Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1959

1

Sr 181

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 16 maj
1958 (nr 295) om sjömansskatt, m. m.; given Stockholms
slott den 6 november 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslag framlägges om sänkning av sjömansskatten i samma utsträckning
som i proposition nr 164 föreslagits beträffande den statliga inkomstskatten.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. lir 181

2

K t: nät. Maj:ts proposition nr 181 år 1959

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 7 § 1 mom. förordningen den 16 maj 1958 om
sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att
anvisningarna till 10 § nämnda förordning ävensom de vid förordningen
fogade sjömansskattetabellerna skola upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

7 §•

1 mom. För här i riket bosatt sjöman
skall sjömansskatt utgå för månad
och beräknas

a) vid anställning ombord på fartyg,
som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt nid denna förordning
fogad sjömansskattetabell 1, samt

b) vid anställning ombord på annat
fartyg enligt vid denna förordning
fogad sjömansskattetabell II.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden
föreskriva, att sjömansskatt
skall erläggas enligt tabell I jämväl
vid anställning ombord på fartyg, som
användes i närfart.

(Föreslagen lydelse)

7 §‘

1 mom. För här i riket bosatt sjöman
skall sjömansskatt utgå för månad
och beräknas enligt sjömansskattetabell.

Skilda sjömansskattetabeller skola
användas

a) vid anställning ombord på fartyg,
som huvudsakligast användes i
fj ärrfart, samt

b) vid anställning ombord på annat
fartyg.

S jömansskattetabellerna fastställas
av Kungl. Maj:t enligt av riksdagen
godkända grunder.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden
föreskriva, att sjömansskatt
skall erläggas enligt den för
fjärrfart avsedda tabellen jämväl vid
anställning ombord på fartyg, som
användes i närfart.

Denna förordning träder i kraft å dag som Kungl. Maj :t bestämmer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1959

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet å Stockholms slott den 6 november 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om sänkning av sjömansskatten
samt anför därvid följande.

I propositionen nr 164 till årets riksdag föreslås i anslutning till förslag
om en allmän varuskatt m. m., att den statliga inkomstskatten skall sänkas
för små och medelstora inkomster. Det lägre skatteuttaget avses gälla redan
vid källskatteuppbörden år 1960.

Enligt de bestämmelser som gäller från och med den 1 januari 1959 taxeras
sjöfolk i regel inte till statlig inkomstskatt och ej heller till kommunal
inkomstskatt. Dessa skatter har nämligen beträffande lön eller annan gottgörelse,
som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord, ersatts av
en särskild sjömansskatt. Sjöfolket blir därför inte delaktiga i den skattelindring
som föreslagits i propositionen nr 164. Skäl talar emellertid för att
en motsvarande skattesänkning beredes även de ombordanställda. Jag anhåller
att nu få upptaga denna fråga.

Gällande bestämmelser. Bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i en
förordning av den 16 maj 1958, nr 295. Förordningen gäller envar som är
anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet
av minst 100 registerton, när fartyget huvudsakligast användes
i fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna
samt i fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska
hamnar.

De anställda ombord på sådana fartyg skall inte deklarera för inkomsten
ombord och blir inte heller taxerade till kommunal eller statlig inkomstskatt
för denna inkomst. De erlägger i stället för varje månad en definitiv
källskatt, sjömansskatt, som ersätter inte bara de nämnda inkomstskatter -

4 Kanyl. Ma j. ts proposition nr 181 år 1959

na utan även avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen.

Sjömansskatten avdrages genom redarens försorg vid utbetalning till sjömannen
av lön eller annan ersättning som utgår på grund av anställningen
ombord. Skattens belopp uträknas med ledning av särskilda sjömansskattetabeller.
Det finns två slag av tabeller, nämligen en som användes vid närfart
och en för fjärrfart. Med fjärrfart avses därvid fart, helt eller delvis,
bortom linjen Hanstbolm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven.

Skatten enligt närfartstabellen överensstämmer i princip med uttaget av
preliminär skatt i ortsgrupp III vid en kommunal utdebitering av 13 kronor
för skattekrona och vid en folkpensionsavgift å 2,5 procent av den taxerade
inkomsten. Vissa jämkningar nedåt har dock företagits med tanke
på att sjömansskatten skall vara definitiv. Det kan förtjäna påpekas, att den
genomsnittliga kommunala utdebiteringen vid tiden för bestämmelsernas
utformning utgjorde 13 kronor 60 öre och att förslag då redan framlagts
om höjning av folkpensionsavgiften till 4 procent utan att dessa omständigheter
ansågs böra påverka sjömansskattens storlek.

Även fjärrfartstabellen bygger på den för preliminär skatt avsedda tabellen
för ortsgrupp III, kommunal utdebitering 13 kronor, ehuru skatten
genomgående reducerats efter vissa principer. Skatten enligt den för fjärrfart
avsedda tabellen ansluter sig i stort sett till den norska sjömansskatten,
som i mycket tjänat som mönster vid utarbetandet av de svenska
bestämmelserna på området. I förhållande till beskattningen i land innebär
fjärrfartsskatten en inte oväsentlig skattelindring, framför allt för gifta sjömän
men även för övriga.

Samtidigt med den svenska sjömansskatten infördes motsvarande skatleformer
i Danmark och Finland. En genomgående strävan har varit att utforma
sjömansbeskattningen i de fyra nordiska länderna så ensartat som
möjligt.

Vid framläggandet av propositionen om sjömansskatt framhölls bl. a., att
tabellerna hade utarbetats med beaktande av det normala skattetrycket vid
den allmänna beskattningen i land. En viss variation i förhållandet mellan
detta skattetryck och sjömansskatten ansågs böra tolereras med hänsyn till
den starka schablonisering som utmärker sjömansskatten. Däremot borde
en mera markerad förändring i det allmänna skattetrycket medföra att
frågan om sjömansskattens höjd tas upp till omprövning.

Departementschefen. Den i propositionen nr 164 föreslagna sänkningen
av den statliga inkomstskatten syftar i första hand till att motverka den
merbelastning för de stora löntagargrupperna och med dem jämställda som
blir en följd av den skärpta indirekta beskattningen.

Huruvida en motsvarande sänkning bör företagas i fråga om sjömansskatten
är i och för sig inte självklart. Av den nyss lämnade redogörelsen framgår,
att sjömansskattetabellerna på sin tid utformades efter grunder som
för de ombordanställda var förhållandevis gynnsamma. Den efterföljande

Kungl. Maj. ts proposition nr 181 år 1959

5

utvecklingen, innebärande ökningar av de kommunala utdebiteringarna och
en väntad höjning av folkpensionsavgiften, synes medföra en ytterligare
förskjutning till sjöfolkets förmån. Man kan vidare ställa frågan om inte de
ombordanställda — detta gäller särskilt sjömän i fjärrfart — i förhållandevis
mindre mån får vidkännas verkningarna av den allmänna varuskatten.

De här redovisade skälen bör emellertid enligt min mening inte få vara
avgörande. Såsom framhölls vid skattens införande bör mera markerade
förändringar i skattetrycket komma till uttryck i sjömansskattetabellerna,
och den nu föreslagna sänkningen av den statliga inkomstskatten får anses
innebära en sådan förändring. Härvid bör man enligt min uppfattning
inte ta hänsyn till att andra omständigheter kan tala för att sjömansskatten
efter någon tid bör jämkas uppåt. Förändringarna vid olika tidpunkter
i det allmänna skattetrycket bör i stället komma direkt till uttryck i sjömansskattetabellerna.

Det sagda innebär, att sjöfolket bör ha ett berättigat krav på att sjömansskatten
sänkes i anslutning till den nu aktuella sänkningen av den statliga
inkomstskatten. Det bör emellertid också stå klart, att en jämkning uppåt
kan behöva övervägas, när den pågående utvecklingen i riktning mot ökade
kommunala utdebiteringar och höjda folkpensionsavgifter kan bättre överblickas.

Vad slutligen angår frågan om hänsyn bör tas till att de ombordanställda
generellt sett kan komma att drabbas förhållandevis mindre av den allmänna
varuskatten, anser jag att denna fråga bör besvaras nekande. Generella
omsättningsskatter förekommer i flertalet länder, och inköp i utlandet blir
därför oftast föremål för en beskattning motsvarande den föreslagna varuskatten.
Härtill kommer, att sänkningen av den statliga inkomstskatten för
de därav berörda inte kunnat utformas under hänsynstagande till att den
reella belastningen av allmän varuskatt varierar.

Jag förordar därför, att sjömansskatten sänkes i samma utsträckning som
den statliga inkomstskatten. Det häremot svarande bortfallet av sjömansskatt
torde uppgå till ca 1 milj. kronor för helt år räknat. Skattesänkningen
bör träda i kraft snarast möjligt efter årsskiftet 1959/60.

I fråga om det tekniska genomförandet av skattesänkningen får jag erinra
om att sjömansskattetabellerna är fogade vid sjömansskatteförordningen
och sålunda har fastställts av riksdagen. Det är icke möjligt att utarbeta
nya tabeller i sådan tid att de kan underställas 1959 års höstriksdag. Ett
uppskov med beslutet om skattesänkning till nästa års riksdag skulle åter
medföra, att ikraftträdandet av skattesänkningen skulle komma att uppskjutas
längre än önskvärt. Jag vill i sammanhanget erinra om att enbart
de nya tabellernas utsändande till fartygsbefälhavarna kan beräknas ta i
anspråk en tid av två månader.

Nu nämnda förhållanden, som kan komma att vara för handen även vid
framtida ändringar i sjömansskattetabellerna, har givit mig anledning ifrågasätta
om den nuvarande ordningen, enligt vilken tabellerna utgör en in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1959

tegrerande del av sjömansskatteförordningen, är rationell. Det synes mera
praktiskt, att riksdagen fastställer de grunder, efter vilka sjömansskatten
skall utgå, och att det får ankomma på Kungl. Maj :t att med ledning härav
utfärda nya tabeller.

I enlighet härmed förordar jag, att de nuvarande sjömansskattetabellerna
jämte anvisningarna till 10 § utgår ur förordningen samt att i anslutning
härtill 7 § 1 mom. omredigeras.

De nya tabellerna synes lämpligen böra bygga på de nuvarande, varvid
skattebeloppen i varje särskilt inkomstläge bör reduceras med samma belopp
som den statliga inkomstskatten. Sänkningarna bör vara lika för närfart
och fjärrfart. Då skattebeloppen enligt sjömansskatteförordningen skall
avse månad, erfordras i åtskilliga fall avrundning till helt krontal. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa den närmare tidpunkten för
de nya tabellernas tillämpning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
i proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag
till förordning angående ändring i förordningen den 16 maj
1958 (nr 295) om sjömansskatt;

dels ock godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller
som angivits i det föregående.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Nipstad

59X543 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag