Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

1

Nr 60

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om allmän varuskatt,
m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 9 oktober 1959 dagtecknad proposition, nr 162, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om allmän varuskatt;

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623);

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen har hänvisats såvitt gäller de under 1)—3) upptagna författningsförslagen
till bevillningsutskottet, såvitt gäller det under 4) upptagna
författningsförslaget till konstitutionsutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen uppdrages riktlinjerna för den ekonomiska politikens utformning
mot bakgrunden av det ekonomiska läget. Beräkningar över budgetläget
för innevarande och nästkommande budgetar framlägges. I det
sammanhanget redovisas även överslagsmässiga beräkningar rörande den
statsfinansiella utvecklingen på något längre sikt. övervägandena i samband
härmed har lett fram till slutsatsen att budgeten kräver en inkomstförstärkning
av storleksordningen 1 å 1 1/2 miljard kronor, räknat för
helt budgetår. I anledning härav framlägges i propositionen förslag om införandet
av en allmän varuskatt. Denna föreslås bli generell och drabba

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

konsumtions- och kapitalvaror lika. För att bevara progressiviteten i kraven
på medborgarna föreslås dels åtgärder för att befria vissa grupper från
varuskattens verkningar, dels ock vissa lättnader i den direkta beskattningen.
Folkpensionärerna erhåller automatiskt skydd mot varuskattens effekt
på priserna genom gällande indexreglering av utgående pensionsförmåner.
För upprätthållande av principen om utjämning av försörjningsbördan föreslås
i särskild proposition en höjning av barnbidragen från 400 till 450
kronor per barn och år. Vidare kommer en ökning att ske av statens bidrag
till arbetslöshetskassorna.

Förslaget om ändring av nu gällande skatteskalor för den statliga inkomstskatten,
vilket framlägges i särskild proposition, innebär en skattesänkning
för lägre och medelstora inkomster, från och med den 1 januari
1960. Vidare aktualiseras i detta sammanhang en del andra angelägna reformer
på beskattningens område. Sålunda kommer att anmälas förslag till
nästa års riksdag om dels en revision av sambeskattningen, dels en sänkning
av inkomstskatten för ofullständiga familjer och dels rätt till förlustutjämning
och till avskrivning på inventarier i jordbruksdrift. Vid sidan av
den åsyftade inkomstförstärkningen för staten innebär sålunda vad som
här föreslås även en viss omläggning av den skattebörda, som vilar på flertalet
av inkomsttagarna, från den direkta till den indirekta skatteformen.

Den allmänna varuskatten föreslås med hänsyn till budgetläget och behovet
av att skapa utrymme för den nyssnämnda omläggningen av inkomstskatten
och kostnaderna för de föreslagna reformerna i övrigt utgå med en
skattesats av 4 procent. En begränsning av den allmänna varuskatten till
denna nivå förutsätter skattehöjningar på ett avsnitt som föreslås undantaget
från den allmänna varuskatten, nämligen energiområdet. I särskild
proposition anmäles därför förslag om höjning av nu utgående skatt på
bensin, eldningsolja, kol och koks.

För helt år beräknas den allmänna varuskatten inbringa 1 400 miljoner
kronor och höjningen av energibeskattningen 225 miljoner kronor. De föreslagna
reformerna på den direkta beskattningens område leder till ett
sammanlagt inkomstbortfall av omkring 300 miljoner kronor, varav 225 miljoner
kronor betingas av ändrade skatteskalor för inkomstskatten, 40 miljoner
kronor av lättnaderna i familjebeskattningen och ca 25 miljoner kronor
av ändringarna rörande förlustutjämningen och avskrivning av jordbruksinventarier.
Härtill kommer kostnaden för höjning av barnbidragen
och utbetalningen av ett indextillägg till folkpensionärerna med 90 respektive
40 miljoner kronor, jämte kostnaden för en förbättring av arbetslöshetsförsäkringen.
Inkomstförstärkningen för statsverket för helt år stannar
härmed netto vid omkring 1 200 miljoner kronor.

Rörande den närmare innebörden av förslaget om allmän varuskatt kan
nämnas följande.

Skatten är utformad såsom en detaljhandelsskatt. Den ansluter sig i sina

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 3

huvuddrag till ett av 1952 års kommitté för indirekta skatter utarbetat alternativ
med sådan skatt (SOU 1957: 13).

Skatten är till sin konstruktion en skatt på förbrukningen inom landet.
Den uttas i det sista led som varan passerar på sin väg till den slutlige konsumenten.
Den föreslagna skattesatsen, 4 procent, uttages på det pris konsumenten
betalar, varvid skattens belopp inräknas i priset. Skatten är avsedd
att införas fr. o. m. den 1 januari 1960. Den kommer att utgå på alla varulikvider,
som erlägges efter årsskiftet, försåvitt icke leverans skett eller skriftligt
avtal om leverans träffats före den 16 oktober 1959.

Alla varor blir i princip skattepliktiga. Med varor förstås därvid materiella
ting av lös egendoms natur. Skatteplikten omfattar såväl egentliga konsumtionsvaror
som investeringsvaror, byggnadsmaterial och liknande. Skattens
utformning såsom en detaljhandelsskatt innebär, att skatt icke utgår
i tidigare försäljnings- och distributionsled. Industrins och hantverkets råvaruförbrukning
blir således icke föremål för beskattning. I fråga om investeringsvaror
och byggnadsmaterial är däremot företagen att anse som
konsumenter.

Från den principiella skatteplikten för varor har av skattetekniska skäl
föreslagits vissa begränsade undantag. Skattefrihet skall således föreligga
vid försäljning av levande djur, av jord, sand, grus och sten, av drivmedel
och andra bränslen, av större fartyg, luftfartyg och viss krigsmateriel, av
dagstidningar samt av receptbelagda läkemedel. Härjämte har genom särskilt
stadgande jordbruksråvarorna undantagits från skatteplikt.

Beskattningen skall enligt förslaget omfatta även vissa tjänsteprestationer,
nämligen reparations-, underhålls-, ändrings- och rengöringsarbeten
samt serverings- och uthyrningstjänster. Förutsättning för skatteplikt är att
tjänsteprestationen huvudsakligen har avseende på skattepliktiga varor.

Med den föreslagna avgränsningen av beskattningsområdet kommer att
utanför beskattningens ram falla bl. a. fastigheter och arbetsprestationer å
fastigheter samt vidare transport- och hygieniska tjänster liksom tjänster
som tillhandahålles av läkare, advokater, resebyråer m. fl. Vidare är hyrorna
undantagna.

Allmän varuskatt skall erläggas av den, som yrkesmässigt försäljer eller
på annat sätt tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster åt konsument.
Uttag ur rörelse jämställes med försäljning. Skattskyldiga blir i första hand
detaljhandlare, restauratörer, hantverkare, reparatörer m. fl., men även
fabrikanter och grossister i den mån de bedriver försäljning direkt till konsument.
Härutöver blir jordbrukare skattskyldiga i fråga om direktförsäljning
och egenförbrukning av hemmaproducerade alster. Skatten uträknas
på grundval av omsättningen av skattepliktiga varor och tjänster. Skatt skall
dock i intet fall utgå om försäljningen endast är av ringa omfattning. För
restauranger och andra serveringsrörelser skall den skattepliktiga omsättningen
reduceras i viss utsträckning med hänsyn till serveringstjänsternas
speciella karaktär.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Införes vara till riket för direkt konsumtion, skall skattskyldighet föreligga
för varumottagaren.

Antalet skattskyldiga beräknas komma att uppgå till ca 200 000, jordbrukarna
ej medräknade.

Länsstyrelsen skall vara uppbördsmyndighet och tillsynsorgan för den
allmänna varuskatten. Denna skall av de skattskyldiga redovisas till länsstyrelsen
på grundval av deklaration. I allmänhet skall skatt redovisas i
efterhand varannan månad. Deklarationen avgives samtidigt med att skatten
inbetalas över postgiro.

Under löpande år erlagd skatt är att anse som preliminär. Efter årets utgång
fastställes skatten slutligt på grundval av särskild taxering av den
skattepliktiga omsättningen under året. Taxering skall verkställas av de
särskilda taxeringsnämnderna för rörelseidkare och juridiska personer.

I fråga om taxering, uppbörd, kontroll m. m. av den allmänna varuskatten
skall i huvudsak gälla samma regler som vid inkomstbeskattningen.

För jordbrukare föreslås ett förenklat beskattningsförfarande. Vid skattepliktig
import skall skatten uttagas av tullverket i samband med varuinförseln.

Riksskattenämnden skall verka för en riktig och enhetlig tillämpning
av den allmänna varuskatten. På nämnden skall härvid ankomma att utfärda
erforderliga anvisningar och att fastställa formulär för skatteredovisningen
m. m. Nämnden skall vidare kunna lämna bindande förklaringar om vara
är skattepliktig eller ej samt meddela de skattskyldiga förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Den allmänna varuskatten förutsätter viss utbyggnad av länsstyrelserna
och riksskattenämnden. Hos länsstyrelserna skall inrättas särskilda varuskattekon
tor; taxeringsrevisionerna skall successivt förstärkas. I fråga om
riksskattenämnden föreslås att särskilda ledamöter skall förordnas för varuskatteärendena.
Vidare utökas nämndens kansli.

Årskostnaden för administrationen av den allmänna varuskatten beräknas
till drygt 6 miljoner kronor, vilken summa vid full utbyggnad av organisationen
torde stiga till i runt tal 10 miljoner kronor.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

5

Förslag

till

förordning om allmän varuskatt

Härigenom förordnas som följer.

Kap. 1. Allmänna bestämmelser

1 §•

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas skatt
(allmän varuskatt) för varor, som försäljas eller på annat sätt tillhandahållas
eller tagas i anspråk inom riket, samt för varor, som införas till riket.
Allmän varuskatt skall ock, i den omfattning som angives i förordningen,
erläggas för tjänsteprestationer, som tillhandahållas inom riket.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §•

I fråga om sådant tillhandahållande eller ianspråktagande av varor, som i
inkomstskattehänseende är att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, äro
bestämmelserna i denna förordning tillämpliga endast i den mån detta följer
av vad i kap. 13 sägs.

3 §•

I fråga om införsel till riket äro bestämmelserna i denna förordning tilllämpliga
endast i den mån detta följer av vad i kap. 14 sägs.

4 §.

Allmän varuskatt är preliminär eller slutlig. Skatten kan i förekommande
fall påföras såsom kvarstående allmän varuskatt eller tillkommande allmän
varuskatt.

Preliminär allmän varuskatt redovisas och erlägges, i avräkning å slutlig
allmän varuskatt, för bestämd tidsperiod (redovisningsperiod) i förhållande
till den på perioden belöpande skattepliktiga omsättningen.

Med slutlig allmän varuskatt avses sådan allmän varuskatt, som debiteras
på grund av taxeringsbeslut meddelat senast den 30 november under
taxeringsåret.

Kvarstående allmän varuskatt är sådan allmän varuskatt, som återstår
att erlägga sedan preliminär allmän varuskatt avräknats från slutlig allmän
varuskatt.

Med tillkommande allmän varuskatt avses dels allmän varuskatt som debiteras
på grund av taxeringsbeslut efter den 30 november under taxeringsåret,
dels allmän varuskatt som påföres på grund av eftertaxering, dels
ock allmän varuskatt som utöver tidigare påförd skatt skall erläggas på
grund av beslut rörande ändrad debitering.

5 §.

Allmän varuskatt skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag
må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad, av -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

kortad eller avskriven allmän varuskatt, för vilken avdrag medgivits, utgöra
skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.

6 §•

Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förordningen
om statlig inkomstskatt, taxeringsförordningen eller uppbördsförordningen,
begagnas i denna förordning, hava de, såvida ej annat angives eller framgår
av sammanhanget, samma innebörd som i nämnda författningar.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar äger, när synnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av allmän
varuskatt. Vad i denna förordning stadgas om besvär skall icke gälla beslut
som meddelas med stöd av förordnande som nu sagts.

8 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter. Formulär till blanketter och längder som erfordras för
tillämpningen fastställas av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj:t
därtill förordnar.

Kap. 2. Om skattepliktiga varor och tjänsteprestationer

9 §.

Vara är skattepliktig, därest den icke
dantagen från skatteplikt.

enligt vad nedan i 10 § sägs är un(Se
vidare anvisningarna.)

10 §.

1 mom. Från skatteplikt undantagas följande varor.

1. Utsäde, fröer, foder- och gödselmedel, torvströ, konserveringsmedel för
foder, betningsmedel, bakteriekulturer för växter, medel för bekämpning av
ogräs och växtskyddsmedel ävensom skogsplantor, skogsfröer och plantor
av icke-perenna växter.

2. Levande djur, dock icke fiskar eller andra till livsmedelsvaror hänförliga
djur, ej heller sådana djur, som vanligen försäljas i s. k. zoologiska affärer
och liknande affärer.

3. Drivmedel och andra bränslen.

4. Jord, sand, grus och sten i obearbetat eller krossat skick.

5. Fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton ävensom luftfartyg; 6.

Krigsmateriel, som försäljes till staten för militärt bruk och som är
underkastad utförselförbud.

7. Allmänna nyhetstidningar, så ock periodiskt utgivna medlemsblad,
personaltidningar och liknande publikationer, dock endast i den mån dessa
publikationer tillhandahållas utan särskild avgift.

8. Läkemedel, som försäljes enligt recept eller till sjukhus.

2 mom. Kungl. Maj :t äger förordna om ytterligare undantag från skatteplikt
beträffande särskilda varor eller varugrupper.

(Se vidare anvisningarna.)

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

11 §.

Tjänsteprestation är skattepliktig, därest den huvudsakligen har avseende
å skattepliktiga varor samt innefattar förfärdigande på beställning (arbetsbeting),
uthyrning, servering, reparation, underhåll, ändring eller rengöring.

(Se vidare anvisningarna.)

Kap. 3. Om skattskyldighet

12 §.

1 mom. Skattskyldighet åvilar, med de undantag som i 13 § sägs,

a) den som yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara,

b) den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig
tjänsteprestation,

för tillhandahållande av sådan vara eller tjänsteprestation till förbrukare
(konsument), så ock för uttag ur rörelsen av skattepliktig vara.

Den som fabriksmässigt tillverkar byggnadsvaror är, i vad angår denna
tillverkning, skattskyldig, ändå att han icke försäljer sådana varor yrkesmässigt.

2 mom. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag samt i
53 § 2 mom. kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller,
att envar delägare i sådant bolag eller rederi är skattskyldig i förhållande
till sin andel i företaget.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §.

Skattskyldighet föreligger icke

a) vid tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer
samt uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning,

b) vid tjänsteprestation med avseende å kläder eller andra textilvaror,
där den som utför prestationen icke har fast driftställe för verksamheten,

c) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier
och dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

Kap. 4. Om skattesats, beskattningsvärde och skattepliktig omsättning

14 §.

Skatten utgår med fyra procent av beskattningsvärdet.

15 §.

1 mom. Beskattningsvärdet utgör

a) vid tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation: vederlaget,

b) vid uttag av vara ur rörelse: varans saluvärde enligt ortens pris.

1 vederlag eller saluvärde, som i första stycket sägs, skall inräknas beloppet
av den allmänna varuskatten.

2 mom. Stadgas i lag eller författning, att vara vid försäljning skall betinga
visst pris, må utan hinder därav varan försäljas till det högre pris
som kan föranledas av den allmänna varuskatten.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

3 mom. Vid beräkning av staten tillkommande skatt eller avgift, som enligt
vad därom är särskilt stadgat skall utgå efter varas försäljningspris
eller annat liknande värde, skall i sådant värde icke inräknas beloppet av
den allmänna varuskatten.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Vederlag enligt 15 § hänföres till den skattepliktiga omsättningen för den
redovisningsperiod, varunder vederlaget influtit kontant eller eljest kommit
den skattskyldige till godo; dock äger länsstyrelsen på framställning av
skattskyldig medgiva, att uppkomna fordringar må inräknas i omsättningen
enligt bokföringsmässiga grunder.

Saluvärde å uttagen vara hänföres till den skattepliktiga omsättningen
för den redovisningsperiod, varunder uttaget skett.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning må, såvida länsstyrelsen på
ansökan av den skattskyldige lämnar tillstånd därtill, den skattskyldiges
försäljning eller uttag av viss vara eller visst slag av varor angivas med ledning
av hans inköp av samma varor.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

1 mom. Har skattskyldig för yrkesmässig återför sälj ning eller servering
eller användning såsom material vid yrkesmässig tillverkning av varor för
avsalu, vid fabriksmässig tillverkning av byggnadsvaror eller vid yrkesmässigt
utförande av tjänsteprestationer å varor inköpt skattepliktig vara och
skall vederlaget enligt bestämmelserna i denna förordning ingå i säljarens
skattepliktiga omsättning, må köparen vid beräkning av sin skattepliktiga
omsättning göra avdrag för sålunda utgivet vederlag. Motsvarande skall gälla,
när skattskyldig vidkänts allmän varuskatt enligt bestämmelserna i kap.
14, och skall därvid såsom utgivet vederlag anses beskattningsvärdet enligt
69 §.

Avdraget verkställes för den redovisningsperiod, varunder vederlaget utgivits.
överstiger under viss redovisningsperiod utgivet vederlag den skattepliktiga
omsättningen för samma period, må överskjutande belopp avdragas
vid den skattepliktiga omsättningens beräknande för närmast följande
redovisningsperiod eller redovisningsperioder.

2 mom. För rörelse, i vilken värdet av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer
normalt till minst nio tiondedelar är att hänföra till servering, skall
skatten beräknas allenast å 60 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen.

År i annan rörelse nämnda värde normalt till minst en tredjedel att hänföra
till servering, skall skatten beräknas å 80 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen.

(Se vidare anvisningarna.)

Kap. 5. Om registrering
19 §.

1 mom. Skattskyldig är pliktig att hos länsstyrelsen i det län, där hans
hemortskommun är belägen, anmäla sig för registrering.

Anmälan för registrering skall göras skriftligen och innehålla uppgift

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 9

angående den skattskyldiges fullständiga namn och postadress, hemortskommun
och hemvist därstädes, verksamhetens namn, art och belägenhet,
räkenskapsårets omfattning samt tidpunkten för verksamhetens påbörjande
eller övertagande ävensom, där så är möjligt, beräknad årsomsättning med
fördelning på skattepliktig och icke skattepliktig omsättning. Anmälan skall
hava inkommit till länsstyrelsen senast två veckor före verksamhetens påbörjande
eller övertagande.

För varje förvärvsverksamhet, vilken är att anse såsom självständig rörelse
(särskild förvärvskälla), skall särskild anmälan för registrering göras.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift tidigare lämnats, skall underrättelse
om ändringen ingivas till länsstyrelsen senast inom två veckor.

Om verkställd registrering skall länsstyrelsen utfärda särskilt bevis.

2 mom. Skattskyldig, som underlåter att i behörig ordning avlämna anmälan
eller underrättelse, varom i 1 mom. sägs, må av länsstyrelsen vid vite
föreläggas att fullgöra sin skyldighet.

20 §.

Hos länsstyrelsen skall föras register ( varuskatter egist er ), med vars hjälp
för envar skattskyldig inom länet kan inhämtas vad som i varuskat tehänseende
förekommit rörande honom.

Kap. 6. Om deklarationsskyldighet

21 §.

1 mom. Skattskyldig åligger att utan anmaning avgiva uppgift (deklaration)
rörande sin skattepliktiga omsättning och om grunderna för omsättningens
beräknande. Deklaration skall avse redovisningsperiod om två månader.
Redovisningsperioderna under ett kalenderår utgöras av, den första
månaderna januari och februari, den andra månaderna mars och april, den
tredje månaderna maj och juni, den fjärde månaderna juli och augusti, den
femte månaderna september och oktober samt den sjätte månaderna november
och december. Länsstyrelsen äger dock, när särskilda skäl därtill äro,
beträffande viss skattskyldig föreskriva att redovisningsperiod skall omfatta
helt kalenderår eller, om den skattskyldiges räkenskapsår icke sammanfaller
med kalenderåret, räkenskapsår.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldiges
hemortskommun är belägen, och insändas inom tid som i 46 § angives
för inbetalning av preliminär allmän varuskatt för redovisningsperioden.

Omfattar redovisningsperiod delar av olika beskattningsår, skall särskild
deklaration avlämnas för varje sådan del.

För varje särskild förvärvskälla skall särskild deklaration avlämnas.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett
enligt fastställt formulär.

Belopp, som upptagas i deklaration, skola utföras i hela krontal, så att
överskjutande öretal bortfalla.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna
i I mom. är deklarationsskyldig, pliktig avgiva deklaration.

3 mom. Deklarationsskyldig bör, utöver vad deklarationsformulären föranleda,
meddela de upplysningar som kunna vara av betydelse för fastställande
av skatt och för åsättande av en riktig taxering.

22 §.

Har skattskyldig erhållit tillstånd att redovisa sin omsättning på sätt
i 17 § stadgas, skall den skattskyldige, utöver vad i 21 § föreskrives, utan

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

anmaning avlämna särskild uppgift (tilläggsdeklaration) avseende den skattepliktiga
omsättningen under beskattningsåret.

Tilläggsdeklaration skall av den skattskyldige fogas vid den allmänna
självdeklaration han enligt därom gällande bestämmelser har att avlämna.

I fråga om tilläggsdeklaration skola bestämmelserna i 21 § 1 mom. fjärde,
femte och sjätte styckena samt 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

23 §.

Vad i 36 § och 51—55 §§ taxeringsförordningen stadgas rörande anmaning
att avgiva deklaration och att fullständiga avgiven deklaration skall
äga motsvarande tillämpning å deklaration och tilläggsdeklaration, som
ovan i 21 och 22 §§ sägs.

Kap. 7. Om taxering

24 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomstskatt
skola i tillämpliga delar och med iakttagande av vad i denna förordning
stadgas lända till efterrättelse med avseende å taxering till allmän varuskatt.

25 §.

Taxeringsintendenten i länet har att med iakttagande i tillämpliga delar
av bestämmelserna i 17 § taxeringsförordningen bevaka det allmännas rätt
i frågor om taxering till allmän varuskatt samt verka för att taxeringarna
bliva likformiga och rättvisa.

26 §.

Taxering till allmän varuskatt äger rum i den skattskyldiges hemortskommun.

Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo.

27 §.

Taxering till allmän varuskatt skall avse den skattepliktiga omsättningen
under beskattningsåret och verkställas i samband med den årliga taxeringen
i sådana särskilda taxeringsdistrikt, som i 4 § taxeringsförordningen sägs.

Av skattskyldig jämlikt 21 § avlämnade deklarationer för förflutet beskattningsår
skola senast den 15 april under taxeringsåret jämte övriga för
taxeringen erforderliga handlingar överlämnas till vederbörande taxeringsnämnd.

28 §.

Skattepliktig omsättning skall beräknas och taxeras för varje särskild förvärvskälla
för sig.

Vid taxeringen skall den skattepliktiga omsättningen angivas i fulla hundratal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal
kronor, bortfaller.

29 §.

Hava i 21 och 22 §§ föreskrivna deklarationer ej avlämnats eller kan, på
grund av brister i deklaration eller bristfälligt underlag för sådan, den skat -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 11

tepliktiga omsättningen icke tillförlitligen beräknas, skall denna vid taxeringen
uppskattas efter vad med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom
verksamhetens art och omfattning finnes skäligt.

30 §.

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar till allmän varuskatt skola införas
i särskild längd (varuskattelängd).

31 §.

Har taxering åsatts för högre skattepliktig omsättning än den skattskyldige
enligt 21 och 22 §§ deklarerat eller eljest till länsstyrelsen eller till taxeringsnämnden
uppgivit, skall till den skattskyldige sändas underrättelse om avvikelsen
och om skälen härför. Har taxering åsatts skattskyldig, som icke
avlämnat deklaration, skall till den skattskyldige sändas underrättelse om
taxeringen.

I fråga om underrättelse, som i första stycket sägs, skola bestämmelserna
i 69 § 4 mom. taxeringsförordningen i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

32 §.

Beträffande besvär över taxering till allmän varuskatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om besvär över taxering till statlig inkomstskatt
gälla i tillämpliga delar med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den
skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent samt att bestämmelserna
i 98 § 2—6 mom. taxeringsförordningen icke skola hava avseende å allmän
varuskatt.

33 §.

Har skattskyldig icke erhållit i 31 § föreskriven underrättelse senast den
15 juli under taxeringsåret, må den skattskyldige anföra besvär hos prövningsnämnden
intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om för den
skattskyldige utfärdats debetsedel å kvarstående allmän varuskatt i anledning
av den taxering varom fråga är och han icke erhållit nämnda debetsedel
under taxeringsåret, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel.

34 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt
denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären prövas i
samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt
ändras eller påföres någon, må samtidigt vidtagas därav betingad ändring
i taxeringen till allmän varuskatt.

35 §.

Har skattskyldig i deklaration eller annorledes lämnat oriktig uppgift till
ledning vid taxering för allmän varuskatt och har uppgiften följts eller har
uppgiften eljest föranlett att den skattskyldige icke blivit taxerad eller att
han blivit för lågt taxerad, skall han eftertaxeras för vad som genom berörda
förfarande förut undgått taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas,
om vad som undgått taxering är att anse såsom ringa eller det med
hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att eftertaxering
sker.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan
på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skatt -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till
grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning
av bestämmelserna i 29 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit att lämna uppgift eller infordrad upplysning.

Vid eftertaxering skola, med iakttagande av vad ovan i 32 och 34 §§ sägs,
bestämmelserna i 115 och 116 §§ taxeringsförordningen i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

Kap. 8. Om skattekontroll

36 §.

Efter anmaning är deklarationsskyldig pliktig att i den omfattning, som
i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga
för kontroll av avlämnad deklarations riktighet eller för fastställande
av skatt eller åsättande av taxering. Dylika upplysningar skola lämnas
skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

37 §.

I den mån så finnes erforderligt för kontroll av skatt och för taxering har
den som, ulan att vara skattskyldig, yrkesmässigt tillverkar, bearbetar eller
försäljer skattepliktig vara, att, efter anmaning, med angivande av mängd
och pris, lämna uppgift å de varor, som han under viss angiven tid sålt till
eller köpt av annan rörelseidkare. Vad i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen
finnes stadgat om befrielse från uppgiftsskyldighet skall härvid i tillämpliga
delar gälla.

38 §.

Det åligger deklarations- eller uppgiftsskyldig att i skälig omfattning genom
räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att
underlag finnes för fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldigheten
och för kontroll därav samt för taxering och fastställande av skatt.

Om skyldighet att i vissa fall föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen.

39 §.

Rörande fullgörande av skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift
samt om skyldighet att lämna upplysning om förhållanden, som avse
tid före beskattningsåret, skall i tillämpliga delar gälla vad i 47 och 49 §§
taxeringsförordningen stadgas.

40 §.

För skattekontroll och taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt
omförmäld handling eller uppgift skall, då detta för sagda ändamål
begäres, tillhandahållas av statligt eller kommunalt verk eller allmän inrättning.
Vad i 46 § taxeringsförordningen stadgas skall härvid äga motsvarande
tillämpning.

41 §.

1 mom. Taxeringsintendenten i länet åligger att övervaka, att skattskyldig
behörigen avgiver deklaration och, på sätt i 46 och 47 §§ närmare angives,
inbetalar preliminär allmän varuskatt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 13

Inkommen deklaration skall av taxeringsintendent snarast möjligt underkastas
förberedande granskning. Befinnes därvid den skattskyldige hava
inbetalat preliminär skatt med för lågt belopp, äger taxeringsintendenten
fastställa den ytterligare preliminära skatt, som den skattskyldige har att
erlägga.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i avgiven deklaration
eller bristfälligt underlag för deklaration, den skattepliktiga omsättningen
ej tillförlitligen beräknas, skall denna uppskattas med tillämpning av
bestämmelserna i 29 § och preliminär allmän varuskatt med ledning därav
fastställas.

1 fastställelsebeslut skall angivas viss tid, inom vilken skatten skall erläggas.

2 mom. Framkommer på grund av nya omständigheter, att preliminär allmän
varuskatt bör utgå med annat belopp än meddelat fastställelsebeslut utvisar,
äger taxeringsintendent till betalning fastställa den ytterligare skatt,
som den skattskyldige skall erlägga, eller besluta om nedsättning av det tidigare
fastställda beloppet.

3 mom. Om återbetalning av för mycket inbetald preliminär skatt stadgas

i 60 §.

42 §.

För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna förordning
riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet
upplysning till ledning vid beslut om skattepåföring, taxering
eller eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos deklarations- eller
uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller
annat organ som avses i 40 §.

Den hos vilken taxeringsrevision sker är pliktig att lämna tjänsteman, åt
vilken uppdragits att verkställa revisionen, tillträde till lokaler, som användas
i vederbörandes verksamhet, ävensom att för granskning av handlingar
och varulager lämna tjänstemannen nödigt biträde.

I fråga om taxeringsrevision skall i övrigt vad i 56—58 §§ taxeringsförordningen
stadgas äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Granskning av deklaration må verkställas endast av ämbets- eller tjänsteman,
på vilken dylik granskning till följd av bestämmelserna i denna förordning
ankommer, ävensom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnden,
de ledamöter i taxeringsnämnden, som därtill utses av nämnden, samt
ledamöterna i prövningsnämnden.

Sakkunnig må granska deklarationer i den omfattning som erfordras för
uppdragets fullgörande.

Vid skattekontroll och taxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman,
varom i 16 § 2 mom. taxeringsförordningen förmäles, må taga del av deklarationer
i den omfattning, som är erforderlig för arbetets utförande.

Den som enligt vad ovan sagts äger taga del av deklaration må i förekommande
fall taga del jämväl av självdeklaration eller annan uppgift eller
handling, som avlämnats till ledning vid taxering till inkomstskatt.

I övrigt skall beträffande rätt att taga del av deklarationer, andra för skattekontroll
och taxering avlämnade uppgifter samt av myndighet vid skatteoch
taxeringskontroll upprättade handlingar, så ock beträffande förvaring
och förstöring av deklarationer och andra handlingar i tillämpliga delar gälla
vad i 50 § taxeringsförordningen stadgas.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

44 §.

Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 36 § tillkommer taxeringsintendent,
taxeringsnämnd och prövningsnämnd ävensom, i den mån så erfordras
för uppdragets fullgörande, tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa
taxeringsrevision.

I de fall som avses i 37 § må anmaning göras av taxeringsintendenten i
länet.

Beträffande anmaning, som avses i denna paragraf, skall vad i 52—55 §§
taxeringsförordningen stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

45 §.

Länsstyrelsen ävensom ordförande i taxeringsnämnd och taxeringsassistent
skola i den utsträckning så kan ske lämna skattskyldig de upplysningar
som finnas erforderliga för fullgörande av honom åvilande skyldighet
att inbetala skatt och avlämna registreringsanmälan, deklaration eller
annan uppgift.

Kap. 9. Om uppbörd

46 §.

1 mom. Preliminär allmän varuskatt förfaller till betalning den 18 i månaden
närmast efter utgången av den redovisningsperiod, som skatten avser.

2 mom. Senast den dag preliminär allmän varuskatt förfaller till betalning
skall densamma inbetalas till statsverket genom insättning å särskilt postgirokonto.

Omfattar redovisningsperiod delar av olika beskattningsår, skall å varje
sådan del belöpande skatt inbetalas för sig.

Å redovisningsperiod eller å sådan del av redovisningsperiod, som i föregående
stycke sägs, belöpande preliminär allmän varuskatt erlägges i helt
antal kronor, därvid öretal bortfaller. Understiger skattebeloppet tio kronor,
må inbetalning underlåtas.

3 mom. Då särskilda skäl därtill äro, äger Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj :t därtill förordnar medgiva att viss skattskyldig eller viss
grupp av skattskyldiga må, utan att gälda restavgift varom förmäles i 58 §,
inbetala preliminär allmän varuskatt efter det skatten förfallit till betalning.

47 §.

Av taxeringsintendent till betalning fastställd preliminär allmän varuskatt
skall, i förekommande fall jämte stadgad restavgift, inom tid som
angives i fastställelsebeslutet inbetalas till statsverket genom insättning å
särskilt postgirokonto.

48 §.

Debitering av slutlig, kvarstående och tillkommande allmän varuskatt
åvilar länsstyrelsen.

49 §.

Vid debitering av slutlig allmän varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,
förutom preliminär allmän varuskatt som av den skattskyldige erlagts, sådan
preliminär allmän varuskatt som jämlikt 41 § fastställts till betalning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

15

50 §.

Överstiger skattskyldigs slutliga allmänna varuskatt den preliminära skatt
som enligt 49 § skall gottskrivas honom, skall överskjutande belopp såsom
kvarstående allmän varuskatt förfalla till betalning den 18 januari året näst
efter taxeringsåret och senast nämnda dag inbetalas till statsverket genom
insättning å särskilt postgirokonto.

Kvarstående allmän varuskatt, som ej uppgår till minst tio kronor, skall
dock icke erläggas.

51 §.

Tillkommande allmän varuskatt skall inbetalas till statsverket genom insättning
å särskilt postgirokonto senast å dag som länsstyrelsen bestämmer,
dock att länsstyrelsen då särskilda skäl därtill äro må meddela föreskrift
om uppdelning av skatten å skilda inbetalningstillfällen, högst tre.

52 §.

Inbetalning av allmän varuskatt sker kostnadsfritt.

Till postgirokonto inbetalad skatt skall anses vara inbetalad den dag då
inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort inkommit till postanstalt.

53 §.

För skattskyldig, som skall erlägga kvarstående eller tillkommande allmän
varuskatt, skall utfärdas debetsedel enligt fastställt formulär.

Debetsedel, upptagande kvarstående allmän varuskatt, skall senast den
15 december under taxeringsåret översändas till den skattskyldige.

Debetsedel å tillkommande allmän varuskatt skall översändas till den
skattskyldige så snart ske kan.

Kap. 10. Om anstånd med inbetalning av skatt

54 §.

Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av sjukdom eller eljest
oförvållat blivit nedsatt, må om synnerligen ömmande omständigheter
föreligga beviljas anstånd med erläggande av den kvarstående eller tillkommande
allmänna varuskatt, som förfaller till betalning närmast efter
det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet skall avse hela skatten eller del
därav. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år efter utgången av
den månad, varunder skatten förfaller till betalning.

Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden undergått väsentlig förbättring,
sedan anstånd beviljats, må frågan om anstånd upptagas till förnyad
prövning.

55 §.

Skattskyldig, som anfört besvär över beslut rörande taxering till allmän
varuskatt, må beviljas anstånd med inbetalning av skatt på grund av taxeringen.
I fråga om sådant anstånd skola bestämmelserna i 49 § 1 mom.
uppbördsförordningen äga motsvarande tillämpning.

56 §.

Om den preliminära allmänna varuskatt, som enligt 49 § skall gottskrivas
skattskyldig, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga allmänna varuskatt
och om det överskjutande beloppet är helt eller delvis oguldet, må anstånd
beviljas den skattskyldige med erläggande av så stor del av nämnda
belopp, som kan beräknas bliva avkortat.

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

57 §.

Beslut om anstånd enligt 54—56 §§ meddelas av länsstyrelsen efter framställning
av den skattskyldige.

Beträffande anstånd skola i övrigt bestämmelserna i 51 § uppbördsförordningen
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 11. Om indrivning av skatt m. m.

58 §.

Har deklaration ej avgivits och preliminär allmän varuskatt ej inbetalats
inom föreskriven tid eller har skattskyldig underlåtit att inom sådan tid
inbetala i avgiven deklaration angivet belopp, skall restavgift utgå å icke
inbetalat belopp. Vad nu sagts skall gälla jämväl där preliminär allmän
varuskatt eljest fastställts till betalning och skatten ej inbetalats inom i
fastställelsebeslutet angiven tid, så ock där skattskyldig underlåtit att inbetala
kvarstående eller tillkommande allmän varuskatt i tid och ordning som
i 50 eller 51 § sägs.

Restavgiften utgår efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten,
som icke erlagts, dock ej mindre än en krona. Restavgiften skall vid
öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till
helt krontal.

Vad i 58 § 2 mom. och 64 § uppbördsförordningen finnes stadgat skall
äga motsvarande tillämpning beträffande restavgift varom här är fråga.

59 §.

Har skattskyldig underlåtit att i behörig tid och ordning inbetala allmän
varuskatt, skall oguldet belopp jämte restavgift enligt 58 § indrivas.

I fråga om indrivning, avkortning och avskrivning samt efterkrav och
preskription av allmän varuskatt skola motsvarande bestämmelser i uppbördsförordningen
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 12. Om restitution av skatt
60 §.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär allmän varuskatt motsvarande slutliga
allmänna varuskatt, skall länsstyrelsen skyndsamt återbetala det överskjutande
beloppet till den skattskyldige. Restitution skall dock icke ske av
belopp understigande tio kronor.

2 mom. Framkommer vid förberedande granskning varom i 41 § förmäles,
att skattskyldig inbetalat preliminär allmän varuskatt med för högt belopp,
eller har skattskyldig inbetalat sådan skatt med högre belopp än
fastställd debitering utvisar, har länsstyrelsen att till den skattskyldige återbetala
för mycket inbetalat belopp.

3 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering
funnit, att anledning föreligger till antagande att slutlig, kvarstående eller
tillkommande allmän varuskatt blivit någon påförd obehörigen eller med
för högt belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande preliminär
allmän varuskatt med för lågt belopp, skall ämbetsverket underrätta
vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning
i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes
hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp eller tillgodoräk -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 17

nats överskjutande preliminär skatt med för lågt belopp, till honom återbetala
vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen eljest att förhållande,
som nyss sagts, föreligger har länsstyrelsen likaledes att återbetala för
mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom paford
slutlig, kvarstående eller tillkommande allmän varuskatt eller berättigas
återbekomma ytterligare överskjutande preliminär allmän varuskatt, äger
att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, återbekomma vad
han för mycket erlagt,

4 mom. Vid restitution av skatt enligt 1, 2 eller 3 mom. skall vad i 6b §
3 och 4 mom. uppbördsförordningen finnes stadgat i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

61 §.

Skattskyldig, som jämlikt 60 § 3 mom. äger återbekomma för mycket erlagd
skatt, skall erhålla ränta därå efter fem procent för år.

Vid beräkning av ränta skall vad i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen
finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 13. Om allmän varuskatt i vissa fall för jordbruksprodukter

62 §.

I fråga om sådant tillhandahållande eller ianspråktagande av varor, som
i inkomstskattehänseende är att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,
skola bestämmelserna i 1, 5—10, 45, 71—74 och 82—84 §§ med tillhörande
anvisningar i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

63 §.

Skattskyldighet åvilar ägare eller brukare av jordbruksfastighet, som till
konsument försäljer eller för förbrukning uttager sådan produkt från jordbruket
eller dess binäringar som enligt denna förordning är att hänföra till
skattepliktig vara.

Skattskyldighet föreligger icke för försäljning av jordbruksprodukter i
allenast ringa omfattning.

I fråga om skattskyldighet för delägare i företag, varom i 12 § 2 mom.
förmäles, skall vad där stadgas äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

64 §.

I fråga om skattesats, beskattningsvärde och skattepliktig omsättning
skola bestämmelserna i 14—16 §§ äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

65 §.

1 fråga om taxering till allmän varuskatt för jordbruksprodukter, varom
här är fråga, skola föreskrifterna i kap. 7 denna förordning i tillämpliga
delar och med iakttagande av vad som stadgas nedan i denna paragraf lända
till efterrättelse.

Taxering till allmän varuskatt skall avse den skattepliktiga omsättningen
under beskattningsåret och verkställas av vederbörande taxeringsnämnd i
samband med inkomsttaxeringen. Föreligger ej skattskyldighet för försäljning
av jordbruksprodukter och uppgår den skattepliktiga omsättningen
i övrigt icke till 400 kronor, skall taxering ej åsättas.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar till allmän varuskatt skola införas
i inkomstlängden.

I stället för vad som ovan stadgas i 29, 31 och 33 §§ skola bestämmelserna
i 21, 69 och 99 §§ taxeringsförordningen gälla i tillämpliga delar.

(Se vidare anvisningarna.)

66 §.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola
i tillämpliga delar gälla beträffande allmän varuskatt för jordbruksprodukter,
varom här är fråga, dock att sådan skatt icke skall upptagas å debetsedel
avseende preliminär skatt.

Kap. 14. Om införsel till riket

67 §.

I fråga om införsel till riket skola bestämmelserna i 1, 5 och 7_10 §§,

15 § 3 mom., 71, 72 och 74 §§ med tillhörande anvisningar i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

68 §.

Skattskyldighet åvilar den för vars räkning införsel äger rum av skattepliktig
vara. Skattskyldigheten inträder då införseln sker.

Skattskyldighet föreligger icke,

a) därest allmän varuskatt icke skolat utgå om varan i stället sålts inom
landet av yrkesmässig säljare till den, för vars räkning införseln sker,

b) därest varan införes under sådana omständigheter som för tullpliktig
vara medföra rätt till tullfrihet enligt 5—8 §§ samt 9 § andra stycket sista
punkten tulltaxeförordningen; dock att skattskyldighet föreligger vid återinförsel
av vara, för vilken allmän varuskatt icke erlagts eller för vilken
erlagd sådan skatt restituerats.

(Se vidare anvisningarna.)

69 §.

Skatten utgår med fyra procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,
med tillägg av å varan belöpande tull samt övriga staten tillkommande
avgifter och skatter, den allmänna varuskatten inbegripen. 1
tråga om vara, som efter utförsel i utlandet undergått sådan reparation eller
bearbetning, varom i 9 § tulltaxeförordningen förmäles, och återinföres inom
där angiven tid, är beskattningsvärdet lika med reparations- eller bearbetningskostnaden,
beräknad på sätt i 9 § första stycket tulltaxeförordningen
stadgas, med tillägg som nyss nämnts.

70 §.

Allmän varuskatt, som skall utgå vid införsel till riket, fastställes och
uppbäres av tullverket i den ordning, som är föreskriven beträffande tull.
Även i övrigt skall vad i gällande författningar stadgas i fråga om tull i
tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande allmän varuskatt.

Bevillningsutskottets betänkande nr CO år 1959
Kap. 15. Om riksskattenämnden

19

71 §•

Det åligger riksskattenämnden att genom rådgivande och vägledande verksamhet
främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna förordning.

72 §.

Riksskattenämnden må, när så finnes erforderligt för att tillgodose det i
71 § angivna syftet och frågan icke finnes vara av beskaffenhet att böra,
efter därom gjord ansökan, prövas i den ordning 73 § stadgar, meddela bindande
förklaring huruvida viss vara eller varugrupp är skattepliktig enligt
denna förordning, över nämndens beslut i sådan fråga må klagan ej föras.

73 §.

På ansökan av den som driver eller ämnar driva verksamhet, i vilken skattskyldighet
till allmän varuskatt ifrågakommer, må riksskattenämnden, om
det finnes vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning samt tillgänglig utredning det medgiver,
meddela förhandsbesked angående fråga, som avser sökandens taxering
till allmän varuskatt.

Förhandsbesked skall hos riksskattenämnden sökas skriftligen senast den
dag då deklaration eller, om sökanden har att avlämna flera deklarationer
under beskattningsåret, den sista deklarationen för nämnda år senast skall
avlämnas till ledning för taxering varom fråga är.

I övrigt skola bestämmelserna i 2 § andra stycket, 3—8 samt 11 och 12 §§
förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i
taxeringsfrågor i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

74 §.

Vid handläggning av ärenden enligt denna förordning skall riksskattenämnden
bestå av ordföranden och ytterligare sex för en tid av fyra år särskilt
utsedda ledamöter, av vilka en skall förordnas till vice ordförande att
vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Vice ordföranden skall vara lagfaren. Av övriga ledamöter skola två vara
lagfarna eller hava avlagt examen vid handelshögskola. De nu nämnda tre
ledamöterna skola tillika vara erfarna i domarvärv eller i administrativ
verksamhet. De tre återstående ledamöterna skola utses så att kännedom om
förhållandena inom näringslivet, särskilt handeln, kommer att förefinnas
inom nämnden.

För envar ledamot, som skall vara lagfaren eller hava avlagt examen vid
handelshögskola, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sammanlagt
sex suppleanter.

Beträffande ledamöter och suppleanter, så ock i fråga om riksskattenämndens
verksamhet i ärenden enligt denna förordning skola i övrigt bestämmelserna
i 19 § taxeringsförordningen gälla i tillämpliga delar.

Kap. 16. Särskilda föreskrifter
75 §.

Innehållet i deklaration eller annan i 43 § avsedd handling må, utom i de
fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som sj älvmå
taga del av handlingen i fråga.

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid
taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 40 §, må ej
yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen
eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats
vid sammanträde med taxeringsnämnd eller sådant sammanträde med
prövningsnämnd som icke är offentligt.

Bryter någon mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

Brott som avses i denna paragraf må, där det ej innefattar ämbetsbrott,
av åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

76 §.

Om ansvar i vissa fall för den, vilken lämnat oriktig uppgift i deklaration
eller i fall som avses i 21 § 3 mom. eller 36 §, stadgas i skattestrafflagen.

Förekommer anledning att brott, som avses i första stycket, förövats,
skall taxeringsintendenten i länet göra anmälan till åklagare.

77 §.

Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva deklaration, icke behörigen
avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar han
deklaration med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad
att ligga till grund för taxering eller för fastställande av skatt, straffes med
böter, högst trehundra kronor.

Finnes försummelsen ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

Brott som avses i denna paragraf må av åklagare åtalas allenast efter anmälan
av taxeringsintendent.

78 §.

I fråga om föreläggande och uttagande av vite skall vad i 123 och 124 §§
taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande tillämpning.

över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.

79 §.

Den som icke åtnöjes med sådant av taxeringsintendent meddelat beslut,
varom i 41 § förmäles, äger att i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom
besvär, vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor
från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

80 §.

Mot länsstyrelses beslut enligt denna förordning må, i den mån förbud häremot
icke stadgats, talan fullföljas genom besvär hos kammarrätten, i mål
angående utdömande av vite av den som förpliktats utgiva vite och av taxeringsintendenten
i länet samt i annat mål av den skattskyldige. Besvären
skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag, då klaganden
erhöll del av beslutet. Hava besvären inom angiven tid inkommit
direkt till kammarrätten, må detta dock ej utgöra hinder för besvärens prövning;
kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingarna
till länsstyrelsen.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, skall denna infordra förklaringar
och översända avskrift därav till klaganden. Finnes för målets bered -

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

ning ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna härom.
Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det
yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär,
vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader
efter det klaganden erhållit del av kammarrättens utslag, dock att i mål om
utdömande av vite besvärstiden skall vara tre veckor.

81 §.

Besvär över beslut, varom ovan i denna förordning förmäles, befria icke
klaganden i vidare mån än i 55 § sägs från att i behörig ordning erlägga
skatt.

82 §.

För allmän varuskatt, som påförts avliden person eller, såvitt angår det
beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom,
svarar dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svarar
bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något
fall med mera än hans lott i boet utgör.

Vad nu sagts skall gälla även allmän varuskatt, som på grund av eftertaxering
påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

83 §.

Vid granskning inom riksräkenskapsverket av statsverkets räkenskaper
må anmärkning icke framställas med avseende å verkställd taxering till allmän
varuskatt.

84 §.

Av taxeringen till allmän varuskatt föranledda särskilda kostnader vid
taxeringsarbetet bestridas av statsmedel. Bestämmelserna i 129 § taxeringsförordningen
skola därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Anvisningar
till 1 §.

Begränsningen till tillhandahållande eller ianspråktagande inom riket innebär,
att försäljning av varor för export är skattefri. Försäljning av varor
för bruk å fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik är att jämställa med export.

till 6 §.

Saknar skattskyldig hemortskommun enligt bestämmelserna i 66 § kommunalskattelagen,
skall Stockholm anses som den skattskyldiges hemortskommun.

till 9 §.

Med varor förstås materiella ting av lös egendoms natur. Hit räknas icke
blott färdigställda varor och delar därav utan i förekommande fall även
halvfabrikat och råvaror. Till varor hänföres icke gas, som tillhandahålles
i ledningar, ej heller vatten från vattenverk eller elektrisk kraft.

Handlingar, vilkas värde grundar sig å rättigheter av olika slag — så -

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

som aktier, obligationer, biljetter, lottsedlar och presentkort — äro icke vad
gäller dylikt värde att anse som varor. Däremot skola sådana handlingar, då
de försäljas såsom trycksaker, anses såsom varor. Frankotecken, sedlar och
mynt, som äga samlarvärde, äro att hänföra till varor.

Fast egendom — härmed förstås jämlikt 6 § vad som enligt kommunalskattelagen
är att anse såsom fastighet — utgör icke vara. Borttages från
fastighet tillbehör, inredning eller andra beståndsdelar, bliva dessa dock att
hänföra till varor.

till 10 §.

Undantaget från skatteplikt för utsäde m. m. avser råvaruförsörjningen
för jordbruket och dess binäringar. Skatteplikt föreligger i fråga om exempelvis
blomster- eller köksväxtfröer samt gödnings-, ogräsbekämpnings- eller
växtskyddsmedel, som säljas i särskilda detaljhandelsförpackningar eller
på liknande sätt.

Med drivmedel och andra bränslen avses ämnen, som allmänt utnyttjas för
uppvärmning eller energialstring. Skattefrihet föreligger dock icke när andra
dylika ämnen än fotogen, rödsprit eller gas tillhandahållas på sådant sätt
att varan med hänsyn till försälj ningsform, kvantitet eller förpackning har
karaktär av butiksvara.

Undantaget för jord m. m. gäller icke då varan med hänsyn till försäljningsform,
kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara. Som
exempel må nämnas småförpackningar av matjord för krukväxtodling,
vilka försäljas av detaljhandlare.

Till fartyg hänföras icke sådana farkoster, i fråga om vilka förflyttningen
är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Med denna
till gällande tulltaxa anknutna avgränsning följer, att exempelvis fyrskepp,
flodsprutor, mudderverk, pontonkranar och flytdockor utgöra skattepliktiga
varor.

Undanlaget för allmänna nyhetstidningar gäller sådana publikationer med
nyhetsinnehåll, som normalt utkomma med minst tre nummer varje vecka.
Undantaget för övriga periodiskt utgivna publikationer gäller sådana alster
av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkomma med normalt minst fyra
nummer om året. Skattefriheten omfattar även utländska publikationer av
angivna slag.

till 11 §.

Anknytningen av skatteplikten för tjänsteprestationer till skattepliktiga
varor innebär att tjänster med avseende å särskilt undantagna varor, t. ex.
större fartyg, äro skattefria. Ävenledes bliva tjänsteprestationer med avseende
å fastighet skattefria liksom personliga tjänster, exempelvis av läkare,
tandläkare, advokater, banker och resebyråer.

Tjänsteprestation med avseende å krigsmateriel, som avses i 10 § 1 mom.
och äges av staten, är skattefri oavsett om materielen försålts till staten eller
tillverkats av staten själv för militärt bruk.

Begränsningen av skatteplikten till sådana tjänster, som huvudsakligen
avse skattepliktiga varor, medför att av frisersalonger, badinrättningar och
liknande tillhandahållna tjänster bliva skattefria, enär dessa äro av personlig
natur. På motsvarande sätt föreligger skattefrihet för rengöring av bostäder
och andra lokaler, även om arbetet i viss omfattning avser möbler, mattor
och annan lös egendom.

Med servering förstås tillhandahållande av varor till förtäring på stället å
därför iordningställd lokal eller plats. Därest jämväl bostad tillhandahålles
och ett gemensamt pris uttages för kost och logi, får uppdelning ske efter
skälig grund.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 23

Till skattepliktig uthyrning är icke att hänföra tillhandahållande i samband
med abonnemang av mätare för gas, elektrisk kraft eller liknande, ej
heller av teleapparater och dylikt.

till 12 §.

Frågan, huruvida yrkesmässighet föreligger, får bedömas främst med hänsyn
till omfattningen av och syftet med verksamheten. Sålunda föreligger
icke skattskyldighet exempelvis vid försäljning av personlig lösegendom.

Tillhandahållande av kost åt egen personal i annat än serveringsrörelse
utgör icke yrkesmässig verksamhet. Om denna verksamhet upplåtits på entreprenad
åt annan, vilken bedriver densamma yrkesmässigt, föreligger däremot
skattskyldighet för entreprenören.

Vid försäljning i kommission anses kommissionären såsom säljare. Vid
försäljning å auktion skall auktionsförrättaren anses såsom säljare såvida
han jämväl annorledes än å auktion driver handel med sådana varor som
försäljas å auktionen.

Med konsument förstås den som förvärvar vara för annat ändamål än
yrkesmässig återför sälj ning eller servering eller användning såsom material
(se härom anvisningarna till 18 §) vid yrkesmässig tillverkning av varor för
avsalu, vid fabriksmässig tillverkning av byggnadsvaror eller vid yrkesmässigt
utförande av tjänsteprestationer med avseende å varor. Efter motsvarande
grunder avgöres om den, åt vilken tjänsteprestation tillhandahålles,
är att anse som konsument.

Eftersom fastighet icke är att hänföra till vara, följer av det sagda att byggmästare,
byggnadshantverkare och liknande, bortsett från det i 12 § 1 mom.
andra stycket avsedda fallet, äro att anse såsom konsumenter vid förvärv av
varor för sin verksamhet. På motsvarande sätt äro utövare av personliga
tjänster, exempelvis frisörer men även läkare och tandläkare, att hänföra till
konsumenter.

I fråga om icke-yrkesmässigt utgiven periodisk publikation, som icke enligt
10 § är undantagen från skatteplikt, är utgivaren att anse som konsument,
och skatt skall i enlighet härmed erläggas av den som levererar upplagan
till utgivaren.

Försäljning till konsument skall anses föreligga, såvida det icke framstår
som uppenbart att köparen ej är konsument i fråga om den vara försäljningen
avser. Motsvarande skall gälla beträffande tillhandahållande av tjänsteprestation.

Med uttag ur rörelse förstås i 12 § varje ianspråktagande av vara för annat
ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning såsom
material vid yrkesmässig tillverkning av varor för avsalu, vid fabriksmässig
tillverkning av byggnadsvaror eller vid yrkesmässigt utförande av
tjänsteprestationer med avseende å varor. Till uttag hänföres således icke
endast ianspråktagande av varor för personligt ändamål utan även exempelvis
överföring av en skrivmaskin från en skrivmaskinsförsäljares lager
för användning på hans kontor.

till 13 §.

Förutsättning för att skattefrihet enligt 13 § a) skall föreligga är att tillhandahållandet
av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer samt uttagen
sammanlagt äro av allenast ringa omfattning.

Som exempel på sådant tillhandahållande av varor som kan anses ske i
allenast ringa omfattning må nämnas mera begränsad försäljning av hårvatten
och liknande i en frisersalong.

Med försäljning är vid tillämpning av 13 § c) att jämställa överlåtelse av
maskiner, inventarier och dylikt vid avyttring av rörelse, vid fusioner eller
vid liknande transaktioner.

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

till 15 §.

I beskattningsvärdet skola — förutom den allmänna varuskatten — i förekommande
fail ingå även andra staten tillkommande skatter och avgifter.

Vid beräknande av beskattningsvärde får avdrag icke ske för transport-,
emballage- och andra liknande kostnader, vilka ingå i priset för en vara eller
tjänsteprestation. Avdrag får ej heller ske för s. k. avbetalningstillägg. Kassarabatter
och andra rabatter, som direkt avgå från likviden, skola däremot
icke medräknas.

Varas saluvärde enligt ortens pris beräknas enligt samma grunder som
gälla enligt kommunalskattelagen.

till 16 §.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning skall belopp, som influtit vid
diskontering av växel, anses utgöra kontant likvid. Nödgas den skattskyldige
på grund av bristande betalning själv inlösa växeln, må beloppet avdragas
vid senare beräkning av skattepliktig omsättning. Skulle betalning sedermera
inflyta å sålunda inlöst växel, skall beloppet ånyo redovisas såsom skattepliktig
omsättning.

Som kontant likvid räknas även presentkort, som begagnats för inköp.

Har rabatt, återbäring eller bonus avseende tillhandahållen vara eller
tjänsteprestation utgivits i efterhand, får avdrag härför göras från omsättningen.
Häremot svarande avdrag från den skattepliktiga omsättningen verkställes
för den period varunder utgivandet skett.

till 17 §.

I denna paragraf angiven beräkningsmetod, s. k. indirekt redovisningsmetod,
innebär att under viss redovisningsperiod inköpta varor upptagas till
det vid inköpstillfället gällande försäljningspriset och redovisas såsom försålda
under samma period. Metoden förutsätter, att den sålunda beräknade
omsättningen vid räkenskapsårets utgång justeras så att den verkliga försäljningen,
jämte eventuella uttag, erhålles. Härvid skall hänsyn tagas till
lagret av ifrågavarande varor vid räkenskapsårets början och slut samt till
den omständigheten, att en del varor varit underkastade s. k. svinn (viktlättnad,
felvägning, felmätning o. d3d.). Förekommer kreditförsäljning måste
även beaktas, dels varufordringarnas storlek vid räkenskapsårets början och
slut, dels ock under året uppkommen förlust å sådana fordringar. Därest
prisändringar förekommit under en redovisningsperiod, skall omräkning
äga rum i redovisningen för samma period. Säljas varor till lägre priser än
de beräknade försäljningspriserna eller förekomma returer till leverantörer,
skall likaledes omräkning med beaktande härav äga rum vid redovisningen
för perioden. Nu angivna justeringar behöva dock ej vidtagas, där
de inträdda förändringarna i lager, fordringar etc. äro förhållandevis obetydliga.

Den indirekta redovisningsmetoden må företrädesvis användas därest den
del av omsättningen, som avses skola beräknas enligt denna metod, är ringa
i förhållande till rörelsen i dess helhet.

till 18 §.

Avdragsrätt enligt 1 mom. första stycket första punkten förutsätter att
den skattskyldige genom sin bokföring eller på annat sätt kan styrka eller
åtminstone göra troligt att erlagd likvid motsvarar det vid försäljning till
konsument gängse priset inberäknat allmän varuskatt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 25

Med material förstås råvara, halvfabrikat eller annan vara, som är avsedd
antingen att ingå såsom beståndsdel i förädlad eller genom sammansättning
framställd vara eller att förbrukas i den egentliga produktions- eller
bearbetningsprocessen, såsom smörjmedel och liknande, eller ock att förbrukas
i varuhanteringen, t. ex. såsom emballage.

till 63 §.

Skattskyldigheten enligt denna paragraf omfattar, dels skattskyldigs försäljning
av produkter från jordbruket eller dess binäringar, t. ex. mjölk,
ägg, kött, fläsk, potatis och grönsaker, till den vilken enligt anvisningarna
till 12 § är att anse såsom konsument, dels ock värdet av vad den skattskyldige
direkt tillgodogör sig av sådana produkter från jordbruket eller
dess binäringar för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning
eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört den skattskyldiges
hushåll, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse,
som ålegat den skattskyldige i förhållande till någon, som icke tillhört hans
hushåll.

till 64 §.

Är försäljningen av jordbruksprodukter allenast av ringa omfattning och
skattskyldighet fördenskull jämlikt 63 § andra stycket icke föreligger för
denna verksamhet, skall den skattepliktiga omsättningen utgöras endast avvärdet
av de för förbrukning uttagna produkterna.

till 65 §.

Den skattepliktiga omsättningen beräknas med ledning av de uppgifter
angående konsumentförsäljning och uttag, vilka lämnats i den allmänna
självdeklarationen.

till 68 §.

Importbeskattningen är begränsad till införsel som göres av den vilken
enligt anvisningarna till 12 § är att anse såsom konsument. Skattskyldighet
föreligger icke endast vid införsel av varor för personlig förbrukning utan
även vid införsel exempelvis av maskiner, transportmedel och motsvarande,
som av varumottagaren skola användas såsom hjälpmedel i egen produktionseller
handelsrörelse. Skattskyldighet föreligger oberoende av om importvaran
inköpts i utlandet eller utgöres av gåva eller ock införes för lån, uthyrning
eller annan liknande användning inom riket, med undantag dock för
införsel som sker under omständigheter som i 68 § vid b) sägs.

Såsom exempel på införsel för vilken skattskyldighet icke föreligger, må
nämnas råvaror, halvfabrikat och färdigvaror som införas för yrkesmässig
återförsäljning eller bearbetning inom landet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 men skall icke tillämpas
vid 1960 års taxering. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet
redan före ikraftträdandet med avseende å åtgärder, som erfordras för tilllämpningen
därefter.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande
inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före den 16 okto -

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

ber 1959 eller varom före nämnda dag slutits skriftligt avtal däri vederlaget
blivit till beloppet fastställt.

Stadgandet i tredje stycket av anvisningarna till 16 § skall icke gälla, i
den mån vederlaget för vara eller tjänstepreslation före den 1 januari 1960
influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillgodo, eller ock skatteplikt
för varan eller tjänsteprestationen bortfaller på grund av bestämmelserna
i nästföregående stycke.

2. Den som den 1 januari 1960 bedriver verksamhet, varmed följer skattskyldighet
enligt 12 §, skall senast den 15 januari 1960 hos länsstyrelsen i
det län, där hans hemortskommun för år 1960 är belägen, anmäla sig för
registrering. I fråga om sådan anmälan skola bestämmelserna i 19 § i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse, dock att — i stället för uppgift angående
beräknad årsomsättning — anmälan om möjligt skall innehålla uppgift
angående omsättningen under senast förflutna räkenskapsår med fördelning
på enligt denna förordning skattepliktig och icke skattepliktig omsättning.

3. Skall någon vid 1961 års taxering till allmän varuskatt eller, om sådan
taxering nämnda år icke skall åsättas, vid 1962 års taxering till allmän
varuskatt taxeras för beskattningsår, som börjar efter den 1 januari 1960,
skall taxering åsättas jämväl från och med nämnda dag till beskattningsårets
ingång. Vad nu sagts skall dock icke gälla vid tillämpning av 62—66 §§.

4. De i 74 § omförmälda särskilda ledamöterna och suppleanterna i riksskattenämnden
skola första gången utses för tiden till och med den 30 juni
1963.

5. Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings
ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den^23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 19 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 samt punkterna 4 och 5 av övergångsbestämmelserna till samma förordning
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

19 §.

Riksskattenämnden består —- ---

sådan egenskap.

Ordföranden skall — —- — hos
nämnden.

För envar--— beträffande

suppleanterna.

Förordnande såsom---var ut sedd.

Ledamöter och ----i konkurs tillstånd.

Kungl. Maj :t — —- — nämndens
verksamhet.

(Föreslagen lydelse)

19 §•

Riksskattenämnden består--—

sådan egenskap.

Ordföranden skall -— — —- hos
nämnden.

För envar---beträffande

suppleanterna.

Förordnande såsom--- — var ut sedd.

Ledamöter och — — — i konkurstillstånd.

Kungl. Maj:t---nämndens

verksamhet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 är 1959

27

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om nämndens sammansättning och
verksamhet vid handläggning av
ärenden enligt förordningen om allmän
varuskatt stadgas i samma förordning.

Övergångsbestämmelser Övergångsbestämmelser

4. Vad i 4 § fjärde stycket denna
förordning stadgas skall, intill dess
taxeringsassistent förordnats för där
angivet särskilt taxeringsdistrikt, icke
gälla, länsstyrelsen obetaget att inrätta
sådant taxeringsdistrikt utan att
förordna taxeringsassistent för distriktet.

5. Intill dess indelning av länet i
särskilda taxeringsdistrikt, som avses
ii § fjärde stycket denna förordning,
blivit för länet i dess helhet genomförd,
må länsstyrelsen i samband med
indelningen i lokala taxeringsdistrikt
i erforderlig omfattning förordna
taxering skonsulent er för sådana distrikt.

Har taxeringskonsulent förordnats,
åligger honom att granska självdeklarationer
och andra uppgifter, avgivna
av fysiska personer, oskifta dödsbon
eller familjestiftelser, vilka åro rörelseidkare
eller sådana idkare av jordbruk
eller skogsbruk, som äro skyldiga
föra räkenskaper. Han har därjämte
att granska andra deklarationer
och uppgifter av mera invecklad
beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd
överlämnar till honom för granskning.

Taxeringskonsulenten äger, då fråga
är om deklaration eller annan uppgift
som av honom granskats, deltaga
i taxeringsnämndens överläggningar
men icke i dess beslut.

Han äger---avlämna dekla ration.

I fråga----i taxeringsnämnd.

4. Intill dess taxeringsassistent förordnats
för sådant taxeringsdistrikt,
varom i 4 § fjärde stycket denna förordning
stadgas, må länsstyrelsen i
samband med indelning av länet i
taxeringsdistrikt förordna taxeringskonsulent
att biträda taxeringsnämnden
i sådant distrikt.

5. Har taxeringskonsulent förordnats,
åligger honom att granska deklarationer,
uppgifter och andra
handlingar, att vara föredragande i
taxeringsnämnden, i den mån icke
ordföranden finner sig böra utföra
föredragningen, att upprätta förslag
till de taxeringar, som skola beslutas
av taxeringsnämnden, samt att i övrigt
lämna ordföranden det biträde
som av honom påkallas.

Taxeringskonsulenten äger deltaga
i taxeringsnämndens överläggningar
men icke i dess beslut.

Han äger---avlämna dekla ration.

I fråga---i taxeringsnämnd.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
dock att den ändrade lydelsen av övergångsbestämmelserna till taxeringsförordningen
icke skall äga tillämpning vid 1960 års taxering.

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951
(nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att
av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §• 1 §•

Riksskattenämnden må, — — — Riksskattenämnden må,--- •—

eller ersättningsskatt. eller ersättningsskatt.

Vad ovan---av fastigheten. Vad ovan ----av fastigheten.

Om rått att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i fråga, som
avser taxering till allmän varuskatt,
stadgas i förordningen om allmän
varuskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar2 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Till myndighet — — — utlämna
denna.

Förmögenhetslängd må — •— —
längdens datum.

Handlingar i ärenden, som avses
i förordningen om rätt att av riks 1

Senaste lydelse av 1 § se 1954:160.

* Senaste lydelse av 17 § se 1959:97.

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Till myndighet —--utlämna

denna.

Förmögenhetslängd må — — —
längdens datum.

Handlingar i ärenden angående sådant
förhandsbesked, som enligt vad

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

(Nuvarande lydelse)

skattenåmnden erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor, må ej utan
samtycke av den som sökt beskedet
utlämnas till annan tidigare än tjugu
år från handlingens datum.

(Föreslagen lydelse)

därom är särskilt stadgat kan meddelas
i taxerings- eller skattefrågor,
må ej utan samtycke av den som sökt
beskedet utlämnas till annan tidigare
än tjugu år från handlingens datum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionsyrkanden

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:518 av herr Wirmark och fru Wallentheim
samt II: 630 av fru Lindskog m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid
behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 162 måtte besluta, att politiska,
religiösa och andra ideella organisationers tidningar, som huvudsakligen utgör
medlemsorgan för vederbörande organisationers medlemmar och som
icke distribueras genom allmänna handeln, undantages från allmän varuskatt,
oaktat publikationen tillhandahålles medlemmarna mot särskild avgift»; 2)

de likalydande motionerna I: 519 av herr Georg Carlsson m. fl. samt
II: 631 av herrar Elmwall och Vigelsbo, vari hemställts,

att riksdagen, därest propositionen nr 162 om allmän varuskatt m. m.
icke skulle avslås, måtte besluta, att 53 § förordningen om allmän varuskatt
skall erhålla följande lydelse:

»För skattskyldig ----enligt fastställt formulär.

Debetsedel, upptagande kvarstående allmän varuskatt, med avdrag för
uppbördsersättning med 1 procent av skattebelopp eller del av skattebelopp
som uppgår till högst 20 000 kronor per beskattningsår samt med 0,5 procent
av del av skattebelopp som överstiger 20 000 kronor, skall senast den
15 december under taxeringsåret översändas till den skattskyldige. Om härvid
uppbördsersättningen överstiger kvarstående allmän varuskatt, skall
återstående uppbördsersättning översändas till den skattskyldige samtidigt
med debetsedeln.

Debetsedel å tillkommande ---— så snart ske kan.»

3) de likalydande motionerna 1:524 av herr Gunnar Berg samt 11:633
av herrar Levin och Arweson, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i propositionen nr 162, att 10 § p. 5, i förslaget till förordning
om allmän varuskatt får följande lydelse:

»Fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton samt alla båtar
som användes vid yrkesmässigt utövande av fiske ävensom luftfartyg.»

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 195!)

4) de likalydande motionerna I: 525 av herr Spetz samt II: 632 av herrar
Johansson i öckerö och Nyberg, vari hemställts, att riksdagen, i den händelse
förslaget i propositionen nr 162 om införande av allmän varuskatt bifalles,
måtte besluta sådan ändring i enlighet med vad i motionerna föreslagits*
att inregistrerade fiskefartyg undantages från skatteplikt, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext;

5) de likalydande motionerna I: 528 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 639 av
herr Hjälmar son m. fl., vari hemställts,

att riksdagen — med uttalande av att en fast och kraftfull
besparingspolitik måste föras — måtte

A. avslå förslaget till allmän omsättningsskatt och alltså
avvisa Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 162 angående

1) förordning om allmän varuskatt;

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623); och

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor;

B. antaga följande

1) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 24 maj 1957 (nr 209) angående skatt å
spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) angående skatt å spritdrycker och
vin skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §•

1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detalj handelsbolagets
inköp av spritdrycker och vin och utgår, där ej annat
i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 12 kronor
20 öre för liter, om dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent,
10 kronor 90 öre för liter, om alkoholhalten är
lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, 8 kronor
90 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent
men understiger 35 volymprocent samt 8 kronor 40 öre, om
alkoholhalten understiger 30 volymprocent, och dels med
en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset;
samt

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

31

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent
(starkvin), dels med en grundavgift av 2 kronor för liter
och dels med en procentavgift motsvarande 41 procent av
utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin) med en
procentavgift motsvarande 40 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres--— varornas utminute ring.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den
1 januari 1960.

2) Förslag
till

Lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1913
(nr 3^6) angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943
(nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import
av tobaksvaror skall erhålla följande ändrade lydelse.

16 §.

I varje — -— -— belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för 1 st.
gram

För inom riket till-verkad vara

För till riket införd
vara

Procent
av rikt-priset

Belopp för

Procent
av rikt-priset

Belopp för

1 st
öre

1 kg
kr

1 st
öre

1 kg
kr

Cigarrer

Grupp

X .....

t. o. m. 5,0

35

4,3

35

12,4

Cigarr-

»

II .....

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

—

cigarretter

»

I .....

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

»

»

II .....

över 1,7

35

6.0

—

35

9,5

—

Cigarretter

»

I .....

t. o. m. 0,75

40

4,84

—

40

5,84

—

»

*>

II.....

över 0,75

40

7,08

—

40

8,43

—

Höktobak

—

40

—

24:60

40

—

31: —

Tuggtobak

—

40

—

3: 70

40

—

3: 70

Snus......

—

40

—

3:80

40

—

5: —

I skattehänseende -— — — 3,3 gram.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

6) de likaiydande motionerna 1:540 av herr Aastrup m. fl. och 11:651
av herr Ohlin m. fl. vari hemställts, »att riksdagen måtte

1) avslå de i Kungl. Maj:ts proposition nr 162 med förslag till förordning
om allmän varuskatt, m. m. under 1—3 upptagna förordningsförslagen,

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om uppläggning av budgetpolitiken
enligt i motionerna angivna riktlinjer i syfte att nå balans i budgeten
1960/61 och därefter möjliggöra lättnader i inkomstbeskattningen»;

7) de likaiydande motionerna 1:541 av herr Aastrup m. fl. och 11:652
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen — med avslag på Kungl. Maj :ts proposition nr 162 om
införande av allmän varuskatt, m. m. -—• måtte besluta höjning av beskattningen
på sprit, vin och cigarretter med i motionerna I: 540 och II: 651 angiven
omfattning att träda i kraft vid den tidpunkt riksdagen då bestämmer,
samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar
;

8) de likaiydande motionerna 1:545 av herr Aastrup m. fl. och 11:656
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen
av Kungl. Maj :ts proposition nr 162 — på vilken motionärerna i
särskild motion yrkat avslag — måtte

A. besluta sådana ändringar i vederbörande skatteförfattningar, att det
s. k. omkostnadsavdraget skall uppföras med i deklarationen redovisat belopp,
dock lägst 100 kronor, att med bibehållande av nuvarande maximi*
summor försäkringsavdraget endast får utnyttjas till det belopp som motsvaras
av erlagda premier, samt att avrundning av den beskattningsbara inkomsten
skall ske nedåt till jämna tiotal kronor, samt

B. bemyndiga Kungl. Maj :t att på administrativ väg förordna om det erforderliga
utbytet av källskattetabellerna för år 1960;

9) de likaiydande motionerna I: 548 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 658 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 162 måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag till

1) förordning om allmän varuskatt,

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623) samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor»;

10) de likaiydande motionerna I: 549 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 661 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 162 måtte besluta, att tillfällig budgetsaneringsavgift
i enlighet med vad som anförts i motiveringen i motionerna I: 548 och
II: 658 må utgå med 1 procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten för fysiska personer och med 2 procent av den beskatt -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 33

ningsbara inkomsten för juridiska personer under beskattningsåren 1960
och 1961;

11) de likalydande motionerna I: 550 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 660 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådana ändringar i vederbörliga skatteförfattningar,

att det s. k. omkostnadsavdraget skall uppföras med i deklarationen redovisat
belopp,

att avrundning av den beskattningsbara inkomsten skall ske nedåt till
jämna tiotal kronor, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext»
;

12) de likalydande motionerna I: 551 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 659 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 162 måtte besluta med verkan från den 1 januari 1960
om tillfällig höjning av

1) omsättningsskatten å spritdrycker och viner,

2) skatten å tobaksvaror,

3) nu gällande varuskatt, med undantag för socker, sirap och glass, samt

4) nu gällande försäljningsskatt

enligt de skattesatser som förordats i motionerna I: 548 och II: 658;

13) de likalydande motionerna I: 552 av herr Ivar Johansson m. fl. och
11:663 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 162 måtte besluta med verkan från den 1 januari
1960, att brevportoavgifterna nu måtte höjas med 5 öre per försändelse i
enlighet med vad som anförts i motiveringen i motionerna I: 548 och II: 658;

14) de likalydande motionerna I: 553 av herr Ivar Johansson m. fl. och
II: 662 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 162 måtte, i enlighet med vad som anförts i motiveringen
i motionerna I: 548 och II: 658 besluta med verkan från den 1 januari
1960

1) om höjning med 5 öre per tipsrad av den extra skatt som utgår på den
av AB Tipstjänst bedrivna verksamheten; samt

2) om höjning av skatten å lottsedlar i penninglotteriets verksamhet med
2 kronor per lottsedel;

15) de likalydande motionerna I: 558 av herrar öhman och Helmer Persson
samt II: 668 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen med
avslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 162 måtte besluta att 11 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

34 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

11 §•

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt -----— utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:
åtta promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
80 000 kronor, dock lägst tio kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 150 000 kr.: 160 kr. för 100 000 och 20 °/o0 av återstoden

150 000 » » 200 000 kr.: 1160kr. för 150000 och 30 °/oo av återstoden

200 000 » » 400 000 kr.: 2 660 kr. för 200 000 och 40°/oo av återstoden

400 000 » » 1000 000 kr.: 10 660 kr. för 400 000 och 50 °/oo av återstoden

1 000 000 : 40 660 kr. för 1 000 000 och 70 °/oo av återstoden

16) de likalydande motionerna I: 559 av herrar Öhman och Helmer Persson
samt II: 669 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till nästa års riksdag om
att en engångsskatt uppgående till en halv miljard kronor å kursstegringsvinsterna
under 1958/59 uttages samt

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag
syftande till en permanent beskattning av kursstegringsvinster;

17) de likalydande motionerna I: 560 av herrar öhman och Helmer Persson
samt II: 670 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med
ändring av beslutet i maj rörande skattesatsen för aktiebolagen måtte besluta
att aktiebolagsskatten skall utgå med 50 procent»;

18) de likalydande motionerna I: 561 av herrar öhman och Helmer Persson
samt II: 671 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
för sin del besluta att det fulla ikraftträdandet av 1955 års lagervärderingsregler
för aktiebolag sker vid 1960 års taxering samt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag till effektiv bolagsbeskattning, speciellt syftande till redovisning
och beskattning av aktiebolagens förmögenheter;

19) de likalydande motionerna I: 562 av herrar öhman och Helmer Persson
samt II: 672 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till nästa års riksdag om
indragning till det allmänna av s. k. oförtjänt markvärdestegring;

20) de likalydande motionerna I: 563 av herrar Öhman och Helmer Persson
samt II: 674 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen, därest
regeringens förslag till allmän varuskatt i princip bifalles, måtte fastställa
förordningens giltighetstid till ett år och besluta att bestämmelsen
om förordningens ikraftträdande erhåller följande lydelse:

»Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 och gäller ett
år ....»;

21) de likalydande motionerna I: 567 av herr Per-Olof Hanson samt II:
680 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén, vari hemställts,

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

A) att riksdagen — i samband med behandlingen av de genom Kungl.
Maj :ts proposition nr 162 aktualiserade budgetfrågorna -— måtte besluta i
motionerna angivna höjningar av stämpelavgifterna samt i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om motsvarande ändringar i expeditionslösensförordningen,

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningsändring
;

22) de likalydande motionerna 1:568 av herr Per-OIof Hanson och II:
681 av herr Kollberg, vari hemställts,

»att riksdagen, därest riksdagen fattar beslut om införande av allmän varuskatt
i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som framlagts i
propositionen nr 162, måtte, med konstaterande av att förslaget till förordning
icke innefattar bestämmelser som skulle föranleda uttagande av varuskatt
å tillhandahållande av varor eller tjänster som ägt rum före den 1
januari 1960, besluta att första punkten i ikraftträdandebestämmelserna
skall ha följande lydelse:

1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande
inom riket av vara eller tjänsteprestation eller i fråga om införsel till
riket av vara, varom skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till beloppet fastställt,
slutits före den dag denna förordning utkommer av trycket»;

23) de likalydande motionerna I: 569 av herr Per-OIof Hanson m. fl. och
11:682 av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att vid antagande av förslaget till förordning om allmän varuskatt låta andra
stycket av 12 § 1 mom. utgå samt giva anvisningarna till sagda paragraf
följande lydelse:

»Frågan huruvida grkesmässighet ----försäljning av personlig lös egendom.

Tillhandahållande av kost — — — skattskyldighet för entreprenören.

Vid försäljning i kommission---— försäljas å auktionen.

Med konsument förstås den som förvärvar vara för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning såsom material
(se härom anvisningar till 18 §) vid yrkesmässig tillverkning av varor
för avsalu eller vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestationer med avseende
å varor, dock att den som fabriksmässigt tillverkar förbearbetade
byggnadsvaror skall anses såsom konsument, i fråga om inköp för sådan
tillverkning.

Efter motsvarande grunder avgöres om den, åt vilken tjänsteprestation
tillhandahålles, är att anse som konsument.

Eftersom fastighet icke är att hänföra till vara, följer av det sagda att
byggmästare, byggnadshantverkare och liknande äro att anse såsom konsumenter
vid förvärv av andra varor för sin verksamhet än de i nästföregående
stycke angivna förbearbetade byggnadsvarorna.

På motsvarande sätt äro utövare av personliga tjänster, exempelvis frisörer
men även läkare och tandläkare, att hänföra till konsumenter.

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

I fråga om icke-yrkesmässigt---upplagan till utgivaren.

Försäljning till konsument---tillhandahållande av tjänstepresta tion.

Med uttag ur rörelse förstås i 12 § varje ianspråktagande av vara för
annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning
såsom material vid yrkesmässig tillverkning av varor för avsalu eller
vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestationer med avseende å varor.
Till uttag hänföres således icke endast ianspråktagande av varor för personligt
ändamål utan även exempelvis överföring av en skrivmaskin från en
skrivmaskinförsäljares lager för användning på hans kontor»;

24) de likalydande motionerna I: 570 av herr Per-Olof Hanson samt II:
690 av herrar Nordgren och Stiernstedt, vari hemställts, att riksdagen — för
den händelse det i Kungl. Maj :ts proposition nr 162 framlagda förslaget om
allmän varuskatt i princip skulle antagas — måtte besluta att första delen
av moment a) och hela moment b) i 13 § förslaget till förordning om allmän
varuskatt måtte utgå;

25) de likalydande motionerna I: 571 av herrar Per-Olof Hanson och Gustaf
Henry Hansson samt II: 695 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl., vari
hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 162
med förslag till förordning om allmän varuskatt, m. m. måtte vidtaga de
ändringar och förtydliganden i förslaget som i motionerna begärts, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar
;

26) de likalydande motionerna 1:573 av herr Sveningsson m. fl. och II:
694 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte — i
den händelse förslaget i proposition nr 162 om införande av allmän varuskatt
bifalles -— besluta sådan ändring av 10 § 1 mom. punkt 1 i förslaget
till allmän varuskatt att vad angår plantor samtliga levande växter med undantag
av prydnadsbuskar undantages från skatteplikt, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring av berörda
lagtext»;

27) de likalydande motionerna I: 574 av herr Sveningsson och II: 689 av
herr Setterberg i Vilske-Kleva m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att ersättning för uppbörd och inlevererande m. m. av allmän varuskatt
skall utgivas i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer, samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring
i författningstexten;

28) de likalydande motionerna 1:575 av herrar Sveningsson och Yngve
Nilsson samt II: 697 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen — för den händelse förslaget om allmän varuskatt antages av
riksdagen — måtte besluta sådan ändring av övergångsbestämmelserna till
förordningen om allmän varuskatt, att varor och tjänster som levererats

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

37

respektive utförts men ej betalats före den 1 januari 1960 undgår retroaktiv
beskattning, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför
erforderlig författningstext»;

29) de likalydande motionerna I: 576 av herrar Yngve Nilsson och Sveningsson
samt II: 691 av herr Källenius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen,
för den händelse riksdagen i huvudsak antager det i proposition nr 162
framlagda förslaget till förordning om allmän varuskatt, måtte besluta att

1. från beskattning undantaga investeringar inom industri, jordbruk och
handel,

2. uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta härför erforderlig författningstext,
samt

3. antaga följande lydelse av 12 § 1 mom. samt av anvisningarna till 12 §
förordningen om allmän varuskatt.

12 §.

1 mom. Skattskyldighet åvilar, med de undantag som i 13 § sägs,

a) den som yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara,

b) den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig
tjänsteprestation,

för tillhandahållande av sådan vara eller tjänsteprestation till förbrukare
(konsument), så ock för uttag ur rörelsen av skattepliktig vara.

Anvisningar till 12 §.

Frågan, huruvida yrkesmässighet---försäljning av personlig lös egendom.

Tillhandahållande av kost — — — skattskyldighet för entreprenören.

Vid försäljning i kommission---försäljas å auktionen.

Med konsument förstås den som förvärvar vara för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning såsom material
(se härom anvisningar till 18 §) vid yrkesmässig tillverkning av varor
för avsalu eller vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestationer med avseende
å varor, dock att den som fabriksmässigt tillverkar förbearbetade
byggnadsvaror skall anses såsom konsument i fråga om inköp för sådan
tillverkning. Efter motsvarande grunder avgöres om den, åt vilken tjänsteprestation
tillhandahålles, är att anse som konsument.

Eftersom fastighet icke är att hänföra till vara, följer av det sagda att
byggmästare, byggnadshantverkare och liknande äro att anse såsom konsumenter
vid förvärv av andra varor för sin verksamhet än de i nästföregående
stycke angivna förbearbetade byggnadsvarorna. På motsvarande sätt
äro utövare av personliga tjänster, exempelvis frisörer men även läkare och
tandläkare, att hänföra till konsumenter.

I fråga om icke yrkesmässigt---upplagan till utgivaren.

Försäljning till konsument---tillhandahållande av tjänstepresta tion.

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Med uttag ur rörelse förstås i 12 § varje ianspråktagande av vara för
annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller servering eller användning
såsom material vid yrkesmässig tillverkning av varor för avsalu eller
vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestation med avseende å varor. Till
uttag hänföres således icke endast i anspråktagande av varor för personligt
ändamål utan även exempelvis överföring av en skrivmaskin från en
skrivmaskinsförsäljares lager för användning på hans kontor»;

30) de likalydande motionerna 1:577 av herrar Ebbe Ohlsson och Sveningsson
samt II: 687 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte i den händelse förslaget om allmän varuskatt av riksdagen
bifalles besluta sådan ändring i förslaget

1) att skatt å fabrikstillverkat, monteringsfärdigt hus av trä eller annat
elementmateriel skall utgå allenast å anskaffningsvärdet av i fabriksleveransen
ingående material,

2) att med anskaffningsvärdet i sådana fall skall anses 60 % av saluvärdet
av det monteringsfärdiga materialet, samt

3) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig ändring
av berörd lagtext;

31) de likalydande motionerna I: 578 av herr Alexanderson samt II: 700
av herrar Cassel och Björkman, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
undantaga tryckta skrifter från allmän omsättningsskatt, vilket om propositionen
i övrigt bifalles innebär att 10 § 1 mom. 7 förordningen om allmän
varuskatt skulle lyda »tryckta skrifter»;

32) de likalydande motionerna 1:580 av herr Torsten Andersson m. fl.
och II: 693 av herr Eliasson i Sundborn m. fl., vari hemställts,

att riksdagen — för den händelse motioner om avslag å Kungl. Maj :ts proposition
nr 162 icke kommer att av riksdagen bifallas — måtte besluta

1) att alla tidningar av dagspresskaraktär så ock tidningar och tidskrifter,
medlemsblad och personaltidningar med politiskt, religiöst, vetenskapligt
och fackligt innehåll måtte undantas från varubeskattning, samt

2) att i anledning därav 10 § 1 mom. punkt 7 i till propositionen fogat
förslag till förordning om allmän varuskatt erhåller följande lydelse: »7.
Tidningar av dagspresskaraktär så ock tidningar och tidskrifter, medlemsblad
och personaltidningar med politiskt, religiöst, vetenskapligt och fackligt
innehåll»;

33) de likalydande motionerna 1:581 av herr Eric Carlsson samt 11:699
av herrar Antonsson och Grebäck, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta,
att böcker måtte undantas från en allmän varuskatt, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»;

34) de likalydande motionerna I: 582 av herr Hagberg m. fl. samt II: 696
av herrar Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vari hemställts, »att riksdagen
måtte, därest den allmänna varuskatten införes, besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära utredning om därav föranledda erforderliga jämkningar
i nuvarande punktskattesystem»;

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

35) de likalydande motionerna I: 583 av herr Hagberg m. fl. och II: 684 av
herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte, för den händelse
riksdagen beslutar antaga förordning om allmän varuskatt i huvudsaklig
överensstämmelse med det i propositionen nr 162 framlagda förslaget, hos
Kungl. Maj :t hemställa om förslag till bestämmelser enligt i motionerna angivna
riktlinjer om restitution för varuskatt, som utgör del av kostnad för
investering i rörelse eller jordbruk, och därvid framhålla att förslaget bör underställas
nästa års riksdag;

36) de likalydande motionerna 1:584 av fru Hamrin-Thorell och 11:678
av fröken Elmén, vari hemställts, »att riksdagen, för den händelse Kungl.
Maj :ts proposition nr 162 angående allmän varuskatt skulle vinna dess bifall,
måtte besluta att grammofonskivor undantages från sådan skatt»;

37) de likalydande motionerna 1:585 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och
II: 686 av herr Kollberg m. fl., vari hemställts,

att riksdagen, för den händelse riksdagen fattar beslut om uttagande av
allmän varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse med det i propositionen
nr 162 framlagda förslaget, måtte besluta att i 46 § i förordningen efter dess
andra moment insättes ett nytt moment av följande lydelse:

»3 mom. Den skattskyldige äger vid redovisningen av preliminär skatt för
redovisningsperiod göra avdrag

a) därest skattebeloppet överstiger 100 kronor men ej 1 000 kronor med
fyra procent av vad som överstiger 100 kronor;

b) därest skattebeloppet överstiger 1 000 kronor men ej 6 000 kronor med
dels ett belopp om 36 kronor, dels med en halv procent av vad som överstiger
1 000 kronor, samt

c) därest skattebeloppet överstiger 6 000 kronor med dels ett belopp om
61 kronor, dels en kvarts procent av vad som överstiger 6 000 kronor.

Belopp som sålunda av den skattskyldige avdrages skall anses utgöra avhonom
erlagd preliminär skatt enligt denna förordning.»

38) de likalydande motionerna 1:586 av herrar Hermansson och Ferdinand
Nilsson samt II: 679 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen, därest propositionen nr 162 icke skulle avslås, måtte besluta,
att i 10 § förordningen om allmän varuskatt skall anges, att icke endast fartyg
med en nettodräktighet av minst 20 registerton skall undantagas från
allmän varuskatt utan också inregistrerade båtar, som är avsedda för yrkesmässigt
fiske, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig
lagtext»;

39) de likalydande motionerna I: 587 av herrar Jonasson och Sundin samt
II: 692 av herr Elmwall m. fl., vari hemställts, att riksdagen, därest propositionen
nr 162 icke skulle avslås, måtte besluta,

1) att byggnadsvaror samt investeringar i hantverk, industri, jordbruk,
skogsbruk, handel, fiske, trädgårdsodling etc. måtte undantagas från skatteplikt,
samt

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

2) att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj:t om utfärdande av härför
erforderliga tillämpningsföreskrifter, exempelvis genom riksskattenämnden; 40)

de likalydande motionerna I: 588 av herr Sigfrid Larsson m. fl. och
11:688 av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte förordna
om undantag från skatteplikt till allmän varubeskattning för de tekniska och
kulturella hjälpmedel, som av handikappade och lytesskadade används i rehabiliterings-
eller terapeutiskt syfte, såsom olika slag av invalidfordon och
invalidvagnar, rullstolar, proteser, hörapparater, talböcker etc»;

41) de likalydande motionerna I: 589 av herr Ringaby m. fl. och II: 683
av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av
Kungl. Maj :ts proposition nr 162 måtte, därest en allmän varuskatt skall införas
i huvudsaklig överensstämmelse med propositionens innehåll, besluta

1) dels att 10 § 1 mom. punkt 7 skall erhålla lydelsen:

»Tidningar och tidskrifter»,

2) dels att sista stycket av anvisningarna till 10 § skall erhålla lydelsen:

»Till tidningar och tidskrifter hänföras sådana publikationer, som enligt

utgivningsplan äro avsedda att under bestämd titel utgivas med minst fyra
å särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen. Skattefriheten
omfattar även utländska publikationer av angivet slag»;

42) de likalydande motionerna I: 590 av herr Spetz m. fl. och II: 685 av
herr Kollberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, därest beslut fattas om
införande av allmän varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag
som framställts i propositionen, måtte

1) besluta att 10 § 2 mom. i förslaget till förordning om varuskatt skall
utgå;

2) uttala att deklarationsförfarandet i överensstämmelse med innehållet
i 75 § skall utformas på sådant sätt att obehörig person icke kan taga del
av deklarationerna»;

43) motionen I: 517 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställts, »att riksdagen
måtte dels med verkan från 1 januari 1960 fastställa inkomstskatten
för aktiebolag till oförändrat 50 procent samt dels även i övrigt söka andra
utvägar att undgå en allmän omsättningsskatt i enlighet med vad i motionen
säges»;

44) motionen I: 523 av herr Ferdinand Nilsson m. fl., vari hemställts,

1) att omsättningsskatten icke bör omfatta genom avtal prisreglerade livsmedel,

2) att företagares uttag för den egna familjens behov av livsmedel ur
företaget måtte befrias från omsättningsskatt i den mån så icke enligt ovan
blir fallet, samt

3) att företagare som tvångsvis ålägges att biträda med uppbörd av omsättningsskattemedel
måtte för kostnader och besvär härmed beredas skälig
ersättning;

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

41

45) motionen I: 579 av herrar Birger Andersson och Möller, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att även nyhetstidningar av dagstidningskaraktär,
som utkommer en eller två dagar i veckan, skall undantas
från den allmänna varuskatten»;

46) motionen II: 629 av herrar Regnéll och Löfgren, vari hemställts, »att
riksdagen, för den händelse varuskatt beslutes, måtte antaga följande förslag
till övergångsbestämmelser:

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas:

1. Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande
inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före den 1 januari 1960
eller varom före nämnda dag slutits skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till
beloppet fastställt.

Förordningen äger icke heller tillämpning i fråga om införsel till riket av
varor, varom före den 1 januari 1960 slutits skriftligt avtal, däri vederlaget
blivit till beloppet fastställt.

Stadgandet i---sådana bestämmelser»;

47) motionen II: 635 av herr Nelander m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
vid behandling av proposition nr 162 — för den händelse den föreslagna
varubeskattningen godtages — från beskattning måtte undanta sådana publikationer,
som är att betrakta som organ för ideella, nykterhets- och kristna
organisationer och samfund — även för de fall särskild avgift erlägges för
tidningen i fråga»;

48) motionen II: 636 av herrar Hamrin och Nelander, vari hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av proposition nr 162 måtte — försåvitt den föreslagna
varubeskattningen godtas — från beskattning undanta alla nyhetstidningar,
inklusive alltså sådana som utkommer med allenast ett eller
två nummer i veckan»;

49) motionen II: 698 av herr Darlin m. fl., vari hemställts, att därest riksdagen
bifaller Kungl. Maj :ts proposition nr 162 sådan ändring vidtages i
10 § 1 mom. punkt 5, att även fartyg under 20 registerton som användes
vid yrkesmässigt utövande av fiske undantages från beskattning till allmän
varuskatt och att utskottet utarbetar förslag till erforderlig ändring av berörda
lagtext; ävensom

50) motionen II: 701 av herr Larsson i Stockholm, vari hemställts,

»att riksdagen, för den händelse Kungl. Maj:ts proposition nr 162 angåencje
allmän varuskatt skulle i princip vinna dess bifall, måtte besluta

1) att all yrkesmässig uthyrning av skattepliktiga varor — antingen den
sker tillsammans med försäljning av varor eller ej — skall beskattas endast
hos uthyraren,

2) att emballage skall jämställas med sådan råvara eller sådant material,
för vilket producent har rätt till skattefritt inköp, samt

3) att återförsäljare, vilken ej har skattepliktig omsättning, genom veder -

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

börande lokala skattemyndighet bör erhålla gottgörelse med ett belopp motsvarande
erlagd varuskatt på den vara som återförsäljes eller, i de fall då
återförsäljaren har skattepliktig omsättning men denna understiger det redan
skattebelagda inköpsvärdet, gottgörelse på motsvarande sätt bör utgå
med 4 % av skillnaden mellan inköpsvärde och skattepliktig omsättning».

De likalydande motionerna I: 567 och II: 680 behandlas av utskottet i annat
sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:517, 1:523, 1:570, 1:577, 1:579, 1:580,
1:581, 1:587, 11:629, 11:630, 11:631, 11:632, 11:633, 11:635, 11:636, 11:639,
II: 651, II: 652, II: 656, II: 658, II: 659, II: 660, II: 661, II: 662, II: 663, II: 668,
11:669, 11:670, 11:671, 11:672, 11:674, 11:678, 11:679, 11:680, 11:681, II:
682, II: 683, II: 684, II: 685, II: 686, II: 688, II: 689, II: 691, II: 694, II: 695,
II: 696, II: 697, II: 698, II: 700 och II: 701.

Propositionen

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen Första

avdelningen. Det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken.

I. Inledning, s. 31—32.

II. Det ekonomiska läget, s. 32—37.

III. Det statsfinansiella läget, s. 37—53.

IV. Den ekonomiska politiken, s. 53—70.

Andra avdelningen. Förslag till allmän varuskatt.

I. Inledning, s. 71—73.

II. Nuvarande förhållanden, s. 74—83.

III. Allmänna synpunkter på direkt och indirekt beskattning, s. 84—406.

IV. Olika former av generell indirekt beskattning, s. 106—112.

V. Olika former av skatt på färdigvaror, s. 113—205.

VI. Beskattning av tjänster, s. 205—233.

VII. Beskattningsförfarandet m. m., s. 233—328.

VIII. Detaljmotivering, s. 329—343.

IX. Departementschefens hemställan, s. 343.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

43

Motionerna

A. Allmänna synpunkter

Motionärerna i motionerna 1:528 och 11:639 erinrar om att
statens utgifter, i fast penningvärde räknat, från budgetåret 1950/51 till budgetåret
1954/55 per år steg nära 14 procent snabbare än inkomsterna. Under
åren därefter t. o. m. budgetåret 1958/59 steg utgifterna i genomsnitt 31 procent
hastigare än deras inkomstmässiga underlag. En »finanspolitik» som
under nära nog ett decennium utan hänsyn till arbetslivets realiteter tillåter
utgifter som intecknar en okänd framtids inkomster, som gör detta då vart
års egna skatter och avgifter stiger starkt och med oavbruten men på samma
gång tilltagande intensitet, en sådan »finanspolitik» måste ofrånkomligen
resultera i en kris, inte bara i en likviditetskris utan i en som går djupt. Väsentligare
än de påtagligt ekonomiska konsekvenserna är måhända de psykologiska
verkningarna. År efter år av nya och stigande utgifter underbygger
ett slags utgiftsbenägenhet i administrationen. Oavbrutet och snabbt stigande
statsutgifter har en tendens att, oavsett vilka skatteingripanden som försöks,
sluta i bestämda och växande underskott i den statliga hushållningen,
därför att medborgarnas känslighet mot ett skärpt skattetryck ökas och lätt
förvandlas till överkänslighet.

En internationell jämförelse, gjord under hänsyn till de speciella förhållanden
som bestämmer denna omständighet i de olika länderna, synes visa,
att den svenska statsutgiftsnivån i relation till den sammanlagda omsättningen
i det ekonomiska livet i vårt land redan för två år sedan låg högre än
i de stater som har den mest progressiva ekonomin. Motionärerna anser sig
kunna konstatera befintligheten av en de höga statsutgifternas ideologi och
hyser misstanken att de bestämmande själva förlorat kontrollen över utvecklingen.

Tre omständigheter — utgifternas höga stegringstakt, deras för höga läge
samhällsekonomiskt sett, den inbyggda automatiken -— gör det konstaterandet
ofrånkomligt, framhåller motionärerna vidare, att den statsfinansiella
krisen är djupgående samt oskiljaktig från den politik som förts och förs.
Den är så djupgående att finanspolitik av hittills tillämpat slag icke låter sig
driva utan ytterst svåra följder och att en aktiv penningpolitik med behövlig
grad av effektivitet knappast längre är möjlig.

Att försöka lösa denna kris på det närmast till hands liggande sättet —
genom att förstärka statens inkomster — går ej. Utrymmet för nya inkomster
till staten är starkt begränsat, särskilt i ett hårdnande internationellt
konkurrensläge. En ökning av det totala skattetrycket får alltid marginalverkningar.
Ju högre skattetrycket är i utgångsläget desto mer oberäkneliga
blir dessa verkningar, desto häftigare kan utslaget förmodas bli på sparandet,
riskviljan, valet mellan obeskattad fritid och beskattad arbetsförtjänst,
intensiteten i arbetslivet och kraven på kompensation i olika former. Möj -

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

ligheten att verkligen tvinga medborgarna till allmän underkastelse inför
ett påbud av detta slag är inte stora. Följden av skattepåbudet blir därför
påfrestningar på penningvärdet —- och sysselsättningen.

Den trots allt avgörande invändningen mot högskatteutvägen är emellertid
att krisens drivande faktorer inte försvagas utan snarare förstärks. Utgiftsläget
är alltjämt för högt, stegringstakten för snabb, automatiken för
tung. All sannolikhet talar i själva verket för att dessa den bestående statsfinansiella
balansrubbningens orsaker snarare blir än mer markerade, om
statsinkomsterna plötsligt skulle öka. Blotta föreställningen att pengar finns
till hands verkar utgiftsdrivande.

Det förslag till allmän omsättningsskatt i kombination med skärpta punktskatter,
som framlagts i syfte att begränsa behovet av statlig upplåning och
att samstämma budgetpolitiken med konjunkturutvecklingen, kan och bör
kritiseras i sina enskildheter. Hur befogat det än är att fästa uppmärksamheten
vid följderna på olika punkter av detta förslags genomförande, måste
den definitiva ståndpunkten bestämmas av mer allmängiltiga överväganden.

Den vid en förhållandevis jämn inkomstfördelning närmast tekniska frågan
om det sammanlagda skattetryckets fördelning mellan direkt och indirekt
skatt kan väl vara värd att objektivt undersökas. Den rätta tidpunkten
för åtgärder i syfte att rationalisera den indirekta beskattningen och att
nyansera mellan beskattningens huvudformer är emellertid icke då skattetrycket
skärps.

Regeringens nya skatteanspråk är, fortsätter motionärerna, trots sin
chockartade omfattning med regeringens egna politiska planering otillräckliga.
Utöver de nu anmälda kraven på medborgarnas arbetsförtjänster torde
finnas ännu osynliga inbakade behov av skattehöjningar, som efter en första
anpassningstid måste komma till uttryck.

Ett realistiskt och framtidsinställt alternativ i dag måste börja med omprövningen
av de generella bidragen, av hänsyn till den statsfinansiella situationen
och i syfte att göra den svenska statsbudgeten lämpad för medverkan
i en spar- och produktionsbefrämjande politik.

Motionärerna anger målsättningen för sitt ekonomiskt-politiska alternativ
vara att återställa statsfinansiell soliditet och likviditet och att därefter
lägga en fast grund för allmänna skattelättnader — för skattefrihet för visst
nysparande, för ökade avdrag vid beskattning av barnrika familjer, för avdrag
för utbildningskostnader samt för sådana reformer i företagsbeskattningen
som verkar kostnadspressande och underlättar spridningen av äganderätten
beträffande företagen till intressenter ur alla medborgargrupper.
För att genomföra den nödvändiga statsfinansiella saneringen torde både
detta och nästa budgetår komma att krävas. Under förutsättningen att samtidigt
stegringstakten i statsutgifterna bringas under kontroll, borde skattesänkningsreformerna
kunna börja sättas i kraft från och med ingången av
år 1962 för att därefter undan för undan ges ökat eftertryck. Det bör göras
klart att det sammanlagda skattetrycket icke kan lättas under själva saneringsperioden.
En lättnad på en punkt måste alltså under detta övergångs -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

45

skede motvägas av en skärpning på en annan. Mycket starka skäl talar för
reformer med faktisk verkan redan från den 1 januari 1960 i beskattningen
av de familjer där bägge makarna har yrkesarbete utanför hemmet och av
ensamstående mödrar. Med verkan från samma dag bör möjligheter skapas
för den skattemässiga utjämning mellan olika bokföringsår som krävs för
att öka den nya och mindre företagsamhetens konkurrenskraft. Sannolikt
är att ett visst skattebortfall i så fall uppkommer just under övergångsåren.
Denna risk måste täckas genom en höjning av den indirekta beskattningen,
av beskattningen på sprit, vin och tobak, genom vilken ett belopp av storleksordningen
100 milj. kr. kan beräknas inflyta under ett helt år.

Sammanfattningsvis uttalar motionärerna att deras alternativ minskar riskerna
för en brist mellan statens löpande utgifter och inkomster för närmast
framförliggande hela budgetår med ett belopp som ej oväsentligt överstiger
1 300 milj. kr. netto. Av detta utgöres mer än 1 100 milj. kr. av rena besparingar
och blott 200 milj. kr. av ökningar i statens inkomster: en 0,5 procent
höjd folkpensionsavgift samt höjd beskattning på sprit, vin och tobak.
Dessa senare skatteskärpningar motväges i allt väsentligt av lättnader i beskattningen
för familjer där bägge makarna är förvärvsarbetande och av
ensamstående mödrar samt av den rätt till förlust- och resultatutjämning
som skall medgivas för jordbrukare och andra mindre företagare. Statens
behov att låna pengar bör därutöver begränsas genom försäljning av aktier
i LKAB m. in. — med ett belopp som under år 1960 torde komma att uppgå
till ca 500 milj. kr.

I motionerna 1:540 och 11:651 framhålles att den statsfinansiella
bristsituation, som nu är för handen, till en väsentlig del kan ses
som ett naturligt och ofrånkomligt slutresultat av den allmänna ekonomiska
politik, som bedrivits här i landet under ett och ett halvt årtionde. Utvecklingen
under denna tid har kännetecknats av en år från år fortgående och
kraftig statlig utgiftsexpansion med åtföljande stegring av skattetrycket.
Utvecklingen under 1950-talet är härvid belysande. Sedan 1950-talets början
har nationalinkomsten i löpande priser ökat med ca 60 procent. Statens löpande
utgifter har under samma tid vuxit med 120 procent. Resultatet har
blivit att en växande andel av folkets och företagens inkomster disponeras
för statligt bestämda ändamål. Utgiftsexpansionen i vårt land har haft åtminstone
två särskilt betänkliga huvudddrag. För det första har den alltså
under det senaste decenniet gått ungefär dubbelt så fort som nationalinkomstens
stegring och för det andra har den skett utpräglat planlöst.

Motionärerna erinrar om att starka och bestämda krav från deras sida tidigare
rests på en fastare planering av den statliga utgiftspolitiken med
syfte att skapa bättre underlag för bedömning av nya eller utökade utgiftsengagemang
med hänsyn till befintliga eller väntade finansiella och personella
resurser. Dessa krav har inte mötts av förståelse från regeringens
sida. Regeringen och riksdagsmajoriteten avvisade så sent som i våras konkreta
förslag från motionärernas sida om väsentliga besparings- och andra
saneringsåtgärder beträffande budgeten för innevarande och nästa räken -

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skapsår. Den planlöshet, som kännetecknat den förda budgetpolitiken, leder
naturligen till slutsatsen att kravet på budgetplanering måste upprepas. Den
tidpunkt, då hälften av nettonationalinkomsten disponeras för ändamål bestämda
av offentliga myndigheter, synes eljest inte vara avlägsen. Motionärerna
uttalar att en stigande offentlig utgiftsnivå

a) ökar inflationsriskerna,

b) höjer kostnadsnivån,

c) verkar sänkande på produktiviteten,

d) gör de årliga »automatiska» utgiftsökningarna för de offentliga kassorna
till ett allvarligt problem samt

e) är identisk med en allt högre skattenivå.

Med den gränsen »inom synhåll», där det allmänna skulle bestämma dispositionen
av hälften av nationalinkomsten, står vi nu utan tvekan inför ett
budgetpolitiskt vägskäl.

Många statliga och kommunala utgifter representerar visserligen ett tillgodoseende
av nödvändiga gemensamma liksom välmotiverade individuella
behov av social och humanitär art och många luckor återstår att fylla. Men
icke desto mindre syns det ofrånkomligt, att den skedda, mycket snabba
utgiftsexpansionen nu reser frågan om den gräns, där andra synpunkter
än det med ena eller andra utgiftsändamålet avsedda syftet bör spela en avgörande
roll. Statsutgifterna måste mer än förut sättas i ett större och mera
allmänt perspektiv. Den avgörande vikten bör då fästas vid att en alltför
hög offentlig »utgiftsnivå» har en särskild och väsentlig problematik.

Motionärerna påpekar vidare att, om det besparingsprogram som framlades
från deras sida under vårsessionen hade godtagits av riksdagen, skulle
budgetunderskottet för 1959/60 reducerats till ett belopp som i stort sett
motsvarade den angivna målsättningen: att medge en viss underbalansering
av budgeten för budgetåret 1959/60 med hänsyn till konjunkturavmattningen,
vilket underskott inte borde göras större än att budgeten kunde under en
kommande period balanseras »automatiskt» då konjunkturen förbättrats,
och att söka få balans i budgethänseende för finansåret 1960/61 under förutsättning
av återgång till normal konjunktur och utan omsättningsskatt.
Då ansåg regeringen emellertid utgiftsbesparingar olämpliga och skattehöjning
som den enda vägen ur krisen, under det att motionärerna bedömde
som ofrånkomligt att söka dämma upp den ständiga stegringen av de statliga
utgifterna. Även i ett annat väsentligt avseende redovisades från motionärernas
håll en bedömning som skilde sig från regeringens. Motionärerna
ansåg att vid en återhämtning i konjunkturen, vilket den
ekonomiska politiken borde ha som ett självfallet mål att nå, så skulle
statens inkomster även vid oförändrade skattesatser komma att öka icke
oväsentligt mer än vad då aktuella prognoser angav. Den allmänna bedömning
av budgetläget, som motionärerna under vårsessionen gav uttryck åt,
har senare visat sig riktig.

I fråga om behovet av en allmän omsättningsskatt uttalar motionärerna
att en sådan åtgärd innebär ett så genomgripande ingrepp i vårt nuvarande

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 47

skattesystem och de enskilda människornas ekonomiska förhållanden, att
den rimligen inte kan komma ifråga för en budgetmässig förstärkning för
ett finansår, som i praktiken har till hälften avslutats. Bedömningen av de
statsfinansiella behoven för återstoden av innevarande budgetår kan med
andra ord inte få vara avgörande vid ställningstagandet till denna stora
fråga. I stället måste bedömningen ske med utgångspunkt från de mera långsiktiga
statsfinansiella utvecklingstendenserna där utsikterna för det närmaste
budgetåret, 1960/61, då i första hand blir de relevanta. Den praktiska
utgångspunkten för ett bedömande av det statsfinansiella behovet av en allmän
omsättningsskatt blir med andra ord, om det är möjligt att — med en
rimlig budgetpolitik i övrigt — nå balans i 1960/61 års budget utan omsättningsskatt.

I motionerna redovisas därefter de skäl som motionärerna funnit tala mot
den föreslagna allmänna omsättningsskatten. Det framhålles sålunda att
den skulle bli den utan jämförelse största skattehöjning som i ett steg någonsin
genomförts i vårt land. Den föreslagna skatten begränsar sig inte till
en omsättningsskatt på konsumtionsvaror utan omfattar även investeringsvaror.
Dessutom föreslås en särskilt skärpt beskattning av flytande och fasta
bränslen med en sådan utformning att produktions- och bostadskostnaderna
drabbas särskilt. Utslagsgivande för ställningstagandet till skatten måste bli
en bedömning ur mera allmänna ekonomiska synpunkter, där dess följdverkningar
i skilda hänseenden måste bli det väsentliga. Omsättningsskattens
allvarligaste problem sammanhänger givetvis med dess direkta prisstegrande
verkan, en allmän lyftning av kostnadsnivån och återverkningar
på löneavtalen, varigenom i sin tur kostnadsnivån kan pressas ytterligare i
höjden. — Just nu är förutsättningarna de sämsta möjliga för en pålaga av
omsättningsskattens typ. År 1960 är intecknat redan i betydande utsträckning
genom arbetstidsförkortning och genom pensionsobligatoriets ikraftträdande,
som medför att pensionsavgifter för första gången skall betalas
detta år. Härtill kommer alla de invecklade avlösningsproblemen inom
tjänstepensioneringen. Vidare står vi inför ett vittgående samarbete på utrikeshandelns
område, som gör det särskilt viktigt att våra produktions- och
konkurrensförutsättningar inte försämras.

Motionärerna anser vidare klart att pris- och kostnadsstegringen inte
kommer att stanna vid den föreslagna omsättningsskattesatsen fyra procent.
Stor risk föreligger för att omsättningsskatten genom sin kraftiga höjning
av kostnadsläget inom landet starkt försvagar de svenska företagens konkurrenskraft
gentemot utländska företag. Härigenom blir omsättningsskatten
också ett hot mot sysselsättningen. Vidare kan skattens genomförande
väntas medföra en fortsatt ansvällning av statsutgifterna. Har en allmän
omsättningsskatt genomförts som en permanent statlig inkomstkälla är
risken överhängande, att statsmakterna i ett kommande statsfinansiellt nödläge
genomför en höjning av procentsatsen. Härtill kommer att omsättningsskatten
är en dyr skatteform att administrera. Den kommer vidare att
drabba även stat och kommun i deras egenskap av varukonsumenter. Totalt

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skulle således den föreslagna omsättningsskatten höja statens kostnader
med ca 115 milj. kr. per år och kommunernas med ca 85 milj. kr.

På anförda skäl avstyrker motionärerna det i propositionen nr 162 framlagda
förslaget till allmän omsättningsskatt.

Motionärerna kommer härefter in på frågan hur en budgetförstärkning
skall kunna nås. Härvidlag uttalas i motionerna att genom misstagen i fråga
om budgetpolitikens planering och skötsel, statsfinanserna bringats i det
läget, att intet politiskt parti anser att den nödvändiga statsfinansiella saneringen
kan nås utan någon form av skattehöjning eller annan finansiell
förstärkning av statsbudgetens inkomstsida. Uppfattningarna skiljer sig i
fråga om utgiftsbesparingarnas räckvidd samt om skattehöjningarnas omfattning
och utformning. Motionärerna anser att man bör genomföra denna
förstärkning genom utgiftsbeskärningar, viss punktskattehöjning samt viss
inkomstförstärkning, främst genom höjning av socialförsäkringsavgifter
som fördelas jämnare på alla medborgare.

I motionerna redovisas vissa förslag till utgiftsbesparingar vilka skulle
föranleda minskning av utgifterna å driftbudgeten för 1960/61 med ca 450
milj. kronor. Genom höjning av folkpensionsavgiften med 1,5 procent från
ingången av år 1960 skulle budgeten förstärkas med ytterligare 300 milj.
kronor. Vidare förordas inkomstförstärkning å ca 70 milj. kronor genom
slopande av vissa s. k. schablonavdrag.

Genomförandet av ovan angivna besparingar och budgetförstärkande åtgärder
leder till att det förut kalkylerade underskottet för 1960/61 i stort
sett täckes. Utanför kalkylen ligger emellertid kostnadshöjningar för löneförbättringar
för de statsanställda. Vidare är vissa reformer inom inkomstbeskattningen
så angelägna, att beslut härom snarast bör fattas, nämligen
genomförandet av rätt till öppen förlust- och resultatutjämning samt lättnader
i sambeskattningen och för ensamstående barnförsörjare. Inkomstbortfallet
genom dessa skattereformer kan beräknas till ca 75 milj. kronor,
varav dock endast 10 å 15 milj. kronor skulle falla på budgetåret 1960/61.
En ytterligare förstärkning av budgeten utöver angivna 820 milj. kronor
torde därför bli erforderlig. För att nå denna förstärkning bör en höjning av
vissa nu utgående indirekta skatter tillgripas. En genomgång av rimliga
möjligheter att nå erforderligt belopp visar att 180—190 milj. kronor synes
kunna erhållas genom höjning av beskattningen på sprit, vin och tobak.

I motionerna 1:548 och 11:658 framhålles inledningsvis att
den direkta beskattningen i vårt land är hög i jämförelse med flertalet andra
länders. Som följd härav har det s. k. skattetänkandet vunnit allt större
utbredning, innebärande minskad benägenhet till ökning av marginalinkomsterna.
Den inkomstförstärkning på 1 å 11/2 miljard kronor, som regeringen
bedömt som nödvändig, motsvarar en genomsnittlig höjning av
statsskatten med inte mindre än 30 procent. En sådan höjning av den direkta
skatten måste betraktas som orimlig. Mot bakgrunden härav och av
att den nuvarande indirekta beskattningen redan uppgår till cirka 45 pro -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 49

cent av den samlade direkta beskattningen skulle emellertid den föreslagna
skattehöjningen innebära en alltför hård belastning på såväl de enskilda
skattskyldiga som näringslivet, även om den genomföres i form avökad
indirekt beskattning. En sådan höjning av skattetrycket medför, att
en alltför stor del av medborgarnas inkomster tages i anspråk för den offentliga
verksamheten.

Motionärerna säger sig inte kunna godta en politik, som syftar till eu
permanent höjning av skattetrycket. Målsättningen måste i stället vara en
sänkning av det samlade skattetrycket. Det står emellertid klart, att de
statsfinansiella problemen för innevarande och därefter närmast följande
budgetår inte kan lösas enbart genom besparingar i den statliga verksamheten.
Motionärerna är därför beredda att godta även vissa inkomstförstärkningar
åt staten, men inom en viss begränsad ram. Vidare måste det klart
fastslås, att de skall vara av tillfällig natur, avseende att möjliggöra en nödvändig
budgetsanering under de närmaste två åren.

Mot en allmän varubeskattning som den föreslagna kan enligt motionärernas
mening flera invändningar riktas. Den tynger hårdast på dem som
har den svagaste skatteförmågan. Detta framträder särskilt, när såsom nu
föreslagits oumbärliga varor som livsmedel och kläder omfattas av beskattningen.
Vissa grupper föreslås visserligen skola få kompensation för den
kostnadsfördyring, som den allmänna varuskatten medför. I det syftet
föreslås viss höjning av barnbidragen och sänkning av den statliga inkomstskatten.
Denna kompensation ger förhållandevis litet åt inkomsttagare med
små inkomster. De lägsta inkomsttagarna kan överhuvudtaget inte kompenseras
genom ändring av den direkta beskattningen. Det bör också uppmärksammas,
att den föreslagna allmänna varuskatten skulle medföra
ökade kostnader för kommunerna.

Den statsfinansiella situationen och regeringsförslaget om en allmän varuskatt
har ytterligare aktualiserat behovet av en allmän översyn av skattesystemet
som måste sägas brista i enhetlighet och klara linjer. En allmän
översyn av vår skattepolitik framstår i detta läge som synnerligen angelägen
och bör snarast verkställas. En dylik utredning bör i första hand ta
sikte på en allmän och objektiv bedömning av olika skattetypers ekonomiska,
sociala och administrativa konsekvenser och ingående pröva hur
skattesystemet bör vara utformat för att på bästa sätt fylla sin funktion
i vårt lands ekonomi. Därvid måste även till ingående granskning upptagas
frågan om en bättre balans mellan den statliga och kommunala beskattningen.

Motionärerna framhåller vidare att i nuvarande konjunkturläge någon
större underbalansering av driftbudgeten inte kan tillåtas. Målsättningen
från nuvarande utgångspunkter måste vara, att driftbudgetbalans bör
uppnås redan för nästkommande budgetår. Det angelägnaste är härvid, att
besparingar genomföres på alla områden, där det kan vara möjligt. Budgetläget
är emellertid sådant, att underskottet för tillfället inte helt kan
täckas genom besparingar, varför vissa inkomstförstärkningar är nödvän 4

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

50 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

diga. Motionärerna förordar att inkomstförstärkning åstadkommes genom
vissa tillfälliga punktskattehöjningar. Tillsammans med besparingarna bör
dessa inkomstförstärkningar kunna eliminera den statliga budgetbristen
utan att risk behöver uppstå för inflationistisk inverkan eller för kostnadshöjningar
inom näringslivet.

Inkomstförstärkningarna i form av tillfälliga punktskattehöjningar skulle
i första hand drabba sprit och tobak med tillhopa ca 205 milj. kr. Vidare
föreslås en höjning av varuskatten och försäljningsskatten, av statens andel
av inkomsterna från Tipstjänst och Penninglotteriet och en höjning av
brevportot, vilket tillsammans beräknas ge ca 140 milj. kr. En särskild avgift
på eldningsolja, kol och koks beräknas ge 95 milj. kr., en avrundning
av schablonavdragen vid taxering ca 60 milj. kr. och en höjning av avgiften
till folkpensionerna med 0,5 procent 100 milj. kr. Dessutom föreslås uttagande
av en särskild budgetsaneringsavgift under en tid av två år med 1
procent på fysisk persons beskattningsbara inkomst och 2 procent på juridisk
persons beskattningsbara inkomst. Denna extraordinära avgift kan
beräknas ge 285 milj. kr. Tillsammans skulle den föreslagna inkomstförstärkningen
uppgå till ca 885 milj. kr. Då samtidigt besparingar föreslås
å 400 milj. kr. skulle budgetförstärkningen uppgå till ca 1 285 milj. kr. Till
nödvändiga och från motionärernas sida föreslagna utgiftsökningar finns
därmed ett utrymme av nära 300 milj. kr.

Slutligen uttrycker motionärerna önskvärdheten av att åtgärder snarast
vidtages för att skapa underlag för en fastare budgetplanering omfattande
en längre tidsperiod, lämpligen fem år.

I motionerna 1:558 och 11:668 uttalas, att en demokratisk skattepolitik
bör föras, vilket innebär att skatterna över hela linjen skall fördelas
efter bärkraft. Endast ett progressivt skattesystem, där skatten uttas
med högre procent vid högre skattepliktiga tillgångar, motsvarar detta krav.
Ännu mera odemokratiska är indirekta skatter, som för närvarande i form
av punktskatter och andra avgifter ger staten nära hälften av dess samlade
skatteinkomster. Indirekta skatter, som tas ut genom prishöjningar, har en
klar tendens att drabba regressivt, d. v. s. att ta en större procent av den
mindre inkomsten än av den stora.

En omsättningsskatt är till fördel för de stora inkomsttagarna och till motsvarande
nackdel för de små. Orsaken är att omsättningsskatten, även om
man från densamma räknar den föreslagna kompensationen, i de flesta fall
innebär ingen eller endast obetydlig progressivitet och i många fall blir direkt
regressiv. Den bidrar sålunda till att minska totalskattens progression,
d. v. s. den minskar skattetrycket relativt på de högre inkomsterna och ökar
det på de lägre.

Efter att med exempel ha visat att barnfamiljer och folkpensionärer trots
föreslagna kompensationsåtgärder får räkna med ökade utgifter om en 4-procentig omsättningsskatt införes, erinrar motionärerna om att därtill kommer
ökade bostadskostnader om höjd energiskatt genomföres samt höjd

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 51

kommunalskatt. Motionärerna kan därför inte acceptera en omsättningsskatt
eller över huvud taget under nuvarande förhållanden någon form av
höjd skattebelastning på de små och medelstora inkomsttagarna, eftersom
de redan nu är ytterst hårt pressade av skatter.

För att eliminera den brist på närmare 900 milj. kr., som beräknas uppstå
i årets driftbudget, återstår flera möjligheter som motionärerna finner kunna
utnyttjas. Man kan göra besparingar — främst på militärutgifterna — och
öka beskattningen på stora inkomster och förmögenheter. Skatten på förmögenheter
bör förhöjas till i genomsnitt 2 procent, varvid höjningen fördelas i en
stigande skala efter förmögenheternas storlek. Det skulle medföra en ökning
i skatteinkomsterna på lågt räknat 405 milj. kr. Beslutet vid vårriksdagen
om sänkning av bolagsskatten från 50 till 40 procent av den redovisade
vinsten, som ännu inte trätt i kraft, bör ändras, så att bolagsskatten
kvarstår vid nuvarande nivå. Härigenom skulle statens beräknade inkomster
öka med 250 milj. kr. per budgetår. Vidare bör en korrigering för bolagens
del ske av riksdagens beslut att från år 1960 till 1961 uppskjuta det fulla
ikraftträdandet av de skärpta bestämmelserna om lagervärdering. Genom
detta beslut kan man beräkna att lagerreserver på ett sammanlagt värde av
600 å 700 milj. kr. nästa år undandras beskattning. Vidare bör aktiebolagens
samtliga tillgångar taxeras och beskattas på samma sätt som sker med enskildas
förmögenheter. Hur mycket detta skulle tillföra statskassan är givetvis
utan närmare utredning omöjligt att närmare fastställa men uppskattningsvis
torde kunna sägas, att det rör sig om belopp på hundratals milj.
kr. I avvaktan på en utredning om permanent beskattning av aktievinsterna
bör enligt motionärernas mening en engångsskatt påläggas de kursstegringsvinster,
som ägt rum under de två senaste åren, varigenom statskassan tillföres
omkring 500 milj. kr. Åtgärder bör också enligt motionärernas mening
vidtas för att till det allmänna överföra enskildas vinster genom oförtjänt
markvärdestegring. Vidare skulle en skärpt skattekontroll, inriktad framförallt
på storbolagen, de stora inkomsttagarna och förmögenhetsägarna tillföra
statskassan stora belopp.

I motionerna 1:582 och 11:696 yrkar motionärerna skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning om jämkningar i nuvarande
punktskattesystem. Som motivering härför anföres i huvudsak följande.
Beskattningsområdet för nu utgående punktskatter är godtyckligt, och skatterna
medför en icke önskvärd effekt på konsumtion och produktion. Vissa
varor är för närvarande så hårt belastade, att varuskatten kan förväntas få
den effekten att avsättningsmöjligheterna ytterligare begränsas. Härigenom
kommer de tillverkande företagen i ett försämrat läge, vilket också får verkningar
i sysselsättningshänseende. Till det anförda må endast fogas den
synpunkten, att punktskatterna och varuskatten försvårar de mindre köpkraftigas
möjligheter att förvärva de av sådana skatter starkt fördyrade varorna.
Detta sker på ett irrationellt sätt och innebär en icke önskvärd inskränkning
av konsumtionsvalet. De nu beskattade varornas bärkraft har

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

icke analyserats, och riksdagen kan vid ett införande av den allmänna varuskatten
icke bedöma effekten av dessa dubbla skatter. Enligt motionärernas
mening föreligger en allvarlig risk för att vissa varor icke kan bära den
ökade belastningen. Taxeringsorganisatoriskt är det föreslagna systemet med
dubbla skatter, vilka administreras av olika myndigheter, högst otillfredsställande.
Onödigt besvär åsamkas tillverkare och detaljister genom en sådan
ordning.

B. Motioner rörande ändringar i förslaget till förordning om

allmän varuskatt

I. Förordningens giltighetstid

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:563 och 11:674 rörande
varuskatteförordningens giltighetstid uttalas, att ett beslut av riksdagen om
en icke tidsbestämd omsättningsskatt utan tvekan kommer att av folkopinionen
uppfattas så att skatten skall bestå för all framtid och efter hand
kompletteras med nya indirekta skatter.

En tidsbestämning av lagen till ett år ger möjlighet att i nästa års riksdagsval
få besked från landets väljare hur de ser på omsättningsskatten och principerna
för beskattningen över huvud taget. Frågan är av sådan vikt och betydelse
för de bredare folklagrens levnadsstandard, att det måste anses vara
ett legitimt krav att folket i val får ge sin mening till känna om detsamma.

II. Yrkanden om skattefrihet

a) Skattefrihet för investeringsvaror

I motionerna 1:571 och 11:695 anföres att propositionsförslaget
att investeringsvaror icke skall vara undantagna från skatteplikt kommer
att medföra en fördyring av de varor, som tillverkas av industrien. Vad särskilt
angår varvsindustrien kommer varuskatten för ovannämnda varor att
leda till ökade fartygspriser. En utveckling i sådan riktning är till stort men
för svenska rederier. Med hänsyn till konkurrensen från utländska varv kommer
den föreslagna beskattningen av investeringsvaror att vara till stor skada
för svensk varvsindustri. Av anförda skäl bör investeringsvarorna därför
vara undantagna från skatteplikt.

Motionärerna i motionerna 1:576 och 11:691 framhåller bl. a.,
att en belastning av investeringarna för produktion och distribution innebär
en kedjebeskattning med följd att den slutliga produkten kommer att
belastas med mer än 4,2 procent. Verkningarna av kapitalvarubeskattningen
uppträder vidare ytterst ojämnt och kan i många fall innebära, att skatten
icke går att övervältra på den slutlige konsumenten. Den fördyring av färdigvarorna
som uppstår vid övervältring av skatten på investeringarna sker
vidare helt godtyckligt. Den väsentligaste synpunkten är dock att vår kon -

53

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

kurrensförmåga inom och ntom landet allvarligt försämras genom en beskattning
av det slag som föreslås i propositionen. Motionärerna yrkar därför,
att investeringar inom industri, jordbruk och handel undantages från
beskattning. Tekniskt torde detta enklast lösas genom ett restitutionsförfarande
i samband med att respektive investering slutförts.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:583 och 11:684 anföres
i huvudsak följande. Ökad mekanisering och rationalisering inom industri,
jordbruk och handel utgör en av de viktigaste förutsättningarna för ekonomiskt
framåtskridande. För bibehållande av näringslivets konkurrenskraft
är det angeläget att de på grund av prisutvecklingen starkt fördyrade
kostnaderna för produktionsapparatens utbyggnad, förbättring och underhåll
icke ytterligare ökas genom skatt på därför erforderliga investeringsvaror
och tjänsleprestationer. Detta problem har för närvarande en alldeles
särskild aktualitet med hänsyn till de påfrestningar för vilka vårt näringsliv
kommer att utsättas i samband med förverkligandet av de europeiska
integrationssträvandena på det ekonomiska området. Icke minst med
tanke på angelägenheten av en god sysselsättning är det av utomordentlig
vikt att vårt näringsliv icke diskrimineras så att konkurrensförmågan försvagas
på världsmarknaden eller gentemot utländska till Sverige exporterande
företag. Den föreslagna varuskatten skulle komma att drabba investeringsvarorna
på samma sätt som en med varuskattens skattesats uttagen investeringsavgift.
Investeringsavgiften tillgreps som bekant på sin tid såsom
en tillfällig åtgärd i syfte att åstadkomma ett uppskov med vissa av konjunkturpolitiska
skäl i och för sig önskvärda investeringar, och olämpligheten
av dess bibehållande utöver en klart begränsad tidsperiod framhölls
oavlåtligt, icke minst från finansministerns sida.

En direkt befrielse av investeringsvarorna från varuskatt är förenad med
stora tekniska svårigheter, i det att det måste bli ytterst vanskligt för en
säljare att i det enskilda fallet bedöma huruvida förvärvet sker för investeringsändamål.
Problemet kan emellertid lösas genom ett restitutionsförfarande.

Restitutionsbestämmelserna behöver icke nödvändigtvis utformas så att
alla inköp och tjänsteprestationer, som rent tekniskt kan hänföras under begreppet
investeringar, skall berättiga till restitution. Bestämmelserna behöver
icke gå längre än till ett tillgodoseende av intresset att utvecklingen
av produktions- och distributionsapparaten icke allmänt sett i väsentlig mån
fördyras. Med hänsyn härtill och för att förenkla det tekniska förfarandet vid
restitution bör investeringar som avser reparation och underhåll kunna lämnas
utanför det restitutionsberättigade området. Likaså framstår det såsom
befogat att uppställa ett visst minimibelopp för meddelande av restitution
samt att jämväl i övrigt giva reglerna en förenklad och generell konstruktion.
Restitutionsrätten bör sålunda begränsas till investeringar, avseende förbättringsarbeten
och nyanläggningar. Härigenom vinnes den fördelen att i
stort sett allenast investeringar, för vilka kostnaden icke omedelbart får

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

avdragas vid inkomsttaxering, grundar sådan rätt. En annan konsekvens av
syftet med restitutionen är att sådan bör medgivas endast för varuskatt som
hänfört sig till investeringar, vilka direkt utnyttjas i produktion eller distribution.
Investeringar i exempelvis personalbyggnader bör sålunda icke
medföra rätt till restitution. Med hänsyn till skattens konstruktion bör i fråga
om grundförbättringar på fastighet och förbättringsarbeten på maskiner och
andra investeringsvaror, vilkas utförande utlämnats på entreprenad, endast
kostnaden för det beskattade materialet läggas till grund för återbäring.
Även i det fall att näringsidkare utför grundförbältring av investeringsnatur
på förhyrd fastighet bör restitution utgå enligt samma grunder som i fråga
om sådan förbättring å näringsidkaren tillhörig fastighet. Bestämmelser om
restitution för varuskatt i enlighet med vad i motionerna föreslagits hör
icke lämpligen hemma i en förordning om uttagande av varuskatt utan torde
böra meddelas i särskild författning, vartill Kungl. Maj:t bör låta utarbeta
förslag att föreläggas nästa års riksdag.

I motionerna 1:587 och 11:692 framhåller motionärerna att
enligt propositionsförslaget skattskyldighet föreligger för varor för byggnadsändamål
och andra investeringsvaror såsom maskiner, transportmedel

o. d., ehuru dessa varor är att betrakta som produktionsmedel i likhet med
råvarorna. Konsekvensen bjuder att även byggnads- och investeringsvaror
undantages från beskattning. Skattskyldigheten på dessa investeringsvaror
kommer att verka fördyrande på produktionen och bostadsbyggandet. Den
försvårar också konkurrensförhållandena för vårt näringsliv. Att på detta
sätt beskatta produktionen anser motionärerna ej vara i överensstämmelse
med en företagsvänlig politik. Med hänsyn härtill bör investeringsvarorna
undantagas från beskattning.

b) Skattefrihet för fartyg m. m.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:586 och 11:679 om
skattefrihet för inregistrerade fiskebåtar har bl. a. anförts att varuskatten
såvitt gäller fiskerinäringen direkt motverkar statsmakternas strävanden i
andra hänseenden. Denna näringsgren erhåller årligen statsmakternas stöd
bl. a. genom att fiskarna har möjlighet att få förmånliga lån från fiskerilånefonden
för anskaffande av fiskebåtar, motorer eller annan maskinell
utrustning. Vid vårriksdagen fastställdes den ordinarie utlåningsverksamheten
från fiskerilånefonden till 3,8 milj. kronor, och dessutom tillfördes
fonden genom tilläggsanslag ytterligare 5 milj. kronor, vilket motiverades
med sysselsättningssvårigheterna vid de mindre och medelstora varven. Om
regeringens förslag till allmän omsättningsskatt bifalles tvingas fiskarna
att erlägga en 4-procentig omsättningsskatt vid inköp eller reparation av
fiskebåtar som understiger en nettodräktighet av 20 registerton. Åtgärden
att skattebelägga de mindre fiskebåtarna är anmärkningsvärd då passagerar-
och lastfartyg med en nettodräktighet av 20 registerton eller däröver
undantagits från varuskatt. Det finns intet motiv att de fiskare, som

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 55

har mindre båtar och som regel också mindre inkomster, skall hårdare
skattebeläggas än de yrkesbröder som har större båtar och som regel också
större inkomster.

I motionerna 1:525 och 11:632 har erinrats om att kommittén
för indirekta skatter avsett att skatteplikten för fartyg skulle begränsas
till enbart lustfartyg. Om fiskefartyg under 20 ton skattebelägges
såsom förordats i propositionen kommer mer än två tredjedelar av
nuvarande fiskeflotta att omfattas. Denna av departementschefen uppenbarligen
icke avsedda effekt kan lämpligen rättas genom ett tillägg, innebärande
att inregistrerade fiskefartyg undantas från skatteplikt.

Det yrkesmässiga fisket har även uppmärksammats i de likalydande
motionerna 1:524 och 11:633 samt motionen 11:69 8.
Däri har framhållits att propositionen innebär att nästan alla fiskebåtar
som användes vid fiske i Östersjön samt en del av de fiskebåtar som användes
vid västkusten skulle bli skattepliktiga. En dylik godtycklig uppdelning
av båtar, som användes för samma ändamål, i skattepliktiga och icke
skattepliktiga kan inte vara berättigad. Det är ett enkelt rättvisekrav att
alla som bedriver samma näring under i övrigt likartade förhållanden skall
beredas samma lättnader. Därtill kommer att all statistik visar att de som
är hänvisade till att bedriva fisket med de mindre fiskebåtarna har de minsta
inkomsterna.

Som motivering för yrkandet i motionerna 1:571 och 11:695
om skattefrihet för speciella slag av fartyg samt fartygsinventarier in. m.
har uttalats att de svenska rederierna bedriver sin verksamhet i en mycket
hård konkurrens med utländska rederier. Det är därför synnerligen angeläget,
att den svenska sjöfartsnäringen icke belastas med några nya pålagor,
som kan medföra ökade svårigheter ur konkurrenssynpunkt. Motionärerna
förordar med hänsyn härtill följande ändringar eller för tydliganden
i propositionsförslaget.

Till den grupp av mindre fartyg, som föreslås skola varubeskattas, hör ett
icke ringa antal båtar, som används vid bogsering av större fartyg i och ur
hamnarna. Dessa bogserbåtar utför nödvändiga transporttjänster för de
större fartygen. Bärgningsbåtar, såväl större som mindre, gör mycket värdefulla
tjänster för handelsflottans fartyg. Så är även fallet med livräddningskryssarna.
Att de nu nämnda båtarna hänföres till skattepliktiga varor
är orimligt, i all synnerhet som skatteintäkterna därav blir ringa. Samtliga
dessa båtar bör oberoende av sin storlek vara undantagna från skatteplikt.

Beträffande lösa inventarier, förråd av förbrukningsartiklar och liknande
å fartyg synes förekomma två mot varandra stridande uttalanden i propositionen
(s. 188 och s. 192). Då berörda egendom är avsedd för fartyg i såväl
utrikes som inrikes trafik, bjuder konsekvensen att alla varor av nu angivet
slag skall vara fria från skatt.

Enligt anvisningarna till 10 § hänföres inte till fartyg sådana farkoster, i
fråga om vilka förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande

56 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

till huvuduppgiften. Till denna grupp hör bl. a. flodsprutor och pontonkranar.
Då dessa farkoster i regel framdrives med egen maskin samt utför
tjänsteprestationer till fartyg i allmänhet, bör även de undantas.

Försäljning av varor för bruk å fartyg i utrikes trafik skall vara skattefri
men motsvarande undantag görs inte för den inrikes sjöfarten. Då utländska
rederier i en del länder med i regel väsentligt billigare driftkostnader
än de svenska äger bedriva kustfart här i landet i konkurrens med
svenska rederier, medför förslaget att dessa kommer i ett än mera försämrat
läge än för närvarande. Det kan icke vara rimligt att belasta de svenska
rederierna med en dylik extra pålaga, som de utländska rederierna kan
undkomma genom inköp i utlandet. I detta sammanhang påpekar motionärerna
även att den definition å utrikes trafik som departementschefen givit
å s. 340 i propositionen, nämligen att »med utrikes trafik förstås vad
som enligt gällande tullförfattningar är att hänföra till sådan trafik», bör
införas i anvisningarna till 1 §.

Vad beträffar tjänsteprestationer å fartyg med en nettodräktighet om 20
registerton eller däröver föreslås i propositionen generell skattefrihet. För
undvikande av tvister bör emellertid i första stycket av anvisningarna till
11 § i det där angivna exemplet göras ett tillägg med förslagsvis »t. ex. fartyg
nied en nettodräktighet om 20 registerton eller däröver, oberoende av
om fartygen äro sysselsatta i utrikes eller inrikes trafik». Därest motionärernas
yrkande om skattefrihet för bogser- och bärgningsbåtar, livräddningskryssare,
flodsprutor och pontonkranar bifalles, bör tjänsteprestationer å
dylika farkoster även vara undantagna från skatteplikt.

Enligt 11 § är tjänsteprestation skattepliktig, om den huvudsakligen har
avseende å skattepliktiga varor samt innefattar bl. a. servering. I anvisningarna
till nämnda paragraf angives, att med servering förstås tillhandahållande
av varor till förtäring på stället å därför iordningställd lokal eller
plats. Ombord å fartyg i utrikestrafik tillhandahålles varor till förtäring åt
såväl den ombordanställda personalen som passagerare. Sådan servering
sker i särskilda lokaler i fartyget. Då försäljning av varor avsedda för bruk
å fartyg i utrikes trafik skall vara skattefri, bör denna skattefrihet även
gälla sådan tjänsteprestation, som innefattar all slags servering av varor
ombord å fartyg i utrikes trafik. En uttrycklig bestämmelse härom bör införas
i anvisningarna till 11 §.

c) Skattefrihet för tidningar, böcker och andra trgckta skrifter

Yrkandet i motionerna 1:578 och 11:700 om skattefrihet för
tryckta skrifter motiveras bl. a. med följande uttalanden. Det synes inte förenligt
med tryckfrihetsförordningens anda att i beskattningsavseende behandla
olika slag av skrifter olika. Valet står mellan att ta ut omsättningsskatt
vid all försäljning av skrifter eller att undanta såväl tidningar och tidskrifter
som böcker. Den diskriminering som propositionen gör mellan å ena
sidan nyhetstidningar och medlemsblad m. m. samt å andra sidan alla andra
skrifter är måhända av liten ekonomisk betydelse om omsättningsskatten är

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Öl

låg. Tryckfrihetsskyddet är emellertid för vårt land av sådan betydelse att
även ingrepp av huvudsakligen principiell betydelse måste motarbetas. Härtill
kommer att det säkerligen inte är realistiskt att räkna med att skattesatsen
på lång sikt hålles låg. Särskilt inte om skatten skall användas såsom ett
konjunkturpolitiskt instrument. Bl. a. genom Unescos utredningar har uppmärksamheten
fästs på faran av att försvåra handeln med böcker genom
tullar och andra pålagor.

Motionärerna framhåller vidare att genom omsättningsskattens utformning
åtskilliga av de försäljare, som bokförläggarna har på arbetsplatserna
och inom föreningsväsendet, skulle finna det lämpligt att begränsa sin försäljning
så att de ej överskrider gränsen för vad som medför skatteplikt,
vilket förefaller vara synnerligen betänkligt. Propositionen medför också en
orimlig förmånsställning för utländska skrifter av alla slag. Bl. a. för veckotidningar
från Danmark, Finland och Norge kan detta förhållande bli av
betydelse.

Bland tekniska skäl mot omsättningsskatt på böcker nämner motionärerna
den bruttoprissättning som näringsfrihetsrådet med särskilt beaktande av
den svenska bokhandelns kulturella betydelse lämnat bokförlagen tillstånd
att upprätthålla. Genom bruttopriserna, som även utgör underlag för beräkning
av royalty till författaren, omöjliggörs inbakning av skatten i priserna.
Skatten måste därför räknas ut av försäljarna med hjälp av vidlyftiga tabeller.
Motionärerna påpekar slutligen att en beskattning av tryckta skrifter
inte resulterar i färre och bättre böcker, därom är alla sakkunniga ense.

Till stöd för yrkandet om skattefrihet för böcker imotionerna 1:581
och 11:699 har bl. a. anförts att det är synnerligen diskutabelt att beskatta
boken, som dock är vårt främsta kulturmedel, i en tid när den har
svårt att hävda sig mot radio och television. I bokutredningen (SOU 1952:
23) redovisas, att bokkonsumtionen i stor utsträckning är en prisfråga. Detta
visar att det inte ur kultursynpunkt kan vara riktigt att försämra bokens
möjligheter genom en allmän varuskatt. Motionärerna erinrar vidare om den
merbelastning som inträder för skol- och utbildningsväsendet genom att
kurs- och läroböcker belägges med en allmän varuskatt.

I motionerna 1:589 och 11:68 3, vari yrkats skattefrihet för
tidningar och tidskrifter, har framhållits att propositionen i detta hänseende
är ägnad att inge betänkligheter såväl av principiell natur som med hänsyn
till dess skattetekniska följder. Vad beträffar den principiella sidan av saken
erinrar motionärerna om att tryckfrihetsintresset har en på sitt sätt enastående
grundlagsskyddad ställning i vår rättsordning. Detta förhållande förbises
nutilldags allt oftare, allteftersom den fortskridande samhällsutvecklingen
säges nödvändiggöra att det allmänna i ökad grad ingriper reglerande. Den
föreslagna olika behandlingen i varuskattehänseende av olika grupper av
periodiska skrifter är utformad med hänsyn till skrifternas innehåll och periodicitet.
Av skäl som närmare utvecklats i motionen II: 683 anser emellertid
motionärerna att en slcattemässig differentiering av periodiska skrifter efter

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

kriterier, som i något avseende bygger på skrifternas innehåll eller periodicitet,
inte är godtagbar ur tryckfrihetsrättslig synpunkt. Det erinras också om
att tidningar och tidskrifter var fritagna från 40-talets allmänna omsättningsskatt.
1952 års kommitté för indirekta skatter utgick vidare från att nämnda
grupp av alster skulle vid en eventuell ny allmän omsättningsskatt vara skattefria
såsom de är i praktiskt taget alla länder med allmän varuskatt.

Vad angår de skattetekniska betänkligheterna mot en beskattning av periodiska
publikationer erinrar motionärerna om att 4 % pålägg medför att större
delen av den periodiska pressen vid lösnummerförsäljning måste tillämpa
priser med udda öretal. Detta förhållande kommer för de 18 000 återförsäljarna
och inte minst för allmänheten att verka såsom ett irritationsmoment. Den
förutsatta olika redovisningen av olika slag av tryckalster skulle vidare i hög
grad försvåra redovisningen för de större återförsäljargrupperna, i första hand
kiosk- och tobakshandlare. Svårigheterna för bokhandeln om undantag göres
för tidskrifterna blir inte tillnärmelsevis av samma storleksordning som de
svårigheter som uppkommer för övriga återförsäljargrupper om tidskrifterna
beskattas. Olägenheterna beträffande prissättning och skatteredovisning blir
inte mindre, då det gäller prenumerationsexemplar. Prenumerationspriserna
är redan fastställda för 1960 och tidningsutgivarna har mycket små möjligheter
att genom prishöjningar kompensera sig för en ev. skatt. Härtill
kommer att ett stort antal prenumerationer tecknas vid årsskiftet på postanstalterna,
men likviderna för dessa erläggs i sin tur av postverket till tidningsföretagen
först i februari. Det måste också föreligga svårigheter att avgöra
i vilken utsträckning prenumerationsavtal skall anses tecknade före
viss dag 1959.

Motionärerna påpekar slutligen att den svenska fackpressen arbetar under
ofta svåra ekonomiska förhållanden och i många fall kan existera endast
genom offervilja och idealitet. Kostnaderna för tidningsframställning och
distribution kommer under 1960 att stiga avsevärt bl. a. genom de ökade
postavgifterna för tidningsrörelsen. Mot bakgrunden härav ter sig situationen
för åtskilliga tidnings- och tidskriftsföretag redan nn så besvärlig att
— även utan en varuskatt — utvecklingen mot allt färre tidningar och tidskrifter
torde komma att accentueras.

Motionärerna i motionen 11:636 har yrkat skattefrihet för alla
nyhetstidningar och åberopar som motivering att den i propositionen gjorda
gränsdragningen mellan olika slag av nyhetstidningar med hänsyn till läget
inom tidningsvärlden ter sig orealistisk. En rad tidningar (orts- och provinsorgan)
med utpräglad dagspresskaraktär utkommer med blott två, i vissa
fall endast ett nummer i veckan. Till den kategorien är att hänföra bl. a.
tidningar, som tidigare kunnat klassificeras som »dagliga», men som i rationaliseringssyfte
tvingats begränsa utgivningen. Därmed har emellertid
principiellt och innehållsmässigt sett ingen förändring ägt rum. Deras nyhetsmässiga
och opinionsbildande karaktär är alltjämt lika framträdande.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 59

I motionen 1:5 7 9 framhålles att Kungl. Maj :ts förslag innebär en
kategoriklyvning av dagspressen. Till denna press räknas också ett antal tidningar
som utkommer en eller två gånger i veckan och som har utpräglad
nyhetskaraktär. Enligt uppgift finns ett dussintal dylika tidningar som utkommer
två gånger i veckan samt ett trettiotal som kommer ut en gång i
veckan. Att lägga denna del av dagspressen under beskattning ter sig inkonsekvent
och är så mycket mer olägligt som det ofta rör sig om små tidningsföretag,
som i regel arbetar under tryckta ekonomiska omständigheter. Som
förmedlare av lokalnyheter har dessa en- och tvådagarstidningar ofta en
särskild betydelse.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:580 och 11:693 om
skattefrihet för tidningar av dagspresskaraktär och för skrifter med politiskt,
religiöst, vetenskapligt och fackligt innehåll har bl. a. anförts att flera
av de av skatten berörda tidningsorganen, framför allt de av politisk karaktär,
i allmänhet redan har betydande ekonomiska svårigheter att brottas
med. Deras utgivning möjliggöres i stor utsträckning endast genom att olika
intressegrupper ger dem pekuniärt stöd. Under sådana förhållanden blir
den föreslagna varuskatten en belastning av alldeles särskilt kännbart slag.
Av det 40-tal »publikationer med nyhetsinnehålb i vårt land som utkommer
en eller två dagar i veckan är de allra flesta organ för de i riksdagen
representerade politiska partierna. Således företrädes exempelvis centerpartiet
av inte mindre än 13 av dessa tidningar. En skattebeläggning som
den nu föreslagna, vilken lämnar de flesta och de största tidningarna av
olika politisk färg fria från skatt och vilka avskilts genom att en godtyckligt
vald gräns dragits endast med hänsyn till antalet utgivningsdagar,
kan icke vara riktig. Den är diskriminerande för det eller de politiska partier,
vilkas resurser i varje särskilt fall icke medger tätare utgivning, och
den kan icke anses fullgod ur demokratiska synpunkter.

Yrkande om skattefrihet för ideella organisationers medlemstidningar
framställes även i motionerna 1:518 och 11:63 0, därvid som
motivering åberopas bl. a. följande. Undantag från varuskatt skall enligt
propositionen gälla för t. ex. medlemsblad, där prenumerationsavgiften ingår
i medlemsavgiften. Det finns emellertid politiska, religiösa och andra
ideella organisationer, vilkas tidningsorgan i praktiken fungerar som medlemsblad,
även om särskild prenumerationsavgift uttas. Skall skatt utgå
på dessa tidningar, blir det i många fall en beskattning av rörelser, vilkas
uppgifter staten i andra sammanhang anser sig böra stödja. Då dessa tidningar
i regel inte förekommer i allmänna handeln, synes gränsdragningen
kunna ske på så sätt att medlemsorgan med i huvudsak informatorisk uppgift
och som inte distribueras genom allmänna handeln bör undantas från
allmän varuskatt.

I motionen 11:6 35 erinras om att åtskilliga ideella vecko-, månads-
eller kvartalspublikationer, organ för nykterhetsorganisationer, kristna
samfund, kyrkor och rörelser etc., tillhandahålles medlemmar och sym -

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

patisörer dels efter prenumeration genom postverket eller hos utgivaren,
dels gratis i missioneringssyfte. Den medlemsavgift som inbetalas till dessa
organisationer går oftast till en lokal förening eller församling, medan avgiften
för tidningen i de flesta fall inbetalas genom prenumeration enligt ovanstående.
Då det i propositionen avses att de publikationer, som tillhandahålles
medlemmar och sympatisörer utan annan avgift än medlemsavgiften
till organisationen, skall bli skattefria, anser motionärerna att samma
betraktelsesätt bör användas, om medlemsavgift inbetalas till en lokal avdelning
av organisationen eller samfundet och tidningsavgiften erlägges genom
prenumeration å posten eller direkt hos utgivaren. Eljest skulle en
särskild belastning komma på de sistnämnda organisationerna.

d) Diverse yrkanden om skattefrihet

I motionerna 1:569 och 11:682 framhåller motionärerna
bl. a. En väsentlig skillnad mellan kostnaden för hantverksmässigt framställd
vara och priset på en dylik som framställes fabriksmässigt skulle förorsakas
av en beskattning på förbearbetade byggnadsvaror, enär den hantverksmässiga
framställningen på arbetsplatsen icke belastas av varuskatt i
vidare mån än vad som faller på det obearbetade materialet, under det att
den fabriksmässigt tillverkade varan belastas med varuskatt på hela priset,
vilket inkluderar även arbetslöner och råmaterial, det senare även om det
i och för sig ej är skattepliktigt såsom grus och sand. Skillnaden blir än
mer markerad vid tillverkning av hela byggnadselement och färdiga trähus.
Med den utformning av beskattningen som föreslås i propositionen kan en
allvarlig snedvridning av konkurrensförhållandena uppkomma. En sådan
beskattning är vidare ägnad att motverka rationaliseringen på byggnadsområdet.
En jämnt fördelad och likformig belastning av varuskatt kan på
förevarande område åstadkommas genom att beskattningen skjutes ett led
tillbaka vad angår den fabriksmässiga tillverkningen av förbearbetat byggnadsmaterial.
Tillverkare av sådant material hänföres till konsumenter,
och dessa skall i följd därav erlägga skatt vid sina inköp. Någon skatt uttages
därefter ej på de färdiga produkterna. Härigenom vinnes att den
fabriksmässigt framställda varan belastas med lika stor varuskatt som den
på byggnadsplatserna tillverkade. Denna lösning torde icke vara förenad
med några tekniska eller administrativa komplikationer eftersom antalet
fabriker och tillverkare varom nu är fråga är till antalet begränsat.

Som motivering för yrkandet i motionerna 1:5 7 0 och 11:690
anföres i huvudsak följande. Undantagsbestämmelserna i 13 § och omnämnandet
i propositionen av ett särskilt gränsvärde, under vilket skatteplikt
icke skall föreligga, kommer med säkerhet att utnyttjas som motiv för att
underlåta att till myndigheterna redovisa omsättningsskatt även i de fall
omsättningen efter hand under året väsentligt överstiger det stipulerade beloppet.
Det torde även vara omöjligt att kontrollera när en omsättning överskrider
den angivna gränsen. Det har i propositionen icke givits tillräckligt

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

61

stöd för nödvändigheten att fastställa någon särskild gräns mellan skattepliktig
och icke skattepliktig omsättning. Därför bör första delen av punkt
a) i 13 § av ovan redovisade skäl utgå varefter punkt a) får lydelsen: vid
uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning. Vad
beträffar punkt b) om tjänsteprestation med avseende å kläder eller andra
textilvaror föreligger enahanda synpunkter. Bestämmelserna i fråga premierar
företagare utan fast driftställe, medan ordinarie företagare inom branschen
har att utkräva och inbetala omsättningsskatt. Även punkt b) bör av
dessa skäl utgå.

I motionerna 1:571 och 11:695 anföres, att tveksamhet uppkommit
om stuveriarbete skall anses vara hänförligt till sådana tjänsteprestationer
som är skattepliktiga. Dylikt arbete utföres som bekant vid lastning
och lossning av fartyg i såväl utrikes som inrikes trafik. Detta arbete kan
omfatta skattepliktiga varor. Av ordalydelsen till 11 § jämte därtill hörande
anvisningar framgår ej, huru den nu föreliggande frågan skall bedömas.
Departementschefens uttalande å s. 226 angående beskattning av transporttjänster
ger emellertid vid handen, att stuveriarbete skall vara undantaget
från skatteplikt. En uttrycklig bestämmelse i detta ämne bör i förtydligande
syfte införas i anvisningarna till 11 §.

Motionärerna i motionerna 1:573 och 11:694 anför. Genom
att plantor av perenna växter ej undantagits från skatteplikt, kommer en
icke obetydlig del av råvaruförsörjningen för jordbruket och dess binäringar
att bli beskattad. Detta blir framför allt fallet beträffande råvaror för
fältmässig odling av vissa trädgårdsalster. Så kommer exempelvis jordgubbsplantor,
vinbärs- och krusbärsbuskar, fruktträd m. m. att bli skattepliktiga
råvaror. Detsamma gäller i fråga om träd och buskar som användes
för läplanteringar till skydd för fältmässiga odlingar av olika slag. För att
jordbrukets och trädgårdsnäringens råvaruförsörjning konsekvent skall bli
befriad från varuskatt bör undantagandet utsträckas till att avse de nu
nämnda varugrupperna.

Till stöd för yrkandet att byggmästare m. fl. icke skall betraktas som konsumenter,
då det gäller förbearbetade byggnadsvaror, anföres i motionerna
1:576 och 11:691 bl. a. Den rationaliseringsprocess som
för närvarande pågår inom byggnads- och anläggningsindustrien kommer
att menligt påverkas av den föreslagna varuskatten, och dess utformning
strider emot vad som i propositionen anföres därom att skatten icke bör
tillåtas få en snedvridande effekt på nuvarande konkurrensförhållanden.
Den ekonomiska betydelsen av den beskattning som föreslås illustreras bäst
av att hyrorna i nyproducerade hus skulle komma att öka med mellan 1 kr.
och 1: 50 kr. per in2 och år. Annorlunda uttryckt kan fördyringen för bostäderna
beräknas till generellt 1,5 % av byggnadskostnaderna. Det framgår
som ett allmänt önskemål att alla tänkbara möjligheter till rationalisering
av bostads- och egnahemsbyggandet tillvaratages och att häremot
direkt verkande åtgärder undvikes. En fabriksmässig tillverkning av förbe -

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

arbetade byggnadsvaror synes kostnadsbesparande. Ur kontroll-, kvalitets-,
forsknings- och utvecklingssynpunkt äger den fabriksmässiga tillverkningen
företräden framför den hantverksmässiga. För att uppnå en likformig beskattning
av de företag, som tillverkar förbearbetade byggnadsvaror, och
av byggnadsföretagarna/entreprenörerna bör följande system komma till
användning. Tillverkarna av de förbearbetade byggnadsvarorna jämställes
med konsumenter och beskattas i följd därav för sina inköp. Deras försäljning
av färdiga varor underkastas därefter icke någon beskattning. Härigenom
behandlas den fabriksmässiga tillverkningen på exakt samma sätt som
den hantverksmässiga och någon snedvridande effekt på konkurrensförhållandena
uppstår icke.

I motionerna 1:577 och 11:6 87 framhåller motionärerna i
huvudsak följande. Uppföres bostadshus av fabrikstillverkat monteringsfärdigt
material kommer varuskatt att utgå å fahriksleveransens hela värde,
således inklusive i leveransen ingående arbetslöner, arkitektkostnader, omkostnadspålägg
o. d. Uppföres byggnaden på platsen av icke monteringsfärdig
materiel kommer däremot varuskatt att utgå allenast å materialvärdet.
I stor utsträckning är det moderna hemmet ett resultat av det tekniska
utvecklings- och rationaliseringsarbetet, som bedrivits av de stora
fabrikerna för monteringsfärdig husmateriel. En mycket stor del av de blivande
egnaliemsägarna planerar sitt förvärv av egna hem med sikte på att
själva kunna utföra en del av arbetet; en förutsättning härför är tillgång till
lätthanterligt, monteringsfärdig material. Införandet av varuskatt på monteringsfärdig
byggnadsmateriel på sätt i propositionen förutsättes skulle
innebära en diskriminering av tillverkarna av denna materiel utan att några
bärande skäl härför torde föreligga. Lika allvarligt är, att en blivande bostadsägare
belastas med högre kostnader för sin bostad för det fall han
väljer monteringsfärdig materiel. För att undvika den merbelastning, som
varuskatten innebär vid alla former av bostadsbyggande, är det i första
hand önskvärt att utesluta all byggnadsmateriel från beskattningen. Skulle
detta icke vara möjligt kan andra metoder väljas. Ett likformigt uttag av
varuskatt synes tekniskt väl genomförbart. Exempelvis kan föreskrivas, att
varuskatten på fabrikstillverkad monteringsfärdig byggnadsmateriel allenast
skall utgå å anskaffningsvärdet av i fabriksleveransen ingående material.
Ett alternativ härtill, som kan vara administrativt enklare, är att i
likhet med vad som föreslås för restauranger införa ett sådant förfarande,
att varuskatt uttages på en generell, proportionellt fastställd del av omsättningen.
Med ledning av i motionerna åberopad statistisk utredning skulle
skatt då uttagas på 60 procent av fakturavärdet av trähusleveranserna. På
elementhus skulle procentsatsen möjligen bli något lägre.

Till stöd för yrkandet att grammofonskivor undantas från allmän varuskatt
anföres i motionerna 1:584 och 11:67 8, att gammofonen
och grammofonskivan inte längre är en lyxvara förbehållen ett priviligierat
fåtal. Den står inte heller uteslutande i nöjets tjänst. Musikintresset i lan -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

63

det befinner sig i snabb tillväxt. Musiken blir för allt större delar av vårt
folk ett livsbehov, inte som ett flyktigt tidsfördriv utan som en allvarlig bildningsangelägenliet.
Man kan utan svårighet konstatera att grammofonskivan
är oundgänglig som material i musikbildningsarbetet. Den användes i skolorna
inom musikundervisningen, den nyttjas i musikcirklarna, musikskolorna
och vid kurser av skilda slag, den utgör också för den enskilde musikintresserade
ett oöverträffat hjälpmedel, då det gäller att lära känna och
lära sig förstå musiken i alla dess former. Åtskilliga folkbibliotek har också
börjat anskaffa skivbibliotek.

I motionerna 1:588 och 11:688 anföres bl. a. följande. Utöver
den allmänna statsfinansiella motiveringen har som skäl för en allmän varuskatt
bl. a. anförts dess betydelse som dämpande element i fråga om den
privata konsumtionen inför en antaglig konjunkturuppgång. Inget av dessa
motiv synes med nämnvärd bärighet kunna anföras som skäl för beskattning
av de handikappades terapeutiska och rehabiliteringssyftande tekniska
och kulturella hjälpmedel. För statskassan kan det, i förhållande till den
föreslagna varuskattens totala belopp, endast bli fråga om relativt små summor.
För de människor det här gäller blir det däremot på grund av deras
speciella sociala och ekonomiska situation fråga om relativt kännbara extra
kostnader. Den konsumtion varom här är fråga har ju därtill en social särprägel,
som gör att den principiellt icke kan jämställas med övrig privatkonsumtion.
Starka skäl synes således tala för att en beskattning av detta
område ej är i linje med den föreslagna varuskattens egentliga syfte i konjunkturpolitiskt
och statsfinansiellt avseende.

Som motivering för yrkandet, att den föreslagna bestämmelsen i 10 § 2
mom. förordningen om allmän varuskatt skall utgå, anföres i motionerna
1:590 och 11:685 följande. Såsom departementschefen i flera
sammanhang framhåller i propositionen bör undantag från beskattningen
bland annat av redovisningstekniska och kontrolltekniska skäl så mycket
som möjligt undvikas. För de skattskyldiga är det med tanke på de svårigheter
och de extra kostnader som varje undantag förorsakar ytterst angeläget
att ytterligare undantag utöver dem som stadgas i 10 § 1 mom. icke tillkommer.
Visserligen saknas anledning antaga annat än att Kungl. Maj :t för närvarande
skulle visa största återhållsamhet vid utnyttjande av det medgivande
som lämnas i paragrafens andra moment. Det bör emellertid framhållas
att, såsom bestämmelsen utformats, någon begränsning i Kungl. Maj :ts
befogenheter icke gjorts, och då ändrade förhållanden kan tänkas ge Kungl.
Maj :t anledning att av särskilda skäl undantaga ytterligare varugrupper från
beskattning, bör en dylik obegränsad befogenhet icke meddelas Kungl. Maj :t.
Då riksdagen numera är samlad under större delen av året, torde det icke
medföra några olägenheter, om frågor av denna art underställes riksdagen.

Motionären i motionen 11:701 anför till stöd för sina yrkanden i huvudsak
följande. Enligt propositionsförslaget skall varor som uthyres av

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

företag som icke därjämte driver försäljning bli beskattade två gånger. Först
beskattas varan, när den försäljes till uthyrningsföretaget. Därefter sker ny
beskattning vid uthyrning av samma vara genom att hyresbeloppet tages till
beskattning hos uthyrningsföretaget. Ägnar sig däremot uthyrningsföretaget
även åt försäljning undgås dubbelbeskattning. Departementschefens uttalanden,
vilka synes ha föga stöd hos lagtexten och anvisningarna, skulle säkerligen
om de godtoges leda till orättvis dubbelbeskattning och skapa svåra
gränsdragningsproblem. Motionären yrkar därför att all yrkesmässig uthyrning
av skattepliktiga varor — antingen den sker tillsammans med försäljning
av varor eller ej — skall beskattas endast hos uthyraren. Denne bör
enligt vanliga regler ha rätt till skattefria inköp av samtliga varor som är
avsedda att uthyras och/eller försäljas.

Av propositionen framgår inte klart hur emballage skall behandlas i varuskattehänseende.
Enligt motionärens mening är det rimligt att försäljaren
skall ha samma rätt till skattefritt avdrag såväl för sina inköp av varor i inskränkt
bemärkelse som för sina inköp av emballage. Emballaget bör därför
anses jämställt med sådan råvara eller sådant material, för vilket producent
har rätt till skattefritt inköp.

Bestämmelserna i 18 § 1 mom. i förordningen om allmän varuskatt innebär
att i de fall skattskyldig som driver yrkesmässig återförsäljning inköpt
skattepliktig vara, för vilken skatt erlägges av säljaren (producenten), har
återförsäljaren i sin tur rätt att vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning
göra avdrag för varans inköpsvärde. Så som lagbestämmelsen formulerats
synes den vara tillämplig endast om representanten för senare försäljningsledet
är skattskyldig. Dubbelbeskattning torde sålunda kunna uppstå,
när återförsäljaren inköper skattebelagda varor och sedan säljer dem vidare
till detaljist. Återförsäljaren är då icke skattskyldig och har icke rätt till
avdrag för inköpsvärdet. Lagbestämmelsen måste därför kompletteras så att
den icke avsedda dubbelbeskattningen undanröjes. Har återförsäljaren ingen
skattepliktig omsättning, från vilken han kan avdraga inköpsvärdet, bör han
från staten genom länsstyrelsens försorg erhålla gottgörelse med ett belopp
motsvarande 4 % av inköpsvärdet. På motsvarande sätt förfares i det fall
återförsäljaren visserligen är skattskyldig men hans skattepliktiga omsättning
understiger det redan skattebelagda inköpsvärdet; gottgörelsen kommer
därvid att utgöra 4 % av skillnaden mellan inköpsvärde och skattepliktig
omsättning.

III. Uppbördsersättning

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:519 och 11:631 framhålles
nödvändigheten av att ersättning utgår åt handeln, hantverket, servicenäringarna
m. fl. för kostnaderna i samband med redovisningen av allmän
varuskatt. Motionärerna anser det oriktigt, att staten tager i anspråk enskildas
tjänster utan ersättning. Särskild uppbördsersättning bör därför utgå med
1 procent av skattebelopp upp till 20 000 kr. per beskattningsår samt med

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 65

0,5 procent av den del av skattebeloppet som överstiger 20 000 kr. Det torde
vara obestridligt, att den som har en mindre rörelse får förhållandevis högre
redovisningskostnader, varför en procentuellt högre ersättning är motiverad
för skattebelopp upp till 20 000 kr.

I motionerna 1:574 och 11:689 framhåller motionärerna —
i anledning av departementschefens uttalande att särskild uppbördsersätlning
icke utgick i fråga om den allmänna omsättningsskatten -— att denna
skatt betraktades som en krisföreteelse, föranledd av då rådande förhållanden,
som kunde anses motivera, att enskilda medborgare åtog sig arbetsuppgifter
för det allmännas räkning utan att någon ersättning alltid behövde
ifrågakomma. Det är nu fråga om att införa en skatt, avsedd
även för normala förhållanden. Arbetsuppgifter, som då ålägges enskilda
näringsutövare från statens sida, synes böra ersättas. Vad angår den
allmänna varuskatten är det inte såsom beträffande källskatten fråga om
att redovisa skatt för företagaren själv och hans anställda utan det gäller en
arbetsuppgift av helt annan och mer allmän innebörd. Motionärerna anser
därför att skattskyldiga inom detaljhandeln och därmed likställda skattskyldiga
bör erhålla ersättning för det arbete, som ofrånkomligen är förenat med
uppbörd och uttagande av den allmänna varuskatten. Om den skattepliktiga
försäljningen understiger 15 000 kr. per år, bör ersättning icke utgå. För
skattskyldiga med en skattepliktig försäljning överstigande 15 000 kr. bör
utgå en grundersättning med 60 kr. per år, d. v. s. 10 kr. per redovisningsperiod.
Härutöver bör till dessa skattskyldiga utgå procentuell ersättning
i förhållande till den erlagda varuskatten.

Som motivering för yrkandet i motionerna 1:585 och 11:686
anför motionärerna i huvudsak följande. Det är principiellt oriktigt att enskilda
medborgare skall åläggas att utan direkt ersättning från det allmännas
sida fullgöra en sådan rent statlig funktion som uppbörd och redovisning
av skatt. Ett sådant system framstår som så mycket mera oegentligt,
när ifrågavarande skyldighet endast ålägges en viss kategori medborgare.
Även hänsyn till konsumentintressena talar för att ersättning skall utgå.
Det är nämligen angeläget att uttagande av en varuskatt icke föranleder
större höjning av priser på varor och tjänster än som direkt svarar mot skattebeloppen.
En lämplig avvägning av ersättningen synes enligt motionärerna
kunna erhållas, om vid inbetalning för en redovisningsperiod av skatt, som
överstiger 100 kr., den skattskyldige äger avdraga å belopp till och med 1 000
kr. fyra procent, å belopp därutöver till och med 6 000 kronor en halv procent
samt å belopp över 6 000 kronor en kvarts procent av skattebeloppet. Det förutsättes
att denna ersättning skall utgå endast i samband med preliminär
redovisning av varuskatt.

I motionen 1:523 anför motionärerna bl. a. Det har blivit en vana
att en samhällsordning, som ömtåligt värnar om arbetsmarknadens frihet,
pålägger företagarna arbeten och uppgifter utan någon som helst ersättning.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Källskatteuppbörden är ett exempel härpå. Det nu föreliggande förslaget om
varuskatt går vidare på samma mot företagarna föga hänsynsfulla väg. Man
enrollerar företagarna som skatteuppbördsmän, och man tycks anse självklart
att den uppgiften skall fyllas utan någon som helst rätt för dem, som
tas i anspråk för uppgifterna, att välja arbete eller att förhandla om anställningsvillkor.
Under åberopande härav föreslås i motionen att företagare,
som ålägges att biträda med uppbörd av omsättningsskattemedel, skall beredas
skälig ersättning för kostnader och besvär härmed.

IV. Ikraftträdandebestämmelserna

I motionerna I: 568 och II: 681 framhålles bl. a. att bestämmelserna
i 12 § förordningen om allmän varuskatt otvetydigt anger, att det
är själva tillhandahållandet av varan eller tjänsteprestationen som grundar
skattskyldigheten. I 16 § stadgas att influtet vederlag för en skattepliktig
vara eller tjänsteprestation skall hänföras till den skattepliktiga omsättningen
för den redovisningsperiod, varunder vederlaget influtit kontant eller
eljest kommit den skattskyldige till godo. Denna föreskrift är emellertid
en ren redovisningsbestämmelse. Föreskriften innebär icke att skatten i
stället för att vara en skatt på tillhandahållandet av varan eller tjänsteprestationen
skulle var en skatt på betalningar. På skattelagstiftningen måste
ställas det minimikravet att medborgarna i det ögonblick de genomför en
transaktion skall kunna avgöra, om den föranleder skattskyldighet eller ej.
Genom att skattebelägga alla efter den 15 oktober 1959 slutna avtal enligt
vilka leverans ej skall ske före årsskiftet åsidosättes detta minimikrav på
ett flagrant sätt. Propositionen framlades icke förrän den 20 oktober, och
under tiden den 16—20 oktober har icke någon näringsidkare ens kunnat
ana att av honom ingångna avtal som avser leverans efter årsskiftet skulle
bli belagda med skatt. Ännu obilligare blir resultatet, om denna retroaktivitet
skulle drabba även varor och tjänster, som enligt sådana avtal redan tillhandahållits
men för vilka betalningsanstånd beviljats till efter årsskiftet.
Den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen bör därför ändras
så alt sådant tillhandahållande av varor eller tjänsteprestationer efter den
31 december 1959, varom skriftligt avtal, däri vederlaget blivit till beloppet
fastställt, slutits före den dag förordningen utkommer av trycket, lämnas
obeskattat. Ett motsvarande stadgande bör meddelas i fråga om import
av varor, varom skriftligt avtal slutits före dagen för förordningens publicerande.

Till stöd för yrkandet i motion er n al: 575 och II: 697 anför
motionärerna, att det inom flera varuområden är vanligt, att varor säljes
fortlöpande på kredit och att betalning erlägges kvartals- eller månadsvis.
Inte minst är detta fallet inom handeln med livsmedel, specerier, färger
och kemikalier, järnvaror, pappersvaror in. in. Förekommer kvartalsbetalning,
varvid varorna för det sista kvartalet 1959 ej betalas förrän i början

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 19ö9 67

av januari 1960, torde köpmannen komma att själv helt få stå för omsättningsskatten
på de varor, som försålts fr. o. m. den 16 oktober 1959 t. o. in.
den 31 december 1959, trots att någon förordning om allmän varuskatt ej
varit i kraft under denna tid. Samma blir förhållandet beträffande reparationsarbete
o. d., som utförts av hantverkare, reparatörer etc. För att undanröja
dessa verkningar av beskattningen synes det motionärerna lämpligt
att en övergångsbestämmelse införes, innebärande att skattskyldig i sina
deklarationer enligt bestämmelserna i 21 § för år 1960 äger att som avgående
post från omsättningen göra avdrag med belopp som motsvarar alla ingående
varufordringar per den 31 december 1959.

I motionen II: 629 anföres bl. a., alt den föreslagna retroaktiviteten
i beskattningen i första hand drabbar avbetalningshandeln och annan
kreditförsäljning men även hantverkare. Ofta är det praktiskt taget omöjligt
för säljaren att reservera sig för omsättningsskatten. Uppenbarligen
är det högst otillfredsställande att säljaren, vilkens funktion i fråga om omsättningsskatten
endast är uppbördsmannens, skall nödgas själv betala en omsättningsskatt,
som han inte kunnat debitera köparen. Ett minimikrav är
att skatten åtminstone inte blir tillämplig på leveranser, som skett före
lagens ikraftträdande eller varom skriftligt avtal upprättats före lagens
ikraftträdande. Beträffande skattepliktig import av varor driver förslaget
retroaktiviteten ännu längre. Här skall enligt propositionen skatteplikt undantagslöst
inträffa, när importen sker efter den 1 januari 1960. Icke ens
beställningar, som grundas på avtal slutna före den 16 oktober, skulle således
gå fria från skatt. En sådan skillnad mellan importvaror och varor
som säljes inom landet förefaller helt omotiverad. Den diskriminerar importen
och företag, som direktimporterar. Enligt motionärernas mening bör
bestämmelsen om att varuskatt icke skall drabba beställningar, som skett
före viss dag, gälla likaväl vid import som vid försäljning inom riket.

V. Övriga yrkanden om ändringar i varuskatteförordningen

I motionerna 1:571 och 11:695 yttrar motionärerna bl. a.
Departementschefen har icke ansett sig kunna biträda ett från näringslivets
sida framlagt förslag om ett särskilt restitutionsförfarande i samband
med införandet av en allmän varuskatt. Då det ofta torde komma att inträffa
att en säljare av varor avsedda för bruk å fartyg i tveksamma fall anser
sig böra uttaga varuskatt, ehuru köparen anser sådan skatt ej böra ifrågakomina,
är det angeläget för att undvika en onödig fördyring av varan för
köparen, att säljaren har möjlighet att erhålla restitution för en felaktigt
uttagen varuskatt och därigenom kunna kompensera köparen för den merkostnad,
denne åsamkats till följd av den uttagna varuskatten. Av anförda
skäl är av stor vikt, att författningsförslaget kompletteras med föreskrifter
om ett restitutionsförfarande.

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Till stöd för yrkandet rörande utformningen av deklarationsförfarandet
i motionerna 1:590 och II: 685 anf öres i huvudsak följande.
I 75 § av förslaget till förordning om allmän varuskatt stadgas att innehållet
i deklaration som avses i förordningen — med visst undantag — icke
må yppas för annan än den som själv må taga del av handlingen. Denna
föreskrift, som har sin motsvarighet i andra skatteförfattningar, är i och för
sig självklar. Emellertid har i propositionen lämnats ett förslag till deklarationsförfarande
som skulle medföra att sekretess-skyddet bleve skäligen
illusoriskt. Såsom bilaga 3 till propositionen har fogats ett formulär till
sådan deklaration, varav framgår att deklarationen är avsedd att avlämnas
på baksidan av det inbetalningskort med vilket den skattskyldige skall insända
skattebeloppet. Riksdagen bör uttala att deklarationsförfarandet i
överensstämmelse med innehållet i 75 § utformas på sådant sätt att obehörig
person icke kan taga del av deklarationerna.

I motionen 1:523 föreslås bl. a. att företagares uttag av livsmedel
för den egna familjens behov skall vara undantaget från allmän varuskatt.
Som motivering för yrkandet anf öres bl. a. följande. Att företagarnas uttag
av livsmedel för den egna familjens behov belägges med omsättningsskatt
framstår som föga motiverat så mycket mera som dessa uttag ingår i deras
skattepliktiga inkomst och beskattas som sådan. Då dessutom enligt propositionen
innehavare av s. k. annan fastighet undantagits från beskattning
av naturaprodukter för eget bruk, då sådan inkomst föreligger, synes detta
utgöra ett skäl för att företagare med något större fastigheter icke skall
behandlas sämre.

C. Övriga beskattningsfrågor

I. Beskattningen av vin- och spritdrycker

Beträffande motiveringen för yrkandet i motionerna I: 528 och
II: 6 39 avseende beskattningen av vin- och spritdrycker hänvisas till redogörelsen
under A. Allmänna synpunkter. Yrkandet innebär att den del av
skatten å vin som utgår med viss procent av utminuteringspriset höjes med
4 procentenheter, att den i omsättningsskatten för spritdrycker ingående
grundavgiften höjes med 60 öre för liter, om dryckens alkoholhalt överstiger
40 volymprocent, med 50 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 35 volymprocent
och högst 40 volymprocent, med 40 öre för liter, om alkoholhalten
understiger 35 volymprocent.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:541 och 11:652 har
— i motionerna 1:540 och 11:651 — anförts bl. a. att konsumtionen av
starksprit nu gått tillbaka till den konsumtionsvolym, som rådde år 1954.
Nedgången i konsumtionen synes under senaste tiden ha avstannat. Det
finns därför anledning förmoda att konsumtionen stabiliserat sig på en

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 69

lägre nivå, och en begränsad höjning av skattesatsen kan därför beräknas
medföra viss ökning av skatteinkomsterna.

Vinkonsumtionens utveckling ger vid handen att även där ett visst utrymme
för en begränsad höjning av beskattningen finns. Skatten på spritdrycker
bör höjas (genom justering av avgiften) så att en total skattehöjning
uppnås av i genomsnitt 2 kr. per liter och skatten å vin höjas så att
vinpriserna stiger i samma relation, d. v. s. i genomsnitt med ca 8 procent.

Det i mo tion erna 1:551 och 11:659 framställda förslaget
innebär, att skatten höjes med 2 kronor per liter för spritdrycker, som innehåller
35-—40 volymprocent. En sådan skattehöjning medför en prisökning
av 8 procent. För övriga spritdrycker och för viner motsvarar höjningen en
prisökning av 8 procent. För de skäl, som anförts till stöd för yrkandena,
har redogörelse lämnats vid redovisningen under A. Allmänna synpunkter
av innehållet i motionerna 1: 548 och II: 658.

II. Beskattningen av tobaksvaror

I motionerna 1:528 och 11:639 yrkas att styckeskatten å
cigarretter höjes med 1,5 öre av skäl som framgått av redogörelsen för motionernas
innehåll under A. Allmänna synpunkter.

Motiveringen för yrkandet i motionerna 1:541 och 11:652
om en höjning av skatten på cigarretter med omkring 2 öre per styck återfinnes
i motionerna I: 540 och II: 651, för vilka redogörelse lämnats under
A. Allmänna synpunkter.

Motiven till yrkandet i motionerna 1:551 och 11:659 återfinnes
i motionerna I: 548 och 11:658, för vilka redogörelse lämnats under
A. Allmänna synpunkter. Den föreslagna höjningen utgör för cigarretter
2 öre/st., för cigarrer 8 öre/st., för cigarrcigarretter 4 öre/st., för röktobak
10 kr./kg, för tuggtobak 2 kr./kg och för snus 2 kr./kg.

III. Höjning av varuskatten och försäljningsskatten

I motionerna 1:551 och 11:659 föreslås att den nu gällande
varuskatten höjs såvitt avser varor som är umbärliga eller av mindre betydelse
i den enskildes konsumtion. Undantag bör göras för direkta födo- och
näringsämnen, såsom socker, sirap samt glass. Gällande skattesatser bör
justeras uppåt så att skatten på varje vara för sig stiger med 25 procent av
nuvarande skatt. I ökade intäkter för staten skulle detta på helt år ge ca 45
milj. kr. Försäljningsskatten, som utgår på vissa mattor och smycken samt
på grammofonartiklar som värdeskatt eller som styckeskatt, bör enligt motionärernas
mening höjas. Då den utgår i form av värdeskatt bör höjning
ske från nuvarande 20 procent till 30 procent. Där andra skatteformer tilllämpas
bör dessa uppjusteras i motsvarande grad. Staten skulle härigenom
tillföras ca 15 milj. kr. per år.

70 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

IV. Skatt å tips och lottsedlar

I syfte att tillföra staten ytterligare inkomster yrkas i motionerna
1:5 5 3 och 1 1:662 att riksdagen beslutar höja priset vid tippning med
5 öre per rad samt priset på lotter i penninglotteriet med 2 kronor per styck.
De sålunda ökade intäkterna från dessa verksamheter bör oavkortat tillfalla
staten.

V. Höjning av brevportot

1 motionerna 1:552 ocli 11:663 hemställes att avgiften för
brevportot höjes med 5 öre per försändelse. Statens vinst från postverket
skulle därigenom ökas icke oväsentligt.

VI. Slopande av vissa schablonavdrag

I motionerna 1:545 och 1 1:6 5 6 uttalas att den s. k. scliablonavdragsreformen,
som vidtogs år 1955, inte visat sig medföra sådan förenkling
av taxeringsarbetet som avsetts. Tvärtom har deklarations- och taxeringsförfarandet
i viss utsträckning tillkrånglats och försvårats. De taxeringstekniska
skälen för de ändrade avdragsreglerna har därför försvagats.
Motionärerna förordar följande åtgärder:

1. Omkostnadsavdraget vid taxeringen av inkomst av tjänst uppföres med
visst belopp dock alltid lägst 100 kronor. Avrundningen uppåt till närmaste
hundratal kronor slopas.

2. Med bibehållande av nuvarande maximikronor skall försäkringsavdraget
få utnyttjas till det belopp som motsvaras av erlagda premier. Schabloniseringen
av försäkringsavdragen, som innebär att ett visst minimiavdrag
för försäkringspremier alltid skall få göras oavsett storleken av faktiskt
erlagda premier, bör slopas.

3. Den beskattningsbara inkomsten skall i enlighet med tidigare gällande
regler avrundas nedåt till närmaste tiotal kronor.

Totalt skulle dessa justeringar medföra ett inkomsttillskott för statskassan
av ca 70 milj. kr. för helt år. Vidare uppkommer en ökning av skatteunderlaget
för kommunerna som representerar en inkomstförstärkning för
dem med ca 60 milj. kr. för helt år. Ändringen i schablonavdragsreglerna bör
gälla fr. o. m. inkomståret 1960, d. v. s. fr. o. m. 1961 års taxering. Detta förutsätter
att källskattetabellerna för år 1960 inte omarbetas. Utbytet av skattetabellen
kan ordnas på administrativ väg utan särskilda författningsbestämmelser
på samma sätt som regeringen förutsatt utbyte av skattetabellen
för genomförandet av de föreslagna nya skatteskalorna. Kungl. Maj:t
bör erhålla bemyndigande att förordna om det med utbytet av källskattetabellen
förenade förfarandet.

Även i motionerna 1:550 och 11:660 yrkas ändringar i schablonavdragen.
Motionärerna förordar att avdrag i förvärvskällan tjänst all -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 71

lid skall tillgodoföras den skattskyldige med verkliga beloppet. Vidare föreslås
att den beskattningsbara inkomsten vid taxering till såväl statlig som
kommunal skatt skall avjämnas inte som nu till närmaste 100-tal kronor
utan till närmast lägre tio-tal kronor. Visserligen innebär detta att taxeringsarbetet
blir något mer komplicerat, men vid jämförelse med det omfattande
administrativa arbete som en omsättningsskatt skulle föra med sig bl. a. för
de enskilda näringsidkarna framstår det dock som rimligt att genomföra
åtgärden som ett led i de åtgärder som är nödvändiga för att omsättningsskatten
skall kunna avvisas. Det merarbete i det ordinarie taxeringsarbetet,
som åtgärderna skulle föra med sig, framstår i sammanhanget som obetydligt.
För staten skulle åtgärderna innebära ökade inkomster med ca 60 milj.
kr. per år. Därjämte skulle kommunernas inkomster öka med ca 55 milj.
kr. per år.

VII. Budgetsaneringsavgift

Som skäl för yrkandet i motionerna 1:549 och 11:661 om
införande av en särskild budgetsaneringsavgift anföres följande. Motionärerna
som i annat sammanhang föreslagit att folkpensionsavgiften höjes
med 0,5 procent fr. o. m. den 1 januari 1960 erinrar om att de härigenom
erhållna medlen inte räcker till för avsedd höjning av folkpensionerna. Ej
heller får andra tillgängliga statsmedel tillgripas i sådan utsträckning att
budgetsaneringen äventyras. Det är icke lämpligt att skaffa ett medelstillskott
genom höjning av uttagningsprocenten för den direkta skatten. Det
höga skattetrycket i förening med den starka progressiviteten skulle sannolikt
medföra menliga verkningar vid ett sådant förfaringssätt. Medelsanskaffningen
måste ha en sådan form att den varken får sådana verkningar
eller drabbar lägre inkomsttagare särskilt hårt. Vidare måste den
vara av tillfällig natur. Mot bakgrunden härav synes det för folkpensionshöjningen
och budgetsaneringen erforderliga tillskottet kunna anskaffas
genom en särskild och på förhand tidsbestämd budgetsaneringsavgift. Denna
bör fr. o. m. den 1 januari 1960 utgå med 1 % på fysiska personers beskattningsbara
inkomster och med 2 % på juridiska personers beskattningsbara
inkomster. Uppbörd, taxering, m. m. skulle då kunna genomföras samtidigt
och på samma sätt som beträffande inkomstskatterna och förorsakar
sålunda inte särskilda kostnader eller en omfattande administrativ apparat.
De lägre inkomsttagarnas grundkonsumtion drabbas inte av en sådan avgift,
enär ortsavdrag och övriga avdrag verkställs innan avgiften blir aktuell.

VIII. Bolagsskatten

I motionen 1:517 ifrågasättes om icke i stället för en allmän omsättningsskatt
andra åtgärder bör övervägas för att ernå balans i budgeten.
Fråga om besparingar av olika slag samt om i vad mån för vissa ändamål
en ökad upplåning kan vara motiverad träder därvid i förgrunden. En vid

72

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

vårriksdagen beslutad sänkning av den särskilda inkomstskatten för aktiebolag
förefaller med hänsyn till beloppets storlek och andra omständigheter
även böra komma under förnyat övervägande. För ett bibehållande av
bolagsskatten på nuvarande nivå talar enligt motionärens mening konjunkturpolitiska
skäl. Vidare finner motionären det svårt att förstå hur
det skulle kunna framstå som lämpligt och ur social synpunkt rättvist att
bereda bolagen skattelindring med mycket stora belopp samtidigt som man
anser sig nödsakad att skaffa medel åt statskassan genom att lägga ökade
skattebördor på familjer med knapp bärgning.

Yrkande om bibehållande av nu utgående bolagsskatt har också framställts
i motionerna 1:560 och 11:67 0.

IX. Förmögenhetsskatten

I motionerna 1:558 och 11:668 erinras om att enligt årets
taxering uppgick de beskattningsbara förmögenheterna — alltså förmögenheter
över 80 000 kr. —- till 29 600 000 000 kr. varå förmögenhetsskatten uppgick
till 181,8 milj. kr. I förmögenhetsskatt uttas sålunda genomsnittligt
endast 0,6 procent av de beskattningsbara förmögenheterna.

Även bolagen bör enligt vad som framhålles i motionerna I: 561 och II:
671 erlägga skatt för sin förmögenhet. De stora rikedomar, som samlats i
bolagens ägo, är nu helt skattefria i den mån de överskrider värdet av de
aktier, som befinner sig i enskilda personers ägo. Det är lätt att påvisa att
så är fallet liksom att stora aktieinnehav befinner sig i bolagens ägo och alltså
undgår beskattning.

X. Varulagervärderingen

Att det fulla ikraftträdandet av 1955 års regler om varulagervärderingen
genom riksdagsbeslut vid vårsessionen uppsköts från år 1960 till 1961
betecknas i motionerna 1:561 och 11:671 som ett orättmätigt
gynnande av bolagen. En korrigering av vårriksdagens beslut i detta hänseende
finner motionärerna fullt befogad.

XI. Kursstegringsvinst på aktier

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:559 och 11:669 anföres
att kursstegringsvinster på aktier oftast tillfaller den enskilde aktieägaren
lika oförtjänt som markvärdestegringar tillkommer jord- och fastighetsägaren.
De bör därför beskattas betydligt hårdare än andra inkomster,
och en särskild permanent beskattning av kursstegringsvinster bör
genomföras.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

XII. Indragning av oförtjänt markvärdestegring

73

I motionerna 1:562 och 11:672 uttalas, att den del av förmögenheterna,
som uppkommit genom oförtjänt markvärdestegring -—
d. v. s. utan att ägaren gjort motsvarande insatser —- utgör ett särskilt
problem, brännande framför allt i och omkring tätorterna. Opinionen har
blivit allt större för att dessa värden skall indras till samhället. Det skulle
inte bara tillföra samhället inkomster — i hög grad berättigade, eftersom
markvärdestegringen oftast är ett resultat av åtgärder som vidtagits av samhället
— utan också rycka undan grunden för den spekulation i markvärden,
som leder till stigande byggnadskostnader och hyror. Frågan har grundligt
genomdiskuterats och senast behandlats av den statliga markvärdeutredningen,
som framlade sitt betänkande 1957. Det är enligt motionärernas
mening högt på tiden att en effektiv lagstiftning om indragning av dessa
vinster nu kommer till stånd.

I anledning av propositionen har till utskottet inkommit skrifter från
Aktiebolaget Elektrohelios, Aktiebolaget Lidingö Elverk, Aktiebolaget Sveriges
Litografiska Tryckerier, Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Föreningen
Svensk fackpress, Föreningen Sveriges mindre varv, Kemisk-tekniska
fabrikantförbundet, Kooperativa förbundet, Kungl. automobilklubben,
Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund, statens
nämnd för byggnadsforskning, Stockholms handelskammare, Svenska bokhandlareföreningen,
Svenska droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska murareförbundets stockholmsavdelning, Svenska
tidningsutgivareföreningen, Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges parfymeri-engrossisters förening, Sveriges skomakarmästarförbund
och Sveriges tvätteriförbund.

Utskottet

Frågan om den föreslagna varuskatten

Av det siffermaterial som redovisades i statsverkspropositionen till årets
riksdag framgick, att driftbudgeten för innevarande budgetår skulle sluta
i ett betydande underskott och att detta för nästa budgetår skulle öka ytterligare,
om inga budgetförstärkande åtgärder vidtogs. Finansministern förklarade
då — i januari — att han hade för avsikt att senare förelägga riksdagen
förslag om en skattehöjning ■— genom allmän varuskatt eller annorledes
— av sådan storlek som han ansåg erforderlig — angiven till en halv till
en miljard kronor. Regeringen visade inte någon vilja att under vårsessionen
medverka till beslut om förstärkning av budgeten på andra vägar. Frågan
om budgetens nödvändiga sanering uppsköts då till höstsessionen. Regeringen
har nu förelagt riksdagen förslag om införande av allmän varu -

74 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skatt in. in. Det är enligt utskottets mening anmärkningsvärt, att regeringen
icke företagit någon grundlig prövning av möjligheterna att åstadkomma
en sanering av budgeten på annat sätt, i första hand genom besparingar
i den statliga verksamheten.

I propositionerna nr 162 och 163 till höstriksdagen har Ivungl. Maj:t nu
framlagt sitt förut aviserade förslag om inkomstförstärkning. Proposition
nr 162 innehåller förslag om att en allmän varuskatt om fyra procent skall
införas från och med den 1 januari 1960 och i proposition nr 163 föreslås
höjning av energiskatten på vissa fasta och flytande bränslen. Sammanlagt
beräknas dessa åtgärder inbringa 1 625 milj. kr. för helt år. Samtidigt föreslås
en viss reduktion av den direkta inkomstbeskattningen. Trots detta
åstadkommes en skattehöjning netto på ca 1 300 milj. kr., vilket är den
största skattehöjning som i ett enda steg någonsin genomförts i vårt land.
Vidare föreslås att vissa grupper delvis skall kompenseras för omsättningsskattens
prisstegrande verkan. Med frånräknande av kostnaderna för dessa
senare åtgärder innebär det av Kungl. Maj :t nu framlagda programmet en
ökning av belastningen på medborgarna med netto 1 200 milj. kr.

Inför ställningstagandet till Kungl. Maj :ts förslag vill utskottet understryka
att den offentliga utgiftsnivån i vårt land efter de senare årens
snabba stegring nått en sådan höjd att en fortsatt ökning av de offentliga
utgifternas andel av nationalinkomsten måste väcka de allvarligaste betänkligheter.
Utskottet hänvisar härvidlag till motionerna 1:528 och 11:639,
I: 540 och II: 651 samt I: 548 och II: 658 (här nedan kallade motionerna).
Utskottet anser för sin del det vara nödvändigt att statsmakterna nu beslutsamt
går in för att begränsa den statliga utgiftsexpansionen och därmed
få statsutgifterna under fast kontroll.

Från den synpunkt, som här anlagts — och den hör enligt utskottets
uppfattning vara en av de grundläggande — är den omsättningsskatt som
Kungl. Maj :t nu föreslår den minst ändamålsenliga. Förslaget innebär nämligen
att en ny inkomstkälla av permanent karaktär och av väsentlig omfattning
skall ställas till statsmakternas förfogande. Därmed ökas riskerna
för att den statliga utgiftsexpansionen fortsätter som hittills, med negativa
följdverkningar på den allmänna ekonomiska utvecklingen och medborgarnas
ekonomiska rörelsefrihet. Den mera noggranna sovring av de offentliga
utgifterna, som en budgetpolitik av mera sparsamhetsinriktat slag skulle
på ett naturligt sätt medföra, kan befaras utebli.

I de förut refererade motionerna har framhållits, att utslagsgivande för
ställningstagandet till den föreslagna omsättningsskatten måste bli en bedömning
ur mera allmänna ekonomiska synpunkter och på längre sikt, där
skattens följdverkningar i skilda hänseenden måste bli det väsentliga. Särskilt
har motionärerna pekat på omsättningsskattens prisstegrande verkan,
på den allmänna lyftning av kostnadsnivån, som skulle framkallas, och
eventuella återverkningar på löneavtalen, varigenom i sin tur kostnadsnivån
skulle pressas ytterligare i höjden. Utskottet anser att Kungl. Maj:t

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 75

inte har tillräckligt beaktat de skadliga följdverkningar som här riskeras
och som måste betraktas som ytterst allvarliga. Det av finansministern i
propositionen förda resonemanget om de jämförelsevis små riskerna för en
allmän och fortlöpande kostnadsstegring i samband med en allmän omsättningsskatt
förefaller utskottet verklighetsfrämmande. Riskerna för att en
kostnadsinflation utlöses är tvärtom enligt utskottets bedömande påtagliga.
Skall det av finansministern förut refererade resonemanget ha reell mening,
måste finansministern förutsätta att det av en omsättningsskatt utlösta
hotet av kostnadsinflation skall motverkas genom en kreditåtstramning.
Riskerna för att en eljest icke uppkommande arbetslöshet framkallas
blir då betydande.

Den föreslagna omsättningsskatten avses omfatta inte endast konsumtionsvaror
utan även maskiner och andra investeringsvaror av direkt betydelse
för produktionslivets rationalisering och utbyggnad. Härigenom skulle
vissa, väsentliga produktionskostnader drabbas särskilt och en dubbelbeskattning
skulle vara inbyggd i systemet. Icke endast den färdiga varan i
handelsledet skulle fördyras av omsättningsskattens prispåslag utan även
den eller de maskiner som behövs för att framställa varan. Genom sin
konstruktion skulle den föreslagna omsättningsskatten på detta sätt få
ogynnsamma verkningar på den allmänna pris- och kostnadsnivån och på
de svenska företagens konkurrensförutsättningar gentemot utlandet.

Den föreslagna omsättningsskatten skulle till följd av en rad sammanträffande
omständigheter, som inträffar för vårt land år 1960, få särskilt allvarliga
konsekvenser. Dessa omständigheter har utförligt redovisats i motionerna.
Utskottet vill särskilt rikta uppmärksamheten på en, nämligen det
samarbete på det handelspolitiska området som vårt land skall inleda tillsammans
med övriga länder inom den s. k. sjustatsgruppen under nästa år.
Utskottet vill kraftigt understryka vad i motionerna anförts om att ytterligare
kostnadsstegringar genom en allmän omsättningsskatt och en generellt
förhöjd energiskatt måste befaras medföra allvarliga skadeverkningar
för vårt näringsliv. Detta gäller i synnerhet i nuvarande läge, då den höjda
kostnadsnivån inom vårt näringsliv är ett ytterst besvärande problem inför
en skärpt konkurrens på världsmarknaden. Den reflexionen anmäler sig, att
den inhemska ekonomiska politiken, främst då skatte- och budgetpolitiken,
inte har av regeringen på ett tillfredsställande sätt samordnats med de
handelspolitiska målsättningar och uppgifter vårt land ställes inför genom
tillkomsten av den gemensamma sjustatsmarknaden.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka, vilket även framhållits
i motionerna, att prisfördyringen på de drabbade varorna på grund av omsättningsskatten
och dess oundvikliga följdverkningar kan beräknas komma
att väsentligt överstiga fyra procent. Förutom själva omsättningsskatten —
vilken i och för sig skulle innebära ett prispåslag på 4,2 procent — har man
att ta hänsyn till de pris- och kostnadshöjande verkningar, som skulle uppkomma
genom det inbyggda elementet av investeringsskatt, den föreslagna

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

förhöjningen av energiskatten, de eventuella återverkningarna på löneområdet
samt priserna för jordbruksprodukter vid tillämpning av gällande
avtalsregler för prissättningen på jordbrukets produkter.

Den föreslagna skatten skulle vidare drabba stat och kommun i deras
egenskap av köpare och förbrukare av varor. Utskottet vill här beteckna
det som anmärkningsvärt, att departementschefen icke låtit i propositionen
redovisa fullständiga och klarläggande uppgifter härom. Först senare, efter
det vissa beräkningar framförts i motionerna, har utskottet från departementets
sida erhållit siffror om kostnadsbelastningen på stat och kommun.
De innebär, att staten skulle få en kostnadsökning enbart genom omsättningsskatten
av mer än 80 milj. kr. Därtill kommer kostnadsökningen på
grund av energiskatten om åtminstone 20 milj. kr. och i det närmaste
samma belopp för ökad skatteersättning till kommunerna. Den ökade kostnadsbelastningen
för kommunerna genom omsättningsskatten och den föreslagna
energiskattehöjningen skulle bli av ungefär samma storlek.

Samtliga de omständigheter som utskottet här redovisat och vilka var och
en för sig måste tillmätas en avgörande betydelse talar mot införande av
den föreslagna omsättningsskatten.

Till den ovan redovisade ökade kostnadsbelastningen skulle dessutom för
statens del komma de särskilda kostnaderna för den nya och utökade skatteadministrationen.
Kostnaden härför kommer säkerligen att vida överstiga
de ca 10 milj. kr. som nu angivits i propositionen såsom en preliminär
summa.

Till de ökade kostnader, som skulle falla på de offentliga myndigheterna
och därigenom ytterst på de enskildas skattsedlar, skall så läggas den kostnadsbelastning,
som skulle falla på handel, industri och hantverk. Enligt
förslaget skulle företagarna åläggas att utan ersättning handha uppbörden
av skatten och övriga uppgifter, som skulle hänga samman med omsättningsskatten.
Utskottet vill här inskjuta alt det i och för sig anser det obilligt
att ålägga de berörda företagargrupperna skyldighet att utföra ett sådant
kostnadskrävande arbete för statens räkning utan ersättning.

Av de redovisade skälen vill utskottet avslutningsvis särskilt framhålla ett.
Den nu förda politiken har lett fram till att cirka 40 procent av den s. k.
neltonalionalinkomsten i form av skatter och avgifter tas om hand av stal
och kommun. Den höga offentliga utgiftsnivån reser problem som med
hänsyn till dess betydelse för hela folkets levnadsförhållanden framför allt
på längre sikt är de mest brännande och allvarliga som statsmakterna nu
står inför och som borde påkalla effektiva åtgärder från samhällets sida.
Ansträngningarna måste därför enligt utskottets bedömande med målmedvetenhet
och fasthet riktas in på att i första hand skapa garantier mot eu
fortsatt ansvällning av statsutgifterna samt på en sanering av den statliga
ekonomien i syfte att bringa statsutgifterna under fastare kontroll.

Införes den nu föreslagna omsättningsskatten, raseras — i varje fall för
detta tillfälle —■ dessa möjligheter och slussarna öppnas för en fortsatt
ökning av de offentliga utgifterna. Enbart de regeringsförslag som nu föreligger
skulle medföra en ökning av de statliga utgifterna med mer än 250

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 77

milj. kr. för helt år räknat, vartill får läggas höjningen av kommunernas utgifter
på ca ett hundra miljoner kronor. Sammanlagt skulle således den
offentliga utgiftsnivån stiga med ca 350 milj. kr. redan i det första steget.
Enbart denna första utgiftssumma motsvarar drygt åtta procent av den
pesonliga inkomstskatten till staten. Då skulle i samma skattepolitiska operation
skattetrycket dessutom stiga med över 1 000 milj. kr. Totalt skulle
en ökning av belastningen på medborgarna uppkomma motsvarande ca trettiofem
procent av den statliga, personliga inkomstskatten.

De omständigheter, som angivits i de närmast föregående styckena, i förening
med de allvarliga återverkningarna på pris- och kostnadsläge, skattetryck
och allmänna produktionsförutsättningar, konkurrensförmåga och
sysselsättningsförhållanden anser utskottet innebära så allvarliga invändningar
mot det nu framlagda regeringsförslaget att det bestämt måste avvisas.

Det framgår av de framlagda, ovan refererade motionerna, att det är möjligt
att åstadkomma jämvikt i statens affärer under nästkommande budgetår
utan införande av den föreslagna omsättningsskatten. Detta kan visserligen
inte ske utan att utgifterna för vissa i och för sig önskvärda ändamål
reduceras samt alt vissa inkomstförstärkningar åstadkommes. Men
när saneringen av statsfinanserna genomförts bör det — under förutsättning
av fortsatt sträng sparsamhet och en näringsvänlig ekonomisk politik
som gynnsamt påverkar skatteunderlagets tillväxt — bli möjligt att genomföra
en successiv sänkning av skattetrycket.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till motionerna 1:528 av hr Ewerlöf
m. fl. och II: 639 av hr Hjalmarson m. fl., I: 540 av hr Aastrup m. fl. och
II: 651 av hr Ohlin in. fl. samt I: 548 av hr Ivar Johansson in. fl. och II: 658
av hr Hedlund in. fl. i vad de avser avslag på de i Kungl. Maj :ts proposition
framlagda författningsförslagen om införande av varuskatt in. in. Med
detta ställningstagande har utskottet ävenledes besvarat de likalydande
motionerna 1: 558 av herrar öhman och Helmer Persson samt II: 668 av
hr Hagberg in. fl. till den del däri yrkats avslag på Kungl. Maj :ts proposition.

I ett stort antal motioner har — förutom yrkande om avslag på Kungl.
Maj :ts förslag till förordning om varuskatt — framförts förslag om väl
motiverade ändringar i detsamma, för den händelse propositionen skulle i
princip antagas av riksdagen. Med det ställningstagande utskottet ovan
redovisat anser utskottet dessa motioner besvarade.

Utskottets yrkande i de avseenden som här behandlats framföres nedan
under punkten A.

Andra förslag om förstärkning av statens inkomster

Då utskottet således avvisat det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget om
införande av allmän varuskatt, uppkommer frågan om andra möjligheter
att nå den förstärkning av budgeten som synes erforderlig för att nå balans
nästkommande finansår. I de förut behandlade motionerna har angivits
förslag och riktlinjer härför. Häri ingår även förslag i syfte att förstärka

78

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

budgetens inkomstsida. Utskottet vill då uttala att en viss förstärkning av
inkomstsidan torde bli erforderlig. För att nå denna förstärkning anser utskottet
att en justering av de s. k. schablonavdragen bör kunna företagas.
Härför talar även taxeringstekniska skäl. Härtill återkommer utskottet i
det följande. Dessutom anser utskottet att en höjning av vissa nu utgående
indirekta skatter bör tillgripas. Enligt utskottets uppfattning bör en sådan
höjning begränsas till sprit, vin och cigarretter. Utskottet bedömer det möjligt
att på dessa varuslag genomföra en höjning av beskattningen så att ett
belopp av 180 å 190 milj. kr. för helt år därigenom tillföres staten.

Höjningen av skatten å spritdrycker bör av nykterhetspolitiska skäl helt
läggas på den fasta avgiften, vilken är graderad efter alkoholstyrkan. En
likformig höjning av de fasta avgifterna skulle innebära att den ursprungliga
spännvidden mellan spritdrycker av olika alkoholhalt skulle minskas.
Höjningen synes därför böra bli något mindre för de svagare sorterna och
något högre för de alkoholstarkare. I enlighet härmed föreslår utskottet att
den fasta avgiften för spritdrycker utformas på sätt framgår av denna uppställning.

Alkoholstyrka

Ny fast avgift
kronor

Höjning

kronor

under 30 procent.....

8:60

0: 60

30—34,9 procent ....

. ... 9:20

0: 70

35—40 procent .......

... 11:30

0: 90

över 40 procent.......

... 12:60

1: 00

Med hänsyn till procentavgiften ernås härigenom en total skattehöjning
av i det närmaste 2 kronor per liter.

I likhet med vad fallet var vid 1958 års skattehöjning synes Nya systemaktiebolaget
och restauratörerna böra erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker
vid lagstiftningens ikraftträdande. För att förenkla beräkningen av
lagerskatten förordar utskottet, att skatt uttas med belopp motsvarande
skillnaden mellan systembolagets resp. restauratörernas nettoinköpspris
före och efter skattehöjningen.

För starkvin utgår omsättningsskatt dels i form av en fast avgift om 2
kronor per liter, dels i form av en procentavgift om 37 procent av utminuteringspriset
inberäknat skatten. Lätta viner är endast belagda med procentavgift,
vilken utgör 36 procent av utminuteringspriset. Enligt utskottets
mening bör de ökade skatteintäkterna uttas i form av höjda procentavgifter.
Dessa bör lämpligen höjas med fyra enheter eller till 41 resp. 40 procent.
Detta innebär en genomsnittlig höjning av vinpriserna om ca 8 procent.

Även i fråga om viner synes det erforderligt att lagerskatt erlägges av
systembolaget och restauratörerna. Skatten synes böra beräknas efter samma
grunder som i fråga om spritdrycker.

Skattehöjningen på cigarretter bör genomföras på det sättet att myckenhetsskatten
bestämmes till 6,72 öre per styck för svensktillverkade och 8,07
öre för importerade cigarretter i grupp IT; nuvarande skattesatser utgör 5,58

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

79

resp. 6,93 öre stycket. På motsvarande sätt bör skatten för cigarretter i
grupp I höjas från resp. 3,24 och 4,34 öre till 4,13 för svenska och 5,13 öre
för utländska. Skattehöjningen bör av tekniska skäl träda i kraft först den
1 februari 1960. I fråga om importerade cigarretter synes det dock av tekniska
skäl erforderligt att förlägga ikraftträdandet en månad senare eller
till den 1 mars.

Utskottet återkommer till frågan om en justering av de s. k. schablonavdragen
vid beskattningen, vilka infördes främst i avsikt att förenkla taxerings-
och deklarationsarbetet. Avdragens effekt i detta hänseende torde
knappast ha blivit den avsedda. Sålunda har deklarationsförfarandet komplicerats
och taxeringsmyndigheterna har fått ett visst merarbete främst
på grund av att avdragen föranleder rättelser med därmed följande omräkning
av taxeringar. Härtill kommer att avdragen knappast är ägnade att
leda till att taxeringen blir rättvisare; den skattelindring som avdragen
totalt medför synes bli ojämnt fördelad och kommer ingalunda alltid de
minst bärkraftiga inkomsttagarna till del. Schablonavdragen för försäkringspremier
synes ha den nackdelen att de kan motverka den enskildes
intresse för försäkringssparande.

Utskottet anser därför att följande ändringar bör vidtagas med avseende
å de s. k. schablonavdragen. Avdrag från inkomst av tjänst bör medges
med minst 100 kronor men därutöver endast med verkliga beloppet. Avdraget
skall således icke, som nu i allmänhet blir fallet, avrundas upp till närmast
högre 100-tal kronor. Vidare bör — inom ramen för nu angivna
maximibelopp -— avdrag medges för försäkringspremier endast i den mån
den skattskyldige haft dylika utgifter. Slutligen bör den beskattningsbara
inkomsten avrundas nedåt till helt 10-tal kronor i stället för som nu nedåt
till helt 100-tal kronor.

En reform av sådan innebörd kan beräknas medföra en inkomstförbättring
för staten å tillhopa 70 milj. kronor för helt år. Samtidigt skulle den
innebära att kommunerna totalt skulle få ca 60 milj. kronor större inkomster
per år.

De nya reglerna bör tillämpas från och med ingången av år 1960. På
grund härav bör de skattetabeller som inom kort kommer att distribueras
utbytas mot nya så snart ske kan. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att förordna om sådant utbyte.

Utskottet övergår härefter till övriga motionsvis framförda förslag om
inkomstförstärkningar via beskattningen.

Yrkandena i centerpartimotionerna om höjning av varuskatten och försäljningsskatten
samt om särskild skatt å penninglotter och tipsrader finner
sig utskottet inte kunna tillstyrka. Icke heller anser utskottet skäl föreligga
för en höjning av brevportot med fem öre, varom yrkande också
framställts i nämnda motioner.

I fråga om den direkta beskattningen har vittgående ändringsförslag
framförts i motionerna. Sålunda yrkas i motionerna I: 549 och II: 661 att
en tvåårig s. k. budgetsaneringsavgift införes om en procent av den till statlig
inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för fysiska personer och två
procent för juridiska personer. Utskottet avstyrker nämnda yrkande. Vi -

80

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

dare har i motionen 1:517 samt motionerna 1:560 och 11:670 föreslagits
att riksdagen skulle frånträda det vid vårsessionen fattade beslutet om slopande
av den s. k. extra bolagsskatten. Utskottet anser sig inte kunna biträda
ett sådant förslag. Utskottet avstyrker likaså yrkandet i motionerna
I: 561 och II: 671 att riksdagen skulle frånträda sitt vid vårsessionen fattade
beslut, att det fulla ikraftträdandet av 1955 års regler om varulagervärdering
skall uppskjutas från år 1960 till 1961.

Tillika avstyrker utskottet förslagen i motionerna I: 558 och II: 668 samt
I: 561 och II: 671 om höjd förmögenhetsbeskattning liksom yrkandet i motionerna
1: 559 och II: 669 angående beskattning av kursstegringsvinst å
aktier.

I motionerna I: 562 och II: 672 har framlagts förslag att riksdagen skulle
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till nästa års riksdag om indragning
till det allmänna av s. k. oförtjänt markvärdestegring. Utskottet
vill i anledning därav framhålla att verkställda utredningar givit vid handen
att frågan är av ytterligt intrikat natur och föranleder åtskilliga svårlösta
problem. Utskottet anser inte lämpligt att ärendets behandling forceras,
utan avstyrker nämnda motionsyrkande.

Utskottets förslag och det budgetpolitiska sammanhanget

Frågan om genomförande av det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till
omsättningsskatt bör givetvis även bedömas mot bakgrunden av andra möjligheter
att komma till rätta med de framförliggande statsfinansiella problemen.
I de likalydande motionerna I: 540 av herr Aastrup in. fl. och II: 651
av herr Ohlin m. fl. har uttalats, att ett finanspolitiskt ingrepp av den nu av
Kungl. Maj :t föreslagna omfattningen och med sådana återverkningar i
skilda hänseenden, som det här är fråga om, måste sättas in i ett mera
långsiktigt statsfinansiellt perspektiv. Bedömningen av de statsfinansiella
behoven under återstoden av det innevarande budgetåret kan med andra ord
inte få vara avgörande vid ställningstagandet till denna stora fråga. Den
praktiska utgångspunkten för ett bedömande av det statsfinansiella behovet
av en allmän omsättningsskatt blir enligt motionärernas uppfattning frågan
huruvida det är möjligt att — med en rimlig budgetpolitik i övrigt — nå
balans i 1960/61 års budget utan omsättningsskatt. Utskottet vill för sin
del understryka dessa synpunkter.

I de nyssnämnda motionerna har framlagts ett konkret utformat budgetpolitiskt
program med det angivna syftet: balans i 1960/61 års budget. En
viss förstärkning av budgeten för det nu löpande finansåret skulle dessutom
samtidigt åstadkommas.

Olika delar av detta budgetpolitiska sanerings- och besparingsprogram
handlägges av formella skäl även av andra utskott. Utskottet anser sig dock
för att sätta in frågan om den föreslagna omsättningsskatten i ett samlat
budgetpolitiskt perspektiv böra redovisa och erinra om saneringsprogrammets
huvuddelar. Det innefattar sålunda följande åtgärder, vilka skulle
medföra nedan angivna utgiftsbesparingar och övriga förstärkningar av budgeten
för finansåret 1960/61:

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 81

1. Minskning av bostadssubventionerna ................

2. Avveckling av driftbidraget till SJ enligt besparingsutred ningens

förslag ....................................

3. Avveckling av skatteersättning till kommunerna i huvudsak
enligt besparingsutredningens förslag..............

4. Förbilligande av skolbyggandet, övergång till lånesystem

i stället för fria läroböcker ..........................

5. Avveckling av subventioneringen av den allmänna sjukförsäkringen
från och med år 1961 ..................

6. För att finansiera kostnaderna för den förbättring av ål derspensionerna

samt änke- och barnpensionerna inom
folkpensioneringen, som skall genomföras den 1 juli 1960,
föreslås att folkpensionsavgiften höjes från och med den
1 januari 1960 med 1,5 procent......................

7. Justering av de s. k. schablonavdragen vid beskattningen
............................................

8. Åtgärder för att minska de statliga förvaltningskostna derna,

andra besparingsposter, justering av stämpelavgifter
samt ökat vinstuttag från LKAB och domänverket
vid normal konjunktur nivå ........................

9. Skatter på sprit, vin och tobak..................180 å

110 milj. kr.

20 » »

66 > »

15 » »

120 > »

300 » »

70 » >

119 » »

190 > »

Summa 1 000 å 1 010 milj kr.

I programmet ingår vidare särskilda åtgärder för att minska statens
reguljära lånebehov. Sålunda föreslås, att en viss del av statens innehav
av aktier i LKAB skall utbjudas till allmänheten i lämplig form för att
bredda aktiesparandet och framlocka nysparande. Vidare framhålles att
staten genom utgivande av värdefasta obligationer kan stimulera det långsiktiga
sparandet och främja ett visst ny sparande för finansiering av sina
investeringar. En försiktig beräkning visar enligt motionärernas uppfattning,
att den sammanlagda verkan av dessa båda åtgärder för att lätta det
statliga lånebehovets tryck på kapitalmarknaden kan uppskattas till 300—
400 milj. kr. för budgetåret 1960/61. Tillsammans med övriga i programmet
angivna åtgärder skulle det statliga lånebehovet i övrigt kunna beräknas för
detta budgetår bli begränsat till 1 500 å 1 600 milj. kr. eller ca 2 500 milj.
kr. lägre än det av finansministern för samma budgetår beräknade upplåningsbehovet
före de av regeringen föreslagna skattehöjningarna.

Det av motionärerna angivna saneringsprogrammet skulle vidare medföra
ytterligare besparingar för det därpå följande budgetåret. Storleken
av dessa ytterligare besparingar angives till 384 milj. kr., i vilket belopp ingår
den bortfallande kostnaden för sparpremierna, 120 milj. kr. Med den
åtstramning av utgiftspolitiken som motionärerna angivit skulle en viss
lättnad i budgetläget vara att emotse för budgetåret 1961/62. Lättnaden
beräknas till storleksordningen 400 å 500 milj. kr. Enligt motionärerna bör
detta belopp i främsta rummet användas för lättnader i inkomstbeskattningen.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr 60

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Utskottet, som närmast har att ta ställning till de av Kungl. Maj :t föreslagna
skattehöjningarna samt övriga förslag om förstärkning av statens
inkomstsida, anser det ovan redovisade besparings- och saneringsprogrammet
utgöra en grundval för en väl avvägd budgetpolitik som förenar syftena
att dels göra det möjligt att undvika den allmänna omsättningsskatten
med dess allvarliga återverkningar i skilda hänseenden och efter något eller
några år öppna möjligheter för en reduktion av skattetrycket inom ramen
för en reformerad skattepolitik med sikte på att främja sparande och arbetsinsatser.

Under hänvisning till de av utskottet här anförda synpunkterna tillstyrker
utskottet motionärernas förslag i de likalydande motionerna I: 540 och
11:651 om skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om sådan uppläggning
av budgetpolitiken med balans i budgeten 1960/61 efter angivna riktlinjer,
att lättnader därefter möj liggöres i inkomstbeskattningen.

Yrkande härom framföres av utskottet nedan under punkten C).

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 528 och II:
639, I: 540 och II: 651, I: 548 och II: 658 samt I: 558 och II:
668, i vad motionerna innefattar yrkande om avslag å Kungl.
Maj:ts proposition nr 162, måtte avslå de vid propositionen
fogade förslagen till

1) förordning om allmän varuskatt;

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623);

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor;

B) att riksdagen måtte

1) i anledning av motionerna 1:528 och 11:639, 1:541
och II: 652 samt I: 551 och II: 659 antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957
(nr 209) angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957 angående
skatt å spritdrycker och vin skall erhålla följande ändrade lydelse.

83

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 195!)

2 §.

1 mom. Omsättningsskatt npptages vid detaljhandelsbolagets inköp av
spritdrycker och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 12 kronor 60 öre för liter,
om dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 11 kronor 30 öre för
liter, om alkoholhallen är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent.
9 kronor 20 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent men
understiger 35 volymprocent samt 8 kronor 60 öre om alkoholhalten understiger
30 volymprocent, och dels med en procentavgift motsvarande 50
procent av utminuteringspriset; samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels
med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift motsvarande
41 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin
med en procentavgift motsvarande 40 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres — ---varornas utminutering.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 7 december
1959. I samband därmed skall iakttagas följande.

1. Det åligger detaljhandelsbolaget att erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker
och vin klockan 12 natten mellan den 6 och 7 december 1959 med belopp
motsvarande skillnaden mellan det nettoinköpspris som tillämpats omedelbart
före förordningens ikraftträdande och det nettoinköpspris som tilllämpas
omedelbart därefter. Beloppet skall före utgången av mars 1960
insättas å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning
i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning. Detaljhandelsbolaget skall
vidare senast vid samma tid till kontrollstyrelsen avlämna en till riktigheten
bestyrkt uppgift angående nämnda lager.

2. Den, till vilken detaljhandelsbolaget överlåtit rätt till årsutskänkning
av rusdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker och
vin vid tiden för utskänkningens avslutande den 6 december 1959 med belopp
motsvarande skillnaden mellan det nettoinköpspris som tillämpats
omedelbart före förordningens ikraftträdande och det nettoinköpspris som
tillämpas omedelbart därefter.

Det åligger utskänkningsinnehavaren att dels senast den 15 december
1959 till kontrollstyrelsen inkomma med en på tro och heder upprättad
deklaration angående nämnda lager, dels ock före utgången av mars 1960
till kontrollstyrelsen inbetala skatten.

Vad i 7—9 §§, 10 § andra stycket, 12 §, 13 § andra och tredje styckena,
14, 16, 17 samt 19—24 §§ förordningen angående skatt å spritdrycker och vin
stadgas om utskänkningsskatt och deklaration rörande sådan skatt skall i
tillämpliga delar gälla jämväl lagerskatt och deklaration rörande sådan
skatt.

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

2) i anledning av sistnämnda motioner antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror skall erhålla följande
ändrade lydelse.

16 §.

I varje tobaksvaras riktpris skall skatt ingå dels med ett belopp, vilket
motsvarar nedanstående procent av riktpriset, dels ock med nedan angivna,
i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för

1 st.
gram

För inom riket till-verkad vara

För till riket införd
vara

Procent
av rikt-priset

Belopp för

Procent
av rikt-priset

Belopp för

1 st.
öre

1 kg
kr

1 st.
öre

1 kg
kr

Cigarrer ..........

I

t. o. m. 5,0

35

4,3

35

12,4

» ..........

II

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

_

Cigarrcigarretter ..

. . 1>

I

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

»

. . »

II

över 1,7

35

6,0

—

35

9,5

_

Cigarretter ......

I

t. o. m. 0,75

40

4,13

—

40

5,13

—

» ......

II

över 0,75

40

6,72

—

40

8,07

_

Röktobak .......

—

40

—

24:60

40

_

31: —

Tuggtobak .......

—

40

—

3:70

40

_

3:70

Snus.............

—

40

—

3:80

40

—

5: —

I skattehänseende---3,3 gram.

Denna lag skall, såvitt angår inom riket tillverkade cigarretter, träda i
kraft den 1 februari 1960 samt i övrigt den 1 mars 1960.

3) i anledning av motionerna 1:545 och 11:656 samt I:
550 och 11:660,

a) antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 33 § 2 mom., 46 § 2 mom., 50 § 2 och 3 mom.
samt 51 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

85

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959
33 §.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft
utgifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna uppgår
till eller överstiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget
genom tillämpning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan
av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —■ -—- — allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig---eller avgiften.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, må ej för skattskyldig
åtnjutas till högre belopp än 300 kronor; dock att om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken ifrågavarande
avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 600 kronor.
Avdrag med högst 600 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under
beskattningsåret varit ogift (varmed jäinställes änka, änkling eller frånskild)
och haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis
underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt
barnbidrag förelegat.

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller
någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den
beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt
ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Om skattskyldigs — ---ovan sägs.

Skattskyldig, vars---stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig, som i 2 mom. avses, såvitt angår annan kommun
än hemortskommunen, utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar
inkomst, utom i fall varom nedan i andra stycket förmäles.

Kan kommunalt---i kommunen.

För annan — — — beskattningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret, inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

86

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

i hemortskommunen: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där
uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där
uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då
den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst
100 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1960 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad Igdelse av 9 § 2—I mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947
om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §•

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under
hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara
inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs — jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade
inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår
till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade beskattningsbara inkomsten
uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

c) antaga följande

87

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Förslag
till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 194-7
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §.

Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest
barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke
uppgår till minst 20 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets
förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i
sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

d) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

1 mom. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av trehundrafemtio kronor
för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och
tvåhundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen
till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande
för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till
grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskyldema.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar
en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understi -

88

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

gande ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst
understigande tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola
angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 och skall dessförinnan
tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret
1960.

e) bemyndiga Kungl. Maj :t att på administrativ väg förordna
om erforderligt utbyte av källskattetabellerna för
år 1960;

C) att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 540
och II: 651 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om uppläggning
av budgetpolitiken i enlighet med i motionerna angivna
riktlinjer i syfte att nå balans i budgeten 1960/61 och
därefter möjliggöra lättnader i inkomstbeskattningen;

D) att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:518 och II: 630,

2) motionerna I: 519 och II: 631,

3) motionerna I: 524 och II: 633,

4) motionerna I: 525 och II: 632,

5) motionerna I: 528 och II: 639,

6) motionerna I: 540 och II: 651,

7) motionerna I: 541 och II: 652,

8) motionerna I: 545 och II: 656,

9) motionerna I: 548 och II: 658,

10) motionerna I: 549 och II: 661,

11) motionerna I: 550 och II: 660,

12) motionerna I: 551 och II: 659,

13) motionerna I: 552 och II: 663,

14) motionerna I: 553 och II: 662,

15) motionerna I: 558 och II: 668,

16) motionerna I: 559 och II: 669,

17) motionerna I: 560 och II: 670,

18) motionerna I: 561 och II: 671,

19) motionerna I: 562 och II: 672,

20) motionerna I: 563 och II: 674,

21) motionerna I: 568 och II: 681,

22) motionerna I: 569 och II: 682,

23) motionerna I: 570 och II: 690,

24) motionerna I: 571 och II: 695,

25) motionerna I: 573 och II: 694,

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

89

26) motionerna I: 574 och II: 689,

27) motionerna I: 575 och II: 697,

28) motionerna I: 576 och II: 691,

29) motionerna I: 577 och II: 687,

30) motionerna I: 578 och II: 700,

31) motionerna I: 580 och II: 693,

32) motionerna I: 581 och II: 699,

33) motionerna I: 582 och II: 696,

34) motionerna I: 583 och II: 684,

35) motionerna I: 584 och II: 678,

36) motionerna I: 585 och II: 686,

37) motionerna I: 586 och II: 679,

38) motionerna I: 587 och II: 692,

39) motionerna I: 588 och II: 688,

40) motionerna I: 589 och II: 683,

41) motionerna I: 590 och II: 685,

42) motionen 1:517,

43) motionen I: 523,

44) motionen I: 579,

45) motionen II: 629,

46) motionen II: 635,

47) motionen II: 636,

48) motionen II: 698 samt

49) motionen II: 701

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 19 november 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,
Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Möller och Mattsson;
samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt
i Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson
i Borås och Gustafson i Göteborg.

90

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Reservationer

I) av herrar Ericsson i Kinna, Eriksson i Uppsala, Snygg, Jansson, fröken
Ranmark, herrar Möller, Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard och
Kärrlander, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse.

Allmänna synpunkter

Den ekonomiska politiken i vårt land har i väsentliga hänseenden fått sin
prägel av syftet att skapa förutsättningar för en framgångsrik verksamhet
på de för samhällslivet grundläggande avsnitten. Den fortgående utbyggnaden
av samhällets och de enskildas resurser, som skett på olika
områden, har inneburit att allt fler medborgargrupper kunnat få del av
den standardhöjning vartill utvecklingen på olika verksamhetsfält öppnat
utrymme. En fast grund har lagts för ett fortsatt framåtskridande.

En riktpunkt för den ekonomiska politiken har sålunda sedan länge
varit att trygga en hög och jämn sysselsättning. Strävandena har därvid
gått ut på att möjliggöra en hög produktivitet inom närigslivet och att motverka
dess konjunkturväxlingar. Ett viktigt led i dessa strävanden utgör
den aktiva arbetsmarknadspolitik, som under senare tid särskilt intensifierats
i anledning av konjunkturnedgången.

Samhällets insatser på olika områden kännetecknas i övrigt av åtgärder
för att bereda medborgarna ökad trygghet i skilda väsentliga hänseenden.
Härvidlag utgör upprätthållandet av den försvarskraft, som bildar underlaget
för vår neutralitetspolitik, ett framträdande moment. Den fortgående
utbyggnaden av socialpolitiken ställer betydande krav på samhällets resurser.
Härtill kommer det allmännas insatser på undervisningens och
forskningens områden liksom samhällets investeringar i bostads-, väg- och
kraftbyggande.

Den sålunda pågående samhällsutvecklingen, som nu endast antytts i
sina huvuddrag, har icke kunnat undgå att taga det allmännas resurser i
anspråk i betydande grad. De åtaganden, som samhället härvid iklätt sig
och som en stor majoritet av folkets representanter i riksdagen står bakom,
har medfört en ökning av statens utgifter i snabbare takt än inkomsterna
vuxit. Detta förhållande är i och för sig icke en följd av konjunkturutvecklingen
men har särskilt accentuerats genom den konjunkturavmattning,
som ägt rum under de senaste åren och vars verkningar ännu
inte helt övervunnits. Samtidigt som nedgången i konjunkturerna krävt
ökade statliga insatser, främst på arbetsmarknadspolitikens område, har
den medfört en avsaktning av tillväxten i statsinkomsterna.

Det ekonomiska läget karakteriseras för närvarande av en konjunkturuppgång
såväl inom landet som internationellt sett. Det uppsvingsskede,
vari vårt lands ekonomi av allt att döma nu befinner sig, ställer stora krav
på den ekonomiska politiken. Risker för expansionistiska överslag med de

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1059

91

återverkningar dessa kan ha på den under drygt halvtannat år rådande
prisstabiliteten måste undvikas. Den ekonomiska politikens utformning
fordrar även beaktande av det alltmer intensifierade ekonomiska samarbetet
mellan länderna.

Såsom framgår av den föreliggande propositionen har underskottet på
totalbudgeten, d. v. s. statens utgiftsöverskott, under de senaste budgetåren
visat en stigande tendens. För det nu tilländalupna budgetåret 1958/59 var
underskottet ca 1 400 miljoner kronor. En beräkning för innevarande och
närmast följande budgetår tyder -— om inga motåtgärder vidtages — på en
stegring av underskottet till inemot 2 900 miljoner kronor budgetåret 1959/
60 och en ytterligare icke oväsentlig ökning budgetåret 1960/61.

Den sålunda fortgående ökningen av budgetunderskotten framstår —
såsom också uttalas i propositionen — vid en realistisk bedömning såsom
påtagligt större än som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Man
torde icke kunna, utan att allvarliga återverkningar uppstår för samhällets
och de enskildas ekonomi, tillgodose det för de närmaste budgetåren förutsebara
totalbudgetunderskottet enbart genom ökad statlig upplåning. Å
andra sidan är det tydligt att underskottet inte i sin helhet kan täckas genom
vare sig utgiftsminskningar eller inkomstförstärkningar. Ett upplåningsbehov
kommer alltså under alla omständigheter att kvarstå.

I den föreliggande propositionen har departementschefen funnit att budgeten
kräver en inkomstförstärkning av storleksordningen 1 000—1 500
miljoner kronor per budgetår och att dessa medel i allt väsentligt bör anskaffas
genom en generell indirekt beskattning. Även i de olika partimotioner,
som framlagts i anledning av propositionen och som samtliga tar
avstånd från den föreslagna beskattningen, har en minskning av budgetunderskottet
i angiven omfattning förordats. Motionärerna har därvid föreslagit
inkomstförstärkningar av annan art och i mindre utsträckning än
som förordats i propositionen i förening med vissa utgiftsminskningar. Inbördes
skiljer sig partimotionerna i flera och väsentliga avseenden starkt
från varandra med avseende å omfattning och utformning av förslagen.

Motionsyrkandena i fråga om utgiftsminskningarna har överlämnats till
andra utskott. Bevillningsutskottet har med hänsyn härtill icke anledning
att ingå på besparingsfrågorna i vidare mån än som erfordras för ett ställningstagande
till de till utskottet remitterade skatteförslagen. Därvid har
utskottet funnit sig böra anlägga samma synpunkter som departementschefen.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om departementschefens uttalande
att besparingsutredningens olika förslag kommer att ingående prövas
under budgetbehandlingen. Såsom vidare framhålles är regeringen beredd
att allvarligt pröva förslagen i den mån de representerar verkliga besparingar
och icke överflyttningar från en skatteform till en annan. En utgångspunkt
i besparingsarbetet måste därvid enligt propositionen vara att av
riksdagen gjorda åtaganden endast i yttersta nödfall bör bli föremål för
omprövning.

92

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

I enlighet med vad som sagts i det föregående har niskottet nu att taga
ställning till de olika förslag om inkomstförstärkning genom skatter och
därmed jämförliga avgifter som framlagts i propositionen och partimotionerna.
Härvid bör erinras om att propositionens förslag till allmän indirekt
beskattning är avsett att tillföra statsverket ca 1 400 miljoner kronor per
budgetår. De förslag på skatteområdet som framförts i de allmänna partimotionerna
innebär, i den mån de hänför sig till den föreliggande propositionen,
enligt motionärerna följande årliga inkomstförstärkningar för
staten, nämligen motionen II: 639 av herr Hjalmarson m. fl. och den därmed
likalydande motionen 1:528 av herr Ewerlöf m. fl. ca 110 miljoner
kronor, motionen II: 651 av herr Ohlin m. fl. och den därmed likalydande
motionen I: 540 av herr Aastrup m. fl. ca 260 miljoner kronor, motionen
11:658 av herr Hedlund m. fl. och den därmed likalydande motionen I:
548 av herr Ivar Johansson m. fl. ca 700 miljoner kronor samt motionerna
II: 668 av herr Hagberg m. fl. och I: 558 av herrar Öhman och Helmer Persson
ca 1 150 miljoner kronor. Härtill skulle enligt sistnämnda båda motioner
komma det ej närmare angivna utfallet av vissa andra skatteförslag.

I de borgerliga partimotionerna förordas därjämte en höjning av folkpensionsavgiften,
i motionerna av herr Ohlin m. fl. och herr Aastrup m. fl.
med 1 1/2 procent och i de övriga med 1/2 procent. Inkomstförstärkningen
till följd härav beräknas till 300 miljoner kronor respektive 100 miljoner
kronor per budgetår. Motionerna har i dessa delar överlämnats till statsutskottet.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen om storleken
av den inkomstförstärkning, som nu är erforderlig. Denna förstärkning
bör alltså vara av den av departementschefen angivna storleken. Redan med
hänsyn härtill innefattar motionernas förslag till skattehöjningar, i den
mån de överhuvudtaget vilar på en realistisk bedömning av skatteutfallet,
icke några godtagbara alternativ. Utskottet skulle redan på denna grund
ha fog för att utan vidare motivering avstyrka bifall till de i motionerna
framförda skatteförslagen. Då emellertid motionerna i dessa delar som tidigare
nämnts sammanhänger med olika förslag till utgiftsminskningar anser
sig utskottet till avstyrkandet böra knyta vissa reflexioner.

Såsom departementschefen framhållit synes en höjning av den direkta
beskattningen icke utgöra någon i praktiken framkomlig väg när det gäller
att tillföra statsverket inkomster av nu erforderlig storlek. Fastmera framstår
det som ett önskemål att skapa utrymme för en sänkning av inkomstskatten
för mindre och medelstora inkomsttagare. De förslag i fråga om
inkomstskatten, som framförts i motionerna av herr Ohlin m. fl. och motionerna
av herr Hedlund m. fl., går i motsatt riktning. Vad särskilt angår
den i sistnämnda motioner förordade s. k. budgetsaneringsavgiften följer
av dess konstruktion att den skulle minska inkomstskattens progressivitet
och därmed i förhållandevis hög grad träffa de mindre inkomsttagarna.

De förslag på bolagsbeskaltningens område, som framförts i motionerna
av herr Hagberg m. fl. och i motionerna av herr Hedlund m. fl., skulle inne -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 är 1959

93

bära ett helt respektive delvis återtagande av innevarande riksdags beslut
i saken och bör därför icke komma i fråga.

En höjning av förmögenhetsskatten kan, såsom också departementschefen
framhållit, icke lämna något mera väsentligt bidrag till den erforderliga
inkomstförstärkningen. Det förslag till ökad förmögenhetsbeskattning, som
framlagts i motionerna av herr Hagberg in. fl., finner utskottet orealistiska
och grundade på överdrivna förväntningar angående skatteutfallet. Samma
gäller den i sistnämnda motioner förordade kursstegringsskatten. Utskottet
kan icke heller hiträda övriga i dessa motioner framförda ändringsförslag.

De förslag till skattehöjningar i övrigt som framförts i partimotionerna
hänför sig till området för gällande punktbeskattning. I likhet med departementschefen
anser utskottet att utrymmet för ytterligare höjning av nu
utgående punktskatter på det hela taget är starkt begränsat. Detta gäller
enligt utskottets mening i särskild grad de områden — sprit-, vin- och tobaksbeskattningen
-— där motionärerna ansett mera väsentliga inkomsttillskott
vara att förvänta. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att erfarenheterna
av de senare årens skattehöjningar på berörda varor visat att
minskning av efterfrågan skett i en omfattning som till stor del betagit
skattehöjningarna deras statsfinansiella verkan. I betraktande härav finner
utskottet all sannolikhet tala för att skattehöjningar av den omfattning
som förordats i motionerna av herr Ohlin m. fl. och herr Hedlund m. fl.
inte kommer att medföra någon förstärkning av statsverkets skatteinkomster
i fråga om berörda varor. Snarare torde en minskning vara att befara.
Utskottet vill härvid erinra om att man i Danmark för några år sedan sänkte
spritbeskattningen för att denna skulle ge högre statsinkomster. Vad nu
sagts om skatteutfallet kan även komma att gälla de förhållandevis mindre
skattehöjningar på området, som föreslagits i motionerna av herr Hjalmarson
m. fl., därest dessa skattehöjningar insättes som en isolerad företeelse
utan att ingå i en allmän indirekt beskattning.

Som utskottet framhållit råder i stort sett överensstämmelse mellan propositionens
förslag och de i de borgerliga partimotionema framlagda i vad
avser den eftersträvade minskningen av budgetens underskott. Denna effekt
nås emellertid på vitt skilda sätt. Propositionens förslag innebär att förstärkningen
av budgeten sker genom åtgärder som träffar rättvist och likformigt,
medan de alternativ som framförts i de nämnda motionerna drabbar
vissa speciella grupper långt hårdare än andra. Ett bifall till dessa motioner
skulle sålunda innebära att barnfamiljer, sjuka och de hushåll, som
bor i fastigheter av viss ålder, skulle få bära huvudbördan av den nödvändiga
budgetåtstramningen.

Det ställningstagande till propositionen och de olika partimotionerna som
utskottet givit uttryck för innebär även att utskottet avstyrker de förslag
om skrivelser till Kungl. Maj :t i olika ämnen, som gjorts i vissa motioner
ävensom yrkandena i motionen I: 517 av herr Ferdinand Nilsson.

Mot bakgrunden av det anförda finner utskottet att det i propositionen
framlagda förslaget till allmän varuskatt i dagens läge utgör det enda antagbara
alternativet när det gäller att tillföra statsverket erforderliga in -

94

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

komster. Härigenom och i förening med det i särskild proposition framlagda
förslaget till höjning av energibeskattningen skapas också förutsättningar
för önskvärda lättnader i den direkta beskattningen.

Genom de olika åtgärder som föreslagits av regeringen skapas garantier
för en rimlig avvägning av de krav som ställes på medborgare i olika inkomstskikt.
De mindre bärkraftiga erhåller särskilda lättnader. När det i
diskussionen gjorts gällande, att de av regeringen framlagda förslagen skulle
verka med särskild tyngd för dessa grupper är detta således icke riktigt.

Beträffande den närmare utformningen av förslaget till allmän varuskatt
vill utskottet redan nu framhålla, att utskottet i allt väsentligt kan ansluta
sig till propositionen. Skatten bör således utgå såsom en detaljhandelsskatt
och i princip träffa all förbrukning inom landet av såväl egentliga konsumtionsvaror
som kapitalvaror. Den bör icke föranleda några inskränkningar
i det gällande punktskattesyslemet. Beskattningen bör sättas i kraft från
föreslagen tidpunkt den 1 januari 1960.

En sålunda utformad allmän varubeskattning äger i dagens läge påtagliga
företräden framför de andra beskattningsalternativ som står till buds.
Den medför sålunda god avkastning även vid låg skattesats och riskerna
för snedvridningar av prissystemet minskas genom att den likformigt träffar
alla varor. Framhållas må även den automatiska anpassningen till penningsvärdeutvecklingen
och prisnivån. Vidare är en allmän varuskatt icke
ägnad att i nämnvärd grad påverka det s. k. skattetänkandet, och möjligheterna
till åtgärder av skatteflyktslcaraktär framstår som tämligen ringa.

Ett genomförande av den allmänna varuskatten och regeringens därtill
anknutna skatteförslag i övrigt kommer att innebära en viss förskjutning
av relationen mellan den direkta och den indirekta beskattningen. Förhållandet
mellan statlig direkt och indirekt skatt — ungefär 55 procent direkt
skatt mot 45 procent indirekt — kommer alt bli det omvända. Medräknas
kommunalskatten, minskar de direkta skatterna från 65 å 70 procent till
omkring 60 procent. Förskjutningarna bör såsom framhålles i propositionen
ses ur perspektivet av alt vårt land vid en internationell jämförelse
torde ligga i toppen med avseende på direkt skatteuttag och i botten vad
angår den indirekta skattebelastningen. Erinras må även om den markanta
omfördelning av skattebördan från indirekt till direkt skatt som ägt rum
i landet inte bara när man jämför med förkrigstiden utan också vid jämförelse
med relationerna efter 1947 års skattereform. Ett antagande av de
nu föreliggande skatteförslagen bör därför enligt utskottets mening skapa
en god utgångspunkt för en fortsatt allsidig bedömning av den lämpliga
avvägningen mellan olika skatteformer.

Förslaget till allmän varuskatt

Utskottet övergår härefter till att närmare behandla förslaget till förordning
om allmän varuskatt.

Det föreliggande förslaget ansluter sig i sina huvuddrag till ett av 1952
års kommitté för indirekta skatter utarbetat alternativ med en allmän in -

Bcvillninosutskottets betänkande nr 60 år 1959

95

direkt skatt i detaljhandelsledet (SOU 1957:13). De i vissa avseenden
väsentliga ändringar som skett i förhållande till kommittéförslaget är enligt
utskottets mening välgrundade. Härvidlag synes den nära anknytningen
av beskaltningsförfarandet till de regler som gäller vid inkomstbeskattningen
vara särskilt värdefull. Genom att taxerings- och uppbördsförordningarnas
bestämmelser i allt väsentligt blir tillämpliga även i fråga om den
allmänna varuskatten har enligt utskottets uppfattning betydande fördelar
vunnits såväl ur administrationssynpunkt som för de skattskyldigas vidkommande.
Redovisningsförfarandet har även fått en enkel och rationell
utformning.

Den detalj granskning av det föreliggande författningsförslaget som utskottet
företagit har inte givit utskottet anledning att föreslå någon ändring
av den principiella utformningen. De uttalanden på vissa speciella punkter,
som utskottet — delvis i anslutning till väckta motioner och till inkomna
skrivelser — funnit anledning göra i det följande, berör inte de huvudgrunder,
som författningsförslaget bygger på. De avser uteslutande frågor
av mera begränsad räckvidd.

Beskattningsområdet

Vid utformningen av beskattningsområdet har den principiella ståndpunkten
i förslaget varit att erhålla ett så vidsträckt skatteunderlag som
möjligt. Departementschefen har i anslutning härtill särskilt framhållit att
varje undantag från skatteplikt är ägnat att förtaga beskattningens generella
verkan samtidigt som skattens handhavande kompliceras inte minst
ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. I enlighet härmed har departementschefen
ansett att undantagen från skatteplikt bör begränsas till vad som
är betingat av skattetekniska skäl.

När utskottet i det föregående anslutit sig till tanken på en allmän indirekt
beskattning, har det stått klart att de med en sådan beskattningsform
förenade fördelarna kan vinnas endast om beskattningen ges en så
generell karaktär som möjligt. Därmed elimineras riskerna för snedvridande
effekter ur konkurrens- och andra synpunkter samtidigt som det
breda underlaget möjliggör en låg skattesats. Utskottet ansluter sig därför
helt till de principer, som legat till grund för den föreslagna utformningen
av beskattningsområdet. Någon inskränkning av beskattningen som förtager
dess generella karaktär anser sig utskottet därför inte kunna förorda.

Denna principiella inställning har varit vägledande vid utskottets ställningstagande
till de i vissa fall långtgående yrkanden som motionsvis framförts
om inskränkningar i skattepliktens omfattning. Utskottet behandlar
härvid först de yrkanden som är av större räckvidd eller av mera principiell
art. Därefter behandlas de yrkanden som har mera direkt anknytning till
de specificerade undantagen enligt 10 § 1 mom. författningsförslaget.

I de likalydande motionerna I: 571 av herrar Per-Olof Hanson och Gustaf
Henry Hansson samt II: 695 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. framhålles
att en skatt på investeringsvaror skulle för varvsindustrien

96

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

leda till ökade fartygspriser, varigenom konkurrensförmågan gentemot utlandet
kommer att försämras. Mot bakgrunden härav hemställes, att riksdagen
måtte besluta om generellt undantag från skatteplikt för investeringsvaror.

Undantag från skatteplikt för byggnadsvaror och andra investeringsvaror
till hantverk, industri, jordbruk, skogsbruk, handel, fiske, trädgårdsodling
etc. förordas i de likalydande motionerna I: 587 av herrar Jonasson och
Sundin samt II: 692 av herr Elmwall m. fl. Det framhålles, att ifrågavarande
varuslag bör betraktas som produktionsmedel på samma sätt som råvaror
och därför undantagas för att inte skatten skall verka fördyrande på
produktionen och byggnadsverksamheten.

I andra motioner föreslås, att skattefrihet för investeringsvaror åstadkommes
genom ett restitutionsförfarande.

Det framhålles sålunda i de likalydande motionerna I: 583 av herr Hagberg
m. fl. samt II: 684 av herr Kollberg m. fl. att ett direkt undantag från
skatteplikt för investeringsvaror skulle vara förenat med tekniska olägenheter.
Dessa skulle undgås om ett restitutionsförfarande genomfördes, varigenom
företagen i efterhand medgives restitution av den skatt som utgått
för under förflutet räkenskapsår verkställa investeringar i form av förbättringsarbeten
och nyanläggningar. I motionerna yrkas, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till bestämmelser enligt i motionerna
angivna riktlinjer om restitution för varuskatt, som utgör del av kostnad
för investering i rörelse eller jordbruk.

Vidare yrkas i de likalydande motionerna I: 576 av herrar Yngve Nilsson
och Sveningsson och II: 691 av herr Källenius m. fl., att investeringar inom
industri, jordbruk och handel undantages från beskattning och att detta
åstadkommes genom ett restitutionsförfarande i samband med att investeringen
slutförts.

Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund har i skrivelser
till utskottet ävenledes hemställt, att skattefrihet för investeringsvaror åvägabringas
genom ett restitutionsförfarande.

Utöver angivna yrkanden om åtgärder av generell verkan i syfte att åstadkomma
skattefrihet för investeringsvaror framföres yrkanden med avseende
särskilt på beskattningen av byggnadsvaror.

I de likalydande motionerna I: 577 av herrar Ebbe Ohlsson och Sveningsson
samt II: 687 av herr Hansson i Skegrie m. fl. framhålles sålunda, att
förslaget leder till en snedbelastning i konkurrenshänseende genom att skatten
för s. k. förbearbetade varor kommer att utgå på ett värde som även inrymmer
arbetskostnader in. m. hänförliga till bearbetning eller förädling.
Motionärerna anser det önskvärt att utesluta allt byggnadsmaterial från
beskattning. Skulle detta inte vara möjligt hemställes, att riksdagen måtte
vidtaga sådan ändring i förslaget, att skatt på fabrikstillverkat, monteringsfärdigt
hus av trä eller annat elementmaterial skall utgå allenast å
anskaffningsvärdet av i fabriksleveransen ingående material samt att med
anskaffningsvärde därvid skall avses 60 procent av saluvärdet av det monteringsfärdiga
materialet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

97

I de likalydande motionerna I: 569 av herr Per-Olof Hanson och II: 682
av herr Kollberg framhålles att förslaget leder till en snedbelastning i beskattningshänseende
mellan hantverksmässigt på byggnadsplatsen framställt
material och material som tillverkas fabriksmässigt och levereras i bearbetat
skick. Denna skillnad accentueras av att vissa råvaror i förslaget undantagits
från skatteplikt. För att uppnå en större likformighet i beskattningen
föreslår motionärerna att 12 § 1 mom. andra stycket utgår samt att anvisningarna
till sagda paragraf ändras i så måtto, att företag med fabriksmässig
tillverkning av förbearbetade byggnadsvaror hänföres till konsument vid
sina inköp av varor.

De förutnämnda likalydande motionerna I: 576 av herrar Yngve Nilsson
och Sveningsson samt II: 691 av herr Källenius m. fl. utmynnar i en hemställan
av samma innebörd.

I den av Sveriges industriförbund ingivna skrivelsen yrkas bl. a., att betongfabriker,
betongvarufabriker och övriga företag med en däremot svarande
produktion hänföres till konsumenter vid sina inköp av skattepliktiga
varor och att därmed de förfärdigade produkterna inte skall vara skattepliktiga.

Av den beräkning av skatteunderlaget som finns fogad till propositionen
framgår, att av det totala aktuella underlaget faller ca 9 500 miljoner
kronor eller 27 procent på investeringsområdet. Om detta område undantages
från beskattningen och denna därmed i allt väsentligt begränsas till
den privata konsumtionen, skulle det erfordras en höjning av skattesatsen
med drygt en tredjedel för att det erforderliga inkomstbeloppet skall ernås.
Inför detta perspektiv finner utskottet det uteslutet att förorda undantag
från skatteplikt för investeringsvarorna. Liksom departementschefen anser
utskottet det rimligt att inte endast den privata och offentliga sektorn
utan även näringslivet medverkar då det är nödvändigt att tillföra staten
nya inkomster.

Med den föreslagna varuskattens konstruktion åstadkommes enligt utskottets
mening en lämplig avvägning av skattebelastningen mellan konsumtion
och investering. Den är enligt utskottets mening att föredraga
framför exempelvis ett alternativ med allmän varubeskattning av egentliga
konsumtionsvaror kompletterad med punktvis insatta åtgärder av typen
investeringsavgift. Beträffande beskattningens inverkan på näringslivet
bör jämväl beaktas, att den allmänna varuskatten inte avses skola
träffa förbrukningen av råvaror. Industriens rörliga produktionskostnader
kommer sålunda inte att nämnvärt påverkas. Det blir alltså i huvudsak
endast näringslivets konsumtion av varor för varaktiga investeringar som
berörs av skatten. Inverkan härav på kostnaderna för de tillverkade produkterna
torde bli helt ringa. Utskottet får i sammanhanget erinra om att
den i priset på investeringsvaror ingående skatteandelen självfallet får i
vanlig ordning avskrivas vid inkomstbeskattningen. När det i diskussionen
görs gällande att här skulle vara fråga om en dubbelbeskattning, bör
det alltså understrykas att detta i praktiken, bortsett från en mycket

7 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

98

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

obetydlig sektor, är missvisande. Ytterligare torde böra påpekas, att skatt
inte avses skola utgå på exportvaror men väl på importvaror. Inverkan
härav på konkurrensläget blir ingalunda till nackdel för den inhemska
produktionen.

Beträffande beskattningens utformning i fråga om byggnadsvarorna synes
det i och för sig obestridligt att viss snedbelastning uppstår genom att
skatten på s. k. förarbetade varor enligt förslaget kommer att utgå på dessa
varors värde medan i andra fall skatten endast kommer att träffa det
skattepliktiga råmaterialet. Konsekvenserna härav torde dock i regel bli
av begränsad art med hänsyn till den rationalisering på byggnadsplatserna
som möjliggöres genom användningen av förarbetade eller monteringsfärdiga
detaljer.

I fråga om monteringsfärdiga trähus framträder emellertid den här berörda
olikheten i beskattningshänseende med särskild skärpa. Utskottet
har också i fråga om detta speciella område funnit det praktiskt möjligt
att genom en schablonmässig reducering av den skattepliktiga omsättningen
— i viss anslutning till vad förslaget innebär för restaurangnäringens
del -—- åstadkomma en utjämning av skattebelastningen. Förslag härom
har även, såsom nyss nämnts, framförts i motionerna I: 577 och II: 687.
Härvid har föreslagits en reducering av värdet till 60 procent. Med hänsyn
till att reduceringen enligt utskottets mening endast bör ta sikte på att
eliminera den del av värdet som är att hänföra till arbetskostnader in. m.
för husens ytterkonstruktioner men ej den fasta inredningen, synes en
reducering till 60 procent vara för stor. Utskottet har bedömt den erforderliga
reduceringen för nämnda kostnader till 30 procent av leveransvärdet.
I enlighet härmed föreslår utskottet att riksdagen måtte besluta om
ett tillägg till 18 § i författningen av den innebörden, att för rörelse i vilken
ingår tillhandahållande av monteringsfärdiga trähus skall skatten, i
vad avser tillhandahållande och uttag ur rörelsen av sådana hus, beräknas
allenast å 70 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen.

Även beträffande betong och betongvaror kan skäl anföras för en viss reducering
av skattebelastningen. Ett genomförande härav skulle emellertid
medföra svårbemästrade gränsdragningsproblem på byggnadsmaterialområdet
med avsevärda skattetekniska olägenheter som följd. Utskottet anser
sig därför icke böra frångå propositionen i förevarande fråga.

I motionen I: 523 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. framhålles att beträffande
prisreglerade livsmedel innebär den föreslagna beskattningen
att nya svårigheter skapas för producenterna att utvinna de priser
som enligt avtal skall gälla. Mot bakgrunden härav föreslås att den allmänna
varuskatten inte skall omfatta genom avtal prisreglerade livsmedel.
Därjämte föreslås i motionen att företagares och jordbrukares uttag av livsmedel
för den egna familjens behov generellt skall befrias från skatt.

Utskottet kan utifrån tidigare anförda principiella synpunkter inte tillstyrka
att livsmedelsområdet undantages från beskattningen. Ett undan -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 99

tagande av detta område skulle väsentligen minska skatteunderlaget och
därmed få liknande konsekvenser som en skattefrihet för investeringsvaror.
Härtill kommer att undantag för livsmedlen skulle medföra skattetekniska
svårigheter i redovisnings- och kontrollavseende, enär dylika varor regelmässigt
säljes tillsammans med andra varor. Det sagda gäller såväl om
undantaget göres generellt eller -— i enlighet med motionen -—- begränsas
till enligt avtal prisreglerade livsmedel. Mot bakgrunden av det anförda och
med beaktande tillika av de särskilda åtgärder som avses skola mildra
skattens verkningar bl. a. för barnfamiljerna, avstyrker utskottet motionsvrkandet
om undantag för prisreglerade livsmedel. Med detta ställningstagande
i huvudfrågan avstyrkes även det i motionen framförda yrkandet om
undantag från skatteplikt för uttag av livsmedel ur rörelse eller jordbruk.

I de likalydande motionerna 1:588 av herr Sigfrid Larsson m. fl. och
11:688 av herr Antonsson m. fl. framhålles att den allmänna varuskatten
enligt den föreslagna utformningen får till följd att de handikappades och
lytesskadades nödtvungna anskaffning av tekniska och kulturella hjälpmedel
fördyras och försvåras. Det föreslås, med åberopande av 10 § 2 mom. i
författningsförslaget, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om undantag från skatteplikt för ifrågavarande hjälpmedel.

Enligt utskottets mening bör undantag från skatteplikt inte anknytas till
viss köparkategori utan gälla generellt oavsett köparens ställning. Det föreliggande
förslaget har också utformats i enlighet med denna princip, med
undantag endast för den av speciella skäl föreslagna skattefriheten för
krigsmateriel. Ett bifall till motionerna skulle innebära ett sådant avsteg
från den förut angivna principen att den, med hänsyn till därmed följande
konsekvenser i andra hänseenden, icke synes kunna förordas. Utskottet får
ytterligare framhålla, att ett bifall till motionerna skulle leda till väsentliga
redovisnings- och kontrolltekniska olägenheter. De handikappade och
lytesskadade medborgarnas behov av bistånd vid anskaffande av nödvändiga
hjälpmedel bör tillgodoses i annan ordning.

I de likalydande motionerna I: 584 av fru Hamrin-Thorell och II: 678 av
fröken Elmén hemställes under åberopande bl. a. av musikpedagogiska skäl
att grammofonskivor måtte undantagas från allmän varuskatt.

Utskottet finner inte de anförda skälen för undantag från skatteplikt för
grammofonskivor vara bärande. Med beaktande tillika av de skattetekniska
olägenheter ett sådant undantag skulle föranleda avstyrkes motionsyrkandet.

I skrivelse till utskottet framhåller Sveriges automobilhandlareförbund
att en allmän varuskatt, omfattande jämväl begagnade varor, kan befaras
medföra en väsentlig strukturändring för den reguljära bilhandelns vidkommande.
Begagnade bilar lämnas i stor utsträckning i utbyte vid inköp
av nya bilar. Bytesfrekvensen anges för ett av de ledande märkena vara 1,7
begagnade bilar för varje ny bil.

100 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 195!)

Förbundet påpekar vidare att privatförsäljning av bilar inte blir beskattad
enligt förslaget och att beskattningen i den föreslagna formen innebär
en stimulans för den irreguljära bilhandeln. Bilhandelns strävanden till
sanering av marknaden skulle därigenom äventyras.

Nu nämnda olägenheter finner förbundet möjliga att eliminera om nya
och begagnade bilar undantages från den allmänna varuskatten och i stället
den särskilda omsättningsskatten på nya motorfordon uppräknas med vad
som motsvarar intäkten av en allmän varuskatt på såväl begagnade som
nya bilar. Därvid bör den särskilda omsättningsskatten utvidgas till att
omfatta alla lastbilar.

Utskottet vill i anledning av vad sålunda anförts från förbundets sida
framhålla såsom angeläget att en närmare undersökning snarast göres rörande
de tekniska förutsättningarna för en omläggning av motorfordonsbeskattningen
i antydd riktning.

Utskottet övergår nu till att behandla yrkanden som har direkt anknytning
till vissa särskilda undantag från skatteplikt enligt 10 § 1 mom. författningsförslaget
och anvisningarna till denna paragraf.

Enligt första punkten av nämnda paragraf är från skatteplikt undantagna
råvaror som används i jordbruket och dess binäringar. Häri ingår bl. a.
utsäde och fodermedel av olika slag — däribland potatis som användes till
utsäde och foder — samt gödningsmedel, skogsplantor m. m. Med den föreslagna
utformningen föreligger generell skattefrihet för de i punkten angivna
varuslagen utom då de säljs för privat förbrukning i särskilda detaljhandelsförpackningar
eller på liknande sätt.

I de likalydande motionerna 1: 573 av herr Sveningsson m. fl. och II: 694
av herr Nilsson i Svalöv m. fl. påpekas, att från skatteplikt undantagits
plantor av icke-perenna växter men däremot ej plantor av perenna växter.
Motionärerna hemställer att riksdagen måtte besluta att plantor av samtliga
levande växter utom prydnadsbuskar undantages från skatteplikt.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund hemställer i en till utskottet
ingiven skrivelse att förslaget utformas så att skatteplikt inte föreligger
för lökar, sticklingar, plantor m. m., som inköpes av handelsträdgårdar och
plantskolor.

Enligt utskottets mening bör skattefriheten för jordbruksråvarorna utsträckas
till att omfatta även plantor av perenna växter. Av skattetekniska
skäl synes det inte lämpligt att härutinnan särbehandla prydnadsväxter.
Undantaget bör enligt utskottet vara generellt, dock med den inskränkningen
att skatteplikt skall föreligga om försäljning av plantor är att likställa
med vanlig detaljhandelsförsäljning. I samband härmed kan viss
omredigering av författningstexten göras i förenklande syfte.

Beträffande den av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund gjorda
hemställan vill utskottet endast framhålla att, eftersom handelsträdgårdar

Bevillningsutskottets betänkande nr <>0 är 1059 101

är att hänföra till rörelser, råvaruförsörjningen i sådana rörelser blir helt
skattefri.

Enligt 10 § 1 inom. punkten 5 i förslaget till förordning om allmän varuskatt
har från skatteplikt undantagits fartyg med en nettodräktighet av
minst 20 registerton.

Yrkanden om undantag från skatteplikt för fiskefartyg har framförts i
flera motioner. Sålunda begärs skattefrihet för inregistrerade fiskefartyg
(fiskebåtar) i motionen 11:632 av herrar Johansson i öckerö och Nyberg
och den därmed likalydande motionen I: 525 av herr Spetz samt i motionen
II: 679 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. och den därmed likalydande
motionen I: 586 av herrar Hermansson och Ferdinand Nilsson. Undantag
för alla fartyg (båtar), som används vid yrkesmässigt fiske, yrkas i motionen
II: 698 av herr Darlin m. fl. samt i motionerna 1: 524 av herr Gunnar
Berg och II: 633 av herrar Levin och Arweson.

Även i en till utskottet inkommen skrivelse från Föreningen Sveriges
mindre varv begärs skattefrihet för fiskefartyg.

I motionen 11:695 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. och den därmed
likalydande motionen I: 571 av herrar Per-Olof Hanson och Gustaf Henry
Hansson yrkas skattefrihet — oberoende av storleken — för bogserbåtar,
bärgningsbåtar och livräddningskryssare ävensom för flodsprutor, pontonkranar
och liknande. Enligt motionärerna bör även lösa inventarier m. m.
för fartyg generellt undantagas från skatteplikt.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att fiskefartygen undantas
från skatteplikt. En begränsning i enlighet med vissa motionsyrkanden
till sådana fartyg, som användes vid yrkesmässigt fiske, synes icke skattetekniskt
ändamålsenlig. Att såsom andra motionärer förordat anknyta till
registreringen av fiskefartygen kan hl. a. få till följd att fartyg, som användes
till yrkesmässigt insjöfiske, icke kommer att omfattas av skattefrihet
eller i vart fall att eljest icke erforderliga registreringsåtgärder måste
vidtagas för att skattefrihet skall erhållas. Undantaget bör därför omfatta
alla fiskefartyg.

Att undantaget för fiskefartyg ges generell karaktär torde icke behöva
medföra några skattetekniska olägenheter. Utskottet vill erinra om att
fiskefartyg i gällande tulltaxa upptages under särskild tullfri position (nr
89.01 B), skilda från bl. a. lustfartyg (nr 89.01 C), som är tullbelagda.

Med utskottets ställningstagande torde syftet med motionsyrkandena om
skattefrihet för fiskefartyg bli helt tillgodosett.

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka bifall
till de båda motionerna om ytterligare undantag på fartygsområdet.

Enligt 10 § 1 mom. punkten 7 i författningsförslaget är från skatteplikt
undantagna allmänna nyhetstidningar, liksom periodiskt utgivna medlemsblad,
personaltidningar och liknande publikationer, dock endast i den mån
dessa publikationer tillhandahålles utan avgift. Enligt anvisningarna gäller
undantaget för allmänna nyhetstidningar sådana publikationer med nyhets -

102 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

innehåll, som normalt utkommer med minst tre nummer varje vecka. I
fråga om övriga publikationer som kan ifrågakomma till skattefrihet gäller
som villkor härför att de enligt utgivningsplan utkommer med normalt
minst fyra nummer om året. I detta sammanhang må även nämnas att böcker
ingår i det skattepliktiga området.

I de likalydande motionerna 1:578 av herr Alexanderson och II: 700 av
herrar Cassel och Björkman uttalas att det inte förefaller vara förenligt
med tryckfrihetsförordningens anda att i beskattningsavseende behandla
olika slag av skrifter olika. Det hemställes, att riksdagen måtte besluta att
från allmän varuskatt undantaga tryckta skrifter.

Under åberopande bl. a. av bokkonsumtionens priskänslighet och den
kostnadsfördyring som en allmän varuskatt på böcker skulle medföra för
skol- och utbildningsväsendet hemställes i de likalydande motionerna I: 581
av herr Eric Carlsson och II: 699 av herrar Antonsson och Grebäck att böcker
undantages från allmän varuskatt.

I en till utskottet ingiven skrift uttalar Svenska bokhandlareföreningen
under åberopande av principiella och praktiska skäl, bl. a. med avseende på
importbeskattningen, att böcker bör undantagas från beskattning.

I de likalydande motionerna I: 589 av herr Ringaby m. fl. och II: 688 av
herr Kollberg m. fl. framhålles att den föreslagna tidskriftsbeskattningen är
betänklig ur såväl principiella som skattetekniska synpunkter. Motionärerna
hemställer, att skattefriheten måtte omfatta samtliga tidningar och tidskrifter.

I motionen II: 636 av herrar Hamrin och Nelander framhålles att den föreslagna
gränsdragningen leder till en beskattning av en rad orts- och provinstidningar
med utpräglad dagspresskaraktär. Det hemställes att från beskattning
undantages alla nyhetstidningar, inklusive sådana som utkommer
med endast ett eller två nummer i veckan.

Samma yrkande framföres i motionen I: 579 av herrar Birger Andersson
och Möller.

I de likalydande motionerna I: 580 av herr Torsten Andersson m. fl. och
11:693 av herr Eliasson i Sundborn in. fl. framhålles att den föreslagna
gränsdragningen medför ekonomiska påfrestningar för åtskilliga politiska,
religiösa, vetenskapliga och fackliga publikationer och därvid i flera fall sådana
organ, vars utgivning är beroende av stöd, som bl. a. staten lämnar.
Motionärerna hemställer, att alla tidningar av dagspresskaraktär samt tidningar
och tidskrifter, medlemsblad och personaltidningar med politiskt,
religiöst, vetenskapligt eller fackligt innehåll måtte undantagas från varubeskattning.

Under åberopande av i huvudsak samma skäl hemställes i de likalydande
motionerna I: 518 av herr Wirmark och fru Wallentheim samt II: 630 av fru
Lindskog m. fl., att politiska, religiösa och andra ideella organisationers tidningar,
som huvudsakligen utgör medlemsorgan för vederbörande organisationers
medlemmar och som inte distribueras genom allmänna handeln, un -

103

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 ar 1059

dantages från allmän varuskatt, oaktat publikationerna tillhandahålles mot
särskild avgift.

Undantag från skatteplikt för sådana publikationer, som är att betrakta
som organ för ideella, nykterhets- och kristna organisationer och samfund,
föreslås även i motionen II: 635 av herr Nelander m. fl.

I en till utskottet ingiven skrivelse anför Svenska tidningsutgivareföreningen
olika principiella och tekniska erinringar mot den föreslagna tidskriftsbeskattningen.

Utskottet finner för sin del de i motionerna och skrivelserna anförda synpunkterna
rörande beskattningen av vissa tidningar och tidskrifter värda
beaktande. Beträffande allmänna nyhetstidningar torde det, enligt vad utskottet
funnit, vara möjligt att utan större skattetekniska olägenheter ernå
en sådan utvidgning av det skattefria området, som motionsvis förordats.
Till sin karaktär skiljer sig nämligen de i allmänhet lokalt eller provinsiellt
betonade nyhetsorgan, det här är fråga om, väsentligen från den övriga
veckopressen. På grund härav föreslår utskottet, att undantaget för allmänna
nyhetstidningar utsträckes till sådana publikationer av dagspresskaraktär
som utkommer med allenast ett eller två nummer i veckan. Utskottet har
härvid utgått från att riksskattenämnden på grundval av nu antydda riktlinjer
skall kunna meddela hindande förklaring om viss nyhetspublikation
är skattepliktig eller ej.

Beträffande de yrkanden som framförts om en utvidgad skattefrihet för
politiska och ideella publikationer av olika slag anser sig utskottet, i avsaknad
av mera ingående uppgifter om denna del av tidskriftsområdet, icke
böra föreslå någon utvidgning av det skattefria området. Enligt utskottets
mening skulle det emellertid vara av stort värde, att en undersökning verkställes
av de skattetekniska förutsättningarna för att från allmän varuskatt
undantaga även periodiska publikationer med politiskt, religiöst, vetenskapligt,
fackligt eller annat ideellt syfte. Utskottet finner angeläget att
denna fråga närmare utredes och tillstyrker att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om sådan utredning.

Beträffande yrkandena att från skatteplikt undantaga även böcker finner
utskottet en sådan åtgärd vara ägnad medföra svårbemästrade gränsdragningsproblem
samt därmed följande redovisnings- och kontrolltekniska
olägenheter. Utskottet kan därför icke tillstyrka yrkandena om skattefrihet
för böcker. I sammanhanget vill utskottet erinra om att, när det gäller
agentförsäljning av böcker, bokförlaget i regel, som även uttalats i propositionen,
blir skattskyldigt. Om emellertid agenten uppträder som självständig
försäljare, torde skattskyldigheten åvila honom förutsatt att rörelsen
inte — såsom fallet kan vara med försäljning bland arbetskamrater o.
likn. — är att anse som ringa. I män av behov kan riksskattenämnden genom
anvisningar ge vägledning när det gäller skattskyldigheten vid olika
slag av bokförsäljning.

104 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

I de likalydande motionerna 1:590 av herr Spetz in. fl. och II: 685 av
herr Kollberg m. fl. hemställes bl. a. att riksdagen måtte besluta att 10 §
1 mom. i törfattningsförslaget skall utgå. Enligt nämnda författningsrum
kan Kungl. Maj :t förordna om undantag — utöver vad i 1 mom. av samma
paragraf stadgas — från skatteplikt beträffande särskilda varor eller varugrupper.
Enligt motionärerna bör en dylik obegränsad befogenhet icke tillerkännas
Kungl. Maj:t.

Ifrågavarande bestämmelse, som har sin motsvarighet i den gamla omsättningsskatteförordningen,
har införts med tanke på vissa eventuellt uppkommande
gränsfall, där skattefrihet formellt inte föreligger enligt förordningen
men det skulle framstå som stötande att upprätthålla en skatteplikt.
Kungl. Maj :t synes i sådant fall böra ha möjlighet att omedelbart besluta
om undantag. Självfallet bör denna möjlighet begagnas sparsamt och
— såsom departementschefen själv framhåller i propositionen — användas
endast då fråga är om smärre jämkningar i gränsdragningen mellan skattepliktiga
och skattefria varor. Utskottet finner av anförda skäl ej anledning
tillstyrka motionerna.

Utskottet övergår härefter till att behandla den föreslagna beskattningen
av tjänster.

Härutinnan har i de likalydande motionerna 1:571 av herrar Per-Olof
Hanson och Gustaf Henry Hansson samt II: 695 av herr Bengtsson i Göteborg
m. fl. framhållits önskvärdheten av vissa förtydliganden i författningslörslaget.
Sålunda har uttalats att det synes tveksamt huruvida stuveriarbeten
är att hänföra till skattepliktig tjänst. Vidare framförs bl. a. önskemål
om att en uttrycklig bestämmelse intages om att tjänsteprestationer å skattefria
fartyg är skattefria oberoende av om fartygen är sysselsatta i utrikes
eller inrikes trafik liksom att servering av varor på fartyg till såväl passagerare
som besättning är skattefri vid utrikes fart.

Av förslagets utformning följer att nu nämnda arbetsprestationer och
tjänster icke faller under beskattning. Utskottet finner inte erforderligt
med några ytterligare förtydliganden i de av motionärerna angivna hänseendena.
I anledning av motionerna anser sig utskottet dock böra framhålla
att servering åt passagerare i inrikes trafik och i trafik mellan svenska
hamnar på utrikes linjer är att hänföra till skattepliktig rörelse liksom försäljning
av andra varor ombord på fartyget.

I skrivelse till utskottet hemställer Sveriges tvätteriförbund om undantag
Irån skatteplikt för tvätt, mangling och strykning av kläder o. d. samt för
uthyrning av tvättgods. Förbundet hänvisar till de skäl som i kommittébetänkandet
åberopats för undantag från skatteplikt för dessa tjänster.

Sveriges skomakarmästarförbund hemställer likaledes i skrivelse till utskottet
om skattefrihet för skoreparationer. Även i detta fall åberopas, att
sådana arbeten enligt kommitténs förslag borde vara undantagna från
skatteplikt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

105

Mot bakgrunden av de allmänna riktlinjerna för utformningen av beskattningsområdet
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka en sådan begränsning
av tjänstebeskattningen, som nu nämnts.

Skattskyldigheten

1 motionen II: 701 av herr Larsson i Stockholm framhålles att den, som
bedriver renodlad uthyrningsverksamhet med avseende på varor, enligt
propositionen blir att anse som konsument vid förvärv av uthyrningsvaror
och att varuskatt därför utgår vid förvärvet. Detta blir däremot inte failet
om uthyraren även bedriver yrkesmässig varuförsäljning. Motionären hemställer,
att all yrkesmässig uthyrning av skattepliktiga varor skall — antingen
den sker tillsammans med försäljning av varor eller ej — beskattas
endast hos uthyraren.

Utskottet finner de av departementschefen anförda skälen för den föreslagna
utformningen av beskattningen av uthyrningsvaror vara bärande.
Eftersom uthyrningsvaror, som förvärvas i en renodlad uthyrningsrörelse,
inte är avsedda för yrkesmässig återförsäljning, synes det följdriktigt att
skatt skall utgå vid förvärvet, medan i fråga om kombinerade rörelser skatteplikten
för varan inträder först då denna försälj es i begagnat skick. Motionen
avstyrkes sålunda.

Enligt 13 § i författningsförslaget skall skattskyldighet icke föreligga
bl. a. vid tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer
samt uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning.
Icke heller skall skattskyldighet föreligga vid tjänsteprestation med avseende
å kläder eller andra textilvaror, där den som utför prestationen icke
har fast driftställe för verksamheten.

I de likalydande motionerna I: 570 av herr Per-Olof Hanson och II: 690
av herrar Nordgren och Stiernstedt hemställes, att riksdagen måtte besluta
att skattefrihet i förevarande avseende endast bör föreligga vid uttag ur rörelse.

Den föreslagna bestämmelsen om skattefrihet vid försäljning i allenast
ringa omfattning har även berörts i skrivelsen från Sveriges köpmannaförbund.
Enligt förbundet bör skattskyldighet föreligga vid all yrkesmässig
försäljning.

De skäl som departementschefen anfört för skattefrihet i här berörda
fall finner utskottet bärande. I anslutning härtill bör understrykas att den
föreslagna skattefriheten —- för vilken årsomsättningar om högst ca 1 000
kronor med skatt av ca 40 kronor ansetts böra ifrågakomma —- icke kan
få betydelse från konkurrenssynpunkt. Utskottet får därför avstyrka ifrågavarande
motionsyrkanden.

Ett spörsmål med nära anknytning till skattskyldigheten och konsumentbegreppet
utgör den i anvisningarna till 18 § författningsförslaget intagna
bestämmelsen om vad som är att hänföra till skattefritt material.
Därmed förstås enligt förslaget råvara, halvfabrikat eller annan vara, som

106

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

är avsedd antingen att ingå som beståndsdel i förädlad eller genom sammansättning
framställd vara eller att förbrukas i den egentliga produktionselier
bearbetningsprocessen, såsom smörjmedel och liknande, eller ock att
förbrukas i varuhanteringen, t. ex. såsom emballage.

Sistnämnda stadgande torde enligt utskottets mening tillgodose den i
motion II: 701 av herr Larsson i Stockholm gjorda hemställan, att emballage
skall jämställas med sådan råvara eller sådant material, för vilket
producent har rätt till skattefritt inköp.

I sammanhanget vill utskottet något beröra frågan om beskattningen av
sådant vid försäljning av detaljhandelsvaror nyttjat emballage, t. ex. buteljer
samt kärl och behållare, som normalt återlämnas till säljaren i samband
med att köparen förvärvar nya varor av samma eller annat slag. Vid
försäljningen anges ofta uttryckligen eller är det underförstått att likvid
som erlägges för emballaget har karaktär av »pant» och att den kan återfås
vid emballagets återställande. Emballage av denna typ skall vid återlämnandet
självfallet inte — såsom eljest blir fallet med inbytesvaror -—
betraktas såsom dellikvid för nyinköpt vara, utan beskattningsvärdet på
denna blir det belopp köparen faktiskt betalar.

I skrivelsen från Sveriges industriförbund hemställes, att utskottet ville
uttala att begreppet material, i vad avser varor som förbrukas i den egentliga
produktions- och bearbetningsprocessen, bör ges samma innebörd som
beteckningen slitgods. Till sådant gods hänföres, framhåller förbundet, varor
sådana som tänder till grävskopor, slipskivor, plattor och kulor i krossar
samt foder till kulkrossar, infodringstegel i ugnar in. m.

Utskottet finner det för sin del inte ändamålsenligt att materialbegreppet
i författningstexten preciseras närmare än vad som skett i förslaget. Bedömningen
härutinnan måste nämligen i första hand göras med hänsyn till
omständigheterna från fall till fall. Utskottet förutsätter därjämte, att vid
behov riksskattenämnden lämnar vägledande anvisningar. Så mycket synes
emellertid enligt utskottets mening stå klart, att man icke generellt kan ge
begreppet material den vidsträckta innebörd som anges i förbundets skrivelse.

Beskattningsvärdet m. m.

Utskottets granskning av förslagets regler angående beskattningsvärdets
bestämmande föranleder icke någon särskild erinran från utskottets sida.

Allmänna svenska elektriska aktiebolaget har i skrivelse till utskottet
anfört, att beskattningsvärdet enligt förslaget kommer att bli olika om varan
säljes fritt kundens ort eller fritt säljarens lager, i vilket senare fall
köparen står för transportkostnaden. Detta förhållande kan enligt bolaget
leda till att bestående handelskutymer förryckes och därför föreslås, att
varans värde vid säljarens fabrik eller lager alltid bör läggas till grund för
beskattningen.

I anledning av vad sålunda uttalats från bolagets sida vill utskottet endast
framhålla, att en förutsättning för att transportkostnader inte skall

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 är 1959 107

ingå i beskattningsvärdet måste vara att transporten på köparens särskilda
uppdrag ombesörjes av en gentemot säljaren fristående fraktförare. Utskottet
finner angeläget understryka, att sådana åtgärder icke bör godtagas
som syftar till att nedbringa beskattningsvärdet genom inte affärsmässigt
betingade omläggningar av prissättning och debiteringssystem.

För serveringsrörelser skall enligt 18 § 2 mom. i förslaget varuskatten
kunna beräknas allenast å viss del av den eljest skattepliktiga omsättningen.
En förutsättning härför är att serveringens omfattning står i viss relation
till den skattepliktiga omsättningen i den förvärvskälla, som den skattskyldige
bedriver. I en till utskottet inkommen skrivelse har Kooperativa
förbundet framhållit att stadgandet i den föreslagna lydelsen kan medföra
att företag, som i en gemensam förvärvskälla jämte annan verksamhet driver
restaurangrörelse, kan missgynnas i konkurrensen med andra separat
drivna restaurang- och serveringsrörelser.

Vad förbundet sålunda framhållit synes enligt utskottets mening vara
förtjänt beaktande. Om den skattskyldige, t. ex. en konsumtionsförening
eller ett varuhus, i samma förvärvskälla redovisar omsättning från dels
restaurang-, konditori- eller annan liknande serveringsrörelse och dels annan
väsentligen artskild verksamhet, synes det rimligt att de olika verksamhetsgrenarna
vid tillämpning av bestämmelserna i 18 § 2 mom. betraktas
som skilda förvärvskällor. Därvid bör man emellertid kunna uppställa det
villkoret att den skattskyldige i sin bokföring håller en klar åtskillnad mellan
omsättningen i serveringsrörelsen och den övriga omsättningen. Rätten
att redovisa serveringsrörelsen som särskild förvärvskälla bör därför göras
beroende av tillstånd av länsstyrelsen. Utskottet får i enlighet med det anförda
föreslå, att ifrågavarande författningsbestämmelser kompletteras med
ett stadgande enligt vilket länsstyrelsen efter framställning av den skattskyldige
skall äga medgiva att serveringsrörelse, som bedrives jämsides med
annan väsentligen artskild verksamhet, skall anses såsom särskild förvärvskälla.

I de likalydande motionerna I: 571 av herrar Per-Olof Hanson och Gustaf
Henry Hansson samt II: 695 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. hemställes
att varuskatteförordningen kompletteras med föreskrifter om ett restitutionsförfarande,
varigenom en säljare, som av en köpare felaktigt uttagit
varuskatt, skall ha möjlighet att erhålla restitution för att därigenom
kunna kompensera köparen för den merkostnad denne åsamkats till följd
av den uttagna varuskatten.

En liknande fråga har upptagits i motionen II: 701 av herr Larsson i Stockholm.
I 18 § 1 mom. i författningsförslaget meddelas föreskrifter om rätt
för skattskyldig, som driver yrkesmässig återförsäljning och som inköpt
skattepliktig vara under sådana förhållanden att vederlaget skall ingå i
säljarens skattepliktiga omsättning, att vid beräkning av sin skattepliktiga
omsättning göra avdrag för sålunda utgivet vederlag. Motionärerna diskuterar
i anslutning härtill den situation som kan uppkomma, om en icke

108

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

skattskyldig företagare inköper skattebelagda varor eller den skattepliktiga
omsättningen för en skattskyldig företagare understiger det skattebelagda
inköpsvärdet. I motionen föreslås, att återförsäljare, vilken ej har skattepliktig
omsättning, genom vederbörande lokala skattemyndighet skall erhålla
gottgörelse med ett belopp motsvarande erlagd varuskatt på den vara
som återförsäljes eller, i de fall då återförsäljaren har skattepliktig omsättning
men denna understiger det redan skattebelagda inköpsvärdet, gottgörelse
på motsvarande sätt bör utgå med 4 procent av skillnaden mellan inköpsvärde
och skattepliktig omsättning.

Med anledning av vad som anförts i nu nämnda motioner får utskottet
framhålla, att det i första hand bör ankomma på näringsidkare, som köper
skattepliktiga varor, att hos säljaren styrka att han är berättigad till skattefria
inköp. Har detta inte skett, utan säljaren har uttagit skatt av köparen
samt redovisat skatten till länsstyrelsen, kan säljaren i efterhand göra
länsstyrelsen uppmärksam på förhållandet och enligt 60 § 2 mom. i den föreslagna
förordningen erhålla restitution av skatten. Frågan kan också aktualiseras
i samband med den efterföljande taxeringen. Bestämmelsen i 18 §
1 mom. är närmast avsedd för fall då säljaren vägrar medverka vid ett förfarande
av nyss antytt slag eller detta eljest — med hänsyn exempelvis till
att det rör sig om små poster inköpta i vanlig detaljhandel — inte lämpligen
kan ske. Därvid har köparen, om hans skattepliktiga omsättning för
den aktuella redovisningsperioden inte skulle förslå, möjlighet att göra erforderligt
avdrag under en efterföljande period.

Med det anförda torde ifrågavarande motionsyrkanden ha besvarats.

Beskattningsförfarandet m. m.

I de likalydande motionerna I: 590 av herr Spetz m. fl. och II: 685 av herr
Kollberg m. fl. hemställes bl. a., att riksdagen måtte uttala att deklarationsförfarandet
skall utformas på sådant sätt att obehörig person icke skall kunna
taga del av deklarationerna.

Deklarationshemligheten har även berörts i en till utskottet inkommen
skrivelse från Sveriges köpmannaförbund. I skrivelsen framhålles, att skattskyldig
bör ha rätt att sända in sina deklarationsuppgifter till skattemyndigheterna
i slutet kuvert.

Av propositionen framgår att deklarationsuppgifterna skall lämnas å
en för deklaration och skatteinbetalning gemensam blankett, utformad
som ett postgiroinbetalningskort och användbar för hålkortsmässig bearbetning.
Det är enligt vad utskottet inhämtat avsett att blanketten i odelat
skick skall sändas in till postgirokontoret. Har den skattskyldige själv
postgirokonto — vilket torde vara fallet med flertalet skattskyldiga ■—- insändes
blanketten direkt till postgirokontoret i slutet kuvert samtidigt med
att skattebeloppet gireras. I annat fall användes blanketten som vanligt postgiroinbetalningskort
och inlämnas jämte skattelikvid på postanstalt. Skall
någon skatt ej erläggas, insändes blanketten direkt till länsstyrelsen i slutet
kuvert. Från de till postgirokontoret inkomna blanketterna avskiljer post -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 195!)

109

verket deklarationsdelen, som översändes till länsstyrelsen. Endast vid posten
och länsstyrelserna anställd personal kan sålunda få tillgång till deklarationsuppgifterna.
Postverkets personal — liksom länsstyrelsernas — är
ålagd tystnadsplikt, och brytande av sekretessen utgör straffbar handling.

Av det anförda torde framgå att sekretesskyddet är fullt tillfredsställande.
Utskottet vill särskilt påpeka att skattskyldig genom att skaffa sig postgirokonto
alltid har möjlighet att expediera sina deklarationer i sluten försändelse
till beskattningsmyndigheten via postgirokontoret. Utskottet anser
sig sålunda icke kunna biträda det i motionerna framförda yrkandet.

I de likalydande motionerna I: 585 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 686
av herr Kollberg m. fl. föreslås, att i 46 § i författningsförslaget insättes ett
nytt moment av innebörd, att de skattskyldiga vid redovisning av preliminär
varuskatt skall äga verkställa avdrag efter vissa i motionerna närmare
angivna grunder. Verkställda avdrag är avsedda att utgöra ersättning åt de
skattskyldiga för deras arbete med uppbörd och redovisning av skatten.

Förslag av samma innebörd men med annan utformning har vidare väckts
dels i de likalydande motionerna I: 519 av herr Georg Carlsson m. fl. samt
II: 631 av herrar Elmwall och Vigelsbo och dels i de likalydande motionerna
I: 574 av herr Sveningsson och II: 689 av herr Setterberg i Vilske-Kleva m. fl.

Därjämte har i motionen I: 523 av herr Ferdinand Nilsson in. fl. föreslagits
att företagare som tvångsvis ålägges att biträda med uppbörd av omsättningsskattemedel
måtte för kostnader och besvär härmed beredas skälig
ersättning.

Förslag om ersättning till handeln för dess arbete med uppbörd och redovisning
av varuskatt har även framförts i en till utskottet inkommen skrivelse
från Sveriges köpmannaförbund.

Departementschefen har i propositionen förklarat sig icke vara beredd
att tillstyrka någon särskild ersättning i angivet hänseende. Sådan ersättning
utgick icke i fråga om den allmänna omsättningsskatten och förekommer
icke heller beträffande de skatter och avgifter som det redan nu åligger
rörelseidkare och andra att för egen eller anställdas räkning inleverera till
statsverket.

För egen del vill utskottet anlägga följande synpunkter på frågan.

I den utsträckning skatteredovisningen medför ökade kostnader för en
företagare är dessa liksom själva varuskatten att betrakta som en omkostnad
i rörelsen.

Det normala är att företagaren täcker sina omkostnader genom prissättningen.
Vad som åsyftas i motionerna är i verkligheten icke, att staten skall
gottgöra företagaren de av varuskatten föranledda kostnaderna utan att dessa
kostnader inte skall belasta varupriserna. Enligt utskottets mening är
det knappast förenligt med principen om fri konkurrens och fri prisbildning
att staten på antytt sätt ingriper i prissättningen. Därutöver kan framhållas,
att företagarna så till vida erhåller en icke obetydlig kostnadstäckning
som de under en tid av i genomsnitt en och en halv månad kan dispo -

110 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

nera över de medel som skall redovisas i skatt och göra dem räntebärande.
Av dessa skäl anser sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna.

Ikraftträdandebestämmelserna

Förordningen om allmän varuskatt är som tidigare nämnts avsedd att
träda i kraft den 1 januari 1960. Enligt uttalande i propositionen skall den
beräknas på alla varulikvider som sker efter årsskiftet. Härifrån har gjorts
det undantaget i författningen att förordningen icke skall avse sådant tillhandahållande
inom riket av varor och tjänsteprestationer, som skett före
den 16 oktober 1959 eller varom före sistnämnda dag slutits skriftligt avtal
däri vederlaget blivit till beloppet bestämt. Någon undantagsbestämmelse i
fråga om införsel till riket har däremot icke upptagits.

Yrkanden om annan utformning av de nämnda ikraftträdandebestämmelserna
har framförts i motionen II: 681 av herr Kollberg och den därmed
likalydande motionen I: 568 av herr Per-Olof Hanson, i motionen II: 629 av
herrar Regnéll och Löfgren samt i motionen II: 697 av herr Nilsson i Svalöv
m. fl. och den likalydande motionen I: 575 av herrar Sveningsson och
Yngve Nilsson. I samtliga motioner har begärts att tidpunkten den 16 oktober
1959 skall ändras, enligt förstnämnda båda motioner till dagen för författningens
utgivande av trycket och i övriga motioner till den 1 januari 1960. Vidare
har i de fyra först nämnda motionerna hemställts att vad som sägs om
verkan av skriftligt avtal skall gälla även införsel till riket.

Framställningar av samma innebörd har även gjorts i flera av de till utskottet
inkomna skrivelserna.

I motionerna av herr Kollberg m. fl. görs gällande att förordningen icke
kan avse tillhandahållande av varor och tjänster som sker före förordningens
ikraftträdande. Utskottet delar icke denna uppfattning utan anser
det klart framgå vid en sammanställning av författningsrummen att förordningen
skall äga tillämpning å sådana likvider för skattepliktiga varor
och tjänster, som inflyter efter årsskiftet, även om tillhandahållandet skett
dessförinnan. För att emellertid undanröja varje möjlighet till missförstånd
härvidlag förordar utskottet att en uttrycklig bestämmelse om skattskyldighetens
inträde vid tillhandahållande av varor och tjänster inom landet
intages i författningstexten. Bestämmelsen bör lämpligen fogas som 3 mom.
till 12 §.

I vissa av motionerna och de till utskottet inkomna skrivelserna har belysts
de redovisningstekniska svårigheter, som med hänsyn till kredithandeln
skulle uppkomma för de skattskyldiga, därest dessa i fråga om likvider
som inflyter efter årsskiftet skulle nödgas från fall till fall undersöka
huruvida leverans skett före den 16 oktober 1959. De sålunda framförda
synpunkterna finner utskottet värda visst beaktande. Utskottet föreslår
därför att tidpunkten i fråga framflyttas till den 1 december 1959. Har
leverans ägt rum före sistnämnda dag, bör alltså skattefrihet föreligga,
även om likvid inflyter först efter årsskiftet. Med en sådan avgränsning

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 111

kommer endast kredithandeln för de under årets sista månad levererade
varorna att omfattas av beskattningen. Det bör icke innebära några olägenheter
för de skattskyldiga att härvidlag vidtaga från redovisningssynpunkt
erforderliga åtgärder för skattskyldighetens fullgörande.

I den mån likvid för inom landet försålda skattepliktiga varor inflyter
efter årsskiftet och leverans icke skett före den 1 december 1959, bör enligt
utskottets mening gälla att endast skriftliga avtal, som slutits före den
16 oktober 1959 och däri vederlaget blivit till beloppet bestämt, bör föranleda
undantag från skattskyldigheten. Utskottet ansluter sig således härvidlag
till propositionen och kan icke biträda motionsyrkandena på denna
punkt. I sammanhanget vill utskottet uttala att det förhållandet, att i avtal
vederlaget angetts på ett mera obestämt sätt, exempelvis anknutits till
det å leveransdagen gällande priset, självfallet icke kan anses innebära att
vederlaget blivit till beloppet bestämt.

Utskottet anser sig kunna tillstyrka att bestämmelserna om verkan av
skriftligt avtal, som slutits före den 16 oktober 1959, utsträckes till att
gälla jämväl i fråga om införsel till riket. Från kontrollsynpunkt bör därvid
föreskrivas att den som avser att åberopa sådant avtal vid införsel
efter årsskiftet, redan dessförinnan gör skriftlig anmälan härom till generaltullstyrelsen.
Sådan anmälan bör givetvis icke befria importören från
att, i samband med att införseln äger rum, i erforderlig utsträckning styrka
de förhållanden som motiverar att skatt icke skall utgå.

Utskottet avstyrker motionen II: 674 av herr Hagberg m. fl. och den därmed
likalydande motionen I: 563 av herrar öhman och Helmer Persson,
enligt vilka i ikraftträdandebestämmelserna skall — därest förslaget till
allmän varuskatt i princip bifalles — intagas ett uttryckligt stadgande av
innehåll att förordningens giltighetstid begränsas till ett år. I anslutning
härtill vill utskottet erinra om att varje års riksdag, efter vederbörligt initiativ,
kan taga ställning till om en skatteförfattning skall äga fortsatt
giltighet eller ej.

I samband med ikraftträdandet av förordningen om allmän varuskatt
uppkommer viss fråga rörande författningens tillämplighet vid sådan prenumeration
å skattepliktiga tidskrifter och andra publikationer för år 1960,
som skett hos postverket före årsskiftet. Enligt av utskottet inhämtade
upplysningar kan av tekniska skäl redovisning från postverket icke ske till
tidskriftsutgivaren förrän efter årsskiftet av prenumerationsavgifter som
erlagts dessförinnan. Till undvikade av att skattskyldighet inträder i nu
avsedda fall, bör särskild föreskrift härom införas i ikraftträdandebestämmelserna.

Utskottet vill i sammanhanget understryka att den förmedlingsverksamhet
som postverket utför i fråga om tillhandahållande av tidskrifter och
liknande självfallet icke innebär att postverket blir att anse såsom skattskyldig
säljare. Skattskyldigheten kommer även i dessa fall att åvila ut -

112 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

givaren eller vid import i förekommande fall den, för vars räkning införseln
sker.

Övriga frågor

Utskottet föreslår vissa redaktionella jämkningar i 68 § av förslaget till
allmän varuskatt. Viss omformulering bör sålunda ske av andra stycket
punkten b) i syfte att otvetydigt utmärka att skatt icke skall utgå då den,
som ur landet utfört en skattepliktig vara vid vars inköp varuskatt icke
skolat utgå —■ t. ex. ett motorfordon, som köpts och betalats före den 1 januari
1960 — därefter själv återinför varan.

Vidare bör i ett tredje stycke av paragrafen utsägas att skatt icke skall
utgå vid införsel av vara om det visas att skattskyldighet föreligger för annan
än den, för vars räkning införseln sker. Härigenom förebygges en icke
avsedd dubbelbeskattning i de fall, då inom landet försäljes vara, för vilken
säljaren är skattskyldig, och varan därefter — såsom förhållandet
kan vara exempelvis i fråga om bokverk — levereras till kunden direkt
från utlandet.

Beträffande de delar av propositionen, vilka inte av utskottet behandlats
i det föregående, har utskottet inte funnit anledning till erinran mot de
framlagda förslagen.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 162, såvitt angår nedan under
1) angivna författningsförslag, icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om allmän varuskatt med följande såsom utskottets
förslag betecknade ändringar.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

10 §. 10 §.

1 mom. Från skatteplikt undantagas följande varor.

1. Utsäde, fröer, foder- och gödselmedel,
torvströ, konserveringsmedel
för foder, betningsmedel, bakteriekulturer
för växter, medel för bekämpning
av ogräs och växtskyddsmedel
ävensom skogsp''antor, skogsfröer
och plantor av icke-perenna växter.

1. Utsäde, fröer, plantor, foder- och
gödselmedel, torvströ, konserveringsmedel
för foder, betningsmedel, bakteriekulturer
för växter, medel för
bekämpning av ogräs och växtskyddsmedel.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

113

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2. Levande djur,---liknande affärer.

3. Drivmedel och andra bränslen.

4. Jord, sand,---krossat skick.

5. Fartyg med en nettodräktighet 5. Fiskefartyg, så ock andra fartyg

av minst 20 registerton ävensom luft- med en nettodräktighet av minst 20
fartyg. registerton ävensom luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som---underkastad utförselförbud.

7. Al männa nyhetstidningar, ---— särskild avgift.

8. Läkemedel, som---till sjukhus.

12 §. 12 §.

1 mom. Skattskyldighet åvilar — — — skattepliktig vara.

Den som---varor yrkesmässigt.

2 m o m. Beträffande handelsbolag---i företaget.

(Se vidare anvisningarna.) 3 mom. Skattsky’digheten inträ der,

när vederlag för skattepliktig vara
inflyter kontant eller eljest kommer
den skattskyldige till godo eller när
skattepliktig vara uttages ur rörelsen.
Har enligt 16 § medgivande lämnats
att inräkna uppkomna fordringar i
omsättningen enligt bokföringsmässiga
grunder, skall dock skattskyldigheten,
i vad avser fordran uppkommen
under tid för medgivandets tilllämpning,
inträda då fordringen uppkommer.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §. 18 §.

1 mom. Har skattskyldig — ---enligt 69 §.

Avdraget verkställes---eller redovisningsperioder.

2 mom. För rörelse, •— — — 60 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen.

Är i---80 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen.

(Se vidare anvisningarna.) Efter framställning av skattskyldig

må länsstyrelsen medgiva att rörelse,
som i första eller andra styckena sågs
och som bedrives jämsides med an 8

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

114

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

nan väsentligen artskild verksamhet,
skall anses såsom särskild förvärvskälla.

3 mom. För rörelse, i vilken ingår
tillhandahållande av monteringsfärdiga
trähus, skall skatten, i vad avser
tillhandahållande och uttag ur rörelse
av sådana hus, beräknas allenast
å 70 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen.

(Se vidare anvisningarna.)

68 §.

Skattskyldighet åvilar--—

Skattskyldighet föreligger icke,

a) därest allmän varuskatt icke
skolat utgå om varan i stället sålts
inom landet av yrkesmässig säljare
till den, för vars räkning införseln
sker,

b) därest varan införes under sådana
omständigheter som för tullpliktig
vara medföra rätt till tullfrihet enligt
5—8 §§ samt 9 § andra stycket
sista punkten tulltaxeförordningen;
dock att skattskyldighet föreligger
vid återinförsel av vara, för vilken allmän
varuskatt icke erlagts eller för
vilken erlagd sådan skatt restituerats.

(Se vidare anvisningarna.)

68 §.

införseln sker.

Skattskyldighet föreligger icke,

a) därest allmän varuskatt icke
skolat utgå om varan i stället sålts
inom landet av yrkesmässig säljare
till den, för vars räkning införseln
sker,

b) därest varan införes under sådana
omständigheter som för tullpliktig
vara medföra rätt till tul frihet
enligt 5—8 §§ samt 9 § andra
stycket sista punkten tulltaxeförordningen;
dock att i fall som avses i
5 § s) nämnda förordning skattskyldighet
skall föreligga såvida icke varan
återinföres av den som själv utfört
densamma.

Skattskyldighet föreligger icke heller
om det visas att i anledning av
varans tillhandahållande skattskyldighet
enligt denna förordning föreligger
för annan än den för vars räkning
införseln äger rum.

(Se vidare anvisningarna.)

115

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Anvisningar

Anvisningar

till 10 §. till 10 §•

Undantaget från-------liknande sätt.

Med drivmedel --— -—--av butiksvara.

Undantaget för----— — av detaljhandlare.

Till fartyg------— skattepliktiga varor.

Undantaget för allmänna nyhetstidningar
gäller sådana
publikationer med nyhetsinnehåll,
som normalt utkomma med minst tre
nummer varje vecka. Undantaget för
övriga periodiskt utgivna publikationer
gäller sådana alster av angivet
slag, som enligt utgivningsplan utkomma
med normalt minst fyra nummer
om året. Skattefriheten omfattar
även utländska publikationer av angivna
slag.

Undantaget för allmänna nyhetstidningar
gäller sådana
publikationer av dagspresskaraktär,
som normalt utkomma med minst ett
nummer varje vecka. Undantaget för
övriga periodiskt utgivna publikationer
gä.ler sådana alster av angivet
slag, som enligt utgivningsplan utkomma
med normalt minst fyra nummer
om året. Skattefriheten omfattar
även utländska publikationer av
angivna slag.

Denna förordning — — — tillämpningen därefter.

I samband med ikraftträdandet I samband med ikraftträdandet

skall följande iakttagas.

1. Förordningen äger icke tillämpning
i fråga om sådant tillhandahållande
inom riket av vara eller tjänsteprestation,
som skett före den 16
oktober 1959 eller varom före nämnda
dag slutits skriftligt avtal däri vederlaget
blivit till beloppet fastställt.

skall följande iakttagas.

1. Förordningen äger icke tillämpning
i fråga om sådant tillhandahållande
inom riket av vara eller tjänsteprestation,
som skett före den 1 december
1959 eller varom före den 16
oktober 1959 slutits skriftligt avtal
däri vederlaget blivit till beloppet
fastställt. Vad nu sagts om verkan av
skriftligt avtal skall ock gälla i fråga
om införsel till riket, därest den, för
vars räkning införseln sker, före den
1 januari 1960 till generaltullstyrelsen
skriftligen anmält sin avsikt att
vid införseln åberopa avtalet. Icke heller
skall förordningen äga tillämpning
i fråga om sådant tillhandahållande
genom postverkets försorg av periodiska
publikationer, för vilket ved er -

116

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

lag influtit till postverket före utgången
av år 1959, ändå att vederlaget
först därefter kommer mottagaren
till godo.

Stadgandet i---nästföregående stycke.

2. Den som — — — — — — skattepliktig omsättning.

3. Skall någon--—--— 62—66 §§.

4. De i------juni 1963.

5. Erfordras eljest------sådana bestämmelser.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623);

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den
1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla
förhandsbesked i taxeringsfrågor; samt

4) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande
de skattetekniska förutsättningarna för att från allmän
varuskatt undantaga periodiska publikationer med
ideellt syfte; samt

B) att följande motioner---(== utskottet s. 88 rad 15

uppifrån — s. 89 rad 27 uppifrån)---utan åtgärd.

II) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka ansett dels

att utskottets yttrande fr. o. m. rubriken å s. 77 t. o. m. det stycke,
som å s. 82 rad 15 uppifrån slutar med orden »punkten C)» bort ha följande
lydelse:

Alternativet till omsättningsskatt

Då utskottet härefter övergår till att behandla frågan huruvida i stället
för den av Kungl. Maj :t föreslagna omsättningsskatten andra åtgärder är
behövliga för att öka statens inkomster, finner utskottet det till en början
nödvändigt att ingå även på sådana frågor som av formella skäl handlägges
av andra utskott. Det är överhuvudtaget icke möjligt att bedöma statens
behov av inkomster förrän statens utgifter blivit till storleken fastställda.
I det läge vari riksdagen försatts genom det ovan påtalade förhållandet att

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 117

riksstaten mot gängse riksdagsprinciper icke slutgiltigt reglerades under
vårsessionen och då dessutom nu föreliggande olika förslag till begränsningar
av statsutgifterna icke ens hunnit utskottsbehandlas, kan utskottet
icke underlåta att rent allmänt ge tillkänna sin uppfattning även i nämnda
avseenden.

I de tidigare behandlade motionerna har framlagts förslag till åtgärder
som skulle göra den föreslagna omsättningsskatten obehövlig. I motionerna
I: 528 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 639 av herr Hjalmarson m. fl., vilka
motioner innehåller de längst gående förslagen till beskärningar av statsutgifterna,
förefinnes icke blott ett utarbetat alternativ till regeringens budget
för nu löpande budgetår utan även beräkningar rörande verkningarna
för budgetåret 1960/61. Utskottet vill först något beröra dessa senare beräkningar.

Såvitt nu kan bedömas skulle ett bifall till de i nyssnämnda motioner
framlagda förslagen innebära, att driftsutgifterna för budgetåret 1960/61
nedbringades med ca 1 000 miljoner kronor. Vid denna jämförelse med
Kungl. Maj :ts alternativ har hänsyn icke tagits till de högst betydande belopp
varmed Kungl. Maj :t vill öka statsutgifterna för att i någon mån
neutralisera omsättningsskattens prisstegrande verkningar eller vilka, utan
att ha angivits i propositionen, blir en direkt följd av omsättningsskatten.

Att utskottet i detta sammanhang fäster avgörande avseende vid det i
nyssnämnda motioner framlagda besparingsalternativet sammanhänger
med den oro utskottet känner inför statsutgifternas expansion och de i
samband härmed framtvingade skatteökningarna under hela det senaste
decenniet. Det må här räcka med en erinran om att statsskatterna — inklusive
folkpensionsavgiften — budgetåret 1950/51 uppgick till mindre än
5 200 miljoner kronor men för nästa budgetår beräknas till inemot 12 300
miljoner kronor, här bortsett från de i propositionerna 162 och 163 föreslagna
skatteskärpningarna. Utskottet vill beteckna denna utveckling såsom ytterst
allvarlig bl. a. med hänsyn till den produktionshämmande effekten av
en för hög skattenivå, särskilt i ett läge med hårdnande internationell konkurrens.

I motionerna I: 528 och II: 639 har även föreslagits vissa åtgärder i syfte
att öka statens inkomster. Till dessa återkommer utskottet senare. Här må
endast nämnas, att av den enligt motionerna uppkommande budgetförbättringen
å ca 1 200 miljoner kronor ungefär 5/6 hänför sig till besparingar
och blott ungefär 1/6 till inkomstökningar.

För innevarande budgetår är det av motionärerna framlagda budgetalternativet
icke tillfyllest för att åvägabringa balans mellan löpande utgifter
och inkomster. Så är icke heller fallet beträffande Kungl. Maj :ts förslag.
För båda gäller ju att under höstsessionen föreslagna åtgärder icke kommer
att verka förrän halva budgetåret gått till ända. En direkt jämförelse
med avseende på de två alternativens budgetförstärkande effekt utfaller
emellertid till motionärernas fördel. Skillnaden är mer än 200 miljoner
kronor. Motionärerna framhåller därtill, att de under vårsessionen fram -

118 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

lagt förslag som enligt nu föreliggande beräkningar skulle ha lett till ett
driftbudgetöverskott på 72 miljoner kronor för löpande budgetår.

I motionärernas alternativ ingår även ett förnyat krav på försäljning av
aktier i LKAB, varigenom statens lånebehov för år 1960 beräknas nedbringas
med ca 500 miljoner kronor.

Med vad utskottet ovan anfört rörande motionärernas budgetalternativ
har utskottet velat visa, att detta icke är underlägset det av Kungl. Maj:t
föreslagna vad angår dess budgetsanerande effekt och att detta resultat ernås
på en väsentligt lägre skattenivå och alltså utan de risker för hela vår
samhällsekonomi som ovillkorligen är förenade med den föreslagna omsättningsskatten.

Vad så beträffar inkomstsidan förordar motionärerna i huvudsak en
höjning av folkpensionsavgiften fr. o. in. ingången av 1960 med 0,5 % samt
vissa höjningar av skatterna å vin, sprit och cigarretter.

Höjningen av folkpensionsavgiften motiveras med den förbättring av
folkpensionsförmånerna som till en del redan beslutats och till en del
förestår fr. o. m. budgetåret 1960/61. Det anföres vidare att en avgiftshöjning
av denna storlek i stort sett endast motsvarar den förbättring av familj
epensionen som 1958 års riksdagsbeslut och det väntade riksdagsbeslutet
innebär.

I anslutning till förslagen rörande vin, sprit och tobak erinras i motionerna
om att finansministern förutskickat förslag dels till skattelättnader
för förvärvsarbetande gifta kvinnor och för ensamma mödrar, dels till
en förlust- och resultatutjämning för jordbrukare och rörelseidkare. Motionärerna
finner dessa skattereformer angelägna och vill kompensera det
därav föranledda skattebortfallet med en skärpning av skatterna å vin,
sprit och cigarretter som till beloppet i stort sett motsvarar vad som innefattas
i förslaget till allmän omsättningsskatt å samma varor.

Utskottet har för sin del endast att taga ställning till sistberörda skattehöjningar,
vilka utskottet med vissa justeringar tillstyrker. Vad vinet beträffar
förordar utskottet, att den del som utgår med viss procent av utminuteringspriset
sättes 2 procentenheter högre än nu gäller. För spritdryckerna
bör som motionärerna föreslagit grundavgiften höjas med belopp
varierande mellan 40 och 60 öre per liter, innebärande en högsta
prisökning per liter av 1 krona 40 öre. Beträffande cigarretterna förordas
sådan höjning av styckeskatten som motsvarar en prisökning av 1,5 öre
per cigarrett.

De företagna justeringarna föranleder icke någon ändring beträffande
det av motionärerna beräknade inkomstutfallet. Inkomsttillskottet torde
sålunda icke understiga 110 miljoner kronor.

Utskottet övergår härefter till övriga motionsvis framförda förslag till
skattehöjande åtgärder.

Yrkandena i motionerna 1:551 och 11:659 om höjning av varuskatten
och försäljningsskatten samt i motionerna 1:553 och 11:662 om särskild
skatt å penninglotter och tipsrader finner sig inte utskottet kunna tillstyr -

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 119

ka. Inte heller anser utskottet skäl föreligga för en höjning av brevportot
med 5 öre, varom yrkande framställts i motionerna I: 552 och 11:663.

I fråga om den direkta beskattningen har vittgående ändringsförslag
framförts i motionerna. Sålunda yrkas i motionerna I: 549 och II: 661, att
en tvåårig s. k. budgetsaneringsavgift skall införas, motsvarande i förhållande
till den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten 1 procent
för fysiska personer och 2 procent för juridiska personer. Utskottet
avstyrker nämnda yrkande. I motionerna I: 550 och II: 660 samt I: 545 och
11:656 har vidare yrkats ändringar beträffande de s. k. schablonavdragen
från inkomst av tjänst och för försäkringsavgifter liksom i fråga om den
nu medgivna avrundningen till närmast lägre hundratal kronor av den
beskattningsbara inkomsten. Icke heller dessa yrkanden anser sig utskottet
böra tillstyrka. I motionen 1:517 samt motionerna 1:560 och 11:670 har
föreslagits, att riksdagen skulle frånträda det vid vårsessionen fattade beslutet
om slopande av den s. k. extra bolagsskatten. Utskottet avstyrker
detta förslag. Likaså avstyrker utskottet yrkandet i motionerna I: 561 och
11: 671 att riksdagen skulle frånträda sitt vid vårsessionen fattade beslut
att det fulla ikraftträdandet av 1955 års regler om varulagervärdering
skall uppskjutas från år 1960 till 1961.

Tillika avstyrker utskottet förslagen i motionerna I: 558 och II: 668
samt 1:561 och 11:671 om höjd förmögenhetsbeskattning liksom yrkandet
i motionerna I: 559 och II: 669 angående beskattning av kursstegringsvinst
å aktier.

I motionerna I: 562 och II: 672 har framlagts förslag att riksdagen skulle
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till nästa års riksdag om
indragning till det allmänna av s. k. oförtjänt markvärdestegring. Även
detta yrkande avstyrker utskottet.

I anslutning till vad som anförts i motionerna I: 528 och II: 639 vill utskottet
slutligen föreslå riksdagen att i ett uttalande understryka behovet
av en fast och kraftfull besparingspolitik i syfte att — utan omsättningsskatt
— nedbringa driftsutgifterna och begränsa den statliga upplåningen.

dels att utskottets hemställan under punkterna B) och C) bort ha följande
lydelse:

B) att riksdagen måtte

1) i anledning av motionerna 1: 528 och II: 639, 1: 541
och 11:652, 1:551 och 11:659 antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957
(nr 209) angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957 angående
skatt å spritdrycker och vin skall erhålla följande ändrade lydelse.

120

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

2 §•

1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detaljhandelsbolagets inköp av
spritdrycker och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 12 kronor 20 öre för liter,
om dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 10 kronor 90 öre
för liter, om alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent,
8 kronor 90 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent
men understiger 35 volymprocent samt 8 kronor 40 öre om alkoholhalten
understiger 30 volymprocent, och dels med en procentavgift motsvarande
50 procent av utminuteringspriset; samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels
med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift
motsvarande 39 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)
med en procentavgift motsvarande 38 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres---varornas utminutering.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 januari 1960.
I samband därmed skall iakttagas följande.

1. Det åligger detalj handelsbolaget att erlägga skatt för sitt lager av
spritdrycker och vin klockan 12 natten mellan den 31 december 1959 och
den 1 januari 1960 med belopp motsvarande skillnaden mellan det nettoinköpspris
som tillämpats omedelbart före förordningens ikraftträdande och
det nettoinköpspris som tillämpats omedelbart därefter. Beloppet skall före
utgången av mars 1960 insättas å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å
statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning. Detaljhandeisbolaget
skall vidare senast vid samma tid till kontrollstyrelsen
avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift angående nämnda lager.

2. Den, till vilken detalj handelsbolaget överlåtit rätt till årsutskänkning
av rusdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker
och vin vid tiden för utskänkningens avslutande den 31 december 1959
med belopp motsvarande skillnaden mellan det nettoinköpspris som tilllämpats
omedelbart före förordningens ikraftträdande och det nettoinköpspris
som tillämpas omedelbart därefter.

Det åligger utskänkningsinnehavaren att dels senast den 15 januari 1960
till kontrollstyrelsen inkomma med en på tro och heder upprättad deklaration
angående nämnda lager, dels ock före utgången av mars 1960 till kontrollstyrelsen
inbetala skatten.

Vad i 7 9 §§, 10 § andra stycket, 12 §, 13 § andra och tredje styckena,

14, 16, 17 samt 19—24 §§ förordningen angående skatt å spritdrycker och
vin stadgas om utskänkningsskatt och deklaration rörande sådan skatt
skall i tillämpliga delar gälla jämväl lagerskatt och deklaration rörande
sådan skatt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

121

2) i anledning av nyssnämnda motioner antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 19b3 (nr 3i6) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror skall erhålla följande
ändrade lydelse.

16 §.

I varje tobaksvaras riktpris skall skatt ingå dels med ett belopp, vilket
motsvarar nedanstående procent av riktpriset, dels ock med nedan angivna,
i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för

1 st.
gram

För inom riket tillver-kad vara

För till riket införd
vara

Procent
av rikt-priset

Belopp för

Procent
av rikt-priset

Belop p för

1 st.
öre

1 kg
kr

1 st.
öre

1 kg
kr

Cigarrer .........

t. o. m. 5,0

35

4,3

35

12,4

_

» .........

II

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

—

Cigarrcigarretter

. . . »

I

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

»

. . . »

II

över 1,7

35

6,0

—

35

9,5

—

Cigarretter.......

I

t. o. m. 0,75

40

4,24

—

40

5,24

—

» .......

II

över 0,75

40

6,48

—

40

7,43

—

Röktobak ......

—

40

—

24: 60

40

—

31: —

Tuggtobak......

—

40

—

3: 70

40

—

3:70

Snus............

—

40

—

3: 80

40

—

5: —

I skattehänseende---3,3 gram.

Denna lag skall, såvitt angår inom riket tillverkade cigarretter, träda i
kraft den 1 februari 1960 samt i övrigt den 1 mars 1960.

C) att riksdagen måtte uttala,

1) att en fast och kraftfull besparingspolitik i enlighet
med de i motionerna I: 528 av herr Ewerlöf m. fl. och II:
639 av herr Hjalmarson m. fl. angivna riktlinjerna bör föras
redan under innevarande budgetår i syfte att —- utan omsättningsskatt
— väsentligt nedbringa underskottet i den
löpande budgeten och begränsa den statliga upplåningen;

2) att för budgetåret 1960/61 en fast och kraftfull besparingspolitik
i enlighet med de i motionerna 1:528 och II:

122 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

639 angivna riktlinjerna bör föras i syfte att — utan omsättningsskatt
— skapa balans i driftbudgeten och begränsa
den statliga upplåningen.

III) av herrar Gustaf Elofsson, Mattsson och Vigelsbo, vilka ansett

dels att den del utskottets yttrande, som å s. 77 börjar med rubriken
»Andra förslag om förstärkning av statens inkomster» och slutar å s. 78
rad 2 uppifrån med orden »tillföres staten», bort ha följande lydelse:

»Övriga förslag om förstärkning av statens inkomster

Då utskottet således avvisat det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget
om införande av allmän varuskatt, uppkommer frågan om andra möjligheter
att nå den förstärkning av budgeten som synes erforderlig för syftet
att åstadkomma balans i budgeten nästkommande finansår. I de förut
behandlade motionerna har angivits förslag och riktlinjer härför. Häri ingår
även förslag i syfte att förstärka budgetens inkomstsida. Utskottet
vill då uttala, att en viss förstärkning av inkomstsidan i nuvarande läge
måste bedömas som erforderlig.

Utskottet anser, att för denna förstärkning en justering av de s. k. schablonavdragen
bör kunna genomföras, så att staten erhåller en inkomstförstärkning
med ca 60 milj. kronor per år. Vidare bör en höjning av vissa
nu utgående indirekta skatter kunna företagas. Utskottet bedömer det möjligt
att på sprit, vin och tobaksvaror genomföra en höjning av beskattningen,
så att ett belopp av ca 205 milj. kronor för helt år tillföres staten.
Nu utgående varuskatt och försäljningsskatt bör vidare kunna höjas, så att
staten härigenom erhåller en inkomstökning av ca 60 milj. kronor. Dessutom
vill utskottet förorda höjning av radpriset vid tippning, av priset på
lotter i penninglotteriet och av brevportot, så att staten tillföres en inkomstökning
av sammanlagt ca 80 milj. kronor för helt år. Slutligen vill utskottet
tillstyrka förslaget om införande av en budgetsaneringsavgift under
beskattningsåren 1960 och 1961, varigenom staten tillföres ett belopp av ca
285 milj. kronor per år.»

dels att den del av utskottets yttrande som börjar å s. 78 rad 3 nedifrån
med orden »Skattehöjningen på» och slutar å s. 82 rad 15 uppifrån med
orden »punkten C)» bort ha följande lydelse:

»Skattehöjningen på cigarretter bör genomföras på det sättet att myckenhetsskatten
bestämmes till 6,72 öre per styck för svensktillverkade och 8,07
öre för importerade cigarretter i grupp II; nuvarande skattesatser utgör
5,58 resp. 6,93 öre stycket. På motsvarande sätt bör skatten för cigarretter
i grupp I höjas från resp. 3,24 och 4,34 öre till 4,13 för svenska och 5,13 öre
för utländska. Skatten å cigarrer, cigarrcigarretter och övriga tobaksvaror
bör höjas i motsvarande grad i enlighet med vad som förordats i motionerna
I: 551 och II: 659. Skattehöjningen bör av tekniska skäl träda i kraft först
den 1 februari 1960. I fråga om importerade tobaksvaror synes det dock

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 123

jämväl av tekniska skäl erforderligt att förlägga ikraftträdandet en månad
senare eller till den 1 mars 1960.

Såsom utskottet i det föregående förordat bör en justering av de s. k.
schablonavdragen genomföras. Avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande,
förvärvskällan tjänst, får enligt nuvarande bestämmelser ske
med 100 kronor, även om sådana kostnader inte förevarit. Har kostnader
faktiskt förelegat, får avdrag ske med till närmast över liggande 100-tal kronor
avrundat belopp. Vidare sker avrundning av beskattningsbara inkomster
nedåt till närmaste 100-tal kronor i fråga om såväl statlig som kommunal
beskattning. Dessa avrundningar har inte täckning i vederbörandes
inkomstförhållanden utan har främst motiverats av taxeringstekniska skäl.
Den skattelindring som avdragen totalt medför synes bli ojämnt fördelad
och kommer ingalunda alltid de minst bärkraftiga inkomsttagarna till del.
Det kan vidare framhållas, att ifrågavarande schablonavdrag knappast synes
ha förenklat deklarations- och taxeringsförfarandet på sätt som avsetts. Utskottet
tillstyrker, att schablonavdraget för kostnader för intäkternas förvärvande,
förvärvskällan tjänst, avskaffas fr. o. m. 1961 års taxering
samt att från nämnda taxeringsår bestämmelserna om avrundning av det
beskattningsbara beloppet ändras, så att avjämning sker till närmast lägre
10-tal kronor.

En reform av sådan innebörd kan beräknas medföra en inkomstförbättring
för staten å sammanlagt 60 milj. kronor för helt år. Samtidigt skulle
den innebära, att kommunerna totalt skulle få ca 55 milj. kronor i ökade
inkomster per år.

De nya reglerna bör sålunda tillämpas från och med ingången av år 1960.
På grund härav bör de skattetabeller som inom kort kommer att distribueras
utbytas mot nya så snart ske kan. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att förordna om datum för sådant utbyte.

Utskottet vill även tillstyrka höjning av den nu gällande varuskatten, såvitt
den avser varor som är umbärliga eller av mindre betydelse i den enskildes
konsumtion. Skatten bör sålunda inte höjas för direkta födo- och
näringsämnen. Varuslagen socker, sirap och glass bör sålunda undantas
från höjningen. På övriga i beskattningen ingående varor bör nu gällande
skattesatser justeras uppåt, så att skatten på varje vara för sig stiger med
25 procent av nuvarande skatt. De nya bestämmelserna bör tillämpas
fr. o. in. ingången av år 1960. Ändringen kan beräknas medföra en inkomstförstärkning
för staten av cirka 45 milj. kronor för helt år.

En beskattning av liknande karaktär är den försäljningsskatt som utgår
på vissa mattor och smycken samt på grammofonartiklar. Skatten utgår
endera som värdeskatt eller som styckeskatt. Utskottet tillstyrker, att värdeskatten
höjes från nuvarande 20 procent till 30 procent samt att styckeskatten
uppjusteras i motsvarande grad. De nya bestämmelserna bör tilllämpas
fr. o. m. ingången av år 1960. Staten tillföres genom denna ändring
ca 15 milj. kronor per år i ökade inkomster.

124

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

Vidare vill utskottet tillstyrka, att radpriset vid tippning höjes med 5
öre, att priset på lotter i penninglotteriet höjes med 2 kronor per lott samt
att brevportot höjes med 5 öre per försändelse, varigenom staten kan beräknas
tillföras en inkomstökning om ca 80 milj. kronor per år. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga härför erforderliga åtgärder med
verkan från den 1 januari 1960.

Förslaget om införande av en särskild budgetsaneringsavgift med 1 procent
av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för fysiska
personer och med 2 procent för juridiska personer under beskattningsåren
1960 och 1961 tillstyrker utskottet. En sådan tidsbestämd avgift är
enligt utskottets mening nödvändig under en saneringsperiod av två år.
Några särskilda administrationskostnader föranledes inte av denna avgift,
då uppbörd, debitering m. m. kan samordnas med inkomstbeskattningen.
De lägre inkomsttagarnas grundkonsumtion drabbas inte av saneringsavgiften,
enär inkomster motsvarande ortsavdrag och övriga avdrag undantages
från avgift. Genom budgetsaneringsavgiften tillföres staten en inkomstförstärkning
av ca 285 milj. kronor för helt år.

I motionen 1:517 samt i motionerna 1:560 och 11:670 har föreslagits,
att riksdagen skulle frånträda det vid vårsessionen fattade beslutet om slopande
av den s. k. extra företagsskatten. Utskottet kan inte biträda ett sådant
förslag. Utskottet avstyrker likaså yrkandet i motionerna I: 561 och
II: 671 att riksdagen skulle frånträda sitt vid vårsessionen fattade beslut,
att det fulla ikraftträdandet av 1955 års regler om varulagervärdering skall
uppskjutas från år 1960 till 1961.

Tillika avstyrker---( = utskottet, s. 88 rad 8 uppifrån—rad 18 uppifrån)
---nämnda motionsyrkande.

Utskottets förslag i det budgetpolitiska sammanhanget

Vad utskottet i det föregående anfört måste givetvis bedömas mot bakgrunden
av budgetpolitiken i dess helhet. Utskottet vill understryka vad i
motionerna 1:548 och 11:658 framhållits om att den nödvändiga budgetsaneringen
i första hand måste genomföras genom besparingar i den statliga
verksamheten. Då det emellertid står klart, att de statsfinansiella problemen
för innevarande och därefter närmast följande budgetår inte kan
klaras enbart genom besparingar i den statliga verksamheten, har utskottet
tillstyrkt vissa inkomstförstärkningar inom en begränsad ram. Sådana
åtgärder är enligt utskottets mening nödvändiga för en budgetsanering under
de närmaste två åren. I de nyssnämnda motionerna framhålles, att en
böjning av skattetrycket inte kan accepteras för framtiden. Målsättningen
för den närmaste tiden måste vara att undvika skattehöjningar och på
längre sikt skapa förutsättningar för en sänkning av det samlade skattetrycket.
Utskottet vill understryka detta uttalande.

I de nyssnämnda motionerna har framlagts ett budgetpolitiskt program
med syftet att söka uppnå balans i 1960/61 års budget. En betydande förstärkning
av budgeten för det nu löpande finansåret skulle dessutom samtidigt
åstadkommas.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959 125

Olika delar av detta budgetpolitiska sanerings- och besparingsprogram
handlägges av formella skäl även av andra utskott. Utskottet anser sig dock
för att sätta in frågan om den av regeringen föreslagna allmänna omsättningsskatten
i ett samlat budgetpolitiskt perspektiv böra redovisa programmets
huvuddelar. Det innefattar sålunda följande åtgärder, vilka skulle
medföra nedan angivna utgiftsbesparingar och övriga förstärkningar av -

budgeten för finansåret 1960/61:

1. Minskade utgifter för bostadssubventioner .......... 200 milj. kr.

2. Minskade utgifter för statsbidraget till allmänna sjukförsäkringen
.......................................... 100 » »

3. Div. besparingar enligt motionerna I: 548 och II: 658 .... 100 » »

4. Skatter på vin, sprit och tobak........................ 205 » »

5. ökade intäkter av tillfällig energiskatt, den speciella varuskatten
samt försäljningsskatten...................... 155 » >

6. ökade intäkter av lotterimedel, tipsmedel samt från postverket
............................................. 80 » »

7. Avskaffande av vissa schablonavdrag.................. 60 » »

8. Höjd folkpensionsavgift, 0,5 % ...................... 100 » »

9. Tillfällig budgetsaneringsavgift....................... 285 » »

Summa ca 1 285 milj kr.

I saneringsprogrammet ingår vidare åtgärder för minskning av statens
lånebehov. I nuvarande läge är det, framhåller motionärerna, i detta syfte
nödvändigt att minska på bostadsproduktionsvolymen, varigenom ökat utrymme
för krediter bör kunna skapas för näringslivet, främst för småföretagsamheten.

Såsom i de nyssnämnda motionerna framhålles kan beslutet om den obligatoriska
tilläggspensioneringen beräknas försämra det statsfinansiella läget
med cirka 225 milj. kronor för budgetåret 1960/61. Utskottet vill understryka,
att en sådan budgetförsvagning skulle ha undvikits vid lösning
av frågan om tilläggspensioneringen enligt den personliga frivilliglinjen.
De aktuella besparingssträvandena måste emellertid, såsom motionärerna
framhållit, utgå från det statsfinansiella läge, som framträtt genom den politik
som regeringen fört och de beslut som riksdagen tidigare fattat. På de
punkter, som angivits i motionerna, kan dock besparingar i den statliga
verksamheten uppnås med ett sammanlagt belopp av cirka 400 milj. kronor
redan för budgetåret 1960/61. Utskottet vill vidare understryka motionärernas
uttalande om att en mycket hård restriktivitet måste tillämpas i fråga
om de nya utgiftsbehov, som för budgetåret 1960/61 endast preliminärt
antytts i den föreliggande propositionen. De möjligheter till begränsning
av den statliga verksamheten samt till rationalisering och förbilligande av
förvaltningsapparaten, vilka påvisats i motionerna, måste enligt utskottets
mening även väl tillvaratagas.

Det saneringsprogram, som utskottet sålunda anslutit sig till, medför en i

126

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

nuvarande konjunkturläge acceptabel förstärkning av budgeten. Samtidigt
skapas härvid utrymme för en väsentlig höjning av folkpensionerna samt
för reformer i fråga om förlust- och resultatutjämningen, sambeskattningen
etc. i enlighet med vad som angivits i motionerna.

Utskottet, som har att ta ställning till de av Kungl. Maj :t föreslagna
skattehöjningarna samt övriga förslag om förstärkning av statens inkomstsida,
anser det ovan redovisade besparings- och saneringsprogrammet utgöra
en grundval för en väl avvägd budgetpolitik, som förenar syftena att
dels göra det möjligt att undvika den allmänna omsättningsskatten med
dess allvarliga återverkningar i skilda hänseenden och dels efter den ovannämnda
saneringsperioden öppna möjligheter för en sänkning av skattetrycket
inom ramen för en reformerad skattepolitik med sikte på att
främja sparande och arbetsinsatser.

Härvid framstår det som nödvändigt, att strävandena inriktas på en balanserad
driftbudget redan för budgetåret 1960/61. I detta syfte har i de
ovannämnda motionerna bl. a. föreslagits, att en långsiktsplan för statsfinanserna
skall framläggas redan till nästa år. Yrkandet härom behandlas
i annat sammanhang. I motionerna I: 540 och II: 651 hemställes om skrivelse
till Kungl. Maj :t om sådan uppläggning av budgetpolitiken med balans
i budgeten 1960/61, att lättnader därefter möjliggöres i inkomstbeskattningen.
Under hänvisning till de synpunkter, som utskottet i det
föregående anfört i fråga om angelägenheten av en sänkning av det samlade
skattetrycket, vill utskottet tillstyrka, att hemställan i angivet syfte
göres hos Kungl. Maj :t.

Yrkande härom framföres av utskottet nedan under punkten C).

dels att utskottets hemställan under punkterna B 2) och 3) bort ha följande
lydelse:

2) i anledning---(= utskottet s. 84 rad 1 uppifrån

—s. 84 rad 12 uppifrån)---bestämda belopp, näm ligen

:

Varuslag

Vikt för

1 st.
gram

För inom riket tillver-kad vara

För till riket införd
vara

Procent
av rikt-priset

Belopp för

Procent
av rikt-priset

Belopp för

1 st.
öre

1 kg
kr

1 st.
öre

1 kg
kr

Cigarrer ..........

t. o. m. 5,0

35

9,3

35

17,4

» ..........

11

över 5,0

35

10,8

—

35

20,8

—

Cigarrcigarretter ..

. . »

I

t. o. m. 1,7

35

6,5

—

35

9.1

—

»

»

II

över 1,7

35

8,6

—

35

12.1

—

Cigarretter........

»

I

t. o. m. 0,75

40

4,13

—

40

5,13

—

» ........

. . »

II

över 0,75

40

6,72

—

40

8,07

—»

Röktobak .......

—

40

—

30: 60

40

—

37: —

Tuggtobak .......

—

40

—

4: 90

40

—

4:90

Snus.............

—

40

—

5: —

40

—

6:20

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

127

I skattehänseende---3,3 gram.

Denna lag skall såvitt angår inom riket tillverkade cigarretter, träda i
kraft den 1 februari 1960 samt i övrigt den 1 mars 1960.

3) i anledning av motionerna I: 550 och II: 660 samt
I: 545 och II: 656
a) antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 33 §, 50 § 2 och 3 mom. samt 51 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

33 §.

Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får---tjänstens fullgörande.

Har den---gäld avdragas.

Den, som---arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller
någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den
beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt
ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Om skattskyldigs---ovan sägs.

Skattskyldig, vars---stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig, som i 2 mom. avses, såvitt angår annan kommun
än hemortskommunen, utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar
inkomst, utom i fall varom nedan i andra stycket förmäles.

Kan kommunalt---i kommunen.

För annan--- — beskattningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret, inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

128

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

i hemortskommunen: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där
uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där
uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då
den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst
100 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1960 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen den 26
juli 19^7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947
om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under
hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten
av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade
inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår
till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade beskattningsbara inkomsten
uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

129

c) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 194-/
(nr 511) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §,

Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest
barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke
uppgår till minst 20 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets
förmögenhet. I den skattskyldiges skattepbktiga förmögenhet inbegripes i
sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare är.

d) antaga följande

Förslag

till

förordninq angående ändrad ludelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordninqen

den 5 juni 1953 (nr 212)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

1 mom. Har lokal----sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av trehundrafemtio
kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan,
och tvåhundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen
till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande
för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat
till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna ut&kylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar
en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understigande
ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar in9
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 60

130

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

komst understigande tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola
angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 och skall dessförinnan
tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret
1960.

dels att utskottet under punkterna B 4)—7) bort hemställa,
att riksdagen måtte

4) i anledning av motionerna I: 551 och II: 659
a) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
skall erhålla den ändrade lydelse som nedan säges.

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till
nedanstående statistiska nummer

Statistiskt nr

Varuslag

Skattesats,
procent av
beskatt-ningsvärdet

Skatte-sats,
öre för
kg

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till

följande varugrupper:

Choklad eller---av läskedrycker

81

ur 540: 29

Kemiska--— hårpermanentning....

63

ur 587:1—588: 3

Essenser---drycker..............

63

591

Tandpulver och tandpasta..............

31

ur 592—593

Puder, ---— inbegripna ............

100

ur 593

Munvatten och ättiketerpreparat........

31

ur 593

Nagellack —--ögonbryn ..........

100

ur 593

Parfymer---schamponeringsmedel

63

ur 593, ur 596,

Schamponeringsmedel ..................

31

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959

131

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)

om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 5 mars 1948 om försäljningsskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka försäljningsskatt skall
erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse som nedan säges.

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under
nedanstående statistiska nummer

Statistiskt nr

Yuruslag

Skattesats

Särskild
skatte-sats för
vissa va-ror vid
import,
kronor
för

100 kg

Minimiskatt (i
kronor) per ka-lenderår för re-gistrerad säljare
med skatteplik-tig försäljning

procent
av be-skatt-nings-värdet

kronor

för

varu-

enhet

av en-bart

egen till-verk-ning

eljest

999—1000

Mattor, ej särskilt nämnda,
även försedda med sömnads-arbete eller fransar:

innehållande silke........

30

15 000

ur 1001

helt eller delvis av ull eller
andra djurhår, utan inbland-ning av silke, knutna:
med) högst — — — 25 000

30

1500

■ 1200

3 600

1002:1

med mer än---längd

30

30

30

30

3 000

6000

1002: 2

med mer än---längd

ur 1323—1325

m-j 1326: 2

Arbeten av guld---samt

delar därtill..............

Pärlor och---nr 1326: 2

}"

1200

ur 1885: 2

Grammofonverk--— radio-

30

ur 1815:2
ur 1889: 7
ur 1992:1

Grammofoner---tonarm

30

1200

3 600

1992: 2

Färdiga---nr 1992:

med högst 8 minuters spel-

1:50

4:50

Anm. Skatt---ett exem-

plar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

132

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1950

5) i anledning av motionerna 1:549 och 11:661 antaga
följande

Förslag

till

förordning om tillfällig budgetsancringsavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som åren 1961 och 1962 påföres till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst, skall i enlighet med vad i denna förordning sägs,
till staten erlägga tillfällig budgetsaneringsavgift.

2 §•

Tillfällig budgetsaneringsavgift utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med en procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten och för skattskyldiga, som avses i 10 § 2 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt, med två procent av den till statlig
inkomstskatt beskattningsbara inkomsten.

Avgiften skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages att avgiftsbeloppet
vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt
till närmaste hela krontal.

3 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt
skola i tillämpliga delar gälla i fråga om den tillfälliga budgetsaneringsavgiften.

4 §•

Om debitering och uppbörd av tillfällig budgetsaneringsavgift skall gälla
vad i uppbördsförordningen stadgas om statlig inkomstskatt.

5 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

6) i anledning av motionerna I: 553 och II: 662 bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för ökning av statens andel
av tips- och lotterimedlen med verkan från den 1 januari
1960 på nedan angivna sätt, nämligen

133

Bevillningsutskottets betänkande in 60 år 1959

a) genom höjning av priset för deltagande i av Aktiebolaget
Tipstjänst anordnade tippningstävlingar med fem öre för
varje rad, samt

b) genom höjning av priset för lottsedel i Svenska penninglotteriet
aktiebolag med två kronor för varje lottsedel.

7) i anledning av motionerna I: 552 och II: 663 besluta att
befordringsavgift för inrikes brev och brevkort från och med
den 1 januari 1960 skall utgå med ett med fem öre förhöjt
belopp.

dels ock att utskottet under punkten C) bort hemställa,

C) att riksdagen måtte i anledning av motionerna 1:540
och II: 651 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om uppläggning
av budgetpolitiken i syfte att nå balans i budgeten
1960/61 och därefter möjliggöra lättnader i beskattningen i
enlighet med vad utskottet ovan anfört.

IV) av herr Gustaf Elof sson.

591614 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag