Bankoutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
1
Nr 47
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser
för Aktiebolaget Industrikredits utlåning,
m. m.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 305 i första kammaren av herr Hanson, Per-Olof, m.fl. och nr
373 i andra kammaren av herr Stenberg m. fl., har motionärerna, som förutsatt
att det förslag som nu framlagts från Svenska bankföreningen att förbättra
de mindre företagens tillgång till långfristigt kapital skall från vederbörande
myndigheters sida behandlas med all skyndsamhet, föreslagit, att
riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om sådana förändringar i AB Industrikredils
bolagsordning, att kravet på säkerheter för därifrån utlämnade
lån göres mindre rigoröst särskilt med hänsyn till behovet att tillgodose
även ansökningar om s. k. förtroendekrediter, att AB Industrikredit medges
avsevärt vidgade upplåningsmöjligheter, att möjligheter skapas att tillgodose
även mera långsiktiga kreditbehov inom distributionsledet såsom detaljhandeln,
att den nedlagda utredningen rörande den mindre företagsamhetens
lokalproblem utan dröjsmål återupptages och bringas till fullbordan
och att utredningen även till beaktande upptager de med lokalproblemen
sammanhängande finansieringsproblemen, samt att riksdagen i övrigt måtte
beakta i motionerna anförda synpunkter.
Beträffande motiveringen för denna hemställan torde, i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande, få hänvisas till motionen II: 373.
över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i
riksbanken, Svenska bankföreningen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund och
styrelsen för Aktiebolaget Industrikredit.
Fullmäktige i riksbanken har anfört följande:
Svårigheterna för smärre företag att erhålla långfristig kredit beror måhända
i någon mån på att de lån de efterfrågar inte är av sådan storleksordning,
att obligationsemissioner kan förekomma. Kapitalbehoven i ett växande
företag är emellertid ofta mycket stora i förhållande till rörelsen, och proportionen
företag som icke lyckas hävda sig i konkurrensen är relativt stor. Även
i de fall, då säkerheter formellt kan ställas, får långivningen till småföretag
ofta i hög grad karaktären av förtroendekrediter, som ställer stora krav på
kreditvärdighetsbedömningen redan vid en kortfristig utlåning. Just förtroendekaraktären
hos krediterna gör också, att en långfristig form för dem
oftast är svår att uppnå, och man bör icke överskatta möjligheterna att lösa
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 8 samt. Nr 47
2
Bankoutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
detta problem genom inrättandet av speciella kreditinrättningar med liberala
utlåningsregler. Det torde t. ex. vara helt uteslutet för ett institut av typen
Industrikredit att kunna låna upp pengar på för småindustrien acceptabla
villkor, om institutet i fråga icke kan ställa goda säkerheter för sina långfristiga
revers- eller obligationslån. Och sådana säkerheter kan icke ställas, om
institutets egen långivning, som motionärerna föreslår, skall grundas på låntagarnas
»personliga egenskaper: framåtanda, teknisk och kommersiell begåvn*n§>
gott ekonomiskt förstånd och god moral». En uppmjukning enligt motionärernas
förslag av säkerhetskraven vid AB Industrikredits långivning,
t. ex. för att bereda möjligheter till långfristiga krediter för detaljhandeln!
kan därför sägas med all sannolikhet komma att få till följd, att villkoren
och möjligheterna för institutets upplåning försämras.
I motionerna föreslås vidare, att AB Industrikredit medges avsevärt vidgade
upplåningsmöjligheter. Härvid syftar motionärerna på den övre gräns
för bolagets prioriterade upplåning hos försäkringsinstituten, som riksbanken
medgivit. Begränsningen har tillkommit som ett led i strävandena att
bereda största möjliga utrymme hos försäkringsinstituten för bl. a. bostadsupplåningen.
Såvitt riksbanken har sig bekant torde den för år 1958 medgivna
kreditramen dock ha varit tillräcklig för att bolaget skulle kunna helt tillfredsställa
den efterfrågan på lån som framkommit. För innevarande år har
riksbanken medgivit en ytterligare vidgad kreditram.
På grundval av det anförda avstyrker fullmäktige att motionärernas förslag
i vad de avser AB Industrikredit föranleder någon riksdagens åtgärd.
Mot fullmäktiges beslut har reservation anmälts av herr Kollberg, vilken
anförde:
Med hänsyn till den stora betydelse, som en förbättring av de mindre företagens
tillgång av långfristigt kapital har, anser jag, att fullmäktige bort tillstyrka
motionen i vad den avser översyn av AB Industrikredits utlåningsbestämmelser.
Styrelsen för AB Industrikredit har lämnat följande upplysningar.
Aktiebolaget Industrikredit har under år 1958 utlämnat nya lån till ett
belopp av 10,8 milj. kronor. Denna utlåningssiffra har endast överträffats en
gång, nämligen år 1948. Samtidigt har på tidigare lån återbetalats 6 milj. kronor.
Bolagets nettoutlåning har således under 1958 ökat med 4,8 till 60,4 milj.
kronor. Vad bolagets upplåning beträffar har nya reverslån hos försäkringsbolag
under 1958 upptagits till ett belopp av 9 milj. kronor. Ingen ansökan
om lån i bolaget har under år 1958 avslagits på grund av brist på medel.
Såsom bl. a. av de ifrågavarande motionerna framgår har förslag om skapandet
av ett nytt kreditinstitut, avsett för långfristig finansiering av mindre
och medelstora näringsföretag, utarbetats inom Svenska Bankföreningen och
förelagts Kungl. Maj:t. Det torde få förutsättas att frågan om Aktiebolaget
Industrikredits framtida verksamhetsområde och verksamhetsform prövas i
samband med ställningstagandet till Bankföreningens framställning, då ju
det föreslagna nya institutets arbetsuppgifter i stor utsträckning redan täckas
genom den verksamhet, som bedrives av Aktiebolaget Industrikredit.
Svenska Bankföreningens framställning till Kungl. Maj :t har remitterats till
Bankoutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
3
Aktiebolaget Industrikredits styrelse för yttrande. Styrelsen avser att i det
sammanhanget närmare ingå på frågan om Aktiebolaget Industrikredits framtida
verksamhet, varvid även i vart fall vissa av de i motionerna berörda frågorna
torde komma att bli föremål för behandling. Styrelsen anser under
sådana förhållanden att de ifrågavarande motionerna, i den mån de beröra
Aktiebolaget Industrikredit, icke f. n. böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Svenska bankföreningen instämmer i motionärernas uttalande om att de
tånemöjligheter som för närvarande kan erbjudas av AB Industrikredit
måste anses otillräckliga. Detta är en av anledningarna till att affärsbankerna,
såsom omnämnes i motionerna, nyligen gjort framställning till Kungl.
Maj:t om att få bilda ett eget institut för långfristig finansiering av mindre
och medelstora näringsföretag här i riket. Enligt planerna skall detta nya
bolag kunna tillämpa mindre stränga krav på säkerheter än som nu måste
iakttagas av AB Industrikredit, och det skall även i viss utsträckning kunna
lämna rena förtroendekrediter. Det har förutsatts att bolaget därvid skall
samarbeta med bankerna och draga nytta av deras erfarenhet och organisatoriska
resurser. I övrigt må nämnas, att bolagets verksamhet ej skall vara
begränsad till någon viss bransch, utan lånemöjligheter skall stå öppna såväl
för industrier som för företag inom handel, hantverk och servicenäringar.
Bolaget avses vid bildandet skola få ett aktiekapital av 5 000 000 kronor och
skall i övrigt anskaffa medel till sin utlåningsverksamhet genom egen upplåning.
Eftersom syftet med affärsbankernas nyssnämnda initiativ sålunda är
detsamma som motionärerna vill uppnå med sina yrkanden om vidgade utlåningsmöjligheter
för AB Industrikredit, vill det förefalla bankföreningen
som om sistnämnda fråga lämpligen borde få anstå till dess Kungl. Maj:t
fattat ståndpunkt till det av bankerna framlagda förslaget. Innan så skett
torde det nämligen icke vara möjligt att göra en allsidig bedömning av förutsättningarna
för AB Industrikredits fortsatta verksamhet.
Sveriges hantverks- o,ch smdindustriorganisation, Svensk industriförening
och Svenska företagares riksförbund har tillstyrkt motionärernas förslag
och uttalat sitt gillande av i motionerna framförda synpunkter.
Utskottet
Motionärerna framhåller inledningsvis, att de mindre företagen svarar för
en betydande del av landets produktion och att ett centralt problem för
denna näringsgrupp är möjligheten att erhålla långa krediter. De kreditmöjligheter
som står till buds genom statsgaranterade lån, företagarföreningar,
AB Industrikredit och konnnerskollegii utlåningsverksamhet anses
ha varit alltför begränsade till sitt omfång eller ställt så stora krav på säker
-
4
Rankoutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
het att lånemöjligheterna därigenom inskränkts. Vidare understryks att tendensen
mot ökad ekonomisk integration kommer att öka behovet av långa
krediter. Motionärerna hänvisar också till de åtgärder som i Förenta staterna
vidtagits för att främja den mindre företagsamhetens investeringar.
Vidare berörs i motionen frågan om en differentierad skatt med hänsyn till
företagens omslutning.
Mot denna bakgrund föreslås att sådana förändringar skall genomföras i
AB Industrikredits bolagsordning att kravet på säkerheter för därifrån utlämnade
lån göres mindre rigorösa, särskilt med hänsyn till behovet att tillgodose
även ansökningar om s. k. förtroendekrediter samt vidare att AB
Industrikredit skall medges avsevärt vidgade upplåningsmöjligheter.
Motionärerna hemställer också om att möjligheter skall skapas att tillgodose
även mera långsiktiga kreditbehov inom distributionsledet såsom
detaljhandeln samt att den nedlagda utredningen rörande den mindre företagsamhetens
lokalproblem utan dröjsmål återupptages.
Vad till en början angår AB Industrikredits utlåningsverksamhet vill utskottet
framhålla, att — sedan motionerna avlämnats — överläggningar inletts
mellan styrelsen för AB Industrikredit och affärsbankerna om en vidgning
av utlåningen, i samband varmed även kraven på säkerheter etc. kommer
att övervägas. Enligt vad utskottet inhämtat är dessa överläggningar i
det närmaste avslutade, och en framställning i ärendet torde komma att ingivas
till Kungl. Maj:t före årets utgång. Därest det av AB Industrikredit
framlagda förslaget godtages torde härav följa att affärsbankerna kommer
att återtaga sin framställning till Kungl. Maj :t om att få bilda ett eget institut
för långfristig finansiering av mindre och medelstora näringsföretag här
i riket. Något initiativ från riksdagen synes således icke påkallat i anledning
av vad motionen i denna del innehåller.
Utskottet vill erinra om att frågan om behovet av långfristiga krediter
inom distributionsledet behandlades av utskottet i utlåtandet nr 25 till 1958
års A-riksdag i anledning av en inom andra kammaren i ämnet väckt motion.
Utskottet framhöll härvid bl. a. att det kunde förtjäna övervägas att utreda
spörsmålet om detaljhandelns ställning när det gäller statliga stödåtgärder
på kreditområdet men ansåg att förutsättningarna för en sådan utredning
torde vara lättare att bedöma när utredningen för översyn av kreditstödet
åt hantverk och småindustri avslutat sitt arbete. Sistnämnda utredning
har den 31 mars 1959 avlämnat sitt betänkande till statsrådet och
chefen för handelsdepartementet. Enligt vad som upplysts behandlas utredningens
förslag för närvarande i handelsdepartementet, och resultatet av
övervägandena torde komma att redovisas för riksdagen nästa år. I avvaktan
härpå anser utskottet att något initiativ från riksdagens sida icke nu är
påkallat i syfte att skapa särskilda möjligheter för att tillgodose mera långsiktiga
kreditbehov inom distributionsledet.
Banköutskotteis utlåtande nr 47 år 1959
5
Även frågan om småföretagens lokalfrågor behandlades av 1958 års Ariksdag
(bankoutskottets uti. nr 26). Utskottet framhöll härvid bl. a., att
utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri i viss
utsträckning komme att behandla hithörande frågor. Det ansågs därför föreligga
skäl att i vart fall avvakta resultatet av detta utredningsarbete innan
ytterligare åtgärder vidtoges på detta område. Lokalfrågorna har också erhållit
sin belysning i det av utredningen avlämnade betänkandet och anledning
saknas därför för riksdagen att nu fästa Kungl. Maj .ts uppmärksamhet
på dessa spörsmål.
Vidkommande slutligen frågan om differentierad skatt torde det icke
ankomma på bankoutskottet att ingå på en prövning av denna.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 305 och II: 373 — i den mån de icke kan
anses besvarade genom vad utskottet anfört — icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 december 1959
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Mogård, Larsson,
Nils Theodor, Ståhle, Mannerskantz och Danmans;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Löfgren, Andersson
i Ronneby, Persson i Appuna, Agerberg, Börjesson och Nordgren.
Reservationer
1) av herrar Larsson, Nils Theodor, och Börjesson, som ansett att utskottets
utlåtande bort erhålla följande lydelse:
Såsom i de förevarande motionerna framhålles är näringslivet i många
avseenden beroende av statsmakternas ekonomiska och finanspolitiska åtgärder.
Särskilt gäller detta de mindre företagen, som har begränsade möjligheter
till självfinansiering men samtidigt ofta har större svårigheter än
stora företag att få krediter. Den skärpta konkurrens på utlandsmarknaden,
som kan väntas främst i följd av sex- och sjustatsmarknaderna, och de omställningssvårigheter,
inför vilka särskilt vissa delar av småföretagsamheten
6
Bankoutskottets utlåtande nr 47 är 1959
härvid ställes, gör det enligt utskottets mening nödvändigt, att ökad uppmärksamhet
ägnas nämnda problem.
Det är enligt utskottets mening en stor brist, att det inte finns någon form
av långfristig kreditgivning, som kan tillgodose de mindre företagens behov.
I de förevarande motionerna föreslås sådan ändring av det halvstatliga
företaget AB Industrikredits utlåningsbestämmelser, att de mindre företagen
kan beredas ökade möjligheter till långfristiga krediter. Utskottet har
sig bekant, att — sedan affärsbankerna hos Kungl. Maj :t gjort framställning
om att få bilda ett eget institut för långfristig finansiering av mindre och
medelstora företag — överläggningar inletts mellan styrelsen för AB
Industrikredit och affärsbankerna om en vidgning av utlåningen genom AB
Industrikredit. Det är enligt utskottets mening angeläget att dessa strävanden
till förbättrade möjligheter till långfristiga krediter för mindre företag
snarast fullföljes. Härvid bör, såsom framhålles i de förevarande motionerna,
även behovet av långfristiga krediter inom distributionsledet, såsom inom
detaljhandeln, beaktas.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att frågan om långfristig kreditgivning
till hantverk och småindustri tidigare behandlats av riksdagen,
senast av 1958 ars B-riksdag, som hemställde, att frågan skulle få övervägas
av utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri.
Nämnda utredning (SOU 1959: 7) har emellertid inte upptagit frågan till
behandling. Därest det skulle visa sig, att behovet av långfristiga krediter till
mindre företag inte på tillfredsställande sätt kan tillgodoses genom omorganisation
av AB Industrikredit, bör andra former för frågans lösning övervägas.
Särskilt vill utskottet härvid rikta uppmärksamheten på den förändring
av kreditmarknaden, som måste följa med uppbyggandet av fonden för den
obligatoriska tilläggspensioneringen. 1957 års pensionskommitté har i sin
promemoria (SOU 1958:4) framhållit, alt fonderingen av pensionsavgifterna
aktualiserar bl. a. frågan om upprättande av nya hypoteksinstitut, som
till obligationsmarknadens låneformer transformerar kreditefterfrågan från
låntagare, som hit tills inte tagit denna marknads resurser i anspråk, bl. a.
medelstora och mindre industriföretag samt företag inom handel och andra
servicenäringar. Denna fråga borde enligt pensionskommittén snarast prövas.
Utskottet vill understryka angelägenheten av att näringslivet och särskilt
de mindre företagen beredes möjligheter till långfristiga lån från pensionsfonden
i så stor utsträckning som möjligt samt av att denna fråga snarast
upptages till prÖAming.
I de förevarande motionerna föreslås vidare, att den nedlagda utredningen
rörande den mindre företagsamhetens lokalproblem skall återupptagas och
att utredningen till beaktande även skall upptaga de med lokalproblemen
sammanhängande finansieringsproblemen. Då utredningen om översyn av
Bankoutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
7
det statliga kreditstödet åt hantverk och småindustri inte upptagit denna
fråga i hela dess sammanhang, delar utskottet motionärernas uppfattning
om att den nedlagda utredningen i någon form bör återupptagas.
Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning om att en differentiering
av beskattningen till förmån för de mindre företagen bör övervägas i
syfte att ge desamma ökade finansieringsmöjligheter. Innevarande år har
motioner i detta syfte— I: 289 och II: 359 —efter utlåtande av bevillningsutskottet
behandlats av riksdagen. Även om det inte ankommer på bankoutskottet
att upptaga nämnda heskattningsfråga till prövning, har utskottet
dock vela ge sin uppfattning till känna.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 305 och II: 373
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet
anfört.
2) av herrar Danmans och Löfgren, som ansett att utskottet bort anföra och
hemställa följande:
Motionärerna framhåller---i riket. (= utskottet)
Utskottet instämmer i de i ovannämnda motioner framförda synpunkterna
beträffande de för AB Industrikredit gällande bestämmelserna för upplåning
och utlåning. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att överläggningarna
mellan AB Industrikredit och affärsbankerna nu synes kunna
leda till resultat, som i. sak överensstämmer med vad motionärerna har
åsyftat.
Då frågan enligt utskottets mening är av synnerlig vikt anser utskottet
det önskvärt, att riksdagen så snart som möjligt får tillfälle att ta ställning
till de framkomna förslagen. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj:t
förelägger 1960 års riksdag proposition i ämnet.
Utskottet vill---nästa år. (— utskottet)
Även beträffande spörsmålet om detaljhandelns ställning när det gäller
statliga stödåtgärder på kreditområdet biträder utskottet den uppfattningen
som framförts i den nämnda motionen. Då denna fråga i viss mån torde
sammanhänga med frågan om AB Industrikredits lånebestämmelser och
med de för AB Industrikredit gällande villkoren i övrigt anser utskottet att
förslag bör föreläggas 1960 års riksdag i syfte att skapa möjligheter att tillgodose
även mera långsiktiga kreditbehov inom distributionsledet, såsom
detaljhandeln.
Även frågan---detta område. (= utskottet)
Utskottet anser visserligen att. nedläggandet av den utredning som ägnade
sig speciellt åt lokalfrågorna var en olycklig åtgärd och att denna utredning
8
Bankoutskottets utlåtande nr 47 dr 1959
borde ha återupptagits. Så har nu inte skett. Efter det motionerna väckts i
början av årets riksdag, har den nämnda utredningen för översyn av kreditstödet
för hantverk och småindustri redovisat sitt betänkande. Den har även
behandlat den mindre industrins lokalproblem, och dess förslag är f. n.
föremål för Kungl. Maj :ts prövning.
I det läge frågan om småföretagens lokalproblem således befinner sig,
vill utskottet inte nu tillstyrka att en ny utredning härom tillsättes, då detta
kan befaras leda till en ytterligare försening av frågan.
Även frågan om det allmännas stöd till lösning av de mindre företagens
lokalproblem sammanhänger med utformningen av AB Industrikredits framtida
långivning och verksamhet.
Utskottet tillmäter denna fråga den största betydelse och utgår ifrån att
utredningens förslag i denna del kommer att leda till positiva åtgärder från
Kungl. Maj :ts sida.
Vidkommande slutligen frågan om differentierad skatt anser utskottet att
denna fråga, som är av betydelse för mindre företag inom handel och industri,
är förtjänt av närmare övervägande. Det torde dock inte ankomma
på bankoutskottet att ingå på en prövning härom.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen med anledning av motionerna I: 305 och
II: 373 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad
utskottet anfört.
3) av herrar Mannerskantz, Agerberg och Nordgren.
Rydahls Boktryckeri AB, Stockholm 1959