Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
1
Nr 16S
Utlåtande i anledning av väckta motioner om inställande av eller
uppskov med tidigare beslutad flyttning av hylsverkstaden
vid örlogsvarvet i Karlskrona.
(1 :a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gunnar Berg in. fl. (I: 170) och den andra inom andra kammaren av
herr Andersson i Ronneby m. fl. (II: 203), har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att 1943 års beslut angående flyttning av hylsverkstaden vid
örlogsvarvet i Karlskrona icke måtte verkställas eller, om detta vårt förslag
icke kan av riksdagen bifallas, riksdagen måtte besluta att med verkställigheten
av 1943 års beslut måtte anstå, tills slutlig ställning tagits till örlogsvarvets
framtida organisation.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 170.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden begärts av marinförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse och
Försvarsverkens civila personals förbund, vilka yttranden fogats till detta
utlåtande (Bilagor A, B och C).
Utskottet vill erinra om att enligt av 1943 års riksdag fattat principbeslut
skall den vid Karlskrona örlogsvarv bedrivna pjäshylstillverkningen vid
lämplig tidpunkt flyttas till en planerad ammunitionsfabrik i Karlstad.
De nu föreliggande motionerna ha tillkommit i anledning av att försvarets
fabriksstyrelse i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 januari 1957 hemställt,
att ifrågavarande pjäshylstillverkning skall underställas försvarets fabriksverk,
att utrustningen å pjäshylsverkstaden i Karlskrona skall överflyttas
till fabriksverket samt att verksamheten vid verkstaden successivt skall överföras
till ammunitionsfabriken Zakrisdal i Karlstad.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat har Kungl. Maj :t ännu icke
fattat beslut i anledning av fabriksstyrelsens förenämnda skrivelse. Då frågan
alltså för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning, anser utskottet
icke lämpligt, att riksdagen nu fattar ställning till det i motionerna
framlagda förslaget. Utskottet har anledning förutsätta, att Kungl. Maj :t
vid prövningen av berörda skrivelse även beaktar de synpunkter, som kommit
till uttryck i de föreliggande motionerna, samt till vad i remissyttrandena
anförts liksom till övriga på denna fråga inverkande omständigheter.
I Ilihang titt riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 168
2 Sxatsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
Till följd av det anförda torde förevarande motioner icke böra påkalla
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 170 och II: 203 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 november 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Ohlon,
Näsström, fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson, Ivar Johansson!
Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Pålsson, Söderberg, Jacobsson
och Mårtensson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar
Rubbestad, Widén, Nilsson i Göingegården, Karlsson i Olofström, fröken
Olsson, herrar Almgren, Löfroth och Heckscher.
Reservation
av herrar Thun, Söderberg och Karlsson i Olofström, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka det i motionerna I: 170 och II: 203 framställda alternativa
yrkandet och att därför utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:
»Enär riksdagen år 1943 uttalat sig i det i motionerna berörda ärendet
samt år 1951 beviljat anslag för iståndsättning och utvidgning av hylsverkstaden
vid örlogsvarvet i Karlskrona, bör riksdagen nu fatta beslut i anledning
av motionerna.
Med hänsyn till det moderna krigets natur synes det vara oklokt att koncentrera
all försvarets pjäshylstillverkning till en ort. De besparingar, som
härigenom eventuellt kunna vinnas, äro endast skenbara, emedan i verkligheten
avsevärda utgifter äro förknippade med förflyttning av en dylik produktion.
Man bör heller icke bortse från de betydande förluster, som bli en
följd av att en del av den tekniska utrustningen mer eller mindre blir oanvändbar,
därigenom att den icke kan flyttas. Flyttningskostnaderna torde
även bli avsevärda.
Vid örlogsvarvet i Karlskrona måste även i fortsättningen revidering av
hylsor kunna utföras. Detta innebär, att icke hela den nuvarande maskinparken
kan flyttas till Karlstad.
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
3
Med hänsyn till det aktuella arbetsmarknadsläget i Blekinge och speciellt
i karlskronaområdet föreligga dessutom betydande svårigheter att bereda
sysselsättning åt den genom en förflyttning av hylsverkstaden friställda arbetskraften.
Så långt läget nu låter sig överblicka, torde i vart fall marinverkstäderna
eller örlogsvarvet icke ha möjlighet att uppsuga ledig arbetskraft.
En överföring av densamma till Karlstad är heller icke att räkna med
bl. a. till följd av att ett flertal berörda arbetare äro bundna till sin nuvarande
hemort genom innehav av egnahem eller på grund av att de av andra
orsaker icke önska bryta upp.
Eftersom statsmakterna ännu icke tagit ställning till försvarets framtida
utformning och örlogsvarvens framtid, torde det vara oklokt att, innan t. ex.
det framtida behovet av pjäshylsor kan överblickas, nu investera ytterligare
betydande belopp i denna tillverkning.
Av det anförda framgår, att enligt utskottets mening med verkställigheten
av 1943 års beslut angående hylsverkstadens förflyttning från Karlskrona
bör anstå, tills slutlig ställning tagits till örlogsvarvets framtida organisation.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 170 och
II: 203, besluta att med verkställigheten av 1943 års beslut
angående flyttning av hylsverkstaden vid örlogsvarvet i
Karlskrona skall anstå till dess slutlig ställning tagits till
örlogsvarvets framtida organisation.»
4
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
Bilaga A
Till Riksdagens statsutskott
Med anledning av anmodan i departementsskrivelse den 21 maj 1957 får
marinförvaltningen härmed avgiva yttrande över inom riksdagens första
kammare av herr Gunnar Berg m. fl. (I: 170) och riksdagens andra kammare
av herr Andersson i Ronneby m. fl. (II: 203) väckta motioner, om att 1943
års beslut angående flyttning av hylsverkstaden icke måtte verkställas eller,
om detta förslag ej kan bifallas, riksdagen måtte besluta att med verkställigheten
av 1943 års beslut måtte anstå tills slutgiltig ställning tagits till
örlogsvarvets framtida organisation.
Karlskrona örlogsvarv har av marinförvaltningen beretts möjlighet att
eventuellt inkomma med yttrande till ämbetsverket i ärendet.
Avskrift av Karlskrona örlogsvarvs yttrande av den 5. 7. 57 samt en av
ämbetsverkets verkstadsbyrå upprättad promemoria av den 30. 9. 57 i anledning
av Karlskrona örlogsvarvs yttrande bifogas.
Örlogsvarvet avstyrker bestämt att hylsfabriken underställas Försvarets
Fabriksstyrelse samt avstyrker en förflyttning av hylsverkstaden enligt
fabriksstyrelsens förslag samt angiver såsom önskvärt att förlägga hylsverkstaden
i berg i närheten av nuvarande tillverkningsplats, där enligt Karlskrona
örlogsvarvs uppgift lämpliga berg finnas recognoscerade.
Marinförvaltningen är medveten om att ett bibehållande av hylsfabriken i
Karlskrona i viss mån breddar försörjningsunderlaget i Karlskrona, men
kan ej dela varvschefens synpunkter på motiven att bibehålla hylsfabriken
i Karlskrona.
Marinförvaltningen hänvisar till Försvarets Fabriksstyrelses underdåniga
skrivelse den 11 januari 1957, som beretts i samråd med marinförvaltningen.
Vad som anförts i nämnda skrivelse är åtgärder, vilka äro en naturlig följd
av 1943 års riksdagsbeslut, vilket i sin tur dikterats av förhållanden, som äro
ännu mer aktuella i dag än då beslutet fattades.
Förutom vad som anförts i fabriksstyrelsens ovannämnda skrivelse tillkommer
följande synpunkter.
Hylsfabriken i Karlskrona är en ovanjordanläggning belägen i ett strategiskt
framskjutet och utsatt läge inom en bas, som av andra skäl än hylsfabrikens
belägenhet helt naturligt är ett primärt bombmål. Fn pjäshylstillverkning
måste vara rustad att vid ett krigsutbrott fortsätta tillverkningen,
och det är därför av avgörande betydelse att placera den för marinen så livsviktiga
hylsfabriken på ett strategiskt bättre ställe än i det primära bombmålet
Karlskrona örlogsvarv. Fabriken bör därför ur krigsproduktionssynpunkt
flyttas till ett skyddat bergutrymme i de inre delarna av landet.
I överbefälhavarens anvisningar för krigsproduktionsplanläggning (dec.
1955) framhålles bl. a. att då det är fråga om krigsmateriel, som är av avgörande
betydelse för förbandens stridsvärde, tillverkningen ur skyddssynpunkt
generellt icke bör läggas i vissa närmare angivna områden i norra
och södra Sverige och vidare att kustorter och större tätorter böra undvikas.
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957 5
1953 års örlogsvarvsutredning räknar med att pjäshylstillverkningen bibehålies
i Karlskrona intill dess tillfredsställande tillverkning av ammunitionshylsor
är anordnad genom fabriksstyrelsens försorg och överenskommelse
träffats med marinförvaltningen om med hänsyn till uppkommande
övergångsproblem m. m. lämplig tidpunkt för övertagandet. I riksnämndens
för ekonomisk försvarsberedskap yttrande över denna utredning framhålles
hl. a. att utredningen icke tagit erforderlig hänsyn till av Kungl. Maj :t anbefallda
utrymningsplaner. Riksnämnden understryker innebörden av propositionen
nr 185 till 1956 års riksdag, vilken proposition godkänts av riksdagen
efter att andra lagutskottet i utlåtande nr 52 i allt väsentligt tillstyrkt
densamma, nämligen att man i fråga om vissa orter, framförallt de större
städerna skall räkna med anfall med atombomber eller andra atomstridsmedel.
För dessa orter (bl. a. Karlskrona) skall därför en praktiskt taget
fullständig utrymning planläggas.
Den vid hylsfabriken i Karlskrona nu sysselsatta personalen torde vid en
förflyttning av pjäshylstillverkningen till det av fabriksstyrelsen iordningställda
bergrummet i "det inre av landet kunna beredas arbete dels vid denna
pjäshylsfabrik, dels vid Karlskrona örlogsvarv.
Marinförvaltningen anser med hänsyn till ovanstående att riksdagens beslut
om förflyttning av pjäshylstillverkningen från Karlskrona ej bör undanröjas.
Marinförvaltningens ståndpunkt är att tillverkningen av artilleriammunitionshylsor
för marinens räkning bör sammanföras med motsvarande
tillverkning inom försvarets fabriksverk i enlighet med fabriksstyrelsens
underdåniga skrivelse den 11 januari 1957.
I ärendets slutliga handläggning hava deltagit undertecknad souschef,
Brigge och Engström, den sistnämnde föredragande, samt Wedin.
Stockholm den 30 september 1957
GUNNAR J. PALMGREN
H. Lindberg
Till kungl. marinförvaltningen
Ev. förflyttning av hylsverkstaden vid Karlskrona örlogsvarv
Med anledning av ämbetsverkets skrivelse den 4 juni 1957, dnr DD 5: 465,
får örlogsvarvet härmed avgiva följande yttrande.
Den till marinverkstäderna hörande hylsverkstaden, som började sin verksamhet
år 1921, sysselsatte vid årsskiftet 1956/57 sammanlagt 98 arbetare,
därav tre kvinnliga. Hylsverkstaden ingår i de s. k. artilleriverkstäderna, vilka
f. n. totalt sysselsätta 181 arbetare och 16 tjänstemän. Av dessa tjänstemän
äro 4 helt sysselsatta i hylstillverkningen. Hylsverkstaden replierar, såsom
avdelning inom marinverkstäderna, på den gemensamma administrationen
vad beträffar t. ex. inköpsverksamheten, ritkontor, viss planeringsoch
offertverksamhet in. in. En del av hylsverkstadens utrustning, viss verktygsutrustning
och transportutrustning är även gemensam för hylsverkstaden
och övriga avdelningar inom marinverkstäderna.
Det fakturerade värdet av hylsverkstadens produktion har varit 7,81 milj.
kronor under budgetåret 1953/54, 6,35 milj. kronor 1954/55, 5,84 milj. kronor
1955/56 samt ca 8,2 milj. kronor 1956/57. Inneliggande order tiiger hylsverkstadens
produktionskapacitet i anspråk under ca två år framåt.
6
Statsutskottets utlåtande nr 168 av 1957
Verkstaden eldhärjades 1943 men islåndsatles efter branden genom provisoriska
reparationer. I början av 1950-talet reorganiserades verkstaden
helt genom om- och tillbyggnad. I samband därmed och under senare år balett
flertal nya maskiner, och ny teknisk utrustning anskaffats. Artilleriverkstäderna
med den däri ingående liylsverkstaden torde f. n. utgöra den modernaste
verkstadsgruppen inom marinverkstäderna. Återanskaffningsvärdet
för maskiner och teknisk utrustning enligt den fastställda avskrivningsplanen
uppgår till 2,8 milj. kronor. Därtill kommer värdet av verktyg, transportutrustning
m. in.
o förflyttning av hylstillverkningen från Karlskrona till annan ort ansågs
vid fragans behandling i början på 1940-talet böra företagas ur säkerhetssynpunkt.
Uppfattningen att Karlskrona har ett särskilt utsatt läge torde
grunda sig på den strategiska uppfattningen, att örlogsbaserna huvudsakligen
anfallas från sjön. Men i det moderna kriget är emellertid praktiskt taget
varje punkt i vårt land lika lätt att lokalisera och att anfalla. Det är givetvis
önskvärt att förlägga hylstillverkningen skyddad i berg. Så kan även göras
i närheten av nuvarande tillverkningsplats, där lämpliga berg finnas tillgängliga
och rekognoscerade. Kravet på skyddad placering gäller icke endast
tillverkningen av den del av artillerisystemet och det färdiga fartyget, som
patronhylsorna utgöra, utan gäller även tillverkningen av alla de detaljer,
som tillsammans utgöra ett örlogsfartyg.
„ ansågs på 1940-talet lämpligt att ammunitionsfabriken Zakrisdal i
Karlstad erhöll sådan utrustning, som avsågs för tillverkning under fred av
samtliga förekommande hylstyper.
Kostnaderna för maskiner och utrustning till försvarets fabriksstyrelses
pjäshylstillverkning har senare beräknats till 2,3 milj. kronor, men om utrustningen
i Karlskrona får övertagas, reduceras dessa kostnader till 1,0
milj. kronor. Detta innebär enligt försvarets fabriksstyrelse en besparing
på 1,3 milj. kronor. Det bör dock observeras, att om nytillverkningen av
Pjäshylsor skall överflyttas till Zakrisdal, är det ett oavvisligt krav, att eu
revideringsverkstad för medelsvåra hylsor fortfarande finns tillgänelie i
Karlskrona. ‘ ö h h
Enligt örlogs varvets uppfattning är eu förflyttning av liylsverkstaden från
Karlskrona eller ett överförande av densamma i försvarets fabriksstyrelses
regi ur många synpunkter oförmånlig. Örlogsvarvet anser, att riksdagsbeslutet
från början av 1940-talet, fattat i ett helt annat politiskt och rustningsekonomiskt
läge, nu femton år senare måste omprövas. Vidare kan ifrågasättas,
om inte den av riksdagen beslutade och år 1952 genomförda ombyggnaden
och den i samband härmed utförda genomgripande moderniseringen
och upprustningen i princip innebär ett avsteg från de riktlinjer, som uppdrogos
på 1940-talet.
Att flytta en i full gång varande och väl inarbetad fabrik tvärs genom landet
kommer ined hänsyn till nuvarande läge på byggnads- och bostadsfronterna
att erbjuda många svårigheter och skulle troligen aldrig företagas av
en tillverkare som maste tänka på det ekonomiska resultatet av sin verksamhet.
De direkta flyttningskostnaderna torde vara betydande och svåra
att i detalj beräkna. Härtill kommer de betydande och indirekta kostnader
genom oundvikligt produktionsavbrott under flyttningen. En viss nedgång i
kvaliteten torde ej heller kunna undvikas under en tid efter flyttningen.
Det kan ifrågasättas, om det är korrekt att utan beställarens godkännande
överföra inneliggande beställningar från ÖVK till en ny tillverkare.
Örlogsvarvet har också den bestämda uppfattningen, att det är en tillgång
tör marinen att kunna tillverka hylsor i egna verkstäder. Ur kostnadssvn
-
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 7.957 7
punkt torde det även ha eu viss betydelse om två eller flera hylsverkstäder
konkurrera.
Försvarets fabriksstyrelse har i sina planer på ett övertagande av verksamheten
räknat med att överförandet skulle ske successivt, och att verksamheten
till en början skulle fortgå vid örlogsvarvet i Karlskrona i fabriksstyrelsens
regi. Mot detta får örlogsvarvet anföra, att de maskiner och den
utrustning, som användes vid hylstillverkningen, äro placerade i artilleriverkstäderna
enligt bifogade ritning Ra—010743.1 Som framgår av denna kan
ej någon bestämd gräns dragas mellan de olika avdelningarna, varför det således
är otänkbart att bedriva produktion av annan myndighet i samma verkstadslokaler,
där artilleriverkstädernas övriga verksamhet äger rum. Svåra
problem komma även att uppstå genom att tjänstemannapersonalen till
stor del är gemensam. En utökning av denna personal måste då även äga
rum. Andra problem komma att uppstå genom oklara ansvarsförhållanden
beträffande disciplin- och ordningsfrågor, gemensamma omklädningsrum,
ansvar för arbetarskydd och brandskydd etc. Att skilja en verksamhetsdel
från artilleriverkstäderna och lägga densamma under fabriksstyrelsen inom
varvsområdet kan därför icke godtagas av örlogsvarvet.
Den besparing av 1,3 milj. kronor, som enligt fabriksstyrelsen kommer att
göras om maskinerna i Karlskrona få övertagas, är ytterst skenbar. Fabriksstyrelsen
synes icke ha räknat med att från denna besparing måste dragas
bort demonterings- och transportkostnaderna för maskinerna samt de betydande
kostnader, som nu äro nedlagda bl. a. i de elektriska anläggningarna i
artilleriverkstäderna, och som vid en förflyttning gå helt eller till stor del till
spillo. Enbart kostnaden för den del av den elektriska anläggningen, som
blir obrukbar, uppskattas till 0,7 milj. kronor.
Övervägande delen av den nuvarande personalen torde ej frivilligt medfölja
vid en förflyttning och således tillkomma kostnaderna för omskolning
av en del av den personal, som måste placeras i andra verkstäder.
Vid ett ställningstagande till denna fråga måste också hänsyn tagas till
vapenutvecklingen i framtiden. Moderna automatiska medelsvåra kanoner,
med vilka flottan och kustartilleriet nu utrustas, äro för sin funktion beroende
av goda hylsor i långt större utsträckning än vad de tidigare halvautomatiska
pjäserna voro. ÖVK vill därför framhålla vikten av att den höga
kvaliteten på hylsorna ej äventyras.
Många synpunkter kunna givetvis tala för en förflyttning av hylsverkstaden
från ÖVK. Men så många och kraftigt vägande invändningar kunna
resas mot en sådan förflyttning, att örlogsvarvet avråder från att i dagens
ansträngda ekonomiska situation företaga en sådan. Ett antal lyckliga omständigheter
och förhållanden ha medverkat till att ge den nuvarande hylstillverkningen
vid ÖVK dess erkänt goda ställning. Det vore dålig ekonomi
och oklokt att ej även i fortsättningen utnyttja dessa fördelar.
Med hänvisning till det ovan anförda får örlogsvarvet bestämt avstyrka,
att hylsverkstaden, som den f. n. är organiserad, underställes försvarets
fabriksstyrelse. örlogsvarvet får även avstyrka en förflyttning av hylsverkstaden
enligt fabriksstyrelsens förslag.
Karlskrona den 30 september 1957
E. LINDAHL
Bertil Hansson
!•''.] här medtagen.
8
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
P M 30. 9. 57
betr. Karlskrona örlogsvarvs yttrande av den 5. 7. 57 över ev. förflyttning av
hylsverkstaden vid Karlskrona örlogsvarv till Fabriksstyrelsens berganläggningar
i Zakrisdal
Punkt ÖVK synpunkter
MF kommentar
1
3
4
5
Personalantalet.
Fakturerat värde av pjäshylstillverkningen.
Maskinvärdet.
Riksdagsbeslutet i början av
1940-talet i ett helt annat politiskt
och rustningsekonomiskt
läge varför det måste omprövas.
I det moderna kriget är praktiskt
taget varje punkt i vårt
land lika lätt att lokalisera och
att anfalla varför Karlskrona
ej ur säkerhetssynpunkt har ett
sämre läge för hylstillverkning
om den förlägges i bergrum.
Lämpliga berg härför finnas
tillgängliga i närheten av nuvarande
tillverkningsplats. Krav
på skyddad placering gäller
även tillverkning av alla övriga
detaljer som tillsammans
utgöra ett örlogsfartyg.
Det kan ifrågasättas om inte
ombyggnaden 1952 av artilleriverkstaden
innebär ett avsteg
från de riktlinjer som uppdrogos
på 1940-talet.
I skrivelsen är angivet att arbetarantalet hänför
sig till årsskiftet 1956/57, således i samband
med forcerad tillverkning efter Ungernoch
Suezkriserna.
Normala personalstyrkan, som direkt sysselsättes
med pjäshylstillverkningen, utgör:
c:a 80 arbetare och 2 arbetsledare, vartill kommer
13 andra tjänstemän (ingenjörer, tidskrivare,
verkstadskontorister o. dyl.) som till c:a
50 % ha arbetsuppgifter i samband med denna
tillverkning.
Denna normala personalstyrka överensstämmer
med nuläget.
Som komplettering må framhållas att under budgetåren
1955/56 och 1956/57 var marinen direkt
beställare endast av 20 resp. 10 % av produktionen.
Av uppgivet återanskaffningsvärde å 2,8 milj.
kr. är 55—60 % avskrivet, varför nettobokföringsvärdet
utgör endast c:a 1,3 milj. kr.
Hylsfabriken i Karlskrona är en ovanjordanläggning,
belägen i ett strategiskt framskjutet
och utsatt läge inom en bas, som av andra skäl
än hylsfabrikens belägenhet lielt naturligt är ett
primärt bombmål.
De skyddssynpunkter som var avgörande för
riksdagsbeslutet 1943 göra sig gällande med ännu
större styrka i nuläget.
I ÖB:s anvisningar för krigsproduktionsplanläggning
(dec 1955) framhålles bl. a. att då det
är fråga om krigsmateriel, som är av avgörande
betydelse för förbandens stridsvärde, tillverkningen
ur skyddssynpunkt generellt icke bör
läggas i vissa närmare angivna områden i norra
och södra Sverige och vidare att kustorter
och större tätorter böra undvikas.
Härtill kommer de av Kungl. Maj :t enligt principbeslut
av riksdagen anbefallda utrymningsplanerna
som innebära planläggning för praktiskt
taget fullständig utrymning av större städer,
bl. a. Karlskrona. På grund härav bör krigsproduktionen
om möjligt förläggas till andra
orter. Att bygga bergrumsanläggningar i utrymningsstäderna,
t. ex. Karlskrona, för sådan
produktion som kan förläggas till annan ort,
t. ex. hylstillverkning, bör givetvis icke ifrågakomma.
Orsaken till ombyggnaden var en eldsvåda. Då
den principbeslutade bergverkstaden i Karlstad
kunde beräknas sätta i gång först efter ett flertal
år, kunde icke endast provisoriska åtgärder
vidtagas. Maskinparken har fortlöpande moderniserats
av samma skäl. Härvid bedömdes att
densamma skulle komma att kunna utnyttjas
även av fabriksstyrelsen, vilket även visat sig
riktigt. De ev. friställda lokalerna kunna utnyttjas
för andra ändamål inom örlogsvarvet.
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
9
Punkt ÖVK. synpunkter
MF kommentar
6
7
8
9
10
En flyttning skulle troligen
aldrig företagas av en tillverkare
som måste tänka på det
ekonomiska resultatet av sin
verksamhet.
Betydande indirekta kostnader
genom oundvikligt produktionsavbrott
under flyttningen.
Det kan ifrågasättas om det är
korrekt att utan beställarens
godkännande överföra inneliggande
beställningar från ÖVK
till en ny tillverkare.
Det är en tillgång för marinen
att kunna tillverka hylsor i
egna verkstäder. Ur kostnadssynpunkt
har konkurrens en
viss betydelse.
Försvarets fabriksstyrelse bär
i sina planer på ett övertagande
av verksamheten räknat med
att överförandet skulle ske successivt
och att verksamheten
till en början skulle fortgå vid
ÖVK i fabriksstyrelsens regi.
Häremot kan invändas att någon
bestämd gräns ej kan dragas
mellan de olika avdelningarna
i artilleriverkstaden, varför
det är otänkbart att annan
myndighet kan bedriva produktion
i samma verkstadslokaler
där artilleriverkstädernas övriga
verksamhet äger rum. Vidare
är tjänstemannapersonalen
till stor del gemensam. Oklara
ansvarsförhållanden uppstå
betr. disciplin- och ordningsfrågor,
gemensamma omklädningsrum,
ansvar för arbetarskydd
och brandskydd etc.
ÖVK kan icke godtaga att en
verksamhetsdel skiljes från artilleriverkstäderna
och lägges
under fabriksstyrelsen inom
varvsområdet.
Flyttning är betingad av i första hand skyddssynpunkter
(jfr ovan). Vidare bör beaktas att
försvarets fabriksverk tillkom för att handhava
sådana nytillverkningar som borde äga rum
i försvarets egen regi. En överflyttning av hylstillverkningen
från marinen till fabriksverket
innebär sålunda en renodling av denna linje.
Jfr i övrigt LM Ericssons flyttning av telefonapparattillverkning
till Karlskrona samt de Lavals
planer på flyttning av viss tillverkning till
Karlskrona.
Ett produktionsavbrott kan givetvis icke undvikas.
Fabriksstyrelsen och marinförvaltningen
kommer emellertid att planlägga flyttningen så
att minsta möjliga leveransförskjutningar kommer
att uppstå. Utöver genom noggrann planering
kan detta sannolikt uppnås genom t. ex.
forcering av produktionen innan flyttningen.
Detta förhållande är analogt med det som förelåg
då fabriksverket övertagit andra tillverkningar
från försvarsgrenarna och synes då icke
ha inneburit några problem. Producenten och
beställaren är försvaret och staten oavsett om
tillverkningen sker i fabriksstyrelsens eller marinens
regi.
Marinens andel (såsom beställare) av hylstillverkningen
vid ÖVK är av ringa omfattning
(jfr pkt 2).
Det synes ej vara några speciella fördelar förknippade
med att just marinen själv tillverkar
hylsor för sitt artilleri under det att det ur beredskapssynpunkt
måste vara en väsentlig tillgång
att hylsfabriken icke är oskyddad och utsatt
belägen i en örlogsbas utan i stället skyddat
belägen i ett bergrum i det inre av landet.
De betänkligheter som framförts angående en
temporär »samköming» äro betydligt överdrivna
och borde utan vidare kunna lösas genom
samarbete mellan fabriksstyrelsen och ÖVK.
10
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
Punkt ÖVK synpunkter
MF kommentar
11
12
13
Av fabriksstyrelsen uppgiven
besparing på 1,3 milj. kr. är
ytterst skenbar. Från detta belopp
måste dragas bort demonterings-
och transportkostnader
samt de betydande kostnader
som äro nedlagda i bl. a. elanläggningar,
vilka till stor del
bli obrukbara.
Övervägande delen av den nuvarande
personalen torde ej
frivilligt medfölja vid en förflyttning,
varför tillkommer
kostnader för omskolning av
personal som måste placeras
vid andra verkstäder vid ÖVK.
Betydelsen av att den höga
kvaliteten på hylsorna ej äventyras.
Fabriksstyrelsen har endast uppehållit sig vid
besparing i fråga om medel för maskinanskaffning
och anledning saknas att ifrågasätta riktigheten
härav. ÖVK uttalande ang. elanläggningens
fortsatta användning är betydligt överdriven.
Viss apparatur kan överföras till fabriksverket,
annan apparatur kan utnyttjas vid
ÖVK. De ev. förlorade investeringarna i elanläggningen
avse troligen huvudsakligen kostnaden
för vissa specialledningar för ugnar samt
merkostnaden för det befintliga överdimensionerade
kabelnätet i förhållande till normaldimensionering.
Även om så skulle bli fallet, bör beaktas att
flertalet av arbetarna (65 st.) äro tempoarbetare.
Vidare äro 6 st. svarvare och maskinreparatörer,
således yrkesarbetare av samma kategori
som användes i andra verkstäder på ÖVK.
Endast för återstoden, ett 10-tal hylspressare,
torde en omskolning eventuellt behöva övervägas.
Anledning saknas att förutsätta att kvaliteten
skulle bliva sämre vid produktion i fabriksstyrelsens
regi.
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
11
Bilaga B
Till Konungen
Genom remiss den 21 maj 1957 har Kungl. Maj:l anmodat försvarets
fabriksstyrelse att inkomma med yttrande över inom riksdagen väckta motioner
(I: 170 och II: 203) om inställande av eller uppskov med tidigare beslutad
flyttning av hylsverkstaden vid örlogsvarvet i Karlskrona.
Styrelsen får med anledning härav anföra följande.
Motionerna ha tillkommit med anledning av att fabriksstyrelsen i underdånig
skrivelse den 11 januari 1957 hemställt att den vid Karlskrona örlogsvarv
bedrivna pjäshylstillverkningen skulle underställas försvarets fabriksverk,
att utrustningen å pjäshylsverkstaden i Karlskrona skulle överflyttas
till fabriksverket samt att verksamheten vid verkstaden successivt skulle
överföras till ammunitionsfabriken Zakrisdal i Karlstad. Ifrågavarande förslag
har framlagts i samråd med marinförvaltningen.
Bakgrunden till fabriksstyrelsens förutnämnda framställning utgör ett av
1943 års riksdag fattat principbeslut att den statliga pjäshylstillverkningen
skulle ordnas enligt ett av dåvarande försvarsväsendets verkstadsnämnd och
marinförvaltningen den 19 februari 1943 framlagt förslag.
Vid nämnda tidpunkt var den statliga pjäshylstillverkningen förlagd dels
till dåvarande ammunitionsfabriken Marieberg i Stockholm, dels till hylsverkstaden
vid Karlskrona örlogsvarv. Man var av den uppfattningen, att en förflyttning
av pjäshylstillverkningen måste komma till stånd ur säkerhetssynpunkt.
Tillverkningen borde organiseras så att till ammunitionsfabriken
Zakrisdal i Karlstad, som då var under uppförande, skulle förläggas den utrustning,
som avsågs för tillverkning under fred av samtliga förekommande
hylstyper. Övrig för pjäshylstillverkningen avsedd utrustning vid Karlskrona
örlogsvarv och vid ammunitionsfabriken Marieberg, vid vilken fabrik
driften enligt tidigare riksdagsbeslut skulle nedläggas, borde sammanföras
till en reservfabrik för tillverkning av pjäshylsor.
Sedan ammunitionsfabriken Zakrisdal, vilken utfördes i flera etapper, i
huvudsak färdigställts och den vid ammunitionsfabriken Marieberg i Stockholm
bedrivna pjäshylstillverkningen nedlagts och delvis överflyttats till
Zakrisdal 1950, framlade fabriksstyrelsen i skrivelse den 15 november 1950
förslag till uppförande av en ammunitionsreservfabrik som skulle omfatta
även den ifrågavarande reservfabriken för pjäshylstillverkning. Hela anläggningen
skulle förläggas i berg i närheten av ammunitionsfabriken Zakrisdal.
Byggnadsarbetena vid ammunitionsreservfabriken med pjäshylsfabrik äro
nu avslutade. Arbetet med driftplanering och anskaffning av erforderliga
maskiner och annan utrustning pågår. För att kunna verkställa en slutgiltig
driftplanering är det nödvändigt för fabriksstyrelsen alt få fastslaget att den
maskinutrustning, som för närvarande utnyttjas i hylsverkstaden vid örlogsvarvet
i Karlskrona, skall disponeras för hylsreservfabriken.
På grund av att hylsreservfabriken kunnat förläggas i anslutning till ammunitionsfabriken
Zakrisdal har ytterligare fördelar uppstått utöver dem,
som påräknades vid 1943 års riksdagsbeslut. Det blir således möjligt att redan
i fredstid förlägga den statliga pjäshylstillverkningen till ur skydds
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
synpunkt betryggande lokaler. Härigenom kan omställning till krigsproduklion
ske snabbare och statsverkets beredskapskostnader minskas i fredstid.
Med hänsyn till försvarets behov av pjäshylsor är det vidare nödvändigt
att en blivande överflyttning till Karlstad verkställes på ett sådant sätt att
avbrott i hylsleveranserna icke behöver uppstå i någon större utsträckning.
Styrelsen bar därför efter samråd med marinförvaltningen ansett det fördelaktigt
att redan i Karlskrona övertaga driften. Hylstillverkningen avses därvid
komma alt överflyttas till Karlstad successivt, allteftersom för olika moment
av tillverkningen erforderliga maskiner överflyttas, till dess maskinparken
och tillverkningen i sin helhet överförts.
Kostnaden för anskaffning av maskiner för pjäshylstillverkning i ainmunitionsreservfabriken
beräknades av styrelsen i underdånig skrivelse den
14 augusti 1952 till 2 300 000 kronor om maskiner och utrustning i pjäshylsverkstaden
i Karlskrona icke knnde disponeras samt till omkring
1 000 000 kronor om så kunde ske.
Kungl. Maj :t har senare genom beslut den 8 maj 1953 medgivit, att 800 000
kronor finge disponeras för ändamålet av investeringsanslaget Anskaffning
av maskiner och utrustning in. in. för försvarets fabriksstyrelse. Enligt det
senare alternativet ytterligare erforderliga 200 000 kronor har upptagits i
styrelsens medelsäskanden för budgetåret 1957/58. Om 1943 års riksdags beslut
skulle upphävas eller ett genomförande av detta uppskjutas, behöver
styrelsen disponera ytterligare omkring 1 300 000 kronor, räknat i 1952 års
penningvärde, för att kunna anskaffa helt ny utrustning till hylsrescrvfabriken.
Vidare må framhållas att medel för bestridande av demonterings-, transport-
och uppmonteringskostnader för maskiner och utrustning disponeras
av styrelsen utan anlitande av investeringsanslag.
Styrelsen är medveten om att en överflyttning av hylstillverkningen från
Karlskrona till ammunitionsfabriken Zakrisdal kommer att medföra minskad
sysselsättning vid örlogsvarvet i Karlskrona. Enligt styrelsens uppfattning
kan emellertid ett överflyttande av tillverkningen ur de synpunkter,
som styrelsen har att företräda, icke längre uppskjutas. Särskilt kravet på
att erhålla ur säkerhetssynpunkt tillfredsställande möjligheter att tillverka
hylsor för försvarets behov vid beredskap eller krig gör en överflvttning
nödvändig.
Den vid bylsverkstaden i Karlskrona nu sysselsatta personalen kan beredas
arbete dels vid Karlskrona örlogsvarv, dels vid fabriksverkets hylstillverkning
i Karlstad.
Såvitt styrelsen kunnat finna ha inga nya skäl framkommit, som gör det
erforderligt med eu omprövning av 1943 års riksdags beslut. Tvärtom, såsom
ovan framhållits, föreligger nu starkare skäl för överflyttningen än som
förelåg vid frågans behandling vid 1943 års riksdag.
Styrelsen får vidare rikta uppmärksamheten på att tillverkning av artilleriammunition
av olika slag för närvarande kan bedrivas inom landet på
ur krigstillverkningssynpunkt godtagbart sätt beträffande i ammunitionen
ingående detaljer, dock ej beträffande en så svårtillverkad del som hylsorna.
Det torde därför ur beredskapssynpunkt vara angeläget, att pjäsliylstillverkningens
sammanförande till den nya fabriken i Karlstad snarast möjligt
kommer till stånd, då detta torde vara en förutsättning för att artilleriammunition
överhuvudtaget skall kunna tillverkas inom landet under
krig.
På grund av vad sålunda anförts får styrelsen avstyrka bifall till de bär
ifrågavarande motionerna.
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
13
I detta ärendes handläggning ha, förutom undertecknade Aste och Berggren,
den senare föredragande, deltagit överingenjören Lindh och tf. byråchefen
Claus.
Stockholm den 27 september 1957
Underdånigst
GUNNAR ASTE
Elvir Berggren
R. Waerneman
14
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
Bilaga C
Till Herr Ordföranden i Riksdagens statsutskott
Yttrande över motionerna I: 170 och II: 203 ang. hylsverkstaden vid
örlogsvarvet i Karlskrona
I motionerna har åberopats bl. a. att Försvarets fabriksstyrelse i framställning
till regeringen den 11 januari 1957 begärt bemyndigande att få
verkställa överflyttning av hylsverkstaden till Karlstad och framhållits att
i avvaktan på framläggandet av 1953 års örlogsvarvsutrednings betänkande
inga åtgärder borde vidtagas som avsevärt försämrade örlogsvarvets svsselsättningsförhållanden.
I nämnda betänkande som överlämnades till försvarsministern den 9 mars
1957 har beträffande hylsverkstaden anförts att Försvarets fabriksstyrelse
förklarat att den vore beredd att om några år överta hylstillverkningen. Utredningen
räknade med att tillverkningen skulle bibehållas i Karlskrona intill
dess tillfredsställande tillverkning vore anordnad genom länsstyrelse118
försorg och överenskommelse träffats med marinförvaltningen om med
hänsyn till uppkommande övergångsproblem lämplig tidpunkt för övertagandet.
Utredningen bär i korthet redogjort för bakgrunden, nämligen att 1943
års riksdag godkänt Kungi. Maj :ts proposition nr 163 till samma riksdag
om att hylstillverkningen skulle flyttas till en planerad ammunitionsfabrik
i Karlstad. Någon kritik mot riksdagsbeslutet 1943 har utredningen självtallet
inte framfört. Man bar allenast erinrat om att hylsverkstaden enligt
beslut av 1951 års riksdag moderniserats och reorganiserats genom omfattande
investeringar.
Förbundet har nu infordrat synpunkter från sin avdelning 36 i Karlskrona
som meddelat följande.
Den pågående diskussionen i försvarsfrågan och de synpunkter som i remissyttranden
anförts över örlogsvarvsutredningens betänkande har oroat
personalen vid Marinverkstäderna. Om man i nuvarande läge skulle göra
allvar av liylstillverkningens flyttande skulle sannolikt utomordentligt svårbemästrade
problem uppkomma i fråga om placering av den arbetskraft som
härigenom skulle friställas.
Arbetsstyrkan vid hylstillverkningen uppgår till i runt tal 100 personer.
Visserligen har försvarets fabriksstyrelse förklarat, att man i Karlstad kan
ta emot den personal från Karlskrona som är villig flytta. I realiteten är
denna utväg inte mycket vård. Medelåldern för de anställda är relativt hög
och redan detta betyder av lätt insedda skäl, att den anvisade vägen är svårframkomlig.
Även av andra motiv motsätter sig den berörda personalen i allmänhet
— enstaka undantagsfall finns givetvis — att bryta upp från sin
gamla arbetsplats. De bindes vid Karlskrona av starka band, bland vilka
innehavet av egnahem, sommarstugor, båtar in. in. torde vara ett av de starkaste.
Kommer förflyttning till stånd blir följden helt enkelt en omfattande
friställning av arbetskraft.
Fabriksstyrelsens i samråd med Marinförvaltningen avgivna förslag att
omedelbart överta tillverkningen i Karlskrona för att successivt överflytta
densamma till Karlstad, torde inte heller låta sig utföra utan avsevärda olägenheter,
om detsamma över huvud går att realisera. I artilleriverkstaden,
mom vilken hylstillverkningen bedrives, är maskiner in. m. utplacerade på
Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957
15
olika platser inom verkstadsområdet och alltså geografiskt inte sammanförda
till en särskild avdelning. Under sådana förhållanden lär det bli mycket
svårt, för att inte säga omöjligt, att klart avgränsa denna tillverkning
från den övriga verksamhet som förekommer inom denna verkstad.
Avdelningen har i detta sammanhang avstått från att närmare ingå på
kostnadsfrågor och övriga här inte berörda olägenheter vid en förflyttning
och nöjer sig med konstaterandet, att någon besparing icke torde komma att
uppnås genom hylstillverkningens nedläggande i Karlskrona. Den rationalisering
i driften, som man beräknar uppnå i Karlstad, uppväges med andra
ord av de merutgifter för det allmänna som ett genomförande av förslaget
drar med sig.
Såväl principiella som praktiska skäl talar alltså starkt för eif bifall till
motionen.
Förbundet vill härmed hänvisa till och understryka vad lokalavdelningen
framfört och hemställa att statsutskottet vid sin behandling av frågan ville
taga all möjlig hänsyn härtill vid frågans vidare handläggning, vilket alltså
skulle innebära bifall till de båda motionerna.
Stockholm den 30 september 1957
Försvarsverkens Civila Personals Förbund
CEVE LARSSON
571C60
Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag