Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
1
Nr 183
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående vissa lönefrågor
med anledning av ändrad organisation av
den lokala och regionala skolledningen m. m.; given
Stockholms slott den 17 oktober 1957.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges i anslutning till förda överläggningar med
lärarpersonalens organisationer förslag till grunder för bestämmande av dels
undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter dels ock antalet ordinarie lärartjänster i läroämnen
vid det allmänna skolväsendet. På grundval av överenskommelser, som
träffats efter förhandlingar med av frågan berörda personalorganisationer,
framlägges vidare förslag om lönesättningen av bland annat de skolledartjiinster,
vilka enligt den av 1956 års riksdag beslutade skolstyrelsereformen
skall finnas eller kunna inrättas från och med den 1 juli 1958. Se bland
annat bilaga, s. 24.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 183
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Ilans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hallund
i statsrådet å Stockholms slott den 17 oktober
1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,
Lindholm, Eliasson, Kling, Skoglund, Hansson, Edenman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa lönefrågor
med anledning av äjidrad, organisation av den lokala och regionala skolledningen
m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
Under år 1957 har mellan representanter för å ena sidan ecklesiastikoch
civildepartementen samt å andra sidan Statstjänstemännens riksförbund,
Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation
överläggningar och förhandlingar förekommit i vissa betydelsefulla
frågor av skolorganisatorisk och löneteknisk art.
Vid överläggningarna har behandlats dels frågan om undervisning sskyldigheten
för lärare i läroämnen vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter,
dels frågan om regler för bestämmande av antalet ordinarie lärartjänster
i läroämnen inom det allmänna skolväsendet.
Efter förhandlingar har vidare — under förutsättning av Kungl. Maj:ts
och riksdagens godkännande — överenskommelse träffats angående vissa
lönefrågor med anledning av ändrad organisatio?i av den lokala och regionala
skolledningen m. in.
För att de nya skolledartjänsterna, vars inrättande är ett väsentligt inslag
i den av 1956 års riksdag beslutade utformningen av skolväsendets
lokala och regionala ledning, skall kunna tillsättas i god tid före reformens
ikraftträdande, den 1 juli 1958, är det nödvändigt att frågan om skolledarnas
löneställning prövas av innevarande års riksdag. Ehuru de båda andra
ovan berörda spörsmålen — om undervisningsskyldigheten och om regler
för bestämmande av antalet lärartjänster — icke äger något direkt samband
med nyssnämnda reform, synes även de lämpligen böra upptagas till
prövning i förevarande sammanhang.
Jag anhåller nu att närmare få redogöra för dessa ärenden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
3
II. Undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen
1. Gällande bestämmelser m. m.
Beträffande omfattningen av den schemabundna tjänstgöringen — undervisningsskyldigheten
— för lärare i läroämnen gäller i huvudsak följande.
Vid de allmänna läroverken, de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda
privatläroverken, de i folkskolan inbyggda realskollinjerna samt
enhetsskolans högstadium skiljes i avseende på undervisningsskyldigheten
mellan två stadier. Till det högre stadiet räknas gymnasiets samtliga ringar,
realskolans avslutningsklass, flickskolans båda högsta klasser samt klass 9
vid de inbyggda linjerna och enhetsskolans högstadium. Det lägre stadiet
omfattar övriga klasser i realskolan och flickskolan samt vid de inbyggda
linjerna och enhetsskolans högstadium. För lärare i läroämnen med full
tjänstgöring utgör undervisningsskyldigheten på det högre stadiet 20—24
veckotimmar och på det lägre stadiet 24—30 veckotimmar.
Vid tjänstgöring på båda stadierna gäller särskilda regler, innebärande
i huvudsak att för en lärare med övervägande tjänstgöring på det lägre
stadiet såväl maximum som minimum skall sänkas med en veckotimme
för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren undervisar på det högre
stadiet, och att för en lärare med övervägande tjänstgöring på det högre
stadiet maximi- och minimitalen skall ökas med en timme för varje fullt
femtal veckotimmar, varunder han undervisar på det lägre stadiet.
Avgörande för tilldelningen av lärarkrafter till ifrågavarande skolor är
emellertid den genomsnittliga undervisningsskyldighet, som av statsmakterna
fastställts att gälla för vartdera stadiet. Enligt en vid 1952 års riksdag
godkänd överenskommelse (prop. 1952: 241, bil. A: 91) skall dessa medeltal
utgöra för det högre stadiet 21,5 veckotimmar och för det lägre stadiet
26,5 veckotimmar. Vid 1 ärarkursläroverken och de med lärarhögskolan
samverkande läroverken tillämpas dock medeltalen 21 respektive 26 veckotimmar.
Vid de hittillsvarande egentliga folkskoleseminarierna (jfr prop. 1952:
107, bil. 28) följes på seminariestadiet de för läroverkens högre stadium
gällande medeltalen, alltså 21,5 respektive vid seminarium med praktisk
lärarkurs 21 veckotimmar. Vid de förutvarande småskoleseminarierna utgör
undervisningsskyldigheten på seminariestadiet 22—26 veckotimmar, varvid
ett medeltal av 23,5 veckotimmar tjänar som riktpunkt. För lärare i
läroämnen vid seminariernas övningsskolor tillämpas liksom för övningsskollärare
en undervisningsskyldighet av 22—26 veckotimmar.
Vid de tekniska läroverken tillämpas för lärare i läroämnen samma undervisningsskyldighet
som vid de allmänna läroverkens gymnasier.
Frågan om ändring av gällande bestämmelser rörande undervisningsskyldighetens
omfattning aktualiserades av realskoleutredningen i samband
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1957
med utredningens förslag om införande av treårig realskola (SOU 1955: 53,
s. 251—255).
Vid fastställandet av den enskilde lärarens schema för året har rektor
att ta hänsyn till de åligganden, som omfattas av lärarens tjänstgöringsskyldighet
utöver den schemabundna undervisningen. Rektor kan därvid,
exemplifierade utredningen, sänka antalet schematimmar ned mot minimum
för en lärare, som är betungad med många skrivlag, men då medeltalet
veckotimmar per lärartjänst skall ligga fast, måste han samtidigt
höja antalet schematimmar för någon annan lärare upp mot maximum. Då
de särskilda åliggandena i regel kräver mer arbete, ju högre upp läraren
undervisar, kommer rektors prövning normalt att utfalla så, att en lärare
med tjänstgöring endast i klasserna l5 och 25 får ett större antal schematimmar
än en lärare med undervisning endast i klasserna 3n och 45. Indras
nu, framhöll utredningen, de lägre, mindre arbetskrävande klasserna, utan
att det fastställda medeltalet rubbas, komme detta att innebära, att mer
arbete än hittills måste uttagas av lärarna i de kvarvarande klasserna.
Vid sina fortsatta överväganden i frågan utgick utredningen från ett antagande,
att en medeltjänstgöring på 26,5 veckotimmar på det lägre stadiet
av realskolan (4“—lu, 34—l4) motsvarades av ett medeltal av 25,5 veckotimmar
i klasserna 33—24 och 45—34 samt ett medeltal av 28 veckotimmar
i klasserna 1° och 2"—l4. Med detta antagande, som utredningen förmodade
någorlunda täcka verkligheten ute i skolorna, skulle undervisningen i
klasserna 3''1—24 och 4''1—34 redan nu i praktiken kräva fler lärare och
undervisningen i de lägre klasserna färre lärare än som kan utläsas ur gällande
bestämmelser. Ingenting skulle, fortsatte utredningen, i praktiken
ändras, om nuvarande medeltal 26,5 ersattes med 28 för de lägsta klasserna
och 25,5 för övriga klasser inom det lägre av de båda stadierna för undervisningsskyldighetens
bestämmande. Om vid införandet av treårig realskola
den genomsnittliga undervisningsskyldigheten i klasserna l:i och 23 bestämdes
till 25,5 veckotimmar, skulle detta enligt utredningen således icke innebära
en ökning av lärarbehovet i jämförelse med det nuvarande utan endast
att staten avstode från den ökning i lärarnas arbetsbörda på stadiet,
som automatiskt skulle inträda, om nuvarande medeltal bibehölles även
efter avvecklingen av de mindre arbetskrävande lägsta klasserna. I anslutning
till en ändring av medeltalet till 25,5 för klasserna l3 och 23 borde
enligt utredningens uppfattning minimi- och maximitalen ändras till 22,5
respektive 28,5 veckotimmar. Huruvida en minskning av undervisningsskyldigheten
borde ske jämväl i klass 33 kunde enligt utredningens mening
vara mera tveksamt. Efter olika överväganden fann utredningen, att, om
vid övergången till ett treårigt realskolesystem ytterligare sänkning av undervisningsskyldigheten
befunnes påkallad, det vore bättre att medeltalet
i klasserna l3 och 23 sattes till 25 veckotimmar än att medeltalet för klass
33 sänktes under det nuvarande.
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183 år 1957
I propositionen 1956:123 angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet
under övergångstiden före enhetsskolans genomförande m. m. erinrades
i detta avseende om att Läroverkslärarnas riksförbund vid remissbehandlingen
hävdat, att bibehållande av nuvarande undervisningsskyldighet
vid införande av treårig realskola skulle innebära en kännbar ökning
av den faktiska arbetsbördan för lärarna, vilken uppfattning också bestyrkts
av de beräkningar realskoleutredningen redovisat härom. I propositionen
framhölls vidare, att, då nu gällande bestämmelser om läroverkslärarnas
undervisningsskyldighet ingår i den år 1952 träffade löneuppgörelsen,
ändring torde kunna komma till stånd först efter förhandlingar med
vederbörande personalorganisation (s. 143).
Statsutskottet (SU 1956: 154, s. 92) påpekade likaledes att förevarande
spörsmål vore en förhandlingsfråga. Utskottet uttalade vidare, att utskottet
intet hade att invända mot att provisoriska bestämmelser i ämnet utfärdades
för läsåret 1956/57.
2. Departementschefen
Såsom framgått av den lämnade redogörelsen tillämpas för bestämmandet
av undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen i det allmänna skolväsendet
en uppdelning på två stadier. På det högre stadiet omfattar undervisningsskyldigheten
20—24 veckotimmar, på det lägre stadiet 24—30
veckotimmar. Inom dessa intervaller utmätes den faktiska undervisningsskyldigheten
för de olika lärarna med hänsynstagande till tjänstgöringens
beskaffenhet och omfattningen av de med lärartjänstgöringen förenade
uppgifter, som ej utföres på lektionstid — i huvudsak lektionsförberedelser,
rättningsarbete, institutionsarbete och skolsociala uppgifter — samt med
beaktande av de för tilldelningen av lärarkraft avgörande medeltalen för
undervisningsskyldigheten. 21.5 veckotimmar på det högre stadiet och 26,5
veckotimmar på det lägre. Det praktiska utfallet härav blir regelmässigt
en spridning kring medeltalen på sätt realskoleutredningen påpekat, nämligen
så att en lärare med undervisning huvudsakligen i lägre klasser får ett
större antal schemabundna timmar än en lärare med undervisning huvudsakligen
i de högre klasserna.
En indragning av de lägsta klasserna utan jämkning av de ifrågavarande
medeltalen kommer därför att medföra en faktisk ökning av undervisningsskyldigheten
för lärarna i de kvarvarande klasserna, eftersom med de
lägsta klassernas indragning också försvinner möjligheten att uttaga undervisningsskyldighet
ovanför medeltalet i syfte att i de högre klasserna kunna
siitla undervisningsskyldigheten nedanför medeltalet.
Med hänsyn till dessa omständigheter och mot bakgrunden av den vid
1956 års riksdag beslutade omorganisationen av undervisningen på realskolestadiet
har efter departementala överväganden överläggningar förts
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183 år 1937
med personalorganisationerna beträffande undervisningsskvldighetens omfattning.
Det resultat, som därvid nåtts och som jag i det följande redovisar,
innebär en teknisk omräkning och omfördelning, påkallad av nyssnämnda
riksdagsbeslut. Det har emellertid av praktiska skäl icke varit
möjligt att begränsa omläggningen av undervisningsskyldigheten till det
treåriga realskolestadiet, utan befunnits nödvändigt att låta den omspänna
samtliga stadier vid de skolformer, som här är i fråga, nämligen de allmänna
läroverken, de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda privatläroverken,
de i folkskolan inbyggda realskollinjerna samt enhetsskolans
högstadium. I konsekvens härmed aktualiseras justeringar beträffande
undervisningsskyldigheten på seminariestadiet vid folkskoleseminarierna
samt vid de tekniska läroverken.
Denna utvidgning innebär emellertid icke, att omläggningen fått annan
innebörd än en teknisk omräkning; någon ändring i den sakliga värdering
av lärarnas arbetsbörda, som skedde vid 1952 års överenskommelse beträffande
därav berörda skolor, har således icke åsyftats.
Beträffande undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen vid allmänt
läroverk, högre kommunal skola, statsunderstött privatläroverk och
i folkskolan inbyggd realskollinje samt på enhetsskolans högstadium får
jag anföra följande.
De hittillsvarande två intervallerna om 20—24 samt 24—30 veckotimmar
bör ersättas av en gemensam intervall, 18—30 veckotimmar. Undervisningsskyldigheten
för här avsedda lärare med heltidstjänst bör alltså omfatta
lägst 18 och högst 30 veckotimmar. Ändringen av den lägsta siffran
från 20 till 18 innebär endast att i den gemensamma intervallen generellt
inkluderats den möjlighet till nedsättning om två veckotimmar, som nu
förefinnes. Ett underskridande av den nya minimigränsen 18 veckotimmar
bör kunna ifrågakomma endast efter Kungl. Maj:ts prövning i varje enskilt
fall.
Den nuvarande uppdelningen på två skolstadier bör ersättas med en tredelning.
Vid ifrågavarande skolor bör med avseende på undervisningsskyldighetens
omfattning följande tre stadier finnas. Till det högsta stadiet hänföres
ringarna F—III3 och II4—IV4 i gymnasiet, till det mellersta stadiet
ring I4 i gymnasiet, klasserna l3—33, 24—44 och 3r>—55 i realskolan, klasserna
1''—51J, 21’—6° och 37—77 i flickskolan, klasserna 2—4 i högre folkskolan
och klasserna 7—9 på försöksskolans högstadium och vid i folkskolan
inbyggd treårig eller femårig realskollinje samt till det lägsta stadiet
klasserna 1°, 2r’ och l4 i realskolan, klasserna l7, 27 och 1° i flickskolan och
klass 1 i högre folkskolan. Beträffande stadieindelningen i nu icke angivna
fall bör det ankomma på skolöverstyrelsen att besluta i anslutning till nyss
angivna grunder.
Tilldelningen av lärarkraft bör grundas på medeltal för vart och ett av
nämnda stadier. I medeltal bör undervisningsskyldigheten på heltidstjänst
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
omfatta på det högsta stadiet 21, på det mellersta 2.{ och på det lägstaJ?8
veckotimmar. Vid läroverk, där egentlig lärarkurs är anordnad, och vid
med lärarhögskola samverkande läroverk bör dock nämnda medeltal utgöra
respektive 20,5, 23,5 och 27,5 veckotimmar.
Den nya stadieindelningen innebär, att de klasser, som avvecklas vid
övergång till treårig realskola, jämte högre folkskolans första klass sammanföres
till det lägsta stadiet samt att det högsta stadiet avgränsas till att
omfatta det treåriga gymnasiet och däremot svarande ringar av det fyraåriga
gymnasiet, medan samtliga övriga klasser och ringar hänföres till det
mellersta stadiet. Den genomsnittliga undervisningsskyldigheten på det
högsta stadiet minskas med 0,5 veckotimmar i jämförelse med vad som nu
gäller för det högre stadiet, medan på det lägsta stadiet medeltalet ökas
med 1,5 veckotimmar. På det mellersta stadiet sker en sammanvägning
sålunda, att i det övre skiktet medeltalet höjes med 2,5 veckotimmar medan
i det nedre skiktet medeltalet sänkes lika mycket.
För de fall, då lärare har sin undervisning förlagd till mer än ett stadium,
bör det ankomma på skolöverstyrelsen att, med beaktande av de angivna
medeltalen, utfärda bestämmelser för beräkning av undervisningsskyldigheten
ävensom i övrigt erforderliga anvisningar.
De nya medeltalen avses skola strikt följas vid tilldelningen av lärarkraft.
Vid mindre skolor med minimiorganisation bör de dock kunna underskridas,
om ett fåtal veckotimmar fattas för att bereda ytterligare en lärare
heltidsanställning; i dylikt fall bör det extra tilldelade timantalet användas
till supplementär tjänstgöring.
Om de ändrade grunder för bestämmande av undervisningsskyldigheten,
för vilka jag nu redogjort, har enighet uppnåtts vid överläggningarna med
personalorganisationerna. Jag förordar, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens
godkännande av dessa grunder för tillämpning vid samtliga här avsedda
skolor tills vidare från och med läsåret 1958/59.
Jag torde i detta sammanhang få erinra om att — i anslutning till resultatet
av överläggningarna — Kungl. Maj:t på min föredragning den 27
juni 1957 meddelat bestämmelser angående undervisningsskyldigheten vid
vissa allmänna läroverk och kommunala realskolor läsåren 1956/57 och
1957/58.
För att belysa verkningarna av den sålunda förordade omläggningen av
undervisningsskyldigheten får jag anföra följande. Behovet av heltidstjänster
vid de allmänna läroverken läsåret 1957/58 kan enligt verkställda beräkningar
med nuvarande undervisningsskyldighet uppskattas till totalt
5 532. Därest den här föreslagna undervisningsskyldigheten tillämpats
under läsåret skulle motsvarande siffra ha blivit 5 572. Överensstämmelsen
är således god; skillnaden uppgår iill endast 0,7 procent. Delsumman för
de föreslagna högsta och mellersta stadierna uppgår med nuvarande undervisningsskyldighet
till 4 565 och med den föreslagna undervisningsskyldig
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
heten till 4 655. Differensen — 90 tjänster — utgör måttet på den omfördelning,
som följer av den tekniska omräkningen.
Motsvarande differens för det föreslagna mellersta stadiet vid de kommunala
realskolorna och flickskolorna utgör 365 — 356 = 9, respektive
662 — 645 = 17. På enhetsskolans högstadium blir, om man räknar i ordinarie
tjänster, differensen relativt sett större, nämligen 796 — 742 =54.
Detta beror på att för närvarande på enhetsskolans treåriga högstadium
tillämpas samma regler för undervisningsskyldigheten som nu gäller för den
femåriga realskolan. Den tekniska omräkningen får därför här en relativt
sett kraftigare verkan.
Vid överläggningarna med vederbörande personalorganisation har jämväl
till behandling upptagits frågan om läroverkslärarnas medverkan vid
s. k. särskild prövning i studentexamen för läroverkens egna elever. Härom
får jag anföra följande.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 juni 1951 bemyndigades skolöverstyrelsen
att på framställning av vederbörande läroverks rektor såsom försöksanordning
medge, att elev i någon av de båda högsta ringarna vid skolan
finge avsluta studierna i visst ämne med särskild prövning enligt fordringarna
för studentexamen. De bestämmelser och direktiv överstyrelsen
med stöd härav utfärdat i frågan innebär bland annat, att medgivande för
elev att undergå särskild prövning skall lämnas av klasskonferensen och
att endast elev med särskild studiebegåvning eller med speciella förutsättningar
för visst ämne bör fa tillstand att undergå dylik prövning. Elev får
på detta sätt före studentexamen avsluta studierna i högst tre ämnen. Prövningen
är avgiftsfri för eleverna och kostnaderna i form av ersättning åt de
i prövningen medverkande lärarna bestrides från skolöverstyrelsens anslag
till försöksverksamhet.
Överstyrelsen har vid skilda tillfällen hemställt, att förevarande anordning
skulle upphöra som försök och övergå till att utgöra ett normalt inslag
i läroverkens arbete.
Vid överläggningarna med vederbörande personalorganisation har enighet
uppnåtts om att från och med nästa läsår särskild ersättning ej skall
utgå till lärare, som har att ta befattning med ifrågavarande prövning, utan
att uppdrag att förrätta prövningen (respektive att vara medbedömare
vid eller i övrigt ta befattning med denna) skall fullgöras inom ramen för
lärarnas tjänstgöringsskyldighet. Härvid har förutsatts att hittillsvarande
villkor för att undergå särskild prövning i huvudsak bibehålies. Det har
emellertid ansetts, att, därest antalet särskilda prövningar av detta slag i
framtiden skulle vid de olika läroverken komma att bli väsentligt större
än vad som nu kan förutsättas mot bakgrunden av erfarenheterna vid de
läroverk, där anordningen hittills prövats, frågan om tilldelning av ytterligare
lärarkraft för ändamålet borde upptagas till övervägande.
9
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183 år 1957
Jag delar den uppfattning som vid överläggningarna kommit till uttryck
i förevarande fråga och tillstyrker, att särskild prövning i studentexamen
för läroverkens egna elever från och med läsaret 1958/59 införes sasom ett
normalt led i läroverkens arbete.
Vid överläggningarna har vidare med vederbörande personalorganisation
enighet uppnåtts om följande jämkningar beträffande undervismngsskyldigheten
för lektorer, seminarieadjunkter och adjunkter vid jolkskoleseminarierna.
Med heltidstjänst i läroämnen bör vara förenad en undervisningsskyldighet
av lägst 18 veckotimmar. I medeltal bör undervisningsskyldigheten på
heltidstjänst omfatta 21 veckotimmar, dock att vid folkskoleseminarium,
där egentlig lärarkurs är anordnad, medeltalet skall utgöra 20,5 veckotimmar.
Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda erforderliga anvisningar
för tillämpningen av angivna regler.
Dessa jämkade grunder får ses som en konsekvens av den i det föregående
föreslagna omläggningen av undervisningsskyldigheten på gymnasiestadiet
vid de allmänna läroverken. Jag anser mig böra tillstyrka att Kungl.
Maj:t inhämtar riksdagens godkännande av de angivna grunderna för tilllämpning
tills vidare från och med läsåret 1958/59.
De nu förordade grunderna för bestämmande av undervisningsskyldigheten
vid folkskoleseminariema avser seminariestadiet. För lektor, seminarieadjunkt
eller adjunkt, som tjänstgör i övningsskola, har samma undervisningsskyldighet
förutsatts som för övningsskollärare. Jag utgår från att
skolöverstyrelsen i sina anvisningar anger regler för beräkningen av undervisningsskyldigheten
för sådana lärare i läroämnen, som har undervisning
både på seminariestadiet och i övningsskolan, med beaktande av den på
vartdera stadiet gällande undervisningsskyldigheten. I de fall, då lektor,
seminarieadjunkt eller adjunkt med huvudsaklig tjänstgöring i seminarieklasserna
undervisar ett fåtal veckotimmar i övningsskolan och därvid i
regel har att handleda lärarkandidater vid deras undervisningsövningar,
torde dock hela tjänstgöringen böra betraktas som fullgjord på seminariestadiet.
Som en konsekvens av den förordade omläggningen av undervisningsskyldigheten
på de allmänna läroverkens gymnasier torde jämväl få anses
fastställandet av undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen vid de
högre tekniska läroverken till minimum 18 veckotimmar och i medeltal 21
veckotimmar, varom vid överläggningar med vederbörande personalorganisation
enighet uppnåtts. Jag tillstyrker, att riksdagens godkännande inhämtas
beträffande tillämpning tills vidare från och med läsåret 1958/59
av dessa ändringar. Såväl vid de tekniska läroverken som vid folkskoleseminarierna
medför medeltalsjusteringen blott ringa verkan beträffande
lärarbehovet.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles efter förslag av
vederbörande överstyrelser meddela närmare bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som jag nu förordat.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för bestämmande av undervisningsskyldigheten för lärare
i läroämnen vid de allmänna läroverken in. fl. läroanstalter,
att tillämpas tills vidare från och med läsåret 1958/59.
III. Bestämmande av antalet ordinarie lärartjänster
i läroämnen inom det allmänna skolväsendet
1. Gällande bestämmelser
Vid de allmänna läroverken är följande slag av ordinarie lärartjänster i
läroämnen upptagna på personalförteckningen, nämligen lektorstjänster i
Ao 26 eller Ao 24, adjunktst jänster i Ao 23, ämneslärarinnet jänster i Ao 21
samt adjunkts- alternativt ämneslärarinnet jänster i Ao 21 respektive Ao 19.
Vid de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda privatläroverken,
de i folkskolan inbyggda realskollinjerna samt enhetsskolans högstadium
finnes följande slag av ordinarie lärartjänster i läroämnen, nämligen
adjunkts- alternativt ämneslärartjänster i Ao 23 respektive Ao 21 samt
adjunkts- alternativt ämneslärartjänster i Ao 21 respektive Ao 19. Vid privatläroverken
finnes dessutom ordinarie lektorst jänster och vid enhetsskolans
högstadium ordinarie folkskollärartjänster i Ao 17.
Antalet ordinarie tjänster vid läroverken skall årligen bestämmas av
Kungl. Maj:t och riksdagen, medan det beträffande Övriga här nämnda
skolformer ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om antalet.
Beträffande bestämmandet av antalet ordinarie tjänster i läroämnen
vid läroverken, de högre kommunala skolorna och privatläroverken har
vissa regler angivits i en vid 1952 års riksdag godkänd överenskommelse
med vederbörande personalorganisationer (prop. 1952:241, bil. A: 91). Sålunda
angavs i överenskommelsen beträffande läroverken, att antalet
adjunkt st jänster i Ao 21 skulle avpassas så att befordran till sådan tjänst
normalt kunde ske vid högst 35 års ålder, att antalet adjunktst jänster i
Ao 23 skulle i huvudsak motsvara behovet av lärartjänster i läroämnen på
gymnasiet samt i realskolans två högsta klasser, bortsett från rektors- och
lektorst jänster samt ämneslärarinnet jänster i Ao 21, att med tillämpning
härav sammanlagt 1 700 adjunktst jänster i Ao 23 beräknades skola inrät
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
tas under budgetåren 1952/53 (1 400), 1953/54 (150) och 1954/55 (ISO)
samt att i Ao 21 skulle inrättas 100 ämneslärarinnetjänster.
I fråga om de högre kommunala skolorna och privatläroverken angavs
i överenskommelsen, att antalet ordinarie lärartjänster i läroämnen i Ao 23
och Ao 21, motsvarande befordringstjänsterna vid läroverken i den högre
adjunkts- respektive ämneslärarinnegraden, skulle efter närmare utredning
av skolöverstyrelsen bestämmas av Kungl. Maj:t med iakttagande av de
grunder som angivits beträffande de allmänna läroverken, varvid beträffande
kommunal flickskola de tre högsta klasserna skulle anses motsvara
gymnasiet och realskolans båda högsta klasser.
I anslutning till de sålunda redovisade grunderna har antalet ifrågavarande
tjänster vid läroverken bestämts genom årliga beslut av Kungl.
Maj:t och riksdagen fram till och med budgetåret 1954/55.
I 1955 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln (s. 359 ff.),
redovisades de olika tolkningar av 1952 års överenskommelse, som i avseende
å antalet adjunktstjänster i Ao 23 vid läroverken framlagts av skolöverstyrelsen
och statskontoret i samband med vederbörande anslagsäskanden.
1 det läge som sålunda uppkommit ansåg jag mig icke böra göra något
eget uttalande i frågan. Sedan 1952 års överenskommelse träffats, hade
nämligen sådana förändringar i läget vid läroverken inträffat, att det enligt
min mening vore nödvändigt med förnyade överväganden angående
behovet av lärare i läroämnen i olika lönegrader. Jag förutsatte, att nämnda
överväganden måste ske i kontakt med vederbörande personalorganisationer.
På min hemställan begärde Kungl. Maj:t och erhöll av riksdagen bemyndigande
att bestämma antalet ordinarie lärartjänster i läroämnen för
budgetåret 1955/56. Liknande bemyndiganden har sedan utverkats för
vart och ett av budgetåren 1956/58.
Med stöd av dessa bemyndiganden har Kungl. Maj:t, sedan överläggningar
i frågan förts med personalorganisationerna, genom årliga beslut
bestämt antalet ordinarie lärartjänster i läroämnen vid såväl de allmänna
läroverken som de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda privatläroverken,
de i folkskolan inbyggda realskollinjerna och enhetsskolans högstadium.
2. Departementschefen
Det under senare år praktiserade förfarandet att, på grundval av det
resultat som kunnat nås vid särskilda överläggningar med personalorganisationerna,
Kungl. Maj:t årligen bestämmer antalet ordinarie lärartjänster
i läroämnen, har obestridligen medfört nackdelar från organisatoriska synpunkter;
bland annat har Kungl. Majds beslut kunnat meddelas först så
sent att det icke varit möjligt att fördela och tillsätta de nya tjänsterna
förrän tidigast från och med kalenderårsskiftet närmast efter respektive
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
budget årsskifte. Även av andra skäl har det varit mindre tillfredsställande,
att antalet nya ordinarie tjänster blivit bekantgjort vid så sen tidpunkt.
Vid departementsberedningen av detta spörsmål och vid de därefter förda
överläggningarna med personalorganisationerna har därför riktpunkten vid
; försöken att åstadkomma en lösning av problemet varit att få till stånd
; ett mer automatiskt verkande system för bestämmandet av antalet tjän1
ster, innebärande bland annat att antalet kunde fixeras vid en sådan tidpunkt,
att exempelvis beträffande de allmänna läroverken förslag kunde
framläggas i statsverkspropositionen.
En mera automatiskt verkande antalsbestämning har ansetts kunna ske
genom att man i första hand fixerar den procentuella andel av det totala
lär arbehovet, som för varje skolform från organisatoriska synpunkter tills
vidare bör täckas genom ordinarie tjänster. Har man väl en formel för
detta, återstår att åstadkomma en bestämd regel för hur de ordinarie tjänsterna
skall fördelas på olika förekommande lönegrader. Ett dylikt bestämmande
har ansetts kunna ske utom i vad gäller enhetsskolans högstadium,
beträffande vilket resultatet av 1957 års lärarutredning torde böra avvaktas
innan definitiv ställning tages.
När det gäller lärarkursläroverken har jämväl övervägts principerna för
tilldelning av adjunktstjänster i Ao 23 till dessa läroverk.
Vid överläggningarna med personalorganisationerna har enighet uppnåtts
om följande grunder för bestämmande av antalet ordinarie lärartjänster i
läroämnen vid de ifrågavarande skolformerna.
1. Den del av lärarbehovet, som täckes genom ordinarie lärare (eller dessas
vikarier), skall vid de olika skolformerna uppgå till nedan angivna procent,
nämligen
a) vid de allmänna läroverken med undantag av klasserna l5, 23 och l4
och vid de kommunala flickskolorna med undantag av klasserna l7, 27 och
1° till j)0 procent;
b) vid de allmänna läroverken såvitt angår klasserna l3, 23 och l4 och
vid de kommunala flickskolorna såvitt angår klasserna l7, 27 och 1° till
J75 procent;
c) vid de kommunala realskolorna och praktiska kommunala realskolorna
till 80 procent; samt
d) på försöksskolans högstadium till 90 procent.
Procenttalet för i folkskolan inbyggda realskollinjer skall så långt möjligt
anpassas efter det för kommunala realskolor gällande.
Undersökning skall genom ecklesiastikdepartementets försorg verkställas
rörande lämpligheten av att från och med läsåret 1958/59 för de statsunderstödda
privatläroverken tillämpa samma procenttal som för kommunala
realskolor, dock att någon försämring i jämförelse med nu rådande
förhållanden icke är avsedd.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1957
2. Antalet ordinarie lärartjänster skall bestämmas efter förutberäkning
av lärarbehovet för det läsår, från och med vilket tjänsterna skall vara inrättade,
företagen med utgångspunkt i de till skolöverstyrelsen årligen ingivna
s. k. vårrapporterna och motsvarande framställningar om tilldelning
av lärarkraft. På det sålunda framräknade lärarbehovet skall de under
punkt 1 angivna procenttalen tillämpas, varvid skall iakttagas, att denna
tillämpning beträffande försöksskolans högstadium skall avse lärarbehovet
inom varje kommun för sig, för var och en av övriga skolformer däremot
det sammanlagda lärarbehovet vid samtliga skolformen tillhöriga
om underlag för beräkningen av anUldLJMordringstj änster —
adjunktstjänster i lönegrad Ao 23 och ämneslärartjänster (ämneslärarinnetj
änster) i lönegrad Ao 21 — vid under punkt 1 nämnda skolformer utom
försöksskolans högstadium skall tjäna gymnasiets samtliga ringar, realskolans
båda högsta klasser och flickskolans tre Högsta klasser. Sedan avdrag
skett för behovet av icke-ordinarie lärarkraft enligt ovan angivna regler,
skall det funna behovet av ordinarie lärartjänster reduceras med dels det
antal heltidstjänster, som beräknas motsvara rektorernas undervisning, dels
i förekommande fall antalet erforderliga lektorstjänster. Återstoden skall
utgöra adjunktstjänster i lönegrad Ao 23 och ämneslärartj änster (ämneslärarinnetjänster)
i lönegrad Ao 21.
Antalet befordringstjänster vid de allmänna läroverken, beräknat på sätt
nu angivits, skall ökas med halva det antal ordinarie lärartjänster som beräknats
erforderligt för täckande av lärarbehovet i klasserna l3, 1‘, 2‘ och
l5—35 vid läroverk, där egentlig lärarkurs är anordnad, och vid med lärarhögskola^
sam verkande läroverk. Tilldelningen av befordringstjänster till
dessa läroverk skall ske efter grunder, som av skolöverstyrelsen bedömes
vara från pedagogiska och organisatoriska synpunkter ändamålsenligast.
Jag finner de sålunda angivna grunderna ändamålsenliga och tillstyrker,
att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens godkännande av desamma för tilllämpning
tills vidare från och med redovisningsåret 1958/59. De ordinarie
tjänsternas antal vid de allmänna läroverken torde böra bestämmas av
Kungl. Maj:t och riksdagen genom beslut om personalförteckning, medan
det liksom hittills torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa antalet
ordinarie tjänster vid övriga här avsedda skolformer.
I detta sammanhang torde slutligen få erinras om att Kungl. Maj:t genom
beslut den 27 juni 1957 fastställt antalet ordinarie tjänster i läroämnen
för innevarande budgetår. Därvid har de här förordade grunderna
tillämpats i den utsträckning det varit möjligt.
Nämnda budgetår (inom parentes anges ändringen i förhållande till budgetaret
1956/57) skall salunda vara inrättade
vid de allmänna läroverken 2 31.) (-f-265) adjunktstjänster i ao zu, iou
14
Kun tgl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
(+25) ämneslärarinnetjänster i Ao 21 samt 1 279 (—71) adjunktstjänster
i Ao 21 och ämneslärarinnetjänster i Ao 19;
vid de högre kommunala skolorna högst 1 502 (+157) adjunktstjänster
i Ao 23 eller Ao 21 och ämneslärartjänster i Ao 21 eller Ao 19, varav högst
726 (+101) adjunktstjänster i Ao 23 och ämneslärartj änster i Ao 21;
vid i folkskolan inbyggda realskollinjer högst 187 (+76) adjunktstjänster
i Ao 23 eller Ao 21 och ämneslärartjänster i Ao 21 eller Ao 19, varav
högst 124 (+50) adjunktstjänster i Ao 23 och ämneslärartjänster i Ao 21;
samt
vid de statsunderstödda privatläroverk, för vilka stadgan för statsunderstödda
privatläroverk gäller, högst 235 (of.) adjunktstjänster i Ao 23 eller
Ao 21 och ämneslärartjänster i Ao 21 eller Ao 19, varav högst 181 (+3)
adjunktstjänster i Ao 23 och ämneslärartjänster i Ao 21.
Beträffande försöksskolans högstadium innebär Kungl. Maj:ts beslut,
att redovisningsåret 1957/58 skall vara inrättade högst 285 (+85)
adjunktstjänster i Ao 23 och ämneslärartjänster i Ao 21, högst 160 (+72)
adjunktstjänster i Ao 21 och ämneslärartjänster i Ao 19 samt högst 295
(+10) folkskollärartjänster i Ao 17.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för bestämmande av antalet ordinarie lärartjänster i läroämnen
vid det allmänna skolväsendet, att tillämpas tills
vidare från och med redovisningsåret 1958/59.
IV. Lönegradsplaceringen för vissa
skolledartjänster m. m.
1. Inledning
1956 års riksdag har med anledning av propositionen 1956: 182 fattat
beslut angående viss omorganisation av skolväsendets lokala fackliga ledning
samt om införande av en ny organisation för den regionala skolledningen
(KSU 1; Rskr 420). Den nya organisationen, vilken avses skola
genomföras från och med den 1 juli 1958, innebär såvitt här är i fråga i
huvudsak följande.
. beräkning av bland annat skolväsendets omfattning i en kommun
införes ett poängsystem, vari de skilda skolformernas och stadiernas avdelningar
åsättes poängvärden. I grova drag innebär systemet, att varje
klassavdelning på högre stadier åsättes 1+2 poäng samt annan klassavdelning
1 poäng. Inom varje kommun med minst 150 poäng skall finnas en
skoldirektör. Efter medgivande av Kungl. Maj:t må skoldirektörstjänst
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
inrättas även i kommun med lägst ISO poäng. Efter prövning i varje särskilt
fall må vidare i kommuner, vilkas skolväsen uppnår en poängsumma
av lägst 500, inrättas tjänster för biträdande skoldirektörer. Skoldirektörstjänsterna
skall icke vara förenade med någon undervisningsskyldighet.
1 kommun, vars skolväsen ej gör det erforderligt med skoldirektör, men
där vid under skolstyrelsen lydande skolor finnes minst två heltidsanställda
skolledare, skall en av skolledarna vara förste rektor. Denne skall ha den
direkta ledningen dels över sin egen skola, dels över kommunens hela skolväsen.
För det fall att rektor vid högre allmänt läroverk förordnas till
förste rektor har Kungl. Maj:t erhållit bemyndigande att försöksvis i ett
begränsat antal fall medge förordnande av biträdande rektor vid läroverket
under förutsättning att elevantalet uppgår till minst 600. I det stora flertalet
kommuner har man endast att räkna med förekomsten av den obligatoriska
skolan. Finnes i kommun endast en skolledare, skall denne tilllika
under skolstyrelsen vara skolchef i kommunen. Han skall benämnas
rektor (tillika skolchef). Denna kategori av skolledare motsvarar de nuvarande
distriktsöverlärarna. Antalet skolledare — rektorer — vid en kommuns
obligatoriska skolväsen göres beroende av detta skolväsens omfattning,
beräknat på grundval av det förut nämnda poängsystemet.
Till kategorien biträdande skolledare hänföres, förutom biträdande rektor
som förut nämnts, dels de nuvarande studieledarna i försöksdistrikten, dels
ock tillsynslärarna vid det obligatoriska skolväsendet. Studieledare skall i
fortsättningen benämnas studierektor. Befattning som tillsynslärare skall
finnas vid varje skolenhet med minst tre lärara vdelningar.
Den regionala fackliga ledningen av skolväsendet skall handhavas av
skolinspektörer och länsskolinspektörer. I fyra län kommer tills vidare
endast att finnas en inspektör, vilken då förordnas til! länsskolinspektör.
I övrigt förordnas en av skolinspektörerna i länet till länsskolinspektör.
Vad i övrigt gäller de närmare detaljerna i den nya organisationen torde
få hänvisas till propositionen 1956: 182.
Beträffande lönesättningen för skolledarna framlades i nyssnämnda proposition
1956: 182 icke några förslag. De med en omorganiserad skolledning
förbundna lönespörsmålen borde ej lösas enbart på grundval av det material,
som då förelåg. Först sedan skolledarorganisationen i princip bestämts
och de olika befattningshavarnas uppgifter och ställning kunnat
närmare klarläggas syntes det vara möjligt att ta ståndpunkt till löneställningen
för de olika skolledartjänsterna. I propositionen anfördes vidare
följande synpunkter på frågan.
Skoldirektörs- och biträdande skoldirektörstjänsterna bör konstrueras
som fristående, lönegradsplacerade tjänster.
Ersättning lil! förste rektor bör utgå i form av särskilt arvode, utöver
den lön skolchefen åtnjuter som rektor. Arvodet synes böra vara detsamma
oberoende av vilken skolform rektorstjänsten är knuten till.
När det gällt lönesättningen för den största gruppen skolchefer — rektorerna
— bär skolstyrelseutredningen endast uppehållit sig vid den situation,
som föreligger i kommuner, där försök med 9-årig enhetsskola bedrives,
och som kommer att föreligga, sedan enhetsskolan införts. Någon
ändrad lönesiittning för rektorerna vid folkskolan enligt dess nuvarande
organisation har utredningen för sin del icke ansett sig böra ifrågasätta.
16
Kungl. Maj ds ''proposition nr 183 år 1957
Detta senare spörsmål har enligt min mening icke heller något direkt samband
med de organisatoriska förändringar utredningen föreslår, utan bör
hållas skilt från dessa.
Vid bestämmandet av lönegradsplaceringen för rektorer, tillika skolchefer,
i kommuner med försöksverksamhet måste övervägas, huruvida en
lönedifferentiering med hänsyn till lärarutbildningen bör genomföras och
huru lönesättningssystemet i så fall bör utformas mot bakgrunden av den
nya skolorganisationen samt med hänsyn till nu gällande grunder för
lönegradsplacering av distriktsöverlärare och realskolerektorer.
Också för skolledarna vid enheter av det obligatoriska skolväsendet bör
fristående lönegradsplacerade tjänster inrättas. Lönesättningen av dessa
måste ses i förhållande till vad som kommer att gälla beträffande de rektorer,
som tillika är skolchefer. Det grundläggande spörsmålet blir, i vilken
mån skillnad skall göras i avlöningsförhållandena mellan rektorer, som är
ledare för skolväsen av samma omfattning, på den grunden att det i det
ena fallet rör sig om ledarskapet för en kommuns hela obligatoriska skolväsen
och i det andra om ledarskapet för en del av detta och om ett i princip
till den pedagogiska ledningen begränsat chefskap.
För nu ifrågavarande tjänster vid försöksskola eller enhetsskola uppkommer
samma spörsmål om differentiering med hänsyn till lärarutbildning
som för den nyss berörda skolchefskategorien rektorer. Den lösning
som nås för dessa senare torde i princip också kunna gälla beträffande
de förra.
Till biträdande rektorer vid läroverk, studierektorer och tillsynslärare
bör ersättning utgå i form av arvoden.
I fråga om länsskolinspektör anfördes i propositionen, att skolstyrelseutredningen
för sin del föreslagit, att särskilt befattningsarvode skulle utgå
för uppgiften men att det syntes få ankomma på Kungl. Maj:t att senare
ta närmare ställning till regleringen härav.
Sammansatta konstitutions- och statsutskottet — som förutsatte att
ärendets fortsatta beredning hos Kungl. Maj:t skulle innefatta även förhandlingar
med berörda fackorganisationer — gjorde ingen erinran mot vad
i propositionen anförts rörande lönesättningen för skolledartjänsterna. Arvode
för länsskolinspektören syntes enligt utskottets mening efter förhandlingar
få fastställas av riksdagen, lämpligen i samband med löneförslagen
avseende skolledarorganisationen.
2. Departementschefen
Sedan 1956 års riksdag fattat beslut om en ändrad organisation av skolväsendets
lokala och regionala ledning utföres för närvarande ett omfattande
arbete i syfte att den nya organisationen skall kunna träda i verksamhet
den 1 juli 1958. För att biträda med författningsarbetet har tillkallats
särskilda sakkunniga. Vid beredningen av lönefrågorna har ett nära
samarbete ägt rum mellan ecklesiastik- och civildepartementen och samråd
har även skett bland annat med nämnda skolförfattningssakkunniga.
Sedan under juni månad i år förberedande överläggningar ägt rum med
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1957
personalorganisationerna har under september och oktober förhandlingar
förts mellan representanter för, å ena sidan, ecklesiastik- och civildepartementen
och, å andra sidan, Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation. Förhandlingarna
har gällt inte bara de av den nya lokala och regionala skolledarorganisationen
direkt föranledda lönefrågorna utan också löneställningen
för rektorstjänsterna vid de högre allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.
Förhandlingarna har resulterat i en den 15 oktober 1957 —
under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande — träffad
överenskommelse, vars innehåll framgår av den såsom bilaga till statsrådsprotokollet
i detta ärende fogade sammanställningen.
I anslutning till innehållet i förhandlingsöverenskommelsen får jag i samråd
med civilministern framhålla följande.
Skolinspektörerna, vilka i nuvarande organisation närmast är att jämföra
med de statliga folkskolinspektörerna (lönegrad Ao 26), har hänförts
till lönegraden Bo 1. Såsom jag nyss erinrat förutsattes i propositionen
1956: 182, att länsskolinspektör skulle utöver lönen såsom skolinspektör
uppbära ett särskilt befattningsarvode. Förhandlingsöverenskommelsen innebär,
att sådant arvode skall utgå med 3 600 kronor för år. Länsskolinspektör
kommer härigenom att erhålla en sammanlagd lön som överensstämmer
med den som föreslås för skoldirektör i avlöningsgrupp I.
Skolstyrelseutredningen föreslog för sin del, att skoldirektörerna skulle
fördelas på tre lönegrupper, varvid den lägsta gruppen skulle omfatta kommuner
med högst 250 poäng, den mellersta kommuner med 251—500 poäng
och den högsta gruppen kommuner med över 500 poäng. Till sistnämnda
lönegrupp skulle hänföras bland annat Stockholm, Göteborg och Malmö.
Under förhandlingarnas gång har fråga uppkommit, huruvida löneställningen
för skoldirektörerna i dessa tre städer, vilkas skolväsen är särskilt
omfattande och i flera avseenden särpräglat, bör fastställas av statsmakterna.
För egen del har jag på grundval av vad som framkommit under
ärendets beredning kommit till den uppfattningen, att vederbörande kommunala
myndigheter i dessa fall själva bör få bestämma om löneställningen
för skoldirektörerna. Statens bidrag till kostnaderna för skoldirektörernas
avlönande och pensionering torde vid en dylik lösning böra utgå enligt i
huvudsak samma grunder som om fråga vore om kommuner med skoldirektör
i avlöningsgrupp II. På grund av den särskilda ordning, som sålunda
avses att tillämpas för nämnda städer, har förhandlingar inte förts
om löneställningen för skoldirektörstjänsterna där. Vad beträffar skoldirektörerna
i övrigt har dessa hänförts till två grupper, varvid gränsen
dragits vid ett poängtal av 400. Med utgångspunkt i nuvarande förhållanden
innebär denna gränsdragning enligt preliminära beräkningar, att skoldirektörerna
i följande åtta städer placeras i avlöningsgrupp II, nämligen
Norrköping, Hälsingborg, Västerås, Örebro, Linköping, Borås, Uppsala och
2 — Bihang till riksdagens protokoll, 1057. 1 samt. Nr 1S3
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
Jönköping. Löneställningen för dessa skoldirektörer skall enligt förhandlingsuppgörelsen
vara Bp 1 jämte avlöningsförstärkning om 4 800 kronor
för år. För övriga skoldirektörer föreslås en avlöningsförstärkning om 3 600
kronor.
Såvitt nu kan bedömas är det endast i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping, Hälsingborg och Västerås, som tjänster för biträdande skoldirektörer
kan komma att inrättas. Beträffande biträdande skoldirektör i
Stockholm, Göteborg och Malmö synes böra tillämpas en liknande anordning
beträffande lönesättning och statsbidrag som i fråga om skoldirektör
i dessa städer. Därest biträdande skoldirektörstjänst inrättas i andra fall,
innebär överenskommelsen att sådan tjänst placeras i Bp 1, varjämte avlöningsförstärkning
om 1 200 kronor för år skall utgå.
I propositionen 1956: 182 anförde jag, att jag i samband med framläggande
av slutligt förslag om skoldirektörernas löneställning hade för
avsikt att närmare beröra hur förhållandena under övergångstiden skulle
kunna ordnas för kommunal folkskolinspektör, som icke förordnades som
skoldirektör. Enligt min mening bör denna fråga lämpligen lösas efter följande
riktlinjer, därest icke på det kommunala planet åstadkommes en
sådan lösning, som ej kräver särskilda åtgärder från statens sida. Vederbörande
folkskolinspektör bör kunna inordnas i den nya organisationen
med ianspråktagande av en rektorstjänst vid den obligatoriska skolan. Om
övergångsvis antalet sådana skolledartjänster i kommunen icke skulle
förslå för en dylik anordning, torde Kungl. Maj:t få medge inrättande av
ytterligare en rektorstjänst. Denna anordning synes dock ej böra medföra,
att folkskolinspektören med nödvändighet måste utöva rektorstjänsten.
Det bör få ankomma på vederbörande skolstyrelse att efter förhållandena
inom kommunen bestämma vilka arbetsuppgifter, som skall ankomma på
vederbörande. Statsbidrag till här avsedd rektorstjänst, som uppehälles
av tidigare kommunal folkskolinspektör, bör utgå enligt samma grunder
som kommer att gälla övriga motsvarande rektorstjänster i kommunen.
Slutligen vill jag framhålla att frågan, huruvida inspektören under sin fortsatta
tjänstetid skall uppbära honom som inspektör tillkommande avlöningsförmåner,
i varje särskilt fall blir beroende av nu gällande kommunalt
bestämda anställningsvillkor.
Som jag förut nämnt har i förevarande sammanhang förhandlingar upptagits
med personalorganisationerna jämväl om löneställningen för rektorer
vid de högre allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Lönesättningen för
de förutberörda chefstjänsterna — skolinspektörerna och skoldirektörerna
— får bedömas bland annat med hänsynstagande till vad uppgörelsen innebär
i fråga om rektorerna vid de högre allmänna läroverken samt privatläroverk
av motsvarande slag. För dessa rektorer tillämpades före den
1 juli 1957 en lönegruppering omfattande fyra grupper — grupperna I—IV
— på vilka fördelning skedde enligt ett särskilt poängvärderingssystem
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3 år 1957
(jfr prop. 1952:241, bil. A 91). Genom beslut av årets riksdag har i anslutning
till löneplansrevisionen ifrågavarande rektorstjänster fördelats på
två lönelägen (jfr prop. nr 120). Rektor i avlöningsgrupp I eller II är
placerad i Bp 1 utan avlöningsförstärkning, medan rektor i grupp III eller
IV erhåller avlöningsförstärkning med 1 200 kronor för år. Den nu träffade
överenskommelsen innebär i denna del en återgång till den tidigare faktiska
differentieringen på fyra grupper utan ändring i fråga om poänggränser
m. m. Rektorstjänsterna skall även i fortsättningen tillhöra Bpl. I grupperna
II, III och IV skall utgå avlöningsförstärkning med 1 200, 2 400
resp. 3 G00 kronor för år. Liksom för närvarande kommer avlöningsgrupp I
endast att utnyttjas för vissa privatläroverk. I anslutning härtill har vid
förhandlingarna överenskommits, att avlöningsförstärkningen skall höjas
från 1 200 till 3 600 kronor för rektor vid folkskoleseminarium, placerad
i lönegrad Bp 1, för rektor för lärarhögskolan i Stockholm samt för rektor
vid försvarets läroverk. Rektorstjänsterna vid de högre tekniska läroverken
fördelas även i fortsättningen efter prövning i varje särskilt fall på avlöningsgrupperna
IT, III och IV i den för rektorerna vid högre allmänna
läroverk tillämpade lönegrupperingen.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att i propositionen 1956: 182
förutsatts, att tjänsterna som rektor, tillika skolchef, skulle vara fristående
lönegradsplacerade tjänster och att det borde närmare övervägas i vilken
mån skillnad skulle göras i avlöningsförhållandena mellan dessa rektorer
och dem som enbart vore ledare av skolenhet. Denna fråga har emellertid
vid förhandlingarna lösts på det sättet, att för uppgiften som skolchef skall
utgå särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
Vad beträffar rektorerna vid enhetsskolor (skolor med försöksverksamhet
avseende obligatorisk nioårig enhetsskola), varmed i förevarande sammanhang
(jfr prop. 1955: 120, s. 59 och 60) torde få jämställas folkskolor med
inbyggda realskollinjer, innebär förhandlingsuppgörelsen en differentiering
av löneställningen på fyra avlöningsgrupper. Inom grupperna kommer lönesättningen
vidare att variera efter innehavarens behörighet: adjunktskompetens,
ämneslärarkompetens och klass- eller övningslärarkompetens. Skillnaden
i löneställning mellan adjunktskompetent och klass- eller övningslärarkompetent
rektor ökar vid minskat poängtal. Det må i anslutning
härtill erinras om de grunder för rektors undervisningsskyldighet, som skolstyrelseutredningen
föreslagit (prop. 1956: 182 s. 82). Dessa innebär, att
undervisningsskyldigheten skall vara större vid lägre poängtal, d. v. s. vid
skolenheter av mindre omfattning. Vad beträffar lönegrupperingen får vidare
framhållas att, med hänsyn till det av riksdagen beslutade intervallsystemet
för beräkning av antalet skolledare vid eu kommuns obligatoriska
skolväsen, endast omkring 20 rektorstjänster torde komma att hänföras till
avlöningsgrupp TV. Tilläggas må, att den föreslagna löncgradsplaceringen
för rektor vid enhetsskola (inbyggd realskola) skall gälla för samtliga rek
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
torer vid en kommuns obligatoriska skolväsen, även om försöksverksamheten
(den inbyggda realskolan) tills vidare endast omfattar delar av detta
skolväsen.
För rektorerna vid folkskolan bibehålies gällande placering i lönegraderna
ABp 18—23. Lönegradsplaceringen bör emellertid i den nya organisationen
bestämmas icke efter antalet läraravdelningar i kommunen
utan med utgångspunkt i poängtal enligt det beslutade poängsystemet. Då
varje avdelning i folkskola värderas till 1 poäng, innebär detta i och för
sig ingen saklig ändring i lönegrupperingen. För de fall då flera skolledare
skall finnas i eu kommun synes emellertid en övergång till poängsystemet
önskvärd. Jag vill tillägga, att överenskommelsen beträffande de nuvarande
distriktsöverlärarna i egentlig folkskola medför den ändringen i gällande
avlöningsförhållanden, att dessa överlärare (rektorer) i stor utsträckning
kommer i åtnjutande av arvode såsom skolchef.
Arvodet till förste rektor skall enligt överenskommelsen utgå med 1 800
kronor för år, då poängtalet uppgår till eller överstiger 100 och eljest med
1 200 kronor.
Till biträdande rektor avses utgå ett enhetligt arvode om 1 200 kronor
för år. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att vid de förda förhandlingarna
kommit till klart uttryck önskvärdheten av att rektorerna vid
de allmänna läroverken avlastas arbetsuppgifter, företrädesvis sådana av
administrativ och kameral natur. Som ett led i dessa strävanden synes det
önskvärt, att Kungl. Maj:t erhåller ett mera vidsträckt bemyndigande
att medgiva inrättande av befattningar såsom biträdande rektor än det
som 1956 års riksdagsbeslut innefattar. Jag vill därför föreslå, att befattning
som biträdande rektor får inrättas i samtliga de fall, då rektor vid
högre allmänt läroverk med minst 600 elever förordnas såsom förste rektor
i kommunen. Det högsta antal biträdande rektorsbefattningar, som därmed
kan tänkas ifrågakomma, torde kunna beräknas till omkring 35. Frågan
om vissa andra åtgärder i syfte att avlasta rektorernas arbetsbörda har
jag för avsikt att behandla i samband med anmälan av anslagsbehovet
för läroverksorganisationen för budgetåret 1958/59.
Till studierektor (studieledare) utgår nu ersättning enligt bestämmelser,
utfärdade av Kungl. Maj:t den 31 maj 1957, varigenom tidigare gällande
ersättningsbelopp höjts med ca 25 procent från och med den 1 juli 1957.
Av den nu träffade överenskommelsen framgår att ändring icke förutsättes
i fråga om studieledararvoden.
Beträffande ersättning till tillsynslärare finns för närvarande inga statliga
bestämmelser. Med utgångspunkt i de grunder, som tillämpats enligt
en — numera uppsagd — överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet
och folkskollärarförbunden, har uppgörelse nu träffats rörande ersättningens
storlek i de fall, då det skall åligga kommun att inrätta tillsynslärarbefattning,
d. v. s. vid skolenheter med minst tre läraravdelningar. Det
21
Kungl. May.ts proposition nr 183 år 1957
förutsattes att det i övriga fall blir kommunernas sak att bestämma om
ersättning till tillsynslärare, i den mån sådan befattning inrättas.
Vid förhandlingarna har vidare enighet uppnåtts om vissa grunder för
tillämpningen av lönegrupperingssystemet för olika skolledartjänster in. m.
Utöver vad härutinnan framgår av bilagan torde få framhållas följande.
Skoldirektörstjänst skall, som tidigare nämnts, inrättas i kommun då
poängtalet 150 uppnåtts. Dylik tjänst kan sålunda inrättas från och med
läsårsskifte under löpande förordnandeperiod, därest poängtalet den 1 november
läsåret närmast före uppnått angiven nivå. Vidare kan i princip
dylik tjänst indragas under löpande period. Då emellertid innehavaren
bibehåller sin tjänst till förordnandeperiodens utgång, kan indragning av
tjänsten icke ske förrän vid sistnämnda tidpunkt, såvida ej vakans uppkommer
under perioden. Indragning verkställes då vid nästa läsårsskifte.
I slutet av en förordnandeperiod eller vid vakans under en sådan period
skall skoldirektörstjänst indragas om poängen nedgått till 130—149, därest
ej Kungl. Maj:t på därom av kommunen gjord framställning medger, att
den får bibehållas.
Skoldirektör placeras i avlöningsgrupp med utgångspunkt i poängtalet
den 1 november läsåret närmast före förordnandeperiodens början. Tnrättas
ny skoldirektörstjänst under löpande period, skall avlöningsgruppen fastställas
att gälla endast intill periodens slut med utgångspunkt i poängtalet
den 1 november läsåret närmast före det, från och med vilket lönegradsplaceringen
skall gälla. Vid vakans under löpande period å dylik tjänst
skall den nye innehavaren förordnas intill periodens utgång och placeras
i samma avlöningsgrupp, som den tidigare innehavaren. Under löpande
förordnandeperiod skall förändringar av lönegrupperingen endast kunna
ske, därest Kungl. Maj:t med hänsyn till väsentligt ändrade förhållanden
finner skäl därtill. I princip skall tjänsten då kunna bli föremål för såväl
upp- som nedflyttning i avlöningsgrupp. Uppflyttning av tjänst kan härvid
ske vid varje läsårsskifte medan nedflyttning endast kan ske vid periodens
utgång eller vid uppkommen vakans. Innehavaren av tjänst bibehåller
således sina avlöningsförmåner intill förordnandeperiodens slut.
Förste rektor förordnas tills vidare och erhåller ett årsarvode avvägt
med hänsyn till poängtalet den 1 november läsåret närmast före förordnandets
början. I övrigt skall i huvudsak samma grunder gälla som för
skoldirektör. Det bör erinras om att befattning som förste rektor under en
förordnandeperiod kan utbytas mot skoldirektörstjänst. Därest innehavare
avr befattning som förste rektor därvid icke erhaller tjänsten som skoldirektör,
upphör hans förordnande.
Vid en kommuns obligatoriska skolväsen förordnas och lönegradsplaceras
rektor, tillika skolchef, och rektor, som är ledare för skolenhet, enligt motsvarande
grunder, som enligt det föregående avses gälla för skoldirektör.
Då ändring av antalet skolledare vid eu kommuns obligatoriska skolväsen
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
kan ske under löpande förordnandeperiod, kan detta i sin tur påverka det
poängtal, som ligger till grund för dessa skolledartjänsters avlöningsgruppering.
Någon förändring av lönegrupperingen under löpande period avses
då inte ske för de skolledare, som redan är förordnade. Däremot kan det
bli så, att en skolledare, som tillträder en nyinrättad tjänst, till den löpande
förordnandeperiodens slut får lägre lönegradsplacering än som gäller för
innehavarna av de övriga motsvarande tjänsterna.
För egen del förordar jag, att den träffade förhandlingsöverenskommelsen
godtages och underställes riksdagens prövning. Förslagen torde böra genomföras
från och med den 1 juli 1958. Vissa av förslagen påkallar övergångsanordningar
och ikraftträdandebestämmelser, som Kungl. Maj:t bör äga
besluta om. Jag får i anslutning härtill såsom exempel framhålla, att ett
genomförande av den nya skolledarorganisationen innebär en reglering av
avlönings- och anställningsförhållandena för »annan överlärare». Till sådan
överlärare utgår nu utöver lön som folkskollärare kommunalt bestämda
tilläggsarvoden. Lönegradsplaceringen som rektor torde i vissa fall kunna
komma att medföra löneminskning. För undvikande härav synes möjlighet
böra öppnas för kommun att medge personlig lönefyllnad. Bland annat
för nu nämnda ändamål torde övergångsbestämmelser i lönehänseende bli
erforderliga.
Fragan om den närmare regleringen av avlönings- och pensionsförmåner
för nu ifragavarande skolledartjänster torde i ett senare sammanhang få
anmälas av chefen för civildepartementet. Jag inskränker mig därför nu
till att redovisa att det förutsatts, att skoldirektörstjänster och tjänster
som rektor i den obligatoriska skolan i princip skall regleras i överensstämmelse
med vad som i allmänhet gäller för rektorer och distnktsöverlärare.
I anslutning härtill bör också i förekommande fall överstatförande av innehavd
ordinarie lärartjänst kunna ske. Viss samordning med tidigare förvärvad
pensionsrätt bör ske.
Den närmare regleringen av vissa statsbidragsfrågor i anslutning till
den beslutade omorganisationen av skolväsendets lokala och regionala ledning
torde få underställas 1958 års riksdag.
Det vid 1956 ars riksdag fattade beslutet om inrättande av länsskolnämnder
innebär bland annat att de nuvarande folkskolinspektörstjänsterna
från och med den 1 juli 1958 skall omändras till skolinspektörstjänster samt
att antalet dylika tjänster från nämnda datum skall utökas med fyra tjänster
till sammanlagt femtiofem. Bland innehavarna av dessa tjänster skall
vidare en inom varje län förordnas att vara länsskolinspektör. För närvarande
är ett förhållandevis stort antal av de nuvarande folkskolinspektörstjänsterna
vakanta. Med hänsyn till angelägenheten av att innehavare
av de olika skolinspektörstjänsterna och befattningarna som länsskolinspektörer
utses i god tid före reformens ikraftträdande, föreslår jag att för riks
-
23
Kungl. Mcij:ts proposition nr 183 år 1957
dagen framlägges förslag om att redan i detta sammanhang besluta att,
därest riksdagen godkänner den nu träffade överenskommelsen rörande
skolledarnas löner, på personalförteckning för länsskolnämnderna från och
med budgetåret 1958/59 skall vara uppförda — förutom annan ordinarie
och extra ordinarie personal, varom i senare sammanhang kommer att beslutas
— femtiofem skolinspektörstjänster i lönegrad Bol.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) godkänna de av mig i det föregående förordade förslagen
rörande löneställningen för vissa skolledartjänster
m. m.;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående anfört vidtaga erforderliga
åtgärder för förslagens genomförande från och
med den 1 juli 1958;
c) besluta att på personalförteckning för länsskolnämnderna
skall från och med budgetåret 1958/59 vara uppförda
55 skolinspektörst jänster i lönegrad Bo 1.
Med bifall till vad föredraganden sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, under II—IV hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Bergsten
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1957
Bilaga
Löneställningen för vissa skolledartjänster in. m.
Nuv. Poängtal avlön. grupp |
Nuv. lönegrad 1 |
Före-slagen |
Föreslagen lönegrad |
||
Skolinspektörer Skolinspektör Skoldirektör |
och sko 150(130)— 399,5 400— |
Idirektörer |
i ii |
Bo 1 Bp 1+3.600 kr. avlö-ningsförstärkning Bp 1+4.800 kr. avlö-ningsförstärkning |
|
Stockholm, |
Göteborg och Malmö |
in |
_ |
||
Biträdande skoldirektör |
(utom i Stockholm, Göteborg och Malmö) |
Bp 1-(-1.200 kr. avlö-ningsförstärkning |
|||
iteKtorer Lärarhögskolan i |
|||||
Stockholm |
— |
— |
Bp 1+ 1.200 |
— |
Bp l-f-3.600 kr. avlö- |
Folkskoleseminarier |
_ |
II |
ABp 26 |
ningsförstärkning |
|
— |
III IV |
ABp 26 ABp 26 |
1 |
of |
|
Högre allmänna läro- |
in1 |
Bp 1 + 1.200 kr. |
II1 |
Bp 1-(-3.600 kr. avlö-ningsförstärkning |
|
—35 |
I |
Bp 1 |
I |
Bp 1 |
|
verk samt privat-läroverk av mot- |
35,5—46 |
II |
Bp 1 |
II |
Bp 1-f-1.200 kr. avlö-ningsförstärkning |
svarande slag2 |
46,5—63 |
III |
Bp 1+1.200 kr. |
III |
Bp l-(-2.400 kr. avlö-ningsförstärkning |
63,5— |
IV |
Bp 1+1.200 kr. |
IV |
Bp 1 -(-3.600 kr. avlö-ningsförstärkning |
|
Högre tekniska läro- |
|||||
verk |
— |
II |
Bp 1 |
II |
Bp 1+1.200 kr. avlö-ningsförstärkning |
~ |
III |
Bp 1 + 1.200 kr. |
III |
Bp 1-(-2.400 kr. avlö-ningsförstärkning |
|
Försvarets läroverk |
IV |
Bp 1 + 1.200 kr. |
IV |
Bp 1-(-3.600 kr. avlö-ningsförstärkning |
|
Bp 1 + 1.200 kr. |
— |
Bp l-f-3.600 kr. avlö-ningsförstärkning |
1 Omfattar de förutvarande folkskoleseminarierna.
2 Poängtalen avser samma poängsystem, som nu tillämpas. Avlöningsgrupp I utnyttjas endast i
fråga om privatläroverken.
25
Kungl. Maj ds ''proposition nr 188 år 1957
Nuv. Poängtal avlön.- |
Nuv. lönegrad |
Före- slagen |
Föreslagen lönegrad |
||
grupp |
grupp |
||||
Enhetsskolor (folk- |
il gg -§i , 1 |
||||
skolor med inbyggd |
Sa *35 a '' Sga •S. s % g ” c E •w o 53 a.g- § a Åt G Åt ^£-° A< |
||||
—19,5 |
I |
ABp 25 ABp 23 ABp 20 |
|||
20—29,5 |
II |
ABp 25 ABp 24 ABp 22 |
|||
30—59,5 |
III |
ABp26 ABp25 ABp24 |
|||
60— |
IV |
ABp 26 ABp 26 ABp 26 kr. avlöningsförstärkning |
|||
Folkskolor2 |
— 9 |
I |
ABp 18 |
I |
of |
10—19 |
II |
ABp 19 |
II |
of |
|
20—29 |
III |
ABp 20 |
III |
of |
|
30—14 |
IV |
ABp 21 |
IV |
of |
|
45—59 |
V |
ABp 22 |
V |
of |
|
60— |
VI |
ABp 23 |
VI |
of |
1 Avser samtliga rektorer i kommun med enhetsskola (inbyggd realskola).
2 Poängtalen avser i kommun med flera rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet
medeltalet per rektorstjänst.
A nmärkningar
A. Särskilda årsarvoden
Särskilda årsarvoden skall utgå
a) till skolinspektör, som förordnas till länsskolinspektör, med 3.600 kronor (befattningsarvode);
b) till förste rektor med 1.800 kronor i kommun med 100 poäng och mer och med 1.200 kronor
i kommun med mindre än 100 poäng;
c) till rektor, som tillika är skolchef, med 1.200 kronor;
d) till lärare, som är biträdande rektor, med 1.200 kronor;
e) till lärare, som är tillsynslärare i skola med minst tre läraravdelningar, med 360 kronor för
3 poäng samt med 70 kronor för varje ytterligare poäng t. o. m. 10 och 50 kronor för varje
ytterligare poäng fr. o. m. 11;
f) till lärare, som är studierektor, enligt nu gällande grunder.
B. Lönegrupperingarnas tillämpning, förordnandeperioder m. ro.
I. Det i prop. 1956: 182 förordade poängsystemet tillämpas då avgörande träffas i följande frågor,
nämligen
a) om skoldirektör skall (må)finnas i kommun;
b) om biträdande skoldirektör må finnas i kommun;
c) vilket antal skolledare som skall finnas vid kommuns obligatoriska skolväsen;
d) vilken lönegrupp som skall tillämpas för skoldirektör;
e) vilken arvodesgrupp som skall tillämpas för förste rektor;
f) vilken lönegrupp som vid det obligatoriska skolväsendet skall tillämpas för rektor, som tilllika
är skolchef, och för rektor, som är ledare för enhet;
g) vilken undervisningsskyldighet som skall gälla för under f) avsedda befattningshavare; samt
h) vilket arvode som skall utgå till tillsynslärare.
Avgörande i de under punkterna a)—f) angivna fallen träffas på grundval av förhållandena
den 1 november läsåret närmast före förordnandeperiodens början eller, i förekommande fall.
före det läsår fr. o. m. vilket tjänsten skall inrättas eller placeringen i avlönings- (arvodes-)
grupp skall gälla. Avgörande för arvode till tillsynslärare är förhållandena vid läsårets början.
IX. Förordnandeperioden skall för innehavare av tjänst eller befattning som avses under I a), b),
d) samt f) vara sex år. Förste rektor förordnas t. v.
III. För att uppnå överensstämmelse mellan de olika förordnandeperioderna på skolväsendets område
förordnas de under I a), b), d) samt f) angivna skolledarna fr. o. m. den 1 juli 1958 allenast
för en tid av tre år. Vidare förlänges nu löpande förordnandeperiod för distriktsöverlärarna
med ett år, eller t. o. m. den 30 juni 1961. Därmed uppnås en samordning med förordnandeperioden
för rektorstjänstema vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor, privatläroverk
och högre tekniska läroverk, vilken period utlöper den 30 juni 1961.
IV. Under löpande förordnandeperiod skall inga förändringar av lönegrupperingen för skoldirektör
eller rektor ske, därest ej Kungl. Maj:t med hänsyn till väsentligt ändrade förhållanden finner
skäl därtill.
3 — Hihang till riksdagens protokoll 1967. t samt. Nr 188
26
Kungl. Maj ds proposition nr 183 år 1957
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning ..................................................... 2
II. Undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen .................. 3
1. Gällande bestämmelser m. m................................. 3
2. Departementschefen ......................................... 5
III. Bestämmande av antalet ordinarie lärartjänster i läroämnen inom det
allmänna skolväsendet .......................................... 10
1. Gällande bestämmelser m. m................................. 10
2. Departementschefen ......................................... 11
IV. Lönegradsplacering för vissa skolledartjänster m. m................. 14
1. Inledning ................................................... 14
2. Departementschefen ......................................... 16
Bilaga.............................................................. 24
Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957
572138