Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

1

Nr 194

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa stödåtgärder
i anledning av skadorna å 1957 års skörd; given
Stockholms slott den 22 november 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om godkännande av vissa av statens jordbruksnämnd
efter överenskommelse mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
framlagda förslag till stödåtgärder i anledning av skadorna
å 1957 års skörd, överenskommelsen innebär, att 40 000 000 kr. skall ställas
till förfogande för bidrag till jordbrukare, som är i behov därav på grund
av lidna skördeskador. Bidragen avses skola utdelas efter individuell ansökan
och prövning. Fördelningen av bidragen föreslås skola handhas på i
stort sett samma sätt som fördelningen av de individuella skördeskadebidragen
år 1955.

Av bidragsbeloppet avses 25 000 000 kr. skola täckas genom avräkning på
det belopp av 100 000 000 kr., som enligt beslut av 1956 års riksdag skall
avsättas till en jordbrukets skördeskadefond. Återstående 15 000 000 kr.
skall tagas av de medel, som i samband med jordbruksregleringen influtit
eller inflyter genom upptagande av införselavgifter. Hela beloppet föreslås
skola förskotteras ur medel, som är anvisade på anslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.

Den i propositionen förordade överenskommelsen innebär vidare, att jordbrukare,
som innehar statligt stödlån på grund av tidigare lidna skördeskador
och som även i år drabbats av skördeskador, skall kunna erhålla ett års
uppskov med amorteringarna på dessa stödlän. Sådana uppskov föreslås
för jordbrukare inom vissa områden skola kunna beslutas generellt utan
något särskilt ansökningsförfarande.

t Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 194

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungi. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 22 november 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om vissa stödåtgärder
i anledning av skadorna å 1957 års skörd.

Genom beslut den 20 september 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens
jordbruksnämnd att i samråd med lantbruksstyrelsen utreda omfattningen
och arten av de mera väsentliga skador, som uppkommit å 1957 års skörd
till följd av väderleksförhållandena, samt att till jordbruksdepartementet
inkomma med resultatet av utredningen. I avbidan på resultatet av ifrågavarande
undersökning har Kungl. Maj:t på framställning av jordbruksnämnden
i propositionen 184 till riksdagen framlagt förslag angående utlämnande
av stödlån till jordbrukare, in. in.

I en till jordbruksdepartementet den 22 november 1957 inkommen skrivelse
har statens jordbruksnämnd dels redovisat resultatet av omförmälda
undersökning, dels framlagt förslag till vissa stödåtgärder i anledning av
1957 års skördeskador. Jordbruksnämnden anmäler, att nämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation efter utredningsarbetets avslutande varit
samlade till överläggningar för att på basis av utredningsresultatet dryfta
frågan, om årets skördeskador borde föranleda framställning om ytterligare
stödåtgärder utöver vad som redan beslutats eller föreslagits, samt för att
diskutera eventuella åtgärders omfattning och utformning. Nämnden redogör
i ett särskilt avsnitt av skrivelsen för vad som framkommit vid dessa
överläggningar. Vidare tar nämnden upp till behandling spörsmålet om vissa
övriga åtgärder, som står i direkt samband med frågan om ersättning till
jordbruket till följd av årets skördeskador.

Jordbruksnämnden anför, att nämnden fullgjort uppdraget att utreda
omfattningen och arten av 1957 års mera väsentliga
skördeskador genom en serie undersökningar. Dessa bygger i tur och
ordning efter redovisningen i till skrivelsen fogade hilagor på tillgänglig

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

3

nederbördsstatistik, den officiella skördestatistiken (på vilken bl. a. baserats
en undersökning benämnd »bygdeundersökningen»), intervjnledes införskaffade
uppgifter från ett antal jordbrukare om skördesituationen den 15
oktober 1957 samt statistik över årets leveranser av vete och råg till spannmålshandlare.
Dessutom har nämnden sökt värdera skördeförlusterna dels
i en »länsundersökning», dels i en jämförelse mellan den reviderade beräkningen
av vissa poster i normkalkylen för 1957/58 på grundval av skörderapporterna
per den 31 augusti 1957 och länsundersökningen. Slutligen har en
skattning skett av skördeförlusten inom olika län vid olika självrisker.

I fråga om nederbörden under september—oktober 1957 anför jordbruksnämnden
i huvudsak följande.

De ihållande regnen tog sin början under sista veckan av augusti och
sträckte sig med kortare uppehåll, åtminstone lokalt, till början av november.
För att bedöma regnens omfattning och lokalisering har jordbruksnämnden
bearbetat och sammanställt vissa uppgifter ur den officiella nederbördsstatistiken
för september och oktober månader. Sammanställningarna
visar att antalet nederbördsdagar, varmed i detta sammanhang menas
dygn med en nederbörd av minst 0,1 mm, i hela riket under dessa månader
uppgick till så höga tal som 19 resp. 17. Variationerna mellan olika län
(länsdelar) pendlade mellan 12 och 26 i september samt mellan 9 och 25
i oktober. De högsta septembertalen gällde Uppsala och Västmanlands län
samt Älvsborgs läns södra del, för vilket senare område även det största antalet
regndagar under oktober registrerades. September månad tilldrar sig i
detta sammanhang det större intresset med hänsyn till dess betydelse ur
skördesynpunkt och dess i år betydligt större regnmängder, för riket i genomsnitt
158 procent av normal nederbördsmängd mot 102 procent för oktober.
Under september föll större regnmängd än normalt i alla angivna
områden utom i Kalmar läns södra del, Blekinge och Norrbottens läns övre
del. Den ymnigaste nederbörden föll, förutom i de även normalt tämligen
nederbördsrika Hallands och Älvsborgs län, i Västmanlands, Örebro, Uppsala,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. I stort sett samma områden,
särskilt Västmanlands, Uppsala och Gävleborgs län, svarade även för
de största procentuella överskotten i jämförelse med normal nederbörd. Under
oktober månad föll den största regnmängden, både absolut och relativt,
i Hallands län och Älvsborgs läns södra del. Av positiv betydelse för skörderesultatet
val-, att uppehållsväder rådde under tiden den 8—14 oktober inom
praktiskt taget hela södra och mellersta Sverige, med undantag endast fölen
dag i den tidigare jämförelsevis skonade sydöstra delen av Götaland och
vissa andra delar av södra Sverige. Sammanfattningsvis kännetecknas situationen
framför allt av all den nedgång i regnmängden, jämfört med augusti
månad, som september normalt uppvisar, innan de egentliga höstregnen brukar
sälta in, i år förbytts i sin motsats. Härigenom har uppstått eu sammanhängande
nederbördsperiod utan motstycke sedan år 1923.

1 anslutning till denna redogörelse framhåller jordbruksnämnden, att tillgängliga
statistiska dala om nederbörden utan jämförelse med andra uppgifter
om väderleken icke kan ge annat än eu viss vägledning vid lokaliseringen
av de mest skördeskadade områdena. För eu mera ingående analys
skulle framför allt erfordras material, som för olika områden anger, i vilken
utsträckning sammanhängande, bärgningshindrande regnperioder förekom -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 1.94 år 1957

mit. Då sådan statistik icke föreligger, bör den redovisade nederbördsstatistiken
enligt nämndens mening dock kunna ge en ungefärlig bild av läget
och tjäna som bakgrund till de i det följande redovisade undersökningarna
om skördeutfallet.

Beträffande beräkningarna av det kvantitativa utfallet av 1957 års skörd,
vilka bygger på årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober, anför
jordbruksnämnden bl. a. följande.

Oktober månads skördebedömning ute i socknarna har i år på många håll
varit särskilt svår att utföra till följd av ovissheten om grödornas tillstånd
och om möjligheten att överhuvudtaget kunna skörda och i användbart tillstånd
bärga grödan. Till ledning för den lokala uppskattningen utfärdade
statistiska centralbyrån därför vissa anvisningar, av vilka framgick, att
hänsyn endast skulle tagas till kvantitativa förändringar av grödorna. Vidare
betonades att arealer, som bedömdes komma att förbli oskördade och
för vilka hektaravkastningen därför skulle sättas till värdet 0, skulle vägas
samman med arealer, från vilka användbar avkastning väntades.

Skörden av brödsäd beräknades vid oktober månads mitt uppgå till omkring
980 000 ton eller 7 procent mindre än genomsnittet för 1950/54. Nedgången
föranledes för höstvete av lägre hektaravkastning men för vårvete
och höstråg nästan helt av minskad areal. Fodersädskvantiteten i år
uppskattas till 1 980 000 ton eller till nära 160 000 ton mer än skörden
i genomsnitt 1950/54. Denna uppgång hänför sig till arealökning för korn
och havre, medan såväl dessa växtslag som blandsäden i år synes lämna
mindre utbyte per arealenhet. Uppskattningen i fråga om vallhö, potatis och
kokärter tyder på minskat utbyte per arealenhet och totalt. Däremot torde
sockerbetor, oljeväxter och ängshö ge ökad avkastning såväl totalt som per
hektar. För foderrotfrukter slutligen synes hektarskörden i förhållande
till medelskörden 1950/54 komma att öka men totalskörden till följd av
arealnedgång att minska.

Skillnaden mellan de i augusti 1957 beräknade skördekvantiteterna och
skördeutfallet enligt årets oktoberberäkningar utgör i stort sett ett mått på
de kvantitativa verkningarna av de ihållande regnen. Denna skillnad visar,
att en skördeminskning synes ha inträtt för alla växtslag utom sockerbetor.
För brödsäd uppskattas nedgången under september och förra hälften av
oktober till 150 000 ton eller 13 procent, för fodersäd till 370 000 ton eller
16 procent och för potatis till 210 000 ton eller 12 procent. Då cn nedgång
(på nära 3 procent) beräknats även för den redan avslutade skörden av
vallhö, vari inräknats den av regnen gynnade återväxten efter slåttern, torde
det kunna antagas, att även övriga beräkningar i någon mån påverkats
av den kvalitativa försämringen.

Om man önskar bedöma årets skörd i relation till en för året beräknad
normalskörd, bör jämförelse göras med hektaravkastningen enligt vårkalkylen
1957. En sådan jämförelse visar en obetydlig förbättring för vallhö
och foderrotfrukler samt en tämligen stor förbättring för sockerbetor ävensom
för flertalet oljeväxter. Samtliga övriga växtslag beräknas i år lämna
en icke obetydligt lägre avkastning per hektar än normalt.

En av jordbruksnämnden gjord sammanställning av skördeomdömcna för
olika län visar förekomsten av stora lokala olikheter i skördeutfallet. Medan
flertalet växtslag i Malmöhus län bedömes ge större skörd än medelskörd
(3,0), når ingen av grödorna i Kopparbergs län upp till detta tal och flertalet
icke ens till omdömet 2,0. Låga tal i övrigt visar särskilt Västmanlands och

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 194 år 1957

Uppsala län. Med undantag endast för oljelin redovisas genomgående lägre
tal för Svealand än för Götaland. Skördeomdömena för Norrland omväxlande
över- och understiger talen för Svealand men ligger i genomsnitt något högre
än dessa.

Jordbruksnämnden redovisar därefter en av nämnden under medverkan
av statistiska centralbyrån verkställd undersökning av det relativa skördeutfallet
inom mindre områden (•»bygdeundersökningen»). Beträffande uppläggningen
av denna undersökning anför nämnden i huvudsak följande.

För att lokalisera de ur skördesynpunkt särskilt svårt drabbade områdena
har jordbruksnämnden funnit det nödvändigt att undersöka skördeutfallet
inom mindre enheter än län. Då skörderapporterna avser husliållningsgillen,
vilka i regel sammanfaller med de minsta administrativa enheterna, församlingarna,
"har det ansetts lämpligt att bygga en undersökning på dessa rapporter.
I samråd med statistiska centralbyrån och jordbrukets utredningsinstitut
har nämnden planlagt en undersökning för att fastställa avvikelsen
i hektaravkastningen inom varje församling av brödsäds- och fodersädsgrödorna
enligt årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober 1957 från
»normal hektarskörd». Enär normalutbytet per hektar församlingsvis för de
olika växtslagen kan fastställas endast efter tidsödande räkneoperationer
och sådana icke kunnat utföras inom den tid, som stått till förfogande, har
som approximation godtagits det ovägda medeltalet av hektarskörden enligt
årsväxt- och skörderapporterna för den 15 oktober åren 1952, 1953, 1954
och 1956. Under medverkan av statistiska centralbyrån har såväl dessa medeltal
som den s. k. skördeprocenten för höstvete, vårvete, höstråg, korn,
havre och blandsäd uträknats. Som skördeprocent för visst växtslag har då
betecknats förhållandet, uttryckt i procent, mellan den aktuella hektaravkastningen
och den på angivet sätt uträknade »normala» hektarskörden.
Även vallhö ingår i beräkningarna. För detta växtslag har emellertid skördeprocenten
uttryckts genom relationen mellan skördeomdömet den 31 augusti
1957 och uttrycket för medelskörd (3,0). Denna särskilda anordning i fråga
om vallhö tillät en förenkling av det omfattande arbetet, som därtill kunde
påbörjas redan innan skörderapporterna för den 15 oktober började inflyta.

För att bättre kunna analysera årets skörderesultat har jordbruksnämnden
för varje församling med hjälp av senast tillgängliga arealer (från 1951
års jordbruksräkning) vägt samman skördeprocenten för höstvete, vårvete
och höstråg till en gemensam skördeprocent för brödsäd och på analogt sätt
räknat fram en gemensam skördeprocent för fodersäd. Dessutom har nämnden
vägt fram ett sammanfattande mått för brödsäd, fodersäd och vallhö
(inklusive bete) genom omräkning av hela skörden av dessa växtslag, såväl
för år 1957 som för hasperioden, till foderenheter. Alla angivna tal, för enskilda
växtslag såväl som för olika grupper av grödor, bär slutligen vägts
samman till skördeprocent för naturliga jordbruksområden, län och hela
riket. Vid denna sammanvägning har 1957 års arealfördelning kommit till
användning. Den på angivet sätt företagna utredningen benämnes i fortsättningen
»bygdeundersökningen».

1 eu till jordbruksnämndens skrivelse fogad tabell, vilken som bilaga 1
torde få fogas till detta protokoll, återges skördeprocenten för samtliga växtslag
länsvis och för hela riket. Av tabellen framgår bl. a. alL — i regel -skördeprocenten för brödsäd och fodersäd understiger men för vallhö överstiger
normal talet 100. De lägsta talen i fråga om såväl brödsäd som fodersäd

6

Kunt/l. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

representeras av Uppsala, Västmanlands och Kopparbergs län. Även den totala
skördeprocenlen når sina lägsta värden i dessa 3 län. Då skördeprocenten nttryckes
med talet 74 för Västmanlands län, 75 för Uppsala län och 82 för
Kopparbergs län, innebär detta en skördeminskning för dessa län i förhållande
till normalskörd med resp. 26, 25 och 18 procent.

Ej heller i flertalet övriga län når årets genomsnittliga skördenivå upp till
den normala, ehuru underskotten i regel uppgår till mindre än 10 procent.
Icke obetydligt övernormal skörd kännetecknar Malmöhus och Gotlands län
samt enligt tabellen även de 3 nordligaste länen. För de senare är den redovisade
skördeprocenten dock ostridigt för hög, enär den vid beräkningarna
använda basperioden genomsnittligt för dessa län representerar en lägre
skördenivå än normalt. Rikssiffran uppgår för brödsäd till 88 procent, för
lodersäd till 89 procent och totalt, d. v. s. för brödsäd, fodersäd och vallhö,
till 95 procent.

För att utröna skördeutfallets växlingar inom länen har jordbruksnämnden
upprättat en fördelningstabell, i vilken församlingarna länsvis grupperats
efter skördeprocenten för brödsäd och fodersäd samt den totala skördeprocenten
i intervall, omfattande 5 enheter. Även denna tabell visar, att
Uppsala, Västmanlands och Kopparbergs län intager en särskilt ogynnsam
ställning. Av sammanlagt 30 församlingar i hela riket med en total skördeprocent
understigande 60, är icke färre än 26 belägna inom Uppsala och
Västmanlands län. Antalet församlingar i riket med mindre än 80 i skördeprocent,
sammanlagt 227, utgöres till nära hälften av församlingar i dessa
båda län och Kopparbergs län, ehuru totalantalet församlingar inom dessa
områden är jämförelsevis litet. Några större sammanhängande områden
med lägre skördeprocent än 80 finnes icke utöver de nu nämnda. Sammanlagt
har den totala skördeprocenten kunnat räknas fram för 2 301 församlingar,
av vilka 395 (17 procent) äger en skördeprocent under 85 och 1 352
(59 procent) en skördeprocent under 100.

Jordbruksnämnden övergår härefter till att behandla frågan om brödsädsoch
fodersädsskördens kvalitet samt anför, alt de hittills lämnade redogörelserna
helt tagit sikte på att kvantitativt ange skördeutfallet och dess förändring
till följd av väderleksförhållandena. Att statistiskt fastställa de
kvalitetsmässiga ändringarna är emellertid betydligt svårare. Efter gemensam
planläggning med statistiska centralbyrån, lantbruksstyrelsen och jordbrukets
utredningsinstitut har jordbruksnämnden genomfört eu undersökning
om skördesituationen i mitten av oktober med syfte att belysa, i vilken
utsträckning skörden antingen icke kunnat bärgas eller utsatts för
större kvalitetsskador. För undersökningen har gjorts upp ett frågeformulär,
som tillställts ett urval av jordbrukare. Beträffande undersökningens
uppläggning in. m. anför nämnden följande.

Vid bestämmandet av urvalet har medverkan erhållits av statistiska centralbyrån,
som därvid tagit ut var tionde jordbrukare i det vid arealinventeringarna
under de senaste åren använda urvalet. Det sålunda erhållna
nya urvalet omfattade ursprungligen 2 705 jordbrukare, av vilka dock endast
2 559 under året odlade brödsäd och fodersäd. Samtidigt som frågeformu -

7

huiigl Maj:ts proposition nr 19b år 1957

läret utsändes till dessa 2 559 jordbrukare för att preliminärt fyllas i, tillställdes
hushållningssällskapen ett antal formulär med anmodan att genom
besök hos eller telefonsamtal med var och en av de i undersökningen ingående
jordbrukarna införskaffa svar på formulärets frågor. Denna medverkan
från hushållningssällskapens sida ansågs nödvändig, för att snabba
och objektiva resultat av undersökningen skulle kunna erhållas. Med anledning
av den använda metodiken har undersökningen benämnts »intervjuundersökningen».

Sedan materialet i ifyllt skick kommit jordbruksnämnden tillhanda och
erforderliga kompletteringar vidtagits, visade det sig att användbara uppgifter
förelåg från 2 556 jordbrukare. Bortfallet, som således endast utgjorde
3 personer eller 0,1 procent av samtliga tillfrågade, måste betraktas
som rekordartat lågt. Materialet har efter granskning på sedvanligt sätt uppräknats
till totalsiffror för län och hela riket.

Resultaten av intervjuundersökningen har av jordbruksnämnden redovisats
länsvis i särskilda tabeller, till vilka nämnden fogat följande kommentarer.

Vad först angår frågan i vilken omfattning skörden ännu stod ute, har
undersökningen visat, att nära 30 000 ha brödsäd, motsvarande 7 procent av
hela brödsädsarealen, ännu i mitten av oktober icke hade skördats. Av denna
areal bedömdes omkring 13 000 ha icke kunna skördas ens om goda
skördebetingelser skulle råda efter tidpunkten för uppgifternas avlämnande.
Arealen av icke bärgningsbar brödsäd fördelade sig med omkring 6 000 ha på
höstvete (3 procent av hela arealen höstvete), 3 000 ha på vårvete (2 procent)
och 4 000 ha på råg (3 procent). De länsvis största arealerna av brödsäd,
som icke väntades kunna bli skördade, faller inom Stockholms, Uppsala,
Gävleborgs, Västmanlands, Värmlands och Kopparbergs län med inemot
10 000 ha av dylik brödsäd. Inom de 5 förstnämnda länen uppgick den
ifrågavarande arealen till 8 å 10 procent av hela brödsädsarealen och inom
Kopparbergs län till en så hög andel som 21 procent. Även inom Älvsborgs
läns norra del samt Göteborgs och Bohus län förelåg relativt sett tämligen
betydande arealer av icke bärgningsbar brödsäd (5 resp. 3 procent).

Motsvarande uppgifter om fodersäden visar, alt av de 156 000 ha (14 procent),
där säden ännu vid mitten av oktober månad stod på rot, omkring
63 000 ha (6 procent) icke torde komma att skördas. Sistnämnda areal fördelas
med 17 000 ha på korn (6 procent av hela kornarealen), 31 000 ha på
havre (6 procent) och 15 000 ha på blandsäd (5 procent). Samma 5 län,
som i absoluta och relativa tal visar de största totalskadorna på brödsäd,
bär även drabbats av de svåraste skadorna på fodersäd med förluster på
mellan 10 och 19 procent. Bland övriga län med stora oskördade arealer
märkes Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län.

Såsom tidigare nämnts har intervjuundersökningen även syftat till att ge
vissa upplysningar om den bärgade skördens kvalitet. I fråga om brödsäden
har fördenskull undersökts, hur stora kvantiteter som sålts såsom kvarnvara,
utsäde, stödköpt fodervara och foder i övrigt. För att belysa värdet av
dessa uppgifter har även efterfrågats storleken av den bärgade skörden av
såväl kvarnduglig som icke kvarnduglig vara samt de kvantiteter därav,

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 19i år 1957

som tröskats. För fodersädens vidkommande skulle uppges, om den bärgade
skörden varit oskadad, mindre skadad, mycket skadad eller totalskadad.

Undersökningen om de försålda brödsädskvantiteternas storlek och deras
fördelning på kvarngill resp. icke kvarngill vara ger vid handen, att 23 procent
av de vid mitten av oktober gjorda försäljningarna skett i form av stödköp
och att ytterligare 3 procent sålts som foder i övrigt. Jordbruksnämnden
påpekar emellertid, att dessa tal icke baserar sig på hela skörden. Av denna
uppges 83 procent vara tröskad och av den färdigtröskade spannmålen
har i sin tur 70 procent försålts. De försålda kvantiteterna utgjorde således
58 procent av totalskörden. De största skadorna vad brödsäden beträffar
har enligt undersökningen drabbat vårvetet, som till 28 procent försålts som
stödköpt fodervara och till 2 procent som övrigt foder. För höstvetet är motsvarande
tal 23 procent och 2 procent samt för rågen 19 procent och 4 procent.

På grund av att ett jämförelsevis stort antal av de i undersökningen ingående
jordbrukarna icke haft försäljningar att redovisa, grundar sig enligt
jordbruksnämndens mening i flera fall de för länen sammanräknade
uppgifterna på ett för litet material för att medge säkra slutsatser om olikheter
dem emellan i vad avser kvalitetsskador på brödsäden.

De sammanställda uppgifterna om förekomsten av skador på den bärgade
fodersäden visar, att endast 17 procent av hela arealen anses vara helt
oskadad, medan smärre skador drabbat 47 procent och svårare skador 35
procent av totalarealen. På 1 procent av den skördade arealen uppges fodersäden
ha varit totalskadad. I dessa avseenden föreligger avsevärda olikheter
mellan länen. Å ena sidan redovisas arealen av den bärgade fodersäden till
omkring eller över 90 procent vara oskadad eller endast obetydligt skadad
inom Jönköpings, Gotlands, Malmöhus och Jämtlands län. Å andra sidan
uppges över halva arealen ha blivit mycket eller fullständigt skadad inom
Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Göteborgs och Bohus län samt i Älvsborgs
läns norra del. I sistnämnda område redovisas svårare skador för
nära 3/4 av hela arealen bärgad fodersäd.

Genom summering av de såsom totalskadade betecknade arealer, där fodersäden
bärgats, och de i det föregående nämnda arealer, där bärgning icke
väntas kunna komma i fråga, erhålles en uppfattning om de totala, med fodersäd
besådda arealer, som ej torde lämna något som helst utbyte. Dessa
arealer uppgår för hela landet till nära 72 000 ha, motsvarande 6 procent av
hela fodersädsarealen. Mer än 10 procent totalskadade arealer redovisas för
Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands
samt Göteborgs och Bohus län. Totalskador har på stora arealer, räknat i
absoluta tal, även förekommit i Skaraborgs och Östergötlands län.

I fråga om årets leveranser av vete och råg upplyser jordbruksnämnden,
att Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, från spannmålshandlare
inhämtat uppgifter om fördelning av odlarnas leveranser av 1957 års skörd
av brödsäd på leveransgill och icke leveransgill vara. Uppgifterna avser 2
perioder dels under tiden t. o. m. den 30 september 1957, dels under perioden

9

Kanyl Maj.ts proposition nr 19b år 1957

1—15 oktober 1957. Uppgifterna för den första perioden visar, att för hela
riket andelen leveransgillt höstvete uppgick till 87 procent, andelen vårvete
till 90 procent och andelen råg till 87 procent. Under den andra perioden
redovisas en väsentligt mindre andel leveransgill brödsäd än under den
första. Sålunda uppgår andelen leveransgillt höstvete endast till 47 procent,
vårvete till 39 procent och råg till 31 procent.

För de sammanlagda leveranserna under de båda perioderna, vilka avjordbruksnämnden
sammanställts i en särskild tabell, vilken såsom bilaga
2 torde få fogas till detta protokoll, redovisas för höstvete 81, för vårvete
78 och för råg 86 procent leveransgill vara. När det gäller de olika länen lägger
man märke till att de län, där man genom andra undersökningar har
kunnat konstatera de största skördeskadorna, redovisar den minsta andelen
leveransgill brödsäd. Till dessa områden hör Uppsala, Kronobergs, Värmlands
och Västmanlands län.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att föreningen Svensk spannmålshandel
på grundval av omförmälda uppgifter om brödsädsleveranserna gjort
eu uppskattning av de totala leveranserna av brödsäd av 1957 års skörd,
fördelade på leveransgill resp. icke leveransgill vara. Uppskattningen är
gjord under förutsättning att andelen leveransgill brödsäd för de icke levererade
kvantiteterna är lika stor som för de leveranser, som verkställdes
under första hälften av oktober. Med dessa utgångspunkter uppskattas
saluöverskottet av 1957 års brödsädsskörd till 348 000 ton höstvete, 249 000
ton vårvete och 175 000 ton råg eller sammanlagt 772 000 ton. Härav uppskattas
resp. 255 000, 148 000 och 141 000 ton eller sammanlagt 544 000 ton
bli leveransgill vara.

I syfte att erhålla dels en kontroll av bygdeundersökningens med nödvändighet
tämligen approximativa resultat, dels ett värdemässigt mått på
skördeskadornas omfattning inom olika län har jordbruksnämnden utfört
en s. k. »länsnndersökning». Beträffande de därvid använda beräkningsmetoderna
anför nämnden i huvudsak följande.

Värdet av samtliga grödor, vilka ingår i de sedvanliga skördeuppskattningarna,
med undantag för vårråg, foderrotfrukter, hö från naturlig äng och
oljelin, har beräknats dels för »normalskörd», dels för 1957 års skörd enligt
skördeuppskattningen per den 15 oktober. Förutom de i faygdeundersökningen
ingående växtslagen har man sålunda i länsundersökningen medtagit
även potatis, oljeväxter (utom oljelin), sockerbetor, kokärter, foderärter
och vicker.

Med »normalskörd» avses i undersökningen en på följande sätt framräknad
totalskörd. Hektaravkastningen för normalskörden av de olika grödorna
har beräknats som ett vägt medeltal av hektarskördarna för åren
1952, 1953, 1954 och 1956 inom de olika länen (samma skördeår som man
utgått från i bygdcundersökningen). Dessa »normala» medelhektarskördar
har multiplicerats med arealerna enligt arealinventeringen per den 3 juni
1957. Avkastningen av betet har räknats på särskilt sätt. Sålunda har den
del av vallarna, som uteslutande användes till bete eller grönfoder, antagits
lämna lika stor avkastning i foderenheter som den, varifrån tagits hö, med
tillägg av 1/3. Hektaravkastningen för hö från odlad jord har sålunda höjts
med 1/3 med hänsyn till återväxlen. Som areal vid framräkning av betet

10

Knngl Mnj:ts proposition nr 194 år 1957

har använts den sammanlagda arealen för vall till grönfoder och bete, permanent
betesvall och kultiverad betesmark (de båda sistnämnda enligt 1951
års jordbruksräkning).

Vid värderingen av skörden har följande tillvägagångssätt tillämpats.
»Normalskörden» för brödsäd har värderats i de genomsnittliga priser
för kvarnduglig brödspannmål, som har kunnat erhållas från kvarnarna.
Prisuppgifterna avser september månad 1957. Med ledning av dessa prisuppgifter
och med hänsyn tagen till avdrag för handelsmarginaler och frakter
har ett genomsnittspris för hela året beräknats. Vid värdering av 1957
års skörd har beaktats, att en mycket stor del av leveranserna utgjorts av
icke leveransgill vara. Sålunda har vid värdering av 1957 års brödsädsskörd
använts ett vägt pris mellan å ena sidan kvarnpriser och å andra sidan det

s. k. stödköpspriset. Vid sammanvägningen av dessa priser har de tidigare
omtalade procenttalen för andelen leveransgill resp. icke leveransgill brödspannmål
inom de olika länen kommit till användning. Dessutom har utnyttjats
uppgifter enligt bygdeundersökningen om de tröskade kvantiteterna
brödsäd. Vid beräkning av vikterna bar antagits, att den fram till den 15
oktober tröskade brödspannmålen var av sådan beskaffenhet, att andelen
icke leveransgill brödsäd var densamma, som enligt rapporter från spannmålshandlare
kunnat framräknas från statistiken över leveranserna fram

t. o. m. den 15 oktober. För de fram till den 15 oktober icke tröskade kvantiteterna
brödspannmål har antagits, att dessa uteslutande utgöres av icke
leveransgill vara. Det använda förfaringssättet, vilket har varit det bästa,
som stått till buds, inrymmer självfallet grova approximationer, där systematiska
fel i olika riktning uppträder. Sannolikt medför beräkningssättet
en överskattning av skadornas omfattning i de län, där en relativt stor del
av brödspannmålen icke var tröskad den 15 oktober (d. v. s. i de av skördeskador
hårdast drabbade länen) och eu underskattning av skadornas omfattning
i de län, där en relativt liten de! av brödspannmålen var otröskad.
Vid värdering av skörden av f o d e r s ä d, d. v. s. korn, havre och blandsäd,
har dessa grödor omräknats till foderenheter, varvid 1 foderenhet ansetts
motsvara 1 kg korn, 1,2 kg havre och 1,1 kg blandsäd. Värderingen har
skett med användning av ett pris av 30 öre per foderenhet. Under rubriken
»övrigt foder» har redovisats potatis, hö, bete, foderärler och vicker.
Dessa grödor har omräknats till foderenheter, varvid 1 foderenhet motsvaras
av 4 kg potatis, 2,2 kg hö från odlad jord, 2,2 kg av betesavkastning och
1 kg foderärter och vicker. Vid värderingen har här, liksom i fråga om fodersäd,
använts ett pris av 30 öre per foderenhet. Potatisen har här för enkelhetens
skull betraktats som en fodervara, trots att en betydande del av
skörden avsättes till ett högre pris än fodervärdet. Underskattningen av värdet
gäller emellertid såväl för 1957 års skörd som »normalskörden» och saknar
därför nämnvärd betydelse i detta sammanhang. Oljeväxter, sockerbetor
och kok är ter har värderats i gängse priser för 1957 års
skörd.

Huvudresultatet av länsundersökningen har av jordbruksnämnden sammanfattats
i en tabell, vilken som bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll.
Nämnden framhåller, att vad först angår »skördeprocenten» i kolumn 16 i
tabellen det kan vara av intresse att jämföra resultaten med motsvarande
resultat ur bygdeundersökningen, när dessa senare sammanfattas till länssiffror.
En dylik jämförelse har nämnden gjort i en särskild tabell, vilken
som bilaga 4 torde få fogas till detta protokoll. Nämnden erinrar om att
länsundersökningen omfattar praktiskt taget alla förekommande grödor,

KiukjI Maj. ts proposition nr 194 år 1957

11

medan bygdeundersökningen baserats på skörden av brödsäd, fodersäd, hö
och bete. Även i övrigt föreligger skiljaktigheter, som gör, att resultaten icke
är fullt jämförbara. Sålunda sker värderingen i länsundersökningen i miljoner
kronor och i bygdeundersökningen i foderenheter. Vidare har man i
den förra undersökningen utgått från 1957 års arealfördelning, medan man i
den senare har varit nödsakad att utgå från arealerna enligt 1951 års jordbruksräkning.
Dessutom har man, som förut nämnts, i bygdeundersökningen
i fråga om årets höskörd utgått från skördeomdömena per den 31 augusti,
medan man i länsundersökningen utgått från skörden per hektar enligt
rapporterna per den 15 oktober. Sistnämnda omständighet har särskilt i några
län givit ganska stora utslag, vilket sammanhänger med att variationerna
i skördeomdömena icke helt svarar mot variationerna i hektarskördarna
samt att uppskattningen av de förra skett med användning av material från
en tidigare tidpunkt än de senare. Använder man samma metodik för beräkning
av höskörden i bygdeundersökningen länsvis som i länsundersökningen
(vilket icke har varit möjligt för varje församling) i de län, där
skillnaden mellan de båda undersökningsresultaten är störst, nämligen i
Jönköpings, Värmlands och Gävleborgs län, reduceras skillnaderna högst
väsentligt. Kopparbergs län visar också en ganska stor differens i undersökningsresultatet.
Detta sammanhänger bl. a. med alt arealfördelningen i
detta län har undergått mycket stora förskjutningar sedan år 1951. I övriga
län är överensstämmelsen tämligen god. För båda undersökningarna gäller
emellertid, anför nämnden, alt skördeprocenten inom större delen av Norrland
ger en alltför gynnsam bild av årets skördeutfall i förhållande till en
normalskörd. Detta sammanhänger med alt den allmänna skördesiffran i
norra Sverige under jämförelseperioden, omfattande åren 1952, 1953, 1954
och 1956, genomsnittligt låg icke oväsentligt under normalvärdet 3. Skörden
i dessa delar av landet uppgick med andra ord genomsnittligt icke till en
normalskörd. Motsatsen har varit fallet inom stora delar av landet i övrigt,
icke minst inom de län, som nu hårdast drabbats av skördeskador. Sagda
förhållande medför, att de aktuella skördeförlusterna i viss mån överskattats.
Å andra sidan har man i de gjorda undersökningarna icke kunnat beakta
andra kvalitativa försämringar av skörden än sådana, som berört
brödsäden, och icke heller till kostnader i övrigt, som åsamkats jordbruket
till följd av den otjänliga väderleken.

Utöver de nu redovisade jämförelserna med »normalskörden» har jordbruksnämnden
jämfört skördeutfallet per den 31 augusti och per den 15
oktober med tillämpning av samma uppskattningsförfarande som i länsundersökningen.
Denna jämförelse ger vid handen, att skördeförlusterna
efter den 31 augusti kan uppskattas till inemot 200 000 000 kr. I detta sammanhang
erinrar nämnden om att kalkylsakkunniga i eu promemoria den
10 oktober 1957 i en begränsad totalkalkyl (som endast omfattade jordbrukets
inkomstsida) beräknade ett överskott av 200 000 000 kr. Denna kalkyl
baserades på de förhållandevis goda rapporterna om skördeutfallet per den
31 augusti. Den ogynnsamma väderleken sedan dess har sålunda medfört,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

att sagda överskott praktiskt taget helt försvunnit. Vidare bör enligt nämnden
uppmärksammas, att kostnaderna för köpfoder under 1957/58 torde bli
väsentligt större än man tidigare räknat med. Ökningen av denna kostnadspost
väntas dock icke tillnärmelsevis uppgå till marginalbeloppet enligt
4-procentregeln.

Enligt bilaga 3 har den totala skördeförlusten beräknats till omkring
124 000 000 kr. Inom en del områden, framförallt i Malmöhus län, bar emellertid
skörden blivit större än normalt, vilket bidrar till att hålla totalsiffran
för skadorna nere. Om man gör eu summering för de län, som över huvud
taget visar skördeförluster, uppgår det totala beloppet, som framgår av en
av jordbruksnämnden sammanställd tabell, vilken som bilaga 5 torde få fogas
till detta protokoll, till omkring 160 000 000 kr. Sagda bilaga ger vidare,
snarast i form av räkneexempel, en uppskattning av skördeförlusterna, sedan
en »självrisk» med 15 resp. 20 procent frånräknats. Beräkningarna vid exempelvis
15 procent självrisk har enligt nämnden tillgått så, att man först
frånräknat skadorna i de församlingar, som har en lägre skördeskada än 15
procent (inom vissa län motverkas denna reduktion av att tillägg får göras
för de församlingar, som har större än normal skörd; förhållandet är analogt
med den nyss angivna ökningen av totalsiffran från 124 000 000 till
160 000 000 kr.). Nettoförlusten har därefter reducerats med 15 procent av
normalskörden för de församlingar, som har större skördeförluster än 15
procent.

Jordbruksnämnden tillägger slutligen att totalbeloppet 160 000 000 kr., som
framkommit genom att man frånräknar de län, vilka erhållit högre skörd
än normalt, stiger i viss mån, om man även skulle frånräkna de församlingar
inom de skördeskadade länen, som erhållit en bättre skörd än normalt.
Ytterligare någon ökning av beloppet skulle givetvis uppkomma, om
man likaledes i de skadade församlingarna räknade bort de brukningsenheter,
som erhållit mer än normal skörd.

Sammanfattningsvis framhåller jordbruksnämnden, att det i del föregående
redovisade undersökningsmaterialet bildat underlag för en bedömning
av skördeskadornas omfattning. Vid de överläggningar, som ägt rum mellan
nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation, har någon erinran
mot materialet i och för sig ej framställts utan man har från jordbrukets
sida förklarat sig kunna vitsorda, att detsamma ger en så pass tillförlitlig
bild av skadorna som det under rådande förhållanden varit möjligt att
åstadkomma. Man har i anslutning härtill mellan nämnden och förhandlingsdelegationen
enats om att på basis av det föreliggande materialet skördeminskningen
innevarande höst i de av skadorna drabbade områdena får
anses vara av storleksordningen 160 000 000 kr. jämfört med utbytet av en
skörd av den storlek, som i genomsnitt erhållits under senare år. Beträffande
denna siffra understryker nämnden, att den ger ett uttryck för de
kvantitetsförändringar, som inträffat beträffande totalskörden, och vidare i
görlig mån för kvalitetsskador i fråga om brödsäd. Däremot ger den ej något

13

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957

uttryck för de kvalitetsskador, som inträffat i fråga om andra växtslag,
främst fodersäd, eftersom det ej varit möjligt att få något säkert mått å
dessa. Nämnden understryker vidare, att den anförda siffran ej inrymmer de
kostnader, som jordbruket fått vidkännas till följd av regnen, exempelvis
i form av ökade bärgnings- eller torkningskostnader, och ej heller ger något
uttryck för den inkomstminskning, som jordbruket torde komma att få
vidkännas nästa år till följd av de otjänliga väderleksförhållandena innevarande
höst, exempelvis på grund av minskad sådd av höstsäd eller på
grund av skador på vallinsådden. Vid bedömningen av det föreliggande
stödbehovet måste emellertid enligt nämndens mening självfallet hänsyn
tagas även till nu nämnda faktorer.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om de för år 1957 godtagna
anordningarna för reglering av inkomstbortfall på
grund av felslagen skörd, omräkningen av jordbrukska
1 kylen per den 31 augusti 1957 samt hittills vidtagna
stödåtgärder i anledning av skördeskadorna. I förstnämnda hänseende
anför nämnden följande.

I årets statsverksproposition (IX ht s. 308) anförde chefen för jordbruksdepartementet,
att skördeskadeutredningen icke sett sig i stånd att avge
något definitivt förslag i fråga om ett dylikt skydd å sådan tid, att proposition
i ämnet kunde framläggas för 1957 års riksdag. Detta innebar, att en
skördeskadcförsäkring eller liknande anordning kunde väntas träda i kraft
tidigast fr. o. in. produktionsåret 1958/59. Den av 1956 års riksdag i princip
beslutade grundfonden i ett planerat system för reglering av skördeskador
kunde därför icke ge jordbrukarna skydd mot en missväxt år 1957. Vid sådant
förhållande fann departementschefen sig — för att jordbrukarna icke
skulle stå helt utan skydd för förluster genom skördeskador å nämnda års
skörd — böra föreslå, att det för 1956 års skörd av riksdagen godtagna systemet
för reglering av skördeskador skulle förlängas att gälla även för 1957
års skörd. Detta innebar, att den s. k. 4-procentregeln skulle i modifierad
form tillämpas även i fråga om 1957 års skörd på så sätt att, därest kompensation
för ett produktionsbortfall utöver 4 procent icke kunde uppnås
genom prishöjningar över de i det nya prisregleringssystemet godkända mittpriserna,
statsmakterna skulle lämna kontant ersättning för felande belopp,
dock högst 50 000 000 kr. Skulle större kontant kompensation erfordras, borde
frågan härom bli prövad av Kungl. Maj:t och riksdagen i särskild ordning.
Med hänsyn till det nya prisregleringssystemets uppbyggnad borde
4-procentregeln icke tillämpas i händelse av god skörd. Jordbruksnämnden
borde i enlighet med förfarandet år 1956 låla upprätta en begränsad normkalkyl
för produktionsåret 1957/58. Bedömningen av skördeutfallet borde
vidare äga rum med ledning av eu skörderapport per den 31 augusti 1957.

Jordbruksnämnden erinrar vidare, att nämnden redan tidigare i skrivelse
till Kungl. Maj :t den 23 september 1957 omnämnt, att den omräkning av
jordbruk skal kylens inkomstsida, som i enlighet med nyssnämnda beslut företogs
på basis av skördeuppskattningen per den 31 augusti 1957, icke visade
någon sådan förändring, som kunde föranleda en tillämpning av den
modifierade 4-procentregeln. Detta förhållande var ju enligt nämndens

14

Kangl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957

mening ingalunda ägnat att förvåna, eftersom man vid tiden för sagda skördeuppskattning
ännu hade anledning hoppas på en skörd över genomsnittet
och även animalieproduktionen beräknades komma att överstiga de i normkalkylen
upptagna kvantiteterna. Av intresse i detta sammanhang finner
nämnden emellertid vara att konstatera, att de skördeskador, som nu beräknas
föreligga, ej är så stora sett i förhållande till jordbrukets samlade
produktionsvolym —- animalieproduktionen sålunda inbegripen — att 4-procentregeln skulle ha trätt i tillämpning, även om omräkningen baserats
på skördeuppskattningen per den 15 oktober.

Ett konstaterande av sistnämnda förhållande bör enligt jordbruksnämndens
mening å andra sidan ej dölja allvaret i den situation, som uppstått
för ett flertal jordbrukare. Såsom framgår av den redogörelse, vilken lämnats
i det föregående, är det framför allt vissa delar av landet, som träffats
hårt, och i dessa delar ligger skadorna genomsnittligt betydligt över den
riskmarginal, som 4-procentregeln anger. Vad som ytterst är avgörande vid
en bedömning av behovet av särskilda stödåtgärder är, anför nämnden, ju
dessutom, hur skadorna träffat de enskilda jordbrukarna, och i det avseendet
råder det enligt nämndens uppfattning ingen tvekan om att skadorna i ett
betydande antal fall är så stora, att de överstiger vad jordbrukarna själva
rimligen kan bära.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om att den inträffade
situationen redan tidigare föranlett vissa åtgärder. Sålunda har nämnden
efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation bemyndigat föreningen
Svensk spannmålshandel att vidtaga stödköp av skadad brödsäd. De stödköp,
som företagits med stöd av delta bemyndigande, har enligt nämnden
otvivelaktigt varit av stort värde såsom ett medel att stabilisera prisbildningen
såväl på den kvalitetsskadade brödsäden som på fodersäden. Efter
en av nämnden i samråd med förhandlingsdelegationen gjord framställning
har vidare Kungl. Maj:t avlåtit propositionen 1957: 184, innefattande
bl. a. förslag om att ett belopp av i runt tal 44 000 000 kr. skall ställas till
förfogande för utlämnande av stödlån till jordbrukare, som tillfogats mera
betydande skador å 1957 års skörd. I samma proposition har även, efter
framställning f^ån nämnden, förordats, att vissa importavgifter för fodermedel
m. in. skall kunna få disponeras för att täcka de kostnader, som kan
uppslå för föreningen Svensk spannmålshandel med anledning av nyssnämnda
stödköp av skadad brödsäd.

Beträffande frågan om ytterligare stödåtgärder från det
allmännas sid a, anför jordbruksnämnden, att nämnden under den
senaste tiden haft överläggningar med jordbrukets förhandlingdelegation.
Vid överläggningarna har till en början berörts frågan om lånemöjligheterna
för de jordbrukare, vilka träffats av skördeskadorna. Såväl från nämndens
som från förhandlingsdelegationens sida har det framstått som önskvärt,
att det lånebehov, vilket föranletts av skördeskadorna, i största möjliga
utsträckning borde kunna täckas genom anlitande av normala kredit -

15

Knngl. Maj.ts proposition nr 194 år 1957

vägar och att utvägen med statliga lån borde behöva anlitas endast då nyssnämnda
vägar är stängda på grund av att vederbörande ej kan prestera
bankmässig säkerhet. Nämnden och delegationen understryker därför i detta
sammanhang angelägenheten av att de av det allmänna genomförda kreditrestriktionerna
ej skall tillämpas på ett sätt, som hindrar kreditinstitutionerna
att i sin långivning taga hänsyn till den situation, som uppstått för
jordbruket genom skördeskadorna. Vad vidare angår den statliga stödlånegivningen
till jordbruket erinrar nämnden om att den i sin skrivelse den
23 september 1957 framhöll, att man då ännu icke kunde överblicka skördeskadorna
och det därav föranledda stödbehovet. Då ansökningsförfarandet
först i dagarna igångsatts, är det ännu omöjligt att avgöra, huruvida
det belopp, som enligt propositionen 1957: 184 skall ställas till förfogande
för ändamålet, kommer att visa sig tillräckligt. Om så av den ena eller den
andra orsaken skulle visa sig icke vara fallet, har nämnden för avsikt att
framdeles hos Kungl. Maj :t göra framställning om anvisande av ytterligare
medel för stödlån.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om önskvärdheten av att
jordbrukare, som träffats av skördeskador, skall få göra uttag å skogskonto
innevarande år utan hinder av att eljest stadgad uppsägningstid ej iakttagits.

Jordbruksnämnden anför vidare, att från förhandlingsdelegationens sida
önskemål uttalats om att åtgärder måtte vidtagas till underlättande au betalningsskyldigheten
å tidigare utlämnade stödlån till jordbrukare. Nämnden
upplyser, att den i samråd med lantbruksstyrelsen närmare undersökt
de åtgärder, som härvidlag kan komma i fråga. Utgångspunkten för dylika
åtgärder har varit den förutsättningen, att låntagare, som lidit skördeskador
i år, skall kunna erhålla uppskov ett år med amortering, som förfaller
till betalning år 1957. I denna fråga anför nämnden bl. a. följande.

De lån, som här kommer i fråga, är de, som utlämnats i anledning av
skördeskador åren 1950, 1951, 1952 och 1954. Beträffande lån, som utlämnats
på grund av 1955 års skördeskador, förfaller första amorteringen till
betalning den 1 december 1958. Dessa lån torde därför icke behöva uppmärksammas
i detta sammanhang. Reglerna för 1950, 1951, 1952 och 1954
års stödlåneserier (i riksbankens bokföring betecknade såsom A-, B-, C- och
D-serierna) har meddelats i kungörelserna 1951:369, 1951:766, 1952:764
och 1954: 723. Beträffande lånens återbetalning är lånereglerna följande.
För samtliga låneserier gäller, att lånen skall återbetalas med 1/5 om året,
dock att lantbruksnämnden, om särskilda skäl föreligger, kan medge förlängning
av amorteringstiden till liögst 10 år, i vissa undantagsfall 15 år. För
1950 års lån skall början göras år 1952 och för 1951 års lån är 1953. För
1952 års och 1954 års lån åtnjuter låntagaren 2 års amorteringsfrihet, vilket
innebär, att amorteringen för dessa lån i regel skall påbörjas år 1955 resp.
är 1957. För samtliga serier är förfallodagen för amorteringarna fastställd
till den 31 december. I fråga om 1952 års lån har sedermera (kungörelsen
1955:594) amorteringsbestämmelserna ändrats så, att lantbruksnämnden,
om särskilda skäl föreligger, kan medge förlängning av den amorteringsfria

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1957

tiden till högst 4 år, varvid skall iakttagas, att amorteringsplanen avpassas
så, att lånet kan beräknas bli slutbetalat senast 12 år efter dess beviljande.
I de fall (1 473 fall enligt från riksbanken i annat sammanhang erhållen
uppgift), då sådan förlängning medgivits, förfaller den första amorteringen
å 1952 års lån den 31 december 1957.

I fråga om 1954 års lån och de lån ur 1952 års serie, beträffande vilka
den amoreringsfria tiden förlängts till 4 år, får de nu av jordbruksnämnden
ifrågasatta åtgärderna karaktär av förlängning resp. ytterligare förlängning
med ett år. Den första avbetalningen å lånen skall då göras först den 31
december 1958. Någon ytterligare åtgärd torde icke vara erforderlig beträffande
dessa lån, såvida man icke — i likhet med vad som skedde då medgivande
år 1955 lämnades till förlängning av den amorteringsfria tiden för
1952 års lån — finner skäl föreskriva, att lånen under alla förhållanden
skall vara slutamorterade inom den ursprungligen fastställda längsta tiden
av (2 + 10 =) 12 år. Någon anledning att meddela en dylik föreskrift finnes
dock enligt nämndens uppfattning ej.

Vad gäller 1950 och 1951 års lån samt de lån ur 1952 års låneserie, för
vilka den amorteringsfria tiden icke redan förlängts, torde syftet med de
av jordbruksnämnden ifrågasatta åtgärderna enklast vinnas genom att låntagaren
beviljas anstånd i ett år med inbetalningen av den amortering, som
förfaller till betalning den 31 december 1957 och att i samband därmed
amorteringsplanen, såvitt angår de fr. o. m. år 1958 till betalning förfallande
amorteringarna, skjutes ett år framåt i tiden. Dylika åtgärder torde
enligt nämnden ligga inom de befogenheter, som redan på grund av gällande
lånebestämmelser tillkommer lantbruksnämnden och det låneförvaltande
organet. Anstånd med erläggande av amortering kan sålunda beslutas av
vederbörande riksbankskontor för en tid av 6 månader. Även för längre tid
kan riksbankskontoret bevilja anstånd men endast efter hörande av lantbruksnämnden.
Lantbruksnämnden äger — som framgår av vad förut anförts
— förlänga amorteringstiden till högst 10 år. Genomförandet av dylika
åtgärder finner nämnden därför i och för sig icke kräva något särskilt
bemyndigande. Dock blir ett sådant bemyndigande erforderligt i den mån
uppskov skall beviljas efter generella grunder utan prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall. För sådana fall, i vilka uppskov medges men
där den enligt lånereglerna gällande längsta amorteringstiden — 10 år —
redan är utnyttjad, torde enligt nämnden därjämte vederbörande myndighet
böra bemyndigas att förlänga amorteringstiden till högst 11 år. Nämnden
påpekar, att föreskrift synes även böra lämnas om att, där här avsett
uppskov beviljas, detta icke får föranleda tillämpning av dröjsmålsränta.

I detta sammanhang påpekar jordbruksnämnden, att samtliga lån tillhörande
1950 års serie vid det här laget normalt skulle varit slutamorterade.
De kvarstående lånen i denna serie är också förhållandevis få. I allmänhet
torde de ännu icke slutligt återbetalade lånen vara sådana, beträffande vilka
särskilda skäl funnits att förlänga amorteringstiden utöver de normala
5 åren.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957

Beträffande frågan om anståndsreglernas utformning anför jordbruksnämnden,
att skadorna inom vissa områden av landet är så stora och så
allmänt förekommande, att det utan någon undersökning av varje särskilt
fall torde kunna antagas, att de inom området bosatta brukare, vilka tidigare
erhållit stödlån och ännu icke slutbetalat dessa, nu till följd av årets
skador är i sådan ställning, att de behöver den temporära lättnad, som ett
års anstånd med erläggande av den amortering, som förfaller till betalning
i slutet av innevarande år och en motsvarande förskjutning av betalningstiden
för övriga amorteringar utgör. I övriga områden, där skadorna icke
är lika stora eller lika allmänt förekommande, torde däremot anståndsfrågan
böra avgöras efter en prövning från fall till fall.

1 den mån förut förordade åtgärder — förlängning av den amorteringsfria
tiden med ett år resp. uppskov med erläggande av amortering — skall
vidtagas efter generella grunder finner nämnden något ansökningsförfarande
icke vara erforderligt. Det bör enligt nämndens mening ankomma på
det låneförvaltande organet att i samverkan med lantbruksnämnden vidtaga
åtgärderna och att underrätta låntagarna därom. De områden, inom
vilka åtgärderna skall ha en generell effekt, bör enligt nämndens åsikt fastställas
av Kungl. Maj :t efter förslag från nämnden. Nämnden anmäler sin
avsikt att inom den närmaste tiden upptaga denna fråga i samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation. I den mån det å andra sidan blir nödvändigt
att tillämpa ett ansökningsförfarande finner jordbruksnämnden det
vara lämpligt att föreskriva, att ansökan skall inges till vederbörande riksbankskontor,
som skall ha att pröva inkommande ansökningar i samråd
med lantbruksnämnden.

Till belysning av antalet den 31 oktober 1957 utestående stödlån och kvarstående
lånebelopp har jordbruksnämnden till sin skrivelse fogat en av
riksbanken upprättad tablå, vilken som bilaga 6 torde få fogas till detta
protokoll.

Jordbruksnämnden anmärker i detta sammanhang slutligen, att det givetvis
även efter ett sådant ettårigt uppskov med amorteringar, som här
förordats, kan förekomma fall, där det med hänsyn till omfattningen av
de skördeskador vederbörande brukare åsamkats, kan finnas skäl att lämna
ytterligare anstånd med erläggandet av amorteringar. Det synes emellertid
nämnden icke erforderligt att nu söka utarbeta några särskilda regler
beträffande handläggningen av dylika ärenden. Nämnden utgår i stället från
alt de bör avgöras av det låneförvaltande organet efter en prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall och att vid denna prövning vederbörlig
hänsyn kommer att tagas till de omständigheter, som framkallat behovet
av betalningsanstånd.

Vad hittills anförts har i huvudsak gällt lånemöjligheterna ävensom möjligheterna
att erhålla anstånd med erläggande av amorteringar å vissa äldre
statliga stödlån. Såsom förut nämnts föreligger emellertid enligt jordbruksnämndens
mening otvivelaktigt på grund av årets skördeskador för många

2 Biliang till riksdagens protokoll 1997. 1 samt. Nr 194

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

jordbrukare ett behov av stöd utöver vad som kan lämnas genom anordningar
av de slag, som nyss anförts, om det skall kunna undvikas, att skadorna
kommer att äventyra vederbörandes möjligheter att fortsätta jordbruksdriften
eller eljest ställa honom inför allvarliga ekonomiska svårigheter.
Vad angår frågan om det allmännas medverkan till dylika särskilda
stödåtgärder anför jordbruksnämnden bl. a. följande.

Den modifierade 4-procentregel, som gällde under regleringsåret 1956/57
och gäller även under innevarande regleringsår, är ensidig på så sätt, att
den träder i kraft endast vid ogynnsamt skördeutfall, medan den däremot
ej skall tillämpas vid god skörd. Av propositionen 1956: 165 (s. 106—107)
framgår, att denna konstruktion valts i syfte att ge jordbruket ett skydd
mot missväxt under tiden till dess något speciellt system för reglering av
skördeskador kunde träda i tillämpning. Såsom förut nämnts är nedgången
i skördeutfallet för jordbruket i dess helhet icke så stor, att 4-procentregeln
skulle ha trätt i tillämpning, även om bedömningen av skördeutfallet hade
skolat göras med ledning av skörderapporterna per den 15 oktober. Det
kan vidare påpekas, att i de fall, då den före år 1956 gällande 4-procentregeln
trätt i tillämpning vid skördeskador, jordbruket erhållit kompensation
i form av bidrag eller på annat sätt endast för den del av inkomstbortfallet,
som överstigit 4 procent.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden kan enligt jordbruksnämndens
mening gällande prissättningssystem i och för sig ej utgöra grund för något
anspråk på tillskott av allmänna medel för utbetalande av bidrag till jordbrukare,
som särskilt svårt träffats av skördeskador!. Nämnden har därför
ansett, att frågan om de stödåtgärder, som otvivelaktigt är påkallade,
bör lösas på ett sätt som ej innebär beviljande av särskilda statliga anslag
lör ändamålet. Nämnden har därvid särskilt övervägt möjligheten att för
sagda ändamål anlita viss del av de medel, som enligt beslut av statsmakterna
skall ställas till förfogande för bildande av en särskild skördeskadefond,
ävensom införselavgiftsmedel, vilka kan väntas ej bli behövliga för
regleringsändamål under nu löpande prisregleringsperiod av 3 år.

Beträttande skälen för anlitande av förstnämnda finansieringsväg framhåller
jordbruksnämnden följande.

Syttet med det bär utfästa tillskottet från det allmännas sida har varit
att skapa det fondkapital, som behöves i ett skördeskaderegleringssystem.
Därest ett system med skördeskadeförsäkring eller någon liknande anordning
trätt i kraft fr. o. m. innevarande regleringsår, skulle det uppenbarligen
på grund av omfattningen av de skördeskador, som nu inträffat, ha
blivit nödvändigt att anlita fonden i ej obetydlig utsträckning. Det synes
under sädana förhållanden ej omotiverat, att man i den situation, som nu
föreligger, tager i anspråk en viss del av det utfästa statliga tillskottet till
fonden för att bereda hjälp åt jordbrukare, som träffats svårt av skördeskador.

Vad därefter angår möjligheten att disponera införselavgiftsmedel för nu
ifrågavarande ändamål anför jordbruksnämnden följande.

Införselavgiftsmedlen är, såsom förut nämnts, principiellt avsedda att användas
för regleringsändamål på jordbrukets område. I den mån dylika
medel kan friställas utan olägenhet för själva regleringsverksamheten, bör

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 19k år 1957

detta doek enligt nämndens uppfattning ej hindra, att de i en situation som
den förevarande användes för att möjliggöra stödåtgärder, vilka visserligen
ej har direkt samband med regleringsverksamheten men likväl får anses
vara en för hela jordbruket gemensam angelägenhet. Detta förutsätter likväl
givetvis riksdagens samtycke.

Beträffande den utsträckning, i vilken det kan vara möjligt att taga i
anspråk införselavgiftsmedel för nu ifrågavarande ändamål, lämnar jordbruksnämnden
följande upplysningar.

Av en annan från jordbruksnämnden till Kungl. Maj :t denna dag avlåten
skrivelse framgår bl. a., att de sammanlagda avgiftsmedlen under perioden
1 september 1956—31 augusti 1959 (beträffande sockerregleringen 1 maj
1956—30 april 1959) beräknas icke oväsentligt överstiga det belopp av
drygt 70 000 000 (närmare bestämt 72 000 000) kr. per år, vilket belopp
man vid den definitiva utformningen av prissystemet på jordbrukets område
förutsatte skola utgöra ett normalbelopp. (Nämnden förbigår här frågan,
i vad mån tillämpning av 5- och 6-procentreglerna kan komma att motivera
en höjning av detta normalbelopp.) Under regleringsåret september
1956—augusti 1957 uppgick införselavgifterna enligt redovisning till omkring
77 000 000 kr. Ett överskott av omkring 5 000 000 kr. uppstod sålunda.
För september 1957—augusti 1958 beräknas överskottet (på grund av
ökat importbehov, bl. a. till följd av det svaga skördeutfallet vad avser
spannmålen) sannolikt icke komma att underskrida 15 000 000 kr. Om man
förutsätter normalskörd under prissättningsperiodens sista år — september
1958—augusti 1959 (för sockerregleringen slutar perioden den 30 april
1959) — väntas överskottet detta år enligt en försiktig beräkning bli av
storleksordningen 5 000 000 kr. Härtill kommer avgiftsmedlen från sockerregleringen
med drygt 5 000 000 kr. under tiden maj—augusti 1956. Sammanlagt
skulle alltså minst 30 000 000 kr. av de totala införselavgiftsmedlen
under 3-årsperioden icke bli behövliga för den regleringsverksamhet,
som skall bedrivas i enlighet med reglerna för prissättningssystemet. Enligt
statsmakternas beslut bör, därest ett nämnvärt överskott uppkommer,
detta balanseras över till en följande prissättningsperiod.

Jordbruksnämnden framhåller, att de beräkningar angående storleken av
inflytande införselavgiftsmedel, som här återgivits, givetvis är helt schematiska
och bygger på delvis osäkra förutsättningar. Både i fråga om importens
storlek och vad angår de rörliga införselavgifterna även avgifternas
höjd kan förhållandena komma att hli annorlunda än här antagits. Detsamma
gäller i viss mån även storleken av de helopp, vilka kan komma
att behöva disponeras för regleringsändamål under återstoden av nu löpande
prissättningsperiod. I sistnämnda hänseende pekar nämnden särskilt på
de förluster, som kan uppkomma för föreningen Svensk spannmålshandel
genom omhändertagande av skadad brödsäd och som kan behöva täckas av
införselavgiftsmedel. Även om hänsyn tages till dessa osäkerhetsmoment
måste dock det överskott, som på hasis av nu kända förhållanden kan beräknas
uppstå under 3-årsperioden, enligt nämndens uppfattning anses vara
av sådan storleksordning, att eu del därav kan tagas i anspråk för bidrag
till skördeskador, utan alt del uppstår någon risk för att genomförandet
av den normala regleringsverksamheten därigenom skulle äventyras.

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

Jordbruksnämnden upplyser, att från jordbrukets förhandlingsdelegation
till en början anförts, att ett särskilt statsanslag borde anvisas för att bestrida
kostnaderna för utbetalande av bidrag till de jordbrukare, vilka
kunde anses vara i behov av sådant stöd vid sidan av de lånernöjligheter,
som kunde stå till förfogande. Då nämnden, av skäl som tidigare angivits,
förklarat sig icke kunna biträda ett dylikt förslag, har förhandlingsdelegationen
emellertid förklarat sig kunna godtaga de vägar för finansieringen
av bidragen, som nämnden nyss angivit, under förutsättning dock att kostnaderna
för bidragen i första hand och till huvudsaklig del täcktes genom
ianspråk tagande av medel, som eljest i sinom tid skolat utgå till en skördeskadefond.
Enighet har vidare uppnåtts mellan nämnden och förhandlingsdelegationen
därom att principen för bidragsgivningen skall vara, att bidrag,
efter individuell ansökan, skall kunna utgå till brukare, som är i behov
av sådant stöd på grund av lidna skördeskador, att fördelningen av bidragen
bör administreras på i stort sett samma sätt som det, vilket gällde
vid utdelningen av kontantbidrag i anledning av skördeskadorna år 1955,
och att de närmare grunderna för bidragsprövningen och fördelningen av
tillgängliga bidragsmedel skall fastställas av jordbruksnämnden i samråd
med förhandlingsdelegationen. Från nu angivna utgångspunkter har slutligen,
under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, mellan
jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen överenskommits, att
för bidragsgivning till jordbrukare, vilka särskilt svårt träffats av skördeskadorna
innevarande höst, skall ställas till förfogande ett belopp av sammanlagt
40 000 000 kr. Av detta belopp avses 25 000 000 kr. skola bestridas
av statsmedel men avräknas å det belopp av 100 000 000 kr., vilket enligt
tidigare gjorda utfästelser av statsmakterna skall avsättas till en särskild
jordbrukets skördeskadefond, samt återstående 15 000 000 kr. skola
täckas genom ianspråktagande av införselavgiftsmedel, vilka bedömes ej
bli behövliga för regleringsändamål under nu löpande prissättningsperiod.
Det har härvid även förutsatts, att beloppet å 25 000 000 kr. skall tagas i
anspråk i första hand.

I anslutning till vad som sålunda överenskommits, påpekar jordbruksnämnden,
att något särskilt anslag för utbetalande av det statliga tillskottet
till skördeskadefonden emellertid ännu ej anvisats (1957 års statsverksproposition,
IX ht s. 308). I avbidan på att så skall ske, föreslår nämnden, att
den måtte bemyndigas att förskottera nyssnämnda belopp å 25 000 000 kr.
ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Med hänsyn
till att utbetalningarna från detta anslag alltid utvisar en tämligen betydande
eftersläpning i förhållande till medelsanvisningarna, kan enligt nämnden
en dylik förskottering ske utan men för den egentliga regleringsverksamheten.

Vad vidare angår det belopp, som avses skola bestridas ur införselavgiftsmedlen,
framhåller jordbruksnämnden, att dessa medel inflyter successivt
under 3-årsperioden den 1 september 1956—den 31 augusti 1959.
Redan influtna men ännu ej ianspråktagna medel är vidare åtminstone

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

delvis bundna i regleringsföreningarnas verksamhet på sådant sätt, att de
ej omedelbart kan frigöras. Av förenämnda belopp å 15 000 000 kr. kan därför
endast eu del omedelbart ställas till förfogande. Nämnden finner det
emellertid självfallet såsom angeläget, att de jordbrukare, som är i behov
av särskilt stöd, skall kunna få sådant snarast möjligt. För att möjliggöra
detta har det, upplyser nämnden, vid överläggningarna förutsatts, att statsmakterna
skall ge sitt medgivande till att även hela ifrågavarande belopp
omedelbart skall ställas till förfogande i form av förskott från de medel,
som är anvisade under anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. Jämväl denna förskottering kan enligt nämnden ske, utan att anslaget
behöver förstärkas.

Jordbruksnämnden påpekar i detta sammanhang, att om införselavgiftsmedel
tages i anspråk på sätt jordbruksnämnden sålunda förordat, uppkommer
givetvis även frågan om från vilken eller vilka av de olika grenarna
av regleringsverksamheten dessa medel skall tagas. Denna fråga bör
enligt nämndens uppfattning avgöras efter en prövning av förhållandena
inom varje särskild regleringsförenings verksamhetsområde. Lämpligast
synes det nämnden därför vara, att det uppdrages åt nämnden att efter
samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation inkomma till Kungl. Maj:t
med förslag i saken och att frågan sedan avgöres av Kungl. Maj :t. Nämnden
finner det tänkbart, att det därvid kommer att befinnas lämpligt att
låta det slutliga avgörandet i frågan anstå till utgången av innevarande
regleringsår eller eventuellt till prissättningsperiodens slut. Ett sådant uppskov
med det slutliga avgörandet bör enligt. nämndens mening dock ej
hindra en preliminär överföring av införselavgiftsmedel till prisregleringsanslaget,
allteftersom dylika medel inflyter eller kan göras tillgängliga.

Slutligen anmäler jordbruksnämnden, att Kungl. Maj :ts uppdrag åt
nämnden och lantbruksstyrelsen den 20 september 1957 att utreda omfattningen
och arten av 1957 års skördeskador föregicks bl. a. av en skrift den
11 september från Hallands läns hushållningssällskap angående lämpliga
hjälpåtgärder för motverkande av de svåra ekonomiska följdverkningarna
av årets skördeskador. Under fullgörandet av Kungl. Maj :ts uppdrag har
chefen för jordbruksdepartementet vidare anmodat nämnden att avge utlåtande
över skrifter av Götlunda RLF-avdelning m. fl. angående stödtåtgärder
för jordbruket, A. Ilamilton, Hedensbcrg m. fl. angående åtgärder
mot förluster på grund av skördeskador, Västmanlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott angående statsbidrag för torkning av skördeskadad
spannmål. Småbrukarnas riksförbund, Falköping, angående åtgärder
mot förluster på grund av skördeskador samt Norra Älvsborgs länsförbund
av RLF angående åtgärder mot förluster på grund av skördeskador.
Nämnden anser sig ha besvarat dessa remisser i och med avgivandet
av sin nyss återgivna skrivelse.

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

Departementschefen

Såsom jag framhöll redan i propositionen 1957: 184 visade omräkningen
per den 31 augusti av den våren 1957 upprättade kalkylen angående jordbrukets
totala inkomster samt inköp av fodermedel vid normal skörd, att
vid nämnda tidpunkt icke inträffat någon sådan förändring i produktionsvolymen,
som kunde föranleda tillämpning av den för innevarande regleringsår
gällande, modifierade 4-procentregeln. Med hänsyn till att efter
nyssnämnda datum till följd av ihållande regn betydande skördeskador uppstått
och till att ett stort antal enskilda jordbrukare drabbats av så omfattande
förluster i anledning härav, att de skulle komma att få vidkännas ett
avsevärt inkomstbortfall och ställas inför allvarliga kreditsvårigheter, fann
jag mig emellertid i nyssnämnda proposition — utan att avvakta resultatet
av den statens jordbruksnämnd anbefallda undersökningen av skördeskadornas
omfattning m. in. —• böra förorda förslag till riksdagen angående
bland annat utlämnande av stödlån till jordbrukare. I detta sammanhang
torde jag få erinra om att såväl från jordbruksnämndens som från förhandlingsdelegationens
sida framhållits som önskvärt, att det lånebehov, vilket
föranletts av skördeskadorna, i största möjliga utsträckning borde kunna
täckas genom anlitande av normala kreditvägar. Med tillfredsställelse har jag
under hand erfarit att kreditinstitutionerna synes ha visat förståelse för
jordbrukets likviditetssvårigheter med anledning av höstens skördeskador.

Av de förut återgivna, av statens jordbruksnämnd i samråd med lantbrukstyrelsen
och statistiska centralbyrån verkställda undersökningarna av
skadorna på 1957 års skörd framgår bland annat, att skadorna ej är så stora
i förhållande till jordbrukets samlade produktionsvolym, att 4-procentregeln
skulle ha trätt i tillämpning, även om omräkningen av nyssnämnda kalkyl hade
baserats på skördeuppskattningen per den 15 oktober 1957. Såsom framgår
av den redogörelse för skördeskadorna, som jordbruksnämnden lämnat, har
emellertid vissa delar av landet drabbats mycket hårt. I dessa delar ligger
skadorna betydligt över den riskmarginal, som 4-procentregeln anger. Enligt
jordbruksnämndens uppfattning råder det ingen tvekan om att skadorna
i ett betydande antal enskilda fall är så stora, att de överstiger vad
jordbrukarna själva rimligen kan bära. Efter övervägande av utredningsmaterialet
och övriga omständigheter har jag för min del funnit, att ytterligare
stödåtgärder bör vidtagas från det allmännas sida för att mildra verkningarna
av skördeskadorna.

I fråga om utformningen och finansieringen av hjälpen till de av årets
skördeskador särskilt svårt drabbade jordbrukarna kan jag i huvudsak ansluta
mig till vad jordbruksnämnden efter överenskommelse med jordbrukets
förhandlingsdelegation härutinnan föreslagit. Till sådana jordbrukare,
som kan anses vara i behov av kontant hjälp vid sidan av de lånemöjligheter,
som kan stå till förfogande, bör sålunda kunna utbetalas bidrag utan
återbetalningsskyldighet. Principen för bidragsgivningen bör vara, att bidrag,

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 19k år 1957

efter individuell ansökan, skall kunna utgå till brukare, som är i behov av
sådant stöd på grund av lidna skördeskador. Fördelningen av bidragen bör
administreras på i stort sett samma sätt som det, vilket gällde vid utdelningen
av kontantbidrag i anledning av skördeskadorna år 1955. De närmare
grunderna för bidragsprövningen och fördelningen av tillgängliga bidragsmedel
bör — sedan samråd i ärendet förevarit mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation — fastställas av Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av nämnden.

Vidare bör — i enlighet med den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen — för bidragsgivningen
ställas till förfogande ett belopp av sammanlagt 40 000 000 kronor.
Av detta belopp bör 25 000 000 kronor bestridas av statsmedel med avräkning
å det belopp av 100 000 000 kronor, som jordbruket enligt beslut av
1956 års riksdag skall erhålla som grundfond i ett planerat system för reglering
av skördeskador. Återstående 15 000 000 kronor bör täckas genom
ianspråktagande av införselavgiftsmedel. I första hand bör beloppet å
25 000 000 kronor tagas i anspråk.

Såsom jordbruksnämnden påpekat, har något särskilt anslag för utbetalning
av det statliga tillskottet till skördeskadefonden ännu ej anvisats. I
avbidan på att definitiv ställning tages till frågan om denna medelsanvisning,
bör jordbruksnämnden bemyndigas att förskottera nyssnämnda belopp
å 25 000 000 kronor ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.
För att möjliggöra att även det belopp å 15 000 000 kronor, som föreslås
skola bestridas av införselavgiftsmedel, omedelbart skall kunna ställas
till förfogande, bör jordbruksnämnden vidare bemyndigas att förskottera hela
ifrågavarande belopp ur förenämnda anslag. Såsom jordbruksnämnden anfört,
kan den föreslagna förskotteringen ske utan men för den egentliga
regleringsverksamheten, enär utbetalningarna från prisregleringsanslaget
alltid visar en tämligen betydande eftersläpning i förhållande till medelsanvisningarna.
Allteftersom införselavgiftsmedel inflyter eller kan göras tillgängliga,
bör en preliminär överföring av dylika medel till prisregleringsanslaget
ske. Frågan om från vilken eller vilka av de olika grenarna av regleringsverksamheten
införselavgiftsmedlen skall tagas, bör i enlighet med
jordbruksnämndens förslag avgöras efter prövning av förhållandena inom
varje särskild gren. Enligt min mening synes det böra uppdragas åt jordbruksnämnden
att efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation utreda
hithörande spörsmål och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.
Frågan torde därefter böra underställas riksdagens prövning.

Vad angår frågan om underlättande av betalningsskyldigheten beträffande
tidigare utlämnade stödlån till jordbrukare har jag intet att erinra mot jordbruksnämndens
förslag, att låntagare, som i år drabbats av skördeskador,
skall kunna erhålla uppskov ett år med amortering, som förfaller till betalning
år 1957. För min del vill jag förorda de av nämnden föreslagna möjligheterna
till framflyttning av tidpunkten för erläggande av amortering av

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

tidigare utlämnade stödlån. I samband därmed bör amorteringsplanen, såvitt
angår de från och med år 1958 till betalning förfallande amorteringarna,
skjutas ett år framåt i tiden, även om härigenom den i författningarna angivna
tid, inom vilken lånen skall vara slutbetalade, överskrides. Enligt gällande
praxis kan vederbörande myndighet efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall redan nu medgiva sålunda förordade anstånd. Med
hänsyn till alt dylika åtgärder i det följande föreslås skola inom vissa områden
vidtagas efter generella grunder, bör emellertid särskilt bemyndigande
härom inhämtas. Vidare bör i de fall där avsett uppskov beviljas, dröjsmålsränta
icke tillämpas.

Inom de områden av landet, där skördeskadorna är så stora och så allmänt
förekommande, att det utan någon undersökning av varje särskilt
fall torde kunna antagas, att inom området bosatta brukare, vilka tidigare
erhållit stödlån och ännu icke slutbetalat dessa, till följd av årets skördeskador
är i sådan ställning, att de behöver den nyss förordade temporära
lättnaden i betalningsskyldigheten, torde i enlighet med jordbruksnämndens
förslag sagda lättnad utan ansökningsförfarande generellt böra medges.
Det bör däx-vid ankomma på det låneförvaltande organet att i samverkan
med lantbruksnämnden vidtaga de förordade åtgärderna och underrätta låntagarna
därom. De områden, inom vilka de generella åtgärderna skall vidtagas,
torde, därest riksdagen icke har något att erinra däremot, efter förslag
av jordbruksnämnden få fastställas av Kungl. Maj:t. I övriga områden
av landet torde frågan om uppskov med amortering böra avgöras från fall
till fall. Ansökan härom torde böra inges till vederbörande riksbankskontor,
som det bör åligga att pröva inkomna ansökningar i samråd med lantbruksnämnden.

Det torde, därest riksdagen ej har något att erinra mot vad jag sålunda
föreslagit, få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande
vederbörande myndighet, att utfärda närmare bestämmelser angående
de föreslagna lättnaderna i amorteringsskyldigheten beträffande ifrågavarande
lån.

I anledning av vad jordbruksnämnden anfört angående uttag å skogskonto,
torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 15 november 1957 på föredragning
av chefen för finansdepartementet beslutat att i proposition till
riksdagen framlägga förslag om ändring i gällande bestämmelser om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto. Därest förslaget bifalles,
skall uttag av skogskontomedel kunna få göras fram till årsskiftet 1957—
1958 utan att eljest gällande uppsägningstid behöver avvaktas. Härigenom
beredes jordbrukare möjlighet att i nästa års deklaration kvitta gjort uttag
mot eventuellt uppkommande förlust på grund av skördeskador.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

Kungl. Maj.ts proposition nr 19A år 1957

25

dels medge, att bidrag till jordbrukare, vilka är i behov
därav på grund av 1957 års skördeskador, må utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i
det föregående;

dels medge, att ett belopp av 40 000 000 kronor må ställas
till förfogande för utbetalande av sagda bidrag;

dels medge, att kostnaderna för bidragen må bestridas med
25 000 000 kronor av medel, vilka jordbruket enligt beslut av
1956 års riksdag skall erhålla som grundfond i ett planerat
system för reglering av skördeskador, och i övrigt av medel,
som i samband med jordbruksregleringen influtit eller inflyter
genom upptagande av införselavgifter;

dels medge, att för utbetalande av bidragen erforderliga
medel må i mån av behov förskottsvis tillhandahållas ur det å
riksstaten för budgetåret 1957/58 under nionde huvudtiteln
anvisade reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge uppskov med erläggande
av amorteringar för stödlån med anledning av
1950, 1951, 1952 och 1954 års skördeskador i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall
och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Gunnar Eklund

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

Bilaga 1

»Skördeprocenten» för brödsäd, fodersäd och vallhö den 15 oktober 1957
(ur bygdeundersökningen)

Som skördeprocent för visst växtslag har betecknats förhållandet, uttryckt i procent, mellan
hektarskörden den 15 oktober 1957 och den genomsnittliga hektarskörden den 15 oktober åren
1952, 1953, 1954 och 1956. För vallhö har i stället tillämpats relationen mellan skördeomdömet
den 31 augusti 1957 och uttrycket för medelskörd (3,0).

Område

Höst-

vete

Höst-

råg

Vår-

vete

S:a

bröd-

säd

Kom

Havre

Bland-

säd

S:a

foder-

säd

Vall-

hö

Bröd-säd, fo-dersäd
och
vallhö

Stockholms stad och län .

95

88

89

92

92

93

91

92

110

99

Uppsala län............

65

54

68

66

65

63

65

64

102

75

Södermanlands län......

89

83

84

87

87

87

88

87

100

91

Östergötlands län.......

95

92

90

93

89

88

86

87

104

93

Jönköpings län.........

86

85

92

88

88

94

90

93

107

101

Kronobergs län.........

87

81

84

83

83

89

83

87

100

94

Kalmar läns norra del .. .

85

84

77

82

82

79

83

80

95

87

Kalmar läns södra del .. .

96

99

92

97

94

101

91

95

103

99

Gotlands län...........

101

106

88

101

93

99

95

94

113

104

Blekinge län...........

92

94

91

93

85

93

87

88

97

94

Kristianstads län.......

108

95

99

99

97

92

95

95

94

95

Malmöhus län..........

115

106

106

109

109

104

102

105

96

104

Hallands län...........

108

97

92

96

94

91

94

92

104

98

Göteborgs och Bohus län

80

71

81

79

94

79

82

81

118

100

Älvsborgs läns norra del

80

75

71

75

78

76

75

76

114

95

Älvsborgs läns södra del

93

91

90

91

95

91

92

92

108

102

Skaraborgs län.........

94

92

92

93

93

96

98

96

101

97

Värmlands län.........

76

67

78

75

77

81

81

80

104

94

Örebro län.............

92

94

86

90

94

83

84

85

98

91

Västmanlands län......

53

67

52

53

62

63

55

61

109

74

Kopparbergs län1.......

31

33

50

33

59

69

63

64

100

82

Gävleborgs län.........

61

59

64

62

80

78

81

79

101

94

Västernorrlands län.....

86

100

92

92

101

98

98

100

102

102

Jämtlands län1..........

—

—

—

—

101

94

98

100

114

111

Västerbottens län1.......

—

—

—

—

108

123

106

108

108

108

Norrbottens län1........

—

—

—

—

120

115

117

119

108

109

Hela riket1

90

93

83

88

97

85

88

89

104

95

Utom fjällbygderna.

Ilungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957

27

Bilaga 2

Fördelning av odlarle ver anser till spannmålshandlare av 1957 års brödsädsskörd
på leveransgill och icke leveransgill vara nnder tiden fram t. o. m. den 15 oktober
1957, procenttal, enligt uppgifter från Svensk spannmålshandel,

ekonomisk förening

Län

Höstvete

Vårvete

Råg

Leverans-gill vara
i % av
total
leverans

Icke leve-ransgill
vara i %
av total
leverans

Leverans-gill vara
i % av
total
leverans

Icke leve-ransgill
vara i %
av total
leverans

Leverans-gill vara
i % av
total
leverans

Icke leve-ransgill
vara i %
av total
leverans

Stockholms stad och län ...

73,5

26,5

27,5

72,5

71,6

28,4

Uppsala.................

24,8

75,2

9,4

90,6

54,2

45,8

Södermanlands...........

68,3

31,7

47,5

52,5

66,3

33,7

Östergötlands............

93,8

6,2

98,7

1,3

81,5

18,5

Jönköpings..............

47,6

52,4

84,7

15,3

48,0

52,0

Kronobergs..............

32,5

67,5

—

100,0

22,9

77,1

Kalmar.................

90,8

9,2

93,2

6,8

88,8

11,2

Gotlands................

99,5

0,5

98,4

1,6

98,7

1,3

Blekinge.................

64,3

35,7

64,7

35,3

45,2

54,8

Kristianstads............

95,2

4,8

96,7

3,3

92,3

7,7

Malmöhus...............

98,2

1,8

98,0

2,0

92,5

7,5

Hallands................

86,4

13,6

78,0

22,0

84,9

15,1

Göteborgs och Bohus......

53,6

46,4

65,4

34,6

66,1

33,9

Älvsborgs ...............

42,5

57,5

26,8

73,2

85,9

14,1

Skaraborgs ..............

65,9

34,1

42,3

57,7

73,4

26,6

Värmlands...............

31,4

68,6

30,1

69,9

31,1

68,9

Örebro..................

85,8

14,2

77,9

22,1

87,6

12,4

Västmanlands............

28,4

71,6

18,1

81,9

67,1

32,9

Kopparbergs 1

Gävleborgs /'' ''

4,8

95,2

2,8

97,2

6,5

93,5

Summa

81,3

18,7

77,5

22,5

85,6

14,4

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1957

Bilaga 3

Beräkning av värdet av skördef örlustema år 1957 (ur länsundersökningen)

Normalskörd, 1 000-tal kr

Brödsäd

Fodersäd

övrigt

»foder*1

Oljeväxter,

sockerbetor,

kokärter

Totalt

Stockholms stad och län .

20 172

24 407

33 714

6 946

85 239

Uppsala...............

25 710

32 304

25 682

11 359

95 055

Södermanlands.........

27 345

32 721

37 948

13 723

111 737

Östergötlands..........

59 574

46 820

51 473

30 105

187 972

Jönköpings............

5 821

18 974

59 106

727

84 628

Kronobergs............

4 099

13 047

40 799

121

58 066

Kalmar norra..........

7 039

8 394

18 725

1 952

36 no

Kalmar södra..........

18 708

15 391

33 644

10 673

78 416

Gotlands..............

11 659

13 091

22 735

15 462

62 947

Blekinge...............

8 432

8 453

28 722

3 397

49 004

Kristianstads..........

26 588

42 897

90 592

34 846

194 923

Malmöhus.............

72 290

77 985

76 756

113 383

340 414

Hallands..............

14 136

30 551

48 536

2 541

95 764

Göteborgs och Bohus....

7 164

13 484

28 816

337

49 801

Älvsborgs norra ........

7 217

20 882

35 101

923

64 123

Älvsborgs södra........

2 105

9 037

27 491

148

38 781

Skaraborgs............

36 110

62 919

75 521

10 488

185 038

Värmlands.............

8 197

18 797

48 340

410

75 744

Örebro................

15 633

30 063

35 297

3 786

84 779

Västmanlands..........

24 836

35 268

29 969

7 070

97 143

Kopparbergs...........

3 823

15 906

29 908

97

49 734

Gävleborgs............

1 485

13 447

39 795

167

54 894

Västernorrlands........

_

7 849

38 608

30

46 487

Jämtlands.............

—

5 364

31 065

—

36 429

Västerbottens..........

—

8 518

51 170

—

59 688

Norrbottens...........

—

3 789

33 157

—

36 946

Hela riket

408 143

610 368

1 072 670

268 691

2 359 862

1 Potatis, hö, bete, foderärter och vicker.

Kungl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957

29

Bilaga 3 (forts.)

Län

6

1

8 | 9

10

1957 års skörd, 1 000-tal kr

Brödsäd

Fodersäd

övrigt

»foder#1

Oljeväxter,

sockerbetor,

kokärter

Totalt

Stockholms stad och län .

16 037

21 983

36 826

6 249

81 095

Uppsala...............

14 328

20 577

26 175

10 300

71 380

Södermanlands.........

21 659

28 408

37 126

13 747

100 940

Östergötlands..........

54 729

40 308

50 358

33 565

178 960

Jönköpings............

4 272

17 944

56 469

657

79 342

Kronobergs............

2 792

11 619

40 450

114

54 975

Kalmar norra..........

5 605

6 796

17 417

1 978

31 796

Kalmar södra..........

17 366

14 824

32 512

11 766

76 468

Gotlands..............

11 714

12 088

23 607

15 942

63 351

Blekinge...............

7 085

7 130

27 054

3 684

44 953

Kristianstads..........

26 731

39 726

83 831

39 432

189 720

Malmöhus.............

78 282

81 470

68 184

135 010

362 946

Hallands..............

12 059

27 216

47 970

2 944

90 189

Göteborgs och Bohus____

4 724

11 000

31 928

362

48 014

Älvsborgs norra........

4 609

16 114

36 861

984

58 568

Älvsborgs södra ;.......

1 546

8 406

28 735

147

38 834

Skaraborgs............

29 907

61 404

73 493

12 519

177 323

Värmlands.............

5 296

15 116

44 060

300

64 772

Örebro................

13 529

25 999

31 672

4 691

75 891

Västmanlands..........

10 879

21 083

29 610

6 798

68 370

Kopparbergs...........

1 318

9 283

27 473

36

38 110

Gävleborgs............

793

10 450

36 399

33

47 675

Västernorrlands........

—

7 980

40 535

9

48 524

Jämtlands.............

—

5 542

32 781

—

38 323

Västerbottens..........

—

9 439

52 750

3

62 192

Norrbottens............

—

4 558

38 200

5

42 763

Hela riket

345 260

536 463

1 052 476

301 275

2 235 474

1 Potatis, hö, bete, foderärter och vicker.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

Bilaga 3 (forts.)

| 12j_13j_14[_15| 16

Skillnad mellan normalskörd och 1957 års skörd, 1 000-tal kr

Brödsäd

Foder-

säd

övrigt

»foder»1

Oljeväxter,

sockerbetor,

kokärter

Totalt

»Skörde-

procent»

(10)/(5)

Stockholms stad och län .

4

135

2

424

+

3

112

697

4

144

95,1

Uppsala...............

—

11

382

—

11

727

+

493

—

1

059

—

23

675

75,1

Södermanlands.........

—

5

686

—

4

313

—

822

+

24

—

10

797

90,3

Östergötlands..........

—

4

845

—

6

512

—

1

115

+

3

460

—

9

012

95,2

Jönköpings............

—

1

549

—

1

030

—

2

637

70

—

5

286

93,8

Kronobergs............

—

1

307

—

1

428

_

349

_

7

_

3

091

94,7

Kalmar norra..........

—

1

434

—

1

598

—

1

308

+

26

—

4

314

88,1

Kalmar södra..........

—

1

342

—

567

—

1

132

+

1

093

—

1

948

97,5

Gotlands..............

+

55

—

1

003

+

872

+

480

+

404

100,6

Blekinge...............

—

1

347

—

1

323

—

1

668

+

287

4

051

91,7

Kristianstads..........

+

143

—

3

171

—

6

761

+

4

586

—

5

203

97,3

Malmöhus.............

+

5

992

+

3

485

_

8

572

+

21

627

+

22

532

106,6

Hallands..............

—

2

077

—

3

335

—

566

+

403

5

575

94,2.

Göteborgs och Bohus....

—

2

440

—

2

484

+

3

112

+

25

—

1

787

96,4

Älvsborgs norra........

—

2

608

—

4

768

+

1

760

+

61

—

5

555

91,3

Älvsborgs södra........

—

559

—

631

+

1

244

—

1

+

53

100,1

Skaraborgs............

—

6

203

—

1

515

—

2

028

+

2

031

7

715

95,8

Värmlands.............

_

2

901

_

3

681

_

4

280

_

no

_

10

972

85,5

Örebro................

—

2

104

—

4

064

—

3

625

+

905

—

8

888

89,5

Västmanlands..........

—

13

957

—

14

185

—

359

272

—

28

773

70,4

Kopparbergs...........

—

2

505

—

6

623

—

2

435

—

61

—

11

624

76,6

Gävleborgs............

—

692

—

2

997

—

3

396

—

134

—

7

219

86,8

Västernorrlands........

_

+

131

+

1

927

_

21

+

2

037

104,4

Jämtlands.............

—

+

178

+

1

716

—

+

1

894

105,2

Västerbottens..........

—

+

921

+

1

580

+

3

+

2

504

104,2

Norrbottens...........

—

+

769

+

5

043

+

5

+

5

817

115,7

Hela riket

—

62

883

—

73

895

—

20

194

+

32

584

—

124

388

94,7

1 Potatis, hö, bete, foderärter och vicker.

Knngl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957

31

Bilaga b

Jämförelse mellan bygde- och länsundersökningama

Län

Skördeproce

bygde-

under-

sökningen

nt enligt

länsunder-

sökningen

Stockholms stad och län.......................

99

95

Uppsala.................................

75

75

Södermanlands.............................

91

90

Östergötlands................................

93

95

Jönköpings...................................

101 (95)1

94

Kronobergs..................................

94

95

Kalmar läns norra del.........................

87

88

Kalmar läns södra del.........................

99

98

Gotlands.....................................

104

101

Blekinge.....................................

94

92

Kristianstads.................................

95

97

Malmöhus....................................

104

107

Hallands.....................................

98

94

Göteborgs och Bohus..........................

100

96

Älvsborgs läns norra del.......................

95

91

Älvsborgs läns södra del.......................

102

100

Skaraborgs...................................

97

96

Värmlands...................................

94 (86)1

86

Örebro......................................

91

90

Västmanlands................................

74

70

Kopparbergs.................................

82

77

Gävleborgs...................................

94 (89)1

87

Västernorrlands...............................

102

104

Jämtlands...................................

111

105

Västerbottens................................

108

104

Norrbottens..................................

109

116

Hela riket

95

95

1 Talen inom parentes anger skördeprocenten, när höskörden beräknas
enligt samma metod som i länsundersökningen.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1957

Bilaga 5

Skördeförlust år 1957 vid 0, 15 och 20 procent självrisk

Område

Skördeförlust, milj. kr. vid
nedanstående självrisk

Åkerareal i motsvarande
kommuner, ha

0 %

15 %

20 %

0 %

15 %

20 %

Stockholms stad och län.

4,1

2,4

1,0

123 780

32 285

11 847

Uppsala län...........

23,7

12,0

8,9

134 595

94 712

84 507

Södermanlands län.....

10,8

2,4

1,0

167 478

51 504

26 912

Östergötlands län......

9,0

1,0

0,2

228 448

43 954

12 343

Jönköpings län.........

5,3

—

—

127 329

—

—

Kronobergs län........

3,1

0,6

0,2

71 069

15 686

7 915

Kalmar läns norra del ..

4,3

1,1

0,4

60 464

30 621

18 851

Kalmar läns södra del ..
Gotlands län...........

1,9

1,5

0,6

111 066

10 813

7 973

Blekinge län...........

4,1

1,1

0,6

54 590

12 176

11 301

Kristianstads län.......

Malmöhus län..........

5,2

1,7

0,8

204 067

36 287

17 824

Hallands län...........

5,6

0,9

0,0

140 376

16 394

711

Göteborgs och Bohus län

1,8

—

—

87 802

—

—

Älvsborgs läns norra del.

5,6

0,8

0,2

129 603

25 155

4 905

Skaraborgs län.........

7,7

2,1

0,8

285 073

34 666

17 170

Värmlands län.........

11,0

4,5

2,6

181 533

44 712

25 477

Örebro län............

8,9

2,6

1,4

133 578

44 444

21 720

Västmanlands län......

28,8

14,9

11,0

156 020

122 156

104 202

Kopparbergs län.......

11,6

4,5

2,8

99 917

60 073

48 123

Gävleborgs län.........

Västernorrlands län.....

Jämtlands län.........

7,2

1,0

0,4

111 258

14 007

3 388

Hela riket

159,7

55,1

32,9

2 608 046

689 645

425 169

liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 194

Fördelning av den 31 oktober 1957 utestående stödlån på olika riksbankskontor

(stödlån enligt SFS 593/1955 ej medtagna)

Bilaga 6

SS

Enl. SFS 369/1951
antal belopp

Enl. SFS 766/1951
antal belopp

Enl. SFS 764/1952
antal belopp

Enl. SFS 723/1954
antal belopp

Summa

antal

belopp

Huvudkontoret ...

11

21,5

440

1 637,7

14

48,0

465

1 707,2

Göteborg........

4

3,8

6

9,7

32

35,4

59

188,1

101

237,0

Malmö...........

143

160,2

38

102,8

433

2 647,7

614

2 910,7

Falun............

92

130,0

4

19,9

96

149,9

Gävle............

687

531,5

141

166,9

828

698,4

Halmstad........

4

1,5

8

4,0

117

173,2

587

2 174,3

716

2 353,0

Härnösand.......

506

470,3

362

496,1

868

966,4

Jönköping.......

4

1,1

935

1 673,8

131

384,9

1 070

2 059,8

Kalmar..........

53

60,1

1 630

2 793,6

1 683

2 853,7

Karlskrona.......

29

16,9

292

331,9

51

94,9

372

443,7

Karlstad.........

5

4,8

19

20,4

296

731,9

62

165,4

382

922,5

Kristianstad......

157

164,7

276

503,0

885

3 946,0

1 318

4 613,7

Linköping........

84

73,4

1 049

2 985,9

3

7,0

1 136

3 066,3

Luleå............

25

2,2

1 603

1 592,0

6 334

8 132,0

7 962

9 726,2

Mariestad........

1

0,9

41

30,4

781

1 532,1

74

136,0

897

1 699,4

Nyköping........

11

6,0

388

1 119,6

24

89,0

423

1 214,6

Umeå...........

2 620

2 933,6

5 596

9 279,0

8 216

12 212,6

Uppsala.........

1

0,6

6

4,9

256

812,5

23

48,8

286

866,8

42

34,6

546

936,8

588

971,4

Vänersborg.......

6

5,4

24

30^3

404

7244

238

491,0

672

1 250,8

Västerås.........

1

2,5

15

45,4

429

1 104,6

18

40,0

463

1 192,5

Växjö...........

1

0,6

6

2,8

580

871,0

167

327,9

754

1 202,3

Örebro..........

19

22,9

684

1 996,7

52

138,5

755

2 158,1

Östersund........

742

879,2

82

116,0

824

995,2

Summa

23

20,1

703

711,5

15 423

26 603,2

15 340

29 137,4

31 489

56 472,2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1957