Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
1
Nr 64
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i vissa delar av förordningen den 31 maj 1957 (nr
262) om allmän energiskatt, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 9 oktober 1959 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition nr 163, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt; samt
2) förordning om tillfällig energiskatt å bensin och vissa andra bränslen
som finnas i riket den 1 januari 1960.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås, att energiskatten på bensin samt andra flytande
och fasta bränslen höjes fr. o. m. den 1 januari 1960. Den föreslagna höjningen
utgör i fråga om bensin fem öre per liter och beträffande motorbrännolja
och eldningsolja 10 kronor per m3. I fråga om de fasta bränslena
föreslås att skattesatserna per ton höjes med 8 kronor för stenkol och 9
kronor för koks.
Skattehöjningen beräknas tillföra statsverket omkring 225 milj. kronor
för helt budgetår.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 31 maj 1957 om allmän
energiskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att den
vid nämnda förordning fogade förteckningen över vissa bränslen, för vilka
allmän energiskatt skall erläggas1, skall erhålla den ändrade lydelse, som
framgår av härvid fogad bilaga.
1 Senaste lydelse av 5 § och av förteckningen se 1958: 32.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 64
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1959
5 §.
Energiskatten å bensin och motorsprit utgår med fjorton öre för liter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960. Förordningen skall
äga tillämpning jämväl å sådant bränsle, som införts till riket före den 1
januari 1960 och som nämnda dag oförtullat kvarlåg i frihamn eller å tulllager,
i tullpackhus eller eljest i tullverkets vård.
Bilaga
Förteckning
över
vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa hänförliga till nedanstående
tulltaxenummer
Tulltaxe- nummer |
Bränsle |
Skattesats |
ur 27.01 |
Stenkol...................................... |
20 kronor för ton |
ur 27.01 |
Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande |
|
fasta bränslen, framställda av stenkol........ |
10 kronor för ton |
|
ur 27.02 |
Brunkolsbriketter ............................ |
10 kronor för ton |
ur 27.04, |
||
ur 27.08, |
Koks........................................ |
23 kronor för ton |
ur 27.04, |
||
ur 27.08, |
Koksstybb och koksbriketter.................. |
10 kronor för ton |
ur 27.10 |
Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor |
|
högst 20 vid 20cC (skatteklass I)............ |
35 kronor för m3 |
|
mer än 20 vid 20 C (skatteklass II).......... |
26 kronor för ms |
|
ur 27.10, |
Blandningar, innehållande alkohol (etanol, etylal- |
|
ur 38.19 |
kohol), avsedda för användning till motordrift Anm. Allmän energiskatt skall Icke erläggas för inom |
14 öre för liter |
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
3
Förslag
till
förordning om tillfällig energiskatt å bensin och vissa andra bränslen som
finnas i riket den 1 januari 1960
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För bensin och de andra bränslen som nedan sägs skall, i den mån bränslena
den 1 januari 1960 klockan 6 f. m. finnas i riket, erläggas tillfällig energiskatt.
Den tillfälliga energiskatten utgör i fråga om
bensin fem öre för liter,
stenkol åtta kronor för ton,
koks nio kronor för ton samt
motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor tio kronor för m3.
Vad som är att hänföra till stenkol, koks och nyssnämnda oljor angives i
förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt.
Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande
hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.
2 §•
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där
ej annat föranledes av vad nedan i 2 mom. eller 9 § stadgas, den som vid den
i 1 § angivna tidpunkten innehar
bensin till en myckenhet överstigande 2 000 liter eller
stenkol eller koks eller bådadera till en myckenhet sammanlagt överstigande
100 ton eller
oljor av i 1 § angivna slag till en myckenhet sammanlagt överstigande
80 m3.
2 mom. Skattskyldighet enligt denna förordning skall icke åvila staten,
ej heller den som registrerats enligt 6 § förordningen om allmän energiskatt.
Skatt enligt denna förordning utgår icke för inhemska fasta bränslen, ej
heller för bensin, som tillverkats inom landet och som vid den i 1 § angivna
tidpunkten ännu icke utlämnats från tillverkningsstället.
3 §•
Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 29 februari
1960 på heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin
och andra enligt denna förordning skattepliktiga bränslen han vid den i
1 § angivna tidpunkten innehade, varvid tillika skall angivas den plats, där
bränslena då förvarades.
Deklaration skall ingivas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven eller, om han avlidit,
senast varit eller bort vara mantalsskriven,
eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman
eller ombud är bosatt,
eller, då nämnda regler ej äro tillämpliga, i det län, där huvuddelen av
den med deklarationen avsedda myckenheten bränsle finnes vid den tidpunkt,
som angives i 1 §.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1959
4 §•
1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma
från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga
och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med
eldfarliga oljor, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet. Den, som
icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig eller som
avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att inom viss tid inkomma
med deklaration eller med erforderliga uppgifter.
2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att
granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av bränslen verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om
sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid, i mån
av behov, anlita biträde av sakkunnig.
Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse
eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller
annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring
och därtill hörande handlingar.
Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelsen och skall jämte annan
kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.
3 mom. Kungl. Maj :t må ock förordna om granskning av deklarationer
och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj :t förordnad granskningsman
äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undersökning
av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.
Kostnad för granskning, varom Kungl. Maj :t förordnat, bestrides av medel,
som i 2 mom. sägs.
5 §.
Länsstyrelsen åligger att på grundval av inkomna deklarationer och eljest
inhämtade uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,
samt fastställa de myckenheter bränslen, för vilka skatt skall erläggas
enligt denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.
6 §•
Skatten skall erläggas under uppbördstermin från och med den 23 till och
med den 28 maj 1960.
Så snart ske kan och senast den 20 april 1960 skall till envar skattskyldig
i rekommenderat brev översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tilllika
med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad
den skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens
beslut eller eljest söka befrielse från påförd skatt.
7 §■
Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit
avlämna deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,
skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda
förfarande eller underlåtenhet undandragits.
Efterbeskattning må ej ske senare än år 1965.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1959 5
8 §•
1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,
må besvär anföras hos kammarrätten.
Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen i det län, där skatten
påförts, inom ett år efter det skatten blivit klaganden avfordrad, vid påföljd,
om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Den omständigheten
att besvären ingivits eller insänts till kammarrätten i stället för
till länsstyrelsen skall icke utgöra hinder för prövning av klagandens talan,
därest besvären inkommit till kammarrätten inom besvärstiden. I sådant
fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen
för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.
2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,
har länsstyrelsen att skyndsamt till kammarrätten översända samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.
9 §•
Visar skattskyldig, att bränsle, som han innehaft vid den i 1 g angivna tidpunkten,
levererats till annan, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal,
som slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t,
där den skattskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller
eljest är berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma att skattskyldigheten
skall åligga köparen eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av skatten.
Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom en månad
efter det skatt avfordrats vederbörande.
10 §.
Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola i fråga
om bensin bestämmelserna i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit samt beträffande övriga bränslen förordningen
den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
äga motsvarande tillämpning.
11 §•
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 2 eller 3 mom. förordnad
person.
Deklarationerna skola tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, som
i och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke
vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit
dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar,
för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman,
åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.
Deklarationerna skola med de undantag, som stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen förvaras intill utgången av år 1965,
varefter deklarationerna skola förstöras.
12 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration eller inkomma
med annan uppgift, straffes med böter, högst 300 kronor; och må
länsstyrelsen förelägga den uppgiftsskvldige lämpligt vite.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 6''i år 1959
13 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller annorledes lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
14 §.
1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som
i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs
bokföring, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare
sig innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom
han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad
ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse,
som nu sagts, straffes med dagsböter.
2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må
ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse
härav vare den skyldige förfallen till ansvar som i 1 mom. stadgas.
15 §.
Länsstyrelse äger utdöma vite, som förelagts enligt 12 §.
16 §.
Närmare bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning
avses, så ock de föreskrifter, som eljest erfordras för tillämpning av denna
förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 533 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 646 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts proposition nr 163 med förslag till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt
m. m.»;
II) de likalydande motionerna I: 546 av herr Aastrup m. fl. och II: 702 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
proposition nr 163 om höjning av skatten på bensin, kol, koks och eldningsolja»;
III)
de likalydande motionerna I: 572 av herrar Sveningsson och Per-Olof
Hanson samt II: 703 av herrar Kollberg och Källenius, vari hemställts, »att
- därest riksdagen beslutar om en tillfällig förhöjning av den allmänna
energiskatten — ifrån denna förhöjning skall undantagas fasta och flytande
bränslen, som användes inom industriell produktion»;
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959 7
IV) de likalydande motionerna I: 591 av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 706 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 163 måtte
1) avslå förslaget om höjd energiskatt på bensin, motorsprit och för motordrift
avsedda spritblandningar;
2) godta höjning av energiskatten på eldningsolja, motorbrännolja, stenkol,
koks, stenkols- och koksstybb samt kolbriketter med i propositionen angivna
skattesatser i enlighet med vad i motionerna har anförts;
3) besluta att 3 § förordningen den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt
med verkan från den 1 januari 1960 må erhålla följande lydelse:
»Brännoljeskatt utgår med tjugonio öre för liter.»;
4) besluta att trädgårdsnäringen och övriga delar av näringslivet, till vilka
restitution av allmän energiskatt utgår, må erhålla restitution av den tillfälliga
energiskatten;
5) bemyndiga Kungl. Maj:t att generellt nedsätta den tillfälliga energiskatten
på bränslen som förbrukas i de fyra nordligaste länen till tre fjärdedelar
av den tillfälliga energiskatt, som eljest skall utgå;
6) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
a) om framläggande av förslag snarast möjligt angående retroaktiv restitution
åt trädgårdsnäringen av allmän energiskatt, erlagd under tiden 1 juli
1957—31 december 1958,
b) om skyndsam prövning och förslag rörande de indirekta skatternas inverkan
på levnadskostnaderna i Norrland i enlighet med vad som anförts i
motionerna; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till ytterligare författningsändringar,
som föranledes av motionärernas förslag»;
V) de likalydande motionerna I: 592 av herr Ragnar Bergh samt II: 707
av herrar Bohman och Löfgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte begränsa
den föreslagna energiskattehöjningen på bensin till 3 öre»; ävensom
VI) de likalydande motionerna I: 593 av herr Jonasson m. fl. samt II: 705
av herrar Elmwall och Brandt i Sätila, vari hemställts, »att riksdagen, därest
förslaget om tillfällig energiskatt å motorbränslen icke skulle avslås, måtte
besluta, att de delar av näringslivet, till vilka restitution utgår av särskild
skatt å bensin och motorsprit, må erhålla restitution av tillfällig energiskatt
i enlighet med vad som anförts i motionerna».
Beträffande motiveringen till de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån densamma inte framgår av här nedan lämnade redogörelse,
hänvisa till motionerna II: 702, II: 703, II: 705—707 samt, beträffande
motionerna I: 533 och II: 646, till den i anledning av propositionen nr 162
väckta motionen II: 639.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
Propositionen
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor, nämligen
Gällande bestämmelser m. m., s. 8—10.
Departementschefen, s. 11—13.
Motionerna
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återges följande.
Beträffande motiveringen till yrkandet i motionerna 1:533 och
II :64 6 må hänvisas till motionen 11:639 som utskottet behandlat i betänkande
nr 60.
Till stöd för avslagsyrkandet i motionerna 1:546 och 11:702
anföres bl. a. att den särskilda energibeskattningen infördes för att skaffa erforderliga
medel för atomenergiprogrammets genomförande och för oljelagringen.
Den ursprungliga motiveringen överges nu då kraven på investeringar
i gator m. m. åberopas som skäl för energiskattehöjningen. Ett annat sådant
skäl synes vara prisläget på de flytande bränslena under senare tid. En nedgång
i prisnivån anser regeringen tydligen vara en anledning till höjning av
skatten, som skulle återföra prisnivån mot sitt tidigare högre läge. Det måste
dock vara synnerligen angeläget — inte minst för vår konkurrensförmåga
gentemot utlandet — att vi försöker hålla pris- och kostnadsnivån så låg
som möjligt. Den i propositionen angivna motiveringen kan i alla händelser
inte vara något skäl för att belasta bränslet med en större skattehöjning än
den som drabbar andra varor. För t. ex. drosk- och åkerirörelser kommer vidare
den föreslagna skatten att medföra kostnadsfördyringar som måste återverka
på priserna för dess tjänster.
I motionerna 1:572 och 11:703 erinras om att utredningar
förebragts, som klart visar att energiskatten icke uppfyller det av finansministern
principiellt uppställda kravet om neutral verkan på rådande produktions-
och konsumtionsstruktur. Tvärtom måste denna form av indirekt
beskattning verka hämmande på näringslivets produktivitet och konkurrensförmåga.
Denna nackdel med energiskatten skulle genom den föreslagna
förhöjningen ytterligare skärpas och kostnadsläget höjas. Bristen på nationella
tillgångar av fossila bränslen och brännoljor, långa transportleder och
en ofta förekommande dubbelprissättning till landets nackdel har sedan lång
tid tillbaka utgjort en kännbar belastning för den svenska industrien. Så
t. ex. beträffande en av våra viktigaste basindustrier, nämligen järnhanteringen.
Den svenska järnhanteringen har genom en råd bränslebesparande
konstruktioner och åtgärder kommit att bli en föregångare på bränsleekonomiens
område och i själva verket uppnått en lägre koksåtgång i masugnarna
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1959
än vad i regel är fallet utomlands. Detta innebär å andra sidan icke att vår
kostnadsnackdel i alla lägen neutraliserats, eftersom övriga järnproducerande
länder givetvis följt efter. Den svenska järnhanteringen har även varit en
föregångare då det gällt att ersätta de fasta bränslena med flytande.
Den tillfälliga energiskatten motsvarar en förhöjning av hittills utgående
energiskatt för stenkol, koks och eldningsolja 3 och högre med mellan 62 och
67 procent och för eldningsolja 1 och 2 med 40 procent. I propositionen an1''öres,
att bränslena sedan Suezkrisen blivit billigare. En förbättring av våra
»terms of trade» bör ej reduceras genom skatteåtgärder utan bör i stället
komma hela samhället till godo genom att stärka näringslivets konkurrenskraft.
Man får ej heller glömma, att även våra utländska konkurrenter fått
sina bränsleutgifter sänkta.
Beträffande de särskilda skattebelagda bränslena påpekar motionärerna
bl. a. följande. Förbrukningen av stenkol vid järnverken har visserligen nedgått,
men den totala industriella förbrukningen är dock alltjämt ca 700 000
ton. Vad beträffar koks framhålles att såväl import som export av kokstackjärn
och gjutgods förekommer. Priserna på världsmarknaden för dessa produkter
är hårt pressade. Vid export restitueras icke den erlagda energiskatten,
och importen är icke belastad med energiskatt. Under våren 1958 och
samma tid 1959 har sysselsättningssvårigheter framträtt i tackjärnsindustrien
och gjuterierna. Den tillfälliga energiskatten på koks för tackjärnstillverkning
skulle medföra en kostnadsstegring för handelsjärnverken med upp till
4 kronor per ton färdigt varmvalsat stål. Rörande olja anföres att förhöjningen
av skatten på eldningsolja med 10 kronor per kbm skulle medföra en
kostnadsökning för produktionen av färdigt varmvalsat stål med i runt tal
3 kronor per ton.
Avslutningsvis uttalar motionärerna att det är allmänt erkänt, att ett friare
varuutbyte i Europa såsom förutsättning bör ha att råvaror och bränslen
blir tillgängliga på lika villkor för alla de i samarbetet deltagande parterna.
Sveriges interna ekonomiska politik bör anpassas till denna princip. Våra
råvara- och bränsleförbrukande industrier bör ej genom en ytterligare pålaga
å de fasta och flytande bränslena ännu mer diskrimineras i förhållande till
sina utländska medtävlare.
Yrkandena i motionerna I: 591 och II: 706 motiveras bl. a.
med följande. Centerpartiet har i motioner i anledning av propositionen nr
162 angående allmän varuskatt framhållit, att en tillfällig höjning av energibeskattningen
bör kunna accepteras på vissa områden, nämligen i fråga om
eldningsoljor samt stenkol, koks, stenkols- och koksstybb samt kolbriketter.
Men även om det av statsfinansiella skäl är nödvändigt att under en övergångstid
tillföra statskassan medel genom en tillfällig och tidsbestämd energibeskattning
måste denna genomföras på sådant sätt att näringslivet icke
orättmätigt drabbas. I fråga om den nuvarande energibeskattningen gäller
att vissa industrier m. m., som är särskilt beroende av priserna på ifrågavarande
bränslen, kan erhålla restitution av den erlagda energiskatten. Det
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
är nödvändigt att detta restitutionsförfarande tillämpas även i fråga om den
tillfälliga energiskatten och därjämte vidgas på sådant sätt att den, som är
berättigad till viss restitution avseende nu gällande energibeskattning, automatiskt
erhåller rätt till restitution av alla de medel, som för vederbörandes
vidkommande belöper sig på den tillfälliga energiskatten.
Företag inom trädgårdsnäringen, vilka för uppvärmning av växthus förbrukar
avsevärda mängder energibeskattade bränslen, har erhållit rätt till
restitution med halva skattebeloppet fr. o. m. 1 januari 1959. I motsats till
vad som gällt inom industrien har därvid icke restitutionen beviljats retroaktivt
från den 1 juli 1957. De sålunda från trädgårdsnäringen innehållna
skattemedlen torde belöpa sig till ca 2 milj. kronor. Allmänna rättviseskäl,
den konkurrens trädgårdsnäringen möter och kan komma att möta från utlandet
samt det nya läge i vilket frågan om energiskatterestitutionen kommit
genom förevarande förslag talar för att retroaktiv restitution beviljas. Företag
inom trädgårdsnäringen bör vidare erhålla rätt till restitution av alla
medel som belöper sig på den tillfälliga energiskatten.
De av regeringen nu framlagda skatteförslagen aktualiserar frågan om den
indirekta beskattningens inverkan på levnadskostnaderna i främst de övre
delarna av Norrland. Det synes möjligt att genom en viss reducering av skatterna
avjämna de s. k. avstånds- och klimatkostnaderna. Riksdagen bör anhålla
om en skyndsam prövning av dessa frågor och om förslag snarast möjligt.
Skulle denna prövning ta sådan tid att den tillfälliga energiskatten kommer
att vara i kraft länge, bör en särskild reducering vidtas beträffande
den tillfälliga energiskatten. Motionärerna föreslår att Kungl. Maj:t bemyndigas
att i sådant fall generellt nedsätta den tillfälliga energiskatten på
bränslen som förbrukas i de fyra nordligaste länen till 3/4 av den tillfälliga
energiskatt, som eljest utgår.
Propositionsförslaget medför en höjning av bensinpriset med 6,5 å 7 procent.
För nyttotrafikens del betyder höjningen en fördyring på cirka 2 procent,
vilket givetvis måste ge utslag på prisnivån. En sådan skattehöjning
skulle ytterligare markera de olikheter i skattetyngd, som uppstår på grund
av skillnader i avstånd. Särskilt glesbygdernas näringsliv skulle härigenom
drabbas hårt. Det anförda gäller även beskattningen av motorbrännolja. Vid
en höjning av energiskatten å eldningsoljor synes det emellertid av tekniska
skäl nödvändigt, att energiskatten å motorbrännolja höjes i motsvarande
grad. Motionärerna föreslår därför, att den nuvarande brännoljeskatten sänkes
från 30 till 29 öre per liter, varvid den tunga motorfordonstrafiken blir
oberörd av den förhöjda energibeskattningen.
Som motivering för yrkandet i motionerna I: 592 och II: 707
har framhållits att den föreslagna höjda skattesatsen på bensin innebär 2
öre mer än vad som skulle ha blivit fallet, om bensinen medtagits i den allmänna
varuskatten. Enligt motionärernas mening är intet av de av departementschefen
anförda motiven för höjd bensinbeskattning bärande. Även om
bränsleområdet skulle kunna sägas erbjuda ett betydande skatteunderlag —
Bevillningsutskottets betänkande nr 6i år 1959
11
vilket kan betvivlas — kan detta inte anses utgöra något skäl för att ge bensinförbrukningen
en extra belastning i förhållande till de varor och tjänster
som drabbas av allmän varuskatt. Bilbeskattningens höjd i vissa främmande
länder utgör inte heller godtagbara skäl för en höjning av beskattningen i
vårt land. Dylika jämförelser blir inte rättvisande med mindre alla transportekonomiska
och transportpolitiska problem samtidigt beaktas. Vidare har
departementschefen inte beaktat det samband som råder mellan bilbeskattningen
och vägutgifterna, vilket ofta understrukits av riksdagen. Genom
drivmedels- och fordonsskatterna indrages över 100 milj. kronor mera än
vad som innevarande budgetår utges för vägändamål. Det är alltså fullständigt
opåkallat att som motiv för ytterligare beskattning åberopa de kostnader
motorismen orsakar samhället, än mer opåkallat att belasta bensinen mera
än andra varor. Den förhöjda bensinbeskattningen kan vidare komma att
påverka den inbördes relationen olika drivmedel emellan och leda till en
förändring av konkurrensförhållandena mellan olika transportmedel. Enligt
motionärernas mening bör bensinbeskattningen i varje fall begränsas till en
nivå, som inte överstiger den för andra varugrupper föreslagna.
I motionerna I: 593 och II: 705 framhålles att det för närvarande
finns rätt till restitution av energiskatt beträffande bensindrivna traktorer
som användes inom jordbruket och skogsbruket samt beträffande vissa
motorförsedda redskap inom jordbruket. För bensindrivna traktorer, som
brukas inom trädgårdsnäringen, utgår kollektiv restitution till för trädgårdsnäringen
gemensamma ändamål. Ett liknande restitutionsförfarande tillämpas
för fiskerinäringens vidkommande. Finansministern har framhållit att
de utgifter som samhället åsamkas för investeringar i gator, vägar, serviceanläggningar
m. m. utgör motiv för en skärpt beskattning på motorbränslen.
Oavsett hållbarheten i den argumenteringen i övrigt kan den inte gälla den
bensinförbrukning som sker för restitutionsberättigade ändamål. Det får
antas att ett restitutionsförfarande beträffande den tillfälliga energiskatten
i likhet med vad som gäller för den särskilda skatten å bensin och motorsprit
skulle få rationaliseringsfrämjande och därmed också produktionsstimulerande
effekt.
Till utskottet bär i anledning av propositionen nr 163 inkommit skrifter
från Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens
riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Svenska droskbilägareförbundet, Svenska gasverksföreningen, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska stenkolsimportörernas förening, Svenska
petroleum institutet samt Svenska Cellulosa AB.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr ti''t år 1959
Utskottet
I anslutning till förslaget om allmän varuskatt har i den föreliggande propositionen
föreslagits en höjning av energiskatten på drivmedel och andra
bränslen. Skattehöjningarna beräknas tillföra statsverket ca 225 miljoner
kronor om året, varav ca 100 miljoner kronor belöper på oljor och fasta
bränslen samt ca 125 miljoner kronor på bensin och motorsprit.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har i olika motioner hemställts
om avslag på propositionen. Därvid har dock i några motioner avslagsyrkandena
begränsats till att avse bensin och motorsprit.
Vid sin granskning av förslagen har utskottet funnit att en höjning av
energiskatten på oljor och fasta bränslen från olika utgångspunkter måste
anses vara i dagens läge påkallad. Utskottet finner sig också kunna godtaga
den i propositionen gjorda avvägningen av skattehöjningens storlek liksom
även den där gjorda bedömningen av hur skattehöjningen bör fördelas på
de olika varuslagen. Av detta utskottets ställningstagande följer att utskottet
inte kan biträda de avslagsyrkanden på förevarande område, som framförts
i de likalydande motionerna 1: 533 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 646
av herr Hjalmarson m. fl. samt i de likalydande motionerna I: 546 av herr
Aastrup m. fl. och II: 702 av herr Ohlin m. fl.
Med hänsyn till karaktären av den skattehöjning varom nu är fråga anser
utskottet att densamma bör drabba de ifrågavarande varuslagen generellt.
Utskottet kan därför inte tillstyrka de yrkanden om undantag från
skattehöjningen, som i de likalydande motionerna I: 572 av herrar Sveningsson
och Per-Olof Hanson samt II: 703 av herrar Kollberg och Källenius
gjorts med avseende å bränslen som förbrukas inom industriell produktion.
Icke heller kan utskottet ansluta sig till de i de likalydande motionerna
I: 591 av herr Torsten Andersson m. fl. och II: 706 av herr Hedlund
in. fl. framförda förslagen att i detta sammanhang sänka brännoljeskatten
samt företaga en skattesatsdifferentiering till förmån för de fyra nordligaste
länen, vilken senare åtgärd för övrigt skulle skapa svårbemästrade redovisnings-
och kontrolltekniska problem. Samma ståndpunkt måste utskottet
taga till de i sistnämnda motioner framförda kraven på restitution till trädgårdsnäringen
m. m. — jämväl i vad avser restitution för viss förfluten tid.
I samma motioner föreslås att skattehöjningen får en till två år begränsad
giltighetstid. Under erinran om att varje riksdag är oförhindrad att upptaga
frågan om varaktigheten av olika skatter avstyrker utskottet jämväl
detta förslag. Utskottet finner sig vidare inte kunna stödja den i nämnda motioner
framförda hemställan om utredning rörande de indirekta skatternas
inverkan på levnadskostnaderna i Norrland. Vad sistnämnda fråga angår,
som enligt motionerna närmast har avseende å drivmedel och andra bränslen,
kan tillfogas att inom betydande områden längs Norrlandskusten prissättningen
på bränslen numera ej torde vara högre än på många andra håll
i landet, något som möjliggjorts genom utbyggnad av oljedepåer i norrländska
kuststäder.
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959 13
Beträffande den tekniska utformningen av Kungl. Maj :ts förslag i vad angår
oljor och fasta bränslen har utskottet inte funnit anledning till annan
erinran än att i den föreslagna förordningen om lagerskatt bör införas en
möjlighet för Kungl. Maj:t att — i likhet med vad som gäller energiskatten
i allmänhet — på grund av synnerliga skäl medge befrielse från eller
återbäring av skatt; därjämte föreslår utskottet en mindre jämkning i förtydligande
syfte av 2 § samma förordning.
Vad därefter beträffar den del av det i propositionen framlagda förslaget,
som avser beskattningen av bensin och motorsprit, får utskottet anföra
följande. Enligt förslaget skulle energiskatten å sådana drivmedel höjas
från 9 till 14 öre per liter eller med mer än 50 procent. De därigenom erhållna
medlen skulle inte användas till vägändamål utan till allmänna budgetändamål.
En höjd beskattning av bensin skulle föranleda stegringar av
transportkostnaderna. Med hänsyn till de kraftiga skattehöjningar, som under
de senaste åren gjorts i fråga om beskattningen av bensin och motorsprit,
anser utskottet att någon ytterligare sådan höjning inte bör vidtagas, utan
avstyrker propositionen i denna del liksom motionen I: 592 av herr Ragnar
Bergh och II: 707 av herrar Bohman och Löfgren, vari yrkats en begränsad
höjning av energiskatten på bensin. Detta förslag föranleder ändring av
rubriken och 1—3 §§ samt 10 § i den föreslagna förordningen om lagerskatt.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition, nr 163, icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av motionerna I: 533
och II: 646, I: 546 och II: 702 samt I: 591 och II: 706,
dels antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt fogade förteckningen över vissa
bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas
Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 31 maj 1957 om allmän
energiskatt fogade förteckningen över vissa bränslen, för vilka allmän
energiskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår
av härvid fogad bilaga.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960. Förordningen skall
äga tillämpning jämväl å sådant bränsle, som införts till riket före den 1
januari 1960 och som nämnda dag oförtullat kvarlåg i frihamn eller å tulllager,
i tullpackhus eller eljest i tullverkets vård.
Bilaga
Förteckning
över
vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa hänförliga till nedanstående
tulltaxenummer
Tulltaxe- nummer |
Bränsle |
Skattesats |
ur 27.01 |
Stenkol...................................... |
20 kronor för ton |
ur 27.01 |
Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande |
10 kronor för ton |
ur 27.02 |
Brunkolsbriketter ............................ |
10 kronor för ton |
ur 27.04, |
||
ur 27.08, |
Koks.................................. |
23 kronor för ton |
ur 27.04, |
||
ur 27.08, |
Koksstybb och koksbriketter.................. |
10 kronor för ton |
ur 27.14 ur 27.10 |
Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor |
35 kronor för ms |
mer än 20 vid 20C (skatteklass II) ...... |
26 kronor för m3 |
|
ur 27.10, |
Blandningar, innehållande alkohol (etanol, etyl-alkohol), avsedda för användning till motor-drift ...................................... |
9 öre för liter! |
Anm. Allmän energiskatt skall icke erläggas för inom ri- |
ket framställd blandning, hänförlig till nr 27.10
eller 38.19, i den mån energiskatt erlagts för i
hlandningen ingående produkter, för vilka dylik
skatt skall erläggas.
dels ock antaga det vid propositionen fogade förslaget till
förordning om tillfällig energiskatt å bensin och vissa andra
bränslen som finnas i riket den 1 januari 1960 med de
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 195.9
15
ändringar av rubriken och 1—3 §§, 10 § samt 16 §, som
framgår av nedanstående såsom utskottets förslag betecknade
lydelse
Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag
Förslag Förslag
till till
förordning om tillfällig energiskatt å
bensin och vissa andra bränslen
som finnas i riket den
1 januari 1960
1 §•
För bensin och de andra bränslen
som nedan sägs skall, i den män
bränslena den 1 januari 1960 klockan
6 f. m. finnas i riket, erläggas tillfällig
energiskatt.
Den tillfälliga energiskatten utgör
i fråga om
bensin fem öre för liter,
stenkol åtta kronor för ton,
koks nio kronor för ton samt
motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor tio kronor för m3.
Vad som----—----—
År bensin blandad med annan vara,
skall vid skattskyldighetens bestämmande
hänsyn tagas till den
myckenhet, varmed bensin ingår i
blandningen.
2 §•
1 mom. Skyldighet att erlägga
skatt enligt denna förordning åligger,
där ej annat föranledes av vad nedan
i 2 mom. eller 9 § stadgas, den som
vid den i 1 § angivna tidpunkten innehar
bensin
till en myckenhet överstigande
2 000 liter eller
förordning om tillfällig energiskatt å
vissa bränslen som finnas i riket den
1 januari 1960
1 §•
För nedan nämnda bränslen skall,
i den mån bränslena den 1 januari
1960 klockan 6 f. m. finnas i riket,
erläggas tillfällig energiskatt.
Den tillfälliga energiskatten utgör
i fråga om
stenkol åtta kronor för ton,
koks nio kronor för ton samt
motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor tio kronor för m3.
— allmän energiskatt.
2 §•
1 in o in. Skyldighet att erlägga
skatt enligt denna förordning åligger,
där ej annat föranledes av vad nedan
i 2 mom. eller 9 § stadgas, den som
vid den i 1 § angivna tidpunkten innehar
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
Kungl. Maj.ts förslag
stenkol eller koks eller bådadera
till en myckenhet sammanlagt överstigande
100 ton eller
oljor av i 1 § angivna slag till en
myckenhet sammanlagt överstigande
80 m3.
2 mom. Skattskyldighet enligt
denna förordning skall icke åvila staten,
ej heller den som registrerats
enligt 6 § förordningen om allmän
energiskatt.
Skatt enligt denna förordning utgår
icke för inhemska fasta bränslen, ej
heller för bensin, som tillverkats
inom landet och som vid den i i §
angivna tidpunkten ännu icke utlämnats
från tillverkningsstället.
3 §•
Envar enligt denna förordning
skattskyldig skall senast den 29 februari
1960 på heder och samvete avgiva
deklaration rörande den myckenhet
bensin och andra enligt denna
förordning skattepliktiga bränslen
han vid den i 1 § angivna tidpunkten
innehade, varvid tillika skall angivas
den plats, där bränslena då
förvarades.
Deklaration skall-------
Utskottets förslag
stenkol eller koks eller bådadera
till en myckenhet sammanlagt överstigande
100 ton eller
oljor av i 1 § angivna slag till en
myckenhet sammanlagt överstigande
80 m3.
2 in o in. Skattskyldighet enligt
denna förordning skall icke åvila staten,
ej heller den som, med avseende
å de varor varom fråga är, registrerats
enligt 6 § förordningen om allmän
energiskatt.
Skatt enligt denna förordning utgår
icke för inhemska fasta bränslen.
3 §•
Envar enligt denna förordning
skattskyldig skall senast den 29 februari
1960 på heder och samvete avgiva
deklaration rörande den myckenhet
enligt denna förordning skattepliktiga
bränslen han vid den i 1 §
angivna tidpunkten innehade, varvid
tillika skall angivas den plats, där
bränslena då förvarades.
--— angives i 1 §.
10 §.
Angående restitution av skatt, som
i denna förordning avses, skola i fråga
om bensin bestämmelserna i förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit
samt beträffande övriga
bränslen förordningen den 3 april
1959 (nr 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning äga motsvarande
tillämpning.
10 §.
Angående restitution av skatt, som
i denna förordning avses, skall förordningen
den 3 april 1959 (nr 92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
äga motsvarande tillämpning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
17
Kungl. Maj.ts förslag
16 §.
Utskottets förslag
16 §.
Kungl. Maj:t äger, när sgnnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse
från eller återbäring av skatt enligt
denna förordning.
Närmare bestämmelser
av Kungl. Maj :t.
B) att följande motioner, nämligen
1) motionerna I: 533 och II: 646,
2) motionerna I: 546 och II: 702,
3) motionerna I: 572 och II: 703,
4) motionerna I: 591 och II: 706,
5) motionerna I: 592 och II: 707 samt
6) motionerna I: 593 och II: 705
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,
Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Möller och Mattsson;
samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt
i Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson
i Borås och Gustafson i Göteborg.
I) av herrar Ericsson i Kinna, Eriksson, Snggg, Jansson, fröken Ranmark,
herrar Möller, Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard och Kärrlander, vilka
dels ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.
I anslutning---(= utskottet s. 12 rad 2 uppifrån — s. 13 råd 7
uppifrån) — — — samma förordning.
Utskottet övergår nu till att behandla Kungl. Maj:ts förslag att höja
energiskatten på bensin och motorsprit med 5 öre per liter. Enligt utskot
2
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 64
Stockholm den 19 november 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
Reservationer
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
tets mening föreligger behov av att vid sidan av den allmänna varuskatten
och den nyss tillstyrkta höjningen av skatterna på oljor och fasta
bränslen tillföra statsverket ytterligare inkomster i den storleksordning
det nu gäller. Utskottet kan härvidlag ansluta sig till departementschefens
uppfattning. I sammanhanget vill utskottet erinra om att inkomsttillskottet
från energiområdet är avsett att bidraga till att skapa utrymme för
lättnader i den direkta beskattningen på små och medelstora inkomster och
för åtgärder i syfte att mildra verkningarna av den allmänna varuskatten
för medborgargrupper med begränsad ekonomisk bärkraft.
Vad angår valet av skatteobjekt bör framhållas, att bensin och motorsprit
— liksom oljor och fasta bränslen — av tekniska skäl undantagits
från den allmänna varuskatten. Om bensinbeskattningen inte skulle höjas,
skulle detta innebära att bensinen efter varuskattens införande blev förhållandevis
billigare än andra varor. En sådan konsekvens av skattelagstiftningens
utformning bör inte godtagas i ett läge då, på sätt departementschefen
närmare utvecklat, bilismen oavbrutet expanderar. Såsom departementschefen
vidare påpekat framstår det svenska bensinpriset vid
en internationell jämförelse inte som särskilt högt; de sammanlagda kostnaderna
för den enskilde bilägaren torde vara förhållandevis låga.
Mot den här tecknade bakgrunden finner utskottet departementschefens
förslag om höjning av energiskatten på bensin och motorsprit väl underbyggt.
Utskottet tillstyrker alltså detta förslag, vilket innebär att utskottet
inte kan biträda de avslagsyrkanden som framförts i motionerna 1: 533
och 11:646, 1:546 och 11:702 samt 1:591 och 11:706. Utskottet har därmed
även besvarat det förslag om begränsning av skattehöjningen till 3 öre
per liter, som upptagits i de likalydande motionerna I: 592 av herr Ragnar
Bergh samt It: 707 av herrar Bohman och Löfgren.
Beträffande frågor om undantag från skattehöjningen och restitution av
skatt i särskilda tall m. in. anser sig utskottet vad angår bensin och motorsprit
böra intaga samma ståndpunkt som i fråga om oljor och fasta bränslen.
Utskottet avstyrker följaktligen de förslag i angivet hänseende, som
gjorts i motionerna I: 591 och II: 706 samt I: 572 och II: 703. Detsamma gäller
motsvarande förslag i de likalydande motionerna I: 593 av herr Jonasson
m. fl. och II: 705 av herrar Elmwall och Brandt i Sätila.
Den tekniska utformningen av Kungl. Maj :ts förslag, såvitt nu är i fråga,
bör godtagas med ett par mindre jämkningar som utskottet tidigare förordat
beträffande lagerskatten.
dels ock ansett att utskottet under punkten A bort hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 163 icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas,
dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt;
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
19
dels ock antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om tillfällig energiskatt å bensin och vissa andra
bränslen som finnas i riket den 1 januari 1960 med följande
såsom utskottets förslag betecknade ändringar av 2 §
2 mom. och 16 §.
Kungl. Maj:ts förslag
2 §•
2 mom. Skattskyldighet enligt
denna förordning skall icke åvila staten,
ej heller den som registrerats enligt
6 § förordningen om allmän energiskatt.
Skatt enligt------från
16 §.
Närmare bestämmelser
Utskottets förslag
2 §•
2 in o in. Skattskyldighet enligt
denna förordning skall icke åvila staten
ej heller den som, med avseende å
de varor varom fråga är, registrerats
enligt 6 § förordningen om allmän
energiskatt,
tillverkningsstället.
16 §.
Kungl. Maj:t äger, när synnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av skatt enligt denna
förordning.
—- av Kungl. Maj :t.
II) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Magnusson
i Borås och Gustafson i Göteborg, vilka ansett att utskottet med
åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 533 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 646 av herr Hjalmarson m. fl. samt I: 546 av herr Aastrup
m. fl. och II: 702 av herr Ohlin m. fl. bort yrka avslag på de av Kungl. Maj :t
i propositionen nr 163 framlagda förslagen i dess helhet och att utskottet
således under A) bort hemställa,
A) att riksdagen måtte avslå de av Kungl. Maj :t i proposition
nr 163 framlagda förslagen till
dels förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt;
dels ock förordning om tillfällig energiskatt å bensin och
vissa andra bränslen som finnas i riket den 1 januari 1960.
HD av herrar Gustaf Elofsson, Mattsson och Vigelsbo, vilka
dels ansett att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 12 rad 20
uppifrån med orden »Med hänsyn» och slutar å s. 12 rad 1 nedifrån med
orden »norrländska kuststäder» bort ha följande lydelse:
Den sanering av statsbudgeten, som nu framstår som nödvändig, måste
enligt utskottets uppfattning ske utan införande av allmän omsättningsskatt.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
Då detta syfte icke helt kan uppnås genom besparingar i den statliga verksamheten,
måste staten under en övergångstid tillföras vissa inkomstförstärkningar.
I motionerna I: 591 och II: 706 föreslås, att den av Kungl.
Maj :t förordade skattehöjningen godtas i fråga om eldningsoljor samt stenkol,
koks, stenkols- och koksstybb samt kolbriketter. Utskottet vill understryka
motionärernas uttalande om att en sådan höjning av energiskatten
bör begränsas till en saneringsperiod av två år.
En höjning av beskattningen av motorbrännolja kan utskottet inte tillstyrka.
Av tekniska skäl synes det emellertid vara nödvändigt, att vid höjning
av energiskatten å eldningsoljor även energiskatten å motorbrännolja
höjes i motsvarande grad. I de nyssnämnda motionerna har föreslagits, att
vid den förordade höjningen av energiskatten den nuvarande brännoljeskatten
skall sänkas från 30 till 29 öre per liter, varvid den tunga motorfordonstrafiken
blir oberörd av skattehöjningen. Utskottet tillstyrker detta förslag.
I motionerna I: 591 och II: 706 föreslås vidare, att trädgårdsnäringen och
övriga delar av näringslivet, till vilka restitution av allmän energiskatt utgår,
skall erhålla restitution av den tillfälligt förhöjda energiskatt, som förordas
i motionerna. I fråga om trädgårdsnäringen föreslås jämväl, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om framläggande av förslag
snarast möjligt angående retroaktiv restitution åt trädgårdsnäringen av allmän
energiskatt, erlagd under tiden 1 juli 1957—31 december 1958. Utskottet
finner dessa förslag väl motiverade och tillstyrker sålunda desamma. Motionerna
I: 572 och II: 703 avstyrker utskottet i den mån de icke kan anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört.
Vad härefter angår det i motionerna 1:591 och 11:706 framställda yrkandet
om prövning och förslag rörande de indirekta skatternas inverkan
på levnadskostnaderna i Norrland vill utskottet erinra om att dessa spörsmål
behandlats av såväl 1958 års A-riksdag som vid vårsessionen innevarande
år. Riksdagen har därvid framhållit, att frågan om en utjämning i
lråga om levnads- och produktionskostnaderna mellan Norrland och landet
i övrigt är av stor vikt icke endast för norrlandslänen utan för hela riket.
Riksdagen förutsatte emellertid att hithörande transportproblem m. m.
skulle komma att behandlas vid den då pågående inventeringen av olösta
norrlandsfrågor. Sålunda förutsatte innevarande års riksdag vid sin behandling
av motion angående de höga bensinprisernas inverkan på avståndskostnaderna
i Norrland att frågan om en differentiering av drivmedelsskatterna
skulle komma att behandlas vid nämnda inventering. Som framgår av
det betänkande som nu framlagts sedan inventeringen slutförts har emellertid
icke dessa spörsmål beaktats. Mot bakgrunden härav och då enligt
utskottets mening frågan om en differentiering av de indirekta skatterna
bör uppmärksammas vid strävandena att åstadkomma en utjämning av levnads-
och produktionskostnaderna mellan Norrland och landet i övrigt, finner
sig utskottet böra understryka angelägenheten av en utredning av de
indirekta skatternas verkningar i detta sammanhang. Därvid bör uppmärksammas
icke endast de indirekta skatterna på drivmedel utan också övriga
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959 21
indirekta skatter, som på grund av avstånd och klimat får en relativt sett
tyngre effekt i de norra delarna av landet. Utskottet förordar att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en sådan utredning, vilken bör
genomföras skyndsamt.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att även den tillfälliga höjning
av energiskatten på vissa bränslen, som utskottet i det föregående ansett
sig böra tillstyrka, får en relativt sett tyngre effekt i de nordligaste delarna
av landet, främst beroende på klimatförhållandena. Då den av utskottet
ovan förordade utredningen oundgängligen måste ta viss tid i anspråk,
bör en mindre del av den nu aktuella höjningen av energiskatten ifrågakomma
för de nordliga delarna av landet. Utskottet tillstyrker sålunda
vad i motionerna I: 591 och II: 706 föreslagits om att energiskattehöjningen
i de fyra nordligaste länen bör genomföras med allenast tre fjärdedelar av
eljest föreslagen höjning. Utskottet hänvisar härvid till vad som i det föregående
anförts men vill även understryka betydelsen av att näringslivet i
Norrland erhåller gynnsammare arbetsbetingelser. Som framgår av propositionen
nr 162 råder inom vissa områden i Norrland en betydande
arbetslöshet. Enligt utskottets mening bör förefintliga möjligheter att genom
stimulans av näringslivet skapa bättre utkomst- och sysselsättningsmöjligheter
tillvaratas. Vid en höjning av energibeskattningen synes det
sålunda utskottet inte enbart på grund av klimatförhållandena utan även
med hänsyn till näringsliv och sysselsättning nödvändigt att tillse, att effekten
av skattehöjningen lindras för de fyra nordligaste länen. Utskottet
förordar sålunda, att Kungl. Maj :t bemyndigas medgiva den i motionerna
föreslagna nedsättningen med en fjärdedel.
dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:591
och II: 706 i denna del samt med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, nr 163, icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas ävensom i anledning av motionerna
I: 533 och II: 646 samt I: 546 och II: 702,
1) dels antaga följande
Förslag
till
förordning angående--— (= utskottet s. 13 rad 7 nedifrån — s. 17 rad
7 uppifrån)---av Kungl. Maj :t.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1959
2) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 1954
(nr 260) om brännoljeskatt
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §.
Brännoljeskatt utgår med tjugonio öre för liter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.
B) att riksdagen i anledning av motionerna I: 591 och
II: 706 måtte
1) i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet
anfört dels i fråga om restitution av tillfällig energiskatt,
dels i fråga om utredning av de indirekta skatternas inverkan
på levnads- och produktionskostnader i Norrland; samt
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att, såvitt avser bränslen som
förbrukats i de fyra nordligaste länen, begränsa höjningen
av energiskatten till tre fjärdedelar av vad som eljest skolat
utgå;
C) att följande motioner---(= utskottet s. 17 rad 8
— rad 17 uppifrån)---utan åtgärd.
591639 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag