övergångsanordningar. Såsom bihang till rapporten ingingo
fullständiga förteckningar över de tullsatser, som samarbetsutskottet
föreslog skulle tillämpas inom en eventuell nordisk tullunion. Härjämte
hade rådet att behandla ett medlemsförslag om vidare utveckling av det
ekonomiska samarbetet, väckt av bl. a. herr Strand, vari förslagsställarna
hemställde, att rådet ville rekommendera regeringarna att närmare utveckla
det nordiska ekonomiska samarbetet och alt tillskapa den i detta
sammanhang erforderliga organisationen. Vidare hade rådet fått till sig
överlämnat samarbetsministrarnas förslag till sina regeringar om inrättan -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

31

det av ett nordiskt ministerråd och samarbetsutskott för ekonomiskt samarbete.
Nyssnämnda medlemsförslag hade givit anledning till ett ändringsförslag,
väckt av medlemmarna av rådets presidium, däribland herr Ohlin,
vari dessa anförde vissa synpunkter på utformningen av ett blivande nordiskt
ekonomiskt samarbete, samt hemställde, att rådet vid behandling av
medlemsförslaget ville beakta de ifrågavarande synpunkterna.

I samarbetsministrarnas förslag till regeringarna redovisades de olika
områden, på vilka ett framtida nordiskt ekonomiskt samarbete kunde byggas,
sedan planen på en nordisk tullunion förlorat sin aktualitet. I förslaget
behandlas behovet av handelspolitiskt samarbete i den nya situation som
inträder, därest den europeiska frihandelsassociationen (EFTA) kommer
till stånd. Vidare berör förslaget produktionssamarbetets olika former; bl. a.
nämnas elförsörjning och transportväsendet såsom områden, där nordisk
samverkan kan bli påkallad. Av mera speciell art äro sådana samarbetsuppgifter
som sammanhänga med standardiseringsbestämmelser, kvalitetsföreskrifter
och liknande. Vidare upptagas i förslaget spörsmål om finansiellt och
valutamässigt samarbete; en samordning av den ekonomiska politiken diskuteras
även. Allmänna uttalanden göras om samarbete på forskningens och utbildningens
fält, varjämte statistiskt och tulltekniskt samarbete beröres.
Förslaget innehåller slutligen ett utkast till en överenskommelse om inrättande
av mera fasta nordiska samarbetsorgan. Ett ministerråd föreslås
sålunda skola tillsättas sammansatt av en minister från varje land som fast
medlem med möjlighet att knyta andra ministrar till rådet vid behandling
av särskilda frågor. Vidare föreslås upprättandet av ett nordiskt ekonomiskt
samarbetsutskott med uppgift att biträda ministerrådet samt att sörja för
genomförandet av de uppdrag, som det erhåller av ministerrådet. Envar av
regeringarna föreslås skola utse tre medlemmar i utskottet samt en sekreterare.
Slutligen uttalas att samarbetet skall bedrivas i nära kontakt med
näringslivets och arbetsmarknadens organisationer.

I presidiets ändringsförslag ställas delvis mera preciserade förslag beträffande
utvecklingen av det tull- och handelspolitiska samarbetet. Vad angår
produktionssamarbetet betonas vikten av full rörelsefrihet för de olika
produktionsfaktorerna. Bl. a. förordas införande av en nordisk etableringsrätt,
som skulle ge företagsledningarna större rörelsefrihet. Förslagsställarna
ifrågasätta också, om man icke skulle kunna tänka sig att fatta politiska
beslut på ett tidigare stadium än hittills och överlåta åt efterföljande
utredningar att genomföra den erforderliga detaljplaneringen.

Saken behandlades vid sessionen inom ekonomiska utskottet. Detta konstaterade,
att i och med de utredningar, som överlämnats till rådet med
skrivelse den 7 augusti 1959, d. v. s. den ovannämnda tilläggsrapport nr 2,
samarbetsutskottets utredningsuppdrag slutförts. I denna del konkluderade
utskottet, att det spörsmål, som innefattades i rekommendation nr 26/1958,
vari regeringarna uppmanats att upptaga förhandlingar om det nordiska
ekonomiska samarbetet och på vilken arbetet med tullunionsplanen närmast
byggt, skulle anses för rådets del slutbehandlat. Rådet beslöt i enlighet
härmed.

32

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

Fortsättningsvis erinrade utskottet om samarbetsministrarnas uttalande,
att något politiskt beslut om genomförandet av en nordisk tullunion ej fattats.
Utskottet tilläde emellertid, att det i samarbetsministrarnas förslag pekas
på att det i dagens läge fortfarande föreligger goda förutsättningar för ett
närmare ekonomiskt samarbete mellan de nordiska länderna. I samarbetsministrarnas
förslag och i presidiets ändringsförslag hade en rad konkreta
exempel angivits på sådana samarbetsuppgifter. Utskottet underströk härefter
för egen del vikten av att ett nordiskt ekonomiskt samarbete kommer
till stånd för att tillvarataga de nordiska ländernas gemensamma intressen.
Ett sådant samarbete vore enligt utskottets mening av särskild betydelse
i samband med strävandena till en friare handel och mot bakgrunden
av den hastiga ekonomiska utvecklingen. Utskottet kom även in på de
organisatoriska frågorna och underströk, att det vore av väsentlig vikt att
samarbetet bedreves så effektivt som möjligt. Även enligt utskottets mening
kunde det vara av betydelse att ge samarbetet en fastare form, lämpligen
genom inrättande av en permanent ministerkommitté bestående av en minister
från varje land som ansvarig för samarbetet. Det finge ankomma
på ministrarna att till sig knyta erforderlig expertis. Vidare förutsatte utskottet
att liksom hittills även i fortsättningen kontakt komme att upprätthållas
mellan regeringarna samt Nordiska rådets presidium och dess ekonomiska
utskott. Slutligen förordade utskottet tillsättande av en arbetsgrupp
om nio medlemmar jämte suppleanter, som vid behov kunde sammanträda
mellan sessionerna. På grundval av detta utlåtande föreslog utskottet
rådet att antaga en rekommendation till regeringarna att närmare
utveckla det nordiska ekonomiska samarbetet och att skapa i detta sammanhang
erforderliga arbetsformer.

I rådet hade det ekonomiska samarbetet ingående diskuterats under generaldebatten
(se därom under III). Även efter utskottsbehandlingen uppstod
en livlig debatt i fråga om utskottsförslaget, som presenterades av
utskottets talesman herr Ohlin. Av rådets svenska medlemmar yttrade sig
vidare herr Eliasson i Sundborn. Talarna underströko betydelsen av ett nordiskt
ekonomiskt samarbete för framtiden, även de, som motsatt sig upprättandet
av en nordisk tullunion. Endast en talare, folkdemokraten Enne
från Finland, ansåg, att den av utskottet föreslagna rekommendationen icke
borde antagas, och yrkade på dess förkastande. Vid votering antog rådet
utskottets förslag till rekommendation (nr 12) med 58 röster mot 4, som
avgåvos för herr Ennes avslagsyrkande. Rådet biföll även förslaget om tillsättande
av en arbetsgrupp om nio personer.

På förslag av ekonomiska utskottet avskrev rådet såsom slutbehandlad
rekommendationen nr 27/1958 angående skapande av ett europeiskt frihandelsområde.
Denna rekommendation tog sikte på läget inom OEEC under
hösten 1958 och de då där förda förhandlingarna om ett europeiskt frihandelsområde.
Sedan dessa brutit samman, saknade rekommendationen aktualitet.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

33

2. östhandeln

I rekommendationen nr 20/1958 hade regeringarna uppmanats att verkställa
undersökning om sina länders möjligheter att utvidga handeln och
övrigt ekonomiskt samarbete med Sovjetunionen och andra folkdemokratiska
länder. Ett omfattande material angående de nordiska ländernas handelsförbindelser
med Sovjetunionen och folkdemokratiska länder hade av regeringarna
tillställts rådet i meddelandena i anledning av rekommendationen.
Under sådana förhållanden kunde rådet på förslag av ekonomiska utskottet
besluta att anse spörsmålet som för rådets del slutbehandlat.

3. Gränshandels- och tullspörsmål

Den vid fjolårets session antagna rekommendationen nr 5/1958 angående
ömsesidig konsultation i gränshandelsfrågor hade icke färdigbehandlats
av regeringarna. Något meddelande hade sålunda icke erhållits från Sverige,
som utsetts att vara koordinerande land. I anledning härav upptog ekonomiska
utskottet icke spörsmålet till närmare behandling. Rådet beslöt avvakta
nya meddelanden vid en senare session.

Vid rådets tredje session antog rådet rekommendationen nr 5/1955 angående
tullättnader vid tillfällig införsel av anläggningsmaskiner m. m. I
avbidan på att arbetet på en nordisk gemensam marknad skulle slutföras,
har denna rekommendation i huvudsak fått vila sedan 1955. Det syntes
ekonomiska utskottet icke möjligt att införa sådana tullfrihetsbestämmelmelser,
som ifrågasatts i rekommendationen, då dessa såsom följd av mest
gynnad nations-klausulen i allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) icke
kunde begränsas att omfatta endast anläggningsmateriel, som sändes mellan
de nordiska länderna, utan måste gälla import från samtliga GATT-länder.
Emellertid fann utskottet att i den nya danska tullag, som trätt i kraft
den 1 februari 1959, intagits av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet
föreslagna regler för tullättnader i fråga om anläggningsmaskiner. Utskottet
fann önskvärt, att dessa regler såsom skett i Danmark genomfördes även i
de övriga nordiska länderna. Rådet beslöt avvakta nya meddelanden rörande
spörsmålet till en senare session.

fi. Elkraftsamarbetet

I anledning av meddelanden om rekommendation nr 22/1958 angående
utvidgat samarbete vid utnyttjande av vattenkrafttillgångarna hade väckts
ett tilläggsförslag om ombildande av nordiska vattenkraftkommittén, vilken
närmast hade till uppgift att utreda möjligheterna för genomförande av den
stora planen om utbyggande av vattenkraften i Torne och Kalix älvar, till
en nordisk elkraftkommitté med representation även för Danmark och med
uppgift att utreda samtliga internordiska elkraftfrågor. I sitt förslag uttalade
ekonomiska utskottet sin tillfredsställelse med att samarbetet på kraftområdet
synes fortgå i enlighet med den tidigare rekommendationen. Vad
beträffar förslaget om att ombilda nordiska vattenkraftkommittén till en
3 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 182

34

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

nordisk elkraftkommitté hade inom utskottet yppats viss tveksamhet rörande
lämpligheten av att betunga det existerande organet med nya uppgifter.
Inom utskottet hade man dock kunnat ena sig om att föreslå en förutsättningslös
utredning av frågan. I anledning härav antog rådet på förslag av
utskottet en rekommendation, vari regeringarna i Danmark, Finland, Norge
och Sverige rekommenderas att förutsättningslöst utreda ett utvidgat nordiskt
aamarbete beträffande produktion och utbyte av elkraft (nr 23).

5. Gemensamma specialattachéer

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Rylander, hade förslagsställarna
hemställt, att rådet ville rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna
att i förekommande fall samverka beträffande kostnaderna för
behövliga specialattachéposter. Bakgrunden till förslaget var att behovet av
särskilda attachéer var i växande, t. ex. för att följa vetenskapliga framsteg,
för att hålla kontakt med teknikens utveckling samt för att studera förhållanden
på det sociala området. Kostnaderna för dylika befattningar skulle
kunna fördelas mellan länderna om dessa samverkade. Ekonomiska utskottet
erinrade i sitt förslag om att det knappast kunde vara meningen att föreslå
inrättande av i egentlig mening gemensamma befattningar såsom specialaltachéer.
I förekommande fall finge man tänka sig att åt ett lands specialattaché
uppdroges att även bevaka något eller några av de övriga nordiska
ländernas intressen på hans specialområde. På förslag av utskottet
antog rådet en rekommendation, vari regeringarna uppmanades att undersöka
möjligheterna att i förekommande fall samverka beträffande kostnaderna
för behövliga specialattachéposter (nr 8).

6. Övriga saker

I ett av bl. a. herr Braconier väckt medlemsförslag om samordnad utredning
av akademikers m. fl. skatteförhållanden hade hemställts om en utredning
syftande till vidgade möjligheter för skatteavdrag för utbildningskostnader
och för utgifter i förbindelse med vetenskapligt arbete, däri inbegripet
även skattefrihet för stipendier. Förslaget hade som bakgrund det ökade
behovet av akademiskt utbildad arbetskraft. Enligt förslagsställarna borde
skattereglerna icke vara så utformade att de hindra rekryteringen av denna
arbetskraft. I ekonomiska utskottet rådde enighet om att det här vore fråga
om problem av stort intresse, vilka borde bli föremål för närmare behandling.
Den allmänna meningen i utskottet var dock att detta bäst kunde ske i
de olika länderna och att spörsmålet för närvarande icke vore ägnat att
upptagas till gemensam nordisk prövning. Utskottet ville för övrigt även
ifrågasätta om problemet med skattelättnader för akademiker kunde tagas
upp såsom ett enskilt spörsmål utan samband med andra frågor av närliggande
natur. Med hänsyn härtill föreslog utskottet, att rådet icke företoge
sig något med anledning av medlemsförslaget.

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

35

Ett medlemsförslag om samverkan beträffande standardisering av exportdokument
hade väckts av fyra rådsmedlemmar med begäran att rådet ville
rekommendera regeringarna att på olika sätt stödja arbetet på en standardisering
av exportdokumenten. En betydande rationalisering skulle kunna
genomföras genom s. k. samskrivning, om olika blanketter, t. ex. valutaansökningar,
konossement, järn vägsdokument, försäkringspoliser, styrmanskvitton,
tullhandlingar, uppställdes på sådant sätt att samtliga kunde
utskrivas på en gång. Utskottet, som tagit del av handlingarna i saken,
däribland olika formulärförslag, fann ett nordiskt samarbete på detta praktiskt
betydelsefulla arbete vara av stort värde och föreslog rådet att rekommendera
regeringarna att låta de statliga exportdokumenten inom Norden
erhålla en enhetlig utformning, att verka för att enighet vinnes inom Norden
även beträffande övriga exportdokumenttyper samt att i de internationella
organ, som syssla med exportdokumentfrågor, samverka för att främja
de idéer, som på detta område godtagits i de nordiska länderna. Detta
förslag vann också rådets bifall (nr 24).

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av presidiets rapport, deltogo
vid årets session 20 olika talare. Debatten hade denna gång fått en något
annorlunda utformning än vid tidigare tillfällen. I enlighet med presidiets
önskemål hade nämligen ordnats så, att debatten inleddes av fyra valda
medlemmar, representerande Finland, Sverige, Danmark och Norge. Den
svenske talaren var herr Ohlin. Av svenska regeringsrepresentanter yttrade
sig under debatten, som pågick under sessionens båda första dagar, statsminister
Erlander och statsrådet Lange. I övrigt deltog icke någon svensk
medlem i generaldebatten.

Diskussionen under generaldebatten kom att så gott som helt ägnas åt
frågan om det nordiska ekonomiska samarbetet. Särskilt intresse ägnades
spörsmålet vad som hänt i denna angelägenhet under tiden sedan rådets
föregående session i november 1958. Ett flertal upplysningar rörande händelseförloppet
under det gångna året lämnades av olika talare. Därjämte
berördes det nordiska samarbetets framtidsutsikter särskilt på det ekonomiska
området tämligen utförligt. Finlands ställning i det nordiska ekonomiska
samarbetet upptog många talare. Också relationerna mellan de båda
stora handelspolitiska grupperingarna i Europa belystes av åtskilliga talare.

Även andra framtida samarbetsuppgifter än de ekonomiska berördes under
debatten. Icke minst tilldrogo sig de av kulturell art avseende forskning
och utbildning uppmärksamhet. En dansk talare uppehöll sig vid de nya
möjligheter till nordiskt samarbete som utvecklingen på televisionsområdet
erbjuder genom den s. k. nordvisionen. Även herr Ohlin uttalade sig till förmån
för ett intensifierat kulturellt samarbete.

36

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

IV. Val

Vid sessionen utsåg rådet två kommittéer med uppgift att förbereda rådets
behandling av saker tillhörande juridiska, respektive socialpolitiska
utskottets ämnesområden. Som svenska representanter omvaldes i den juridiska
niomannakommittén herrar Ahlkvist och Rylander och i den socialpolitiska
herrar Birger Andersson och Pettersson i Dahl. Därjämte tillsattes
en ekonomisk niomannakommitté, som skulle vid behov kunna sammanträda
mellan sessionerna. I denna invalde rådet som svenska medlemmar
herrar Ewerlöf och Strand.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes
bl. a. herrar Helén och Sehlstedt. Till revisorer för tidskriften utsåg rådet
ånyo herrar Birger Andersson och Pettersson i Dahl.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

37

Bilaga

Förteckning

Rek. nr 1.

Rek. nr 2.

Rek. nr 3.

Rek. nr 4.

Rek. nr 5.

Rek. nr 6.

Rek. nr 7.

Rek. nr 8.

över de vid Nordiska rådets sjunde session i Stockholm 1959
antagna rekommendationerna

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för ett förenhetligande av reglerna för ^prickning
av farvatten.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att ingå en överenskommelse om samverkan
vid isbrytning i huvudsaklig överensstämmelse med
det utkast till sådan överenskommelse, som bifogats Nordiska
samfärdselkommitténs berättelse till rådets sjunde session
(Sak C 4/1959).

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att inrätta ett
nordiskt kriminologiskt forskningsråd samt att anvisa de medel,
som erfordras för administrationen av en sådan inrättning.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne

1. i fsellesskab åt rette henvendelse om ratifikation af olieskadekonventionen
af 1954 til de stater, der indtil nu ikke har
ratificeret konventionen, samt

2. åt optage spprgsmålet om en revision af konventionen med
henblik på åt gpre olieudtpmning forbudt i hele 0sters0området.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att på grundval av bland annat det genom rådets
medverkan frambragta materialet (Sak A7/1958 och Al/1959)
gemensamt närmare undersöka samebefolkningens problem i
syfte att klargöra, vilka åtgärder som bör vidtagas för att utveckla
denna befolkningsgrupps kultur och för att förbättra
dess levnadsförhållanden.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att företaga erforderliga
åtgärder för att få till stånd ett närmare samarbete
i fråga om utbyte av informationsmaterial och upplysningar
till tjänst för utvandringsintresserade.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att medverka till
uppbyggnaden av planmässig trafiksäkerhetsforskning och i
samband härmed föranstalta om organiserat samarbete på
detta område.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
möjligheterna att i förekommande fall samverka beträffande
kostnaderna för behövliga specialattachéposter.

38

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 195!)

Rek. nr 9. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å ta de n0dvendige
skritt til å opprette et nordisk institutt för sjprett ved universitetet
i Oslo etter de rctningslinjer som er trukket opp av en av
Nordisk kulturkommisjon anordnet spesialistkonferanse (Sak
C 2/1959, Tilläggsförslag).

Rek. nr 10. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt
åvägabringa en ordning, varigenom den nuvarande karenstiden
i fråga om rätt till ålderspension i annat nordiskt land än
hemlandet reduceras, samtidigt som möjlighet ges för den, som
i ett nordiskt land fått ålderspension, att bibehålla denna vid
flyttning till annat nordiskt land, intill dess han där erhåller
motsvarande förmån.

Rek. nr 11. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Norge
och Sverige att i samråd med vederbörande lufttrafikföretag
söka uppnå ett förenklat system för upptagande av passageraravgiften.

Rek. nr 12. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att närmare utveckla
det ekonomiska samarbetet och att skapa i detta sammanhang
erforderliga arbetsformer.

Rek. nr 13. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Norge och Sverige
att pröva möjligheterna att inom en nära framtid utbygga
en av de vägförbindelser mellan Nordland fylke och Sverige,
som behandlas i de verkställda utredningarna (Sak A 4/1959).

Rek. nr It. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge
och Sverige

1. att — efter de närmare överväganden, som synes böra ifrågakomma
— i den mån så visar sig möjligt, söka genomföra
eller verka för det förslag till flygförbindelsernas utbyggnad
inom Nordkalotten, som framlagts av Nordkalottkommittén
i dess den 31 augusti 1959 dagtecknade utredning (Sak D 58/
1959), samt

2. att samverka med varandra för utbyggande av turisttrafiken
i norra Skandinavien.

Rek. nr 15. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt indgå eu konvention
om, åt der ved flytning fra et nordisk land til et andet
ikke i tilflytningslandet skal erlaegges omsaetningsafgift af
medbragt flyttegods med stprre belpb end forskellen mellem
den omsaetningsafgift, der i tilflytningslandet ellers ville vaere
pålagt vedkommende vare, og den omsaetningsafgift, der i fraflytningslandet
er betalt af varen.

Rek. nr 16. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att beträffande
de s. k. intellektuella yrkena i den utsträckning, som är möjlig,
medverka till att olägenheterna av sådana kompetenskrav
och andra hinder, vilka kan stå i vägen för medborgare i annat
nordiskt land att vinna anställning i respektive land, undanröjes
genom att likställighet skapas mellan personer med
enahanda utbildning, oavsett i vilket land denna erhållits.

Rek. nr 17. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å legge forholdene best
inulig til rette for å stptte og utvikle det allerede etablerte sam -

39

Kungi. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

arbeid mellom de institusjoner som har ansvaret for sp0rsmål
om beskyttelse mot radioaktiv stråling.

Rek. nr 18. Nordisk Råd anbefaler regjeringene å vatre oppmerksomme på
betydningen av et felles forskningsprogram vedrprende »vattenvård»
og stille de npdvendige midler til rådighet för dette.

Rek. nr 19. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga erforderliga
åtgärder för att få till stånd en mera likartad lagstiftning
i fråga om behörighet att utöva läkarkonsten.

Rek. nr 20. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att genomföra åtgärder, som har föreslagits i betänkandet
från den nordiska kommittén för medicinskt gränssamarbete
(Sak D 5/1959).

Rek. nr 21. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å påskynde og sikre
gjennomfpring av de foreliggende förslag om samarbeid vedrprende
den hpyere tekniske utdannelse (Sak A 24/1959).

Rek. nr 22. Nordisk Råd anbefaler regjeringene

1. å realisere Nordisk kulturkommisjons förslag om midler til
disposisjon i hvert av de nordiske land til felles kulturelle tiltak
samt

2. å skaffe til veie sserskilte midler til fremme av de kulturelle
förbindelser mellom Island og hvert av de 0vrige nordiske
land.

Rek. nr 23. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Norge,
Sverige och Finland att företaga en förutsättningslös utredning
angående ett utvidgat samarbete beträffande produktion
och utbyte av elkraft.

Rek. nr 2b. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att låta de statliga exportdokumenten erhålla en enhetlig
utformning,

2. att verka för att enighet vinnes även beträffande övriga
exportdokumenttyper samt

3. att i de internationella organ, som sysslar med exportdokumentfrågor,
samverka för att främja de idéer, som på detta
område godtagits i de nordiska länderna.

591596 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag