Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

1

Nr 175

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
en reform av den territoriella pastoratsindelningen
och den församlingsprästerliga organisationen i riket
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 153 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 29 mars
1957, föreslagit riksdagen att dels godkänna av föredragande departementschefen
förordade riktlinjer och normer för genomförande av ny indelning
och tjänsteorganisation för de territoriella pastoraten i riket, dels godkänna
av departementschefen förordade grunder för inplacering av kyrkoherdeoch
komministertjänster i lönegrad, dels ock medgiva, att kostnaderna för
den av pastoratsindelningssakkunniga verkställda översynen av pastoratsindelningen
och den församlingsprästerliga organisationen må avföras på
kyrkofonden.

De förslag, som framlägges i propositionen, avser de territoriella pastoraten
i riket och syftar till en allmän pastoratsreglering samt omfördelning av
den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen. Härvid beaktas särskilt
den missgynnade ställning, som bland annat de stora landsbygdsområdena
i Övre Norrland och de större tätorterna för närvarande intar härutinnan.
För åstadkommande av den eftersträvade omfördelningen erfordras sammanläggning
av alltför små pastorat och minskning av antalet prästerliga
tjänster i vissa stift.

I propositionen föreslås vissa allmänna normer, som — med alla de
smärre, lokalt betingade avvikelser eller jämkningar, som i en angelägenhet
av före varande art alltid måste förutsättas — bör tjäna som riktlinjer för
pastoratsregleringen. Normerna utgår från förutsättningen att folkmängdstalet
i pastorat är en lämplig mätare av prästernas arbetsbörda. Pastoraten
föreslås uppdelade på tre olika grupper med olika folkmängdsserier. Den
första gruppen föreslås bestå av pastorat med mer än 90 procent av befolkningen
boende i tätort, den andra gruppen av pastorat med mellan 70
och 90 procent av befolkningen boende i tätort och den tredje gruppen av
övriga pastorat.

För en präst i ett enprästpastorat skall folkmängden i regel icke understiga
2 000.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 6 saml. Nr 175

2

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

För pastorat bör uppställas kravet, att minst en präst, om möjligt två,
där får full sysselsättning. För pastorat, tillhörande den här först angivna
pastoratsgruppen, bör antalet präster icke överstiga sex. Övriga pastorat
bör icke omfatta fler än fem präster.

Sammanlysning av gudstjänst föreslås skola kunna ifrågakomma för församling
med upp till 500 invånare och med ett avstånd från den egna
kyrkan till närmaste grannkyrka av upp till fem kilometer.

Anordningen med för flera pastorat gemensam kyrkoadjunkt föreslås
komma till ökad användning. Härjämte föreslås inrättande av komministraturer
med fyllnadstjänstgöring i annat pastorat.

Pastorat sindelningen bör i princip anknytas till den nya kommunindelningen.

Vad beträffar lönegradsinplaceringen föreslås kyrkoherdetjänsterna bli
inplacerade i samma som de förut gällande lönegraderna — Ca 33, 31, 29
och 271. Komministertjänsterna föreslås inplacerade i Ca 28 och 26. Inplaceringen
bör bestämmas med hänsyn till pastorats folkmängd och areal. Inrättande
av särskilt tjänstgöringsområde bör icke inverka på inplacering i
lönegrad.

Pastoratsindelningsreformen föreslås genomförd samtidigt i hela riket
och tidigast den 1 januari 1961.

En indelning och prästerlig organisation enligt ett inom ecklesiastikdepartementet
uppgjort utkast beräknas innebära en årlig ökning av lönekostnaderna
för församlingsprästerna i riket med omkring 15 000 kronor. Härtill
kommer vissa merkostnader under en övergångsperiod. I samband med
pastoratsregleringen uppkommer härjämte vissa kostnader av engångsnatur.

I propositionen framlägges dessutom vissa förslag rörande övergångsanordningar
i samband med indelningsreformens genomförande, såsom allmän
vakantsättning, förflyttning, förtidspensionering och överförande till
övergångsbefattning.

Propositionen

I statsrådsprotokollet redovisas de olika frågorna under följande huvudavdelningar
och underavsnitt:

I. Inledning (s. 3—5)

II. Huvudgrunderna för reformen (s. 6—31)

Allmänna synpunkter (s. 6—7)

Befolkningsomflyttningen (s. 8—10)

Prästernas arbetsuppgifter, arbetsdistrikt för pastoralvård, antal församlingar
i pastorat (s. 10—12)

Förhållandet till kommunindelningen (s. 12—14)

1 Enligt före 1/7 1957 gällande beteckning.

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

3

Gudstjänstturordning, sammanlysning av gudstjänst (s. 14—20)

En- eller flerprästpastorat (s. 20—24)

Gemensamma prästtjänster (s. 24—26)

Allmänna normer för indelningen och organisationen (s. 26—31).

III. Vissa specialfrågor (s. 32—40)

Tjänstegraderingen och prästernas befordringsförhållanden (s. 32—33)
Tjänstebostad åt kyrkoadjunkt (s. 33)

Särskilt tjänstgöringsområde och prästs stationering (s. 33—35)
Centralisering av kyrkobokföringen (s. 35—36)

Särskilt kyrkobokföringsdistrikt (s. 36)

Anskaffande av bil för tjänstebruk (s. 36—37)

Lönegradsinplacering för kyrkoherdar och komministrar (s. 37—40).

IV. Indelning sreformens genomförande (s. 41—66)

Allmänna synpunkter (s. 41—43)

Samtidigt genomförande m. m. (s. 43—47)

Vakantsättning (s. 47—50)

Förflyttning (s. 50—52)

Förtidspensionering (s. 52—54)

Övergångsbefattningar (s. 55—62)

Lönegradsinplaceringens genomförande (s. 62—63)

Provindelning m. m. (s. 63—64)

Ekonomisk uppgörelse m. m. (s. 64)

Behandlingsordningen (s. 65—66).

V. Kostnadsberäkningar (s. 67—68)

Utskottet tillåter sig i nu angivna delar hänvisa till statsrådsprotokollet.

Motioner m. m.

I anledning av förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft

dels de likalydande motionerna I: 506 av herr Arrhén och II: 660 av herr
Svensson i Krokstorp m. fl., vari föreslagits, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer, att komministertjänst alltid skall placeras i lönegrad
28, då kyrkoherdetjänsten i pastoratet är placerad i lönegrad 33, samt
att de i propositionen nr 153 föreslagna lönegradsuppflyttningarna av komministrar
skall ske med verkan från den 1 juli 1958:

dels de likalydande motionerna I: 507 av herr Yngve Nilsson m.fl. och
II: 655 av herr Svenungsson m. fl., vari föreslås, att riksdagen i sitt yttrande
över propositionen ville uttala, att tätortspastorat bör delas, då de
uppnått ett invånarantal av 30 000, att antalet enprästpastorat synes
kunna ökas utöver det i propositionen förutsatta, att anslag beviljas i den
utsträckning, att största möjliga antal församlingar kan få söndaglig guds -

4

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

tjänst i sina församlingskyrkor, samt att stiftsrepresentanter bör delta i
handläggningen hos kammarkollegiet av frågor rörande genomförandet av
ifrågavarande reform;

dels de likalydande motionerna I: 508 av herr Yngve Nilsson m. fl. och
II: 654 av herr Magnusson i Tumhult m.fl, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådana regler för tjänstegradering, att prästerlig biträdestjänst
i ort utan hyresmarknad i regel inrättas som komministertjänst;

dels de likalydande motionerna I: 509 av herrar Mannerskantz och Nils
Theodor Larsson samt II: 653 av herr Börjesson m.fl., vari hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 153 måtte A. besluta att
som riktlinjer och normer för reform av den territoriella pastoratsindelningen
och den församlingsprästerliga organisationen i riket må gälla, att
minimitalet i fråga om folkmängd och areal för bildande av landsbygdspastorat
må fastställas till 1 800 personer respektive 1,7 kvmil samt att
motsvarande jämkningar nedåt må vidtagas för övriga beräkningar av
invånare och areal, att ett ökat antal enprästpastorat må medgivas i enlighet
med vad i motionerna förordats, att erforderliga medel må disponeras
för gudstjänster enligt vad i motionerna förordats i kyrkor, som genom nyindelningen
och nyorganisationen skulle bliva utan söndaglig gudstjänst, att
församlingarnas önskemål beträffande centralisering av pastorsexpedition
och prästernas stationeringsort må tillerkännas avgörande inflytande, att
reformen må träda i kraft den 1 juni eller eventuellt den 1 juli, tidigast år
1961, samt att det i propositionen angivna antalet fasta prästtjänster,
2 541, må utgöra ett minimum för riket utom Stockholms stad; B. hemställa
hos Kungl. Maj:t om att församlingarna för varje stift må erhålla tvenne
representanter, en präst och en lekman, att som adjungerade ledamöter i
kammarkollegiet deltaga i dess handläggning av förslag för respektive stift
och att berörda församlingar och pastorat må äga rätt att inkomma med
yttranden till kammarkollegiet med anledning av vederbörande domkapitels
förslag; samt C. medgiva att kostnaderna för nämnda stiftsrepresentanter
må bestridas av kyrkofondsmedel;

dels de likalydande motionerna I: 519 av herr Theodor Johansson och
fru Svenson samt II: 662 av herrar Pettersson i Dahl och Staxäng, vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 153 måtte
beakta vad i motionerna anförts, innebärande att i fråga om pastoratsindelningens
förhållande till kommunindelningen bör som norm för den
förra indelningen gälla, att de kyrkliga synpunkterna i första hand skall få
vara avgörande, att vid reformens genomförande möjligheter bör öppnas för
inrättande av så många enprästpastorat som ur praktiska sjmpunkter befinnes
erforderligt samt att minimitalet i fråga om folkmängd och areal
för bildande av landsbygdspastorat för en präst bör sänkas till 1 800 personer
respektive 1,7 kvadratmil;

dels de likalydande motionerna I: 549 av herrar Boman och Sundelin

5

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

samt II: 694 av herr Persson i Svensköp in. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 153 i vad rör
sammanlysning av gudstjänster särskilt uttala att förordnande som tjänstebiträde
må ges även åt kvinna samt att det årliga anslag som bör anvisas
ur kyrkofonden för bestridande av kostnaderna för sådana tjänstebiträden
som anlitas för begränsande av antalet gudstjänstsammanlysningar må beräknas
till 350 000 kronor;

dels motionen II: 661 av fröken Wallerius och fröken Karlsson, vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 153 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t framhålla betydelsen av en samverkan mellan av
reformarbetet berörda myndigheter och Småkyrkorörelsens centralråd vid
lösandet av de nu uppkommande, lokala indelningsfrågorna;

dels ock motionen II: 695 av herr Persson i Svensköp* vari hemställts, att
riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 153 måtte
beakta de synpunkter som i motionen anförts och uttala sig för ett införande
av flerprästpastorat i den omfattning som pastoratsindelningssakkunniga
förordat. •

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft även en vid
riksdagens början av herr Svenungsson m.fl. väckt motion (11:45), vari
hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag
till reglering av frågan om reseersättning för församlingspräst till 1958
års riksdag.

Beträffande motiveringen till de sålunda framställda förslagen får utskottet
hänvisa till motionerna 11:660, 11:655, 11:654, 11:653, 11:661,
II: 662, II: 694, II: 695 och II: 45.

I detta sammanhang må slutligen omnämnas, att till utskottet inkommit
ett antal skrifter från församlingar och pastorat m.fl. samt att representanter
för vissa pastorat och organisationer vid uppvaktning inför utskottets
vederbörande avdelning framfört sina synpunkter på den föreliggande
frågan.

Utskottet

Den förevarande propositionen avser en allmän reglering av de territoriella
pastoraten i riket och en omfördelning av den församlingsprästerliga
organisationen. Sedan i propositionen redogjorts för de förutsättningar,
varpå en sådan reform anses böra bygga, föreslås på grundval härav vissa
allmänna normer, som — med smärre, lokalt betingade avvikelser eller
jämkningar — bör tjäna som riktlinjer för reformen. Därjämte föreslås i
propositionen grunder för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster
i lönegrad. Pastoratsindelningsreformen och den nya tjiinsteorga -

6 Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

nisationen samt de nya inplaceringsreglerna föreslås skola träda i kraft
samtidigt, tidigast den 1 januari 1961.

Under huvudavdelningen II i statsrådsprotokollet, betecknad huvudgrunderna
för reformen, beröres i avsnittet allmänna synpunkter
frågan om behovet av den nu aktuella reformen. Utskottet — som
erinrar om att 1949 ars riksdag i samband med behandlingen av propositionen
(nr 204) angående nya grunder för avlöningen av präster m. m.
underströk vikten av att en rationalisering av pastoratsindelningen snarast
kom till stånd — finner i likhet med departementschefen, att de utredningar
som pastoratsindelningssakkunniga verkställt och redovisat i sitt betänkande
bekräftar nödvändigheten av en allmän översyn av den nuvarande
pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen.

Problemet med avseende å denna översyn är, framhåller departementschefen
i avsnittet om befolkningsomflyttningen, i första hand en omfördelning
av nuvarande prästtjänster — från landsbygden till de större tätorterna
samt från rikets södra och mellersta delar till de nordligare; någon
utökning av tjänsteorganisationen i dess helhet med hänsyn till folkmängdsökningen
i riket under de senaste decennierna finner han ej påkallad. Härtill
ansluter sig utskottet, som emellertid samtidigt vill framhålla, att vid
framdeles skeende folkmängdsförändringar får med ledning av de normer,
som nu ma komma att antagas, och med beaktande av erfarenheter av
reformen och utvecklingen i övrigt avgöras, vilka ändringar i organisationen
som ma finnas pakallade, varvid givetvis saväl ökning som minskning av
organisationen i dess helhet blir tänkbar.

De förutsättningar, som utgör grundvalen för de föreslagna normerna
för indelning och organisation, är antalet församlingar i pastorat, förhållandet
till kommunindelningen, gudstjänstturordningen, frågan om en- eller
flerprästpastorat samt inrättande av gemensamma prästtjänster.

Under avsnittet prästernas arbetsuppgifter, arbetsdistrikt för pastoralvård,
antal församlingar i pastorat framhåller departementschefen att antalet
församlingar i ett pastorat bör, i vad avser indelning och organisation,
tillmätas egentlig betydelse endast i fråga om gudstjänsthållningen. För
prästernas lönegradsinplacering anser han det knappast finnas skäl att
någon hänsyn tages till församlingsindelningen i ett pastorat. Mot dessa
departementschefens uttalanden har utskottet intet att erinra.

I fråga om förhållandet till kommunindelningen anser departementschefen
i likhet med pastoratsindelningssakkunniga, att pastoraten i princip
bör ha sådan anknytning till de borgerliga kommunerna, att kommun- och
pastorat sgräns ej skär varandra, men att avvikelse därifrån ibland må
kunna ske. I motionerna I: 519 och II: 662 framställes ett yrkande av innebörd,
att i denna fråga de kyrkliga synpunkterna skall i första hand få vara
avgörande. Enligt utskottets mening ligger det vid en reform av detta slag
i sakens natur, att de kyrkliga intressena skall ligga till grund för dess ge -

7

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

nomförande. Om ett upprätthållande av principen om pastoratsindelningens
anknytning till kommunindelningen i ett enskilt fall skulle bli till skada för
de kyrkliga intressena, bör därför avsteg från principen kunna göras, något
som även förutsättes i propositionen. I såväl de sakkunnigas utkast till ny
pastoratsindelning som det inom ecklesiastikdepartementet upprättade utkastet
upptages också ett antal pastorat, som bryter kommunindelningen.
Vid reformens genomförande blir det givetvis en avvägningsfråga, när i det
enskilda fallet en till kommunindelningen anpassad pastoratsbildning skall
anses bli till men för de kyrkliga intressena. Det synes emellertid utskottet,
att det i motionerna framförda önskemålet bör kunna tillgodoses inom
ramen för den i propositionen förutsatta möjligheten till undantag från
huvudregeln. Utskottet, som ansluter sig till vad departementschefen i
denna fråga uttalat, anser alltså att motionerna, i här berörd del, icke påkallar
någon riksdagens åtgärd.

I avseende å gudstjänstturordningen framhåller departementschefen, att
s. k. sammanlysning av gudstjänst i viss utsträckning fortfarande blir nödvändig
samt anser, att som riktpunkt för möjlighet till sammanlysning bör
kunna godtagas en högsta folkmängd i vederbörande församling av 500 invånare
och ett största avstånd mellan församlingskyrkorna av 5 kilometer,
därvid dock uttryckligen bör fastslås, att marginalen för tillämpningen av
dessa normer måste allt efter de lokala betingelserna kunna bli ganska vid.
Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen härutinnan anfört
och föreslagit.

Med hänsyn till de skadeverkningar å det kyrkliga livet, som kan vara
förenade med sammanlysning, föreslås i propositionen till minskande av
antalet sammanlysningar, att ett årligt belopp av 100 000 kronor anvisas
ur kyrkofonden för anlitande av predikobiträden i eljest gudstjänstlösa
kyrkor. Enligt en av 1953 års kyrkomöte verkställd beräkning skulle, därest
sådana biträden skulle uppehålla gudstjänst i alla eljest gudstjänstlösa församlingskyrkor,
den härför erforderliga ersättningen uppgå till inalles
högst 350 000 kronor. Beträffande ifrågavarande anslag ur kyrkofonden
yrkas i motionerna I: 507 och II: 655, att anslag beviljas i den utsträckning
att största möjliga antal församlingar kan få söndaglig gudstjänst i sina
församlingskyrkor, i motionerna I: 509 och IT: 653, att erforderliga medel
må disponeras för gudstjänst genom predikobiträden i kyrkor som genom
reformen skulle bli utan söndaglig gudstjänst, samt i motionerna I: 549 och
II: 694, att anslaget beräknas till 350 000 kronor. Det i propositionen föreslagna
anslaget å 100 000 kronor avser uppenbarligen icke att täcka kostnaderna
för anlitande av predikobiträden i alla de fall, där församlingskyrka
efter reformen skulle bli utan söndaglig gudstjänst, utan endast att
medel stiilles till förfogande för nedbringande av antalet sadana fall. Det
föreslagna anslaget finner utskottet kunna godtagas för närvarande, men
torde anslagets storlek böra omprövas sedan erfarenheter vunnits av i

8 Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

vilken utsträckning predikobiträden kan komma att anlitas. På grund av
det anförda bör förevarande motioner, såvitt nu är i fråga, icke föranleda
någon åtgärd.

Såsom predikobiträden för minskande av antalet eljest gudstjänstlösa
kyrkor bör enligt departementschefen kunna ifrågakonnna i församlingstjänst
anställd präst, som icke har predikoskyldighet varje sön- och helgdag
och som är villig åtaga sig uppdraget, emeritipräst, prästvigd läroverkslärare
m. fl. ävensom lekmän som erhållit sådant tillstånd, som omtalas
i 19 kap. 4 och 5 §§ kyrkolagen (venia concionandi). I motionerna I: 549
och II: 694 hemställes, att riksdagen måtte särskilt uttala, att förordnande
som tjänstebiträde må ges även åt kvinna. Utskottet vill för sin del ge
uttryck åt den uppfattningen, att sådant förordnande bör kunna ifrågakomma
under samma förutsättningar för såväl män som kvinnor, och föreslår
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet
sålunda anfört.

Beträffande frågan om en- eller flerprästpastorat förordar pastoratsindelningssakkunniga
— främst med hänsyn till möjligheterna att i ett flerprästpastorat
fördela arbetet efter prästernas individuella läggning och ålder —
i allmänhet en organisation med flera än en präst i pastoratet, särskilt i
tätorterna men även på landsbygden. Departementschefen intar i denna
fråga eu från de sakkunniga något avvikande ståndpunkt, vilken kan sammanfattas
på följande sätt. Flerprästorganisationen är i regel lämplig i
stads- och jämförliga tätortspastorat. På den egentliga landsbygden blir°en
differentiering av arbetsuppgifterna i ett pastorat ofta icke möjlig med
hänsyn till avstånd och andra förhållanden. Någon generell regel kan icke
uppställas för avgörande av vilkendera typen av pastorat som bör föredragas,
utan detta maste avgöras med hänsyn till förutsättningarna i det
enskilda fallet. Flerprästpastorat på landsbygden är den naturliga lösningen
för utjämning av arbetsbördan i två angränsande, olika stora pastorat,
under förutsättning att de lokala förhållandena medger att prästerna i
nämnvärd mån övertar arbetsuppgifter från varandra. Ett av kyrkomötet
gjort uttalande att, då frihet att välja är för handen, enprästpastorat på
landsbygden är att föredraga framför flerprästpastorat, kan enligt departementschefen
möjligen sägas innebära någon överskattning av vissa speciella
intressen. Pastorat med sjunkande folkmängd bör ej bibehållas som enprästpastorat,
savida ej folkmängden är sa stor, att den vid fortsatt minskning
likväl under överbliekbar tid kan utgöra tillräckligt underlag för en kyrkoherdetjänst
eller pastoratet kan förutsättas framdeles kunna sammanläggas
med annat pastorat utan rubbning av indelningen i övrigt. Då sammanläggning
föreslås skola ske, bör förutsättningar finnas för samarbete eller
tjänsteutbyte mellan pastoratets präster. Slutligen anför departementschefen,
att det givetvis är vanskligt att nu bedöma huru stort ytterligare
antal enprästpastorat som med hans utgångspunkter kan förutsättas, men

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

9

han räknar med en ökning i förhållande till vad de sakkunniga föreslagit
med 30, innebärande en kostnadsökning av högst omkring 50 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda anfört och föreslagit anser sig utskottet
kunna godtaga.

I motionerna I: 507 och II: 655 yrkas — under hänvisning bland annat
till kyrkomötets uttalande att i händelse av valfrihet enprästpastorat på
landsbygden är att föredraga framför flerprästpastorat — att riksdagen
skall uttala, att antalet enprästpastorat synes kunna ökas utöver det i
propositionen förutsatta. Yrkandet i motionerna synes utskottet i och för
sig ej oförenligt med vad i propositionen föreslagits, eftersom det där angivna
antalet enprästpastorat — 30 flera än vad de sakkunniga föreslagit
— endast utgör en ungefärlig uppskattning. Då emellertid motiveringen till
yrkandet innebär ett avsteg från vad departementschefen förordat, anser
sig utskottet ej kunna biträda detsamma.

Vidare yrkas i motionerna I: 509 och II: 653, att ett ökat antal enprästpastorat
må medgivas i enlighet med vad som ur kyrklig synpunkt prövas
mest lämpligt, samt i motionerna I: 519 och II: 662, att möjlighet skall
öppnas för inrättande av så många enprästpastorat som ur praktiska synpunkter
befinnes erforderligt. Uttalandet i propositionen, att avgörandet
av vilkendera typ av pastorat som bör föredragas måste ske med hänsyn
till förutsättningarna i det särskilda fallet, innebär enligt utskottets mening,
att på frågan skall läggas i huvudsak de synpunkter som i motionerna
yrkas. På grund härav torde de ifrågavarande motionerna, i här berörd del,
icke påkalla någon riksdagens åtgärd.

Slutligen yrkas i motionen II: 695, att riksdagen måtte uttala sig för
införande av flerprästpastorat i den omfattning som pastoratsindelningssakkunniga
förordat. Under hänvisning till sitt i det föregående gjorda ställningstagande
anser utskottet motionen icke böra föranleda någon åtgärd.

I avseende å gemensamma ''prästtjänster föreslår departementschefen, att
anordningen med för flera pastorat gemensam kyrkoadjunkt skall komma
till ökad användning samt att komministraturer med fyllnadstjänstgöring
i annat pastorat skall inrättas. Mot vad departementschefen härutinnan
föreslagit har utskottet intet att erinra.

De allmänna normer för indelning och organisation, som departementschefen
på grundval av ovan redovisade förutsättningar föreslår, grundas i
första hand på pastoratets sammanlagda folkmängd och omfattning i landareal.
I avseende å folkmängden sammanfattas normerna i en i statsrådsprotokollet
intagen tablå (s. 30).

I propositionen betonas, att folkmiingdstalen iir valda för att gälla rent
normala fall och därför avsedda att jämkas, när avvikelser från det normala
föreligger. Avvikelse uppåt kan sålunda ifrågakomma, därest arealen är
relativt liten, och avvikelse nedåt, om arealen är mycket stor. Vidare bör
avvikelse nedåt medges med hänsyn till antalet församlingskyrkor per

10

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

präst, där söndaglig gudstjänst skall förrättas, varvid man som normalt
kan utgå från högst två församlingskyrkor per präst eller, där sammanlysning
av gudstjänst kan äga rum, högst tre församlingskyrkor per präst.

I normerna ingår även begreppet »måttlig areal», vilket enligt departementschefen
bör anges till två kvadratmil. Denna siffra är endast att uppfatta
som riktpunkt, och jämkning därav torde bli erforderlig i åtskilliga
fall, där samfärdseln inom pastoratet försvåras av olika anledningar, t. ex.
av svårframkomliga vägar, sjöar och skärgård, ävensom då bebyggelsen är
jämnt spridd över hela pastoratets område.

De sålunda föreslagna normerna synes utskottet i det hela väl avvägda
och därför väl ägnade att tillämpas vid en allmän översyn av indelning och
organisation, dock med de möjligheter till avvikelser därifrån, uppåt och
nedåt, som i enlighet med vad departementschefen anfört må betingas av
förhållanden som avviker från de normala fallen.

I propositionen har vidare uttalats, att vid pastoratsregleringen särskild
hänsyn bör tagas till förhållandena på Gotland och Öland. De förhållanden
i dessa landskap, som särskilt kan inverka på indelning och organisation,
är såvitt utskottet kan bedöma att där förekommer ett stort antal små
församlingar med kyrkor. Så är emellertid fallet även annorstädes i landet,
och i propositionen förutsättes, att jämkning av de i normerna ingående
folkmängdstalen skall kunna ske med hänsyn till antalet församlingskyrkor
per präst. Därigenom torde de speciella förhållandena i nu nämnda
delar av landet kunna bli vederbörligen beaktade.

Vidkommande ifrågavarande normer har yrkats, i motionerna I: 509 och
II: 653, att minimum i fråga om folkmängd och areal för bildande av landsbygdspastorat
må fastställas till 1 800 personer respektive 1,7 kvadratmil
och motsvarande jämkningar nedåt må vidtagas för övriga beräkningar
av invånare och areal, samt i motionerna I: 519 och II: 662, att minimitalen
fastställes till 1 800 personer och 1,7 kvadratmil. Med yrkandet om
»motsvarande jämkningar nedåt» för övriga beräkningar av invånare och
areal torde åsyftas de i de sakkunnigas förslag upptagna serierna med lägre
folkmängdstal i landsbygdspastorat med stigande antal församlingar. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om att ett par remissinstanser —
kammarkollegiet och statskontoret — intagit en motsatt ståndpunkt till
den motionärerna företräder och föreslagit högre minimifolkmängd för tätortspastoraten.
Utskottet, som enligt det föregående godtagit i propositionen
såsom norm föreslagna 2 000 invånare som minimital för folkmängden
i alla pastorat och 2 kvadratmil som mått för begreppet måttlig areal, kan
inte biträda de i motionerna framställda yrkandena. De av Kungl. Maj:t
föreslagna möjligheterna till avvikelser från normerna synes för övrigt
kunna medföra, att i det enskilda fallet kan bildas pastorat med folkmängd
och areal i enlighet med motionsyrkandena. På grund av det anförda bör
motionerna, såvitt nu är i fråga, icke föranleda någon åtgärd.

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

11

Vidare yrkas i motionerna I: 507 och II: 655, att tätortspastorat skall
delas, då det uppnått ett invånarantal av 30 000. Yrkandet anknyter till
de sakkunnigas förslag att högsta maximital med avseende å folkmängden
för tätortspastorat skulle utgöra 30 000. Departementschefen har icke
gjort något uttalande om när enligt hans mening ett pastorat bör delas.
Enligt utskottets mening ligger det i sakens natur, att när de i normerna
angivna högsta maximitalen för folkmängden för olika pastoratstyper —
42 000 för F-ortspastorat, 25 000 för E-ortspastorat och 18 000 för landsbygdspastorat
— varaktigt och mera väsentligt överskridits, frågan om
pastoratsdelning bör tagas under omprövning, varvid delning bör genomföras
om ej särskilda skäl talar däremot. Med hänsyn till vad sålunda
anförts synes ifrågavarande motioner, i nu berörd del, icke böra föranleda
någon åtgärd.

I anslutning till frågan om normerna uttalar departementschefen, att
han räknar med att det skall bli möjligt att inom ramen för ett oförändrat
totalt antal prästerliga tjänster i riket något utöka den kyrkliga organisationen
i Stockholm, vilken icke inbegripes i vare sig de sakkunnigas utkast
eller departementsutkastet. Med anledning härav yrkas i motionerna I: 509
och II: 653, att det i propositionen angivna antalet fasta prästtjänster,
2 541, må utgöra minimum för riket utom Stockholms stad. Utskottet, som
anser att indragning av tjänster bör ske endast då de normer för organisation
som nu föreslås påkallar detta, är för sin del inte berett att tillstyrka
ifrågavarande motionsyrkande.

Under huvudavdelningen III, vissa specialfrågor, föreslår departementschefen
i fråga om tjänstegraderingen och ''prästernas befordringsjörliållanden,
att i pastorat, där endast kyrkoherde är anställd, kyrkoadjunktur
skall inrättas, om folkmängdstalet väsentligen överstiger de i normerna
angivna maximitalen för en präst och viss tendens till fortsatt stegring
samt i övrigt normala förhållanden i avseende å arbetsbördan råder;
om folkmängden ökas ytterligare, t. ex. med mer än 50 procent av nämnda
grundtal, bör i regel adjunkturen ombildas till komministratur. Då behov
av en tredje tjänst inträder, bör enligt departementschefen denna under
motsvarande förutsättning bli en kyrkoadjunktur; vid ökning av organisationen
utöver tre präster får arbetsförhållandena i varje särskilt fall bli
avgörande. Från dessa regler föreslås emellertid två undantag. Saknas allmän
hyresmarknad och kan ej heller lämplig bostad tillhandahållas, anses
den naturliga formen för lösande av organisationsfrågan böra vara inrättande
av en komministratur. Komministratur anses även vara att föredraga,
där biträdande präst skall ha kyrkobokföringsskyldighet eller det
kan förutsättas, att den prästerliga representationen i kyrkoråd kommer
att stadigvarande ankomma på honom. I motionerna I: 508 och II: 654
yrkas, att riksdagen måtte besluta sådana regler för tjänstegraderingen, att
prästerlig biträdestjänst i ort utan hyresmarknad i regel inrättas som kom -

12

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

ministertjänst. Detta yrkande synes i sak sammanfalla med vad i propositionen
föreslagits. Utskottet, som inte har något att erinra emot vad
departementschefen i detta avsnitt föreslagit, anser någon åtgärd i anledning
av ifrågavarande motionsyrkande inte påkallad.

Vad departementschefen anfört beträffande frågan om tjänstebostad åt
kyrlcoadjunkt föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I fråga om särskilt tjänstgöringsområde och prästs stationering anser
departementschefen, att särskilda tjänstgöringsområden för komministrar
och kyrkoadjunkter icke bör fastställas annat än undantagsvis, ävensom
att befogenheten att fastställa särskilt tjänstgöringsområde, vilken för närvarande
är förbehållen Kungl. Maj:t, skall överlämnas åt domkapitlen.
Med hänsyn härtill anses förekomsten av särskilda områden icke böra
inverka på prästernas löner. Avdelandet av särskilt område förutsätter, att
präst stationeras inom området. Beträffande biträdande präst som ej skall
ha särskilt område anser departementschefen det önskvärt, att dylik präst
stationeras på sådan ort, att samverkan med kyrkoherden icke försvåras.
Hänsyn anses därvid böra tagas till förekomsten av användbar prästgård.
Finns tätort av betydelse i pastoratet, förutsättes prästerlig tjänstinnehavare
om möjligt böra stationeras där. En koncentration av samtliga
präster i ett vidsträckt flerprästpastorat till en central tätort avses dock
icke härmed. Prästerna avses även i fortsättningen skola stationeras på
olika platser i pastoratet — med den hänsyn tagen till församlingsindelningen,
som kan befinnas rimlig.

Vad departementschefen sålunda föreslagit anser utskottet kunna godtagas.
I motionerna I: 509 och II: 653 yrkas, att församlingarnas önskemål
beträffande prästernas stationeringsort tillerkännes avgörande inflytande.
Med avseende härå må framhållas att för präst som har tjänstebostad
orten för bostaden utgör hans stationeringsort; i övriga fall bestämmes
stationeringsorten i regel av domkapitlet. Om yrkandet i motionerna tolkas
efter ordalagen, torde det innebära, att domkapitlet vid bestämmande av
prästs stationeringsort ej skulle kunna gå emot vederbörande församlings
önskemål, eftersom detta skulle tillerkännas avgörande inflytande. Enligt
utskottets mening synes emellertid i yrkandet böra inläggas den innebörden,
att största möjliga hänsyn bör tagas till församlingarnas önskemål i
frågan. Med denna tolkning synes det utskottet — särskilt med beaktande
av uttalandet i propositionen att i denna fråga skall tagas den hänsyn till
församlingsindelningen som kan befinnas rimlig — att yrkandet icke är
oförenligt med vad departementschefen föreslagit. Motionerna torde därför,
i här berörd del, icke böra föranleda någon åtgärd.

Beträffande centralisering av kyrkobokföringen ansluter sig departementschefen
till pastoratsindelningssakkunnigas uttalande, att centralisering
i ett pastorat till dettas huvudort i särskilda fall kan innebära bestämda
fördelar för det prästerliga arbetet i pastoratet; dock förutsättes

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

13

centralisering icke förväntas bli generellt genomförd, enär avstånd och
bebyggelseförhållanden kan på sina håll omöjliggöra detta, till följd varav
frågan städse måste prövas med hänsyn till i varje fall föreliggande lokala
betingelser. Häremot har utskottet intet att erinra. I motionerna I: 509
och II: 653 yrkas, att församlingarnas önskemål beträffande centralisering
av pastorsexpedition tillerkännes avgörande betydelse. Erinras må att bestämmanderätten
i dessa frågor torde tillkomma domkapitlen. Under hänvisning
till vad utskottet ovan anfört i anledning av motsvarande motionsyrkande
rörande prästs stationeringsort finner utskottet nu förevarande
yrkande böra så tolkas, att största möjliga hänsyn skall tagas till församlingarnas
önskemål angående centralisering av kyrkobokföringen. Då enligt
propositionen frågan om centralisering alltid skall prövas med hänsyn till
de lokala förutsättningarna härför, torde yrkandet i motionerna få anses
tillgodosett genom vad departementschefen föreslagit. Motionerna bör därför,
i här berörd del, icke föranleda någon åtgärd.

Mot de av pastoratsindelningssakkunniga föreslagna, av departementschefen
godtagna grunderna för inrättande och indragning av särskilda kyrkobokföring
sdistrikt har utskottet intet att invända.

Departementschefens uttalanden i frågan om anskaffande av bil för tjänstebruk
ger icke utskottet anledning till någon erinran. I detta avsnitt berör
departementschefen även frågan om reseersättning för församlingspräst.
Utskottet har funnit sig i detta sammanhang böra till behandling upptaga
den vid riksdagens början väckta motionen II: 45, vari yrkas, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till reglering av frågan
om reseersättning för församlingspräst till 1958 års riksdag. Departementschefen
upplyser, att av de två utredningar, varav denna fråga är avhängig,
den ena eller 1949 års reseersättningskommitté avslutat sitt arbete, medan
den andra eller stiftskansliutredningen ännu icke slutförts. Utskottet har
inhämtat, att den sistnämnda utredningens betänkande kan förväntas bli
avlämnat under nästkommande år. Under hänvisning härtill synes förevarande
motion icke böra föranleda någon åtgärd.

Hörande lönegradsinplacering för kyrkoherdar och komministrar må erinras,
att enligt gällande prästlönereglemente domprosttjänst är placerad i
lönegrad Bo 1 (före den 1 juli 1957 motsvarande Ca 37), annan kyrkoherdetjänst
i någon av lönegraderna Ao 21, 23, 24 och 26 (motsvarande Ca 27,
29, 31 och 33) samt komministertjänst i någon av lönegraderna Ao 19—22
(motsvarande Ca 25—28). För kyrkoherdetjänsterna finnes icke för närvarande
några inplaceringsregler; de nuvarande tjänsterna inplacerades enligt
grunder som gällde endast vid övergången lill det nya lönesystemet. Departementschefen,
som anser att varken antalet församlingar i ett pastorat
eller förekomsten av särskilda tjänstgöringsområden skall inverka på prästernas
löner, föreslår att kyrkoherdetjänsterna för framtiden skall inplaceras
i lönegrad Ca 27 (Ao 21) när pastoratets invånarantal uppgår till högst

14

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

1 500, i Ca 29 (Ao 23) när pastoratets invånarantal uppgår till 1 501—
4 500 eller dess areal utgör minst 301 kvadratkilometer, i Ca 31 (Ao 24)
när invånarantalet uppgår till 4 501—10 000 eller arealen utgör minst
601 kvadratkilometer och samtidigt invånarantalet överstiger 1 500, samt
i Ca 33 (Ao 26) när invånarantalet uppgår till minst 10 001 eller arealen
utgör minst 1 201 kvadratkilometer och samtidigt invånarantalet överstiger
4 500. I fråga om komministertjänsterna föreslås, att sådana i domkyrkopastorat
ävensom i pastorat med antingen ett invånarantal av minst
12 001 eller en areal av lägst 1 201 kvadratkilometer och ett invånarantal
överstigande 4 500 skall placeras i lönegrad Ca 28 (Ao 22); alla övriga komministertjänster
skall placeras i lönegrad Ca 26 (Ao 20). De nuvarande
komministergraderna Ca 25 (Ao 19) och Ca 27 (Ao 21) skall alltså försvinna.

I motionerna I: 506 och II: 660 yrkas, att komministertjänst alltid skall
placeras i lönegrad Ca 28 (Ao 22), då kyrkoherdetjänsten i pastoratet är
placerad i Ca 33 (Ao 26). Motionsyrkandet överenstämmer på denna punkt
med pastoratsindelningssakkunnigas förslag. Anledningen till den i propositionen
i detta hänseende föreslagna avvikelsen därifrån, innebärande att
ett antal komministrar, som eljest skulle ha placerats i lönegrad 22, nu
kommer att placeras i lönegrad 20, torde vara att ett bifall till de sakkunnigas
förslag i denna del skulle ha medfört en lönejustering uppåt för vissa
komministrar. Utskottet finner ej tillräckliga skäl vara anförda för ett
frångående av propositionens förslag härutinnan och avstyrker fördenskull
nämnda motionsyrkande. Ej heller i övrigt har utskottet något att erinra
mot vad departementschefen i detta avsnitt föreslagit.

Till indelningsre formens genomförande (huvudavdelning
IV) tages i propositionen icke definitiv ställning på alla punkter utan
avses att i senare sammanhang underställa riksdagen dessa frågor. Emellertid
framlägges redan nu — med hänsyn till att det för prästerskapet och
församlingarna samt vederbörande myndigheter måste vara av värde att
huvuddragen av övergångsanordningarna nu fixeras — förslag till preciserade
beslut i vissa hänseenden.

Under avsnittet samtidigt genomförande in. m. föreslår departementschefen,
att reformen skall träda i kraft samtidigt för hela riket, dock med
undantag för pastoratsdelning som tillika innebär församlingsdelning. I
samband härmed avvisas dels ett förslag av kyrkomötet att beträffande
viss tjänst eller viss församling uppskov med ikraftträdandet skulle under
vissa förutsättningar kunna medges under någon tid, högst åtta år, dels ock
ett av pastoratsindelningssakkunniga framfört uppslag, att med tillsättande
av kyrkoadjunktstjänst skulle få anstå tills komministertjänsten blivit ledig.
Reformen föreslås skola träda i kraft vid årsskifte, dock att individuella
anstånd med prästs tillträdande av utövningen av annan tjänst eller om -

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

15

stationering till annan ort bör kunna medges. Ikraftträdandet anses kunna
ske tidigast den 1 januari 1961.

I motionerna I: 509 och II: 653 yrkas, att reformen skall träda i kraft
den 1 juni eventuellt den 1 juli, tidigast år 1961. Till frågan om reformens
ikraftträdande vid annan tidpunkt än årsskifte har departementschefen
tagit ställning i samband med avvisandet av ett av kyrkomötet väckt
förslag om den 1 maj som dag för genomförandet, och därvid som skäl mot
kyrkomötets förslag åberopat de betydande administrativa svårigheter
detta skulle medföra i fråga om upprättande av statförslag för delar av
budgetår, fördelning av inkomster från lokala avlöningstillgångar mellan
de gamla och de nya pastoraten samt upprättande av dubbla avräkningar
mellan kyrkofonden å ena samt de gamla och de nya pastoraten å andra
sidan. Utskottet finner de sålunda anförda skälen mot ett ikraftträdande vid
annan tidpunkt än årsskifte övertygande. De olägenheter, som ett ikraftträdande
vid årsskifte kan medföra för de enskilda prästerna, kan i väsentlig
mån reduceras genom den föreslagna möjligheten till individuella anstånd
med tillträde av annan tjänst eller omstationering till annan ort.
Utskottet förordar alltså, att reformen skall träda i kraft vid årsskifte och
har ej heller i övrigt något att erinra emot vad departementschefen i detta
avsnitt anfört och föreslagit. Motionerna avstyrkes fördenskull, såvitt nu
är i fråga.

De övergångsanordningar, som i propositionen föreslås för reformens
genomförande, är vakantsättning, förflyttning, förtidspensionering och inrättande
av övergångsbefattningar. Mot vad departementschefen härutinnan
anfört och föreslagit har utskottet intet att invända.

I fråga om lönegradsinplaceringens genomförande föreslår departementschefen,
att denna bör träda i kraft samtidigt med den nya tjänsteorganisationen
och indelningen samt att samtliga kyrkoherde- och komministertjänster
skall inplaceras i lönegrad enligt de nya reglerna, oavsett om
tjänsterna beröres av indelnings- och organisationsändringen eller ej. Vidare
föreslås fastställande för varje pastorat av en personalförteckning, ävensom
vissa regler för fastställande av ny förteckning vid framdeles skeende
förändringar. Om därvid en tjänst med hänsyn till minskning av pastoratets
folkmängd nedflyttas i lönegrad, anses innehavaren av tjänsten likväl
böra bibehållas vid sina löneförmåner. Slutligen föreslår departementschefen
i detta avsnitt, att den enligt 46 § sista stycket prästlönereglementet
gällande skyldigheten för präst att underkasta sig särskilda av Kungl.
Maj:t och riksdagen beslutade bestämmelser angående avlöningsförmåner
vid sådan förflyttning från högre till lägre ordinarie församlingsprästerlig
tjänst, som sker till följd av eu allmän omreglering av pastoratsindelningen
och tjänsteorganisationen i pastoraten, icke skall genomföras. I motionerna
I: 506 och II: 660 yrkas, att de i propositionen föreslagna lönegradsuppflyttningarna
för komministrar skall ske med verkan från den 1 juli 1958.

16

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

Utskottet anser tillräckliga skäl inte föreligga för en särbehandling av ifrågavarande
grupp av prästerliga befattninghavare och får fördenskull avstyrka
sistnämnda yrkande. Utskottet biträder vad departementschefen i
detta avsnitt föreslagit.

I likhet med departementschefen ansluter sig utskottet till vad pastoratsindelningssakkunniga
anfört angående ekonomisk uppgörelse vid pastoratsdelning.

Beträffande behandling sordningen föreslår departementschefen, att
Kungl. Maj:t skall uppdraga åt domkapitlen att — sedan berörda församlingar
och därvarande präster beretts tillfälle yttra sig — avge förslag till
ny indelning och organisation för respektive stift i enlighet med godtagna
riktlinjer samt att översända förslagen med tillhörande handlingar till kammarkollegiet
för avgivande av utlåtande. Sedan Kungl. Majrts beslut meddelats
skulle övergångsbestämmelser rörande utseende av kyrkoråd för
nybildat pastorat utfärdas, varjämte innehavare av tjänster, som skall indragas,
skulle beredas tillfälle anmäla önskemål i fråga om förflyttning.
Beträffande handläggningen i kammarkollegiet föreslås, att Kungl. Maj:t
skall utse två representanter för svenska kyrkan i dess helhet, en lekman
och en präst, att såsom adjungerade ledamöter i kollegiet deltaga i pastoratsindelningsärendenas
handläggning. Vad departementschefen sålunda
föreslagit har inte givit utskottet anledning till erinran.

Kyrkomötets förslag att Kungl. Maj:t även skall utse representanter för
varje stift — bestående av förutom biskopen en präst och två lekmän —
att med yttrande- och förslagsrätt deltaga i handläggningen hos kammarkollegiet
av ärendena rörande respektive stift avvisas av departementschefen.
I denna fråga yrkas i motionerna I: 507 och II: 655, att stiftsrepresentanter
skall deltaga i handläggningen hos kammarkollegiet av frågor rörande
genomförandet av ifrågavarande reform, samt i motionerna I: 509 och
II: 653, att riksdagen skall dels hos Kungl. Maj:t hemställa att församlingarna
för varje stift må erhålla tvenne representanter, en präst och en
lekman, att som adjungerade ledamöter i kammarkollegiet deltaga i dess
handläggning av förslag för respektive stift samt att berörda församlingar
och pastorat må äga rätt att inkomma med yttranden till kammarkollegiet
med anledning av vederbörande domkapitels förslag, dels ock medge att
kostnaderna för nämnda representanter må bestridas av kyrkofondsmedel.

Ett bifall till yrkandet i motionerna I: 509 och II: 653 om två stiftsrepresentanter
med ställning såsom adjungerade ledamöter i kollegiet skulle
såvitt utskottet kan finna innebära, att kollegiet vid handläggningen av
dessa ärenden skulle bestå av — förutom sina egna tre ledamöter — fyra
adjungerade ledamöter, därav två riks- och två stiftsrepresentanter, vilka
alltså skulle bilda majoritet gentemot kollegiets egna ledamöter. En sådan
anordning anser sig utskottet icke kunna tillstyrka. Vad angår yrkandet i
samma motioner att berörda församlingar och pastorat skall äga rätt att

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

17

till kollegiet inkomma med yttranden i anledning av vederbörande domkapitels
förslag vill utskottet allenast framhålla, att av administrativ
praxis följer, att de äger sådan rätt. Motionerna I: 509 och II: 653 synes
därför, i här berörd del, icke böra föranleda någon åtgärd.

Vidkommande motionerna I: 507 och II: 655 finner utskottet det lämpligt
att de lokala intressena blir representerade vid dessa ärendens handläggning
i kammarkollegiet. I analogi med vad som var fallet vid beredningen
av ärendena rörande den allmänna kommunindelningen anser utskottet
det dock till fyllest, att endast en representant — präst eller lekman
— utses för de lokala intressena och att denne endast erhåller yttrande- och
förslagsrätt. Utskottet vill därför förorda bifall till de ifrågavarande motionerna,
såvitt nu är i fråga, på sätt utskottet här angivit.

Beträffande behandlingsordningen har vidare i motionen II: 661 yrkats,
att riksdagen måtte framhålla betydelsen av samverkan mellan av reformarbetet
berörda myndigheter och Småkyrkorörelsens centralråd vid lösandet
av de nu uppkommande, lokala indelningsfrågorna. Utskottet, som
förutsätter att berörda myndigheter i den mån så befinnes behövligt vid
handläggningen av ärendena rörande pastoratsregleringen tar kontakt med
nämnda centralråd, anser motionen icke påkalla någon åtgärd.

Rörande kostnadsberäkningarna (huvudavdelning V) förutser
departementschefen att den föreslagna reformen skall medföra vissa
kostnadsökningar. Sålunda beräknas lönekostnaderna vid en indelning och
organisation enligt departementsutkastet jämte viss förutsatt ökning av
organisationen i Stockholm överstiga de nuvarande lönekostnaderna med
15 000 kronor. Övriga lönekostnader (vikariatsersättning, reseersättning,
sjukvård o. d.) beräknas icke undergå några ändringar av större betydelse.
Till merkostnader av permanent natur kommer vidare det i propositionen
förordade anslaget ur kyrkofonden med 100 000 kronor för år för
begränsning av antalet gudstjänstsammanlysningar. Merkostnader av övergångsnatur
uppkommer för de präster, som oaktat förflyttning till lägre
tjänst bibehålies vid dittillsvarande lönesättning; dessa kostnader beräknas
under de närmaste åren till omkring 100 000 kronor för år. Slutligen uppkommer
jämväl vissa kostnader av engångsnatur, såsom kostnader i samband
med centralisering av pastorsexpeditioner, för arkivfrågornas lösning
och för indelningsfrågornas handläggning i domkapitlen och kammarkollegiet;
dessa kostnader är svåra att bedöma men kommer enligt departementschefen
uppenbarligen icke att bli så stora, att de bör få inflytande på
reformfrågans allmänna bedömande. Utskottet har intet att erinra mot de
av departementschefen sålunda gjorda beräkningarna.

Slutligen tillstyrker utskottet förslaget att kostnaderna för pastoratsindelningssakkunnigas
arbete, vilka uppgått till 192 017 kronor 26 öre och

1 förskott gäldats från kyrkofonden, avföres på fonden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

2 — Biham7 till riksdagens protokoll 1957. 6 sand. Nr 175

18

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

I. att motionerna 1:506 och 11: 660 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 507
och II: 655 såvitt nu är i fråga, besluta att en representant
för de lokala intressena skall äga deltaga i handläggningen
i kammarkollegiet av frågor rörande genomförandet av
pastoratsindelningsreformen för varje stift, på sätt utskottet
förordat;

III. att motionerna I: 507 och II: 655 i vad de icke behandlats
under II. icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

IV. att motionerna I: 508 och II: 654 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

V. att motionerna I: 509 och II: 653 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

VI. att motionerna I: 519 och II: 662 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

VII. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 549
och II: 694 såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört i fråga om kvinnas
förordnande som tjänstebiträde;

VIII. att motionerna I: 549 och II: 694, såvitt de avser
anslag ur kyrkofonden, icke må av riksdagen bifallas;

IX. att motionen II: 661 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

X. att motionen II: 695 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

XI. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och under beaktande av vad utskottet anfört,

1. godkänna av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 29 mars
1957 förordade riktlinjer och normer för genomförande av
ny indelning och tjänsteorganisation för de territoriella
pastoraten i riket,

2. godkänna av departementschefen förordade grunder
för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster i
lönegrad,

3. medgiva, att kostnaderna för den av pastoratsindelningssakkunniga
verkställda översynen av pastoratsindel -

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

19

ningen och den församlingsprästerliga organisationen må
avföras på kyrkofonden;

XII. att motionen II: 45 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 3 december 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson,
Ohlon, Gillström, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson,
Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Pålsson, Holmqvist,
Rikard Svensson och Mossberger; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg,
Petterson i Degerfors, Thapper, Ståhl, Persson i Växjö, Staxäng, fröken
Elmén, herrar Gustafsson i Stockholm, Almgren, fru Wallin, herrar Gerhard
Nilsson i Gävle, Nelander, Svensson i Kungälv och Gustafsson i Mem.

Reservationer:

1) av herr Staxäng

2) av herr Nelander.

Särskilt yttrande

beträffande frågan om kvinnliga tjänstebiträden av herr Staxäng, som
därvid anfört:

»Utskottets uttalande i denna punkt kan jag icke dela. Det torde i detta
fall icke tillkomma riksdagen att binda kyrkan vid viss anslagsanvändning,
utan denna bör inom den angivna ramen bero av kyrkans bedömande i
kraft av den självbestämningsrätt som måste tillkomma henne i egna inre
angelägenheter. Vid sådant förhållande torde utskottets uttalande sakna
annan innebörd än en personlig opinionsyttring.»