Nr 149—151
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1959
1
Nr 149
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning
om inrättande av en professur i invärtes
medicin.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (II: 178)
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om
skyndsam utredning beträffande inrättande av en professur i invärtes
medicin, särskilt invärtes medicinsk allergologi, och för riksdagen framlägger
det förslag vartill utredningen kan giva anledning.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till
motionen.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning över motionen inhämtat yttrande
av kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna
vid universiteten och lärarkollegiet vid karolinska institutet.
Medicinska fakulteten i Uppsala har huvudsakligen anfört följande.
Fakulteten vill helt instämma med motionären om den mycket stora praktiska
betydelsen i medicinskt och socialt avseende av den allergiska sjukdomsgruppen.
Som i motionen framhålles tillhör dessa sjukdomar vitt skilda
kliniska ämnesområden. Vad särskilt invärtesmedicinen angår måste sålunda
framhållas att en hel serie sjukdomar inom olika organsystem är
att anse som mer eller mindre allergiskt betingade.
Om det sålunda är uppenbart att de allergiska sjukdomarna spelar en
mycket stor roll inom invärtesmedicinen så måste å andra sidan betänkas
att just mångfalden av organsystem där dylika sjukdomsyttringar anträffas
gör det utomordentligt vanskligt att bryta ut dessa sjukdomar ur
deras naturliga invärtesmedicinska sammanhang. Härtill kommer att
sjukdomar som i dag förmodas vara allergiska till sin natur i morgon måhända
måste rubriceras på annat sätt och omvänt att vad man i dag icke
anser som en allergisk sjukdom i morgon kan vara det. Allt detta sammantaget
gör att endast behärskandet av hela invärtesmedicinens breda
register gör det möjligt att med någon utsikt till framgång bedriva forskning
på det stora och viktiga område som allergisjukdomarna utan tvivel
utgör. Detta förhållande har också av motionären klart insetts och motionen
gäller därför inrättandet av en professur i invärtes medicin, varvid
till detta fogats rekommendationen »särskilt invärtesmedicinsk allergologi».
1—1506 59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 saml. Nr 149—151
2
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1959
Med utgångspunkt dels från ovanstående överväganden, dels från önskemålet
att innehavaren av en lärostol i invärtesmedicin om möjligt själv bör
få välja provinserna för sin forskning (vilka givetvis kan skifta beroende
på vederbörandes egna intressen) synes det tveksamt om benämningen av
professuren är helt lycklig. Fakulteten vill likväl härvid som en jämförelse
anföra den professur i Lund som benämnes »invärtes medicin, särskilt
njursjukdomarnas». Denna lärostol har kommit till som en logisk konsekvens
av att en viss person, i det nämnda fallet professor Alwall, kunnat
förena en grundlig kännedom om hela medicinen med ett särskilt dokumenterat
intresse för ett specialområde. Det kunde förefalla som om denna
organiska utveckling av en dylik professur vore att föredraga, att m. a. o.
mannen, väl kvalificerad inom hela invärtesmedicinen, först skall finnas
och sedan hans specialintresse får tjäna som kristallisationspunkt för
inrättande av en professur, i början måhända personlig. Minst en högt
kvalificerad forskare av detta slag finns redan inom landet.
Fakulteten vill sålunda i princip uttala sitt gillande av motionen men
samtidigt ifrågasätta om icke en sådan professur helst borde göras personlig
och uppbyggas kring en redan inom landet befintlig, högt kvalificerad
forskare på området.
Medicinska fakulteten i Lund har anfört bland annat följande.
Såsom framhålles i motionen ha de allergiska sjukdomarna stor medicinsk
och social betydelse. Till de mest svårbehandlade och mest invalidiserande
av dessa hör astma. Det finns för närvarande i landet ingen ordinarie
akademisk lärarbefattning med speciell inriktning på invärtes
medicinsk allergologi men väl överläkar- resp. biträdande överläkartjänster
vid specialavdelningar, avsedda huvudsakligen för vården av
dylika sjukdomsfall.
Då det för forskningen och undervisningen är angeläget att detta specialområde
blir representerat av en ordinarie akademisk lärare, vill fakulteten
varmt förorda, att den föreslagna utredningen kommer till stånd.
Medicinska fakulteten i Göteborg har avgivit följande yttrande.
Invärtesmedicin, ett av de grundläggande ämnena i den kliniska undervisningen
till medicine licentiatexamen, har ett mycket stort ämnesområde.
Genom den snabba utveckling, som den invärtesmedicinska forskningen
undergått de senare årtiondena, ha en mångfald olika subspecialiteter
utbildats. Till skillnad från andra stora ämnesområden har undervisningen
och forskningen inom invärtesmedicinen i mycket ringa omfattning blivit
tillgodosedd med lärar- eller forskningstjänster, som äro speciellt avsedda
för sådana subspecialiteter. På samma gång som det är önskvärt att hålla
ämnet invärtes medicin samman för undervisningen på medicine kandidatstadiet,
torde det vara nödvändigt med specialtjänster såväl för forskningen
som för undervisningen på högre stadier. Härigenom skulle en fortsatt
allsidig utveckling av de olika subspecialiteterna inom den invärtesmedicinska
ämnesgruppen kunna stimuleras. Fakulteten får därför nu — såsom
tidigare skett i flera petitaframställningar — starkt understryka behovet
av imättandet av särskilda tjänster för olika subspecialiteter inom
det invärtesmedicinska området. Sådana tjänsters innehavare skola ha till
huvuduppgift att ägna sig åt forskning men böra även ha viss undervisningsskyldighet.
De torde lämpligen —- såvida det icke är fråga om professurer
— organisatoriskt vara underställda professor i invärtesmedicin.
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1959
3
Vad gäller den aktuella motionen har fakulteten svårt att finna den
av motionären föreslagna subspecialiteten, invärtesmedicinsk allergologi,
vara den, som i första hand bör ha egen företrädare. Fakulteten har tidigare
anhållit om inrättande av särskilda tjänster i lungsjukdomar (professur),
i endokrinologi (laboratur) samt i njursjukdomar (laboratur) och
anser, att dessa äro av samma angelägenhetsgrad som professur i invärtesmedicinsk
allergologi. Detta torde även gälla de mycket viktiga ämnesområdena
kardiologi och haematologi.
Såsom framhållits av såväl universitetsutredningen (SOU 1958: 32) som
av utredningsmannen för regionsjukvården i riket (SOU 1958: 26) bör utvecklingen
av subspecialiteterna inom ett sådant ämne som invärtesmedicin
framför allt knytas till den aktuella tillgången på högt kvalificerade
forskare och icke till en, visserligen i och för sig önskvärd men i huvudsak
teoretisk, allmän uppdelning av ämnet. För att tillgodose dessa önskemål
finner fakulteten det vara lämpligt med inrättandet av en forskningsprofessur
i invärtesmedicin. Den subspecialitet, inom vilken denna professur
komme att arbeta, skulle bestämmas av den mest kvalificerade tillgängliga
forskarens vetenskapliga inriktning. Fakulteten skulle med glädje hälsa
inrättandet av en sådan professur vid Göteborgs universitet.
Fakulteten tillstyrker sålunda det i motionen framförda förslaget men
vill samtidigt framhålla, att behovet av sluttjänster för andra subspecialiteter
inom invärtesmedicinens ämnesområde är minst lika stort som beträffande
invärtesmedicinsk allergologi. Dessutom vill fakulteten framhålla,
att tillkomsten av en dylik befattning icke bör få inverka hämmande
på realiserandet av fakultetens tidigare förslag om inrättandet av särskilda
tjänster inom viktiga delar av invärtesmedicinen.
Karolinska institutets lärarkollegium har anfört bland annat följande.
I vad avser undervisningen bör densamma, så långt det gäller medicine
licentiatexamen, icke alltför mycket uppsplittras på deldiscipliner under
invärtesmedicinen. Den grundutbildning inom detta ämne, som den blivande
läkaren skall undergå, meddelas enligt lärarkollegiets mening i lämpligaste
form förlagd till medicinsk klinik med specialämnen som integrerande
delar. Den föreslagna professuren skulle därför få sina undervisningsuppgifter
förlagda till högstadiet, d. v. s. forskarutbildningen efter avlagd medicine
licentiatexamen och vidareutbildningen av legitimerade läkare.
I sitt betänkande om läkarutbildningen lämnade 1948 års läkarutbildningskommitté
frågan om formerna för utbildningen efter medicine licentiatexamen
i stort sett öppen och lämnade densamma åt framtida utredning.
Såväl inom de medicinska fakulteterna som inom Sveriges Läkarförbund
har sedermera frågorna om vidareutbildning och specialisering varit föremål
för överväganden i skilda sammanhang. Utan tvekan föreligger ett
starkt behov av specialiserade lärarbefattningar för här ifrågavarande
undervisning. Enligt lärarkollegiets uppfattning erfordras emellertid en
organisationsplan för denna i dess totalitet, och det synes önskvärt att i syfte
att åstadkomma en dylik plan en samordning sker av de strävanden att utbygga
den medicinska forsknings- och vidareutbildningsorganisationen,
som från olika håll gör sig gällande. Denna samordning torde böra åstadkommas
inom ramen för en utredning, som beaktar icke blott det föreliggande
utan även i övriga olika sammanhang framförda förslag till inrättande
av nya forskar- och lärarbefattningar.
4
Statsutskottets utlåtande nr lb9 år 1959
Vidkommande forskningen är denna med ökad specialisering inom
invärtesmedicinen i starkt behov av befattningar för högt specialiserade
forskare inom underdiscipliner. I olika länder förefinnes en tendens att för
forskning och forskarutbildning inrätta smärre avdelningar inom olika
specialfack vid medicinska undervisningscentra. Vad beträffar den invärtesmedicinska
allergologien finnes en hel rad tillstånd, vid vilka allergiska
reaktioner är av väsentlig betydelse. Det synes lärarkollegiet starkt motiverat
från forskningssynpunkt att den föreslagna professuren kommer till
stånd.
När det gäller sjukvården behöver en företrädare för en sjukhusavdelning,
å vilken invärtesmedicinska allergiska sjukdomar behandlas, framför
allt en invärtesmedicinsk skolning. Han behöver dessutom speciella kunskaper
i allergologi och även i lungfysiologi. En befattning som forskare
och lärare inom invärtesmedicinsk allergologi synes därför böra vid avpassandet
av kompetenskraven givas den förankring i allmän invärtesmedicin,
som kommer till synes i det i motionen ställda förslaget.
Sammanfattningsvis vill lärarkollegiet uttala, att den föreslagna professuren
bör komma till stånd, men att dessförinnan de med densamma
förenade undervisningsuppgifterna böra konkretiseras i samband med en
utredning rörande den fortsatta utbildningen av medicine licentiater, varjämte
professuren givetvis bör angelägenhetsgraderas i förhållande till
andra på dagordningen vid de medicinska lärosätena stående ordinarie
lärarbefattningar. Den av motionären föreslagna utredningen tillstyrkes
med det vidgade innehåll, som angives i lärarkollegiets yttrande.
Kanslern för rikets universitet hänvisar till de synpunkter som framförts
av medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala och lärarkollegiet
vid karolinska institutet.
Utskottet får i likhet med motionären och de i ärendet hörda akademiska
myndigheterna framhålla den allergiska sjukdomsgruppens mycket stora
praktiska betydelse i medicinskt och socialt avseende. Den i motionen berörda
frågan synes därför utskottet böra bli föremål för närmare övervägande.
Utskottet är likväl icke berett att biträda motionärens förslag om
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle anhålla om särskild utredning
i ärendet. Med anledning av vad i de avgivna remissyttrandena anförts
synes det nämligen — såvitt utskottet kan finna — närmast böra ankomma
på de akademiska myndigheterna att i samband med avgivande av vederbörliga
petitaframställningar framlägga de förslag beträffande i motionen
angivna spörsmål, som kunna befinnas påkallade. Härefter torde det böra
ankomma på kanslern för rikets universitet, som har den samlande överblicken
över de olika äskandena, att pa grundval av dessa närmare utreda
och ta ställning till ifrågakommande förslag i ärendet med beaktande av de
olika synpunkter, som må kunna anläggas på förevarande enligt utskottets
mening betydelsefulla spörsmål, samt göra den framställning till Kungl.
Maj :t som kanslern kan finna befogad.
Statsutskottets utlåtande nr 149 år 1959
5
På grund av vad sålunda framhållits hemställer utskottet,
att motionen II: 178 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 17 november 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 151.