Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957
1
Nr 186
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad Igdelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1
mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272); given Stockholms slott den 1 november 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3
mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en höjning av procentsatserna för ränta å kvarstående
skatt och överskjutande preliminär skatt från 7 respektive 4 procent
till 10 respektive 5 procent. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Xr IS)
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom.
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 slcola erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
27 §.
3 mom. överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med sju procent, för en beräknad tid
av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger etttusen
kronor; dock att det "belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp, ränta
skall utgå, skall i den slutliga skatten
icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda
avgifter eller annuiteter med
undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i
den preliminära skatten inräknas sådan
i 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret.
Vad i------omförmäld
(Föreslagen lydelse)
27 §.
3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med tio procent, för en beräknad tid
av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger etttusen
kronor; dock att det "belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp, ränta skall
utgå, skall i den slutliga skatten icke
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt
eller i 1 § omförmälda
avgifter eller annuiteter med undantag
av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i den preliminära
skatten inräknas sådan i
2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den
30 april året näst efter inkomståret.
ränta.
69 §.
7 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slut- 1
69 §.
1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slut
-
1 Senaste lydelsj av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. se 1956: 332.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
liga skatten med minst en femtedel
av denna eller med minst tiotusen
kronor, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fyra procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av
det överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det
belopp, varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den
preliminära skatten icke inräknas
sådan i 27 § 2 inom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst efter
inkomståret; vidare skall med
slutlig skatt likställas sådan tillkommande
skatt, som enligt vad i 08 §
4 mom. andra stycket sägs helt eller
delvis skall gäldas med där omförmäld
preliminär skatt.
Ränta som----den skattskylc
liga skatten med minst en feinledel
av denna eller med minst tiotusen
kronor, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fem procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del
av det överskjutande beloppet, som
överstiger ettusen kronor; dock att
det belopp, varå ränta sålunda skall
beräknas, skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den
preliminära skatten icke inräknas sådan
i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst efter inkomståret;
vidare skall med slutlig
skatt likställas sådan tillkommande
skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom.
andra stycket sägs helt eller delvis
skall gäldas med där omförmäld preliminär
skatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock att förordningen
icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1957 års taxering.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 november
1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om höjning
av procentsatserna för ränta som enligt uppbördsförordningen utgår å
kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt samt anför därvid
följande.
Inledning. Det gällande källskattesystemet vilar på principen att skatt
som belöper på viss inkomst skall erläggas samtidigt som inkomsten lyftes.
Den preliminära skatt som erlägges under inkomståret skall såvitt möjligt
överensstämma med den slutliga skatt som påföres efter verkställd taxering.
Endast i undantagsfall uppnås dock fullständig överensstämmelse. Merendels
uppkommer kvarstående eller överskjutande skatt. I åtskilliga fall
kan den skattskyldige knappast genom egna åtgärder medverka till uppkomsten
av kvarstående skatt. I andra fall åter — det gäller främst skattskyldiga
som har att erlägga B-skatt eller skattskyldiga som erlägger A-skatt
på sin huvudinkomst men därjämte uppbär en betydande biinkomst — bar
den skattskyldige i viss mån möjlighet att genom att erlägga en i förhållande
till sin inkomst för låg preliminär skatt medverka till uppkomsten av
kvarstående skatt. Vederbörande bereder sig härigenom s. k. skattekredit.
Under de senare åren har beloppet av den kvarstående skatten stigit för
varje år. Av riksräkenskapsverkets årsbok 1957 framgår att beloppet åren
1954—1956 uppgick till 694, 740 resp. 1 036 milj. kronor. För år 1957 har
den kvarstående skatten beräknats till ca 1 000 milj. kronor.
I syfte att förmå skattskyldiga, som i mera väsentlig mån själva kan bestämma
storleken av sina inbetalningar av preliminär skatt, att så nära som
möjligt anpassa dessa till den slutliga skatten har i uppbördsförordningen
upptagits vissa bestämmelser om skyldighet att erlägga ränta å kvarstående
skatt. I konsekvens därmed erhåller skattskyldig, som inbetalat för mycket
preliminär skatt, i vissa fall ränta vid utbetalningen av den överskjutande
preliminära skatten.
Den bristande överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt
medför betydande olägenheter. I den mån den kvarstående skatten ökar, innebär
detta en förskjutning i statsinkomsterna från ett år till ett annat. Därtill
kommer att riskerna för att kvarstående skatt inte inflyter i behörig
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957
ordning utan först efter indrivning eller också inte alls är påtagliga. I ett
vikande konjunkturläge kan detta lätt bli ett allvarligt problem.
Det synes fördenskull angeläget att källskatteinbetalningarna bättre än
under de senare åren varit fallet anpassas till den slutliga skatten. Såsom
påtryckningsmedel torde därvid en skärpning av räntebestämmelserna böra
komma i fråga.
Gällande bestämmelser. Enligt uppbörds förordningen är skattskyldig under
vissa förutsättningar skyldig att erlägga ränta å kvarstående skatt.
Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatten med minst
en femtedel av den slutliga skatten eller med minst 10 000 kronor, gäller
sålunda enligt 27 § 3 inom., att den skattskyldige skall erlägga ränta med
sju procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger 1 000 kronor, dock att beloppet skall avrundas till
närmast lägre hundratal kronor. Av 69 § 1 mom. framgår, att om den preliminära
skatten överstiger den slutliga skatten, den skattskyldige under motsvarande
förutsättningar skall erhålla ränta å överskjutande skatt, varvid
räntesatsen utgör fyra procent.
Möjlighet föreligger för de skattskyldiga att undgå räntepåföring genom
att inbetala preliminär skatt utöver det belopp som enligt debetsedel å sådan
skatt skall inbetalas för inkomståret. Skattskyldig som bar att erlägga preliminär
A-skalt kan sålunda hos arbetsgivaren begära förhöjt skatteavdrag
eller själv inbetala ytterligare preliminär skatt. Den som skall erlägga preliminär
B-skatt kan antingen begära ny debetsedel upptagande högre preliminär
skatt eller också inbetala preliminär skatt med högre belopp än som
angivits på den ursprungliga B-skattesedeln.
De bedömningar av den slutliga skattens storlek som kan göras under inkomståret
blir dock i regel tämligen osäkra. Detta gäller särskilt företagare
med bokföring, vilkas skattepliktiga inkomster i betydande grad bestämmes
av värderingar o. dyl. i samband med bokslutet. Först i samband med självdeklarationens
upprättande i februari—mars året efter inkomståret erhåller
den skattskyldige en säkrare grund för beräkningen av storleken av den
slutliga skatt som kommer att påföras honom. Möjlighet har därför öppnats
för de skattskyldiga alt inbetala ytterligare preliminär skatt för ett inkomstår
efter utgången av den sista uppbördsterminen. Sista inbetalningsdagen
är den 30 april året näst efter inkomståret. Genom sådan fyllnadsinbetalning
kan alltså skattskyldig, som under det gångna uppbördsåret betalat
för litet preliminär skatt, tillrättalägga detta och därigenom undgå att bli
påförd kvarstående skatt och ränta å sådan skatt.
Frågans tidigare behandling. I proposition nr 175/1956 (s. 47 ff) bar
lämnats en utförlig redogörelse för tillkomsten av bestämmelserna om ränta
å kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt. Till denna redogörelse
ber jag att få hänvisa. Här må endast erinras om följande.
Räntebestämmelserna tillkom genom beslut av W51 urs riksdag. Räntesatsen
bestämdes därvid till fem procent för kvarstående skatt och tre pro
-
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1957
cent för överskjutande preliminär skatt. 1951 års bevillningsutskott förutsatte
därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande (nr 47) att frågan
om räntesatsens storlek på nytt skulle upptagas till prövning om räntesatsen
inte skulle visa sig tillräcklig för att uppnå det avsedda syftet, d. v. s. en
förbättrad källskatteuppbörd.
Vid 1956 års riksdag aktualiserades en höjning av procenttalen för ränteberäkningen.
Under våren 1955 hade en stegring av den allmänna räntenivån
skett. I skrivelse den 22 mars 1956 framhöll fullmäktige i riksbanken att det
kunde befaras att företag av likviditetsskäl i större utsträckning än tidigare
skulle utnyttja föreliggande möjligheter att uppskjuta skattebetalningarna.
Det var enligt fullmäktiges mening både av statsfinansiella och kreditpolitiska
skäl angeläget att sådan effekt av kredilrestriktionerna såvitt möjligt
eliminerades. Fullmäktige föreslog fördenskull en höjning av räntan å kvarstående
skatt.
I proposition nr 175/1956 framlades förslag om en höjning av räntan å
kvarstående och överskjutande preliminär skatt till sju resp. fyra procent.
Sedan bevillningsutskottet (bet. nr 50) tillstyrkt nämnda förslag bifölls detsamma
av riksdagen. Den förhöjda räntan skulle tillämpas första gången i
fråga om slutlig skatt enligt 1957 års taxering, d. v. s. i fråga om preliminär
skatt för år 1956.
Departementschefen. Vid tiden för införandet av bestämmelserna om ränta
å kvarstående skatt uppgick denna till inte fullt en miljard kronor årligen,
motsvarande omkring 20 procent av den slutliga skatten. Nu har den kvarstående
skatten, efter en nedgång under mellanliggande år, åter kommit
upp till nämnda belopp. Även om kvarskatten relativt sett minskat — den
utgör numera ca 10 procent av den totala skatten — är den dock alltjämt
av en sådan storleksordning, att den måste inge allvarliga betänkligheter.
Inledningsvis har påpekats riskerna för att kvarstående skatt inte inflyter
i behörig ordning utan måste restföras och indrivas. Härtill kommer även
de kreditpolitiska synpunkterna. De senaste åren har från statsmakternas
sida genom olika åtgärder eftersträvats att trygga den samhällsekonomiska
balansen. Bland annat har därvid kreditrestriktioner av olika slag ansetts
nödvändiga. Dessa restriktioner motverkas självfallet om de skattskyldiga
ensidigt kan på statens bekostnad bereda sig en ettårig skattekredit av betydande
omfång. Som förut framhållits har endast vissa grupper av skattskyldiga
möjligheter härtill. Även från rättvisesynpunkt är det således angeläget
att söka motverka benägenheten hos dessa grupper att bereda sig
skattekredit. Detta bör ske genom en sådan avvägning av räntan å kvarskatt
att de skattskyldiga får ett verkligt intresse av att genom tillräckliga
fyllnadsinbetalningar söka undvika sådan skatt.
Efter 1956 års beslut i räntefrågan har det allmänna ränteläget undergått
vissa förändringar. Vid årsskiftet 1956/57 steg inlåningsräntan med i
regel en fjärdedels procent. Det därefter rådande ränteläget blev gällande
under tiden för fyllnadsinbetalningarna i januari—april 1957 av preliminär
Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957
7
skatt för år 1956. Resultatet av dessa inbetalningar visar att den år 1956
beslutade höjningen av räntan å kvarstående skatt inte verkat tillräckligt
avskräckande utan att skattekrediten utnyttjats i ungefär samma omfattning
som tidigare. Redan med utgångspunkt från de under våren 1957 rådande
förhållandena ter sig följaktligen en höjning av räntan å kvarstående
skatt motiverad. Sedan dess har också en ytterligare stegring skett i den
allmänna räntenivån.
Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden synes procentsatsen för ränta
å kvarstående skatt för att bliva tillräckligt effektiv böra höjas med tre enheter.
Jag vill alltså för min del förorda att räntan å kvarstående skatt
med verkan från och med den 1 januari 1958 höjes till tio procent. Godtages
detta förslag kommer den högre räntan att äga tillämpning å kvarskatt enligt
1958 års taxering, d. v. s. i fråga om preliminär skatt för år 1957. Genom
att verkställa fyllnadsinbetalning före den 1 maj 1958 kan den skattskyldige
undgå att drabbas av skärpningen.
I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på att räntebestämmelsernas
utformning medför att räntan endast i mera kvalificerade fall
kan komma alt utgå efter en procentsats som närmar sig men aldrig uppgår
till tio procent av hela den kvarstående skatten. Ett belopp av ettusen
kronor är nämligen räntefritt. Den effektiva räntesatsen blir på den grund
vid en kvarstående skatt av 2 000 kronor endast 5 procent. Uppgår den
kvarstående skatten exempelvis till 10 000 kronor blir den effektiva räntesatsen
9 procent.
Höjes räntan å kvarstående skatt på nu föreslaget sätt bör även en justering
ske av räntan å överskjutande preliminär skatt. Liksom skett tidigare
bör denna räntesats avvägas så att den ungefärligen motsvarar bankernas
inlåningsränta. Med hänsyn härtill förordar jag att räntan å överskjutande
preliminär skatt höjes från fyra till fem procent.
I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag
till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 §
1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karl-H enrik Ekberg
571582 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag