Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

1

Nr 183

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad
av en storflygplats jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 185 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet för den 25 oktober 1957, föreslagit riksdagen att
dels besluta om en fortsatt utbyggnad av storflygplatsen vid Halmsjön i enlighet
med i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer, dels medge, att Kungl.
Maj :t måtte bevilja aktiebolaget Aerotransport lån ur luftfartslånefonden
om 65 milj. kr. under de förutsättningar och på de villkor som departementschefen
angivit, dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1957/58
till Utbyggnad av storflygplats in. m. under luftfartsfonden anvisa ett investeringsanslag
av 20 milj. kr.

I propositionen har till en början erinrats om att en lång rad ingående
undersökningar och utredningar i storflygplatsfrågan ägt rum under de senaste
två åren. Vidare upplyses att enighet nu uppnåtts om en fortsatt utbyggnad
av flygfältet vid Halmsjön. Det har befunnits synnerligen angeläget,
att en första utbyggnadsetapp av storflygplatsen skall vara färdig till
början av år 1960. Förslag i ämnet har med hänsyn härtill måst underställas
höstsessionen av 1957 års riksdag.

Härefter lämnas en kortfattad redogörelse för halmsjöfältets tillkomst
(s. 2—5). Fortsättningsvis beröres översiktligt luftfartsstyrelsens i januari
1956 framlagda förslag om förläggning av storflygplatsen till Jordbro, däröver
avgivna remissutlåtanden ävensom storflygplatsberedningens1 ställningstagande
till de båda Jordbro- och Halmsjö-alternativen, vilket innebar
ett förordande av det senare alternativet (s. 5—8).

Vidare beröres storflygplatskommitténs2 förslag om förläggning av flygplatsen
till Skå-Edeby och i anledning härav företagna ytterligare undersökningar
beträffande detta projekt. Av propositionen framgår härutinnan bl. a.,
att de fyra av Kungl. Maj:l i april detta år utsedda sakkunniga3 med upp 1

Generaldirektör N. A. E. Malmfors, ordförande, regionplanedirektör C.-F. Ahlberg och statssekreteraren
E. O. H. Grafsiröm.

2 Generaldirektören J. Å. Husck, ordförande, regionsplanedirektoren C.-F. Ahlberg, avdelningschefen
i AB Svensk Flygtjänst B. Grönlund, verkställande direktören i SAS H. Throne-Holst,
generalmajoren G. A. Westring samt överdirektören A. H. Wtnberg.

3 Direktören J. E. Nelander, ordförande, överingenjören It. G. J. Klingberg, överingenjören
och chelen för statens geotekniska institut T. J. Österman samt gatudirektören H. F. Sclnitz.

1 llihang till riksdagens protokoll 1057. 6 samt. Nr 1S3

2

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

gift att ytterligare undersöka möjligheterna att med hänsyn till grundförhållandena
anlägga en storflygplats vid Skå-Edeby funnit detta väl vara tekniskt
genomförbart men uttalat tveksamhet om möjligheterna att hålla det
uppställda tidsschemat för flygfältets utbyggnad. För att fältet skall vara
iordningställt för trafik i januari 1960 fordras sålunda bl. a. tillgång till en
tvåfilig bro vid Lullehov redan vid årsskiftet 1957/58. Primärinvesteringarna
för fältet ha de sakkunniga angivit till 208—244 milj. kr., beroende på
valet av dräneringsmetod, mot 149—153 milj. kr. för Halmsjön. Vad angår
de sekundära investeringarna, huvudsakligen kostnader för vägförbindelser
från Stockholm till Skå-Edeby resp. Halmsjön, framgår av propositionen, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppskattat dessa till 65 milj. kr. i båda
fallen. Den av flygplatsen betingade merkostnaden för vägförbindelserna
anges till 40 milj. kr. vid alternativet Skå-Edeby och 6 milj. kr. vid alternativet
Halmsjön.

Sedan sålunda tveksamhet uppstått angående möjligheterna att realisera
alternativet Skå-Edeby uppdrogs, enligt vad som framgår av propositionen,
efter framställning av SAS åt luftfartsstyrelsen att närmare undersöka
förutsättningarna och kostnaderna för en provisorisk utbvggnad av
Bromma flygplats.

Kostnaderna för förlängningen av huvudbanan samt för de utvidgningar
av plattformar, byggnader m. m., som skulle krävas på grund av den växande
trafiken, har luftfartsstyrelsen preliminärt beräknat till 35 milj. kr. De
internationella minimirekommendationerna, som gälla för hinderfrihet i
stråket och i inflygningssektorerna, uppfyllas dock icke. Ej heller kunna de
amerikanska rekommendationerna rörande fria zoner utanför banändarna
realiseras annat än i ringa omfattning. Vid trafik med flygplan av typen
DC-8 och liknande måste inskränkningar göras i det kommersiella utnyttjandet
av flygplanen, vilket dock kan accepteras av SAS. Såvida icke flygverksamheten
på Barkarby flygfält väsentligt inskränkes eller nedlägges,
måste en ny bana på detta flygfält vara färdigställd senast under år 1960,
vilket skulle medföra betydande ekonomiska och andra konsekvenser för
det fortsatta militära nyttjandet av Järvafältet. Vid en utbyggnad i enlighet
med vad nu sagts skulle Bromma flygplats ur trafikledningssynpunkt
kunna utnyttjas för den samlade civila trafiken till omkring år 1965 eller,
om den militära flygverksamheten vid Barkarby nedlägges, fram till omkring
år 1970.

Luftfartsstyrelsen konstaterar med anledning härav, alt ett genomförande
av detta projekt skulle medföra betydande kostnader för en jämförelsevis
kort övergångsperiod. Bullerstörningarna för den kringboende befolkningen
skulle dessutom bli allvarliga, vartill kommer, att de operativa förutsättningarna
för trafiken enligt luftfartsstyrelsens uppfattning icke skulle
bli tillfredsställande.

På grund härav har luftfartsstyrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka den
av SAS föreslagna provisoriska utbyggnaden av Bromma flygplats för ifrågavarande
ändamål.

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

3

Även 1956 års flygbullerutredning har hörts och därvid avstyrkt en utbyggnad
av flygplatsen.

Vad angår de militära synpunkterna på flygplatsfrågan upplyses i propositionen
om att överbefälhavaren anmodats att inkomma med ett utlåtande
härom. I detta har han erinrat om sitt uttalande i anledning av luftfartsstyrelsens
förslag i januari 1956 rörande Jordbro-alternativet, att de
militära synpunkterna tillsammantagna avgjort talade mot Jordbro och för
en fortsatt utbyggnad av Halmsjön. I detta ställningstagande har ingen ändring
inträffat. Samtidigt har överbefälhavaren uttalat, att medverkan från
försvarets sida kan påräknas, om SAS söker en provisorisk lösning av flygplatsfrågan.
En möjlighet skulle enligt överbefälhavaren härvid vara att i
begränsad omfattning använda Tullingefältet, då SAS år 1960 tillföres reaflygplan
av typ DC-8. En annan lösning vore att efter hand minska den militära
flygverksamheten i fred vid Barkarby till förmån för den civila luftfarten,
trots de betydande nackdelar detta skulle innebära för luftförsvaret
av stockholmsområdet. Som ett tredje alternativ anges att — dock för andra
medel än försvarets — bygga en tvärbana för DC-8 vid Barkarby.

Härefter redogöres för civilflygets utveckling in. m. I denna del torde få
hänvisas till propositionen (s. 14—16).

I fråga om utbyggnadsplanen för flygplatsen vid Halmsjön har luftlartsstyrelsen,
enligt vad som framgår av propositionen, i skrivelse den 16 oktober
1957 framlagt förslag härom. Detta förslag bygger på en utbyggnadsplan
som redovisades i styrelsens förenämnda framställning i januari 1956 och
innebär i huvudsak, att en helt ny huvudbana i nord—sydlig riktning väster
om den nuvarande skall anläggas. Den nya banan skulle bli 3 300 m lång
och givas ett förstklassigt utförande. Beträffande den redan färdigställda
öst-västbanan, mot vars standard kritik riktats, är styrelsen icke beredd att
nu taga ståndpunkt till på vad sätt och i vilken omfattning ombyggnad av
densamma bör ske men anser, att man vid kostnadsberäkningen bör förutsätta
en fullständig ombyggnad. Vidare har den av direktören E. Nelander
ledda sakkunnigkommittén ifrågasatt, huruvida icke utförandet av flygplatsanläggningen
på sådana områden, som vilar på lergrund, bör ske genom
bortgrävning av leran. Det slutliga valet av byggnadsmetod torde enligt
styrelsen böra träffas först efter ytterligare samråd med geotekniska
experter, men kostnadsberäkningarna böra grundas på förutsättningen, att
det kan bliva nödvändigt att använda bortgrävningsmetoden. I fråga om
lokalutrymmena ha några nya utredningar icke medhunnits. Trafikfördelningen
mellan Halmsjön och Bromma kan föranleda, att vissa för den förra
flygplatsen avsedda utrymmen i stället anordnas på den senare flygplatsen.
Den mera detaljerade utformningen av banor, plattformar och byggnader
förutsättes få fastställas av luftfartsstyrelsen efter vidare utredning.

Under här angivna förutsättningar ha kostnaderna för flygplatsen vid
1957 års prisnivå av den nelanderska kommittén beräknats till 153 milj. kr.
Denna summa fördelar sig på flygplatsanläggningens delar enligl följande.

4

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

Anläggningskostnader
för utbyggnad av flygplats vid Halmsjön

Markförvärv .................................................. 2,0

Banor och plattformar

Huvudbana .......................................... 37,0

Tvärbana ............................................ 21,5

Stations- och hangarområde............................ 17,5 76,0

Byggnader ............................................ 32,0

Huvudkulvertar samt vatten och avlopp ........................ 4,5

Vägar och parkeringsplatser inom och utom fältområdet.......... 5,3

Belysning .................................................. 2,0

Teleinstallation, landningshjälpmedel .......................... 7,0

Fordon, maskiner, redskap .................................... 3,0

Oförutsett .................................................. 12,7

Administration (6 %) ........................................ 8,5

Summa 153,0

Luftfartsstyrelsen har uppskattat anslagsbehovet för budgetåret 1957/58
till 20 000 000 kr. och för budgetåret 1958/59 till 25 000 000 kr. Styrelsen
har utgått från att entreprenader skola få läggas ut på ur tekniska och ekonomiska
synpunkter lämpliga delar av de i flygplatsen ingående arbetena
utan hinder av att medel under visst budgetår anvisats endast för likvidering
av de på detta budgetår belöpande kostnaderna för arbeten, som då påbörjas.

I viss utsträckning skulle enligt styrelsen anslagsmedel under luftfartsfonden
kunna användas för exempelvis väganläggningar, som senare -— oavsett
flygplatsen — skulle ha tillkommit. Styrelsen har utgått från att i sinom
tid viss avräkning av sådana utgifter skall få ske mot automobilskattemedel.
Styrelsen har vidare förutsatt, att frågan om regleringen av kostnaderna för
de i stationsbyggnaden ingående tull- och liknande lokalerna skall få upptagas
till prövning antingen så, att dessa investeringar avskrivas med skattemedel,
eller så att verket erhåller ersättning för lokalerna genom tullverket.

Styrelsen har slutligen framhållit, att det vid Bromma flygplats även i
framtiden kommer att föreligga behov av åtskilliga förbättringar varje år
och att styrelsen framdeles kommer att nödgas äska medel för tillgodoseende
av sådana behov.

Departementschefen har till en början givit en tillbakablick på civilflygets
utveckling efter det andra storkriget och i anslutning till denna redogörelse
erinrat om att storflygplatsfrågan här, liksom på andra håll i Europa,
blivit högaktuell bl. a. på grund av att den civila luftfarten inom de närmaste
åren — för SAS del i början av år 1960 — avser att övergå till trafik
med tunga reaplan. Härefter har departementschefen närmare utvecklat sina
synpunkter på behovet av en storflygplats och därvid anfört följande.

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

5

Vår viktigaste luftbas för internationell trafik vid Bromma bedömdes,
såsom nyss antytts, redan år 1946 icke kunna iordningställas till att motsvara
kraven på en modern flygplats med tillräcklig kapacitet. De utredningar,
som gjorts de senaste åren, har bekräftat riktigheten i denna bedömning.
Senast har undersökts möjligheterna att som ett provisorium
bygga ut Bromma flygplats, så att den under en övergångstid skulle kunna
ta emot all trafik på Stockholm, inberäknat trafiken med DC-8. Kostnaderna
för investeringar i flygfältet, innefattande bl. a. en förlängning av
den nuvarande huvudbanan med 680 meter, har approximativt beräknats
till 35 milj. kr. De internationella minimirekommendationerna för hinderfrihet
i flygstråk och inflygningssektorer kan likväl ej uppfyllas inom denna
kostnadsram. Om inte trafiken på Barkarby väsentligt inskränkes eller
läggs ned, erfordras dessutom en ny bana där, parallell med den på Bromma,
vilket i sin tur medför oförmånliga konsekvenser för den militära
övningsverksamheten på Järvafältet. Kostnaderna för Barkarbybanan har
beräknats till 12—15,5 milj. kr. och ersättningsmark för förlorade stridsskjutningsområden
på Järvafältet till 6 å 10 milj. kr. Vid en utbyggnad av
Bromma flygplats skulle dess kapacitet ur trafikledningssynpunkt räcka
till omkring år 1965 eller, om Barkarby skulle läggas ner, {ill omkring år
1970. Kostnaderna skulle alltså bli betydande för en jämförelsevis kort
övergångsperiod och för en lösning, som inte erbjuder tillfredsställande
förutsättningar för trafiken ur operativa synpunkter. Även ur bullersynpunkter
är ett uppskov med avlastningen från Bromma flygplats icke önskvärt.

Även andra lösningar av provisorisk karaktär har övervägts under den
senaste tiden. Dessa går ut på att man skulle använda någon av de militära
flygplatserna vid Tullinge och Barkarby också för civil luftfart, främst
då för DC-8. En sådan anordning medför dock betydande investeringskostnader
på vederbörande militärflygfält — uppskattningsvis 40 milj. kr. —
för en begränsad tids användning. Vad angår Tullinge är det i hög grad
tvivelaktigt, om fältet över huvud kan iordningställas för trafik med DC-8.
En förutsättning för medverkan från militärt håll är, att den civila flygtrafiken
på ifrågakommande militärflygplats endast omfattar ett mycket
begränsat antal flygplanrörelser per dag. Den alldeles övervägande delen av
trafikökningen skulle alltså komma att belasta Bromma flygplats och där
medföra de olägenheter, som jag nyss antytt.

Under alla förhållanden lär en närmare utredning erfordras, innan mai''
skulle kunna satsa på någon av de nämnda provisorielösningarna. Utredningen
skulle komma att beröra bl. a. ett så omfattande och komplicerat
problem som Järvafältets framtida användning och skulle med säkerhet
bli rätt tidskrävande. Man fick i så fall bereda sig på att — utan att vara
säker på en lösning i positiv riktning — definitivt skrinlägga planerna
på att härbärgera fyrmotoriga reaplan i vårt land från början av år 1960.

Huvudsakligen på grund av de faktorer han sålunda redovisat, har departementschefen
funnit sig böra förorda, alt beslut snarast möjligt fattas om
utbyggnad av en storflygplats i det dubbla syltet all dels avlasta Bromma
från den väntade trafikökningen, dels bereda möjlighet för tunga reaplan
alt trafikera Sverige i början av år 1960.

Beträffande lägesvalet erinras om all de förnyade ansträngningar som
gjorls under senare år lett till att vid sidan av Halmsjön två huvudalternativ
framförts, nämligen Jordbro och Skå-Edeby.

6

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

Beträffande jordbroprojeklet framhålles, att detsamma var föremål för
diskussion mellan myndigheterna redan före 1946 års beslut om utbyggnad
av halmsjöfältet men aldrig fördes fram för prövning av statsmakterna på
grund av militära skäl. Fortsättningsvis anföres följande:

Luftfartsstyrelsen ansåg sig åter kunna ta upp detta projekt i början av
år 1956, enär man numera räknar med dels ett annat bansystem, dels bättre
hjälpmedel för trafikledningen, vilka omständigheter kunde ur rent trafiktekniska
synpunkter underlätta en samordning med den närbelägna jaktflottiljen
vid Tullinge. De militära nackdelarna med projektet ur operativa synpunkter
visade sig dock icke vara mindre nu än år 1946.

Eu civil beredning, som tillkallades för att pröva styrkan i de olika argumenten
för och emot Jordbro, fann sig trots alternativets betydande företräden
ur civila luftfartssynpunkter böra bestämt avstyrka detta läge. Skälet
härtill var främst de avsevärda nackdelar för marinen och framför allt
flygvapnet och den därav följande militära försvagning av det för vårt totala
försvar så utomordentligt betydelsefulla stockholmsområdet, som ett genomförande
av jordbroprojektet skulle innebära. Med hänsyn till de stora utgifter,
som försvaret åsamkar folkhushållet, ansåg beredningen det vara
ett framträdande intresse ur samhällelig synpunkt, att man icke vid flygplatsfrågans
avgörande vidtog åtgärder, som i mera väsentlig grad kunde
förta verkan av försvarsansträngningarna.

Det förtjänar särskilt framhållas, alt beredningens bedömning av de militära
olägenheterna grundades på en prognos av den framtida militärtekniska,
taktiska och strategiska utvecklingen, så långt denna var möjlig att överblicka.
I bilden ingick alltså även bl. a., att luftförsvarsrobotar skulle komma
att införas i vårt försvar, och det bemannade jaktflygets framtida uppgifter
bedömdes mot bakgrunden härav.

Beredningens utlåtande lades fram för ungefär ett år sedan. Under innevarande
höst har representanter för försvarsmakten fått redogöra för i vad
män det senaste årets utveckling har kunnat ändra den tidigare bedömningen
av nackdelarna med läget vid Jordbro. Några omständigheter ägnade att
föranleda en mera positiv inställning till Jordbro ur försvarssynpunkt har
dock inte inträffat.

På grund av vad som sålunda förekommit har jag för egen del ansett, att
en förläggning av storflygplatsen till Jordbro icke bör äga rum.

1 detta sammanhang vill jag också säga några ord om ett från enskilt
håll framfört förslag om en kombination av jordbroalternativet med det
tidigare nämnda provisoriet på Bromma flygplats. Förslaget innebär i korthet,
att till en början endast DC-8-trafiken skulle läggas till Jordbro, som
också skulle användas som militär flygbas. Någon gång mellan 1975 och
1985 skulle Jordbro successivt ta emot även annan civil flygtrafik från
Bromma.

Detta förslag innebär i stort sett samma nackdelar med avseende på
Bromma flygplats som de tidigare berörda, på Barkarby eller Tullinge baserade
provisorierna. De sammanlagda investeringskostnaderna för utbyggnad
av både Bromma och Jordbro blir därjämte betydande. Förslagets genomförande
medför vidare, alt man redan nu måste låsa fast sig för en förläggning
av storflygplatsen till Jordbro, utan att vara säker på att den militärtekniska
utvecklingen på längre sikt medger en sådan lösning. Jag bar därför
inte funnit skäl att ta upp detta förslag till närmare prövning.

Även Skå-Edeby hörde till de platser, som diskuterades som alternativ i
storflygplatsfrågan före 1946 års beslut. 1944 års flygplatsutredning lät även
kostnadsberäkna projektet. 1 jämförelse med två andra samtidigt under -

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

7

sökta alternativ, Grillby och Väsby, fann utredningen emellertid Skå-Edeby
vara i avgörande hänseenden så underlägset, alt det måste utmönstras.

Under det senast förflutna året har emellertid möjligheterna av storflygplatsens
förläggning till Skå-Edeby på nytt undersökts. Två olika utredningar
har uttalat sig rörande de rent byggnadstekniska förutsättningarna.
Oenighet föreligger mellan de tekniska experterna rörande kostnadsberäkningarna
och möjligheterna att få en fullgod flygplats utbyggd inom rimlig
tid.

Anläggningskostnaderna för själva flygplatsen har beräknats till belopp,
som varierar mellan 198 och 244 milj. kr., beroende på vilken metod eller
kombination av olika metoder man använder för den nödvändiga grundförstärkningen.
Underhållskostnadernas storlek varierar också, så att vid den
högre anläggningskostnaden inga extraordinära underhållsarbeten behöver
kalkyleras, medan i varje fall vissa experter ansett, att vid den lägre kostnadsgränsen
för investeringarna rätt betydande extra kostnader kan komma
att uppstå på underhållssidan. För investeringarna vid Halmsjön gäller jämförelsetalen
149—153 milj. kr.

Vid den oenighet, som sålunda förefinnes mellan de tekniska experterna
rörande kostnadsskillnaden mellan Skå-Edeby och Halmsjön, bjuder försiktigheten,
att man räknar med risken för att merkostnaden för Skå-Edeby i
förhållande till Halmsjön kan komma att uppgå till det högre av de diskuterade
beloppen, alltså storleken 90 milj. kr. Därtill kommer för vägförbindelserna
en merkostnad, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivit till
ett ca 34 milj. kr. större belopp för Skå-Edeby än för Halmsjön.

Enligt min uppfattning är därför elt utförande av storflygplatsen vid SkåEdeby
behäftat med stora tekniska och ekonomiska risker. De besparingar,
som projektet ansetts kunna innebära för flygföretagens del och rörande
vilkas storlek delade meningar förelegat, anser jag icke kunna uppväga dessa
merkostnader i fråga om investeringar. Jag vill i delta sammanhang framhålla,
att flygföretaget vid sina beräkningar synes ha bortsett från att en
merinvestering för flygplatser på lång sikt måste drabba flygföretaget självt
i form av höjda landningsavgifter o. d.

Jag har alltså icke ansett mig kunna förorda, att storflygplatsen förläggs
till Skå-Edeby.

Departementschefen konstaterar härefter att, då några ytterligare realistiska
förslag icke kunnat uppletas, Halmsjön står kvar som enda möjliga
läget för en storflygplats. Han anser det icke motiverat att sätta till ytterligare
lid och kostnader på vidare utredningar för alt finna nya lösningar.
Då kapacitetsutnyttjandet på Bromma flygplats närmar sig ett kritiskt skede
under de närmaste åren och dessutom de plan av typ DC-8, som SAS beställt,
kommer alt levereras i början av år 19G0, bör avgörande i lägesfrågan
träffas redan i höst, så att skälig lid kan ges för att ställa i ordning flygplatsen.
Efter överläggningar har enighet nåtts mellan ABA — som utgör
den svenska delen av SAS — och departementschefen om att en fortsatt utbyggnad
av Halmsjön bör äga rum. Även luftfartsstyrelscn har accepterat
Halmsjön som läge för storflygplatsen. I anslutning till sagda överläggningar
har samförstånd också nåtts om riktlinjerna för flygplatsens utbyggande
och därmed sammanhängande spörsmål. Vissa i samband därmed
knäsatta principer för trafikens överflyttning till Halmsjön har accepterats av
SAS. De riktlinjer, om vilka samförstånd uppnåtts vid överläggningarna, har

8

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

formulerats i en särskild text, vilken såsom bihang fogats till statsrådsprotokollet.
Fortsättningsvis anför departementschefen följande.

Vid 1946 års beslut om utbyggnad av Halmsjön utgick man ifrån att
Bromma flygplats fortfarande skulle utnyttjas för inrikes och en stor del
av europeisk trafik, medan Halmsjön i huvudsak skulle trafikeras av de
nyare och tyngre flygplan, som man väntade på interkontinentala router.

I början av 1950-talet kom den tanken upp, att man i samband med storflvgplatsens
färdigställande skulle kunna lägga ned trafiken på Bromma
och bebygga fältet med bostäder. Eu särskild delegation tillsattes år 1954
för förhandlingar härom med Stockholms stad. Själva marken äges nämligen
av staden, som enligt ett särskilt, år 1946 upprättat avtal upplåtit densamma
till kronan för en tid av 50 år. Förhandlingarna ledde ej till något
resultat och har den senaste tiden legat nere i avbidan på beslut i storflygplatsfrågan.

De utredningar, som de senaste åren sysslat med flygplatsfrågan — storflygplatsberedningen
och flygplatskommittén — har iiksom hdtfartsstyrelsen,
SAS, det nybildade inrikesflygföretaget Linjeflyg Aktiebolag och de
mindre flygbolagen samstämmigt uttalat sig för att Bromma flygplats bör
bibehållas för kortdistansflyget vid val av Halmsjön som storflygplats.

För egen del är jag av den uppfattningen att huvudstaden på längre sikt
kan komma att behöva två flygplatser. Fördelarna med en närflygplats för
den mera kortväga trafiken anser jag så stora, att jag icke kan tillråda vare
sig en definitiv nedläggning av flygplatsen eller ett mera temporärt inställande
av trafiken på densamma. Endast om någon annan plats i framtiden
kan ersätta Bromma som närflygplats, synes enligt min mening frågan om
dess nedläggande böra på nytt diskuteras. Detta spörsmål synes intimt
hänga samman med bl. a. bebyggelseutvecklingen och frågan om den framtida
lösningen av de problem, som är förbundna med Järvafältet och flygflottiljen
vid Barkarby.

Såvitt nu kan bedömas behöver alltså Bromma flygplats bibehållas. Den
för förhandlingar med Stockholms stad utsedda delegationen synes böra
upplösas.

Omfattningen av lufttrafiken på Bromma flygplats bör emellertid icke
tillåtas öka i någon mera väsentlig mån utöver den frekvens, som gäller för
närvarande. Utbyggnaden av Halmsjön sker icke endast för att bereda
utrymme för fyrmotoriga reaplan utan i minst lika hög grad för att hålla
trafiken på Bromma nere vid en acceptabel nivå. Det kan icke vara rimligt
ati staten lägger ned stora kostnader på att anlägga en ny flygplats och
samtidigt blir tvungen att göra kapacitetshöjande investeringar på hanor och
plattformar vid Bromma flygplats, innan storflygplatsens kapacitet är till
fullo utnyttjad. Flygtrafiken hör därför flyltas "över till storflygplatsen i
sådan utsträckning, att man undviker investeringar på Bromma flygplats
till följd av ett ökat antal flygplanrörelser där. Ej heller bör krav på en
tvärbana på Barkarby flygfält få motiveras av en ökning i den civila lufttrafiken
på Bromma. Även bullersynpunkter hör beaktas.

Det sagda utesluter dock inte, att vissa investeringar kan behöva göras
på Bromma flygplats för att hålla lufthamnen i ett trafikvärdigt skick för
det ändamål, den sålunda skall tjäna i framtiden. Jag syftar bär på dels
vissa sedan länge erforderliga förstärkningsarbeten, soni eftersatts under
de år då frågan om flygplatsens framtid varit svävande, dels en med den
fortgående tekniska utvecklingen parallell modernisering av landningslijälpmedel
o. d. Vidare kan — beroende bl. a. på ett högre utnyttjande av
flygplanens transportkapacitet — en upprustning och kapacitetshöjning av
lokalutrymmena bli erforderlig, men en motsvarande minskning av beho -

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

9

vet av ifrågavarande utrymmen på storflygplatsen torde därvid få förutsättas,
varför någon ökning av totalkostnaderna icke torde bli nödvändig av
denna anledning.

Med hänsyn till den tidsknapphet, som föreligger i fråga om projekteringen
av och anläggningsarbetena på flygplatsen vid Halmsjön, samt till
svårigheterna att snabbt skapa förutsättningar för erforderliga personalomflyttningar,
har det ansetts nödvändigt att verkställa den fortsatta utbyggnaden
av storflygplatsen successivt. Enligt det tidsprogram, varom enighet
uppnåtts, avses det första utbyggnadsskedet skola vara färdigt i början av
år 1960, medan flygplatsen avses skola vara helt färdigställd senast år 19615
i en omfattning, som jag i det följande skall återkomma till.

Med utgångspunkt för de nyss skisserade principerna för trafikomfattningen
på Bromma flygplats samt det successiva färdigställandet av storflygplatsen
beräknas trafiköverflyttningen till Halmsjön ske efter följande
mönster.

Sedan förslå utbyggnadsskedet blivit färdigt i början av år 1960, förläggs
till Halmsjön — förutom SAS’ trafik på Stockholm med tunga reaplan av
typ DC-8 eller liknande — en del av den på Bromma nu stationerade trafiken,
i första hand skol- och provflygningar. Dessa sistnämnda kategorier
utgjorde år 1956 i runt tal 17 000 av de ca 58 000 flygplanrörelser, som totalt
förekom på flygplatsen detta år. Under åren 1960—63 överflyttas den
ytterligare del av trafiken, som må komma att erfordras med hänsyn till
buller, interferens mellan Bromma och Barkarby samt bankapacitet. Vid
avgörandet av vilka trafikslag, som överflyttningen skall gälla, skall hänsyn
tagas till SAS’ trafikplanering, så alt icke väsentliga olägenheter uppstår
genom att man separerar sådana flyglinjer, som bildar naturliga enheter
i organisatoriskt avseende. Sedan storflygplatsen ar 1963 blivit fäidigställd
och även den motorväg, som jag i det följande också skall närmare
redogöra för, skall till Halmsjön överflyttas i huvudsak all SAS’ trafik
med undantag av inrikestrafik och sådan internordisk trafik, som är av
mera lokal karaktär. Hinder bör givetvis icke föreligga för SAS att flytta
över även denna trafik till Halmsjön, om företaget finner detta förenligt
med sina egna och trafikanternas intressen.

Det har förutsatts, att vid fördelningen av trafiken mellan Bromma och
Halmsjön skall — sedan flygsäkerhetens krav beaktats — eftersträvas likvärdig
behandling av företag, som konkurrerar med varandra.

Om de uppgjorda prognoserna rörande flygtrafikens utveckling kominer
att motsvara verkligheten, skulle denna uppdelning leda till att antalet
flygplanrörelser på Bromma omkring år 1970 skulle uppgå till 25 000-■JOOOO i reguljär trafik och drygt lika många i övrig trafik. Delta innebär,
att det totala antalet rörelser på Bromma vid denna tidpunkt kommer att
vara lägre, än det är vid tiden närmast före den första överflyttningen till
storflygplatsen. Eu viss elasticitet torde därjämte komma all ligga i möjligheterna
att flytta över ytterligare delar av den icke-reguljära trafiken.
Under den tidsperiod, som nu någorlunda kan överblickas, torde man sålunda
med detta överflyttningsprogram kunna undvika att aktualisera de
problem, som eu större trafikökning på Bromma för med sig i investerings-,
interferens- och bulleravseenden. Jag förutsätter därvid, att även den militära
flygtrafiken vid Barkarby kan hållas under kontroll, så att icke intcrf
eren sproblemen blir akuta genom åtgärder från detta håll.

Antalet flygplanrörelser på storflygplatsen torde bli av ungefär samma
storleksordning som på Bromma flygplats.

Vad angår utbyggnadsplanen för storflygplatsen innefattar riktlinjerna,
alt under det första utbyggnadsskedet skall färdigställas eu minst 2 500

10

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

meter lång bana jämte erforderliga förbindelsebanor, slations- och hangarplattformar
samt tillfartsvägar. Vidare bör under detta utbyggnadsskede
uppföras stationsbyggnad, byggnad för flygsäkerhetstjänsten, driftbyggnad
och personalbostäder, allt i den omfattning som påkallas av den avsedda
trafiken å flygplatsen. Vissa av dessa byggnader kommer tills vidare att ha
provisorisk karaktär. Därjämte erfordras år 1960 vissa navigations- och
belysningsanläggningar, innefattande landningshjälpmedel och kontrollövervakningsorgan
genom radar.

Flygplatsen skall därefter senast till år 1963 färdigställas i övrigt genom
förlängning av huyudbanan till 3 300 meter, fullbordande av förbindelsesystemet
samt stations- och hangarplattformarna ävensom uppförande av
permanenta byggnader i full utsträckning.

I utbyggnaden av flygplatsen ingår ombyggnad av den befintliga ost—
%äst-banan, så att den blir i tillfredsställande skick. Ytterligare utredningar
fordras dock innan slutlig ställning kan tagas till omfattningen och det närmare
utförandet av denna ombyggnad. I sinom tid torde denna fråga, efter
förslag från luftfartsstyrelsen, få underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Den totala kostnaden för flygplatsens utbyggnad har beräknats till 153
milj. kr. under förutsättning av dels en total ombyggnad av den befintliga
banan, dels utgrävning i full omfattning av ett mindre lerparti inom flvsfältets
område.

Avståndet från stadens centrala delar till flygplatsen vid Halmsjön är
drygt fyra mil. Detta är betydligt längre än vad som är vanligt i utlandet.
Det är av stor vikt att förbindelserna blir av hög kvalitet, så att transportmedlens
snabbhet kan kompensera avståndet, och tidsåtgången för transporterna
mellan den s. k. terminalen i staden och flygplatsen kan hållas
inom rimliga gränser. Goda möjligheter härtill synes föreligga utan att några
väsentliga merkostnader behöver uppkomma.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens planer är avsikten, att oavsett
storflygplatsens belägenhet en motorväg med planskilda korsningar skall
byggas norrut från Stockholm i huvudsaklig anslutning till nuvarande riksväg
13, åtminstone upp till i höjd med Halmsjön. Planerna har vidare gått ut
på att, därest flygplatsen icke skulle förläggas till Halmsjön, motorvägen
skulle under ett antal år framöver successivt färdigställas från stadsgränsen
och vidare norrut, så att den år 1966 skulle vara framme vid halmsiötrakten.

Vid de förda överläggningarna om flygplatsen har det förelegat enighet
om angelägenheten att forcera detta program vid en förläggning av storflygplatsen
till Halmsjön. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fått undersöka
de tekniska möjligheterna till en forcering, bär i riktlinjerna uppta''
gits, att motorvägen pa sträckan Ulriksdal—Verka skall färdigställas senast
år 1963. Sistnämnda plats avser en punkt, vid vilken den nya motorvägen
beräknas kunna ges anslutning till den nuvarande riksvägen och som^är
belägen ca fyra km söder om den nuvarande avtagsvägen vid Norrsunda
till flygplatsen. Vidare har sagts, att återstående sträcka av ifrågavarande
del av riksvägen norr om Verka samt ny anslutningsväg till flygplatsen
skall likaledes om möjligt färdigställas senast år 1963. Efter fullbordandet
av dessa arbeten skall den slutliga överflyttningen av flygtrafiken till lufthamnen
vid Halmsjön äga rum under förutsättning att själva flygplatsen
då är färdigställd. Den vid Ulriksdal befintliga trafikrondellen skall så
snabbt som möjligt ändras till planskild korsning.

Denna forcering av arbetena på riksväg 13 medför, att under den närmaste
femårsperioden sammanlagt ca 30 mil i. kr. behöver förbrukas för

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

11

denna väg utöver de belopp, som innefattas i väg- och vattenbyggnadsstyrelscns
flerårsplaner. Till väsentlig del är detta ett lidigareläggande av medelsförbrukningen
för en därpå följande tidsperiod. Den direkta merkostnaden
för vägen med anledning av flygplatsen uppgår til! ca 6 milj. kr. och
är till största delen inräknad i kostnaderna för själva flygfältet.

Genom tillkomsten av denna motorväg torde möjligheter skapas för att
utan eftersättande av trafiksäkerheten medge högre hastighet för bussar
och lastbilar än den nu allmänt tillåtna.

Även i övrigt bör transporterna mellan flygplatserna vid Halmsjön och
Bromma samt terminalplatsen i Stockholm samt mellan flygplatserna inbördes
underlättas. Det har ansetts sannolikt att SAS eller ABA skall om
de så önskar kunna i egen regi få anordna transporter av flygpassagerare,
gods och personal.

Jag övergår så till vad som preliminärt överenskommits beträffande visst
stöd till SAS och ABA för att underlätta svårigheterna under en övergångstid.

Statsmakternas allmänna ansvar för och intresse av att lufttrafiken på
vårt land beredes möjligheter till en utveckling i paritet med lufttrafiken
på andra jämförbara länder motiverar, att staten lämnar visst ekonomiskt
stöd åt SAS och ABA för att underlätta de finansiella svårigheterna vid
övergången till reaåldern och vid flyttning till en ny flygplats. Detta ter sig
naturligt även ur den synpunkten, att svenska staten är liälftendelägare i
ABA, som ingår med 3/7 i SAS.

Ytterligare ett skäl för att underlätta övergångssvårigheterna ligger däri,
att trafiköverflyttningen från Bromma till Halmsjön, av orsaker jag i det
föregående redogjort för, har ansetts böra äga rum i större omfattning och
snabbare takt, än som måhända legat i flygföretagets ekonomiska intresse.

ABA gjorde i februari i år en framställning om ett lån av 67 milj. kr.
från luftfartslånefonden som hjälp till finansieringen av de då planerade
verkstadsanläggningarna på Skå-Edeby. Samtidigt begärdes, att amorteringstiden
skulle utsträckas samt att ett icke närmare angivet antal år skulle
vara helt amorteringsfria.

Det har vid överläggningarna om Halmsjön tett sig naturligt att i första
hand anknyta diskussionen om ett finansiellt stöd till tanken på ett liknande
lån och villkoren därför.

Innan jag går in på en närmare redogörelse för lånevillkoren, vill jag
något beröra SAS’ planer rörande företagets tekniska organisation.

En motorverkstad för översyn av reamotorer liksom verkstäder för flygplanens
apparatur och utrustning skall förläggas till Sverige. Likaså är det
avsikten alt i Sverige ta hand om den med korta tidsmellanrum återkommande
tillsynen av flygplanen utom vad beträffar kortdistansflottan, som
helt underhålls i Norge. I Danmark skall den med längre tidsmellanrum
återkommande grundliga översynen av flygplanen äga rum.

För att klara de verkstadsarbeten, som skall göras i Sverige, kommer att
på Halmsjön erfordras en hangar med inbyggd tillsynsverkstad, som har
kostnadsberäknats till 40 milj. kr. Reamotorverkstaden och apparalverkstäderna
kan betraktas såsom en industri, vilken inte nödvändigtvis måste
förläggas i direkt anslutning till flygplatsen. Utredningar pågår för närvarande
inom SAS om förläggningen av dessa verkstäder, och huvudalternativen
är en lokalisering till antingen Bromma eller Halmsjön. Byggnadskostnaden
för dessa verkstäder har beräknats till 40 å 65 milj. kr. i olika
alternativ. I enlighet med grundprinciperna för uppbyggnaden av SAS är
avsikten, att ABA skall utföra anläggningarna i Sverige och därefter hyra
ut dem till SAS.

12

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

Jag vill här också skjuta in, att det vid överläggningarna varit fullt samförstånd
mellan parterna, att därest någon av anläggningarna kommer att
uppföras vid Bromma, så får detta förhållande i framtiden icke åberopas
som en omständighet att ta hänsyn till vid bestämmandet av trafikfördelningen
mellan Bromma och Halmsjön.

I fråga om lånet innebär den preliminära överenskommelsen, att staten
för att underlätta finansieringen av de nyssnämnda anläggningarna skail
bevilja ABA ett lån om 65 milj. kr. Lånet skall stå till förfogande med 17
milj. kr. från den 1 januari 1958 samt med 16 milj. kr. per år från den 1
januari under vart och ett av åren 1959—1961. Varje dellånebelopp skall
vara ränte- och amorteringsfritt under eu övergångstid av sju år från lyftningsdagen.
Under påföljande 33 år skall varje dellånebelopp förräntas och
amorteras genom lika annuiteter. Räntefoten skall därvid vara fast för varje
dellånebelopps löptid och motsvara den normalräntefot, som enligt nu
gällande beräkningsprinciper, sådana de kommit till uttryck i riksdagens
skrivelse nr 487 år 1943, skulle på respektive lyftningsdag gälla för lån från
statens utlåningsfonder. Detta har i den utväxlade texten uttryckts sålunda,
att räntefoten skall utgöra medeltalet av räntan, beräknad på emissionskursen,
för de 10 närmast föregående budgetårens statliga upplåning
mot obligationer och reverser med en ursprunglig löptid av minst 10 år,
ökat med eu fjärdedels procent; räntefoten skall avrundas till närmaste
fjärdedels procent och skall utgöra lägst 4 %. — En eventuell framtida
ändring i principerna för normalräntans beräkning skall alltså inte få påverka
ifrågavarande lån.

Det har förutsatts, att om mot förmodan de nämnda verkstäderna icke
skulle förläggas till Sverige eller den till 40 milj. kr. beräknade hangaren
med inbyggd tillsynsverkstad icke skulle bli placerad på Halmsjön, så förfaller
frågan om detta lån helt och hållet.

ABA skall för lånet lämna den säkerhet, som kan komma att fastställas
av Kungl. Maj :t. Därest denna säkerhet kommer att utgöras av inteckningar
— vilket är förutsatt bliva fallet, så snart de fastighetstekniska förutsättningarna
föreligger för inteckningar i de fastigheter, å vilka förenämnda
byggnader uppföras — må dessa i enlighet med den praxis som
tillämpats vid lån från luftfartslånefonden till förmånsrätten ligga efter de
inteckningar, ABA kan komma att lägga som säkerhet för andra lån. Dock
skall de, då fråga är om tomträtt, ligga inom ett belopp motsvarande byggnadskostnaderna
samt i övrigt inom ett belopp motsvarande byggnadskostnaderna
ökade med tomtvärdet.

Lånet bör enligt min mening lämpligen utgå ur luftfartslånefonden, å vilken
ett belopp av inemot 47 milj. kr. finnes disponibelt för nya lån. Jag
utgår härvid från, alt dispens med hänsyn till den beskrivna ränte- och
amorteringsfriheten och beräkningen av räntefoten får lämnas från de nuvarande
bestämmelserna för lån ur fonden.

Vid överläggningarna har det förutsatts, att nu nämnda lån icke skall
begränsa möjligheterna för ABA att på normala villkor erhålla lån ur luftfartslånefonden.

Man torde ej behöva räkna med att någon påfyllning av fondens tillgångar
skall bli nödvändig under innevarande eller nästa budgetår.

Utöver den förmån för SAS och ABA, som detta lån innebär, har jag ansett
skäligt, att ABA under en tidsperiod erhåller befrielse från viss del av
markhyran för sina anläggningar på flygplatsen vid Halmsjön.

ABA:s markbehov uppgår i första hand till högst 175 000 kvm för de tidigare
nämnda hangarerna med tillsynsverkstäder. Härav utgör högst 110 000

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

13

kvm mark för hangarplattformar. I princip skall hyran för upplåtelser av
detta slag fastställas efter kommersiella grunder i avtal mellan luftfartsstyrelsen
och AB A. Det har i detta hänseende förutsatts, att avgälden vid
Halmsjön skall beräknas efter ett råmarkspris av en krona per kvadratmeter
och år, ökat med statens exploateringskostnader för tomten innefattande
tillfartsvägar och ledningar för vatten, avlopp och elkraft framdragna
till tomtgränsen, hangarplattformar samt övriga anläggningar, som
må komma att utföras av staten; därtill kommer årligt underhåll in. in.,
i den män detta kommer att handhas av staten. Under en tid av 20 år räknat
från och med 1960 bör ABA få åtnjuta befrielse från den del av avgälden,
som belöper på markpris, tillfartsvägar och framdragning av led -

ningar.

Om ABA före 1960 bestämmer sig för att uppföra förutnämnda reamotoroch
apparatverkstäder på Halmsjön, förutsättes, alt ytterligare erforderligt
markområde, högst 105 000 kvm, må disponeras mot avgäld beräknad enligt
enahanda grunder och med motsvarande befrielse.

Upplåtelsetiden för ABA:s markområde vid Halmsjön är avsedd att fastställas
till 60 år. För avgäldsregleringen bör gälla en första tidsperiod av
40 år räknat från 1960 och därefter tidsperioder om 20 år.

Ett allmänt uttalande om att staten i görligaste män skall underlätta för
ABA att med tomträtt erhålla erforderliga markområden för verkstäder och
hangarer in. m. vid Halmsjöns och Bromma flygplatser, har tagits in i den
preliminära överenskommelsen. Beträffande Bromma gäller enligt det mellan
staten och Stockholms stad år 1946 upprättade avtalet, att avgäld och
villkor i övrigt skall bestämmas i samförstånd mellan kronan och staden.

Ytterligare ett par uttalanden av mer allmän natur har ingått i den pre -

liminära uppgörelsen.

Sålunda har det förutsatts att hinder på grund av tillståndsregleringen
icke skall möta att bedriva erforderliga byggnadsarbeten på flygplatserna
vid Halmsjön och Bromma samt arbetena på ABA:s anläggningar ävensom
på motorvägen i avsedd takt. Staten skall underlätta anskaffandet av erforderlig
arbetskraft.

Vidare har givits uttryck för att staten i görligaste mån skall underlätta
tillkomsten av erforderliga bostäder, skolor och sociala anordningar i syfte
att den vid Halmsjön sysselsatta personalen skall kunna beredas bosättningsmöj
ligheter i flygplatsens närhet.

Beträffande dessa bosättningsmöj ligheter har under tidigare skeden av
storflygplatsfrågans handläggning väckts tanken på en särskild samhällsbildning
vid Rosersberg. Valet av denna lokalisering byggde på vissa förutsättningar
i fråga om bansystem, flygvägar och bullerstörningar, som icke
längre torde vara aktuella. I stället förefaller nu ett läge i anslutning till
Märsta stationssamhälle vara den lämpligaste platsen för en vidare samhällsbildning.
Frågan är föremål för närmare undersökning inom region planekontoret.

. .... , ....

Av representanter för Märsta kommun har jag inhamtat, att t oi utsattningarna
för att snabbt komma i gång med eu utbyggnad av samhället kan
bedömas som goda. Kommunen äger en del för exploatering lämpliga markområden,
och bcbyggelseplaner finns i viss utsträckning redan fastställda
eller under utarbetande. Även möjligheterna alt snabbt ordna vattentorsorjning
och avlopp för en väsentligt utökad befolkning inom kommunen toiefaller
ligga gynnsamt till. Kommunen har dessutom visat ett positivt intresse
all göra aktiva insatser för att bereda avsevärt ökade bosätlningsinöiligheter
och därtill ansluten samhällelig service inom området. Avsikten
är att ett särskilt organ med representanter från kommunen, region -

14

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

planekontoret, luftfartsstyrelsen och SAS skall bildas för att underlätta samordningen
av de med denna utbyggnad förbundna frågorna.

Jag skall nu i korthet beröra ett problem, som ligger vid sidan av uppgörelsen
med SAS och ABA.

Infanteriskjutskolan vid Rosersberg ligger inom ett område, som torde
komma att beröras av flygverksamheten vid Halmsjön. Möjligheterna att
bedriva övnings- och stridsskjutningar inom området kan komma att så
väsentligt minska, att en förflyttning av verksamheten till annan plats kan
bli nödvändig. Huruvida detta oundgängligen behöver ske, är dock icke
slutligt utrett, utan beror bl. a. på hur den definitiva sträckningen av flygvägarna
i flygplatsens närhet kommer att bli. Jag förutsätter alt detta
problem tas upp till närmare undersökning av luftfartsstyrelsen i samråd
med berörda militära myndigheter.

Kostnaderna för en ny anläggning för att ersätta infanteriskjutskolan har
tidigare exklusive markförvärv uppskattats till ca 20 milj. kr., vilken summa
dock innesluter en väsentlig standardhöjning. Man torde få räkna med,
att den tekniska utvecklingen förr eller senare oavsett flygplatsen skulle ha
nödvändiggjort skjutskolans flyttning av bl. a. utrymmesskäl, varför den
investering för skolan, som kan bli följden av ett beslut i storflygplatsfrågan,
kan betraktas som ett tidigareläggande av en i och för sig nödvändig
utgift.

Utgifterna för statens investeringar på själva flygplatsen synes lämpligen
böra bestridas från ett särskilt investeringsanslag å kapitalbudgeten under
luftfartsfonden. Anslaget torde kunna rubriceras Utbyggnad av storflygplats
in. m. På förut anförda skäl förutsätter jag, att från anslaget skall få
bestridas jämväl kostnader för eventuell upprustning m. m. av lokalutrymmena
vid Bromma flygplats om motsvarande begränsningar kan göras i
fråga om utrymmena på storflygplatsen.

Vid bifall till vad jag i det föregående anfört rörande omfattningen av
arbetena och tidsschemat därför, kan medelsbehovet för innevarande och
nästa budgetår beräknas till inalles 45 milj. kr. Därav torde ett belopp av
20 milj. kr. böra anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår.

Luftfartsstyrelsen har förutsatt, att i sinom tid viss avräkning mot automobilskattemedel
skall få ske av sådana i flygplatskostnaderna ingående
utgifter för väganläggningar, som senare ändå skulle ha tillkommit. Denna
fråga torde få tas upp till prövning, sedan konkreta förslag inkommit från
styrelsen.

Slutligen vill jag tillfoga några ord om organisationen av anläggningsarbetena.
Ledningen av de hittillsvarande arbetena på flygplatsen vid Halmsjön
utövades t. o. in. budgetåret 1952/53 av en särskild byggnadsorganisation,
den s. k. byggnadsdelegationen för storflygplatsen. Något motsvarande
specialorgan anser jag icke böra tillskapas för de fortsatta arbetena, utan
luftfartsstyrelsen bör enligt min mening ha ansvaret för dessa. Därvid bör
på lämpligt sätt styrelsen förses med kvalificerad expertis från olika områden
av byggnadstekniken, exempelvis genom inrättande av ett särskilt
beredningsorgan inom styrelsen för frågor, som rör storflygplatsen. Detta
spörsmål torde jag vid ett senare tillfälle få anmäla för Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ohlon (1:559.) och den andra inom andra kammaren av herr Widén
(II: 706), i vilka hemställts, att riksdagen måtte dels avslå den i propositio -

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

15

nen begärda fullmakten om en fortsatt utbyggnad av storflygplatsen vid
Halmsjön och det äskade investeringsanslaget om 20 milj. kr. till utbyggnad
av storflygplatsen in. m. och dels i princip besluta om utbyggnad av
Bromma flygfält samt i övrigt, för ytterligare utredning, uppskjuta frågans
behandling till vårsessionen 1958;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Aastrup m. fl. (I: 563) och den andra inom andra kammaren av herr
Löfgren m. fl. (11:711), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att
utbygga Bromma flygplats för 35 milj. kr. enligt av luftfartsstyrelsen kostnadsberäknat
förslag, innebärande bl. a. färdigställande av flygplatsens huvudbana
till 2 500 in längd senast till 1960, att bemyndiga Kungl. Maj:t att
— utan villkor i frågan om storflygplatsens slutliga förläggning — bevilja
ABA lån inom ramen av 65 milj. kr., på villkor motsvarande dem som anges
i det preliminära avtalet mellan ABA och chefen för kommunikationsdepartementet,
att låta till vårriksdagen 1958 bero med beslut i anledning av
förevarande proposition samt att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
skyndsam utredning till 1958 års vårriksdag om möjligheterna att utbygga
och disponera Barkarby för civil flygtrafik i den omfattning, som i motionerna
förutsättes;

dels ock en inom första kammaren av herr Nils Elowsson väckt motion
(I: 557), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta avslå förevarande proposition
samt i skrivelse till Kungl. Maj :ts hemställa om ny utredning av
frågan om anläggande av en storflygplats för vårt land, med beaktande av
de i motionen berörda jämte andra på frågan inverkande spörsmål.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna I: 559, II: 711 och I: 557.

Utskottet

Den utveckling av flygtekniken som ägde rum under det andra världskriget
medförde efter fredsslutet högt spända förväntningar på en kraftig
expansion av civilflyget. Till en början infriades också dessa förväntningar,
särskilt beträffande den interkontinentala trafiken. Även Sverige tillvann
sig en framträdande plats inom internationell luftfart. Med hänsyn härtill
och då man antog, alt vårt land på grund av ytterligare framsteg inom
flygtekniken skulle komma att bli av särskild betydelse som transitoland
för den interkontinentala lufttrafiken, fattade Kungl. Maj:t och riksdagen
år 1946 på grundval av förslag i ämnet från 1944 års flygplatsulredning
och luftfartsstyrelsen beslut om anläggning av en storflygplats vid
Halmsjön. Till detta beslut bidrog också de begränsade utvecklingsmöjligheterna
på Bromma flygplats. Den antydda utvecklingstendensen bröts emellertid
och i stället uppstod en nästan krisartad situation för flygbolagen vid
slutet av 1940-talet. Frågan om alt färdigställa ett storflygfält ställdes därför
på framtiden. De vid hahnsjöfältet påbörjade arbetena fullföljdes endast

16

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

i begränsad oinfattning, och den där byggda banan torde av säkerhetsskäl
svårligen kunna användas för sitt ursprungliga ändamål utan större ombyggnader.
Även utredningsarbetet fick på det hela taget avstanna.

Såsom departementschefen framhållit i propositionen har 1940-talets optimistiska
prognoser nu börjat bli en realitet. Härtill kommer också den senaste
flygtekniska utvecklingen, som innebär att fr. o. in. 1960-talet reaktionsdrift
kommer att utnyttjas i större skala inom den civila luftfarten
världen över. SAS har sålunda för sin del beställt reaktionsdrivna flygplan
av typen Douglas DC-8 för leverans i början av år 1960. Denna flygplanstyp
kommer, enligt vad som upplyses i propositionen, att få en maximal startvikt
av 125—135 ton och en marschhastighet av upp till 940 kilometer i timmen.
Vid full startvikt skulle dessa flygplan kräva en startbanelängd av 3 000—
3 300 meter.

Mot den här skisserade bakgrunden upptar departementschefen i propositionen
först till behandling frågan om behovet av en storflygplats. Härutinnan
erinras om att Bromma flygplats redan år 1946 icke ansågs kunna iordningställas
till att motsvara kraven på en modern flygplats med tillräcklig
kapacitet. Senare utredningar har enligt departementschefen bekräftat riktigheten
av denna bedömning. Även en provisorisk utbyggnad av flygplatsen,
så att den under en övergångstid skulle kunna ta emot all trafik på Stockholm,
inberäknat reaplan av typ DC-8, har berörts. En sådan lösning av storflygplatsfrågan
avböjes i propositionen av följande skäl.

Kostnaderna skulle bli avsevärda, ca 35 milj. kr. för förlängning av nuvarande
huvudbanan, 12—15,5 milj. kr. för anordnande av ytterligare en bana
vid Barkarby flygfält, vilken bana skulle bli nödvändig av trafiktekniska skäl,
om brommafältet skulle ombesörja all civil lufttrafik på Stockholm, samt
slutligen 6 å 10 milj. kr. för ersättningsmark för stridsskjutningsområden på
järvafältet, vilka skulle förloras genom den nya banan på barkarbyfältet. Vid
en utbyggnad av Bromma flygfält enligt bär antydda riktlinjer skulle emellertid
dess kapacitet ur trafikledningssynpunkt blott räcka till omkring år
1970. Även bullersynpunkterna anses tala emot ett uppskov med avlastningen
från flygfältet.

Av samma skäl avvisas andra provisoriska lösningar bl. a. att använda
flygplatserna vid Barkarby eller Tullinge också för civil luftfart, främst för
DC-8. Departementschefen har i stället förordat en utbyggnad av en storflygplats
i det dubbla syftet att avlasta Bromma flygplats från väntad trafikökning
och bereda möjlighet för tunga reaplan att trafikera vårt land i början
av år 1960.

Vad angår lägesvalet för storflygplatsen har departementschefen stannat
för en fortsatt utbyggnad av halmsjöfältet. Tidigare väckta förslag om förläggning
av flygplatsen till Jordbro eller Skå-Edeby har han icke ansett sig
kunna biträda. Jordbroalternativet avstyrkes av militära skäl. Alternativet
Skå-Edeby underkännes på grund av de tekniska och ekonomiska risker som
anses förbundna med företaget. Kostnaderna för utbyggnaden av flygplatsen
vid Halmsjön har angivits till i runt tal 153 milj. kr. Detta belopp innefat -

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

17

tar anläggningskostnader för en helt ny huvudbana på 3 300 m. i utförande
av högsta klass samt ombyggnad av nuvarande öst-västbanan. Utgifterna för
vägförbindelser — fyrfilig motorväg med planskilda korsningar på sträckan
Ulriksdal—Norrsunda av riksväg 13 och anslutningsväg till flygplatsen —
har uppskattats till ca 30 milj. kr. utöver det belopp som innefattas i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens flerårsplaner för de närmaste fem åren. Den
direkta merkostnaden för vägen med anledning av flygplatsen skulle emellertid
endast bli 6 milj. kr. Denna kostnad har till största delen inräknats i
kostnaden för själva flygplatsen. Enighet har uppnåtts mellan departementschefen
samt AB A och SAS om följande riktlinjer för genomförande av storflygplatsproj
ektet.

Bromma flygplats skall tills vidare bibehållas. Ett första utbyggnadsskede
av storflygplatsen skall vara färdigt till början av år 1960. Flygplatsen skall
vara helt färdigställd senast år 1963. Trafiken skall successivt flyttas över
till storflygplatsen så att trafiken på Bromma flygplats hålles nere vid en
tolerabel nivå. Arbetena på en förbättring av vägförbindelserna till Halmsjön
skola forceras. AB A skall beviljas ett statligt lån om 65 milj. kr. till underlättande
av finansieringen av vissa hangar- och verkstadsanläggningar i Sverige.
För lånet förutsättes en ränte- och amorteringsfri tid av sju år. ABA
förutsättes vidare erhålla viss befrielse från ersättning för upplåtelse av statens
mark på flygplatsen vid Halmsjön.

Även frågan i vad mån flygtrafiken på Halmsjön kan komma att störa
verksamheten vid infanteriskjutskolan vid Rosersberg har något berörts i
propositionen. Departementschefen förutsätter, att problemet skall behandlas
av luftfartsstyrclsen i samråd med berörda militära myndigheter. Enligt
departementschefens uppfattning skulle sannolikt den tekniska utvecklingen
förr eller senare, oavsett flygplatsen, nödvändiggjort skolans flyttning
bl. a. av utrymmesskäl.

Slutligen äskas för byggnadsarbeten på flygplatsen 20 milj. kr. å tilläggsstat
för innevarande budgetår.

Mot departementschefens förslag ha motionsledes vissa erinringar framförts.
I motionen I: 557 har gjorts gällande, att något trängande behov av
en storflygplats icke skulle föreligga just nu. Sålunda framhålles att större
reaplan skulle kunna landa på Kastrups flygfält vid Köpenhamn, varigenom
den långtgående trafiken ändå skulle kunna nå Norden. Med hänsyn härtill
och då motionären ansett, att frågan om belägenheten av en framtida storflygplats
bör ses i ett vidare perspektiv än hittills, förordas att storflygplatsfrågan
med beaktande av i motionen framförda synpunkter utredes på nytt.
Härvid skulle bl. a. prövas möjligheterna att förlägga storflygplatsen till annan
plats i landet än till stockholmsområdet.

I motionerna I: 559 och II: 706 påtalas det stora avståndet mellan Stockholm
och Halmsjön. I anslutning härtill ha motionärerna uttalat, att ett accepterande
av Halmsjön som storflygfält sannolikt skulle innebära en felinvestering
av stora mått. I motionen framhålles därefter — under erinran om
att beslut föreligger om eu utbyggnad av Kastrups flygfält vid Köpenhamn

Uiliany till riksdagens protokoll 1957. ti samt. Nr 183

18

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

_ att behoven på förevarande område för vårt land skulle kunna tillgodoses
genom en utbyggnad av Bromma flygfält och genom att använda kastrupfältet
för det största flyget. Motionärerna säga sig vidare vara väl medvetna
om att det i framtiden kan behövas ytterligare eu storflygplats i Norden utöver
Kastrup. Frågan om förläggningen av denna flygplats bör enligt motionärernas
mening ytterligare utredas.

Även i motionerna 1:563 och II: 711 avvisas en förläggning av storflygplatsen
till Halmsjön med hänsyn till de olägenheter som anses vara förbundna
med avståndet mellan Stockholm och flygfältet. Motionärerna synas
i stället syfta till en totallösning av storflygplatsfrågan genom en kombination
av Bromma och Barkarby flygplatser. Bromma skulle därvid utbyggas
till år 1960 i enlighet med luftfartsstyrelsens tidigare omnämnda utredning.
Barkarby skulle fylla uppgiften som storflygplats i den meningen, att den
skulle byggas ut med en bana om 3 300 in. Eu sådan lösning skulle enligt
motionärernas mening ställa sig billigare ur anläggningssynpunkt än en flygplats
vid Halm sjön och även i övrigt genom Barkarbys närbelägenhet till
Stockholm medföra väsentliga fördelar. Motionärerna anse, att förutsättningar
skulle föreligga för att omedelbart besluta om en utbyggnad av Bromma.
I fråga om Barkarby anse de däremot, att ett beslut om utbyggnad för
civil trafik måste föregås av ytterligare undersökningar. De förutsätta dock,
att resultatet av dessa undersökningar skulle, kunna underställas 1958 års
vårriksdag.

Vad först angår behovet för vårt land av en storflygplats har utskottet redan
erinrat om att såväl 1944 års flygplatsutredning som Kungl. Maj :t och
riksdagen med ledning av 1940-talets prognoser angående civilflygets utveckling
ansåg en sådan flygplats nödvändig inom en nära framtid. Härvid
fann man det naturligt, att trafiken på en eventuell storflygplats skulle
anknytas till huvudstaden och att flygfältet sålunda borde förläggas till
Stockholms närhet. Såsom tidigare nämnts förverkligades icke trafikprognoserna.
Med hänsyn till trafikflygets utveckling under senare år och med
beaktande av förestående övergång till readrift inom den civila luftfarten
har luf tf artsstyrelsen och SAS ansett behov föreligga år 1960 av ett flygfält
inom stockholmsområdet dimensionerat för reaplan för interkontinental
luftfart. Beträffande SAS ställningstagande vill utskottet också framhålla,
att enighet råder inom företaget om att en central verkstad för översyn av
reamotorer samt av instrument och apparatur skall anordnas i Sverige. Dessutom
skall tillsynen av planen ske här. Utskottet delar helt uppfattningen
om behovet av ett flygfält av här angivet slag och om lokaliseringen av detsamma
till Stockholms närhet. Härav följer, att utskottet icke kan instämma
i den mening som kommit till uttryck i motionen I: 557.

Beträffande det i motionerna I: 563 och II: 711 åsyftade förslaget att söka
en lösning av storflygplatsfrågan genom en kombination av Bromma och
Barkarby flygplatser vill utskottet anföra följande.

Förslaget synes innebära, alt Bromma flygplats skulle komma att trafikeras
av tunga reaplan under åtminstone tre ar framat från år 1960, vilket så -

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

19

väl luf tf artsstyrelsen som 1956 års flygbuller utredning motsatt sig. Mot motionärernas
antagande, att reaplanen skulle komma att vara försedda med
effektivare anordningar för ljuddämpning än vad Kungl. Maj :t utgått från
i propositionen, kan anföras, att flygplansfabrikanterna icke kunnat lämna
några garantier för en sådan bullerdämpning. På längre sikt skulle motionärernas
förslag för brommafältet innebära icke den avlastning av väntad trafikökning
som befunnits önskvärd utan i stället en ökning av flygfrekvensen
där med starkt inslag av reaplan.

Vad angår en eventuell utbyggnad av Barkarby flygfält till civil storflygplats,
vill utskottet framhålla, alt denna tanke icke är ny. Såväl storflvgplatsberedningen
som flygplatskommittén har på grundval av utlåtande från luftfartsstyrelsen
men också efter egna undersökningar avvisat denna möjlighet.
Därvid ha i första hand det bristande utrymmet samt bullerstörningarna
för den omgivande bebyggelsen varit utslagsgivande. Enligt vad utskottet erfarit
skulle det i och för sig vara möjligt att på Barkarby flygfält bygga ut
en ny huvudbana om 5 500 in. Grundundersökningar i tillräcklig omfattning
ha dock endast gjorts för en bana om 2 000 a 2 500 in. Någon parallellbana
till huvudbanan skulle däremot icke kunna byggas. Enligt vad utskottet inhämtat
är det vidare tveksamt om man inom området skulle kunna iordningställa
eu tvärbana, som skulle uppfylla de internationella standardkraven.
Icke heller på Bromma lärer man kunna åstadkomma en huvudbana eller
tvärbana av fullt godtagbar standard. Lösningen av Stockholms flygplatsfråga
på sätt motionärerna tänkt sig skulle då komma att baseras på två flygplatser,
av vilka ingendera ur flygsäkerhets- och regularitetssynpunkler
skulle kunna sägas motsvara internationella normer.

Utskottet anser, att det är vanskligt att uttala sig om trafikkapaciteten i
kombinationen Bromma—Barkarby. Enligt utskottets mening torde emellertid
helt allmänt kunna sägas, att detta alternativ skulle giva avsevärt lägre
kapacitet än propositionens förslag. Vidare finner utskottet det uppenbart,
att möjligheterna att till Barkarby förlägga civil lufttrafik begränsas, i den
män även militär flygverksamhet skall försiggå på flygplatsen. På sikt
måste motionärernas förslag komma alt medföra eu bortflyttning av den militära
flygverksamheten från flygplatsen.

Vad angår förslagets inverkan på samhällsplaneringen in. in. anser sig utskottet
här böra erinra om de starka önskemål som på senare tid framkommit
om tillgång till centralt belägen mark för sainhällsbebyggelse. Därest
motionärernas förslag genomföres, skulle två ur bebyggelsesynpunkt väl belägna
områden — Bromma och Järvafältel - lör all framtid reseiveias t Öl
flygverksamhet och således icke kunna friläggas för bostadsbebyggelse. Utskottet
vill bär framhålla vanskligheten av ett sådant ställningstagande, vars
konsekvenser i dagens läge icke kunna överblickas. Utskottet vill också tilllägga,
att kombinationen Bromma— Barkarby under alla iörhallanden omedelbart
aktualiserar eu förf ly 11 ning av den militära övningsvcrksamheten på
järvafältel.

Utskollet önskar även något beröra den i motionerna gjorda jämförelsen i

20

Statsutskottets utlåtande liv 183 år 1957

fråga om anläggningskostnaden för respektive alternativ. Motionärerna ha
bl. a. utgått ifrån att halmsjöprojektet men icke motionärernas projekt skulle
belastas med tidigare investeringar i halmsjöfältet. De ha vidare utgått
ifrån att en ny bana vid Barkarby skulle erfordras av trafiktekniska skäl även
i alternativet Bromma—Halmsjön och inräknat också kostnaden för denna
bana i kalkylen för detta alternativ. Det synes utskottet uppenbart, att de
kostnader som redan nedlagts på halmsjöfältet vid en jämförelse antingen
bör belasta bada alternativen eller helt utelämnas. Beträffande kostnaderna
för en ny bana på Barkarby vill utskottet betona, att det i propositionen förutsatts,
att trafikutvecklingen på Bromma och Barkarby flygplatser under
inga förhållanden skall tillåtas öka i sådan omfattning, att av detta skäl behovet
av en ny barkarbybana aktualiseras. Enligt utskottets mening synes
man vid en kostnadsjämförelse för Halmsjöns del böra utgå ifrån de i propositionen
angivna anläggningskostnaderna, 153 milj. kr. Beträffande Barkarby
finnes icke något säkert underlag för en kostnadsberäkning. Enligt till
utskottet från luftfartsstyrelsen under band lämnade uppgifter bör kostnaderna
upptagas till lägst omkring 160 milj. kr., varjämte tillkommer för
Bromma flygplats minst 35 milj. kr. Eu jämförelse mellan de direkta anläggningskostnaderna
visar således, att dessa kostnader skulle bli lägre i halmsjöfallet.
Här kan visserligen tillkomma kostnader för en förflyttning av infanteriskjutskolan
vid Rosersberg. Mot denna kostnad bör emellertid ställas
de utgifter som en förflyttning av den militära verksamheten på järvafältet
skulle dra med sig vid kombinationen Bromma—Barkarby — utgifter vilkas
storlek i dag icke kan överblickas.

Mot bakgrunden av det anförda anser utskottet sannolikt, att resultatet
av den utredning som motionärerna hemställt om icke skulle föra fram till
den i motionerna åsyftade lösningen av storflygplatsfrågan. Då dessutom en
sådan utredning med hänsyn till det omfattande problemkomplex som skulle
rullas upp i sammanhanget måste bli tidskrävande, skulle lösningen av
storflygplatsfrågan härigenom ytterligare försenas. Eftersom kapacitetsutny
tf jandet på Bromma flygplats närmar sig ett kritiskt skede under de närmaste
åren och dessutom, såsom framgår av det tidigare anförda, de plan
av typ DC-8 som SAS beställt kommer att levereras i början av år 1960,
skulle eu sådan försening få mycket allvarliga följder för Skandinaviens
position inom internationell luftfart. I detta sammanhang anser sig utskottet
böra upplysa om att icke heller den av motionärerna åsyftade utbyggnaden
av Bromma flygplats skulle kunna genomföras utan ytterligare ingående
undersökningar. Utskottet anser sig sålunda icke kunna biträda de i
motionerna I: 563 och II: 711 framställda yrkandena om att riksdagen måtte
besluta om omedelbar utbyggnad av Bromma flygplats och, i avbidan på
ytterligare utredning av motionärernas förslag, låta till vårriksdagen bero
med beslut i anledning av propositionen. Av det sagda följer även, att utskottet
icke heller kan tillstyrka bifall till motionerna 1: 559 och II: 706.

Vid en sammanvägning av olika synpunkter i storflygplatsfrågan anser
utskottet det vara av särskild betydelse att avgörande nu träffas, så att stor -

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

21

flygfältet kan tagas i bruk i början av år 1960. Under föreliggande omständigheter
finner utskottet därför, att det i propositionen innefattade förslaget är
den enda realistiska lösningen. Utskottet är väl medvetet om att detta förslag
ur luftfartssynpunkt är behäftat med nackdelar i jämförelse med vissa andra
projekt, som varit föremål för diskussion. En del av dessa olägenheter
mildras emellertid genom anordnande av den föreslagna motorvägen samt
genom den förutsatta tillkomsten av en modern samhällsbildning i flygplatsens
närhet. I detta sammanhang vill utskottet beklaga, att utredningarna
angående en omprövning av frågan om lägesvalet ej tidigare förts fram till
ett avgörande skede.

Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för genomförande av storflygplatsprojektet
m. m., varom överenskommelse träffats mellan departementschefen
samt ABA och SAS samt tillstyrker den i propositionen äskade medelsanvisningen
för innevarande budgetår. Ej heller i övrigt har Kungl. Maj:ts
förslag givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att motionerna I: 559 och II: 706 samt I: 563 och II: 711,
i vad de avse uppskov till 1958 års riksdag med behandlingen
av förevarande proposition, icke må av riksdagen bifallas;

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 559 och II: 706, 1: 563 och
II: 711 samt I: 557, samtliga motioner såvitt nu är i fråga.

a) besluta om en fortsatt utbyggnad av storflygplatsen vid
Halmsjön i enlighet med de riktlinjer för vilka redogjorts i
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 25
oktober 1957,

b) medgiva att Kungl. Maj:t må bevilja Aktiebolaget Aerotransport
ett lån ur luftfartslånefonden om 65 milj. kr. under
de förutsättningar och på de villkor som i statsrådsprotokollet
angivits,

c) till Utbyggnad av storflygplats in. in. å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1957/58 under luftfartsfonden anvisa
ett investeringsanslag av 20 milj. kr.;

III. att motionerna 1:563 och II: 711, i vad de avse skrivelse
till Kungl. Maj:t, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

IV. att motionen I: 557, i vad den avser skrivelse till Kungl.
Maj:t, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 december 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

22

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström, Boman,
Hesselbom, Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Thun, Erik Svedberg,
Rikard Svensson, Söderberg, Nils Theodor Larsson, Mårtensson och
Domö; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Petterson i Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar
Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herr
Andreasson, fru Wallin, herrar Heckscher, Helén och Svensson i Stenkyrka.

Reservationer

1) av herr Ohlon, fröken Elmén, herrar Widén, Helén och Svensson i
Stenkyrka, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke, som på s. 18 börjar med »Beträffande
det», t. o. in. det stycke, som på s. 21 slutar med »till erinran»,
bort ha följande lydelse:

»Beträffande det i propositionen framlagda förslaget vill utskottet erinra
om de betydande nackdelar för den resande allmänheten som följer av halmsjöfältets
avlägsna belägenhet. En sådan förläggning av flygplatsen måste
framstå som en nödfallsåtgärd och har avvisats vid upprepade tillfällen av
närmast berörda parter och sakkunniga.

Den i propositionen förutsatta dirigeringen av trafikutvecklingen på Bromma
flygplats synes angelägen att undvika. Vid en normal utveckling av inrikesflyget
och den internordiska trafiken medför propositionens förslag att
denna lokala trafik i mycket stor utsträckning måste inriktas på halmsjöfältet,
vilket måste anses vara till allvarligt men för denna trafik.

Då reaplan av typen Caravelle införes i inrikestrafiken, vilket enligt tillgängliga
uppgifter blir fallet tidigast 1959, torde elementära flygsäkerhetskrav
påfordra att Barkarby utbyggs med en tvärbana för militäl flygets del,
vilket påvisats i luftfartsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj :t den 31 augusti
1957.

För att den i propositionen föreslagna samtrafiken på Bromma och Halmsjön
skall kunna fungera på avsett sätt måste sålunda en omprövning inom
en nära framtid ske av barkarbyfältets planering och användning. Som förut
framhållits har propositionen avböjt en provisorisk utbyggnad av Bromma
just för att undvika dessa konsekvenser. Det synes utskottet angeläget framhålla,
att dessa frågor som icke längre tid kunna uppskjutas bliva vederbörligen
utredda och lösta redan i samband med ett ställningstagande till frågan
om utbyggnad av en storflygplats i Stockholms närhet.

Utskottet ansluter sig helt till de mycket starka betänkligheter som framförts
i motionerna I: 563 och II: 711, inte minst med hänsyn till det långa

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

23

avståndet från stadens centrum och de därmed förbundna totala investeringskostnader,
i vilka, förutom kostnader för själva flygfältets byggande,
måste inräknas även kostnader för nybebyggelse till ej redovisade belopp, för
landsvägsförbindelse, för lån till ABA och för förflyttning av skjutskolan i
Rosersberg. Av ytterligare här ej anförda kostnader vill utskottet särskilt
framhålla de extra utgifter som på grund av den långa färdvägen till och
från Stockholm och mellan de båda flygplatserna Bromma och Halmsjön
drabba trafikanterna.

På anförda skäl är utskottet icke berett att nu tillstyrka bitall till Kungl.
Maj:ts förslag.

Beträffande det i motionerna I: 563 och II: 711 åsyftade förslaget att söka
en lösning av storflygplatsfrågan genom en kombination av Bromma och
Barkarby flygplatser vill utskottet anföra följande.

Förslaget innebär att Bromma skulle komma att trafikeras av tunga reaplan
under åtminstone tre år framåt från 1960. Efter vad utskottet inhämtat
har luf tf artsstyrelsens och flygbullerutredningens erinringar mot detta
förslag ur bullersynpunkt grundats på antagandet att reaplanet DC-8 skulle
landa på Bromma med full startvikt, 116 ton. Då avsikten emellertid lär
vara att starta med en vikt av endast 90 ton, blir bullerstörningarna så avsevärt
mycket mindre, att det synes utskottet försvarligt att under en övergångsperiod
medge trafik med flygplan av nämnda typ på Bromma.

Enligt vad utskottet erfarit är det möjligt att på Barkarby bygga ut en
ny huvudbana om 3 300 in. Motionernas förslag att låta en på Bromma utbyggd
huvudbana utgöra kompletterande parallellbana till Barkarby förtjänar
beaktande och utskottet finner det angeläget att barkarbyfältets användbarhet
som civilt flygfält undersökes. Den militära trafikens inverkan
på flygfältets kapacitet bör klarläggas. Då det enligt motionernas förslag
endast kommer att byggas en långbana på Barkarby synas möjligheter finnas,
alt vid en ändrad användning av järvafältet utnyttja stora delar av dessa
obebyggda områden för bebyggelse. Eu prognos om dessa förhållanden torde
av flera skäl vara av behovet påkallad.

I motionerna har vissa jämförelser gjorts mellan kostnaden för en utbyggnad
för halmsjöfältet å den ena sidan och Barkarby å den andra. Motionärernas
utgångspunkt, att halmsjöalternativet bör belastas med kostnaden för
flyttning av Rosersbcrgs skjutskola och för nyförvärv av skjutskola synes
riktig. Likaså finner utskottet det realistiskt att kalkylera med den kostnadsbelastning
som följer av en utbyggd tvärbana på Barkarby för militärflygets
behov. Tillhopa med vissa förstärkningsarbeten på Bromma torde
kostnaden för halmsjöfältet höra uppskattas till (153 -j- 20 -j- 5 -j- 12 -f2
=) 192 milj. kr.

Luftfartsstyrelsen har under hand meddelat att Barkarby försiktigtvis borde
beräknas draga eu utbyggnadskostnad av 160 milj. kr. Jämte föreslagen
utbyggnad av Bromma å 35 milj. kr. skulle motionernas förslag medföra eu
kostnad av 195 milj. kr. Med hänsyn till barkarbyfältets närbelägenhet synes
den obetydliga skillnaden i kostnad enligt utskottets mening vara ctl

24 Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

mycket starkt skäl för en undersökning av barkarbyfältets användbarhet för
civil flygtrafik.

I motionerna hänvisas till att många av de frågor som aktualiseras vid en
lltbySSnacl av Barkarby redan varit föremål för vederbörande myndigheters
uppmärksamhet och att åtskilligt utredningsmaterial finnes att tillgå. Utskottet
finner därför anledning antaga att vederbörande myndigheter skola
visa sig vara i stånd att till kommande vårriksdag prestera det underlag som
kan krävas för en bedömning av det i motionerna väckta förslaget.

Skulle detta antagande ej infrias, ansluter sig utskottet till den mening
som framförts i motionerna 1:559 och II: 700. Liksom motionerna 1:563
och II: 711 utgår dessa motioner ifrån att Bromma tills vidare utbyggs för
trafik med DC-8.

Utskottet har beaktat, att den utbyggnad av Bromma som föreslås i motionerna
aktualiserar en omdisponering av den militära övningsverksamheten
på järvafältet. Utskottet erinrar därvid om att man vid en realistisk bedömning
måste räkna med att propositionens förslag inom mindre än fem
år även medför denna konsekvens, som troligen inte kan undvikas vid något
här behandlat förslag. En utbyggnad av Bromma främjar även i hög grad
flygsäkerheten och regulariteten för den trafik som i framtiden kan beräknas
trafikera Bromma. Utbyggnadsplanerna för Bromma är enligt utskottets
mening tillräckligt redovisade och kostnadsberäknade genom tidigare förslag.
Utskottet anser sig därför kunna förorda en utbyggnad av Bromma på
sätt motionärerna föreslagit.

Utskottet har sig bekant, att även andra förslag för ordnande av en storUygP^aIs
finnas, och erinrar härvid om den s. k. bergsprängningskommitténs
förslag.

I en till statsutskottet ingiven skrivelse den 28 november 1957 har bergsprängningskommittén
med hänvisning till en av professor C. H. Johansson
verkställd undersökning, publicerad i Teknisk Tidskrift den 25 april 1957,
framlagt ett annat alternativ.

Professor Johansson har här dragit konsekvenserna av de epokgörande
framsteg inom sprängningstekniken som skett här i landet under de allra
senaste åren och som enligt honom skulle möjliggöra ett snabbt och billigt
genomförande av flygplatsbygge i bergterräng. Fördelarna härav synas uppenbara.
Bägge de av professor Johansson som exempel angivna platserna
Rydbo och Bockholmssundet skulle ge flygplatser med avsevärt gynnsammare
läge i förhållande till Stockholm än Halmsjön.

Från luftfartsstyrelsen har visserligen anförts betänkligheter från militär
synpunkt mot de nämnda platserna, men sådana invändningar kan alltid resas
mot platser i Stockholms närhet. Det bör dessutom påpekas att de svårigheter
som anförts daterar sig till tidigare skede av frågans behandling och
att förhållandena kan ställa sig annorlunda vid förnyad provning.

Enligt vad som uppgivits i anslutning till bergsprängningskommitténs
framställning till statsutskottet kan såväl huvud- som tvärbana i exemplet
Rydbo göras färdiga på 2 år. 2 500 m av huvudbanan, som i första utbygg -

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

25

nadsstadiet erfordras, kan enligt vad utskottet inhämtat från sakkunnigt håll
göras färdig redan under första hälften av år 1959 om arbetena påbörjas i
juni 1958. Härav framgår att tidsfaktorn även vid beslut vid vårriksdagen
1958 ej skulle vara något problem i bergsprängningsalternativet, eftersom det
i själva verket står mycket längre tid till förfogande.

Kostnaderna ha för rydboalternativet angetts till 173 milj. kr. Professor
Johansson uppger att det är möjligt att omdisponera banorna så att huvudbanan
kommer att falla i NNV—SSO om så av andra skäl skulle vara önskvärt
i stället för vinkelrätt mot denna riktning. En så lagd huvudbana har i
1955 års regionsplan för Stockholms bebyggelse 1990 en motsvarighet i ett
helt bostadsfritt område i banans förlängning såväl norrut som söderut.

Ett uppskjutande av ärendet till vårriksdagen 1958 behöver inte innebära
en sådan fördröjning att de nya reaplanen inte kunna sättas i trafik vid avsedd
tidpunkt. Till vårriksdagen synes också det i propositionen framställda
förslaget om lån till ABA av 65 milj. kr. böra uppskjutas.»

dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1: 559 och
II: 706 samt 1:563 och II: 711, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, besluta att uppskjuta behandlingen av förevarande
proposition till 1958 års riksdag;

II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 559 och
II: 706 samt I: 563 och II: 711, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, besluta att utbyggnad av Bromma flygfält skall
påbörjas i syfte att färdigställa flygfältets huvudbana till
2 500 in längd senast till år 1960;

III. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:563
och II: 711, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam
utredning och förslag till 1958 års vårriksdag om möjligheterna
att utbygga och disponera Barkarby för civil flygtrafik
i den omfattning, som i motionerna förutsättes;

IV. att motionen I: 557, i vad den avser skrivelse till Kungl.
Maj :t, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.»

2) av herr Gustaf Karlsson.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 183