Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1959
1
Nr 0:3
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om avdragsrätt vid beskattningen för avgift till
branschorganisationer
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 466 av herr Ivar Johansson samt II: 575 av herrar Kollberg
och Bohman, har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att anvisningarna till 19 § och punkt 1 av anvisningarna
till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla
ändrad lydelse samt att i anvisningarna till 22 § samma lag skall införas
en nionde punkt, i anvisningarna till 25 § samma lag en femte punkt,
i anvisningarna till 28 § samma lag en nionde punkt, i anvisningarna till
29 § sagda lag en femtonde punkt och i anvisningarna till 33 § nämnda lag
en femte punkt, allt på sätt nedan angives.
Anvisningar
till 19 §.
Socialhjälp, begravningshjälp —--skattepliktig inkomst. Detsamma
gäller i fråga om medlemsavgifter, som influtit till andra föreningar än
arbetsgivareföreningar och sådana föreningar, som jämlikt punkt 15 första
stycket av anvisningarna till 29 § äro att anse såsom branschorganisationer.
Utbytes sådan — — — skattepliktig intäkt.
Bestämmelsen att---sistnämnda lag.
till 20 §.
1. Till skattskyldigs----är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag
dock får göras för dylika premier och avgifter framgår av stadgandena i
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 63
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1959
punkt 9 av anvisningarna till 22 §, 25 § 1 mom., punkt 5 av anvisningarna
till 25 §, punkt 15 av anvisningarna till 29 §, 33 § 1 mom., punkt 5 av anvisningarna
till sistnämnda paragraf och 46 § 2 mom.
till 22 §.
9. Skattskyldig må åtnjuta avdrag för avgifter och bidrag till arbetsgivareförening
och branschorganisation (se punkt 15 första stycket av anvisningarna
till 29 §).
till 25 §.
5. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1
inom., må avdrag åtnjutas för avgifter och bidrag till arbetsgivareförening
och branschorganisation (se punkt 15 första stycket av anvisningarna till
29 §).
till 28 §.
9. Såsom intäkt av rörelse anses ock medlemsavgifter, som influtit till
arbetsgivareföreningar och sådana föreningar, som jämlikt punkt 15 första
stycket av anvisningarna till 29 § äro att anse såsom branschorganisationer.
Beträffande avkastning å sådan förenings kapital skall vad i punkt 2 andra
stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. 1 följd härav får i regel ränteintäkt,
som uppbäres av förening som nu nämnts, anses utgöra intäkt av
rörelse.
till 29 §.
15. Skattskyldig må åtnjuta avdrag för avgifter och bidrag till arbetsgivareförening
och branschorganisation. Med branschorganisation förstås förening,
vars verksamhet helt eller till helt övervägande del består i att fullgöra
gemensamma arbetsuppgifter för av medlemmarna bedriven jordbruksdrift,
fastighetsförvaltning eller rörelse, att tillhandagå medlemmarna vid
utövande av näringsverksamhet som nyss sagts, att företräda medlemmarna
i deras egenskap av näringsidkare eller att eljest främja näringsverksamhet
av ovan angivet slag, som utövas av medlemmar i föreningen. Är enligt
lag eller författning medlemskap av viss organisation förutsättning för
utövande av viss yrkesverksamhet, såsom i fråga om Sveriges advokatsamfund,
skall organisationen anses såsom sådan branschorganisation som nu
nämnts.
Förening, för vilken medlemsavgifter äro skattepliktig intäkt, må vid inkomstberäkningen
göra avdrag — förutom för omkostnader för intäkters
förvärvande och bibehållande — för vad till medlemmarna utbetalts i anledning
av att de varit indragna i arbetskonflikt eller annan därmed jämförlig
konflikt, så ock för belopp, som i räkenskaperna avsatts till särskild
fond för utbetalning av konfliktbidrag, som nyss sagts. Belopp, som tages i
anspråk eller eljest återföres från sådan fond, skall av föreningen upptagas
såsom skattepliktig intäkt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1959
3
Sveriges advokatsamfund må njuta avdrag jämväl för belopp, som utbetalats
för ersättande av skada, som åsamkats uppdragsgivare genom brottsligt
förfarande från advokats eller hos advokat anställds sida, samt för belopp,
som i räkenskaperna avsatts till Sveriges advokatsamfunds ersättningsfond.
Belopp, som tages i anspråk eller eljest återföres från ersättningsfonden,
skall av samfundet upptagas såsom skattepliktig intäkt.
till 33 §.
5. Är enligt lag eller författning medlemskap av viss organisation förutsättning
för innehavet av den skattskyldiges tjänst, må avdrag åtnjutas för
avgifter och bidrag till sådan organisation.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för
år 1959 eller tidigare år.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 575.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 53 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen
av de föreliggande motionerna.
Bland de för samtliga förvärvskällor gemensamma bestämmelserna i 20 §
kommunalskattelagen ingår som huvudregel, att från bruttointäkterna i en
förvärvskälla skall avräknas »alla omkostnader under beskattningsåret för
intäkternas förvärvande och bibehållande». I nämnda paragraf anges vidare,
att avdrag inte må ske för »den skattskyldiges levnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter». Punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf upptar
den regeln, att till skattskyldigs levnadskostnader skall räknas, bland annat,
»avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka
den skattskyldige är medlem». Samtidigt anges dock, att speciella regler
gäller beträffande avgifter, vilka av medlem i bostadsförening erlägges till
föreningen eller av delägare i bostadsaktiebolag till bolaget.
Vidare finnes i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen angivet, att
till andra föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter inte är
att hänföra till skattepliktig inkomst.
På grundval av nu återgivna bestämmelser har utbildats en praxis av
innebörd, bland annat, att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande
sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen
för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. I vissa utslag har
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1959
regeringsrätten uttalat att avdrag icke lagligen kan medges för erlagda medlemsavgifter,
ändå att avgifterna föranletts av den skattskyldiges förvärvsverksamhet.
Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen
har under längre tid varit föremål för uppmärksamhet. I proposition
nr 173 till 1949 års riksdag framlades ett förslag till ändrad lagstiftning
i ämnet. På hemställlan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 48
avslogs dock propositionen av riksdagen, som i stället i skrivelse till Kungl.
Maj :t begärde nytt förslag. Skrivelsen överlämnades till skattelagssakkunniga,
som den 2 december 1958 avlämnade promemoria angående avdragsrätt
vid beskattningen för vissa medlemsavgifter och bidrag. Vad angår bidragen
föreslog de sakkunniga att försäkringsbolagen skulle erhålla avdrag
vid beskattningen för vad som lämnas för att stödja verksamhet av skadeförebyggande
art. Proposition på grundval av de sakkunnigas förslag i denna
del antogs av årets riksdag vid vårsessionen (proposition nr 137, bevillningsutskottets
betänkande nr 48). De sakkunnigas förslag såvitt gäller
medlemsavgifter är däremot efter remissbehandling föremål för prövning
inom finansdepartementet.
Skattelagssakkunnigas förslag angående medlemsavgifter innebär i korthet
att avdrag för sådan avgift skall medges vid beräkning av inkomst av
rörelse för avgifter till arbetsgivarföreningar, branschorganisationer och
till Sveriges advokatsamfund. Från inkomst av annan fastighet skall avdrag
beviljas för avgifter till fastighetsägarförening. I fråga om inkomst av
tjänst anser de sakkunniga att avdrag skall ifrågakomma endast för avgift
till advokatsamfundet. Avdragsrätt för avgift hos medlemmen skall motsvaras
av skatteplikt för mottagande föreningen eller organisationen.
I förenämnda propositionen nr 137 uttalade departementschefen beträffande
skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt för medlemsavgifter
att det vid genomgång av remissvaren kunnat konstateras, att förslaget inrymmer
åtskilliga problem, i fråga om vilka skilda lösningar kan diskuteras.
Denna fråga borde därför underkastas mera ingående överväganden än som
dittills kunnat ske. I samband därmed syntes önskvärt att närmare klarlägga
de statsfinansiella konsekvenserna av skattelagssakkunnigas förslag i
angivna del.
I de förevarande motionerna framhålles att det skulle vara ytterst beklagligt
om avgörandet av frågan om avdragsrätt för avgift till branschorganisationer
nu skulle ytterligare förhalas. Några principiella motsättningar
torde inte råda i fråga om det berättigade i att företagare inom jordbruk
och fiske liksom inom indusIri, handel och andra verksamhetsgrenar erhåller
avdrag för avgifter till sina näringsorganisationer. Avgifterna till branschföreningarna
utgör i realiteten en ersättning till organisationen för sådana
kostnader som, om dessa direkt bestritts av de skattskyldiga, otvivelaktigt
varit att hänföra till avdragsgilla omkostnader i verksamheten. De har alltså
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1959
samma karaktär som de försäkringsföretagens bidrag till skadeförebyggande
verksamhet, som enligt det vid vårriksdagen antagna förslaget i proposition
nr 137 gjorts avdragsgilla. Enligt gällande lag, sådan den tolkats av
regeringsrätten, är emellertid medlemsavgifterna att anse såsom »levnadskostnader»,
oavsett om de erlagts av fysiska personer eller av aktiebolag,
ekonomiska föreningar eller andra juridiska personer. T. o. m. företagare,
som enligt uttryckligt lagstadgande vid straffpåföljd är skyldig att för utövande
av sin verksamhet vara medlem i viss organisation, vägras avdrag,
exempelvis utövare av advokatverksamhet för avgifterna till Sveriges advokatsamfund.
Mot skattelagssakkunnigas förslag har under remissbehandlingen framställts
vissa erinringar. Ej heller motionärerna finner förslaget invändningsfritt.
Med hänsyn till den betydelse vid prövningen av frågan om avdragsrätt
för medlemsavgifter som 1949 års riksdag tillmätt det centrala taxeringsorganets
verksamhet liksom ock till den ingående granskning riksskattenämnden
synes ha underkastat skattelagssakkunnigas förslag bör
nämndens däröver avgivna yttrande, varav transumt i nu förevarande del
bifogats motionen II: 575, tillmätas särskild vikt vid prövningen av denna
lagstiftningsfråga. En lösning av frågan i enlighet med vad riksskattenämnden
föreslår skulle tillgodose de önskemål som riksdagen framförde vid frågans
behandling för tio år sedan. Uttagande av skatt vid utbetalande av konfliktbidrag,
vilka är att hänföra till inkomst av tjänst, skulle alltså kunna
undvikas. De olägenheter av praktisk natur som befarades uppkomma vid
tillämpning av 1949 års förslag skulle också bli eliminerade. Motionärerna
föreslår att de nya bestämmelserna tillämpas från och med 1960 års taxering.
Eftersom departementschefen jämväl åberopat statsfinansiella skäl för
sin underlåtenhet att redan nu framlägga proposition i ämnet, erinrar motionärerna
om att det av dem förordade förslaget inte avser att skapa skattelättnad
för vissa kategorier skattskyldiga utan endast att rätta till en påtaglig
brist i reglerna för den skattemässiga inkomstberäkningen, som i vissa
fall leder till en högre skattepliktig inkomst än som rätteligen bort redovisas.
Det skattebortfall reformen kan komma att föranleda är icke av sådan storleksordning,
att det kan tänkas i nämnvärd grad påverka det statsfinansiella
läget.
Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats lagstiftning av innebörd
att avdrag vid beskattningen måtte medges för avgift till branschorganisationer.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är ett av
skattelagssakkunniga avlämnat förslag i ämnet för närvarande föremål
för prövning inom finansdepartementet. Enligt utskottets mening bör riksdagen
under sådana förhållanden inte nu ta ställning till den lagstiftning
på området som förordats i motionerna. Utskottet, som är medvetet om
ätt spörsmålet om avdragsrätt för medlemsavgifter är av komplicerad na
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1959
lur, vill emellertid understryka önskvärdheten av att denna fråga snarast
möjligt erhåller en positiv lösning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 466 av herr Ivar Johansson
samt II: 575 av herrar Kollberg och Bohman måtte, i den
mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 3 december 1959
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande :
från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Gustaf
Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson
och Wärnberg; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström*, Brand!
i Aspabruk, Nilsson i Svalöv*, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander*, Magnusson
i Borås och Gustafson i Göteborg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
591507
Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag