Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående
översyn av vägtrafiklagstiftningen, m. m., i vad
motionerna behandlats av andra lagutskottet.

Till lagutskott har hänvisats två inom riksdagen väckta likalydande
motioner, nr 186 i första kammaren av herrar Sveningsson och Birke samt
nr 222 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

Motionärerna har, med åberopande av innehållet i motionen nr 144 i
andra kammaren, hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla

dels om en skyndsam utredning rörande i motionen angivna, med
parkeringsproblemets lösning sammanhängande spörsmål,

dels att Kungl. Maj :t måtte utreda frågan om en kontinuerlig säkerhetsbesiktning
av bilar med beaktande av de synpunkter som i motionen
anförts,

dels ock att gällande vägtrafiklagstiftning snarast underkastas en överarbetning».

Motionerna behandlas, såvitt avser anhållan om utredning angående de
med parkeringsproblemets lösning sammanhängande spörsmålen, av tredje
lagutskottet och har i övrigt behandlats av andra lagutskottet.

Säkerhetsbe9iktning av bilar
Gällande bestämmelser

Kontroll över motorfordon sker dels vid registrering och dels vid löpande
kontroll. Bestämmelser härom finns i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 och i förordningen den 25 oktober 1950 angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.

Bestämmelserna om registrering är i huvudsak följande.

Hos länsstyrelse skall föras bilregister. Fordon, som är upptaget i
bilregister, benämnes registrerat. Såsom villkor för fordons upptagande
i bilregister skall gälla, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan
antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock upptagits
i typintyg samt att fordonet icke därefter undankastats sådan ändring,
att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg.

1—1495 69 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 44

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

Motorfordon må tagas i bruk endast om fordonet är registrerat.

Befinnes vid sådan besiktning av fordon, som är avsedd att ligga till
grund för registrering, registreringsbesiktning, att fordonet är i föreskrivet
skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktningsinstrument.

Tillverkare bär i riket av motorfordon eller här i riket bosatt generalagent
för sådan tillverkare i utlandet må erhålla tillstånd att få olika
typer av tillverkningen besiktigade, typbesiktning. Därest motorfordon
enligt intyg, utfärdat av tillverkare eller generalagent med tillstånd till
typbesiktning, är i överensstämmelse med typfordon, som blivit för denne
besiktigat och godkänt, eller företer endast sådana avvikelser från typfordonet,
vilka är att hänföra till fordonets utstyrsel och icke förändrar
dess beskattningsförhållande, skall så anses som om fordonet godkänts
vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,
får icke utfärdas beträffande fordon, som är eller varit registrerat.

Fordon skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin
hemort. Ansökan om registrering av fordon skall göras skriftligen och vara
åtföljd av bl. a. vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg.

Har registrerat fordon efter utfärdande av besiktningsinstrument undergått
sådan ändring att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat
besiktningsinstrument eller typintyg skall fordonet inom tre veckor
från det ändringen skedde inställas inför besiktningsmannen för ny registreringsbesiktning.

För den löpande kontrollen av motordrivna fordon finnes stadgat bl. a.
följande.

Länsstyrelse äger, när så finnes påkallat, förelägga ägare av motorfordon
att inom viss tid inställa fordonet hos besiktningsman till kontrollbesiktning.
Då besiktning eller annan undersökning av motorfordon därtill föranleder
eller då sådant fordon undanhålles besiktning, som förelagts av
länsstyrelse eller vid flygande inspektion, må länsstyrelsen meddela förbud
att använda fordonet, körförbud.

Polisman, som länsstyrelse förordnat härtill, så ock besiktningsman
äger att undersöka och provköra motorfordon, som av honom anträffas på
väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning, flygande inspektion.
Befinnes fordonet vara så bristfälligt, att det ej utan tippenbar fara
för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, äger förrättningsmannen meddela
körförbud beträffande fordonet. Förbudet länder till omedelbar efterrättelse
och gäller för hela riket intill dess bristen blivit avhjälpt och besiktningsman
efter kontrollbesiktning intygat, att fordonet är i föreskrivet skick.
Befinnes fordonet vara bristfälligt, dock i mindre omfattning än nyss
nämnts, äger förrättningsmannen, om påpekande eller erinran anses icke
vara till fyllest, förelägga fordonets ägare att avhjälpa anmärkta bristfälligheter
på fordonet och att inom viss tid inställa detsamma hos be -

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

3

siktningsman för kontrollbesiktning eller, om de anmärkta bristfälligheterna
finnes vara av blott ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt,
att inom angiven tid genom intyg av polisman eller reparatör eller eljest på
tillförlitligt sätt för förrättningsmannen styrka, att bristfälligheterna blivit
avhjälpta.

Vid anmälan av fordon till kontrollbesiktning skall företes besiktningsinstrument
eller typintyg. Befinnes vid kontrollbesiktning, att fordonet är i
föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda intyg härom.

Några regler om periodiskt återkommande kontrollbesiktning av fordon i
allmänhet finns inte. I fråga om vissa grupper av fordon har dock en skärpt
kontroll föreskrivits. Sålunda skall vissa utryckningsfordon (brandbilar och
ambulanser), fordon, som användes för övningskörning i körskola eller som
drives med acetylen- eller gengas, så ock fordon, som i yrkesmässig trafik
användes för personbefordran (huvudsakligen droskbilar och bussar),
inom ett år efter närmast föregående besiktning av ägaren inställas hos
besiktningsman för kontrollbesiktning. Vidare gäller, att fordon, som användes
i uthyrningsrörelse, skall inställas för kontrollbesiktning inom 6
månader efter närmast föregående besiktning.

Historik

1953 års trafiksäkerhetsutredning framhöll i sitt betänkande »Trafiksäkerhet
II» (SOU 1957: 18), att det ur trafiksäkerhetssynpunkt vore berättigat
att låta samtliga motorfordon med vissa regelbundna mellanrum
bli föremål för en kontrollbesiktning. Då den befintliga besiktningsorganisationen
emellertid icke på långt när hade vare sig de personella eller
materiella resurserna för en så vidlyftig fordonskontroll, ansåg sig utredningen
icke böra framlägga ett så långt gående förslag. Då det gällde att
få till stånd en förbättrad fordonskontroll, som med minsta möjliga arbetsökning
för besiktningsorganisationen skulle kunna ge största möjliga
utbyte ur trafiksäkerhetssynpunkt, framstode det enligt utredningen ur
många synpunkter såsom ändamålsenligt, att kontrollen anknyter till den
tidpunkt, då ett fordon byter ägare. Utredningen föreslog därför att vägtrafikförordningen
skulle kompletteras med ett stadgande av innehåll, att
därest motorfordon bytt ägare till följd av köp, byte eller gåva, till den
anmälan eller den ansökan, som med anledning därav ingives, skall fogas
ett inom 3 månader före förvärvet utfärdat intyg att fordonet vid kontrollbesiktning
befunnits vara i föreskrivet skick. Denna skyldighet skulle
dock gälla endast i fråga om fordon, som byter ägare sedan 5 år förflutit
efter utgången av det år, som på besiktningsinstrumentet antecknats såsom
fordonets modellår.

1958 års A-riksdag. Den på trafiksäkerhetsutredningens nämnda betänkande
grundade propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag med för -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1959

slag till ändringar i vägtrafikförordningen in. m. upptog icke utredningens
förslag om kontrollbesiktning av äldre fordon. Föredragande departementschefen
anförde härom bl. a. följande.

Det är utan tvekan en brist i trafiklagstiftningen, att någon allmän
föreskrift icke finnes om skyldighet att låta äldre motorfordon undergå
periodisk kontrollbesiktning. Utredningens förslag att sådan skyldighet
skall föreskrivas beträffande äldre fonden, som blir föremål för överlåtelse,
är ur denna synpunkt välbetänkt.

Emellertid har den starka ansvällningen av bilparken och kanske framför
allt den stora mängden ansökningar om körkort under senare år
ställt besiktningsmannaorganisationen inför en arbetsbörda, som det blivit
allt svårare att bemästra. Införandet av besiktningstvång för de avsevärda
kategorier äldre bilar, som åsyftas med utredningens förslag, medför ytterligare
arbetsuppgifter, som organisationen icke kan ombesörja utan att
allvarligt eftersätta sina övriga, lika viktiga åligganden. Det torde icke vara
möjligt att med bibehållande av lämpliga kompetenskrav få till stånd
en personalökning av den omfattning, som erfordras för att hålla befattningshavarnas
göromål på en rimlig nivå och samtidigt genomföra den av
utredningen förordade reformen.

Av nu anförda skäl anser jag att den av utredningen förordade reformen
tyvärr måste få tills vidare anstå.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anförde andra lagutskottet
bl. a. följande.

Utskottet har ingen som helst anledning att ifrågasätta riktigheten av
antagandet att resurserna f. n. icke är tillräckliga för en mera betydande
utvidgning av kontrollbesiktningsskyldigheten. Bilinspektionens ansträngda
arbetsläge har i flera sammanhang omvittnats. Från denna utgångspunkt
delar utskottet alltså departementschefens uppfattning att ett genomförande
av den av utredningen förordade reformen tills vidare måste anstå.
Emellertid finner utskottet angeläget framhålla nödvändigheten av
att kraftiga åtgärder vidtages för en förstärkning av bilinspektionens resurser,
så att genomförandet av välbetänkta reformer i stil med den föreslagna
icke onödigtvis skjutes på framtiden.

1958 års B-riksdag. I motiveringen till det nu förevarande motionsyrkandet
har hänvisats till de vid 1958 års B-riksdag väckta likalydande motionerna
I: 159 och II: 255. Även i dessa motioner begärdes utredning av
frågan om återkommande säkerhetsbesiktning av bilar. Motionärerna
hänvisade till det nyss återgivna yttrandet av föredragande departementschefen
i proposition nr 69 till 1958 års A-riksdag och förordade, att
säkerhetsbesiktningarna — i stället för att utföras inom bilinspektionen
— skulle utföras av testanstalter och bilverkstäder med erforderlig utrustning,
allt under överinseeende av Sveriges bilprovningsnämnd, ett nybildat
organ sammansatt av representanter för Motorförarnas helnykterhetsförbund,
Motormännens riksförbund, Kungliga automobilklubben, Stockholms
handelskammare, Sveriges automobilhandlareförbund och Bilverkstädernas
riksförbund.

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959 5

I yttrande över motionerna anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bl. a. följande.

Styrelsen hyser----starka betänkligheter mot att överlåta kontroll

av ifrågavarande slag till de privata verkstäderna. Även om objektiv iteten
hos det föreslagna kontrollorganet ej bör ifrågasättas, torde det dock i
praktiken bliva^omöjligt att förebygga att kontrollen påverkas av det ömtåliga
förhållandet mellan kontrollorganet-verkstaden och fordonsägarenkunden.
Den noggranna verkstaden kan riskera beskyllningar för kitslighet
och strävan att skaffa arbete till verkstaden genom opåkallade nnderkännanden,
medan den verkstad som ser genom fingrarna med felen kan paräkna
flera kunder. Det kan enligt styrelsens mening ej vara en riktig princip
att överlåta kontrollen till organ, som ej står fristående från vinstintresset.

Ytterligare en omständighet talar emot förslaget. De verkstäder, som kan
komma i fråga för kontroll, ägs ofta av bilfirmor med viss märkesrepresentation
och de åtager sig ej reparationer av fordon av andra fabrikat. Att
sådana verkstäder skulle besiktiga fordon av andra fabrikat än det som
firman representerar och som säljes av konkurrenter måste medföra uppenbara
nackdelar.

Motionärerna har föreslagit, att en besiktningsavgift av ca 10 kronor skall
utlagas av bilägaren för täckande av kontrollorganets kostnader. Bortsett
från att denna avgift icke torde vara tillräcklig för att täcka verkstadens
kostnader strider förfarandet mot den av riksdagen antagna principen, att
ersättning för de besiktningar, som fordonet skall undergå, är inräknad i
fordonsskatten och att besiktningarna därför ej skall vara avgiftsbelagda.
Att låta verkstäderna få gottgörelse för kontrollbesiktningarna genom anslag
av automobilskattemedel torde vara uteslutet. Det kan framhållas att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid flera tillfällen diskuterat att hos
Kungl. Maj :t föreslå återinförande av avgifter för besiktningar för att
underlätta utbyggnaden av bilinspektionen och dess förseende med lämpliga
besiktningshallar. Styrelsen har emellertid avstått därifrån med hänsyn
till den ovan nämnda principen.

Styrelsen har därför kommit till den bestämda uppfattningen, att kontrollbesiktningar
av det slag motionärerna avsett och vilka är av stor betydelse
för trafiksäkerheten bör utföras av statens bilinspektion, som således
bör utbyggas för ändamålet. Utbyggnaden till den omfattning som
slutligt krävs behöver dock ej ske på en gang. KontrollbesiktningsU ånget
kan införas successivt. Lämpligt är att börja med den kontrollbesiktning
vid ägarebyte som föreslagits av 1953 ars trafiksäkerhetsutredning. I sa
fall torde behovet av personalförstärkning vid bilinspektionen för detta
ändamål stanna vid omkring 15 man.

Statspolisintendenten tillstyrkte i yttrande motionärernas hemställan
med det tillägget, att den önskade utredningen borde avse även återkommande
besiktning av motorcyklar. I yttrandet anfördes vidare:

I samband med den flygande inspektion, som utövas av statspolisen,
anträffas årligen ett betydande antal fordon, som icke äro tillfredsställande
ur trafiksäkerhetssynpunkt. År 1957 anträffades sålunda 66 606 bristfälliga
fordon. I icke mindre än 1 987 fall voro bristfälligheterna av så allvarlig
beskaffenhet att körförbud gavs. I 16 991 fall utfärdades föreläggan -

6 Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1959

de om kontrollbesiktning. Kontroll genom polisman, reparatör eller dylikt
föreskrevs beträffande 25 927 fordon. I 21 701 fall gavs påpekanden eller
erinringar. För att hinna med så många fordon som möjligt har statspolisen
vid vissa tillfällen begränsat fordonsundersökningen till vissa för trafiksäkerheten
viktiga detaljer. I maj och juli 1958 företogs således undersökningar
begränsade till att avse fordonens bromsanordningar. Kontrollen
genomfördes under tiden 12—14 maj och 8—9 juli av halva antalet statspohsavdelningar
och under tiden 19—21 maj och 10—11 juli av de återstående
avdelningarna. Sammanlagt undersöktes 15 310 fordon. Beträffande
4 250 av dessa konstaterades felaktigheter å bromsarna i större eller
mindre grad. För 64 av dessa utfärdades körförbud och beträffande 1 118
fordon föreläggande om kontrollbesiktning. I 1 767 fall ålades vederbörande
att uppvisa fordonet för polisman. Påpekanden och erinringar ägde rum
beträffande 1 301 fordon. De anförda siffrorna synes ytterligare framhäva
behovet av skärpta bestämmelser angående periodiskt återkommande kontrollbesiktning.

Även Sveriges bilprovningsnämnd tillstyrkte motionärernas hemställan.

Andra lagutskottet redogjorde i sitt utlåtande (nr B 18) för behandlingen
vid 1958 års A-riksdag av trafiksäkerhetsutredningens förslag och fortsatte:

Såsom framgår av det ovan anförda har frågan om återkommande kontrollbesiktning
av bilar nyligen gjorts till föremål för utredning och ingående
överväganden. Målsättningen har därvid varit en utökad besiktning
inom bilinspektionens ram. Utskottet, som i tidigare sammanhang framhållit
värdet ur trafiksäkerhetssynpunkt av återkommande kontrollbesiktning
av äldre fordon, är alltjämt av den meningen, att man i första hand
bör sträva efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser,
att inspektionen kan klara de ökade uppgifter, som följer av att ytterligare
besiktningsskyldighet infördes. Svårigheterna när det gäller att''successivt
bygga ut bilinspektionen i erforderlig omfattning torde icke heller vara
oöverstigliga. Att i dagens läge överväga att överföra eu del av ansvaret

för besiktningarna till Sveriges bilprovningsnämnd finner utskottet_som

i sammanhanget vill framhålla att nämnden ännu befinner sig i organisationsstadiet
— däremot föga realistiskt redan med hänsyn därtill, att erfarenhet
av nämndens verksamhet ännu saknas. Utskottet vill därutöver
anföra, att utskottet finner de betänkligheter, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i sitt ovan återgivna remissyttrande rest mot att i enlighet med i
motionerna angivna riktlinjer överföra besiktningsverksamheten till enskilda
organ, beaktansvärda och vägande. Mot bakgrunden av vad sålunda
anförts kan utskottet icke tillstyrka en utredning av det slag motionärerna
förordat.

Riksdagen godkände utskottets avstyrkande utlåtande.

1959 års riksdag, vårsessionen. En viss förstärkning av statens bilinspektions
resurser beslöts i samband med budgetarbetet vid innevarande års riksdag.
På förslag av Kungl. Maj :t beslöt riksdagen nämligen, att ytterligare
tre bilinspektör stjänster skulle inrättas. I motiveringen till förslaget anförde
chefen för kommunikationsdepartementet bl. a.:

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

i

Under budgetåret 1957/58 inleddes en upprustning av statens bilinspektions
personella resurser för att öka inspektionens kapacitet och sätta den
i stånd att bemästra den under 1950-talet uppkomna arbetsanhopningen.
Denna personalökning fortsattes under innevarande budgetår. Den hittills
beslutade sammanlagda förstärkningen torde få betecknas som betydande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framför allt med hänsyn till den
ökning av bilinspektionens arbete, som är att förvänta med anledning av
den ändring av trafiklagstiftningen, som genomförts med början den 1 juli
1958, begärt ytterligare en väsentlig personalökning. I likhet med hörda
remissmyndigheter anser jag emellertid att man med hänsyn till redan
skedd förstärkning bör gå fram med försiktighet när det gäller tillskapande
av nya tjänster. Jag föreslår att under nästa budgetår ytterligare tre bilinspektörstjänster
må inrättas, varav två i Ae 19 och en i Ae 16. Kostnaderna
härför beräknas till 56 448 kronor.

Frågor liknande dem som upptagits i förevarande motioner berördes
också i de likalydande motionerna 1: 326 och 11: 398 till årets riksdag. I
dessa motioner begärdes utredning angående skyldighet för säljare av begagnad
bil att förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet.
Av motiveringen till yrkandet framgick, att motionärerna åsyftade dels
ekonomiskt skydd för mindre erfarna köpare av begagnade bilar, dels ökad
trafiksäkerhet genom att handeln med icke trafiksäkra bilar skulle försvåras.
Motionerna avslogs av riksdagen på hemställan av andra lagutskottet.
I sitt utlåtande (nr 5) anförde utskottet bl. a.:

Från trafiksäkerhetssynpunkt är kontrollbesiktning av begagnade bilar
utan tvivel av stort värde. Då utskottet vid B-riksdagen år 1958 behandlade
motioner med delvis likartat syfte, uttalade sig utskottet för att man i första
hand borde sträva efter en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser,
att inspektionen kunde klara de ökade uppgifter, som skulle följa
av att ytterligare besiktningsskyldighet infördes. Utskottet är fortfarande av
denna uppfattning; att överlåta säkerhetsbesiktningar till privata testanstalter
och bilverkstäder, vilkas objektivitet kunde komma att sättas i fråga,
måste vara förenat med bestämda olägenheter. Utskottet kan sålunda instämma
i de betänkligheter mot en sådan ordning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anförde i sitt ovan citerade yttrande till utskottet vid
1958 års B-riksdag.

En viss upprustning av bilinspektionen har föreslagits i årets statsverksproposition.
Denna upprustning kommer visserligen icke i och för sig att
sätta bilinspektionen i stånd att bemästra de arbetsuppgifter ett införande
av obligatoriska kontrollbesiktningar av begagnade bilar skulle medföra. Vid
behandlingen av förslag till vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen vid
1958 års A-riksdag uttalade sig emellertid, såsom framgår av den föregående
redogörelsen, både föredragande departementschefen och utskottet för
obligatoriskt återkommande kontrollbesiktning av begagnade bilar, och med
hänsyn därtill kan antagas, att Kungl. Maj :t kommer att förelägga riksdagen
förslag i ämnet så snart omständigheterna medgiver.

1958 års besparingsutredning. Statens utgifter för bilinspektionen — avlöningar,
omkostnader och utrustning — som i riksstaten för budgetåret

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

1959/60 upptagits till 4 203 800 kronor, skall avräknas mot bilskattemedlen.
Inkomsterna — förrätlningsavgifter för kompetensprov avseende körkort
och trafikkort — vilka i samma riksstat beräknats till 5 200 000 kronor, skall
tillföras bilskattemedlen. Andra förrättningar hos bilinspektionen är numera
inte avgiftsbelagda. Tidigare var även besiktningar och andra fordonsundersökningar
belagda med avgifter, men dessa avgifter avskaffades
i samband med en vid 1947 års riksdag beslutad omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen.
I propositionen i ämnet (nr 110) uttalade
chefen för kommunikationsdepartementet bl. a. att den enklaste formen
för uppbörd av förrättningsavgifter var att uttaga dessa i form av höjd
tordonsskatt. Departementschefen förordade, att berörda avgifter skulle, i
avvaktan på den slutliga regleringen av fordonsskattens storlek, borttagas
utan motsvarande skattehöjning. Riksdagen (skr. nr 197) godtog förslaget.
Nuvarande fordonsskatter fastställdes av 1954 års riksdag. I propositionen
(nr 112) inräknades utgifterna för bilinspektionen helt bland de utgifter,
som skulle täckas med bilskattemedel och på grund därav beaktades
vid bestämmandet av fordonsskatternas storlek.

I sitt betänkande »Besparingar inom statsverksamheten» (SOI''
1959:28) har 1958 års besparingsutredning upptagit frågan om bilinspektionens
organisation till behandling. Under hänvisning till vissa uppgifter
om arbetsbelastningen vid bilinspektionen ger utredningen uttryck för uppfattningen,
att en avsevärd personalökning sannolikt måste genomföras
inom en relativt snar framtid, såvida inte inspektionens arbetsbörda kan
på något sätt begränsas. Utredningen nämner vidare, att eif starkt behov
samtidigt har framträtt av utökning av bilinspektionens medverkan vid den
llygande besiktningen, av utredningen betecknad såsom betydelsefull från
trafiksäkerhetssynpunkt. Utredningen fortsätter:

Mot bakgrunden av det nu anförda anser besparingsutredningen, att det
bör undersökas i vilken utsträckning på inspektionen nu vilande arbetsuPPf?ifter
kan utan men för trafiksäkerheten lösas utan inspektionens medverkan
och därför kan avlastas denna. Till sådana uppgifter synes kunna
häntöras exempelvis de kontrollbesiktningar, som enligt gällande bestämmelser
regelbundet skall verkställas bl. a. i fråga om motorfordon i yrkesmässig
trafik samt numera även i fråga om utryckningsfordon. Kontrollbesiktning
skall även ske, om fordon vid flygande inspektion befunnits
behäftat med allvarligare fel. I den mån denna gren av verksamheten utbygges,
kan antalet kontrollbesiktningar väntas öka. Kontrollbesiktning syftar
endast till att konstatera att fordonet är i trafiksäkert skick och innebär
inte att det gällande besiktningsinstrumentet ändras. I olika sammanhang
har föreslagits alt för vissa besiktningar anlita på enskilt initiativ
upprättade bilkontrollanstalter eller kvalificerade bilreparationsverkstäder.
Det synes som ett intyg från en sådan anstalt eller verkstad om att fordon
kontrollerats och befunnits i fullgott skick borde i princip kunna godtagas.
Härigenom skulle ernås i första hand en viss lättnad vid bilinspektionen
men dessutom den fördelen för allmänheten att fordonet i fråga inte skulle
behöva inställas för besiktning hos bilinspektionen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1959

9

Den i det föregående berörda omständigheten att avgifter inte uttages för
besiktningar innebär visserligen en viss förenkling i inspektionens kassagöromål,
men erfarenheten torde numera ha visat, att det i viss utsträckning
förekommer att fordon inställes till besiktning utan att vara i godtagbart
skick. Detta medför sannolikt ett inte obetydligt merarbete för inspektionen,
varför en återgång till det gamla systemet med avgifter även för
besiktningsförrättningar bör övervägas. Härvid bör även beaktas att ett återinförande
av avgifterna i fråga torde vara en förutsättning för att på ovan
antytt sätt kunna överföra vissa besiktningar till bilbesiktningsanstalter
och bilverkstäder. Besparingsutredningen föreslår därför att frågan om ett
återinförande av avgifter för besiktningsförrättningar snarast upptages till
prövning.

Motionerna

Motionärernas motivering för yrkandet om kontinuerlig säkerhetsbesiktning
av bilar lyder:

Det med trafiksäkerhetsfrågan sammanhängande problemet om kontinuerlig
säkerhetsbesiktning av det rullande motorfordonsbeståndet får allt
större aktualitet, ju mer bilbeståndet växer och ju större betydelse försäljningen
av begagnade motorfordon får. Erfarenheterna från Förenta staterna
visar, att man även i vårt land har att räkna med att begagnade bilar i
allt större utsträckning kommer att efterfrågas av stora befolkningsgrupper.
Frågan om en kontroll av dessa bilar bör därför med det snaraste lösas
på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn till de svårigheter att utbygga statens
bilinspektions kapacitet som av statsfinansiella och andra skäl uppenbarligen
föreligger och då -— av kommunikationsministerns uttalande i
statsverkspropositionen att döma — de förväntningar om en förstärkning
av inspektionens resurser, på vilka 1958 års B-riksdag byggde sitt avvisande
av i ämnet vid samma riksdag väckta motioner, icke synes kunna infrias
inom de närmaste åren, bör på nytt övervägas den i motionerna framförda
tanken att anförtro dylika besiktningar åt sådana enskilda kontrollanstalter
och verkstäder som utför sina besiktningar i överensstämmelse med av
Sveriges bilprovningsnämnd uppdragna riktlinjer.

Översyn av vägtrafiklagstiftningen

Motionerna

Sitt yrkande om översyn av vägtrafiklagstiftningen motiverar motionärerna
på följande sätt.

Den nuvarande vägtrafiklagstiftningen bör, trots att den för relativt få
år sedan underkastades en genomgripande revision, överses i olika hänseenden.
Vissa ändringar däri vidtogs visserligen nyligen på grund av det förslag
som framlades av 1953 års trafiksäkerhetsutredning, men också i andra
hänseenden synes en modernisering vara påkallad. En sådan har också
ställts i utsikt, men något initiativ från Kungl. Maj:ts sida har ännu icke
tagits. Frågan bör lösas med skyndsamhet i samverkan med skilda vägtrafikintressenter
och i samarbete med våra nordiska grannländer. Därvid bör
övervägas bl. a. ändringar i fråga om vägmärkena och reglerna för belysning
av vägarna. Förenklingar av olika slag bör vidtagas. Även parkeringsbegrep2—1495
59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 44

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

pets innebörd bör utredas i syfte att förekomma de tillämpningssvårigheter
som de nuvarande reglerna föranlett framför allt i våra tätorter. En fråga
som med säkerhet kommer att på nytt aktualiseras är övergången för vårt
lands vidkommande till högertrafik.

Utskottet

Frågan om kontinuerlig säkerhetsbesiktning av bilar bar under
senare år uppmärksammats vid åtskilliga tillfällen. Sålunda visade 1953
års trafiksäkerhetsutredning i sitt betänkande »Trafiksäkerhet II» på sådana
besiktningar såsom ett medel att främja trafiksäkerheten; säkerhetsbesiktningarnas
betydelse i detta avseende har därefter allmänt erkänts.
Alt statsmakterna likväl hittills inte föreskrivit sådana besiktningar beror
på att man ansett, att besiktningarna bör handhas av den statliga bilinspektionen
och på att man ännu inte ansett möjligt att bygga ut denna i erforderlig
omfattning.

Med den fortgående ökningen av antalet äldre bilar blir det för varje
år alltmera angeläget, att frågan om obligatoriska säkerhetsbesiktningar
inte skjuts på framtiden på grund av organisatoriska svårigheter. Emellertid
är, enligt vad som allmänt omvittnats, bilinspektionens arbetsbörda
pressande redan med nuvarande besiktningsskyldighet, och väntetiderna är
stundom mycket långa, framför allt under våren och försommaren.

Med hänvisning till svårigheterna att bygga ut bilinspektionens kapacitet
har motionärerna givit uttryck för uppfattningen, att säkerhetsbesiktningarna
skulle kunna anförtros åt enskilda kontrollanstalter och verkstäder.
Motionärerna har härvid tänkt på sådana anstalter och verkstäder, som
utför sina besiktningar i överensstämmelse med riktlinjer uppdragna av
Sveriges bilprovningsnämnd, ett organ som bildats av Stockholms handelskammare,
Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund,
Motormännens riksförbund, Bilverkstädernas riksförbund, Svenska bilförsäkringsföreningen
och Sveriges automobilhandlareförbund. Även 1958 års
besparingsutredning, som i sitt betänkande behandlat bl. a. bilinspektionens
organisation, har menat, att vissa besiktningar skulle kunna överföras till
icke-statliga organ.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin framställning om anslag för
budgetåret 1960/61 anfört, att styrelsen avser att till Kungl. Maj :t ingiva
förslag till bestämmelser om skärpt fordonskontroll. Hur denna kontroll
skulle kunna utformas har styrelsen berört i remissyttrande över besparingsutredningens
betänkande. Styrelsen har där uppgivit, att dess förslag
är avsett att utmynna i bestämmelser om obligatorisk kontrollbesiktning
av vissa äldre fordon och att styrelsen kommer att ta upp frågan i vad
mån sådan besiktning kan utföras av organ utanför bilinspektionen. De av
motionärerna framförda önskemålen om utredning torde härigenom i huvudsak
vara tillgodosedda.

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

11

Det torde vara ofrånkomligt, att frågan om finansiering av besiktningsförrättningarna
tas upp till övervägande i detta sammanhang. Härvidlag
vill utskottet erinra om att dessa förrättningar sedan år 1947 inte är belagda
med särskilda avgifter utan att besiktningsverksamheten — av uppbördstekniska
skäl — finansieras med automobilskattemedel. I den mån
denna verksamhet i framtiden kan komma att överföras till icke-statliga
organ, torde man få räkna med att särskilda avgifter blir nödvändiga.
Även eljest bör emellertid enligt utskottets uppfattning tanken på sådana
avgifter prövas. Att särskilda avgifter nu inte tas ut har nämligen, enligt
vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat i det nämnda remissyttrandet,
lett till att fordonsägarna i stor utsträckning underlåtit att ha fordonen i
föreskrivet skick före besiktning, något som i sin tur lär ha föranlett ett
väsentligt merarbete för bilinspektionen. En annan omständighet, som talar
för systemet med särskilda avgifter för besiktningsförrättningarna, är
att hindren att bygga ut bilinspektionen med personal och teknisk utrustning
kan tänkas minska, om besiktningsverksamheten blir självfinansierande.

Vad utskottet här uttalat bör enligt utskottets mening bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.

Vad beträffar motionärernas yrkande om översyn av vägtrafiklagstiftningen
vill utskottet framhålla, att huvudförfattningen på området,
vägtrafikförordningen, sedan sin tillkomst år 1951 blivit föremål för
ett antal omfattande revisioner. De viktigaste ändringarna genomfördes
åren 1955 och 1958 på grundval av förslag, som framlagts av 1953 års trafiksäkerhetsutredning.
Givetvis kommer vägtrafiklagstiftningen även framdeles
att bli föremål för översyn. Främst måste uppmärksamheten vara
riktad på sådana bestämmelser, som direkt eller indirekt syfta till att
öka trafiksäkerheten. Under överinseende av kommunikationsdepartementet
pågår emellertid ett fortlöpande utredningsarbete på området, bl. a. inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd. Det kan
antagas, att flertalet av de av motionärerna väckta frågorna därvid kommer
att uppmärksammas. Enligt utskottets mening är det åtminstone tills
vidare lämpligare att fortsätta med partiella reformer på grundval av sådant
utredningsarbete än att, som motionärerna förordat, göra en samlad
översyn av lagstiftningen. Utskottet anser därför, att motionerna i denna del
inte bör föranleda någon åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
I: 186 och II: 222, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört angående säkerhetsbesiktning av
bilar;

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1959

B. att motionerna, såvitt de behandlats av andra lagutskottet,
i övrigt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 november 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson
och Sunne*, fru Carlqvist, fru Svenson* samt herrar Mannerskantz och
Edström;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lothigius, Johansson
i Södertälje och Wahrendorff, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson
samt herrar Königson* och Anderson i Sundsvall*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1959. K. L. Beckmans Boktr.