Statsutskottets utlåtande nr 15b år 1959
1
Nr 154
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående
flygförbindelserna i de nordligaste delarna av
Skandinavien och Finland m. m.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundström (I: 111) och den andra inom andra kammaren av fru
Sandström (11:286), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhåller om att en undersökning kommer till stånd beträffande på
vad sätt regeringen kan medverka till att en sammanknytning sker mellan
de nordiska ländernas flygförbindelser i de nordliga delarna av Skandinavien
och Finland samt att möjligheterna för lämpliga militära flygfälts
öppnande för civilt bruk undersökes.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
torde få hänvisas till motionen I: 111.
Över motionerna ha yttranden inhämtats från luftfartsstyrelsen, länsstyrelsen
i Norrbottens län, 1953 års trafikutredning och SAS (Scandinavian
Airlines System).
Luftfartsstyrelsen erinrar om att Nordiska rådet vid sin sjätte session
i Oslo år 1958 rekommenderat regeringarna i Finland, Norge och Sverige
att undersöka förutsättningarna och möjligheterna för en ytterligare utveckling
av luftfartsförbindelserna i norr. Genom beslut den 20 februari
1959 har Kungl. Maj :t uppdragit åt styrelsen att i samarbete med motsvarande
finska och norska myndigheter verkställa den begärda utredningen
samt att till kommunikationsdepartementet senast den 1 september
1959 inkomma med redogörelse för vad då i ärendet förekommit. Styrelsen
anför vidare följande.
Det av Kungl. Maj :t sålunda givna uppdraget omfattar i huvudsak den
undersökning, som föreslås i förenämnda motioner. I motionerna föreslås
ävenledes att möjligheterna för lämpliga militära flygfälts öppnande för
civilt bruk i detta sammanhang undersökas. Luftfartsstyrelsen vill härtill
framhålla, att även detta spörsmål kommer att beaktas i samband med
det styrelsen sålunda givna uppdraget. Helt allmänt må dock nämnas, att
flygvapnet i princip intagit en mycket positiv ställning till uppkomna
spörsmål om utnyttjande av militära flygplatser för civil trafik. Något
behov härav har emellertid hittills icke anmälts i Västerbotten.
1467 59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. G samt. Nr 154
2
Statsutskottets utlåtande nr 15b år 1959
På grund av det anförda anser styrelsen någon ytterligare åtgärd från
statsmakternas sida för utredning av flygförbindelserna i norr icke vara
erforderlig.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som i ärendet inhämtat yttranden från
bl. a. Norrbottens läns landsting samt Norrbottens och Västerbottens läns
handelskammare, har anfört följande.
De nordligaste delarna av Skandinavien och Finland har på grund av
sitt geografiska läge och sin storslagna natur blivit ett mycket eftertraktat
turistmål. Den interkontinentala flygtrafiken har ökat kraftigt på senare
år och den pågående omläggningen till jetplan torde ytterligare befrämja
denna utveckling. En stor del av de turister, som årligen flygledes kommer
till Skandinavien, torde ha intresse och möjlighet att utsträcka sin
resa över de nordligaste trakterna, om reguljära flyglinjer trafikerar området.
Man kan därför förmoda att en flyglinje över den s. k. Nordkalotten
i varje fall skulle bliva ekonomiskt bärande under turistsäsongen.
Såsom i motionen framhållits finnes emellertid ett latent behov av bättre
förbindelser även för befolkningen i dessa trakter. Flyget skulle därtill
fylla ett behov av snabbare postbefordran och givetvis skulle affärslivet
vara mycket betjänt av att de befintliga flyglinjerna i de berörda länderna
knötes samman.
Länsstyrelsen framhåller slutligen att det skulle vara av stort intresse
att få till stånd en undersökning av trafikunderlaget för de tänkta flygförbindelserna
samt tillstyrker i anslutning härtill hifall till motionerna.
Även landstingets förvaltningsutskott samt Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare tillstyrker — under framhållande av frågans
stora betydelse — bifall till motionerna.
1953 års trafikutredning erinrar i likhet med luftfartsstyrelsen om att
Kungl. Maj:t genom beslut den 20 februari 1959 uppdragit åt nämnda
styrelse att i samarbete med motsvarande finska och norska myndigheter
verkställa den utredning som Nordiska rådet vid sin sjätte session i Oslo
år 1958 rekommenderat med avseende å förutsättningarna och möjligheterna
för en ytterligare utveckling av luftfartsförbindelserna i norr. Vid
angivna förhållande och då trafikutredningens uppdrag närmast avser det
inrikes trafikväsendet, säger sig utredningen icke finna anledning att i nu
berörda fråga göra något särskilt uttalande.
Scandinavian Airlines System slutligen har anfört följande.
SAS anser att dess huvuduppgift vad beträffar trafiken i norra Skandinavien
måste vara att ombesörja trafik i nord-sydlig riktning. Trafikunderlaget
för en flyglinje i ost-västlig riktning är, med undantag för en
kort sommarsäsong, mycket begränsat, varför en sådan flyglinje har mycket
svårt att bära sig utan statlig eller kommunal subventionering.
För att tillgodose behovet under sommarsäsongen av förbindelse mellan
Nord-Sverige och Nord-Norge föreligger för närvarande planer på att försöksvis
förlänga nuvarande Kiruna-linjen till Bardufoss, men på grund av
att flera större hotell och turiststationer ligger utefter järnvägslinjen
Kiruna—Narvik, kommer under alla omständigheter en del av turistklien
-
Statsutskottets utlåtande nr 15b år 1959
3
telet att begagna denna förbindelse, vilket även under denna period medför
en avtappning av trafikunderlaget.
Av operationella skäl är det osannolikt att någon förbindelse till Kemi
blir aktuell, men i samband med Umeåfältets färdigställande föreligger
planer på en flyglinje Umeå—Vasa, där trafikunderlaget beräknas kunna
bära en linje på årsbasis.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Nordiska
rådet vid sin sjätte session i Oslo år 1958 rekommenderat regeringarna i
Finland, Norge och Sverige att undersöka förutsättningarna och möjligheterna
för en ytterligare utveckling av luftfartsförbindelserna i norr. Genom
beslut den 20 februari 1959 har Kungl. Maj :t i anledning härav uppdragit
åt luftfartsstyrelsen att i samarbete med motsvarande finska och
norska myndigheter verkställa den begärda utredningen. Sedan de finska
och norska luftfartsmyndigheterna fått motsvarande uppdrag av resp. regeringar
har de tre myndigheterna tillsatt en kommitté, den s. k. Nordkalottkommittén,
bestående av luftfartsdirektörerna och trafikdirektörerna i de
tre länderna. Kommittén har den 31 augusti 1959 framlagt den begärda
utredningen.
Motionärernas önskemål synes därmed i allt väsentligt tillgodosedda.
Med hänsyn härtill och under beaktande jämväl av vad remissmyndigheterna
i övrigt anfört finner utskottet någon ytterligare åtgärd i frågan
från riksdagen sida ej f. n. påkallad.
Utskottet hemställer följaktligen,
att motionerna I: 111 och II: 286 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 november 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, fröken Andersson, herrar Thun, Pålsson, Axel Johannes Andersson,
fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Mossberger, Herbert
Larsson, Edström och Thorsten Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix,
Staxäng, Persson i Växjö, Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården,
fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Wedén och Gustafsson i Kårby.