Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

1

Nr 57

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

«

I en den 3 april 1959 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 153, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt

2) förordning om ändrad lydelse av 10 § uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås, att kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd
med bidrag av statsmedel, skall befrias från beskattning. Detsamma
föreslås skola gälla bidrag, vilka enligt vad därom finnes stadgat kan
utgå av allmänna medel till vissa arbetslösa och partiellt arbetsföra m. fl.
i samband med utbildning eller omskolning.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i ktmmiiiiud»kattelagftn den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt anvisningarna till samma paragraf1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

19 §.

Till skattepliktig---allmänt

barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, som
enligt förordningen om sjömansskatt
utgör inkomst ombord.

(Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig---allmänt

barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, som
enligt förordningen om sjömansskatt
utgör inkomst ombord;

kontantunderstöd, som utgives av
arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel.

(Se vidare anvisningarna.)

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av 19 § se 1958:296 samt av anvisningarna till 19 § se 1956: 88.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr 57

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

(Nuvarande lydelse)
Anvisningar
till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp--

— influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik tig

intäkt.

Bestämmelsen att — — — sistnämnda
lag.

(Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp--

— influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik tig

intäkt.

Bestämmelsen att — — — sistnämnda
lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag
från stat eller kommun, vilka
enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig
myndighet meddelade bestämmelser
utgå, i samband med utbildning
eller omskolning, till arbetslösa och
partiellt arbetsföra samt med dem i
fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för
år 1959 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 10 § uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 10 § uppbördsförordningen den 5 juni 19531
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

10 §.

Preliminär A-skatt —--kost nadernas

bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå
för:

a) folkpension enligt lagen om
folkpensionering;

b) bidrag enligt--— — av kropps skada

;

e) kontantunderstöd, som utgives
av arbetslöshetsnämnd med bidrag
av statsmedel;

1 Senaste lydelse av 10 § se 1954: 340.

(Föreslagen lydelse)

10 §.

Preliminär A-skatt---kost nadernas

bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå
för:

a) folkpension enligt lagen om
folkpensionering, där ej annat följer
av förordnande enligt 3 § 3 mom.;

b) bidrag enligt---av kropps skada; -

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

(Nuvarande lydelse)

f) tillskott och bidrag enligt lagen
om kommunala pensionstillskott
m. m.; eller

g) sådan pension, livränta eller
annan skattepliktig ersättning från
försäkringsanstalt, som uppgår till
högst t 500 kronor för år.

Då lön---nämnda ersättning.

Preliminär A-skatt---i kon kurs.

(Föreslagen lydelse)

e) tillskott och bidrag enligt lagen
om kommunala pensionstillskott
m. m.; eller

f) sådan pension, livränta eller annan
skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt,
som uppgår till högst
1 500 kronor för år.

Då lön---nämnda ersättning.

Preliminär A-skatt---i kon kurs.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I de i anledning av propositionen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade
likalydande motionerna 1:476 av herrar Ferdinand Nilsson och Jonasson
samt 11:582 av herr Onsjö har hemställts, »att riksdagen måtte
avslå förslaget i proposition nr 153 om generell skattefrihet för av arbetslöshetsnämnd
med bidrag av statsmedel utbetalat kontantunderstöd;

att riksdagen måtte uttala att arbetslösa med låg skattekraft måtte efter
prövning enligt kommunalskattelagens bestämmelser om extra avdrag vid
nedsatt skattekraft erhålla erforderlig skattelindring; samt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
av frågan om de sociala förmånernas beskattning i hela dess vidd».

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 53 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande års höstriksdag uppskjuta behandlingen
av föreliggande proposition och motioner.

Beträffande vad som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen 1:476.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen får utskottet
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Inledning, s. 4—5.

Beskattningen av understöd av allmänna medel vid arbetslöshet, s. 5—19.

Beskattningen av vissa utbildningsbidrag, s. 19—31. I

I de förevarande motionerna 1:476 och 11:582 redogöres för
innehållet i vissa remissyttranden över förslaget i departementspromemorian
om skattefrihet för de av arbetslöshetsnämnderna utbetalade kontant*

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

understöden. Det framhålles i motionerna att förslaget varit föremål för
olika omdömen under remissbehandlingen. Från flera håll har uttalats att
frågan praktiskt sammanhänger med beskattningen av andra sociala bidrag
och dessutom har en avsevärd principiell innebörd. Man har sålunda gjort
gällande att den kräver en omfattande utredning av annat slag än som i
promemorian presterats. Såväl kammarrätten som riksskattenämnden har
gentemot förslaget anfört skäl hänförliga till principen om rättvisa och likformighet
i beskattningen. Bl. a. påpekas att en mycket stor grupp personer
beskattas för inkomster som icke överstiger de särskilda bidragen.

Departementschefen fäster emellertid föga avseende vid sistnämnda synpunkt.
Han gör helt enkelt den generella anmärkningen, att storleken av
en inkomst i ifrågavarande inkomstläge icke är någon pålitlig mätare av
den skattskyldiges skattekraft — något som i så fall torde gälla om både
arbetslösa och andra. I andra sammanhang har departementschefen uttalat
något varierande omdömen angående vilken omfattning arbetslösheten kan
komma att få under överskådlig tid. I sin mån synes det som om därmed
sammanhängande förhållanden påverkat besluten om uppskov med fastställande
av budgeten samt rörande omsättningsskattens eventuella roll som
dämpare av en snart nog möjlig överkonjunktur. I här föreliggande proposition
synes det emellertid vara förestående perioder av långtidsarbetslöshet.
Detta perspektiv synes även ha påverkat både proposition och vissa
remissyttranden i riktning att det skulle vara nödvändigt att med bortseende
från principiella synpunkter och grundligare utredningar raskt komma
till beslut.

Den mot förslaget riktade kritiken bemötes väsentligen genom hänvisning
till situationen för de årsarbetslösa, ev. med en bitanke på dem som
även året efter beskattningsåret, d. v. s. då skatten erlägges, har sin skatteförmåga
väsentligen nedsatt. Statsmakterna är emellertid så starkt inriktade
på alt om möjligt trygga sysselsättningen, att det förefaller föga troligt
att en under år fortgående arbetslöshet skulle under så lång tid mötas
med kontantunderstöd. Även om tiderna skulle i viss utsträckning försämras
— vilket motsäges av andra prognoser — förefaller det som om de huvudsakliga
åtgärderna mot arbetslösheten skulle bli av annan art. Men då
blir läget också ett annat än det som angivits i propositionen. Under sådana
förhållanden torde man inte sakna tid att upptaga hela det stora problemet
om de sociala bidragens beskattning till lösning och vidare bör man kunna
tänka sig en provisorisk lösning av det här närmast berörda problemet genom
en behovsprövning och skattelindring åt vederbörande i erforderlig
utsträckning på grundval av kommunalskattelagens bestämmelser om extra
avdrag vid nedsatt skatteförmåga.

Enligt kungörelsen den 27 maj 1949 (nr 278) angående vissa statliga och
statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet kan under vissa förutsättningar
arbetslös erhålla kontantunderstöd i form av dagunderstöd och hyreshjälp.
Det ankommer på vederbörande kommun att fastställa understödets stor -

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

5

lek men för dagunderstöd gäller vissa maximibelopp, för närvarande 16
kronor per dag för familjeförsörjare och 12 kronor per dag för ensamstående.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen
utgår dagunderstöden i storstäderna i allmänhet med maximibeloppen.
Genomsnittsbeloppet för riket under år 1958 var dock betydligt lägre eller
11 kronor 96 öre per dag och under år 1957 11 kronor 36 öre per dag. Från
arbetsmarknadsstyrelsen har vidare upplysts att 13 kommuner i riket under
september 1959 bedrev kontantunderstödsverksamhet. Tidigare under
året har vissa månader högst ett sextiotal kommuner utgivit kontantunderstöd.
Totalkostnaden för riket för nu ifrågavarande verksamhet under år
1958 var 6 milj. kronor, varav statsbidrag 1,6 milj. kronor, och under är
1957 2,5 milj. kronor, varav statsbidrag 550 000 kronor.

Som jämförelse må nämnas att ersättning vid arbetslöshet enligt förordningen
den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor utges
dels som s. k. daghjälp och dels som s. k. familjetillägg till daghjälpen.
Daghjälpens belopp bestämmes av vederbörande kassa. Den får dock enligt
förordningen inte överstiga 20 kronor. Från arbetsmarknadsstyrelsen har
inhämtats att flertalet arbetslöshetskassor fastställt ett daghjälpsbelopp av
ca 16 kronor. Under år 1958 utgick daghjälpen med ett genomsnittsbelopp
för rikets samtliga kassor av 15 kronor 61 öre. Familjetillägg utgår dels som
barntillägg med 1 krona 50 öre om dagen för varje barn och dels som
maketillägg med 2 kronor om dagen.

Arbetslöshetskassorna utbetalade under år 1958 140 milj. kronor i ersättning
på grund av arbetslöshet, därav statsbidraget utgjorde 91 milj.
kronor.

Utskottet

Den förevarande propositionen behandlar frågan om beskattningen av
kontantunderstöd, som utges av kommunala arbetslöshetsnämnder med
bidrag av statsmedel, och frågan om beskattning av s. k. utbildningsbidrag
av allmänna medel till arbetslösa och partiellt arbetsföra in. fl.

Vad först beträffar understöden må erinras om att kontanthjälp vid arbetslöshet
för närvarande lämnas dels i form av ersättning till försäkringstagare
i den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen och dels
i form av understöd som utbetalas av kommunerna. De av kommunerna utgivna
understöden utgår antingen från särskilt tillsatta arbetslöshetsnämnder
i form av kontanta understöd, därvid statligt bidrag utgår, eller — i
kommuner som saknar arbetslöshetsnämnder — såsom socialhjälp. Beträffande
beskattningen av de olika ersättningarna gäller att vad som utbetalas
på grund av arbetslöshetsförsäkring inte räknas som skattepliktig
intäkt. Häremot svarar att premie för sådan försäkring principiellt inte
är avdragsgill vid beskattningen. Avdrag kan ifrågakomma endast i den
mån premiebeloppet inrymmes under det s. k. sociala avdraget för försäkringsavgifter.
Socialhjälp är enligt särskilt lagstadgande likaledes fritagen

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

från beskattning. Beträffande de kontanta arbetslöshetsunderstöden finns
intet stadgande om skattefrihet. Frågan om beskattningen av sådana understöd
har lösts genom avgörande i praxis, därvid understöden ansetts vara
att hänföra till skattepliktig inkomst.

I propositionen föreslås ett tillägg till 19 § kommunalskattelagen av innebörd
att de kontanta arbetslöshetsunderstöden befrias från beskattning.
Härigenom skulle samtliga ovannämnda understöd till arbetslösa bli skattefria,
och således beskattningen inte längre vara beroende av i vilken form
understöden åtnjutits.

I de likalydande motionerna 1:476 och 11:582 har yrkats avslag å propositionen
i denna del. Motionärerna anser att riksdagen bör uttala att arbetslösa
med låg skattekraft skall erhålla erforderlig skattelindring efter
beskattningsnämnds prövning enligt kommunalskattelagens regler om extra
avdrag vid väsentligt nedsatt skatteförmåga. Till stöd för yrkandet framhålles
bl. a. att de kontanta arbetslöshetsunderstöden är att anse som ersättning
för förlorad arbetsförtjänst och att därför principiellt sett understöden
borde vara underkastade skatteplikt.

Enligt utskottets mening ger den skilda behandlingen i beskattningshänseende
av olika ersättningsformer vid arbetslöshet i praktiken egendomliga
och för understödstagarna svårförståeliga resultat. Så t. ex. kan det inträffa
att en person med långvarig arbetslöshet först uppbär skattefri försäkringsersättning
och därefter — sedan arbetslösheten pågått så länge att
han blivit utförsäkrad, vilket vanligen inträffar efter 4-—5 månader — från
kommunerna erhåller kontantunderstöd, som är underkastat beskattning.
Att ersättningen på detta sätt ändrar karaktär i beskattningshänseende
efter längre tids arbetslöshet framstår såsom särskilt stötande med hänsyn
till att det skattepliktiga ersättningsbeloppet vanligen är mindre än det
skattefria. Det må även påpekas att de nuvarande bestämmelserna medför
den konsekvensen att understödstagare i en kommun med arbetslöshetsnämnd
beskattas för mottagna kontantunderstöd, medan understödstagare
i t. ex. en grannkommun, som saknar sådan nämnd, undgår beskattning för
erhållen kommunal hjälp, vilken dessutom vanligen till beloppet överstiger
kontantunderstöden.

Utskottet vill vidare erinra om att kontantunderstöden är avpassade för
att täcka den arbetslöses oundgängliga levnadskostnader och att beloppens
storlek inte medger uttagande av skatt, om understöden skall kunna fylla
sin uppgift. Detta förhållande har också föranlett att preliminär skatt enligt
uttryckligt stadgande i uppbördsförordningen inte skall uttas för kontantunderstöden.
Det kan med hänsyn härtill påstås att lagstiftaren redan
i viss utsträckning accepterat uppfattningen att kontantunderstöden saknar
skattekraft.

Motionärerna har förordat att riksdagen i stället för att besluta skattefrihet
skulle uttala att arbetslösa med låg skattekraft skulle medges extra
avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt kommunalskattelagens bestämmelser
härom. Enligt utskottets mening uppnår man emellertid inte det

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959 7

resultat, som bör eftersträvas, enbart genom en utsträckning av de nuvarande
bestämmelserna om extra avdrag. Härför erfordras också föreskrift
om särskilda bedömningsgrunder för de arbetslösa. Såsom departementschefen
närmare utvecklat kan emellertid så utformade bestämmelser inte
förväntas fungera tillfredsställande. Alternativet med hel skattefrihet för
kontantunderstöden är ur taxerings- och uppbördssynpunkt utan tvivel att
föredra. Det bör i detta sammanhang påpekas att skattefrihet för kontantunderstöden
ligger i linje med strävandena att åstadkomma största möjliga
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för de skattskyldiga.
Genom att preliminär skatt inte uttas kommer nämligen den skatt
kontantunderstöden föranleder till synes först i den slutliga skatten.

Utskottet är väl medvetet om att mot ett fritagande av de kontanta arbetslöshetsunderstöden
från beskattning talar att ersättning för mistad arbetsförtjänst
principiellt är skattepliktig inkomst. Det bör emellertid ihågkommas
att vissa avsteg från denna princip redan tidigare gjorts i skattelagstiftningen,
och utskottet anser att inte heller i förevarande fråga de
principiella betänkligheterna ensamma bör vara avgörande vid bedömandet.
Mot desamma bör ställas de skäl av social och praktisk natur som motiverar
skattefrihet och vilka utskottet i det föregående sökt belysa. Enligt
utskottets bedömande medför skattefrihet för kontantunderstöden så stora
fördelar ur sociala och praktiska synpunkter att man bör kunna göra det
speciella undantag från beskattningsprinciperna, varom här är fråga. Utskottet
tillstyrker med hänvisning till det anförda propositionen i förevarande
del.

Det är givetvis angeläget att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen inte
göres mindre lockande genom att likvärdig ersättning i annan form utgår
till de arbetslösa utan särskilt bidrag från deras sida. Om kontantunderstöden
i enlighet med vad utskottet tillstyrkt göres skattefria bör därför vid
en eventuell omprövning av understödsbeloppens storlek hänsyn tas till
deras förändrade karaktär i beskattningshänseende.

I motionerna yrkas även skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
av frågan om de sociala förmånernas beskattning i hela dess vidd.

Utskottet vill inte bestrida att en samlad översyn av gällande beskattningsregler
på detta område ur vissa synpunkter kan vara motiverad. Emellertid
utgår utskottet från att Kungl. Maj :t har uppmärksamheten riktad på
frågan och att åtgärder för att åstadkomma största möjliga likformighet i
fråga om de sociala understödens och bidragens beskattning efter hand vidtas.
Utskottet anser därför anledning inte föreligga för riksdagen att hos
Kungl. Maj :t begära särskild utredning i ämnet.

De förevarande motionerna avstyrkes således av utskottet.

Vad angår propositionens förslag om skattefrihet för utbildningsbidrag
till vissa arbetslösa och partiellt arbetsföra har utskottet ingen erinran och
tillstyrker således detsamma.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 153,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 10 § uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272);

B) att de likalydande motionerna I: 476 av herrar Ferdinand
Nilsson och Jonasson samt II: 582 av herr Onsjö måtte,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 3 november 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,
Gustaf Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Möller och
Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt i
Aspabruk, Nilsson i Svalöv*, Kollberg, Allard, Magnusson i Borås, Gustafson
i Göteborg, Larsson i Luttra*, och Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Mattsson, Nilsson i Svalöv,
Magnusson i Borås och Larsson i Luttra, vilka under hänvisning till innehållet
i de likalydande motionerna I: 476 av herrar Ferdinand Nilsson och
Jonasson samt II: 582 av herr Onsjö ansett att utskottet under Al) och 2)
bort hemställa,

A) att riksdagen måtte,med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 476 av herrar Ferdinand Nilsson och Jonasson samt II:
582 av herr Onsjö,

1) för sin del antaga följande

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959 9

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Anvisningar
till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp---influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan-----skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att---sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt
av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå,
i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra
samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för
år 1959 eller tidigare år.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lijdelse av 10 § uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 10 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

Preliminär A-skatt----kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå för:

a) folkpension enligt lagen om folkpensionering, där ej annat följer av
förordnande enligt 3 § 3 mom.;

b) bidrag enligt---för år.

Då lön----nämnda ersättning.

Preliminär A-skatt---i konkurs.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 57

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1959

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

II) av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elof sson, Söderquist, Mattsson, Nilsson
i Svalöv, Kollberg, Magnusson i Borås och Larsson i Luttra, vilka ansett
att utskottet under B bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 476 av herrar Ferdinand Nilsson och Jonasson samt
II: 582 av herr Onsjö måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om utredning av frågan om de sociala förmånernas beskattning
i hela dess vidd; samt

2) att de likalydande motionerna 1:476 av herrar Ferdinand
Nilsson och Jonasson samt II: 582 av herr Onsjö måtte,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

III) av herr Gustafson i Göteborg.

590835 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag