Statsutskottets utlåtande nr 1^2 år 1959
3
Nr 142
Utlåtande i anledning av väckt motion om tillgodoräknande som
merit av viss utlandstjänst.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herrar Hamilton och Fälldin väckt motion
(II: 346) har hemställts, att riksdagen måtte medgiva Kungl. Maj:t att låta
i motionen omförmäld reservpersonal tillgodoräkna sig utlandstjänst i
svenskt uppdrag för löneklass- och pensionsberäkning.
Till stöd för ifrågavarande förslag anförs i motionen följande.
På senare år har Sverige vid olika tillfällen ställt personal till förfogande
för tjänst anordnad av Förenta Nationerna. Så har t. ex. skett vid stilleståndsövervakning
i Korea och Mellersta Östern. Statsanställd personal,
såväl civil som militär, har därvid fått räkna sig FN-tjänstgöringen till godo
vid den statliga löneklass- och pensionsberäkningen.
I praxis har emellertid en kategori — reservanställda officerare och underofficerare
med arvodesbefattning inom försvaret eller i frivillig tjänstgöring
på vakanta löner •— till synes ställts utanför denna naturliga rättighet.
Ett antal f. d. FN-tjänstgörande av denna kategori har utan särskild
motivering förvägrats att i likhet med civila tjänstemän och officerare samt
underofficerare på aktiv stat få sin utlandstjänstgöring tillgodoräknad för
i första hand löneklassuppflyttning. Även för pensionsberäkning kan frågan
hava avgörande betydelse.
I de fall då utlandstjänstgöring fullgjorts under pågående frivillig tjänstgöring
på vakant lön har däremot vederbörande myndigheters förståelse
varit större.
En sådan utlandstjänstgöring har påverkat t. ex. en löneklassuppflyttning,
varemot samma tjänstgöring fullgjord omedelbart före en period av
frivillig tjänstgöring i hemlandet enligt nuvarande praxis icke påverkar
löneklassen.
Detta förhållande synes icke vara rimligt. De berörda reservanställda
bör ur rättvisesynpunkt få tillgodoräkna sig ifrågavarande utlandstjänstgöring
oavsett sambandet med ovannämnd tjänst i hemlandet.
Ur rikets synpunkt synes det vara av största värde att ifrågavarande
reservpersonal, som regel avsedd för ansvarsfulla och viktiga uppgifter,
vid krigsfall i stor utsträckning ställer sig till förfogande för den värdefulla
vidareutbildning, som en lärorik om också ofta riskfylld utlandstjänstgöring
av detta slag innebär. En rätt att tillgodoräkna dylik tjänst kan väl
tänkas öka antalet sökande av berörda kategori.
Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning, statskontoret
och statens lönenämnd.
4
Statsutskottets utlåtande nr H2 år 1959
Försvarets civilförvaltning har anfört följande.
Med anledning av vad motionärerna anfört har civilförvaltningen ansett
sig böra till en början något redogöra för avlöningsbestämmelserna för berörda
personalkategorier.
I de för respektive försvarsgrenar gällande särskilda reservbefälskungörelserna
(SFS 1958: 450—4524 föreskrives genom likalydande bestämmelser,
att personal i reserv äger under fullgörande av densamma jämlikt kungörelserna
åliggande tjänstgöring åtnjuta lön och övriga förmåner enligt vad
i kungörelserna sägs. På grund härav kan endast tjänstgöring fullgjord enligt
den för vederbörande gällande reservbefälskungörelsen tillgodoräknas
för Iöneklassplacering och pension. Att märka är bl. a., alt personal i reserv
icke må för Iöneklassplacering tillgodoräkna civil anställning i statens tjänst
eller tid, under vilken vederbörande under anställning i reserv icke varit
inkallad till tjänstgöring (exempelvis jämlikt bestämmelserna i k. br. 24
maj 1957 angående viss frivillig tjänstgöring vid försvaret, TFA s. 151) och
ej heller innehaft för pensionerad personal vid försvaret avsedd arvodesbefattning.
Genom brev 14 november 1952 (TFA s. 205) har Kungl. Maj:t meddelat
bestämmelser angående lön under tjänstgöring jämlikt reservbefälskungörelserna.
Enligt dessa bestämmelser äger löjtnant under vissa i brevet närmare
angivna villkor uppflyttas från 13 till 17 lönegraden. Sålunda må exempelvis
löjtnant, vars tjänstgöringsskyldighet regleras genom reservbefälskungörelsen
för armén vinna sådan uppflyttning, när han varit officer i
minst 10 år samt fullgjort fyra befälskurser och fyra repetitionsövningar.
Genom generalorder nr 1891/1946 (TFB s. 165) har föreskrivits, att reservpersonalen
— i den mån icke överbefälhavaren annorlunda bestämmer —
må placeras endast i sådana befattningar att vederbörandes militära kunskaper
och färdigheter bliva nyttiggjorda samtidigt som tillfälle beredes vederbörande
till ytterligare fördjupning och komplettering av desamma. Personalen
bör därför företrädesvis placeras till tjänstgöring i avsedda krigsbefattningar
eller i befattningar med arbetsuppgifter, som i möjligaste mån
motsvara krigsbefattningarna.
Enligt nu gällande bestämmelser (k. br. 22 mars 1957, TFA s. 115) åtnjuter
officer i reserven, vilken anlitas exempelvis såsom observatör eller kontrollofficer
i Förenta Nationernas tjänst, bl. a. arvode med belopp motsvarande
honom vid författningsenligt åliggande fredstjänstgöring tillkommande
lön enligt kyrkobokföringsortens ortsgrupp.
Reservanställd officer eller underofficer, som ingår i konlingent ställd
till Förenta Nationernas förfogande, åtnjuter jämlikt Kungl Majds brev 31
januari 1958, nr 4085/1957 (stencil) bl. a. arvode avpassat efter i förenämnda
brev 22 mars 1957 angivna grunder.
Officer på aktiv stat samt innehavare av statlig anställning eller icke statlig
anställning med avlöning enligt av Kungl Maj :t meddelade avlöningsbestämmelser,
som för i sistnämnda båda brev avsedda ändamål beviljats
tjänstledighet, äga för löneklassuppflyttning tillgodoräkna här avsedd
tjänstgöring. Vid tillämpning av pensionsbestämmelser, utfärdade av Kungl
Maj:t, skall vad som stadgats angående tjänstledighet för offentligt uppdrag
tillämpas i fråga om tjänstledighet föranledd av ifrågavarande tjänstgöring.
Rörande förmåner under förordnande å för pensionerad personal avsedd
arvodesbefattning gäller bestämmelserna i Kungl Maj:ts brev 30 juni 1955
(TFA s. 119). Enligt dessa skall reservanställd officer eller underofficer under
förordnande liden uppbära arvode till belopp motsvarande lönen i den
löneklass, som vederbörande i sin egenskap av beställningshavare i reserven
enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser tillhör. Tid för tjänstgöring
Statsutskottets utlåtande nr 742 år 1959
5
i nu avsedd arvodesbefattning tillgodoräknas vederbörande för arvodesförhöjning
svarande mot löneklassuppflyttning i arvodesbefattning samt får
därjämte enligt reservbefälskungörelsens bestämmelser tagas i betraktande
vid löneklassplacering i reservanställningen. I fråga om pensionsförmåner
föreskrives (genom brev 6 juni 1958, TLÅ s. 105), att arvodet skall minskas
med belopp, som befattningshavaren under tiden för förordnandet må äga
uppbära i tjänstc- eller reservpension. Har vederbörande uppburit mot det
kapitaliserade värdet av reservpensionen svarande belopp, skall han under
tiden för förordnandet vara skyldig att å avlöningen i arvodesbefattningen
vidkännas avdrag med belopp svarande mot den reservpension han eljest
för samma tid ägt uppbära. Några generella bestämmelser om rätt att för
beräkning av pension få tillgodoräkna tjänstgöring i arvodesbefattning finnas
icke meddelade. Såvitt för civilförvaltningen är bekant bär icke någon
pensionsavgången anställningshavare i reserven eller reservanställd, förordnad
att uppehålla för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning, ansökt
om att för löneklassplacering (arvodesförhöjning) eller för beräkning av
pension få tillgodoräkna av motionärerna avsedd tjänstgöring.
Vidkommande kategorien reservanställda, tjänstgörande i vakant beställning
eller i sådan befattning, som enligt 1942 års försvarsbeslut avsetts för
ständigt tjänstgörande personal i reserven, har Kungl Maj:t genom brev 27
februari 1953 (TLA s. 31) och 25 september 1953 (TLA s. 241) meddelat avlöningsbestämmelser.
Enligt dessa bestämmelser äger innehavare av fast anställning
vid försvaret, vilken tages i anspråk för tjänstgöring i vakant beställning
eller s. k. 1942-års arvode, åtnjuta arvode med belopp motsvarande
lönen i viss lönegrad och löneklass. Reservanställd erhåller arvode motsvarande
den lönegrad och löneklass, som enligt fredsavlöningsbestämmelserna
för vederbörande äga tillämpning. Arvodesförhöjning motsvarande löneklassuppflyttning
sker enligt samma regler som gälla för personal på aktiv
stat. Tiden för tjänstgöring i vakant beställning tillgodoräknas vederbörande
för löneklassplacering i reservanställningen.
Mot bakgrunden av dessa bestämmelser och med beaktande av att den av
motionärerna avsedda reservpersonalen icke tjänstgjort jämlikt de för dem
gällande reservbefälsbestämmelserna har av principiella skäl viss restriktivitet
iakttagits i fråga om tillgodoräkning av utlandstjänstgöring ävensom
all annan tjänstgöring, vilken icke åligger vederbörande enligt reservbefälsbestämmelserna.
Sålunda har en av kaptenen i flottans reserv K. T. Norén
gjord ansökning att få tillgodoräkna tjänstgöring såsom kontroilofficer
i Korea under tiden 29 mars—28 september 1954 såsom honom åliggande
fredstjänstgöring (60 dagar) genom beslut 10 dec. 1957 (nr 3937) icke föranlett
någon Kungl Maj:ts åtgärd.
Huruvida tjänstgöringen utomlands infallit före, under eller efter tjänstgöring
i vakant beställning (arvode enligt 1942 års beslut eller tjänstgöring
med anlitande av tjänstgöringsmånader) har varit av underordnad betydelse.
Såvitt civilförvaltningen har sig bekant har Kungl Maj:t endast i ett fall
•— nämligen genom beslut 23 november 1956 (nr 895/1956) på ansökan av
kaptenen i flygvapnets reserv S. L. Hultberg — medgivit att utlandstjänstgöring
(i Korea 1 april—28 september 1954) finge tillgodoräknas för arvodesförhöjning.
Kungl Maj:ts ställningstagande i sistnämnda fall torde ha
berott på särskilda omständigheter, bl. a. Hultbergs långvariga tjänstgöring
i vakanta beställningar vid försvaret. I sitt utlåtande över ansökningen avstyrkte
civilförvaltningen bifall till densamma med hänsyn till de konsekvenser,
som enligt ämbetsverkets mening skulle kunna följa, om ett avsteg i
detta fall gjordes från dittills av Kungl Maj:t tillämpad praxis i fråga om
tillgodoräkning av lid för löneklassplacering av reservpersonal. Genom ett
G
Statsutskottets utlåtande nr 142 är 1959
bitall skulle exempelvis vtii^eii kunna komma atl öppnas för tillgodoräkning
av all frivillig reservtjänstgöring oavsett dess art, vilket i sin tur kunde medlöra
motsvarande tillgodoräkningskrav från andra grupper, exempelvis tillgodoräkning
av värnpliktstjänstgöring för löneklassplacering såväl i reserven
som i civil tjänst. Eu i enahanda syfte gjord ansökning av kaptenen i
ingenjörtruppernas reserv S. H. F. Hoffmann, beträffande vilken icke förelåg
motsvarande eller lika starka skäl som beträffande Hultberg, lämnades
också utan bifall av Kungl Maj:t genom beslut 16 maj 1957 (nr 2761/1956).
1 detta sammanhang må vidare nämnas, att kammarrätten genom beslut 18
september 1958 på besvär av kaptenen i intendenturkårens reserv S. T. Arghe
icke medgivit, alt nu ifrågavarande utlandstjänstgöring (i Korea 20 april
1954—25 oktober 1955) finge tillgodoräknas för arvodesförhöjning.
Av del anförda framgår, all reservanställd personal enligt gällande normalregler
för löneklassplacering äger tillgodoräkna bl. a. tid för s. k. författningsenlig
tjänstgöring samt tid, under vilken vederbörande i egenskap av
reservanställd uppehållit för pensionerad personal vid försvaret avsedd arvodesbefattning.
Vidare äger reservanställd komma i åtnjutande av mot löneklassuppflyttning
svarande arvodesförhöjning för tid, under vilken vederbörande
efter frivilligt medgivande tagits i anspråk för tjänstgöring antingen
i vakant beställning eller i sådan befattning som enligt 1942 års försvarsbeslut
avseils för ständigt tjänstgörande reservpersonal eller ock med lön
Irån av försvarsgrcnselief disponerade tjänstgöringsmånader.
I fråga om rätt för reservpersonal att för pension tillgodoräkna arvodestid
eller frivillig tjänstgöring ha några generella bestämmelser därom icke meddelats.
Erinras må i sammanhanget, att dylika bestämmelser om tillgodoräkning
i pensionsliänscende icke heller ba meddelats beträffande personal på
aktiv stat eller i reserv, som åtnjutit tjänstledighet (avsked) för att deltaga
i de båda sista finska krigen eller för tjänstgöring vid etiopiska krigsmakten.
Såsom ovan framhållits bar löneklassuppflyttning (och befordran till lönegrad)
för reservanställd personal medgivits endast på grund av tjänstgöring
fullgjord enligt gällande reservbefälskungörelse, förordnande i arvodesbefattning
för pensionerad militär personal samt annan tjänstgöring, till
vilken personalen blivit inkallad, exempelvis tjänstgöring i vakant beställning.
Med undantag för fallet Hultberg ha, såvitt civilförvaltningen har sig
bekant, några medgivanden i särskild ordning (efter därom gjorda ansökningar)
icke lämnats officer eller underofficer i reserven att för arvodesförhöjning
tillgodoräkna annan tjänstgöring än den nyss åsyftade. Bakgrunden
härtill torde, såvitt civilförvaltningen kan förstå, ha varit eu strävan
alt icke tillgodoräkna annan tjänstgöring än sådan som haft anknytning
till personalens krigsbefattningar eller åtminstone avsett tjänst inom svenska
krigsmakten. I de fall försvarsgrenschef beretls tillfälle yttra sig över
ansökningar rörande tillgodoräkning av ifrågavarande utlandstjänstgöring
synes även nyssnämnda synpunkt ha varit vägledande.
Den utlandstjänstgöring, om vilken här är fråga, torde i många fall ha
stort militärt värde även för reservpersonalen. Civilförvaltningen anser det
dock kunna ifrågasättas, om tjänstgöringen är av sådan betydelse för vederbörandes
freds- och/eller krigsbefattning, att tillräckliga skäl föreligga
lör tillgodoräkning av tjänstgöringen på sätt motionärerna föreslagit. De
betänkligheter av principiell art, som måste resas mot avsteg från hittills
tillämpad praxis i fråga om tillgodoräkning av utlandstjänstgöring, äro enligt
civilförvaltningens mening också så tungt vägande, att civilförvaltningen
anser sig icke kunna förorda ändrade principer i fråga om bedömningen av
ansökningar om tillgodoräkning för löneklassplacering (arvodesförhöjning)
och pension av frivillig tjänstgöring fullgjord av personal i reserven.
Statsutskottets utlåtande nr l''+2 år 1959
7
Statskontoret har anfört följande.
Statskontoret vill erinra, att frågan om löneklassplaceringen för reservanställda
officerare och underofficerare var föremål för ingående prövning
i samband med tillkomsten år 1943 av gällande bestämmelser rörande bland
annat reservbefälets löneförmåner. Härvid ifrågasatt uppmjukning av då
gällande regler i berörda hänseende vann icke statsmakternas tillmötesgående
utan förutsattes, att löneklassplaceringen under ordinarie tjänstgöring
skulle — liksom dittills — bestämmas utan avseende å annan tjänstgöring,
samt att uppflyttning i löneklass — i anslutning till de härutinnan för motsvarande
personal å aktiv stat gällande grunderna — endast skulle kunna
äga rum efter i allmänhet tre års effektiv tjänstgöring (se prop. 1943: 143
s. 53 f). Reservpersonalens löneklassplacering enligt de sålunda antydda
normerna har erhållit direkt tillämpning endast beträffande sådan fredstjänstgöring,
som författningsenligt åligger denna personalkategori att fullgöra
(kung. 1943:815, 816 och 817). Löneklassplaceringen i fråga blir
emellertid av betydelse för den ersättning, som enligt särskilda bestämmelser
utgår till reservpersonal under frivillig tjänstgöring vare sig fråga härvid
är om tjänstgöring i vakanta beställningar (k. br. 27/2 1953), förordnande
å för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning (k. br. 30/6
1955) eller viss tjänstgöring utom riket (k. br. 22/3 1957 och 29/3 1957L
Ehuru ett ianspråktagande av reservpersonal för frivillig fredst jänstgöring
ingår som ett förutsatt led i fyllandet av den totala befälskadern, har
dylik tjänstgöring — frånsett tid, varunder vederbörande innehaft för pensionerad
personal avsedd arvodesbefattning — icke ansetts böra inverka på
löneklassplaceringen av reservpersonalen i denna deras egenskap. Tillräckliga
skäl att i berörda hänseende överväga en förmånsställning för sådan frivillig
tjänstgöring, som fullgöres utomlands, torde knappast föreligga. Enligt
vad statskontoret under hand inhämtat, har det icke mött några som
helst svårigheter att i erforderlig utsträckning disponera reservpersonal för
tjänstgöring av sistnämnd art på hittills tillämpade villkor. Ämbetsverket
anser sig således icke kunna biträda motionärernas förslag i denna del.
Den i motionen berörda frågan om tillgodoräkning av utlandstjänst för
pensionsberäkning synes innefatta ett spörsmål, som enligt statskontorets
mening bör lösas från fall till fall i anslutning till de nya, vid 1958 års Briksdag
antagna grunderna för pensionering av statsanställda, enligt vilka
pensionsrätt förutsatts kunna, oberoende av anställningsform, förvärvas
under hänsynstagande till anställningens reella beskaffenhet.
Statens lönenumnd har anfört följande.
Enär Kungl. Maj :t enligt gällande bestämmelser torde ha befogenhet att
i lönehänseende besluta om tillgodoräkning av tjänstgöring av det slag,
som motionärerna synas avse, och då generella föreskrifter om sådan tillgodoräkning
enligt lönenämndens mening icke lämpligen böra utfärdas, får
nämnden avstyrka bifall till motionen i denna del.
Utskottet. I den föreliggande motionen yrkas, att reservanställda officerare
och underofficerare med arvodesbefattning inom försvaret eller i frivillig
tjänstgöring på vakanta löner skall för löneturs- och pensionsberäkning
få räkna sig till godo fullgjord tjänstgöring i tjänst anordnad av Förenta
Nationerna. I anledning av nämnda yrkande må erinras, att reservanställd
personal enligt gällande normalregler för löneklassplacering äger
tillgodoräkna endast tid för fullgörande av s. k. författningsenlig (obliga
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 142 år 1959
torisk) tjänstgöring ävensom tid, varunder vederbörande i egenskap av reservanställd
uppehållit för pensionerad personal vid försvaret avsedd arvodesbefattning;
reservanställd äger därjämte åtnjuta mot löneklassuppflyttning
svarande arvodesförhöjning för tid, varunder vederbörande efter frivilligt
medgivande tagits i anspråk för tjänstgöring antingen i vakant beställning
eller i sådan befattning som enligt 1942 års försvarsbeslut avsetts
för ständigt tjänstgörande reservpersonal eller ock med lön från av försvarsgrenschef
disponerade tjänstgöringsmånader. I övrigt grundar frivillig
tjänstgöring inte någon tillgodoräkningsrätt i löneturshänseende för reservpersonalen.
I fråga om rätt att för pension tillgodoräkna arvodestid eller frivillig
tjänstgöring har några generella bestämmelser inte meddelats.
Mot bakgrunden av vad som sålunda gäller ter det sig naturligt att hittills
stor restriktivitet iakttagits, när frågor om tillgodoräkning i löneturshänseende
av i motionen avsedd utlandstjänstgöring — liksom av frivillig
tjänstgöring i allmänhet — dragits under Kungl. Maj:ts prövning. Såsom
försvarets civilförvaltning upplyst har avgörandet av dylika framställningar
endasf i ett fall gått i positiv riktning, vilket torde ha haft sin grund i alldeles
speciella omständigheter, bl. a. långvarig tjänstgöring i vakanta beställningar.
Ett lagfästande av en generell tillgodoräkningsrätt vid här ifrågavarande
utlandstjänstgöring synes utskottet inte praktiskt genomförbart
så länge någon motsvarande rätt — frånsett fall av tjänstgöring i arvodesbefattningar
och i vakanta beställningar — inte föreligger vid reservpersonalens
frivilliga tjänstgöring inom den svenska krigsmakten. Utskottet kan
för sin del alltså inte biträda motionsyrkandet, i vad det avser tillgodoräkning
för löneklassplacering.
Såsom statskontoret framhållit torde uppkommande frågor om tillgodoräkning
av utlandstjänstgöring för pensionsberäkning kunna lösas från
fall till fall i anslutning till de nya grunderna för pensionering av statsanställda.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 346 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 november 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 141.