Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
1
Nr 50
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension, m. m., dels i ämnet väckt motion.
Genom en den 13 november 1959 dagtecknad proposition, nr 175, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga nedan intagna förslag till
1) förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen om försäkring för allmän tilläggspension,
2) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension, m. m.,
3) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension, m. m.,
4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623),
5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272),
6) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946
(nr 469),
7) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)
om allmän sjukförsäkring,
8) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)
om moderskapshjälp,
9) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken,
10) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
11) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
12) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och
13) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953
(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,
1_Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Det under punkten 10) ovan upptagna lagförslaget har hänvisats till
konstitutionsutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet.
I samband med propositionen har utskottet behandlat den i anledning
därav väckta motionen I: 611 av herr Aastrup, vari hemställes, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen måtte besluta,
*att beloppsgränsen för inbetalning till riksförsäkringsanstalten skall höjas
från föreslagna 1 000 till 2 000 kronor,
att socialförsäkringsbolagen skall äga rätt att debitera och uppbära arbetsgivareavgift
för allmänna tjänstepensioneringen,
att anståndstiden för inbetalning av arbetsgivareavgift utsträckes från
föreslagna 2 månader till 4 månader,
att utskottet måtte utarbeta av ovannämnda förslag föranledda ändringar
i föreslagen lagtext samt
att riksdagen i övrigt måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
i motionen anförts».
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag rörande administrationen av försäkringen
för allmän tilläggspension under det inledande skedet, då förvaltningsuppgifterna
främst består i beräkning av pensionsgrundande inkomst,
registrering av sådan inkomst och pensionspoäng samt beräkning och uppbörd
av avgifter. Vidare föreslås vissa kompletterande regler för beräkningen
av pensionsgrundande inkomst och avgifter.
Beräkning av pensionsgrundande inkomst föreslås skola utföras av de
lokala skattemyndigheterna, dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, och
i Stockholm av överståthållarämbetet. Beräkningen verkställes med ledning
av taxeringsmaterialet. Beträffande de regler, som skall tillämpas vid beräkningen
av pensionsgrundande inkomst, föreslås bl. a., att avdrag på den försäkrades
lön för sådana premier, som avser tjänstepensionering vid sidan
av den allmänna tilläggspensioneringen, inte skall minska den pensionsgrundande
inkomsten.
Registrering av pensionsgrundande inkomst samt uträkning och registrering
av pensionspoäng föreslås skola ske hos de allmänna centralsjukkassorna.
Debitering och uppbörd av arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensioneringen
samordnas med debiteringen och uppbörden av arbetsgivarnas avgifter
för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten samt
deras bidrag till sjukförsäkringen och moderskapshjälpen. Arbetsgivarna
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
skall årligen lämna särskilda uppgifter för fastställande av underlaget för
avgiftsberäkningen. I samband därmed bortfaller viss nuvarande uppgiftsskyldighet.
Riksförsäkringsanstalten beräknar avgifterna och bidragen. Uppbörden
sker genom riksförsäkringsanstalten, om summan av avgifterna och
bidragen överstiger 1 000 kr., och eljest i samband med de allmänna skatterna.
De försäkrades egna avgifter uträknas av de lokala skattemyndigheterna
och överståthållarämbetet i samband med beräkningen av pensionsgrundande
inkomst. Uppbörden sker i samband med de allmänna skatterna.
I propositionen föreslås därjämte en rad författningsändringar i anledning
av förslagen rörande tilläggspensioneringens administration m. m. Därvid
märkes bl. a. att avgifterna till tilläggspensioneringen skall vara avdragsgilla
i skattehänseende.
Författningsförslag
Förslag
till
Förordning
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För här i riket bosatt försäkrad skall pensionsgrundande inkomst enligt
lagen om försäkring för allmän tilläggspension bestämmas av den lokala
skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats
till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest
han icke haft att erlägga sjömansskatt. Vad nu sagts om lokal skattemyndighet
skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.
För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den pensionsgrundande
inkomsten bestämmas av överståthållarämbetet.
2 §.
Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst
än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering
till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller inkomst för vilken den försäkrade
haft att erlägga sjömansskatt, med ledning av redares kontrolluppgift
enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxeringsförordningen. Vid
taxeringsändring eller eftertaxering skall dock verkställd beräkning av pen
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år li)59
sionsgrundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen
föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra
kronor.
3 §.
Inkomst av anställning, för vilken utomlands bosatt försäkrad icke är
skattskyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift
från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter
det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt
1 § har att bestämma den försäkrades pensionsgrundande inkomst. I uppgiften
skall angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och
adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den
tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den
försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ett exemplar
av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till
den försäkrade.
Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt förordningen
angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension, in. in. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i
nämnda förordning.
4 §.
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om försäkring för allmän tilläggspension, gälla följande.
Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad till arbetstagare, som
avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall uppskattas i
enlighet med vad riksförsäkringsanstalten föreskriver. Vad nyss sagts skall
jämväl äga tillämpning beträffande förmån av kost eller bostad, som försäkrad
åtnjutit under bosättning utomlands.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, därest kostnaderna
minskade med erhållen kostnadsersättning uppgå till minst femhundra
kronor.
Riksförsäkringsanstalten äger meddela särskilda föreskrifter angående
beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt förordningen om
statlig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt
av rörelse.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete skall från inkomst av
rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. I fråga om
inkomst av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande underskott
å sådan jordbruksfastighet, som brukats av den försäkrade.
5 §•
Efter anmaning av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet
eller lokal skattemyndighet åligger det försäkrad och hans
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
arbetsgivare att i den omfattning och inom den tid, som i anmaningen angivits,
meddela de upplysningar, som finnas erforderliga för beräkning av
pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.
6 §•
Förekommer anledning att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
hänföra belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst
av anställning, till inkomst av annat förvärvsarbete eller att eljest
hänföra visst belopp till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit,
skall, där hinder ej möter, den försäkrade beredas tillfälle att yttra sig. Dock
vare detta ej nödigt i fråga om misskrivning eller annat uppenbart förbiseende
eller då eljest yttrande av den försäkrade uppenbarligen icke är erforderligt
för frågans bedömande.
7 §■
Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivit oriktigt beräknad
på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller
ovetskap om förhållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande
inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig,
beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad
nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av avgiftsunderlag
enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen
om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. belopp, som ingår i inkomst
av anställning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget eller
belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant
underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av
sjätte året efter det år, som inkomsten avser.
Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för försäkrad,
skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas,
undanröjas.
8 §•
Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst
av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänförts
till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts
till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas
om avvikelsen och skälen härför.
Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad, vilken icke
avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om den beräknade
pensionsgrundande inkomsten.
Pensionsgrundande inkomst som överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet
bestämt senast den 20 november under taxeringsåret skall, därest
debetsedel å slutlig skatt utfärdas för den försäkrade, angivas å debetsedeln.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Har pensionsgrundande inkomst bestämts efter nämnda tidpunkt, skall
underrättelse härom sändas till den försäkrade.
Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall underrättelse
om ändringen och skälen härför sändas till den försäkrade.
Underrättelse enligt första, andra eller fjärde stycket skall innehålla upplysning
om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.
9 §•
Underrättelse, som avses i 8 § första stycket, skall översändas i rekommenderat
brev.
Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall översändas
i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försändelsen
såsom obeställbar och förekommer anledning antaga att vederbörande
kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning
54 § taxeringsförordningen stadgar.
10 §.
Handling, som upprättats för beräkning av pensionsgrundande inkomst
eller som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning,
må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och för sin
befattning bör erhålla del därav. Ledamot av taxeringsnämnd eller prövningsnämnd
må taga del av handling som nyss sagts.
Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den
mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning åligger
honom jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller handling,
som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upprättats
vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom handling,
som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.
Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må
ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller
yppa innehållet i sådan handling.
11 §•
Över sådant beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst,
varom den försäkrade erhållit i 8 § första eller andra stycket angiven underrättelse
senast den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras
hos riksförsäkringsanstalten senast den 31 oktober under nämnda år. Har
den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han erhållit
underrättelsen efter den 30 september under taxeringsåret, må besvär
anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke
under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i
8 § tredje stycket sägs, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel
eller underrättelse.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Över beslut, varigenom överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet
ändrat verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst, må besvär
anföras hos riksförsäkringsanstalten inom en månad efter det den försäkrade
erhållit del av beslutet.
Besvär skola ingivas eller insändas till den myndighet vars beslut överklagas.
Nämnda myndighet har att med eget yttrande översända handlingarna
i målet till riksförsäkringsanstalten. Den omständigheten att besvären
ingivits eller insänts direkt till riksförsäkringsanstalten må dock ej utgöra
hinder för besvärens prövning.
Klagan över riksförsäkringsanstaltens beslut enligt denna förordning
föres hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet
inom en månad efter det klaganden erhållit del av beslutet.
över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras.
Riksförsäkringsanstaltens, överståthållarämbetets och lokal skattemyndighets
beslut lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.
12 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Förslag
till
Förordning
angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
Om arbetsgivares avgifter
Inledande stadganden
1 §•
Angående debitering och uppbörd av avgift från arbetsgivare enligt lagen
om försäkring för allmän tilläggspension, bidrag från arbetsgivare jämlikt
lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt avgift
för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
jämte tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg
jämlikt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.
skall gälla vad nedan stadgas.
Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstalten
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning anstalten
bestämmer.
2 §•
I denna förordning förstås med
arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter och bidrag enligt
1 § första stycket;
avgiftsunderlag: belopp varå avgift eller bidrag, som avses i 1 § första
stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;
utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas.
Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till försäkringen för
allmän tilläggspension skall med lön enligt denna förordning förstås jämväl
sådan ersättning, som enligt 5 § andra stycket lagen om försäkring för allmän
tilläggspension anses såsom inkomst av anställning.
Avgiftsunderlag och uppgiftsskyldighet m. m.
3 §.
Avgiftsunderlag bestämmes av riksförsäkringsanstalten och angives i hela
hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt
hundratal kronor, bortfaller.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Avlider arbetsgivare, skall för det utgiflsår, då dödsfallet inträffade, a\-giftsunderlag bestämmas för dödsboet efter honom och avse både lön, som
den avlidne utgivit, och lön, som utgivits av dödsboet.
4 §.
Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av
de i 1 § angivna lagarna samt förordningen angående redares avgift i vissa
fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. in. gälla följande.
Jämväl såvitt gäller avgiftsunderlag för avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
skall, där fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 §
första stycket förordningen om sjömansskatt, bortses från arbetstagare,
vars lön hos arbetsgivaren under året icke uppgått till trehundra kronor,
så ock från annan naturaförmån än kost eller bostad.
Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas
efter regler, som fastställas av riksförsäkringsanstalten. Vad angår dylika
förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om
sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka
motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som erlagt sjömansskatt
värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen,
må göras i den mån riksförsäkringsanstalten så medgiver. Sådant
medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till
minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller,
efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.
5 §•
Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd
arbetstagare med minst trehundra kronor, är skyldig att nästföljande år
utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) till ledning för beräkning
av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas
å blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsanstalten.
Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av de kontrolluppgifter,
vilka han enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten
taxeringsförordningen har att avlämna för inkomsttaxeringen, ävensom av
uppgift som avses i 3 § förordningen angående beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension. Befrielse
från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsanstalten
eller, efter Konungens bemyndigande, av myndighet som anstalten bestämmer.
Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i
samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen ävensom
hos riksförsäkringsanstalten och sjöinansskattekontoret.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
6 §.
Arbetsgivaruppgift skall av annan arbetsgivare än som i andra stycket
sägs avlämnas till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde
han skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han icke skall
taxeras till sådan skatt, han hedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Vad nu
sagts om lokal skattemyndighet skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.
Redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivaruppgift
till sjömansskattekontoret.
Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari månad
eller, i fråga om redare som avses i nästföregående stycke, före utgången
av februari månad året näst efter utgiftsåret.
På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av särskilda omständigheter
hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid, må
myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall avlämnas, utsätta annan
tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.
7 §•
Arbetsgivare, som icke inom föreskriven tid avlämnat arbetsgivaruppgift
eller uppgift som avses i 5 § andra stycket, må anmanas att inkomma
med de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivaruppgift ofullständig,
må arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma.
Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den omfattning
och inom den tid, som i anmaningen angivits, meddela de upplysningar
som finnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren.
För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt
denna förordning är arbetsgivare, som avses i 78 § 1 mom. uppbördsförordningen,
skyldig att efter anmaning tillhandahålla där angivna handlingar.
I fråga om verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket
nämnda moment sägs.
Anmaning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkringsanstalten,
överståthallarämbetet, lokal skattemyndighet eller föreståndaren för
sj ömansskattekontoret.
I anmaning må vite föreläggas.
8 §•
överståthållarämbetet, de lokala skattemyndigheterna och sjömansskattekontoret
skola pa sätt riksförsäkringsanstalten närmare föreskriver utöva
kontroll av att uppgiftsskyldiglieten enligt denna förordning fullgöres.
9 §•
överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
åligger att till riksförsäkringsanstalten inom tid och på sätt anstalten bestämmer
överlämna det ena exemplaret av inkomna arbetsgivaruppgifter.
10 §.
Har arbetsgivaruppgift ej avlämnats eller kan, på grund av brister i sådan
uppgift, i bokföring eller i anteckningar om utgivna löner, avgiftsunderlag
icke tillförlitligen beräknas, skall avgiftsunderlaget uppskattas efter vad
med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och
omfattning finnes skäligt.
11 §•
Förekommer anledning att bestämma avgiftsunderlag med avvikelse från
arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräkning av
avgiftsunderlag lämnad uppgift, skall där hinder ej möter arbetsgivaren
beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt beträffande
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest
yttrande av arbetsgivaren uppenbarligen icke är erforderligt för frågans
bedömande.
12 §.
Har arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräkning
av avgiftsunderlag lämnad uppgift icke blivit följd, skall till arbetsgivaren
sändas underrättelse om i vilka hänseenden uppgiften frångåtts
samt om skälen härför.
Har avgiftsunderlag bestämts för arbetsgivare, som underlåtit att lämna
uppgift till ledning för beräkning av sådant underlag, skall underrättelse
om avgiftsunderlaget sändas till arbetsgivaren.
13 §.
Finner riksförsäkringsanstalten, att avgiftsunderlag bliv it oriktigt på
grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall
anstalten, sedan arbetsgivaren erhållit tillfälle att yttra sig, ändra avgiftsunderlaget,
därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning, då vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst belopp, som ingår i avgiftsunderlag, ansetts utgöra inkomst av
annat förvärvsarbete eller belopp, som icke hänförts till avgiftsunderlaget,
ansetts utgöra inkomst av anställning. Om ändringen skall arbetsgivaren
underrättas.
Ändring må icke ske efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har
arbetsgivaren avlidit, må för honom beräknat avgiftsunderlag icke höjas
efter utgången av andra året efter det, under vilket bouppteckning efter
honom blivit ingiven för registrering.
14 §.
Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för beräkning
av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelan
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
det följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för honom
icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riksförsäkringsanstalten
bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda
förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas
om vad som undandragits är att anse såsom ringa.
Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i föregående
stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt
förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning
icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning
av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämpning
av 10 §.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.
Om riksförsäkringsanstaltens beslut skall arbetsgivaren underrättas.
Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter
utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, påföres
avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med
mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår,
under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.
15 §.
Underrättelse som avses i 12—14 §§ skall innehålla upplysning om vad
som skall iakttagas vid anförande av besvär över riksförsäkringsanstaltens
beslut.
Underrättelse som nyss sagts ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari
vite förelagts, skall översändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis.
Återkommer försändelse som obeställbar och förekommer anledning
antaga att vederbörande kan anträffas, skall underrättelsen eller anmaningen
delgivas honom i den ordning 54 § taxeringsförordningen stadgar.
Debitering och uppbörd m. m.
16 §.
Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsanstalten och påföres i helt
antal kronor, varvid öretal bortfaller.
17 §.
Arbetsgivaravgift uppgående till högst ettusen kronor skall, därest riksförsäkringsanstalten
icke annat bestämmer, påföras i samband med slutlig
skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen. Vad nyss
sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest
anstalten finner skäl därtill föreligga.
Riksförsäkringsanstalten skall särskilt för varje uppbördsdistrikt, såvitt
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
13
gäller Stockholm före den 1 augusti och i övrigt före den 1 september under
året näst efter utgiftsåret, lämna vederbörande lokala skattemyndighet uppgift
om de arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.
18 §.
Annan arbetsgivaravgift än som avses i 17 § uppbäres av riksförsäkringsanstalten.
19 §.
Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, debiteras
under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning å den slutliga
avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift.
Arbetsgivaravgift, som utöver tidigare påförd slutlig avgift skall erläggas
på grund av beslut om höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering, påföres
såsom tillkommande avgift.
20 §.
Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens
under nästföregående år debiterade slutliga avgift. Är den för utgiftsåret
fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension högre eller lägre än procentsatsen för det år
som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn härtill
tagas vid bestämmandet av den preliminära avgiften.
Har slutlig avgift som avses i föregående stycke icke påförts arbetsgivaren,
skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall
den preliminära avgiften bestämmas till belopp, vilket beräknas så nära som
möjligt komma att motsvara den slutliga avgiften.
Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall jämväl göras,
därest det kan antagas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att
avvika från den i första stycket angivna slutliga avgiften med minst en
femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning må ske även i annat fall
än nyss är sagt, därest skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift
och påräknelig slutlig avgift skulle bliva mer betydande eller annan särskild
omständighet föreligger.
21 §.
Påförd preliminär avgift må för vinnande av bättre överensstämmelse
med den påräkneliga slutliga avgiften genom jämkning bestämmas att utgå
med annat belopp, därest detta över- eller understiger den påförda preliminära
avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning må ske även
i annat fall än nyss är sagt, om ändringen av den påförda preliminära avgiften
skulle bliva mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Jämkning må icke verkställas efter utgiftsårets utgång med mindre den
preliminära avgiften därigenom nedsättes. Ansökan om sådan jämkning
skall av arbetsgivare ingivas före utgången av april månad året näst efter
utgiftsåret.
22 §.
Riksförsäkringsanstalten äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter
för beräkning eller jämkning av preliminär avgift.
Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med högre belopp än som
följer av 20 § första stycket eller finnes böra höjas genom jämkning, bör
arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig, innan den preliminära avgiften
bestämmes eller jämkning sker.
Har uppgift, som arbetsgivare lämnat för beräkning av preliminär avgift
eller för jämkning av sådan avgift, frångåtts av riksförsäkringsanstalten,
skall arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och skälen härför. Beträffande
sådan underrättelse skall gälla vad i 15 § stadgas.
23 §.
Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiga eller kunna beräknas
komma att överstiga tjugufemtusen kronor, är skyldig att snarast till riksförsäkringsanstalten
anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet.
24 §.
Under varje år skall arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av
riksförsäkringsanstalten, erlägga ett belopp motsvarande skillnaden mellan,
å ena sidan, den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift,
som debiterats under nästföregående år, och, å andra sidan, den i avräkning
mot nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften.
25 §.
Belopp som avses i 24 § skall erläggas senast den 18 februari, om det understiger
trehundra kronor, samt eljest med en sjättedel senast den 18 i
envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december,
dock att de delbelopp, som skola erläggas senast den 18 i de fem förstnämnda
månaderna, skola avrundas till närmast lägre hela antal kronor, därvid återstoden
skall erläggas senast den 18 december.
Om det i 24 § avsedda beloppet under det år, då beloppet skall erläggas,
ändras genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift eller
om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, skall det belopp, som återstår
att betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkringsanstalten
bestämmer, varvid såsom senaste inbetalningsdag eller senaste
inbetalningsdagar skall föreskrivas den 18 i månad eller månader, som
angivas i föregående stycke och som infalla under återstoden av året.
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 15
Det sagda skall även gälla i fråga om preliminär avgift som debiteras under
utgiftsåret.
Tillkommande avgift skall enligt riksförsäkringsanstaltens bestämmande
erläggas senast den 18 i månad eller månader, som angivas i första stycket,
dock att avgiften icke må fördelas till betalning vid flera än sex inbetalningstillfällen.
26 §.
Riksförsäkringsanstalten må, när synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva
anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp, som
uppbäres av anstalten och förfaller till betalning efter det ansökan om
anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst två månader efter
utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas.
Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet
icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för
beloppet.
Är arbetsgivare berättigad att utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift,
må denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med anståndet
avses.
Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits,
skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod
oguldet.
27 §.
Riksförsäkringsanstalten har att utfärda räkning å arbetsgivaravgift, som
skall uppbäras av anstalten.
Räkning å belopp, som avses i 24 §, skall översändas till arbetsgivaren
senast den 18 januari.
28 §.
Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, skall, där
anstalten ej medgivit annat betalningssätt, erläggas genom inbetalning till
anstaltens postgirokonto medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade
vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant kort sker kostnadsfritt.
29 §.
Efter den 18 i envar av de i 25 § första stycket angivna månaderna åligger
det riksförsäkringsanstalten att upprätta och till vederbörande länsstyrelse
för indrivning överlämna uppgift i tre exemplar över avgiftsbelopp, som
skolat inbetalas till anstalten men icke erlagts inom föreskriven tid eller,
om anstånd beviljats, före anståndstidens utgång.
Ogulden del av arbetsgivaravgift skall anses omfatta avgifter och bidrag,
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 ur 1959
som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i
arbetsgivaravgiften.
30 §.
Vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angående tillämpningen av
nämnda förordning stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av
restförd skatt, avkortning och avskrivning av skatt samt upprättande av
balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avgiftsbelopp
som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna
förordning tillkommer länsstyrelse eller riksräkenskapsverket, i stället utövas
av riksförsäkringsanstalten. Angående efterkrav och preskription skall
vad i 70 och 71 §§ uppbördsförordningen stadgas äga motsvarande tilllämpning,
dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda förordning sägs beträffande
länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsanstalten.
31 §.
Till arbetsgivare, vilken vinner nedsättning i eller befrielse från honom
påförd arbetsgivaravgift som uppburits av riksförsäkringsanstalten, skall
anstalten utan särskild ansökan återbetala vad denne för mycket erlagt.
Häftar arbetsgivaren för restförd arbetsgivaravgift, äger han utfå allenast
vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift.
Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna arbetsgivaravgiften
jämte restavgift.
Äger arbetsgivare på grund av nedsättning av slutlig avgift återbekomma
i 24 § avsett belopp eller del därav och sker återbetalning efter utgången av
det år varunder beloppet skolat erläggas, skall arbetsgivaren för tiden från
och med den 1 januari nästföljande år till och med den dag, då återbetalning
sker, erhålla ränta efter fem procent för år å vad han äger utfå av beloppet.
Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas
till närmast högre hela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet
skulle understiga fem kronor.
Vid återbetalning av tillkommande avgift skall vad i tredje stycket sägs
äga motsvarande tillämpning, varvid skall iakttagas att, därest avgiften betalts
i flera poster och återbetalningen avser allenast viss del av det sammanlagda
avgiftsbeloppet, det för mycket erlagda beloppet avräknas mot det
eller de belopp som sist guldits.
Särskilda bestämmelser
32 §.
Bestämmelserna i denna förordning äga icke tillämpning å arbetsgivaravgift,
som staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare. Dylik avgift
beräknas och redovisas enligt föreskrifter, vilka meddelas av Konungen.
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
33 §.
Den som i handling till ledning för beräkning av avgiftsunderlag uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att för honom
eller den han företräder leda till frihet från arbetsgivaravgift eller till
för låg sådan, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna
skola vid uppsåtlig gärning bestämmas till högst fem gånger det belopp, som
genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle
hava undandragits, dock minst etthundra kronor. I fråga om gärning, som
begås av grov oaktsamhet, skola böterna bestämmas till högst hälften av
vad nyss sagts, men likväl ej lägre än femtio kronor.
Den som frivilligt rättar oriktig uppgift vare fri från straff.
Den som förskyllt fängelse må, efter omständigheterna, dömas att gälda
straffavgift med högst tre gånger det belopp, som undandragits eller kunde
hava undandragits. Ådömd straffavgift tillfaller kronan.
34 §.
Har arbetsgivare, som är skyldig att utan anmaning avlämna arbetsgivaruppgift,
icke behörigen avlämnat sådan uppgift inom föreskriven tid eller
avlämnar han arbetsgivaruppgift med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen
icke är ägnad att ligga till grund för beräkning av avgiftsunderlag,
straffes med böter, högst trehundra kronor.
Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas arbetsgivare
som ej fullgör skyldighet att utan anmaning vid arbetsgivaruppgift foga
sådan uppgift varom förmäles i 5 § andra stycket.
Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest
ringa, må från straff frias.
Brott, som i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas endast efter anmälan
av riksförsäkringsanstalten.
35 §.
Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under
etthundra kronor eller över femtusen kronor.
Om uttagande av förelagt vite har riksförsäkringsanstalten att göra hemställan
hos vederbörande åklagare. Utan sådan hemställan må talan ej
väckas.
36 §.
Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen
eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse hos riksförsäkringsanstalten
inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räkning.
Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts icke
gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som avses i 12—14 §§.
Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse in2
— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
givas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen av skatten.
Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen till
riksförsäkringsanstalten.
37 §.
över beslut, varigenom vite förelagts, ävensom över beslut rörande anstånd
med avlämnande av arbetsgivaruppgift må klagan icke föras.
38 §.
Över annat beslut av riksförsäkringsanstalten enligt denna förordning än
i 37 § avses må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola
hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en månad efter det klaganden
erhållit del av beslutet.
över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras.
Riksförsäkringsanstaltens beslut länder till efterrättelse utan hinder av
förd klagan.
Om försäkrads egen avgift
39 §.
Avgift enligt 34 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension (ttilläggspensionsavgift)
skall, med iakttagande av vad i 40 § sägs, debiteras och
uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen.
40 §.
Tilläggspensionsavgift skall vara erlagd före den 1 oktober året näst efter
taxeringsåret eller, såvitt gäller i tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift,
inom fyra månader efter utgången av den månad, under vilken
den sista av de för skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit.
Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt,
icke till fullo erlagts inom tid, som i första stycket sägs, skall den slutliga
och den tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften.
Innan omdebitering verkställes, skall den försäkrade beredas tillfälle att
yttra sig. Om verkställd omdebitering skall den försäkrade underrättas.
Sådan underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över beslutet, och skall beträffande underrättelsen
i övrigt gälla vad i 15 § andra stycket stadgas.
41 §.
Skall enligt 9 § första stycket lagen om försäkring för allmän tilläggspension
pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas
den försäkrade, oaktat tilläggspensionsavgift för året icke till fullo
19
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
erlägges inom tid som angives i 40 § första stycket, må riksförsäkringsanstalten
efter framställning från den försäkrade eller dödsboet efter honom
medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av avgiften, därest
ömmande omständigheter föreligga.
42 §.
över beslut om sådan omdebitering som avses i 40 § andra stycket må
besvär anföras i den ordning, varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen.
Gemensamma bestämmelser
43 §.
Handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna
förordning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och
för sin befattning bör erhålla del därav.
Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den
mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning åligger
honom, jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller
handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som
upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom
handling, som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.
Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må
ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller
yppa innehållet i sådan handling.
44 §.
Riksförsäkringsanstalten äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel
å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan summan
av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs
under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som
av dessa avgifter kan enligt av Konungen fastställda grunder beräknas bliva
avskrivet på grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan
avgifter och bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter
och bidrag ingå i nyssnämnda avgiftssumma.
Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av vederbörande
länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsanstalten. Belopp, som
redovisas visst år, skall fördelas mellan avgifter och bidrag som i 1 § sägs i
samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i summan av de
under nästföregående år debiterade slutliga avgifterna.
Riksförsäkringsanstalten må i samma ordning som i första stycket sägs
varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under näst
-
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
föregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med summan
av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.
45 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1960 med följande
undantag och inskränkningar.
1. Bestämmelserna i 3—15 §§ skola äga tillämpning första gången vid
beräkning av arbetsgivaravgift för år 1960.
2. Bestämmelserna i 16—31 §§ skola icke gälla beträffande sådana avgifter
och bidrag för år 1959, som enligt förordningen den 4 juni 1954 (nr
341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring
m. m. skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen
eller som arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i ömsesidigt
försäkringsbolag har att erlägga.
3. Preliminär avgift för åren 1960 och 1961 skall, därest icke riksförsäkringsanstalten
finner särskild beräkning av avgiften böra ske för vinnande
av bättre överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften, utgå
för år 1960 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift
för år 1958 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring och 2,7 gånger hans bidrag för samma år
enligt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt
för år 1961 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift
för år 1959 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring och 3,3 gånger hans bidrag för samma år enligt
lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp.
4. Räkning som avses i 27 § andra stycket skall år 1960 översändas till
arbetsgivaren senast den 31 januari.
5. Bestämmelserna i 44 § första och tredje styckena skola tillämpas första
gången år 1961.
6. Avgiftsbelopp, som enligt 44 § andra stycket inflyta till riksförsäkringsanstalten
under åren 1960 och 1961, skola fördelas mellan avgifter och
bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag
ingå i summan av de under år 1961 debiterade slutliga avgifterna.
Har kollektivavtal enligt 37 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension
godkänts efter det att arbetsgivaruppgift enligt denna förordning och
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 21
kontrolluppgifter enligt 37 § taxeringsförordningen avlämnats för år 1960,
åligger det arbetsgivare, som är bunden av avtalet, att till riksförsäkringsanstalten
senast inom två månader efter godkännandet inkomma med den
utredning, som anstalten må finna erforderlig för bestämmande av avgiftsunderlaget
för år 1960 i vad avser försäkringen för allmän tilläggspension,
ävensom nya kontrolluppgifter för år 1960 beträffande arbetstagare, å vilka
avtalet är tillämpligt. Kontrolluppgifterna, som skola avlämnas i två exemplar,
skola vara märkta på sätt rilcsförsäkringsanstalten föreskriver. Har
avgiftsunderlag för år 1960 redan bestämts för arbetsgivare som nu sagts,
skall sådant underlag undanröjas eller ändras efter vad som föranledes av
den enligt detta stycke avgivna utredningen.
Förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. skall upphöra att
gälla med utgången av år 1959, dock att förordningens bestämmelser även
därefter skola tillämpas i fråga om dels upprättande av arbetsgivarförteckning
för år 1959, dels ock debitering och uppbörd av sådana avgifter och
bidrag för sagda år, som skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i
uppbördsförordningen eller som avses i 7 § förstnämnda förordning.
Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts
genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället gälla
den bestämmelsen.
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 ur 1959
Förslag
till
Förordning
angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Redare skall för varje år å vad han under året utgivit i lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan arbetstagare hos
honom, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, erlägga
avgift enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension samt
bidrag jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp
enligt vad nedan sägs.
2 §•
Konungen skall fastställa procentsats dels för uttaget av avgiften till
försäkringen för allmän tilläggspension, dels ock för uttaget av ett sammanlagt
bidrag till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen.
Beslut om de båda procentsatser, som skola tillämpas för visst
år, skall fattas under året dessförinnan.
För avgiften skall procentsatsen för visst år utgöra en på sätt nedan
sägs bestämd andel av den procentsats, som med stöd av 32 § lagen om försäkring
för allmän tilläggspension fastställts för året. Procentsatsen för
bidraget skall utgöra samma andel av de sammanlagda procenttalen enligt
38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 § lagen om moderskapshjälp.
Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet
svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal
för den 31 december under de tre år, som närmast föregått det år
då procentsatserna fastställas. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en
bruttodräktighet understigande 300 registerton. Procentsatserna beräknas
med två decimaler.
3 §•
Avgiften till försäkringen för allmän tilläggspension utgår efter den för
året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av
lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan därifrån dragits dels ett belopp
motsvarande det beräknade genomsnittliga antalet dylika arbetstagare hos
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 23
honom under året multiplicerat med det i 10 § lagen om försäkring för allmän
tilläggspension omförmälda basbelopp, som gäller vid årets ingång,
dels ock för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstigit
sju och en halv gånger nämnda basbelopp. Härvid skall arbetstagare, som
under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare
och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning,
medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas
med en decimal.
4 §•
Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen
utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas
för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan
därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat
överstigit femtontusen kronor. Härvid skall bortses från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, så
ock från arbetstagare, som jämlikt 28 § lagen om allmän sjukförsäkring
undantagits från försäkringen för tilläggssjukpenning.
5 §•
Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen
skall fördelas mellan sjukvårdsförsäkringen, försäkringen för
tilläggssjukpenning och moderskapshjälpen i enlighet med förhållandet
mellan de i 38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 §
lagen om moderskapshjälp angivna procenttalen för bidragen till nämnda
ändamål.
6 §•
De närmare föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Förslag
till
Förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 25 §, 37 § 2 mom. och 39 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 19561, skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives samt att till 37 § samma förordning skall fogas ett nytt moment,
betecknat 5 inom., av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
25 §.
Allmän självdeklaration -Allmän självdeklaration skall därjämte
innehålla de uppgifter, som för
särskilda fall föreskrivas i denna förordning.
Har skattskyldig
Belopp, som--
(Föreslagen lydelse)
— — dennes hemortskommun.
Allmän självdeklaration skall därjämte
innehålla de uppgifter, som
för särskilda fall föreskrivas i denna
förordning eller som erfordras
för beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension.
sådan förmögenhet.
— öretal bortfalla.
37 §.
2 mom. Vid avlämnande —--—--iakttagas följande.
Avser sådan---------förmånen utgått.
I kontrolluppgift,-------traktamentsersättning utgått.
Därest vid----------som avdragits.
I kontrolluppgift enligt 1 mom.
första, andra eller sjunde punkten
skall angivas, huruvida arbetsgivaren
har att för utgivet belopp erlägga
avgift enligt 33 § lagen om försäkring
för allmän tilläggspension.
Har arbetsgivare — —----sålunda uppburits.
I kontrolluppgift------preliminär A-skatt.
Särskild uppgiftshandling------före taxeringsåret.
Kontrolluppgift, som------till försäkringen.
1 Senaste lydelse av 37 § 2 mom. se SFS 1959:173 och av 39 § 1 mom. se SFS 1958:299.
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
25
(Nuvarande lydelse)
Uppgift skall avfattas å blankett
enligt fastställt formulär eller å annan
för ändamålet lämpad blankett.
(Föreslagen lydelse)
Uppgift skall avfattas å blankett
enligt fastställt formulär eller å annan
för ändamålet lämpad blankett.
År arbetsgivaren bunden av kollektivavtal
enligt 37 § lagen om försäkring
för allmän tilläggspension, skall
uppgift rörande anställd, å vilken
avtalet är tillämpligt, vara märkt på
sätt riksskattenämnden föreskriver.
5 mom. Den som har att avlämna
kontrolluppgift enligt 1 mom.
första, andra eller sjunde punkten
skall senast den 31 januari under
taxeringsåret till inkomsttagaren
översända ett exemplar av uppgiften.
Om skyldighet att vid arbetsgivaruppgift,
som skall lämnas enligt förordningen
angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för
allmän tilläggspension, m. m., foga
kontrolluppgift som nyss sagts stadgas
i nämnda förordning.
1 mom. I särskilda
Uppgiftsskyldig
1. Den som---
avlämna kontrolluppgift.
2. Den som---— el
ler
gruppen. 9
9. Redare.
(Nuvarande lydelse)
39 §.
---—--följande
Vem uppgiften
skall avse
Den som---till
fälligt
arbete.
Medlem av arbetslaget
eller gruppen.
Den som erlagt sjömansskatt.
uppställning:
Vad uppgiften
skall avse
Åtnjutna förmåner,
därest icke uppgiftsskyldighet
utan anmaning
föreligger, med upplysning,
då förmånerna avse
kortare tid än helt år,
om den tidrymd, för vilken
de åtnjutits.
Till medlem utgivet
belopp.
Åtnjutna förmåner.
26
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
1 mom. I särskilda
Uppgiftsskyldig
1. Den som---
avlämna kontrolluppgift.
(Föreslagen lydelse)
39 §.
-----följande uppställning:
uppgiften
Vem uppgiften
skall avse
Den som---till
fälligt
arbete.
2. Den som---el
ler
gruppen.
Medlem av arbetslaget
eller gruppen.
Vad
skall avse
Åtnjutna förmåner,
därest icke uppgiftsskyldighet
utan anmaning
föreligger, med upplysning
dels, då förmånerna
avse kortare tid än
helt år, om den tidrymd,
för vilken de åtnjutits,
och dels huruvida det
åligger arbetsgivaren att
för förmånerna erlägga
avgift enligt 33 § lagen
om försäkring för allmän
tilläggspension.
Till medlem utgivet
belopp med upplysning
huruvida det åligger arbetsgivaren
att för beloppet
erlägga avgift enligt
33 § lagen om försäkring
för allmän tilllåggspension.
9. Redare.
Den som erlagt sjömansskatt.
Åtnjutna förmåner.
Denna förordning tråder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som
erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
27
Förslag
till
Förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom., 4 § 1 inom., 25 §
samt 27 § 1 och 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
Med skatt förstås i denna förordning,
där icke annat angives, statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
slcogsvårdsavgifter, pensionsavgifter
enligt lagen om folkpensionering,
sjukförsäkringsavgifter för den obligatoriska
försäkringen enligt lagen
om allmän sjukförsäkring, arbetsgivaravgifter
som avses i 2 ^ förordningen
om uppbörd av vissa försäkringsavgifter
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och av bidrag från
arbetsgivare jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring m. m., sådana
byggnadsforskningsavgifter enligt
förordningen angående byggnadsforskningsavgift
vilka icke uppbäras
av riksförsäkringsanstalten, ävensom
annuiteter å avdikningslån och
å förskott för avlösning av frälseräntor.
Kungl. Maj :t-----— för
(Föreslagen lydelse)
§•
Med skatt förstås i denna förordning,
där icke annat angives, statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter
enligt lagen om folkpensionering
(folkpensionsavgifter), avgifter enligt
34 § lagen om försäkring för allmän
tilläggspension (tillåggspensionsavgifter),
sj ukförsäkringsavgifter
för den obligatoriska försäkringen
enligt lagen om allmän sjukförsäkring,
arbetsgivaravgifter som avses
i 17 § förordningen angående
uppbörd av avgifter enligt lagen om
försäkring för allmän tilläggspension,
m. in., sådana byggnadsforskningsavgifter
enligt förordningen angående
byggnadsforskningsavgift vilka
icke uppbäras av riksförsäkringsanstalten,
ävensom annuiteter å avdikningslån
och å förskott för avlösning
av frälseräntor.
kriften avses.
1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom. och 25 § se SFS 1954:340, av 4 § 1 mom. se
SFS 1955:125, av 27 § 1 mom. se SFS 1958:300 samt av 27 § 3 mom. se SFS 1957:667.
28
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
3 mom. Kvarstående skatt---nyss sagts.
För visst år erlagd preliminär eller
kvarstående skatt i kommun,
inom vilken vederbörande är skattskyldig
till statlig inkomstskatt,
skall anses i första hand utgöra betalning
av tilläggspensionsavgift för
året. I fråga om erlagd tillkommande
skatt skall motsvarande gälla beträffande
tilläggspensionsavgift som
ingår i den tillkommande skatten.
3 §.
1 mom. I den omfattning nedan
angives skall skattskyldig i kommun,
där han kan antagas bliva påförd
slutlig skatt enligt den årliga taxeringen
året näst efter inkomståret,
utgöra preliminär skatt med belopp,
vilket så nära som möjligt kan antagas
motsvara i den slutliga skatten
ingående statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, pensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift, kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel. 4
1 mom. I den omfattning nedan
angives skall skattskyldig i kommun,
där han kan antagas bliva påförd
slutlig skatt enligt den årliga taxeringen
året näst efter inkomståret,
utgöra preliminär skatt med belopp,
vilket så nära som möjligt kan antagas
motsvara i den slutliga skatten
ingående statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och
tingshusmedel.
4 §•
1 mom. Har lokal —--sådana tabeller.
Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller
den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande
preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar,
nämligen
att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,
att den skattskyldige icke kom- att den skattskyldige icke kommer
att taxeras för annan inkomst mer att taxeras för annan inkomst
än som i tabellen angives, ej heller
för garantibelopp för fastighet eller
för förmögenhet, samt
än som i tabellen angives, ej heller
för garantibelopp för fastighet eller
för förmögenhet,
att den skattskyldige icke har att
erlägga tilläggspensionsavgift, samt
29
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio kronor
för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och
trehundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen
till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande
för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till
grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.
Tabellerna skola------antal kronor.
25 §.
Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering
skall iakttagas:
att pensionsavgift uträknas med
tillämpning av 19 § lagen om folkpensionering,
därvid iakttages att sådan
avgift icke påföres någon för inkomstår
före det, under vilket han
fyller sjutton år, eller efter det under
vilket han fyllt sextiofem år;
att folkpensionsavgift uträknas
med tillämpning av 19 § lagen om
folkpensionering, därvid iakttages att
sådan avgift icke påföres någon för
inkomstår före det, under vilket han
fyller sjutton år, eller efter det under
vilket han fyllt sextiofem år;
att tilläggspensionsavgift uträknas
med tillämpning av den procentsats
för avgiftsuttaget, som fastställts för
inkomståret;
att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad den i 91 § lagen om
allmän sjukförsäkring omförmälda tillsynsmyndigheten bestämmer för inkomståret
med iakttagande tillika av vad i 2 § 4 mom. denna förordning sägs;
att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas
med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret
bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsamhälle,
landsting och tingslag.
27 §.
1 m o m. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:
att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken
skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes
uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre,
30
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot
ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fastställts
för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala
inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts att gälla
för den slutliga skatten;
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras
i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över
femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;
alt skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som
enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten
debiteras;
att tilläggspensionsavgift uträknas
med tillämpning av den för inkomståret
fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget,
därvid öretal bortfaller;
att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som uträknats
av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i
33 och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt
och nedsättning av avgift;
att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs,
i en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst;
att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debiteras
i en gemensam post; samt
att i 1 § omfönnäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera
annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor,
därvid öretal bortfaller.
3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med nio procent, för en beräknad
tid av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp, ränta
3 mom. överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta med
nio procent, för en beräknad tid av
ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger ettusen kronor;
dock att det belopp, varå ränta
sålunda skall beräknas, skall avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Vid bedömande av om och med
vilket belopp, ränta skall utgå, skall
31
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse)
skall utgå, skall i den slutliga skatten
icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda
avgifter eller annuiteter med
undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i
den preliminära skatten inräknas
sådan i 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret.
Vadi
(Föreslagen lydelse)
i den slutliga skatten icke inräknas
utskiftningsskatt, ersättningsskatt
eller i 1 § omförmälda avgifter eller
annuiteter med undantag av folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift
och sjukförsäkringsavgift, ej heller
skall i den preliminära skatten inräknas
sådan i 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst efter inkomståret.
omförmäld ränta.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1960. 1 samband därmed
skall iakttagas att preliminär
B-skatt för inkomståren 1960 och
1961 må, därest skatten icke beräknas
med ledning av preliminär taxering,
bestämmas utan avseende å
skyldighet att erlägga tilläggspensionsavgift.
32
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1950
Förslag
till
Förordning
om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)
Härigenom förordnas, att 38 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den
28 juni 19461 skall upphöra att gälla samt att 38 § 3 och 4 mom., 43 § 1 mom.
och 62 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
38
3 mom. Mantalsuppgift och arbetsgivareuppgift
skola lämnas enligt
av riksbyrån fastställda formulär.
Angående vad sådana uppgifter
skola innehålla förordnar Konungen.
Uppgifter, som här avses, må lämnas
i slutet konvolut försett med anteckning
om namn å den eller de
personer uppgiften avser.
4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter
och arbetsgivareuppgifter
skola i den ordning Konungen föreskriver
på statsverkets bekostnad
tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.
(Föreslagen lydelse)
§•
3 mom. Mantalsuppgift skall
lämnas enligt av riksbyrån fastställt
formulär. Angående vad sådan uppgift
skall innehålla förordnar Konungen.
Uppgift, som här avses, må
lämnas i slutet konvolut försett med
anteckning om namn å den eller de
personer uppgiften avser.
4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter
skola i den ordning Konungen
föreskriver på statsverkets
bekostnad tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.
43 §.
1 mom. Det åligger vederbörande
fastighetsägare eller den i hans ställe
är att insamla i 38 § 1 och 2 mom.
omförmälda uppgifter för fysiska
och juridiska personer inom fastigheten.
Uppgifterna skola
Det åligger---
Uppgifterna skola
1 mom. Det åligger vederbörande
fastighetsägare eller den i hans
ställe är att insamla i 38 § 1 mom.
omförmälda uppgifter för fysiska
personer inom fastigheten.
är stadgat,
å konvolutet.
---finnes anordnat.
Senaste lydelse av 38 § 2—4 mom., 43 § 1 mom. samt 62 § 2 mom. se SFS 1953:93.
33
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse)
Uppgiftsskyldig fysisk person, som
ej skall mantalsskrivas å viss fastighet,
har att själv inom den i andra
stycket stadgade tid till vederbörande
roteombud, pastor eller insamlingsställe
avlämna uppgift, varom
i 38 § 1 och 2 mom. förmäles.
62
2 in o m. Försummelse att lämna
sådan arbetsgivareuppgift, varom i
38 § 2 mom. förmäles, så ock underlåtenhet
att iakttaga vad i 41 § stadgas
straffes med böter högst trehundra
kronor.
(Föreslagen lydelse)
Uppgiftsskyldig fysisk person, som
ej skall mantalsskrivas å viss fastighet,
har att själv inom den i andra
stycket stadgade tid till vederbörande
roteombud, pastor eller insamlingsställe
avlämna uppgift, varom i 38 §
1 mom. förmäles.
§•
2 m o in. Underlåtenhet att iakttaga
vad i 41 § stadgas straffes med
böter högst trehundra kronor.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1960; dock skola äldre
bestämmelser gälla i fråga om uppgift
till mantalsskrivningen för år
1960 eller tidigare år. 3
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50
34
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)
om allmän sjukförsäkring
Härigenom förordnas, att 38 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
38
Arbetsgivare är pliktig att erlägga
bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen
för tilläggssjukpenning. Bidraget
skall för varje kalenderår utgöra, såvitt
angår sjukvårdsförsäkringen tjugofem
hundradels procent och beträffande
försäkringen för tilläggssjukpenning
åttiofem hundradels procent,
allt av den lön i penningar eller
naturaförmåner, som arbetsgivaren
under året utgivit till sådana hos honom
anställda arbetstagare, som äro
obligatoriskt försäkrade enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring. Härvid
skall hänsyn icke tagas till arbetstagare,
som jämlikt 28 § undantagits
från försäkringen för tillläggssjukpenning
eller som är utländsk
sjöman, vilken ej är mantalsskriven
i riket, och ej heller till arbetstagares
lön i vad lönen överstiger
femtontusen kronor för år räknat.
För beräkning av naturaförmåner
skall gälla vad i 8 § sägs. Grun
-
(Föreslagen lydelse)
§•
Arbetsgivare är pliktig att erlägga
bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen för
tilläggssjukpenning. Bidraget skall
för varje kalenderår utgöra, såvitt
angår sjukvårdsförsäkringen tjugofem
hundradels procent och beträffande
försäkringen för tilläggssjukpenning
åttiofem hundradels procent,
allt av den lön i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller
bostad, som arbetsgivaren under året
utgivit till sådana hos honom anställda
arbetstagare, som äro obligatoriskt
försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Härvid skall
hänsyn icke tagas till arbetstagare,
vars lön under året ej uppgått till
trehundra kronor eller som jämlikt
28 § undantagits från försäkringen
för tilläggssjukpenning, och ej heller
till arbetstagares lön i vad lönen
överstiger femtontusen kronor för år
räknat.
Om beräkning av redares bidrag
1 Senaste lydelse av 38 § se SFS 1958:457.
35
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
das försäkringsavgift, som arbetsgi- avseende lön till vissa sjömän är särvaren
skall erlägga jämlikt lagen om skilt stadgat,
yrkesskadeförsäkring, å särskild beräkning
av arbetstagares lön, skall
den sålunda beräknade lönen ligga
till grund jämväl vid beräkningen av
bidrag som i denna paragraf sägs.
Angående debitering-------därom förordnar.
Denna lag tråder i kraft den 1
januari 1960; dock skola äldre bestämmelser
gälla i fråga om bidrag
för år 1959 eller tidigare år.
36
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)
om moderskapshjälp
Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 21 maj 1954 om moderskaps -
hjälp1 skall erhålla ändrad lydelse på
(Nuvarande lydelse)
12
Arbetsgivare är skyldig att för varje
kalenderår erlägga bidrag till
kostnaderna för tilläggspenning med
fyra hundradels procent av den lön
i penningar eller naturaförmåner,
som han under året utgivit till sådana
hos honom anställda arbetstagare,
som äro obligatoriskt försäkrade
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
I fråga om sådant bidrag
skall i övrigt tillämpas vad som i
38 och 39 §§ lagen om allmän sjukförsäkring
finnes stadgat om arbetsgivares
bidrag till försäkringen för
tilläggssj ukpenning.
sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
§•
Arbetsgivare är skyldig att för varje
kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna
för tilläggspenning med
fyra hundradels procent av den lön
i penningar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad, som han
under året utgivit till sådana hos
honom anställda arbetstagare, som
äro obligatoriskt försäkrade enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring. I
fråga om sådant bidrag skall i övrigt
tillämpas vad som i 38 och 39 §§
lagen om allmän sjukförsäkring finnes
stadgat om arbetsgivares bidrag
till försäkringen för tilläggssjukpenning,
dock att beträffande beräkning
av redares bidrag avseende lön till
vissa sjömän gäller vad därom är
särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1960; dock skola äldre bestämmelser
gälla i fråga om bidrag
för år 1959 eller tidigare år.
1 Senaste lydelse av 12 § se SFS 1955:403.
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
37
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken
Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
12
Sist skola, i den mån ej bättre
rätt äger rum jämlikt 6 §, med
förmånsrätt ur gäldenärens egendom
så i fast som löst gäldas med
lika rätt sinsemellan: statlig in
komstskatt,
statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
fondskatt, kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
pensionsavgift enligt lagen om
folkpensionering, sjukförsäkringsavgift
för den obligatoriska försäkringen
enligt lagen om allmän sjukförsäkring,
bidrag från arbetsgivare
jämlikt sistnämnda lag och lagen om
moderskapshjälp, av statsverket förskjutna
försäkrings- och tilläggsavgifter
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
samt avgiftstillägg jämlikt
lagen angående omreglering av vissa
ersättningar enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m. m.,
samtliga skatter, avgifter och bidrag
dock endast om de enligt verkställd
debitering förfallit till betalning innan
beslutet om egendomens avträ
-
(Föreslagen lydelse)
§•
Sist skola, i den mån ej bättre rätt
äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt
ur gäldenärens egendom så i
fast som löst gäldas med lika rätt
sinsemellan: statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, fondskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel, pensionsavgift
enligt lagen om folkpensionering,
avgift enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension,
sjukförsäkringsavgift för den obligatoriska
försäkringen enligt lagen om
allmän sjukförsäkring, bidrag från
arbetsgivare jämlikt sistnämnda lag
och lagen om moderskapshjälp samt
avgift för obligatorisk försäkring i
riksförsäkringsanstalten enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring jämte tillläggsavgift
enligt 39 § sistnämnda
lag och avgiftstillägg jämlikt lagen
angående omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m. m.,
samtliga skatter, avgifter och bi
-
1 Senaste lydelse se SFS 1959:98.
38
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse)
dande till konkurs meddelas men ej
tidigare än två år före konkursansökningens
ingivande. Förmånsrätt som
nu sagts må dock icke åtnjutas för
utskylder eller avgifter, som påförts
på grund av eftertaxering och som eljest
skolat förfalla till betalning före
den tid, för vilken förmånsrätt enligt
första punkten åtnjutes.
Enahanda förmånsrätt — — —
ansökningens ingivande.
Förmånsrätt som-----
ningens ingivande.
(Föreslagen lydelse)
drag dock endast om de enligt verkställd
debitering förfallit till betalning
innan beslutet om egendomens
avträdande till konkurs meddelas
men ej tidigare än två år före konkursansökningens
ingivande. Förmånsrätt
som nu sagts må dock icke
åtnjutas för utskylder eller avgifter,
som påförts på grund av eftertaxering
och som eljest skolat förfalla
till betalning före den tid, för
vilken förmånsrätt enligt första
punkten åtnjutes. Vad sist stadgats
skall åven gälla beträffande avgifter
eller bidrag, vilka påförts för avgiftsunderlag
som avses i 14 § förordningen
angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för
allmän tilläggspension, m. m.
- — tidigare än två år före konkurs
-
mer än två år före konkursansök -
Denna lag tråder i kraft den 1
januari 1960.
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
39
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunala katte lagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 35 § 5 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. komuiunalskattelagen
den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till
31 § samma lag* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
35
5 in o in. Till intäkt som i 1 inom.
avses räknas jämväl dels lotterivinst,
därest densamma icke jämlikt
19 § är frikallad från beskattning,
dels ock intäkt genom restitution,
avkortning eller avskrivning av sådan
i slutlig eller tillkommande skatt
ingående pensionsavgift enligt lagen
om folkpensionering, för vilken avdrag
av den skattskyldige åtnjutits
vid tidigare års taxeringar.
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
§•
5 m o m. Till intäkt som i 1 mom.
avses räknas jämväl dels lotterivinst,
därest densamma icke jämlikt
19 § är frikallad från beskattning,
dels ock intäkt genom restitution,
avkortning eller avskrivning av
sådan i slutlig eller tillkommande
skatt ingående folkpensionsavgift eller
tilläggspensionsavgift, för vilken
avdrag av den skattskyldige åtnjutits
vid tidigare års taxeringar.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
2 m o in. I hemortskommunen —
1) för periodiskt------
2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående pensionsavgift
enligt lagen om folkpensionering,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige, dels
ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, därest avgiften
under beskattningsåret erlagts för
försäkring, vilken äges av den skatt
-
— — njuta avdrag:
eller uppfostran;
2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift
eller tilläggspensionsavgift,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige, dels
ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, därest avgiften
under beskattningsåret erlagts för
försäkring, vilken äges av den skatt
-
1 Senaste lydelse av 35 § 5 inom. se SFS 1955:122, av 46 § 2 mom. se SFS 1958:296, av 53 §
1 mom. se SFS 1959:34 och av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se SFS 1954:204.
40
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
skyldige själv eller, i förekommande skyldige själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga fall, hans make eller hans omyndiga
barn; samt barn; samt
3) för dels-—- — ------— allmän sjukförsäkring.
Har skattskyldig--—--— eller avgiften.
Därest skattskyldig------nämnda tid.
Avdrag, som -— -----barnbidrag förelegat.
53
1 m o m. Skyldighet att — — —
för sådan i slutlig eller tillkommande
skatt ingående pensionsavgift
enligt lagen om folkpensionering,
som restituerats, avkortats eller
avskrivits, i den mån avdrag därför
av den skattskyldige åtnjutits vid
tidigare års taxeringar;
b) staten:
för inkomst —--------
d) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och högskolor
i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel
användas till allmänt nyttiga ändamål
och kontoret icke lämnar utdelning
åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsstiftelser, allmänna
sjukkassor, understödsföreningar,
som icke bedriva till livförsäkring
hänförlig verksamhet,
jämlikt lagen om aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av
§•
---— rörelse; samt
för sådan i slutlig eller tillkommande
skatt ingående folkpensionsavgift
eller tilläggspensionsavgift,
som restituerats, avkortats eller avskrivits,
i den mån avdrag därför av
den skattskyldige åtnjutits vid tidigare
års taxeringar;
b) staten:
— av rörelse;
d) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och
högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel
användas till allmänt nyttiga ändamål
och kontoret icke lämnar utdelning
åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna pensionsfonden,
pensionsstiftelser, allmänna
sj ukkassor, understödsföreningar,
som icke bedriva till livförsäkring
hänförlig verksamhet, jämlikt lagen
om aktiebolags pensions- och andra
personalstiftelser bildade stiftelser
för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp
eller hjälp vid olycksfall, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag
41
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse)
egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning
eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm och omfatta
allenast visst län eller del av län,
ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring
:
för inkomst av fastighet;
e) kyrkor, andra-------
(Föreslagen lydelse)
för försäkring av egendom, å vilka
lagen om försäkringsrörelse icke
äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm
och omfatta allenast visst län
eller del av län, ävensom sådana
ömsesidiga försäkringsbolag, som
avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:
för
inkomst av fastighet;
eller rörelse.
Anvisningar till 31 §.
1. Med pension förstås dels belopp,
som annorledes än i följd av försäkring
utgår på grund av föregående
tjänsteförhållande, dels belopp, som
utgår enligt lagen om folkpensionering,
dels ock belopp som utgår på
grund av pensionsförsäkring vare sig
denna tagits i samband med tjänst
eller annorledes.
1. Med pension förstås dels belopp,
som annorledes än i följd av försäkring
utgår på grund av föregående
tjänsteförhållande, dels belopp, som
utgår enligt lagen om folkpensionering,
dels belopp, som utgår enligt
lagen om försäkring för allmän tilllåggspension,
dels ock belopp som utgår
på grund av pensionsförsäkring
vare sig denna tagits i samband med
tjänst eller annorledes.
Med pensionsförsäkring---försäkringen upphör.
Ålderspension, som---anses skälig.
Med efterlevandepension---personer leva.
Såsom efterlevandepension — —- — vara pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen---vid omgifte.
Kapitalbelopp, som — — — av efterlevandepensionen.
Skall enligt---två år.
Med kapitalförsäkring---än pensionsförsäkring.
Innehåller avtal---en kapitalförsäkring.
Kan livförsäkring,---Kungl. Maj :t.
Försäkring, vilken — — — dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall —--som huvudförsäkringen.
För att---med tjänst.
Denna lag tråder i kraft den 1 januari
1960.
42
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 26 juli 194
(nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom
om statlig inkomstskatt1 skola erhålla
(Nuvarande lydelse)
4
1 mom. Från sammanlagda beloppet
av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får,
med iakttagande av föreskriften i
22 §, avdrag ske för
underskott, som uppkommit vid
beräkning av skattskyldigs inkomst
från annan förvärvskälla än fastighet
och rörelse i utlandet, dock att
avdrag icke får göras för underskott
i den mån hänsyn därtill tagits vid
beräkning av sjömansskatt, samt att
avdrag för realisationsförlust får göras
endast från realisationsvinst eller
lotterivinst;
slutlig skatt eller fastighetsskatt,
som här i riket påförts skattskyldig
på grund av taxering under året näst
före det taxeringsår, varom fråga
är, eller sådan här i riket påförd tillkommande
skatt, varå skattskyldig
under förstnämnda år erhållit debetsedel,
allt till den del skatten skall
erläggas till kommun eller annan
kommunal samfällighet.
. och 7 § förordningen den 26 juli 1947
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
§•
1 mom. Från sammanlagda beloppet
av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får,
med iakttagande av föreskriften i
22 §, avdrag ske för
underskott, som uppkommit vid
beräkning av skattskyldigs inkomst
från annan förvärvskälla än fastighet
och rörelse i utlandet, dock att
avdrag icke får göras för underskott
i den mån hänsyn därtill tagits vid
beräkning av sjömansskatt, samt att
avdrag för realisationsförlust får göras
endast från realisationsvinst eller
lotterivinst;
slutlig skatt eller fastighetsskatt,
som här i riket påförts skattskyldig
på grund av taxering under året näst
före det taxeringsår, varom fråga är,
eller sådan här i riket påförd tillkommande
skatt, varå skattskyldig under
förstnämnda år erhållit debetsedel,
allt till den del skatten skall erläggas
till kommun eller annan kommunal
samfällighet eller avser så
-
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se SFS 1958:297 och av 7 § se SFS 1959:35.
43
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
(Nuvarande lydelse)
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning
samt för pensionsavgifter
enligt lagen om folkpensionering
ävensom för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring,
allt i den omfattning som i 46
§ 2 mom. kommunalskattelagen sägs.
Har sådan
(Föreslagen lydelse)
dan tilläggspensionsavgift, som påförts
den skattskyldige under året
näst före taxeringsåret och för vilken
avdrag icke åt n jutes enligt näst följande
stycke.
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning
samt för folkpensionsavgifter
och tillåggspensionsavgifter
ävensom för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring,
allt i den omfattning som i
46 § 2 mom. kommunalskattelagen
sägs.
överlåtande föreningen.
7 §•
Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:
för all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av
.studerande vid rikets universitet och
högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel
användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsstiftelser,
allmänna sjukkassor, understödsföreningar,
med undantag för dem,
vilka enligt sina stadgar äga meddela
annan kapitalförsäkring än sådan
som omfattar kapitalunderstöd
å högst 500 kronor för medlem, jäm
-
för all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och
högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel
användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna pensionsfonden,
pensionsstiftelser, allmänna
sj ukkassor, understödsföreningar,
med undantag för dem, vilka enligt
sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring
än sådan som omfattar
kapitalunderstöd å högst 500
44
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
(Nuvarande lydelse)
likt lagen om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser bildade
stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,
sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom, å vilka
lagen om försäkringsrörelse icke
äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm
och omfatta allenast visst län
eller del av län, ävensom sådana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses
i lagen om yrkesskadeförsäkring:
för all inkomst;
f) kyrkor, andra---
Aktiebolag och —--
Om aktierna — —--
Riksskattenämnden må,
Att personer,----
(Föreslagen lydelse)
kronor för medlem, jämlikt lagen
om aktiebolags pensions- och andra
personalstiftelser bildade stiftelser
för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp
eller hjälp vid olycksfall, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag för
försäkring av egendom, å vilka lagen
om försäkringsrörelse icke äger tilllämpning
eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm
och omfatta allenast visst län eller
del av län, ävensom sådana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses i
lagen om yrkesskadeförsäkring:
för all inkomst;
hänförlig verksamhet,
bolagens verksamhet,
lös egendom.
—---icke föras.
samma paragraf.
Denna förordning tråder i kraft
den 1 januari 1960.
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
45
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269)
angående byggnadsforskningsavgift
Härigenom förordnas, alt 3 § förordningen den 22 maj 1953 angående
byggnadsforskningsavgift1 skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §•
Byggnadsforskningsavgift påföres
av riksförsäkringsanstalten.
Beträffande byggnadsforskningsavgiften
skall i tillämpliga delar gälla
vad som är stadgat i förordningen
den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd
av vissa försäkringsavgifter enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring
och av bidrag från arbetsgivare jämlikt
lagen om allmän sjukförsäkring
m. m., därvid dock i fråga om byggnadsforskningsavgift,
som pålägges
arbetsgivare, för vilken försäkring
icke är gällande i anstalten, skall
iakttagas vad i nämnda förordning
stadgats rörande avgift, som uttages
från arbetsgivare vilken i regel har
minst fem arbetstagare i sin tjänst.
Byggnadsforskningsavgift påföres
av riksförsäkringsanstalten.
Beträffande byggnadsforskningsavgiften
skall i tillämpliga delar gälla
vad i förordningen angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension,
m. m. är stadgat rörande arbetsgivaravgift.
Denna förordning tråder i kraft
den 1 januari 1960; dock skola äldre
bestämmelser gälla i fråga om byggnadsforskningsavgift
för år 1959 eller
tidigare år.
1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1958:201.
46
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Inledning
Lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension1
förutsätter i vissa hänseenden, att lagens regler kompletteras genom bestämmelser
i särskilda författningar, antingen beslutade av Konungen och riksdagen
gemensamt eller utfärdade av Konungen ensam. Sålunda föreskrives
i 7 §, att närmare bestämmelser rörande beräkning av de i den pensionsgrundande
inkomsten ingående inkomstslagen inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete skall beslutas av Konungen med riksdagen.
Enligt samma paragraf skall särskilda bestämmelser gälla om beräkning av
inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt utomlands eller har att
erlägga sjömansskatt. Vidare skall Konungen med riksdagen enligt 35 §
förordna om debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Det förutsättes
också i 33 § att särskilda bestämmelser skall utfärdas rörande
grunderna för beräkning av arbetsgivaravgift för lönerna till vissa sjömän.
I lagens 55 § återfinnes ett allmänt stadgande om att de närmare föreskrifter,
som är erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller
efter Konungens bemyndigande av pensionsmyndigheten. Bland de frågor,
rörande vilka Konungen torde få besluta med stöd av sistnämnda stadgande,
märkes förfarandet vid ansökan om pension och prövning av sådan ansökan
samt sättet för utbetalning av pensionerna.
Åtskilliga av de spörsmål, vilka sålunda måste regleras i särskild ordning,
aktualiserar frågan om tilläggspensioneringens administration. Enligt 3 §
i lagen handhas försäkringen av den centrala myndighet (pensionsmyndigheten)
och de lokala organ, som Konungen bestämmer. Konungen äger
emellertid jämlikt 62 § förordna, att uppgifter, som enligt lagen skall handhas
av pensionsmyndigheten, tills vidare skall fullgöras av annan myndighet.
Genom kungörelse den 28 maj 1959 (nr 294) har Konungen med stöd av
3 § i lagen förordnat, att riksförsäkringsanstalten skall vara pensionsmyndighet.
Valet av riksförsäkringsanstalten som pensionsmyndighet får ses mot
bakgrunden av att det administrativa arbetet inom tilläggspensioneringen
under de tre första åren, då pensioner ännu inte utbetalas, i huvudsak kommer
att avse beräkning och registrering av pensionsgrundande inkomster
samt debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Socialförsäkringens
administrationsnämnd2, som tillsattes i juni 1958 och som utreder
och förbereder frågorna om tilläggspensioneringens administration, har med
hänsyn till de administrativa arbetsuppgifter som enligt vad nyss sagts
kommer att bli aktuella i inledningsskedet som en första etapp i sitt arbete
utarbetat förslag rörande dessa uppgifters handhavande m. m. I ett den 23
1 Denna lag benämnes i det följande TPL.
2 Överdirektören R. Broberg, ordförande, borgarrådet Hj. Mehr, generaldirektören Y. Samuelsson,
förste vice talmannen A. Strand och landskamreraren A.Wigert.
47
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
maj 1959 avgivet betänkande, benämnt Tilläggspensioneringens administration
(SOU 1959: 12), har nämnden sålunda framlagt förslag till förordning
om beräkning av pensionsgrundande inkomst m. m. enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension och förordning om uppbörd av arbetsgivares
socialförsäkringsavgifter m. m. ävensom föreslagit ändringar i åtskilliga
författningar, bl. a. på skatteväsendets och socialförsäkringens område.
Frågan om sättet för beräkning av arbetsgivaravgifter för lön till sjömän,
som har att erlägga sjömansskatt, har vidare utretts av särskild utredningsman
— landskamreraren A. Morén — vilken den 19 maj 1959 avgivit en
promemoria (stencilerad) med förslag till lag i ämnet m. m.
över nämndens betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, försvarets
fabriksstyrelse, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksskattenämnden,
centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd, uppbördsorganisationskommittén,
kommittén för maskinell databehandling, besvärssakkunniga,
riksarkivet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,
Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska sjukkasseförbundet, Svenska bankföreningen,
Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Socialförsäkringsbolagens
förening och Stockholms stad samt, såvitt angår ett
av nämnden framlagt förslag till ändrad lydelse av 17 kap. 12 § liandelsbalken,
hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Nedre Norrland.
Flera remissorgan har vid sina yttranden fogat utlåtanden från underordnade
myndigheter och organisationer m. fl.
Remissyttranden över promemorian har avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, sjöfartsstvrelsen,
järnvägsstyrelsen, kammarrätten, riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden,
statens organisationsnämnd, sjömansskattenämnden, uppbördsorganisationskommittén,
Sveriges redareförening, Rederiföreningen
för mindre fartyg, Landsorganisationen i Sverige, Svenska sjukkasseförbundet,
Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening
och Svenska maskinbefälsförbundet, varvid de fyra sistnämnda
organisationerna avlämnat ett gemensamt yttrande.
Vid remiss till lagrådet av vissa av författningsförslagen lämnade föredragande
departementschefen, statsrådet Nilsson, en redogörelse för hithörande
frågor. Han gav därvid först en översikt av vissa bestämmelser om
48
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
tilläggspensioneringen och redovisade därefter, under rubriken Administrativa
organ och deras uppgifter in. in., förslagens huvudgrunder. I ett avslutande
avsnitt upptog departementschefen författningsförslagen till närmare
behandling.
De till lagrådet hänvisade författningsförslagen lämnades av lagrådet
utan erinran.
I det följande återges av departementschefens anförande vid lagrådsremissen
endast översikten av vissa bestämmelser om tilläggspensioneringen och
redogörelsen för departementschefens egen inställning beträffande författningsförslagens
huvudgrunder. I övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Översikt av vissa tilläggspensionsbestämmelser
Enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension avser försäkringen
att bereda ålders-, förtids- och familjepension utöver folkpensionen. Rätten
till pension grundas på inkomst av förvärvsarbete, vilken inkomst också
ligger till grund för beräkningen av avgifter till försäkringen (1 §). Svenska
medborgare är försäkrade från och med det kalenderår varunder de fyller
16 år. Detsamma gäller utlänningar, som är mantalsskrivna i Sverige. En
person, som inte längre är svensk medborgare eller här i riket mantalsskriven
utlänning men som tidigare tillgodoräknats pensionspoäng, anses alltjämt
vara försäkrad (2 §).
För varje år skall för sådana försäkrade som är svenska medborgare eller
här i riket bosatta utlänningar beräknas pensionsgrundande inkomst. Sådan
inkomst beräknas dock ej för år varunder den försäkrade avlidit eller för
år efter det då han fyllt 65 år. Inte heller beräknas sådan inkomst för tidigare
år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension från tilläggspensioneringen
eller invalidpension eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen.
Utgår invalidpensionen enligt 3 § 2 mom. andra stycket i sistnämnda lag
skall dock pensionsgrundande inkomst beräknas. Den pensionsgrundande
inkomsten beräknas på grundval av inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete (4 §).
Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad, som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst. Har lönen från en och samme arbetsgivare
under ett år inte uppgått till 300 kronor räknas den dock inte till inkomst
av anställning. Om en försäkrad utfört arbete för annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst, kan den försäkrade och den som utgivit ersättningen
komma överens om att ersättningen skall anses som inkomst av
anställning, dock endast då fråga är om ersättning i pengar som uppgått
till minst 300 kronor under ett år. Vid beräkning av inkomst av anställning
49
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
tas inte hänsyn till lön eller ersättning från arbetsgivare, som är bosatt utom
riket eller som är utländsk juridisk person, i andra fall än då den försäkrade
sysselsatts vid skötseln av fastighet, som är belägen i Sverige, eller i rörelse
som bedrives från här beläget fast driftställe. Inte heller tas hänsyn till lön
eller ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat i
Sverige eller från person som tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts
och inte är svensk medborgare (5 §).
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven
rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den
försäkrade själv, samt ersättning i pengar för arbete för annans räkning,
allt i den mån inkomsten inte skall hänföras till inkomst av anställning.
Om inkomsten av rörelse, av jordbruksfastighet eller av arbete för annans
räkning inte uppgår till 500 kronor under ett år, räknas den inte med (6 §).
Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under ett
visst år skall beräknas på grundval av den försäkrades taxering till statlig
inkomstskatt avseende nämnda år. Gäller taxeringen ett beskattningsår, som
inte sammanfaller med ett kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret
anses ha åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.
Det är förutsatt, att Konungen med riksdagen skall besluta närmare
bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete liksom att särskilda regler skall finnas
om beräkning av inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt
utomlands eller erlägger sjömansskatt (7 §).
Den pensionsgrundande inkomsten utgöres av summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger
basbeloppet vid årets början. Olika begränsningar gäller dock. Om
summan överstiger dubbla basbeloppet, skall den inkomst av annat förvärvsarbete,
som ingår i den överskjutande delen, medräknas bara till två
tredjedelar. I första hand skall inkomsten av anställning avräknas mot basbeloppet
och dubbla basbeloppet. Den del av summan, som överstiger 7 1/,
gånger basbeloppet, skall inte beaktas vid beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten. Reduktionen skall härvid i första hand göras på inkomsten
av annat förvärvsarbete. Både den inkomst av anställning och den inkomst
av annat förvärvsarbete, som skall ingå i den pensionsgrundande inkomsten,
avrundas till närmast lägre hundratal kronor (8 §).
Varje års pensionsgrundande inkomst skall omvandlas i pensionspoäng,
som utgöres av den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet
vid årets ingång. Beräkningen göres med två decimaler. I den mån den
pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete,
tillgodoräknas pensionspoäng endast om pensionsavgift till fullo
erlagts för den delen av den pensionsgrundande inkomsten. Oavsett om avgiftsbetalningen
fullgjorts tillgodoräknas dock poäng för det år, varunder
den försäkrade fyller 65 år eller, vid ansökan om annan pension än ålders4
— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50
50 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
pension från 67 års ålder, för de två år, som föregår det år då pension skall
börja utgå. För år då en försäkrad åtnjuter tilläggspension i form av förtidspension
enligt 16 § (huvudfallet) tillgodoräknas den försäkrade på visst
sätt beräknad pensionspoäng, fastän enligt 4 § pensionsgrundande inkomst
inte beräknas för honom (9 §). I de fall då pensionspoäng tillgodoräknas
oavsett om betalning av egenavgifter fullgjorts eller ej, får den oguldna avgiften
avdragas på utfallande pension (50 §).
Basbeloppet utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Det är indexreglerat
och dess aktuella storlek erhålles genom multiplikation av nyss
nämnda belopp med ett bråk med det aktuella pensionspristalet enligt folkpensioneringslagen
i täljaren och pensionspristalet för december 1957, som
var 119, i nämnaren. Avrundning sker till närmaste hundratal kronor
(10 §).
En försäkrad kan göra anmälan om undantagande från försäkringen såvitt
angår inkomst av annat förvärvsarbete. Sådant undantagande innebär,
att hänsyn inte skall tagas till inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning
av den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Anmälan om undantagande
kan återkallas, sedan den ägt giltighet i 5 år. Har anmälan återkallats
kan ingen ny anmälan göras (36 §).
En huvudorganisation av arbetstagare kan före den 1 juli 1961 under
vissa förutsättningar genom kollektivavtal komma överens med arbetsgivarparten
om undantagande från försäkringen såvitt rör inkomst av arbete, som
avses med avtalet. Sådan inkomst hos en av avtalet bunden arbetsgivare
skall inte inräknas i den pensionsgrundande inkomsten för arbetstagare, på
vilken avtalet är tillämpligt. Avtalet kan i vissa fall vara tillämpligt även på
arbetstagare, som inte är medlem av den avtalsslutande organisationen (37
—39 §§). Kollektivavtal om undantagande skall registreras hos riksförsäkringsanstalten,
som prövar om det uppfyller lagens fordringar. Befinnes så
ej vara fallet, vägras registrering och avtalet är ogiltigt (40 §).
Rätt till ålderspension föreligger från och med den månad, varunder den
försäkrade fyller 67 år, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats
honom för minst tre eller, i fråga om utlänning, minst tio år (11 §
1 st.).
Ålderspensionen utgör 60 procent av produkten av basbeloppet för den
månad, som pensionen avser, och medeltalet av de pensionspoäng, som tillgodoräknats
den försäkrade. Om pensionspoäng tillgodoräknats honom för
mer än 15 år, skall medeltalet beräknas på de 15 högsta poängtalen. Har
pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år, reduceras
pensionen med 1/3o för varje år, som fattas i detta antal. Om undantagande
ägt giltighet för försäkrad eller om han försummat att erlägga egen
avgift på inkomst av annat förvärvsarbete, skall hans ålderspension utgöra
sextio procent av så stor del av den förut angivna produkten, som svarar mot
51
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 0)59
förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade (dock högst 30), och talet 30 ökat med 1 för varje år, för vilket
den försäkrade till följd av undantagandet eller avgiftsförsummelsen inte
alls tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Det
sistnämnda talet 30 får vid denna beräkning dock ej ökas till mer än 50
(12 §).
Den försäkrade äger valfrihet att ta ut ålderspensionen före eller efter
den förut angivna generella pensionsåldern. Ålderspensionen får dock uppbäras
tidigast från och med den månad, då han uppnår 63 års ålder (11 § 2
st.). Om ålderspensionen uttages före eller efter den generella pensionsåldern
minskas resp. ökas pensionen med 0,6 procent för varje månad som, då
pensionen börjar utgå, återstår till resp. förflutit från ingången av den
månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. Hänsyn tas därvid dock ej
till tid efter den månad, under vilken den försäkrade fyllt 70 år (13 §).
Förtidspension utgår till försäkrad, som på grund av nedsättning i arbetsförmågan
som inträffat efter det han blev försäkrad enligt TPL åtnjuter
folkpension i form av invalidpension eller sjukbidrag (dock ej invalidpension
enligt 3 § 2 mom. 2 st. folkpensioneringslagen). Beträffande utlänning
förutsättes tillika, att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst 5 år
(14 §). År nedsättningen av arbetsförmågan fullständig, utges hel förtidspension.
I annat fall utges 60 procent av hel förtidspension (15 §).
Om den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de
fyra åren närmast före det år då folkpensionen började utgå, skall hel förtidspension
utgå med samma belopp, vartill ålderspensionen skulle uppgå,
därest den försäkrade fyllt 67 år och för varje år från och med det, då förtidspensionen
börjar utgå, till och med det, då han fyller 65 år, antas ha
tillgodoräknats pensionspoäng, motsvarande medeltalet av de två högsta
poängtalen under nämnda fyraårsperiod. Pension enligt vad nu sagts må
dock ej utgå, om undantagande ägde giltighet, då folkpensionen började
utgå, samt undantagandet föranlett, att den försäkrade för något av de fyra
förutnämnda åren gått förlustig mer än en pensionspoäng (16 §).
Har den försäkrade inte rätt till förtidspension enligt de grunder, som
angives i 16 §, men skulle han ha varit berättigad till ålderspension, om han
uppnått 67 års ålder den månad, då folkpensionen började utgå, skall hel
förtidspension utgå med belopp, motsvarande vad den försäkrade skulle ha
erhållit i ålderspension, om denna börjat utgå från och med nämnda månad
(17
Familjepension utgår i form av änkepension och barnpension. Änkepension
utgår till änka, som ingått äktenskap med den försäkrade senast den
dag då han fyllde 60 år, förutsatt att äktenskapet varat minst 5 år. Hade
makarna vid mannens död gemensamma barn, utgår änkepension även om
dessa villkor ej är uppfyllda. Barnpension utgår till den försäkrades barn
under 19 år (22, 23 och 25 §§).
52 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
Om endast en efterlevande finnes, som har rätt till familjepension, utgör
familjepensionen 40 procent av hel förtidspension, som den försäkrade uppbar
vid dödsfallet eller skulle ha varit berättigad till vid total förlust av
arbetsförmågan, eller, om han uppbar ålderspension vid dödsfallet, av den
från 67 år utgående ålderspensionen. För två sådana efterlevande utgör
familjepensionernas sammanlagda belopp 50 procent, för tre 60 procent,
för fyra 70 procent och för fem eller flera 80 procent av ålders- eller förtidspensionen
(24, 26 och 27 §§).
Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter och avkastning av den
med avgifter uppbyggda allmänna pensionsfonden (31 §). Konungen med
riksdagen fastställer procentsats för uttaget av avgifter till försäkringen
(32 §). Genom lag den 28 maj 1959 (nr 292) har procentsatsen bestämts till
3 för 1960, 4 för 1961, 5 för 1962, 6 för 1963 och 7 för 1964.
Beträffande arbetsgivarnas avgifter stadgas, att en arbetsgivare för varje
år skall erlägga avgift efter den för året gällande procentsatsen på summan
av vad han under året utgivit till sina arbetstagare i lön i pengar eller naturaförmåner
eller i annan ersättning i pengar, som enligt överenskommelse
mellan honom och den som utfört arbete för hans räkning skall anses såsom
inkomst av anställning. Från den nämnda summan skall dock vid avgiftsberäkningen
avdragas dels ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande
basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet
arbetstagare hos arbetsgivaren under året och dels för varje arbetstagare
den del av hans lön som för år räknat överstigit 7 ‘/s gånger basbeloppet.
När dessa beräkningar göres skall en arbetstagare, som under hela året
varit anställd med full arbetstid, räknas som en hel arbetstagare och en
arbetstagare, som varit anställd i mindre omfattning, medräknas blott i
motsvarande mån. Om särskilda skäl föreligger kan andra sätt för avgiftens
beräkning få användas, om resultatet blir i huvudsak detsamma. Vid all
avgiftsberäkning skall man bortse från arbetstagare, som fyllt 65 år före
årets ingång, och från arbetstagare, vars lön inte uppgått till 300 kronor.
Avgift skall heller inte erläggas i vissa angivna fall, då lönen eller ersättningen
i arbetstagarens hand inte beaktas vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst. Beträffande avgift för lön till vissa sjömän förutsättes att
särskilda regler skall gälla (33 §).
Om inkomst av annat förvärvsarbete ingår i den pensionsgrundande inkomsten,
skall den försäkrade själv erlägga avgift med den för året gällande
procentsatsen på den del av den pensionsgrundande inkomsten, som härrör
från inkomst av annat förvärvsarbete. Befrielse från avgift förutsättes kunna
förekomma i vissa fall enligt vad därom särskilt kommer att stadgas
(34 §).
Konungen med riksdagen skall förordna om debitering och uppbörd av
avgifterna (35 §).
53
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Klagan över beslut av lokalt pensionsorgan skall föras genom besvär hos
riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet. Över riksförsälcringsanstaltens
beslut föres klagan genom besvär hos Konungen i statsrådet.
Fullföljd av talan är i regel inte tillåten annat än efter tillstånd av
riksförsäkringsanstalten. Besvärstiden regleras genom lagen den 4 juni
1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut
och utgör tre veckor från det klaganden fick del av beslutet; för menighet
är besvärstiden fem veckor. Riksförsäkringsanstaltens och lokalt organs
beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan. I fråga om besvär
i ärenden, som skall behandlas i av Konungen med riksdagen beslutade författningar
om beräkning av pensionsgrundande inkomst samt om debitering
och uppbörd av avgifter till försäkringen, skall gälla vad i dessa författningar
stadgas (53 §).
TPL träder i kraft den 1 januari 1960. Pension skall dock inte utgå före
den 1 januari 1963 (56 §).
Enligt lagens övergångsbestämmelser skall för år 1960 pensionsgrundande
inkomst ej beräknas för den, som under året fyller 65 år. Inte heller skall
avgift beräknas för lön eller annan ersättning till sådan person (58 §).
Anmälan om undantagande må med giltighet från och med år 1960 göras
under nämnda år samt under första halvåret 1961 (60 §).
Försäkrad, som är svensk medborgare och fyller 67 år under år 1963, äger
rätt till ålderspension, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för två år
Kravet på 30 pensionsgrundande år för rätt till full ålderspension nedsättes
i inledningsskedet till att avse blott 20 år för att under en period av tio år
därefter successivt höjas till 30 år (57 §).
Administrativa organ och deras uppgifter m.m.
D ep art em entsch efen
Genom det beslut som fattades vid innevarande riksdags vårsession om
införande av en allmän tilläggspensionering togs det avgörande steget mot
förverkligandet av en pensionsreform i vårt land, som syftar till att bereda
alla ett betryggande ålders-, invalid- och familjeskydd. Tilläggspensioneringen
har i den antagna lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari
1960, konstruerats som en lagtekniskt fristående påbyggnad på folkpensioneringen,
en anordning som betingats av önskemålet att så snart som möjligt
kunna sätta tilläggspensioneringen i funktion. Såsom mål för pensionsreformen
har emellertid uppställts att folkpensioneringen skall sammangjutas
med tilläggspensioneringen till ett enhetligt pensionssystem, som
regleras i en och samma lagstiftning. I det reformarbete som härvid förestår
ingår även en successiv ökning av folkpensionsförmånerna, förbätt
-
54 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
ringar av familjeskyddet och en omdaning av invalidpensioneringen. Vidare
aktualiseras frågan om en materiell samordning mellan det nya pensionssystemet
och närliggande socialförsäkringsgrenar, nämligen sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
Det angivna reformarbetet avser de materiella bestämmelserna men måste
helt naturligt åtföljas av en motsvarande omdaning på det administrativa
planet. Här blir målet att åstadkomma en organisatorisk samordning mellan
folk- och tilläggspensioneringarna samt mellan dem och närliggande
socialförsäkringsgrenar. Åt socialförsäkringens administrationsnämnd har
anförtrotts att utreda pensionsreformens administrativa spörsmål.
De arbetsuppgifter, vilka ligger inom det reformprogram som här i korthet
angivits, är mycket omfattande. Vid anmälan i statsrådet av frågan om
allmän tilläggspensionering uttalade jag, att ansträngningarna torde böra
inriktas på att i vart fall åstadkomma en enhetlig pensionslagstiftning senast
till år 1963, dvs. till den tidpunkt då de första tilläggspensionerna skall
utbetalas (prop. 1959: 100).
Innan den i år beslutade lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspension
träder i kraft den 1 januari 1960, måste en mängd frågor rörande
pensioneringens administrativa handhavande få en lösning. Av det förut anförda
följer att någon definitiv organisation av förvaltningsapparaten för
den allmänna tilläggspensioneringen inte kan fastställas redan i detta sammanhang.
Det kan inte heller anses önskvärt att nu skapa en egen administrativ
organisation för tilläggspensioneringen, eftersom man på längre
sikt syftar till en långtgående administrativ samordning med närliggande
socialförsäkringsgrenar. För dagen gäller det att på lämpligaste sätt skapa
förutsättningar för att föreliggande förvaltningsuppgifter på tilläggspensioneringens
område skall kunna fullgöras tillfredsställande under tiden till
dess en mera slutgiltig förvaltningsapparat för de olika socialförsäkringsgrenarna
kan byggas upp.
Socialförsäkringens administrationsnämnd har i sitt betänkande framlagt
ett förslag om en sådan provisorisk organisation av tilläggspensioneringens
förvaltning, som i huvudsak bygger på att redan befintlig administration
skall utnyttjas för de aktuella arbetsuppgifternas bestridande.
Härvid har nämnden strävat efter sådana lösningar, som inte hindrar att
man vid den definitiva regleringen väljer andra anordningar än de för inledningsskedet
förordade. Kring denna förslagets grundtanke råder allmän
uppslutning bland de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över
nämndens betänkande. Enligt min uppfattning är det lyckligt att man på
detta sätt utan att binda sig för en viss organisation får möjlighet att utan
tidsutdräkt sätta tilläggspensioneringen i verket och jag ansluter mig
till de principer på vilka administrationsnämndens förslag vilar.
Även om några invändningar inte rests mot att i försäkringens inledande
skede anlita befintliga myndigheter och organ för dess administrerande
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 55
spåras dock i en del yttranden en viss oro över att så inånga olika slags organ
enligt administrationsnämndens förslag avses komma att erhålla uppgifter
på detta fält. Enligt förslaget skall bl. a. de lokala skattemyndigheterna
fastställa pensionsgrundande inkomst och uträkna avgifter, som den
försäkrade själv erlägger, de allmänna centralsjukkassorna registrera pensionsgrundande
inkomst och uträkna pensionspoäng, riksförsäkringsanstalten
debitera och i viss omfattning uppbära arbetsgivaravgifter samt slutligen
pensionsstyrelsen utbetala pensioner, när detta från och med år 1963 blir
aktuellt.
Det kan onekligen synas som om en alltför långt driven splittring kännetecknar
arbetsuppgifternas fördelning på olika organ. Förslaget måste dock
ses i belysning av det arbete på en enhetlig organisation av socialförsäkringens
administration i stort, som härnäst står på administrationsnämndens
program. Vid en blick på det nu föreliggande förslaget faller det i
ögonen att något uttalande om de organ, som skall pröva ansökningar om
tilläggspension, inte gjorts av administrationsnämnden. Avgörandet i denna
fråga, som kan anstå till 1962, är intimt förknippat med den omdaning av
invalidpensioneringen inom folkpensioneringen, som nu utredes av 1958
års socialförsäkringskommitté och som kommer att påverka även tilläggspensioneringens
regler om förtidspension. Så mycket torde kunna sägas om
den framtida invalidpensioneringen inom det enhetliga pensionssystem, som
folk- och tilläggspensioneringarna kommer att bilda, att prövningen av pensionsansökningar
kommer att kräva medverkan av ett kvalificerat organ på
det lokala eller regionala planet. Tanken faller härvid närmast på de allmänna
centralsjukkassorna, bl. a. med hänsyn till att en långtgående samordning
mellan pensioneringen och sjukförsäkringen inte kan undvaras. En
utveckling mot enhetliga socialförsäkringsorgan för länen och de landstingsfria
städerna med de nuvarande centralsjukkassorna som stomme kan
således skönjas. Den centrala ledningen av en materiellt och administrativt
samordnad socialförsäkring kan givetvis inte i längden vara uppdelad på
två ämbetsverk, utan en sammansmältning av riksförsäkringsanstalten och
pensionsstyrelsen framstår härvid som en naturlig konsekvens av socialförsäkringens
förenhetligande. Om utvecklingen blir denna, vilket synes mig
sannolikt, låter sig administrationsnämndens organisationsplan för den
första tiden väl förena med en slutlig reglering enligt antydda riktlinjer,
och nämndens förslag om fördelningen av arbetsuppgifterna på olika organ
är följdriktig. Förslaget innebär samtidigt att en betydande handlingsfrihet
bevaras ännu någon tid.
Vid sidan av organ, som kan tänkas ingå i en framtida gemensam socialförsäkringsadministration,
förutsättes enligt förslaget att de lokala skattemyndigheterna,
dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, skall medverka
vid handhavandet av den allmänna tilläggspensioneringen. De lokala skatte
-
56 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 dr 1959
myndigheternas medverkan föreslås i främsta rummet knuten till arbetet
med fastställande av pensionsgr undan de inkomst för
de försäkrade. Enligt TPL skall de båda inkomstslagen inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete, som tillsammans utgör den pensionsgrundande
inkomsten, beräknas på grundval av den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten. Såsom statsmakterna förutsatte vid lagens
tillkomst och som närmare skall behandlas i det följande är avsikten att
samma uppgiftsmaterial, som ligger till grund vid taxeringen, skall utnyttjas
även för den pensionsgrundande inkomstens beräkning. Uppgiftsmaterialet
kommer att i viss utsträckning behövas samtidigt såväl för arbetet
på beskattningssidan som för fastställande av den pensionsgrundande
inkomsten. Härav följer att sistnämnda arbetsuppgift knappast kan läggas
på något annat organ än ett som har med beskattningsväsendet att göra.
Riktigheten av denna uppfattning har lämnats obestridd vid remissbehandlingen,
och administrationsnämndens förslag att de lokala skattemyndigheterna
skall få hand om uppgiften har också godtagits. Endast besvärssakkunniga
har en avvikande mening och förordar i stället taxeringsnämnderna.
I nuvarande läge synes det inte lämpligt att anförtro taxeringsnämnderna
den betydande nya uppgift, som beräkningen av pensionsgrundande
inkomst innebär. Ett sådant förfarande skulle strida mot de nyligen vidtagna
åtgärderna att så mycket som möjligt begränsa taxeringsnämndernas
verksamhet till sådant arbete, som direkt tar sikte på en effektiv och riktig
taxering. Jag förordar därför, att administrationsnämndens förslag genomföres
som en huvudregel.
\ ad gäller förhållandena i Stockholm har administrationsnämnden
utgått från att samma system skall tillämpas där som i landet i
övrigt. Nämnden har emellertid uttalat, att det för Stockholms del kan övervägas
att anförtro arbetet med bestämmande av pensionsgrundande inkomst
inte åt den lokala skattemyndigheten dvs. Stockholms stads uppbördsverk
utan åt överståthållarämbetets skatteavdelning, men att frågan härom bör
ses i samband med spörsmålet om taxeringsorganisationens utformning i
Stockholm, som är föremål för utredning, överståthållarämbetet har i sitt
remissyttrande uttalat, att det är möjligt att redan nu låta ämbetets
skatteavdelning svara för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stockholm
och därvid anlita taxeringsnämndernas biträde för att med ledning av
självdeklarationerna göra en preliminär beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten på de av administrationsnämnden föreslagna inkomstkorten.
Denna beräkning skulle sedan kontrolleras och slutligt fastställas
av för ändamålet anställda tjänstemän hos skatteavdelningen. Enligt överståthållarämbetets
mening skulle detta system i Stockholm bli billigare än
det av nämnden föreslagna. Även Stockholms stads myndigheter har i stadens
remissyttrande uttalat starka sympatier för att arbetet med beräk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 57
ning av pensionsgrundande inkomst lägges hos överståthållarämbetet. Att
staden i yttrandet likväl tillstyrkt det för riket i övrigt förordade systemet
även för Stockholms vidkommande sammanhänger med vissa farhågor för
arbetstekniska svårigheter med hänsyn till att självdeklarationerna och
uppgiftsmaterialet i övrigt kan behöva anlitas samtidigt av överståthållarämbetets
skatteavdelning och uppbördsverket i Stockholm. Vid vissa överläggningar,
som hållits inom social- och finansdepartementen med företrädare
för skatteavdelningen och uppbördsverket, har emellertid dessa svårigheter
ansetts kunna bemästras. Bl. a. har det framgått, att skatteavdelningens
arbete med fastställande av pensionsgrundande inkomst beräknas
kunna ske i anslutning till det ordinarie taxeringsarbetet i nämnderna på
sådant sätt att någon konkurrens mellan myndigheterna om deklarationsmaterialet
inte behöver uppkomma. Erinras må vidare att skatteavdelningen
och uppbördsverket från nästa årsskifte kommer att vara inrymda i
samma byggnad. Från uppbördsverkets sida är man därför numera benägen
att understödja tanken på att ifrågavarande arbete förlägges till överståthållarämbetet.
Enligt min mening kan en särställning för Stockholm i nu förevarande
hänseende helt naturligt diskuteras, i händelse förhållandena där på ett
avgörande sätt skiljer sig från vad som gäller i landet i övrigt. Onekligen
är, såsom överståthållarämbetet framhåller, dess skatteavdelnings ställning
i förhållande till uppbördsverket en annan än länsstyrelsernas till
de lokala skattemyndigheterna i länen. Den mera direkta medverkan i
taxeringsarbetet, som de lokala skattemyndigheterna i länen numera lämnar,
ingår inte bland de uppgifter, som ankommer på uppbördsverket i
Stockholm. I stället har överståthållarämbetets skatteavdelning här att utöva
den nyssnämnda verksamhet, som i länen ombesörjes av de lokala
skattemyndigheterna. Inom de s. k. särskilda taxeringsnämnderna i Stockholm,
där omkring 70 000 självdeklarationer för fysiska personer handlägges,
bedrives arbetet under medverkan av skatteavdelningens egna tjänstemän.
I de lokala taxeringsnämnderna, som behandlar det stora flertalet
deklarationer, förekommer visserligen inte någon sådan medverkan på
tjänstens vägnar, men i fråga om möjligheterna att personellt tillgodose
dessa nämnder är Stockholm bättre lottat än riket i övrigt. Ordförandena
och kronoombuden i de lokala nämnderna i Stockholm är i största utsträckning
till yrket statliga och kommunala tjänstemän, som torde få anses väl
lämpade att delta i arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Några svårigheter att vid en utökning av den lokala taxeringsnämndsorganisationen
fylla behovet av kvalificerad arbetskraft föreligger enligt överståthållarämbetets
uppfattning inte. Med det av ämbetet förordade systemet
för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skulle arbetet
kunna vara avslutat redan i juli månad, dvs. tidigare än i länen.
Detta medför att även inkomstregistreringen och poängberäkningen kan ske
58 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
snabbare. Det vill alltså synas som om de speciella förhållandena i Stockholm
skulle göra den av överståthållarämbetet föreslagna anordningen lämpligare
än det för riket i övrigt avsedda systemet. Enligt vad som under
hand upplysts från överståthållarämbetets sida kommer den pågående omorganisationen
av ämbetets taxeringsavdelning att underlätta ett infogande
i systemet av de nya arbetsuppgifterna rörande tilläggspensioneringen. Jag
förordar att överståthållarämbetet får hand om arbetet med att fastställa
pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Om denna organisation visar sig
mindre ändamålsenlig än vad man nu har anledning att utgå från, synes
några större svårigheter att överflytta handläggningen till uppbördsverket
inte behöva uppstå.
Av de under remissbehandlingen hörda länsstyrelserna har några uttryckt
vissa farhågor för att länsstyrelsernas ställning som chefsmyndighet över de
lokala skattemyndigheterna skulle lida intrång genom att riksförsäkringsanstalten
får rätt att ge sistnämnda myndigheter direktiv i frågor, som rör
arbetet för tilläggspensioneringens räkning. Som länsstyrelsen i Östergötlands
län påpekar är emellertid dessa arbetsuppgifter noga reglerade på
förhand. Gränsdragningen kring det område, där riksförsäkringsanstalten
äger meddela föreskrifter rörande arbetets bedrivande, synes därför knappast
ägnad att framkalla kompetenskonflikter mellan anstalten och länsstyrelserna.
I administrativt hänseende är de lokala skattemyndigheterna givetvis
inte underställda riksförsäkringsanstalten. Vad gäller Stockholm bör
riksförsäkringsanstalten äga samma befogenhet att meddela överståthållarämbetet
direktiv rörande arbetet med fastställande av pensionsgrundande
inkomst som tillkommer anstalten i förhållande till de lokala skattemyndigheterna.
I fråga om det tekniska förfarandet vid fastställande av pensionsgrundande
inkomst har remissmyndigheterna i allmänhet godtagit de
av administrationsnämnden uppdragna linjerna. Nämndens förslag bör förverkligas,
dock med en modifikation på ett par punkter. Enligt förslaget
skall arbetet vara avslutat till den 15 september, varefter uppgifter om den
pensionsgrundande inkomsten efter sortering skall kunna vara registreringsorganet
tillhanda senast den 15 oktober. I anledning av från flera håll
under remissbehandlingen uttalade önskemål om förlängning av tiden för
arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst vill jag uttala, att
detta arbete utan olägenhet synes kunna fortgå till den 30 september. Om
aviseringen till registreringsmyndigheten sker successivt allteftersom inkomstberäkningen
är färdig, torde någon försening av arbetet med registrering
och beräkning av pensionspoäng inte behöva uppstå.
Från ett par remissorgans sida har ifrågasatts om angivandet av den
pensionsgrundande inkomsten på debetsedeln å slutlig skatt bör vara ovillkorligt.
Separata uppgifter angående den pensionsgrundande inkomsten an
-
59
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1059
ses i viss utsträckning kunna ersätta uppgiften på debetsedeln. Fördelarna
med den av administrationsnämnden föreslagna anordningen synes dock
vara så stora, att något avsteg från förslaget i denna del inte bör göras.
Eu avvikelse från vad administrationsnämnden föreslagit synes böra göras
i eu detaljfråga. Nämnden föreslår, att inkomstkort och andra handlingar
rörande fastställande av pensionsgrundande inkomst skall förstöras efter
samma tid som de allmänna självdeklarationerna. Någon föreskrift härom
anser jag dock inte vara erforderlig i detta sammanhang, utan bestämmelser
synes kunna meddelas senare i administrativ ordning.
Förekomsten av pensionsgrundande inkomst för vissa år utgör förutsättning
för en försäkrads eller hans efterlevandes rätt till tilläggspension, och
pensionens storlek är beroende av de pensionsgrundande inkomsternas storlek
under ett antal år. Pensionsrätten och pensionens storlek kan också
påverkas av om undantagande från försäkringen förekommit för den försäkrades
del. Uppgifter i dessa hänseenden måste alltså finnas bokförda
för varje försäkrad för att anspråk på pension skall kunna prövas. Administrationsnämndens
bedömning av i vilken omfattning sådan bokföring,
registrering, är erforderlig har allmänt godtagits.
Rörande frågan hos vilket organ registreringen bör äga rum har administrationsnämnden
ingående prövat dels ett alternativ med registrering
hos ett centralt ämbetsverk, pensionsstyrelsen, och dels ett alternativ med
registrering hos regionala organ, de allmänna centralsjukkassorna.
Möjligheten att utföra registreringen centralt är avhängig av i vad mån
den automatiska databehandlingstekniken kan komma till användning för
ändamålet. Några härför lämpade automatiska databehandlingsmaskiner
finnes för närvarande inte att tillgå inom svensk statsförvaltning. En övergång
till den nämnda tekniken för folkbokföring och uppbördsväsende överväges
för närvarande inom två statliga kommittéer, uppbördsorganisationskominittén
och databehandlingskommittén. Den sistnämnda kommittén
framhåller, att några väsentliga fördelar med att använda automatisk databehandling
för tilläggspensioneringen kan vinnas först genom samverkan
med ett automatiskt datamaskinsystem för skatter och folkbokföring. Ställningstagandet
i frågan om automatiseringen av folkbokförings- och uppbördsväsendet
kommer att dröja ytterligare en tid. Sedan beslut fattats
i denna fråga kommer det att förflyta avsevärd tid innan den maskinella
utrustningen kan vara i funktion.
Databehandlingsteknikens landvinningar bör man om möjligt tillgodogöra
sig även för tilläggspensioneringens administration. En central registrering
med utnyttjande av denna teknik synes kunna innebära åtskilliga fördelar.
Så länge frågan om övergång till automatisk databehandling inom
folkbokföring och uppbördsväsende inte är avgjord synes det dock inte
lämpligt att för den i förhållande till dessa arbetsområden tämligen begrän
-
60 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
sade uppgift, som registreringen inom tilläggspensioneringen innebär, bestämma
sig för en databehandlingsmetod och anskaffa maskinell utrustning,
som måhända senare inte visar sig användbar för andra ändamål. I
likhet med så gott som samtliga remissorgan, som yttrat sig på denna punkt,
finner jag därför att, intill dess frågan om användning av databehandlingsmaskiner
inom andra grenar av statsverksamheten klarnat, en manuell
registreringsmetod med arbetet fördelat på lokala organ bör anlitas.
Administrationsnämnden har förordat de allmänna centralsjukkassorna
som registreringsorgan, och detta förslag har vunnit instämmanden från ett
stort antal remissorgan, bland vilka märkes riksförsäkringsanstalten och
pensionsstyrelsen. I åtskilliga remissyttranden höjes dock röster till förmån
för att samma organ, som i regel fastställer pensionsgrundande inkomst,
d. v. s. de lokala skattemyndigheterna, även skall ombesörja registreringen
av dessa inkomster och uträkningen av pensionspoäng. Till stöd för
detta förslag anföres i huvudsak, att det synes onödigt -— särskilt om det
blott är fråga om en övergångstid innan en central registrering kommer till
stånd — att dra in ytterligare en typ av organ, centralsjukkassorna, i arbetet
med tilläggspensioneringen och att arbetet skulle nedbringas vid en
registrering hos de lokala skattemyndigheterna, bl. a. genom att aviseringskorten
bleve överflödiga. Vidare framhålles, att de lokala skattemyndigheternas
utökade personal skulle medhinna registreringen under tid då arbetet
med fastställande av pensionsgrundande inkomst inte pågår samt att
allmänheten hos ett och samma organ skulle kunna erhålla upplysningar
om taxering, pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng.
Efter att ha prövat skälen för de olika ståndpunkterna förordar jag, att
centralsjukkassorna blir registreringsorgan. Jag har framför allt fäst vikt
vid följande omständigheter. Uppgifterna i registret blir avgörande för pensionsrätten
och storleken av tilläggspensionen. Registreringen är inte begränsad
till ett överförande av uppgifter till pensionskorten sedan arbetet med
fastställande av pensionsgrundande inkomst avslutats, utan den måste fortgå
kontinuerligt med införande av ändrade uppgifter och framtagande av data,
som behövs för prövningen av pensionsanspråk in. m. Det är därför tveksamt
om den för arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst
avsedda personalen hos de lokala skattemyndigheterna kan medhinna registreringen
utan intrång på andra viktiga arbetsuppgifter. Förutom beräkningen
av pensionsgrundande inkomst bör här särskilt framhållas kontrollen
av arbetsgivarnas avgiftsskyldighet till försäkringen, vartill jag återkommer
i det följande. Centralsjukkassorna har redan förut erfarenhet av
arbetet med registerföring inom sjukförsäkringen. En viktig omständighet
är att centralsjukkassorna till antalet (ett 30-tal) är långt färre än de lokala
skattemyndigheterna (omkring 190) vilket gör att omflyttning av pensionskort
mellan olika registreringsorgan till följd av de försäkrades flyttningar
behöver ske i betydligt mindre omfattning, om registreringen är förlagd till
61
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
centralsjukkassorna. Härigenom minskas givetvis de felrisker, som är förbundna
med att kort tas ut ur och insattes i registren. Den fördel för kontrollen
av klassplaceringen inom sjukförsäkringen, som blir en följd av att
aviseringskorten kan användas för ändamålet, skulle bortfalla om registreringen
lägges hos annat organ än kassorna.
Centralsjukkassorna är socialförsäkringsorgan, som enligt vad jag i det
föregående anfört kan väntas få en betydelsefull ställning i en framtida enhetlig
socialförsäkringsadministration, och det synes mig sannolikt att kassorna
är mera skickade än de lokala skattemyndigheterna att meddela allmänheten
upplysningar i socialförsäkringsspörsmål. Lokalsjukkassorna
torde i stor utsträckning kunna fungera som en förmedlande länk mellan
allmänheten och central sjukkassorna. Därest en övergång till central registrering
inte skulle komma att ske eller skulle komma att dröja, är det lämpligt
att registren finns hos centralsjukkassorna, som kan antagas få uppgifter
i samband med handläggningen av pensionsansökningar. Om å andra
sidan den centrala registreringen förverkligas, utgör registreringsarbetet en
så förhållandevis ringa del av centralsjukkassornas uppgifter, att omställningen
torde komma att vålla dem mycket obetydliga svårigheter. Däremot
synes man inte på de lokala skattemyndigheterna böra lägga en uppgift,
som senare kan komma att fråntagas dem. Det sist sagda bör särskilt ses i
samband med möjligheterna att betydande delar av deras nuvarande arbetsuppgifter
eventuellt skall flyttas över till central, maskinell behandling.
Centralsjukkassorna hör alltså vara registreringsorgan inom den allmänna
tilläggspensioneringen. Det synes då också lämpligt att, som administrationsnämnden
föreslagit, anmälningar om individuellt undantagande från
försäkringen enligt 36 § TPL får göras hos centralsjukkassorna. Kassorna
är enligt 58 § sjukförsäkringslagen skyldiga att i den mån Konungen så
förordnar biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkringsverksamhet.
Om det uppdrages åt centralsjukkassorna att medverka i tilläggspensioneringens
administration på sätt jag nu förordat, ankommer det på
kassorna att anställa erforderlig personal och anskaffa behövlig utrustning.
Administrationsnämnden har föreslagit, att vissa registreringsuppgifter
avseende försäkrade, som är bosatta utom riket, in. fl. skall handhavas av
riksförsäkringsanstalten. Gentemot detta förslag har jag ingenting att erinra.
Enligt nämndens förslag skall uträkning av pensionspoäng
på grundval av den pensionsgrundande inkomsten för visst år ske hos
centralsjukkassorna i samband med införingen i registret. I ett antal remissyttranden
förordas, att poänguträkningen göres hos de lokala skattemyndigheterna.
Några remissorgan gör gällande att uppgift om pensionspoängen
bör inflyta i debetsedeln å slutlig skatt på samma sätt som nämnden föreslagit
i fråga om den pensionsgrundande inkomsten. En länsstyrelse anser
62 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
att poängberäkning inte behöver göras årligen utan alt det räcker med att
uträkning sker då pension sökes.
Poängberäkningen kommer självfallet att göras med tillhjälp av tabeller
upprättade med utgångspunkt från det för varje år aktuella basbeloppet.
Det skulle bli alltför komplicerat att vid prövningen av en pensionsansökan
behöva göra poängberäkningen för ett stort antal år med måhända lika
många olika tabeller. Även vid en central registrering skulle motsvarande
svårigheter uppstå. En poängberäkning år för år torde alltså böra förordas,
och det synes av arbetstekniska skäl lämpligast att den göres hos centralsjukkassorna.
Onekligen skulle det vara önskvärt om pensionspoängen i likhet med den
pensionsgrundande inkomsten kunde delges de försäkrade på debetsedeln
å slutlig skatt. Detta skulle möjligen kunna genomföras med den nu föreslagna
registreringsmetoden men däremot inte med en central maskinell
registrering. Vid en sådan bör nämligen maskinen utnyttjas för poänguträkningen,
vilket gör att uppgifterna dels föreligger först långt sedan debetsedlarna
utsänts och dels är svåra att årligen framtaga för hela beståndet av
försäkrade. Olägenheterna av att de försäkrade inte underrättas om den
årliga pensionspoängens storlek bör inte överdrivas. Avgörande för den försäkrades
rätt gentemot försäkringen är de registrerade pensionsgrundande
inkomsterna, om vilka han underrättats. Om det vid uträkning av en pension
befinnes att pensionspoängen för något eller några år är felaktig, kan
rättelse utan svårighet vidtagas eftersom även den pensionsgrundande
inkomsten registrerats. Vidare bör påpekas, att det är möjligt för den försäkrade
att själv uträkna sin pensionspoäng genom att dividera den på
debetsedeln angivna pensionsgrundande inkomsten med basbeloppet för
året. Uppgift om detta belopps storlek bör lämnas på debetsedeln.
Administrationsnämnden har föreslagit, att pensionsregistren skall
mikrofotograferas vart femte år för att underlätta en rekonstruktion av
registren, i händelse en sådan skulle visa sig erforderlig till följd av att
registren till viss del går förlorade eller skadas genom brand el. dyl. Förslaget
står i visst samband med att nämnden ansett att de hos de lokala
skattemyndigheterna förvarade inkomstkorten skall förstöras efter 6 år.
I det föregående har jag ansett att avgörandet i sistnämnda fråga bör anstå
tills vidare. Det synes då ej heller nödvändigt att nu göra något uttalande
om behovet av den föreslagna mikrofotograferingen.
Vad angår organen för debitering och uppbörd av avgifter
till försäkringen för allmän tilläggspension föreslår administrationsnämnden,
att arbetsgivarnas avgifter skall debiteras och
uppbäras i samma ordning som deras avgifter till obligatorisk yrkesskadeförsäkring
i riksförsäkringsanstalten och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna.
I vissa avseenden bygger nämndens förslag på det nu till
-
63
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 dr 1959
lämpade förfarandet för debitering och uppbörd av sistnämnda avgifter och
bidrag. Sålunda föreslås, att avgifterna till tilläggspensioneringen och yrkesskadeförsäkringen
samt bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna
— gemensamt benämnda arbetsgivaravgift —• för de mindre arbetsgivarna
skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna, medan uppbörden
av de större arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter enligt förslaget skall ske
direkt genom riksförsäkringsanstaltens försorg. Gränsen mellan mindre
och större arbetsgivare föreslås emellertid skola dragas på ett annat sätt
än för närvarande. Arbetsgivare med mindre än fem arbetstagare (årsarbetare)
betalar nu i regel avgiften i samband med skatteuppbörden och de
övriga erlägger den direkt till riksförsäkringsanstalten. Enligt nämndens
förslag skall avgiftsuppbörden för de arbetsgivare, vilkas årliga arbetsgivaravgift
uppgår till högst 1 000 kr., ske i anslutning till skatteuppbörden
och direktuppbörd genom riksförsäkringsanstalten tillämpas för de övriga.
I de fall arbetsgivare har sina anställda yrkesskadeförsäkrade i ett s. k.
socialförsäkringsbolag skall bolaget direkt uppbära avgiften för yrkesskadeförsäkringen,
under det att övriga nu ifrågavarande avgifter och bidrag
skall uppbäras av riksförsäkringsanstalten.
Nämndens förslag beträffande arbetsgivaravgifternas handhavande har
i stort sett godtagits under remissbehandlingen. I en del fall har dock påyrkats
ett större utrymme för avgiftsuppbörd i samband med skatteuppbörden.
Den fasta beloppsgränsen vid 1 000 kr. mellan de båda uppbördssystemen,
vilken medför att antalet arbetsgivare med avgiftsbetalning direkt
till riksförsäkringsanstalten ökar med stigande avgiftsuttag, har av administrationsnämnden
motiverats med att ett större avgiftsbelopp inte lämpligen
bör påföras utan att preliminär betalning föregått. Svårigheterna att
anordna preliminär betalning av arbetsgivaravgifter, som uppbäres i samband
med de allmänna skatterna, har gjort att nämnden stannat för att
låta uppbörden av avgifter över 1 000 kr. verkställas av riksförsäkringsanstalten.
För att en arbetsgivare inte skall behöva växla mellan olika uppbördssystem
under olika år på grund av mera tillfälliga ändringar i den
avgiftssumma, som han har att erlägga, öppnar nämndens förslag en möjlighet
för riksförsäkringsanstalten att medge en arbetsgivare, som enligt
huvudregeln skulle övergå från avgiftsbetalning i samband med skatteuppbörden
till betalning direkt till riksförsäkringsanstalten eller vice versa, att
bibehållas vid det för honom tidigare gällande uppbördssättet.
Enligt min uppfattning innebär administrationsnämndens förslag en
lycklig avvägning mellan de olika synpunkter, som påkallar uppmärksamhet
vid bedömandet av den lämpliga organisationen för uppbörden av arbetsgivaravgifterna.
Utöver vad förut anförts rörande gränsen mellan de båda
föreslagna uppbördssystemen bör uppmärksammas, att eu arbetsgivare, som
passerat beloppsgränsen och därmed övergått från avgiftsuppbörd i efterhand
i samband med skatterna till direktuppbörd genom riksförsäkringsanstal
-
64 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
ten, kommer att ett senare år få erlägga såväl preliminär avgift för detta år
som avgiften för året före övergången. Ju högre gränsbeloppet sättes desto
slörre blir i sådant fall den ekonomiska påfrestningen för arbetsgivaren. Både
för arbetsgivarens och försäkringens del synes det fördelaktigast att gränsen
sättes förhållandevis lågt. Jag förordar därför att nämndens förslag lägges till
grund för utformandet av bestämmelserna på detta område.
De avgifter, som staten i egenskap av arbetsgivare har att erlägga till
den allmänna tilläggspensioneringen, skall inte uppbäras i den ordning som
nyss angivits. Dessa avgifter bör som administrationsnämnden föreslagit
beräknas och redovisas enligt särskilda av Konungen fastställda grunder.
Här må nämnas, att den av Svenska stadsförbundet berörda frågan om arbetsgivaravgifter
för sådana kommunala befattningshavare, för vilkas pensioner
staten nu ansvarar, lämpligen synes böra lösas i annat sammanhang.
Nämndens förslag att de försäkrades egna avgifter till tillläggspensioneringen
skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna
har i stort sett godtagits under remissbehandlingen bortsett från att förfarandet
i ett par yttranden befaras medföra en inte obetydlig arbetsökning
för de lokala skattemyndigheterna. Det av nämnden förordade uppbördssättet
innebär emellertid stora fördelar för de försäkrade, och förslaget bör
enligt min mening följas. I det föregående har förordats, att beräkningen
av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skall utföras av överståthållaräinbetet,
vilket medför att även en uträkning av de försäkrades egenavgifter
bör göras av ämbetet. Även i detta fall bör avgiften debiteras av den lokala
skattemyndigheten, dvs. uppbördsverket.
liesvärsförf arandet i frågor rörande den allmänna tilläggspensioneringen
hör till det fält, som erhöll en tillfällig reglering i TPL. Detta
har gjort att även de fullföljdsspörsmål, som administrationsnämnden haft
att behandla i nu förevarande sammanhang, måste få en provisorisk lösning.
Fullföljdsförfarandets gestaltning hör till de ämnen, som för närvarande
i första hand utredes inom administrationsnämnden. Det är min förhoppning,
att detta arbete skall kunna slutföras i sådan tid att en mera
slutgiltig fullföljdsordning för socialförsäkringen föreligger innan besvärsbestämmelserna
i TPL och de nu av administrationsnämnden föreslagna
författningarna behövt tillämpas i någon större utsträckning. Det pågående
utredningsarbetet på detta område kommer att ta sikte på en instansordning
och ett besvärsförfarande som tillgodoser kraven på sakkunskap
och rättssäkerhet. Frågan om inrättandet av en domstol som högsta instans
i socialförsäkringsmål blir då aktuell, varvid givetvis frågan om representation
för arbetstagare och arbetsgivare m. fl. i domstolen uppkommer. Huruvida
även frågor om avgiftsberäkningen bör prövas av domstolen får bli
föremål för särskilda överväganden. Besvärsprövningen torde här ofta avse
förhållanden som blir bedömda även vid inkomsttaxeringen, t. ex. trovär
-
65
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
digheten av den avgiftspliktiges bokföring. Det är givetvis angeläget, att
dubbelarbete undvikes och att bedömningar av antytt slag sker efter enhetliga
grunder. Det alternativ som bör prövas i förevarande sammanhang är
att i en eller annan form inkoppla den besvärsordning som utformats för
taxeringsmålen. Även det i vissa remissyttranden berörda spörsmålet om
möjligheten för en representant för försäkringen att överklaga avgörande i
socialförsäkringsmål kommer att prövas under utredningsarbetet.
Intill dess ett slutligt ställningstagande i fråga om besvärsordningen är
möjligt ansluter jag mig till det stora antal remissorgan, som funnit att besvärsförfarandet
lämpligen kan anordnas på sätt administrationsnämnden
föreslagit. Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet måste med den
erfarenhet de har av bl. a. frågor, som sammanhänger med det civilrättsliga
arbetstagarbegreppet, anses vara de f. n. mest lämpade att pröva
besvär över beslut om pensionsgrundande inkomst. Någon anledning att i
detta läge inkoppla länsstyrelserna eller kammarrätten i besvärsordningen
torde inte föreligga. Inte heller bör som försäkringsrådet ifrågasatt underställningsinstitutet
komma till användning i en fullföljdsordning, som på
detta sätt är avsedd att gälla blott under en begränsad tidrymd, när man
inte kan bedöma i vad mån ett sådant institut lämpligen bör inrymmas i
det nya förfarandet. I anledning av vad överståthållarämbetet anfört i sitt
yttrande vill jag framhålla, att taxeringsnämndens inkomstuppskattning
vid taxeringen överklagas genom taxeringsbesvär, medan den lokala skattemyndighetens
fördelning av sagda inkomst på inkomst av anställning, inkomst
av annat förvärvsarbete och inkomst, som inte grundar rätt till tillläggspension,
överklagas i den av administrationsnämnden föreslagna ordningen.
Ändring av taxeringen skall med vissa undantag, vartill jag återkommer
i ett senare avsnitt, föranleda ändring av den pensionsgrundande
inkomsten. Detta iakttages ex officio utan att den försäkrade är nödsakad
att besvära sig jämväl över beslutet om fastställande av pensionsgrundande
inkomst. Den av överståthållarämbetet förordade gränsdragningen mellan
taxeringsbesvär och besvär över fastställande av pensionsgrundande inkomst
synes då komma att bli tillämpad.
Angående kostnaderna för det av administrationsnämnden föreslagna
administrativa förfarandet har nämnden gjort tämligen utförliga
beräkningar som huvudsakligen endast i vad avser personalbehovet, kvalitativt
och kvantitativt, rönt invändningar under remissförfarandet. Det ligger
i öppen dag, som också påpekas av en del remissorgan, att någon säker
bedömning av de omständigheter som påverkar administrationskostnaderna
svårligen låter sig göra vid en tidpunkt, då någon praktisk erfarenhet av
hur arbetet gestaltar sig ännu inte föreligger. Nämndens beräkningar synes
mig dock bygga på så tillförlitliga premisser som kan begäras i nuvarande
läge. Jag finner det därför klokast att i huvudsak utgå från nämndens upp5
— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 50
66 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
skattningar då det gäller att ta ställning till det kvantitativa personalbehovet
och andra anslagsfrågor. Jag vill betona, att jag därmed inte tagit ställning
till frågan om lönenivå m. m. för ifrågavarande tjänster. Kostnadsfrågorna
kommer i vad de angår den statliga förvaltningen att i vederbörlig
ordning behandlas under respektive huvudtitlar i nästkommande statsverksproposition,
och jag saknar därför anledning att närmare uppehålla
mig vid detta ämne. I anledning av försäkringsinspektionens anmärkning
att den föreslagna personalorganisationen knappast upptar någon mera
kvalificerad befattning för de med tilläggspensioneringen sammanhängande
arbetsuppgifterna hos de olika myndigheterna vill jag påpeka, att från och
med den 1 oktober 1959 inom riksförsäkringsanstalten inrättats en byråchefs-,
en byrådirektörs- och en förste byråsekreterarbefattning, vilka uteslutande
avses för tilläggspensionsarbetet. Inom de lokala skattemyndigheterna
kommer högsta ledningen av arbetet med fastställande av pensionsgrundande
inkomst att ligga hos häradsskrivare och kronokamrerare. Vad
gäller Stockholm får motsvarande arbetsledning givetvis likaledes ankomma
på en befattningshavare i högre tjänsteställning.
Administrationsnämnden har beräknat de sammanlagda årliga administrationskostnaderna
för tilläggspensioneringen i inledningsskedet till
drygt 13 milj. kr. Härtill kommer efter några år vissa andra kostnader,
bl. a. för prövning av pensionsansökningar, pensionsutbetalningar och
besvärsförfarandet. Enligt nämndens mening är det realistiskt att på något
längre sikt räkna med årliga administrationskostnader motsvarande ungefär
en procent av de årliga avgifterna till försäkringen, vilket i nuvarande
penningvärde innebär en administrationskostnad i storleksordningen 20
milj. kr. Att denna siffra är dubbelt så hög som den, vartill administrationskostnaderna
för en författningsreglerad tilläggspensionering uppskattades
i allmänna pensionsberedningens betänkande, sammanhänger med att
kostnaden för den av statsmakterna nu beslutade försäkringen av flera
skäl måste bli högre än för motsvarande pensionering enligt förslaget i
beredningens betänkande. Särskilt må framhållas, att beredningsförslaget
ifråga om inkomstberäkningen byggde på det skatterättsliga begreppet inkomst
av tjänst, varigenom den taxerade inkomsten av tjänst i allmänhet
kunde oförändrad läggas till grund för pensioneringen, under det att TPL
bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, vilket nödvändiggör en
viss bearbetning av de vid taxeringen framkomna beloppen. Vidare avsåg
beredningsförslaget endast anställda under det att TPL i princip medtar
alla slag av förvärvsarbetande, vilket medför att antalet försäkrade blir
större och att för en del försäkrade uppkommer blandade inkomster samt
att individuell debitering och uppbörd av avgifter skall ske i fråga om ett
stort antal försäkrade.
Tilläggspensioneringen har enligt vad som förutsattes vid lagstiftningens
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 67
antagande att med sina egna medel svara för sina administrationskostnader.
Staten, städerna med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassorna
skall alltså erhålla ersättning från tilläggspensioneringen för de kostnader,
som förorsakas dem genom arbetet för pensioneringens räkning. Administrationsnämnden
har framlagt förslag rörande sättet för täckande
av administrationskostnaderna. Detta förslag bör godtagas.
Vad särskilt angår redovisningen i statsbudgeten av de kostnader, som staten
får ersättning för av tilläggspensioneringen, har statskontoret och riksräkenskapsverket
i motsats till administrationsnämnden förordat, att bruttokostnaderna
fördelas på respektive utgiftsanslag och att ersättningen från
pensioneringen upptages som en inkomstpost på riksstatens inkomstsida.
För egen del finner jag det vara mindre tillfredsställande att tilläggspensioneringen,
som utgör en från den egentliga statsverksamheten fristående
försäkring med ett eget finansieringssystem, skall, låt vara endast formellt,
påverka riksstatens utgiftssida. I klarhetens intresse vill jag därför tillstyrka
administrationsnämndens förslag att vederbörande utgiftsanslag utformas
som nettoanslag, så att ersättningen från tilläggspensioneringen omedelbart
frånräknas och minskar anslaget med den del av kostnaderna, som hänför
sig till pensioneringen.
I fråga om den provisoriska ersättning, som enligt förslaget skall utgivas
i avbidan på slutlig reglering av kostnadsersättningen, har vissa erinringar
framställts av vissa städer med egen uppbördsförvaltning samt Svenska
sjukkasseförbundet. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag
av riksförsäkringsanstalten, som därvid bör taga kontakt med företrädare
för berörda parter, meddela föreskrifter i detta avseende. I det föregående
har föreslagits att överståthållarämbetet skall handha fastställandet
av pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Frågan om ersättning till Stockholms
stad kommer då i ett annat läge.
Regler om den slutliga ersättningen från tilläggspensioneringen till statsverket,
städer med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassor torde
få fastställas av Kungl. Maj :t.
Avslutningsvis vill jag beträffande de nu behandlade spörsmålen om de
administrativa uppgifternas fullgörande inom tilläggspensioneringen under
inledningsskedet än en gång understryka vad administrationsnämnden och
flera remissorgan framhållit, nämligen att de här förordade lösningarna är
provisoriska och valda med hänsyn till nödvändigheten att snabbt få arbetet
i gång på ett tillfredsställande sätt. I den mån erfarenheten av de vidtagna
anordningarna och övervägandena under det fortsatta utredningsarbetet
ger anledning till ändrade dispositioner står möjligheterna öppna för en omprövning.
68
Andra lagutskottets utlåtande nr åt) år 1959
Vissa i motionen berörda frågor
A rbetstagarbegreppet
I 5 § TPL avhandlas begreppet inkomst av anställning. Härmed avses
den lön, som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Detta innebär, att TPL i likhet med semesterlagen, lagen om allmän
sjukförsäkring i vad avser försäkringen för tilläggssjukpenning samt
lagen om yrkesskadeförsäkring bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.
Den praxis som utbildat sig vid tillämpningen av de nämnda lagarna
kommer alltså att bli vägledande också för tilläggspensioneringens
vidkommande. Bland de grupper som enligt denna praxis för närvarande
inte betraktas som arbetstagare kan nämnas vissa handelsresande, fritidsombud
hos försäkringsbolagen samt åkare och bensinstationsinnehavare.
Jordbrukare har däremot, i vad de utfört skogskörslor för annans räkning,
i enlighet med uttalanden i förarbetena till vissa av de nämnda lagarna i allmänhet
ansetts som arbetstagare.
Vid behandlingen av TPL under vårsessionen detta år begärde riksdagen
i anledning av motionsyrkande, att under det fortsatta arbetet med pensioneringens
utbyggnad utredning måtte verkställas beträffande möjligheterna
att i förevarande avseende jämställa beroende uppdragstagare med arbetstagare
i civilrättslig mening. Härvid erinrades dock om att genom avfattningen
av 5 § andra stycket — enligt vilket den som mot ersättning utför
arbete för annans räkning kan träffa överenskommelse med den som utger
ersättningen om att denna skall anses som inkomst av anställning — mycket
vunnits för att tillgodose de beroende uppdragstagarnas berättigade krav att
få sin pensionsfråga tillfredsställande ordnad.
Kungl. Maj :t har sedermera föranstaltat om sådan utredning som riksdagen
begärt.
I nu förevarande proposition har föredragande departementschefen i
denna fråga yttrat följande.
»Inkomst av anställning enligt TPL är lön i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad, som åtnjutes av arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst. Avgörandet av huruvida en person är att anse som arbetstagare
skall ske med tillämpning av det s. k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet.
Detta begrepp är inte definierat i lag eller författning utan har
huvudsakligen utformats vid de allmänna domstolarnas tillämpning av semesterlagen
och vissa andra bestämmelser av social skyddslagstiftnings natur
samt vid försäkringsrådets tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagen.
Givet är att den rättspraxis som sålunda utbildats kommer att vara vägledande
vid de lokala skattemyndigheternas och överståthållarämbetets avgörande
av huruvida en inkomst skall hänföras till inkomst av anställning i
samband med fastställande av pensionsgrundande inkomst. Emellertid är
det att märka att domstolarnas och försäkringsrådets avgöranden alltid
C>9
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 ur 1959
kommer i efterhand, sedan ett visst fall inträffat, i vilket en person gör anspråk
på en viss förmån i egenskap av arbetstagare. Härvid är det möjligt
att göra en noggrann utredning av alla de omständigheter, under vilka vederbörande
utfört sitt arbete, och på grundval därav ta ställning till frågan
om ett arbetstagarförhållande föreligger eller ej. I viss mån annorlunda
ställer sig saken vid fastställande av pensionsgrundande inkomst då det
gäller att med ledning av ett oftast knapphändigt skriftligt uppgiftsmaterial
träffa avgöranden i ett stort antal fall årligen. Såsom flera remissorgan
påpekat torde det inte vara möjligt för de myndigheter, som skall
beräkna pensionsgrundande inkomst, att på ett någorlunda enhetligt sätt
handha tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet utan att
centralt utarbetade vägledande föreskrifter är tillgängliga vid arbetet. Med
hänsyn härtill bör det ankomma på riksförsäkringsanstalten att utarbeta
sådana föreskrifter.»
Motionären har i denna fråga anfört bl. a. följande.
»Besvärsinstans i dessa frågor är försäkringsrådet. Enligt vad jag erfarit
har man där numera övergått att tolka arbetstagarbegreppet betydligt generösare
än tidigare, när det gäller sjukkasseförmåner.----
Jag vill emellertid — — -— framhålla att man knappast kan nöja sig med
en hänvisning till praxis inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringen, utan att
det samlade materialet bör bearbetas och kompletteras så att någorlunda
entydiga regler kan fastställas. Det är därför enligt min mening sannerligen
beklagligt, att detta problem ännu inte har fått sin lösning.
Den utredningskommitté som nu arbetar med frågan begärdes från vårt
håll redan 1958 men blev av för oss okända skäl inte tillsatt förrän efter
ett år. Det är nu angeläget att arbetet inom denna kommitté påskyndas så
mycket som möjligt.»
Besvärs förfarandet
I denna fråga anför motionären:
»Besvärsförfarandet i frågor av betydelse i samband med den allmänna
tjänstepensioneringen erhöll endast provisorisk utformning i tjänstepensionslagen.
Inte heller i de nu av administrationsnämnden utarbetade tilllämpningsbestämmelserna
har denna fråga fått någon slutlig lösning. Så
skall t. ex. fortfarande besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut föras
hos Konungen i statsrådet. Olika instanser har att mottaga besvär rörande
pensionsgrundande inkomst och avgifter när det gäller arbetsgivares egen
pensionering.
I propositionen uttrycker departementschefen den förhoppningen, att administrationsnämndens
arbete med fullföljdsförfarandet skall vara slutfört
i så god tid att en mera slutgiltig ordning föreligger innan besvärsbestämmelserna
i tjänstepensionslagen och de nu av administrationsnämnden
föreslagna författningarna behöver tillämpas i större utsträckning.
70
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
Jag vill livligt instämma i dessa förhoppningar men kan samtidigt inte
underlåta att uttrycka min förvåning över att dessa frågor inte redan nu har
fått sin slutgiltiga lösning. Med hänsyn till den långa tid under vilken hela
frågan om en allmän tjänstepensionering varit föremål för utredningar och
överväganden hade det varit rimligt om dessa frågor nu varit tillräckligt
penetrerade. För min del vill jag förorda den från flera håll föreslagna specialdomstolen,
som skulle bli en gemensam besvärsinstans för i första hand
alla de frågor som gäller sjukförsäkringsförmånerna och pensionerna men
även för övriga socialförsäkringar.»
Uppbörd av arbetsgivaravgift
I den av föredragande departementschefen (ovan s. 63) berörda frågan
om gränsen mellan skattemyndigheternas och riksförsäkringsanstaltens
uppbörd av arbetsgivaravgift yttrar motionären:
»Den särskilda avgiftsredovisningen till riksförsäkringsanstalten innebär
ett extraarbete för företagen. Detta kommer särskilt att drabba de mindre
företag som inte har någon administrativ personal. Genom en höjning av
beloppsgränsen till 2 000 kronor skulle ett relativt stort antal mindre företagare
undgå detta tidsödande extraarbete. Jar yrkar därför att beloppsgränsen
för inbetalning till riksförsäkringsanstalten höjes till 2 000 kronor.»
Debiteringsrått för socialförsäkringsbolagen
Begreppet arbetsgivaravgift enligt den föreslagna förordningen angående
uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,
m. m., omfattar inte bara arbetsgivares avgift jämlikt TPL utan även bidrag
från arbetsgivare jämlikt lagarna om allmän sjukförsäkring och om moderskapshjälp
samt vissa avgifter för yrkesskadeförsäkring och liknande. I de
fall då arbetsgivare har sina anställda yrkesskadeförsäkrade i ett s. k.
socialförsäkringsbolag skall bolaget direkt uppbära avgiften för yrkesskadeförsäkringen,
under det att övriga nu ifrågavarande avgifter och bidrag skall
uppbäras av riksförsäkringsanstalten.
Härom anför motionären, att detta kommer att innebära, att socialförsäkringsbolagens
roll kraftigt reduceras eller att de helt försvinner, en utveckling
som motionären anser olycklig. Socialförsäkringsbolagen bör enligt
motionärens mening vara väl skickade att debitera även de nu ifrågavarande
avgifterna.
Anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter
I denna fråga anförde administrationsnämnden:
»Behovet av anstånd med avgiftsbetalningen torde minska genom förslaget
om att avgiftsbeloppen som regel skall erläggas vid sex inbetalningstillfällen
under året. Administrationsnämnden finner på grund härav att anstånd
i fortsättningen bör medgivas endast när synnerliga skäl därtill prö
-
71
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
vas föreligga. Sådana skäl torde få anses vara för handen exempelvis då
arbetsgivaravgift genom debiteringsfel påförts med för högt belopp. Vidare
kan anstånd vara motiverat vid arbetsgivares sjukdom eller värnpliktstjänstgöring,
då denna medfört betalningssvårigheter på grund av att inkomsterna
i rörelsen i avsevärd grad varit beroende av arbetsgivarens egen
arbetsinsats. Däremot torde säsongmässiga variationer av rörelseinkomsterna
eller brist på likvida medel i och för sig inte utgöra tillräckliga skäl
för anstånd. För anstånd torde därutöver böra krävas att arbetsgivarens
brist på likvida medel beror exempelvis på att större varufordringar opåräknat
inte betalts inom föreskriven tid eller att han fått oväntade utgifter av
mer betydande storlek.
Oavsett vilket skäl som åberopas torde anstånd inte böra medgivas, om
befogad anledning finnes antaga att arbetsgivaren inte kommer att fullgöra
betalningen före anståndstidens utgång. Vidare torde få tillses att anstånd
normalt inte beviljas en och samme arbetsgivare i sådan utsträckning att
han erhåller en regelmässig förskjutning av förfaliodagarna för avgiftsinbetalningen.
Anståndstiden synes böra bestämmas till längst två månader efter utgången
av den månad, varunder beloppet skolat erläggas.
Beviljat anstånd får den verkan att det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet
inte skall indrivas under tiden för anståndet. Ej heller skall restavgift
uttagas. Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo
guldits, bör arbetsgivaren dock vara skyldig erlägga restavgift å den del av
beloppet som då återstod oguldet.
Är arbetsgivare som beviljats anstånd berättigad utfå för mycket erlagd
arbetsgivaravgift, torde denna böra få tagas i anspråk för gäldande av den
arbetsgivaravgift som avses med anståndet.*
Under remissbehandlingen av administrationsnåmndens förslag förordade
Svenska arbetsgivareföreningen, att bestämmelserna om anstånd med
inbetalning av avgift borde mildras. Särskilt ansåg föreningen en anståndstid
av två månader vara alltför kort.
Föredragande departementschefen tillstyrkte de av nämnden föreslagna
bestämmelserna om anstånd. Härvid yttrade han, att bestämmelsei na s\ntes
ge utrymme för hänsynstagande till speciella omständigheter i de enskilda
fallen.
I denna fråga anföres i motionen:
»Jag anser att den föreslagna anståndstiden är för knappt tillmätt och att
den därför kan komma att vålla arbetsgivare svårigheter vid oväntat uppkomna
likviditetskriser. Jag anser för min del en anståndstid på fyra månader
som motiverad.»
72
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959
Utskottet
Den vid vårsessionen antagna lagen om försäkring för allmän tilläggspension
(TPL) träder i kraft den 1 januari 1960. Pensioner enligt lagen skall
emellertid börja utfalla först år 1963. Till dess får lagen i huvudsak betydelse
endast i fråga om fastställande och registrering av pensionsgrundande
inkomst och i fråga om uppbörd av avgifter för försäkringen.
Föreliggande proposition innehåller förslag till vissa föreskrifter, främst
av administrativ natur, och till viss organisation, som erfordras för att den
nya lagen skall kunna tillämpas i ovan angivna delar. Förslagen grundar
sig på ett av socialförsäkringens administrationsnämnd framlagt betänkande.
I propositionen har framhållits, att de föreslagna reglerna till stor
del är av provisorisk natur. Avsikten är nämligen, att administrationsnämnden
skall utarbeta förslag till en mera definitiv organisation på förevarande
område, en organisation som skall omfatta inte bara tilläggspensioneringen
utan även andra delar av socialförsäkringsverksamheten, såsom folkpensioneringen,
den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Målet
är att denna enhetliga organisation skall träda i verksamhet år 1963.
Det har med hänsyn till dessa förhållanden varit självklart, att de regler
angående tilläggspensioneringens administration in. m. som nu skall införas
bör vara av sådan form och innebörd att de utan större olägenhet kan ändras
även i sina huvuddrag.
Allmän enighet torde råda om att beräkningen av pensionsgrundande
inkomst — som skall grunda sig på taxeringen till statlig
inkomstskatt — bör handhas av organ, som sysslar med den direkta beskattningen.
Valet har närmast stått mellan taxeringsnämnderna och de lokala
skattemyndigheterna (häradsskrivarna och kronokamrerarna), och
propositionen lägger uppgiften på de senare. För Stockholm har dock föreslagits
en särskild ordning; ansvaret skall här åvila överståthållarämbetet,
men det förberedande arbetet skall i huvudsak utföras av taxeringsnämnderna.
Den sålunda förordade ordningen anser utskottet lämplig.
I fråga om registrering av pensionsgrundande inkomst
har man i första hand haft att välja mellan å ena sidan central
registrering och å andra sidan lokal eller regional registrering. Det förstnämnda
alternativet öppnar möjlighet att utföra arbetet med hjälp av databehandlingsmaskin.
Emellertid är frågan om användande av sådan maskin
ännu inte slutgiltigt utredd, och central registrering har i detta läge inte ansetts
kunna komma i fråga. Under det fortsatta utredningsarbetet kommer
emellertid att undersökas, om central registrering med databehandlingsmetod
kan införas vid en senare tidpunkt.
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 dr 1959 73
Det föreliggande spörsmålet, som alltså möjligen avser endast en övergångstid,
är inte av alltför stor betydelse. Föredragande departementschefen
har, i anslutning till administrationsnämndens förslag, förordat, att registreringen
skall ombesörjas av centralsjukkassorna. Under remissbehandlingen
av förslaget framfördes vissa skäl för att anförtro registreringsarbetet åt de
lokala skattemyndigheterna, vilka skulle kunna utföra arbetet huvudsakligen
i samband med beräkningen av pensionsgrundande inkomst. För departementschefens
ståndpunkt har emellertid anförts goda skäl. Bl. a. vill utskottet
hänvisa till alt, om den centrala registreringen förverkligas, det torde
medföra betydligt mindre olägenheter att flytta över arbetsuppgifterna från
centralsjukkassorna än från de lokala skattemyndigheterna. Utskottet vill
därför icke förorda avvikelse från propositionen i denna del.
Att, såsom förordats i propositionen, pensionspoäng skall räknas ut i
samband med registreringen av pensionsgrundande inkomst och således av
centralsjukkassorna, synes utskottet naturligt.
En viktig fråga vid beräkning av pensionsgrundande inkomst är, huruvida
inkomst skall hänföras till inkomst av anställning i TPL:s mening eller till
inkomst av annat förvärvsarbete. Avgörande skall härvid vara, om den försäkrade
är arbetstagare enligt det civilrättsliga ar betstag a rbegrepp
e t. Den som uppbär och den som utger ersättningen kan emellertid antingen
enskilt eller genom kollektiv uppgörelse bestämma, att arbetsersättningen
skall anses som inkomst av anställning. Sådan överenskommelse skall
nämligen lända till efterrättelse vid tillämpning av TPL. I åtskilliga andra
fall torde gränsdragningsfrågor kunna lösas med hjälp av den praxis, som
de allmänna domstolarna och försäkringsrådet utbildat vid tillämpning av
lagstiftning på arbetsrättens och socialförsäkringens områden. För de lokala
skattemyndigheterna blir det av stor betydelse, att riksförsäkringsanstalten,
enligt vad som bebådats i propositionen, kommer att utfärda vägledande
föreskrifter om tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.
I motionen I: 611 har knutits vissa reflexioner till arbetstagarbegreppet.
Bl. a. har motionären anfört, att praxis på området bör bearbetas och kompletteras,
så att någorlunda entydiga regler kan fastställas.
Arbetstagarbegreppets innebörd och dess betydelse inom tilläggspensioneringen
torde komma att uppmärksammas av en detta år tillkallad utredningsman,
som har fått i uppdrag att utreda de s. k. beroende uppdragstagarnas
ställning inom sociallagstiftningen över huvud. Ehuru frågor om
pensionsrätt för sådana uppdragstagare ofta torde kunna lösas tillfredsställande
redan med nu gällande rättsgrundsatser, vill utskottet understryka
betydelsen av att utredningsarbetet slutföres skyndsamt.
Redan under vårriksdagens arbete med tilläggspensioneringen diskuterades
frågan, huruvida premie för en i samband med anställningen
ordnad pensionsförsäkring, som är avsedd att komplettera
pension enligt TPL, skall inräknas i pensionsgrundande inkomst. I
74 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
propositionen har frågan fått den lösningen, att, om sådan premie dragés från
den försäkrades lön, något motsvarande avdrag inte skall göras vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst. Utskottet vill uttala sin anslutning till
denna lösning. Det är, såsom också föredragande departementschefen uttalat,
av vikt att lagstiftningen inte motverkar intresset för pensionsanordningar,
som kompletterar den allmänna tilläggspensioneringen.
Debitering och uppbörd av arbetsgivarnas avgifter
till tilläggspensioneringen har i propositionen utformats i huvudsak efter
mönster av nuvarande ordning för debitering och uppbörd av motsvarande
avgifter och bidrag till övriga socialförsäkringar. Samtliga nu berörda avgifter
och bidrag skall enligt förslaget uppbäras gemensamt och tillsammans
utgöra en s. k. arbetsgivaravgift. Riksförsäkringsanstalten skall ombesörja
uträkning och debitering av avgifterna på grundval av uppgifter från
arbetsgivarna, vilka uppgifter först skall granskas och kontrolleras av de
lokala skattemyndigheterna. Arbetsgivaravgiften skall som regel uppbäras
av anstalten, om den överstiger 1 000 kronor, och eljest i samband med de
allmänna skatterna.
Motionären har i denna del föreslagit att den ovan nämnda b e loppsgränsen
måtte höjas till 2 000 kronor. Därvid har han anfört, att den
särskilda redovisningen till riksförsäkringsanstalten innebär tidsödande
extraarbete för företagen, särskilt kännbart för de mindre företag som inte
har någon administrativ personal. Höjdes gränsen till 2 000 kronor, skulle
enligt motionären åtskilliga mindre företagare undgå detta extraarbete.
Den slutliga uppbörden hos riksförsäkringsanstalten skall enligt propositionen
föregås av preliminär uppbörd under det år avgifterna avser. Sådan
preliminär betalning av de arbetsgivaravgifter, som skall uppbäras i samband
med skatterna, är däremot av tekniska skäl knappast möjlig. Ett skäl
för propositionens ståndpunkt att dra gränsen vid 1 000 kronor är att det
inte ansetts lämpligt att påföra större avgiftsbelopp utan att preliminär
betalning ägt rum. Ett annat, härmed sammanhängande skäl är att övergång
från betalning i samband med skatterna till uppbörd genom riksförsäkringsanstalten
blir allt svårare ju högre gränsen dras; arbetsgivaren måste
nämligen vid sådan övergång under samma år betala dels en slutlig avgift
och dels en preliminär. Utskottet anser dessa skäl bärande och kan således
icke tillstyrka motionärens förslag.
Enligt yrkesskadeförsäkringslagen kan obligatorisk yrkesskadeförsäkring
meddelas inte endast av riksförsäkringsanstalten utan också av s. k.
socialförsäkringsbolag, d. v. s. ömsesidigt försäkringsbolag, som
bildats för att meddela sådan försäkring och för vars förbindelser delägarna
svarar med obegränsad personlig ansvarighet. Avgifter för försäkring i sådant
bolag debiteras och uppbäres av bolaget. Bolaget debiterar och uppbär
samtidigt arbetsgivarens bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 är 1959 75
och dessa bidrag redovisar bolaget sedan till riksförsäkringsanstalten. I
propositionen föreslås, att bolagen skall befrias från att debitera och uppbära
bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Bolagen skall alltså
enligt förslaget inte taga befattning med andra försäkringar än sådana, som
bolagen själva meddelat.
Motionären har yrkat sådan ändring av Kungl. Majrts förslag, att socialförsäkringsbolagen
skall äga rätt att debitera och uppbära arbetsgivaravgift
för allmänna tilläggspensioneringen. Den ändring i bolagens uppgifter, som
föreslagits i propositionen, skulle nämligen enligt motionären medföra, att
bolagens roll kraftigt reduceras eller att de helt försvinner, en utveckling
som han anser olycklig. Enligt motionären är socialförsäkringsbolagen väl
skickade att debitera även avgifterna till tilläggspensioneringen.
Motionären får antas åsyfta även den ändringen i Kungl. Maj :ts förslag,
att socialförsäkringsbolagen framdeles som hittills skall kunna uppbära
även arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. I så fall
skulle alltså socialförsäkringsbolag kunna debitera arbetsgivare, som tecknat
obligatorisk yrkesskadeförsäkring i bolaget, alla de avgifter och bidrag,
som normalt skall ingå i arbetsgivaravgiften. Bolaget skulle, sedan avgiften
flutit in, vidarebefordra den del därav, som belöper på tilläggspensioneringen
samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna, till riksförsäkringsanstalten.
En ordning sådan som den nu skisserade avvisades av administrationsnämnden
dels på grund av att den skulle medföra åtskilligt merarbete för
socialförsäkringsbolagen och dels med tanke på kontrollen av arbetsgivarnas
uppgifter för avgiftsberäkningen. Utskottet vill också framhålla, att
Socialförsäkringsbolagens förening i sitt remissyttrande över huvud inte
herörde frågan om ett system sådant som det av motionären åsyftade.
På grund av vad nu anförts kan utskottet inte tillstyrka motionärens förevarande
förslag.
Arbetsgivaravgiften för de större arbetsgivarna skall enligt propo>itionen
fördelas på sex inbetalningar, vilka normalt skall erläggas senast den 18 i
månaderna februari, april, juni, augusti, oktober respektive december. När
synnerliga skäl därtill föreligger, kan emellertid riksförsäkringsanstalten
medge anstånd helt eller delvis till längst två månader efter utgången av
den månad, varunder beloppet skulle ha erlagts.
Motionären har yrkat, att längsta tiden för anstånd måtte bestämmas till
fyra i stället för två månader. Han har motiverat yrkandet med att den föreslagna
tiden är för knapp och att detta kan komma att vålla svårigheter vid
oväntade likviditetskriser.
Utskottet vill i denna fråga framhålla, att det lämpligaste förfaringssättet
för en arbetsgivare med svag likviditet givetvis är att vid varje avlöningstillfälle
sätta av erforderligt belopp till arbetsgivaravgiften. För arbetsgivare,
som går till väga på detta sätt, kommer anstånd över huvud inte att behövas.
Någon skyldighet att förfara på detta sätt föreligger emellertid inte. Man
76
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
kan därför inte utesluta, att fall kan uppkomma, där anstånd är motiverat.
Det kan givetvis råda delade meningar om hur långt anstånd som skall
kunna meddelas. Såvitt utskottet nu kan bedöma, innebär dock propositionens
ståndpunkt, att skälig hänsyn kan tas till oväntade likviditetskriser.
Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen har föredragande
departementschefen anfört, att frågan om arbetsgivaravgifter
för sådana kommunala befattningshavare, för
vilkas pension staten nu ansvarar, lämpligen borde lösas i
annat sammanhang. Den rådande ovissheten i denna fråga torde lända kommunerna
till förfång; utskottet har emellertid under hand inhämtat, att
frågan kommer att få sin lösning under nära framtid och anser därför icke
nödvändigt att föreslå en framställning till Kungl. Maj :t på denna punkt.
Tilläggspensionsavgifterna, d. v. s. sådana avgifter som avser
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och som skall betalas
av de försäkrade själva, skall enligt förslaget debiteras och uppbäras såsom
en del av den direkta skatten. Avgiften skall alltså debiteras av den lokala
skattemyndigheten — detta skall göras i samband med beräkningen av den
pensionsgrundande inkomsten — och uppbäras i första hand som preliminär
B-skatt.
Huvudstadgandet om besvär inom tilläggspensioneringen (53 § TPL)
stadgar, att klagan över pensionsmyndighetens, d. v. s. riksförsäkringsanstaltens,
beslut i ärende enligt lagen skall föras hos Konungen. Avsikten är,
att besvären skall prövas i statsrådet. Lösningen är provisorisk. Administrationsnämndens
fortsatta utredningsarbete skall avse bl. a. frågan, om pensionsfrågorna
framdeles i sista instans bör bedömas av en särskild socialförsäkringsdomstol
eller liknande myndighet.
Det nämnda stadgandet i TPL gör undantag för besvär över beslut om beräkning
av pensionsgrundande inkomst samt beslut i ärenden om debitering
och uppbörd av avgifter. Bestämmelser i dessa delar har upptagits i
förevarande proposition. De innebär, att beslut som nu sagts i allmänhet
skall överklagas hos riksförsäkringsanstalten, om icke denna myndighet
beslutat som första instans, samt att beslut av riksförsäkringsanstalten skall
överklagas hos försäkringsrådet. Även denna ordning är provisorisk och kan
komma alt omprövas i samband med det kommande förslaget från administrationsnämnden.
Motionären har i denna fråga menat, att spörsmålen om besvärsförfarandet
nu borde vara tillräckligt penetrerade. Han har för sin del förordat, att
en specialdomstol inrättas som gemensam besvärsinstans för i första hand
alla de frågor som har samband med sjukförsäkringen och pensionerna men
även för övriga socialförsäkringar.
Utskottet har inte att i förevarande sammanhang ta ställning till föreskrifterna
i TPL och övriga socialförsäkringsförfattningar angående besvär
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959 77
och kan således, redan av formella skäl, inte nu ta upp frågan om att inrätta
ett sådant besvärsorgan som motionären åsyftar. Vad gäller besvärsförfarandet
inom de delar av tilläggspensioneringens administration, som nu
är till bedömande, vill emellertid utskottet uttala, att den av Kungl. Maj:t
föreslagna ordningen synes ge garantier för sakkunnigt bedömande av besvärsärenden;
utskottet vill härvidlag främst hänvisa till riksförsäkringsanstaltens
och försäkringsrådets vidsträckta erfarenhet av tillämpningen
av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Utskottet finner därför, i avbidan
på administrationsnämndens förslag rörande besvärsförfarandet inom tillläggspensioneringen,
inte skäl att i anslutning till motionen göra några
uttalanden på förevarande punkt.
De särskilda bestämmelserna i författningsförslagen har
givit utskottet anledning endast till några få uttalanden.
Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall i
vissa sammanhang uppskattas enligt generella föreskrifter. Dessa föreskrifter
skall utfärdas av riksförsäkringsanstalten. Enligt propositionen (s.
163 och 172) bör riksförsäkringsanstalten härvid samråda med riksskattenämnden
respektive sjömansskattenämnden. Dessa båda myndigheter får
antagas besitta den största sakkunskapen på området, och utskottet förutsätter,
att riksförsäkringsanstalten i rena värderingsfrågor i allmänhet inte
avviker från deras förslag, med mindre särskilda skäl föranleder därtill
Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad,
som inte avgivit allmän självdeklaration,
skall denne jämlikt 8 § andra stycket förslaget till förordning angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension underrättas om den beräknade pensionsgrundande
inkomsten. Någon föreskrift om att sådan underrättelse
skall sändas i rekommenderat brev eller såsom delgivningsförsändeise finns
inte, något som torde kunna få återverkningar vid tillämpningen av besvärsregeln
i 11 § första stycket. I fråga om två grupper av försäkrade som
kommer att beröras av föreskriften i 8 § andra stycket torde betydelsen härav
i praktiken inte bli särskilt stor. Utskottet avser bär sjömän, som erlägger
sjömansskatt, och försäkrade, som är bosatta utom riket. Dessa är nämligen
som regel inte skyldiga att avlämna självdeklaration; underrättelse
jämlikt 8 § andra stycket måste alltså sändas till nära nog alla försäkrade
inom dessa grupper och således även i de fall — säkerligen det övervägande
flertalet — då det inte råder delade meningar om beräkningen av pensionsgrundande
inkomst. Vidare vill utskottet framhålla, att det i allmänhet torde
vara svårt att nå försäkrade inom dessa grupper med rekommenderade brev
eller delgivningsförsändelser. En annan kategori försäkrade, som beröres
av förevarande stadgande, är de som skönstaxeras; beträffande dessa torde
underrättelsen i allmänhet vara av stor betydelse. Med avseende på denna
78 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
kategori bör enligt utskottets mening — i viss överensstämmelse med motsvarande
stadgande i taxeringsförordningen — föreskrivas, att underrättelse
jämlikt 8 § andra stycket skall översändas i rekommenderat brev. De personer
som avses här torde kunna i författningstexten betecknas såsom försäkrade,
som för året taxerats till statlig inkomstskatt. Föreskriften torde
kunna fogas till 9 § första stycket.
I propositionen föreslås ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.
Ändringen innebär i huvudsak, att avgifter till tilläggspensioneringen skall
utgå med förmånsrätt i konkurs enligt samma grunder som
skatter samt avgifter och bidrag av vissa slag. Såvilt gäller arbetsgivares
avgifter för anställdas inkomst torde den föreslagna förmånsrätten vara
väl förenlig med hittills gällande principer på området. Utskottet vill härvidlag
erinra om att de anställda förvärvar pensionspoäng oberoende av om
arbetsgivaren betalar avgiften eller ej; det är därför rimligt, att tilläggspensioneringen
— liksom staten för fordringar på innehållen skatt samt avgifter
och bidrag till övriga socialförsäkringar har ett visst företräde i
förhållande till arbetsgivarens borgenärer i allmänhet. Beträffande tilläggspensionsavgifterna,
d. v. s. de avgifter som betalas av de försäkrade själva,
är läget ett annat. Pensionsrätten förutsätter bär som regel, att den försäkrade
inom viss tid betalt avgiften; försittes denna tid, reduceras pensionsrätten
i motsvarande mån. En förmånsrätt för sådan avgift är således inte
ett omedelbart intresse för borgenären, alltså tilläggspensioneringen, utan i
första hand ett intresse för konkursgäldenären. Det torde vara en nyhet i
lagstiftningen, att en förmånsrätt på detta sätt fastställes i gäldenärens omedelbara
intresse och att denne gynnas på bekostnad av borgenärerna i allmänhet.
Utskottet vill dock -—- med beaktande bl. a. av intresset av den
allmänna tilläggspensioneringens effektivitet — i nuvarande läge inte föreslå
någon ändring i Kungl. Maj :ts förslag utan anser, att erfarenheterna av den
föreslagna ordningen bör avvaktas under någon tid.
I detta sammanhang vill utskottet beröra ännu en fråga om tilläggspensionsavgifterna.
Dessa avgifter skall, som tidigare nämnts, debiteras och
uppbäras såsom skatt. Detta innebär, att alla förekommande former för
indrivning kan komma att tillämpas. Om avgiften trots indrivningsförsök
inte betalas inom den fastställda tiden — i regel senast den 30 september
året efter taxeringsåret — skall emellertid vidare försök att driva in avgiften
inte göras. I stället blir följden, såsom anförts i föregående stycke, att
pensionsrätten reduceras i motsvarande mån. Utskottet anser att det bör
övervägas, om det inte framdeles kan överlämnas till den försäkrade att
själv sörja för betalning av tilläggspensionsavgiften. Därmed skulle också
följa, att den i föregående stycke berörda frågan om förmånsrätt måste få
en annan lösning än den nu föreslagna.
I övrigt har de av författningsförslagen som behandlats av utskottet inte
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Inte heller har
79
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
utskottet funnit anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen
anfört till statsrådsprotokollet i de delar som icke berörts särskilt.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen i anledning av förevarande proposition,
nr 175, ville
A. — med förklaring att det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tillläggspension
icke kunnat oförändrat antagas — för sin del
antaga berörda förslag med den ändringen, att 9 § erhåller
följande, såsom utskottets förslag betecknade lydelse.
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
Underrättelse, som avses i 8 § för- Underrättelse, som avses i 8 § första
stycket, skall översändas i re- sta stycket, skall översändas i rekommenderat
brev. kommenderat brev. Vad nu sagts
skall gälla även underrättelse jämlikt
S § andra stycket till försäkrad,
som för året taxerats till statlig inkomstskatt.
Underrättelse, varom---— taxeringsförordningen stadgar.
B. antaga de vid propositionen fogade förslagen till
1) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen
om försäkring för allmän tilläggspension, m. in.,
2) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt
lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m.,
3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623),
4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272),
5) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469),
6) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari
1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,
7) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj
1954 (nr 266) om moderskapshjälp,
8) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken,
9) lag om ändring i kommunal skattelagen den 28 september
1928 (nr 370),
80
Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1959
10) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 inom.
och 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt och
11) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift;
II.
att riksdagen i anledning av propositionen och, beträffande
arbetstagarbegreppet, motionen I: 611 ville såsom
sin mening giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet ovan
anfört; samt
III. att motionen I: 611, i vad den icke besvarats genom
vad utskottet hemställt under II, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer därjämte, att förevarande ärende måtte företagas till
avgörande efter allenast en bordläggning.
Stockholm den 8 december 1959
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson och Axel
Svensson, fru Hamrin-Thorell* samt herrar Lars Larsson, Åkesson, Eric
Carlsson och Kaijser;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Lundberg och
Bengtsson i Varberg, fröken Höjer*, herrar Johansson i Södertälje och
Wahrendorff, fru Eriksson i Ängelholm samt herr Björkman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Eric Carlsson, Kaijser, Wahrendorff och Björkman.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS
009955