Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

1

Nr 167

Utlåtande i anledning av väckt motion i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning om anslag till bidrag till Svenska
turisttrafikförbundet.

(1 :a avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Bengtsson i Göteborg och Braconier
väckt motion (11:306) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan utredning rörande turisttrafiken
från utlandet och den av Svenska turisttrafikförbundet bedrivna verksamheten
för dennas främjande, att en principdeklaration kan avges beträffande
omfattningen av det allmännas stöd till denna verksamhet och
de härmed eventuellt förknippade villkoren.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden begärts av statskontoret, kommerskollegium och järnvägsstgrelsen,
vilka yttranden fogats till detta utlåtande (Bilagor A, B och C).

Utskottet vill erinra om att den i motionen behandlade frågan varit föremål
för undersökning av en år 1948 tillsatt utredning rörande den utländska
turisttrafikens ekonomiska betydelse för landet jämte därmed sammanhängande
spörsmål. Denna utredning avgav år 1951 betänkande i ämnet.
Vidare är att nämna, att på initiativ av rådet för Svenska institutet för kulturellt
utbyte med utlandet tillsattes år 1956 en särskild kommitté rörande
samordning och effektivisering av upplysningsverksamheten i utlandet angående
Sverige. Kommittén avgav samma år yttrande med förslag rörande
främst organisatoriska frågor och medelsbehov för denna upplysningsverksamhet.
Slutligen vill utskottet erinra om att chefen för handelsdepartementet
innevarande år tillsatt en kommitté med uppdrag att undersöka förutsättningarna
samt utarbeta en preliminär plan för en svensk manifestation
i Förenta staterna med syfte att främja förbindelserna med detta land
och Sverige hl.a. i fråga om den amerikanska turisttrafiken till vårt land.
Denna kommitté har nyligen slutfört sitt uppdrag.

Av det anförda framgår, att under den senaste tiden icke mindre än tre
utredningar verkställts på här ifrågavarande område. Dessa utredningar,

1012 57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 saml. Nr 167

2

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

soin ur skilda synpunkter belyst turistverksamhetens stora värde för vårt
land, ha framlagt förslag till åtgärder i turistvärvande syfte ävensom behandlat
problemställningen rörande organisationen och finansieringen av
denna verksamhet. Läget på ifrågavarande område torde härigenom få anses
vara i stort sett klarlagt. Utskottet har därför svårt att finna, att genom
i motionen föreslagen ytterligare utredning i ämnet några nya synpunkter
på denna fråga skulle vara att vinna.

Åberopande det anförda och under erinran om att föregående års riksdagavslog
motioner av i huvudsak samma innehåll som den nu föreliggande,
finner utskottet sig böra avstyrka densamma.

Utskottet hemställer,

att motionen 11:306 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 26 november 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson,
Ohlon, Näsström, fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson, Ivar Johansson,
Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Pålsson, Söderberg,
Jacobsson och Mårtensson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar
Rubbestad, Widén, Nilsson i Göingegården, Karlsson i Olofström, fröken
Olsson, herrar Almgren, Löfroth och Heckscher.

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

3

Bilaga A

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 3 juni 1957 har statskontoret anbefallts att till riksdagens
statsutskott inkomma med utlåtande över motionen II: 306 i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om anslag till bidrag till Svenska turisttrafikförbundet.
På grund härav får ämbetsverket anföra följande.

Statskontoret vill erinra om att av motionärerna berörda spörsmål utretts
av den år 1949 tillsatta turistutredningen, vilken avgav betänkande
år 1951. På grundval av denna utredning företogs vid 1953 års riksdag en
icke obetydlig höjning av anslaget till bidrag till Svenska turisttrafikförbundet.
Någon anledning att på de skäl, som motionärerna anfört, nu föranstalta
om ny utredning i ämnet torde icke föreligga. Statskontoret vill
för övrigt erinra om att även vid 1956 års riksdag väcktes motioner i förevarande
frågor. I anledning härav uttalade statsutskottet i sitt utlåtande
nr 10 till nämnda riksdag (s. 68), att någon ytterligare utredning på ifrågavarande
område icke vore behövlig.

På grund av vad ovan anförts avstyrker statskontoret, att motionen föranleder
någon riksdagens åtgärd.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
t.f. statskommissarien Lindblad. Stockholm den 8 juli 1957.

Elof Jerdenius

Sture Jansson

/ Siv Samson

4

Statsutskottets utlåtande nr 167 dr 1957

Bilaga B

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 23 maj 1957 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
att avgiva och till statsutskottet inkomma med utlåtande över en
inom riksdagen väckt motion 11:306 med begäran om utredning rörande
turisttrafiken från utlandet och den av Svenska turisttrafikförbundet bedrivna
verksamheten för dennas främjande så att en principdeklaration kan
avges beträffande omfattningen av det allmännas stöd till denna verksamhet.

Kollegium har inhämtat yttranden i ärendet från handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle. Överlämnande dessa yttranden får
kollegium anföra följande.

Turisttrafikens allmänt erkända betydelse som inkomstkälla motiverar
otvivelaktigt, att jämförelsevis omfattande kostnader nedläggas på reklam
och information i syfte att öka den utländska resandetrafiken till vårt land.
Å andra sidan kunna i dagens läge skäl också anföras för en viss återhållsamhet
beträffande turistpropagandan. Turismens konjunkturkänslighet
liksom svårigheten att tillfredsställande rekrytera hithörande service-yrken
äro omständigheter som böra beaktas i detta sammanhang. Även knappheten
på hotellrum har ansetts bjuda till en viss försiktighet, när det gäller
att söka locka utländska turister till vårt land. Motionärerna anföra emellertid,
att tillgången på hotellrum numera är större och det därför är befogat
att öka turistreklamen. Såvitt kollegium kan bedöma, äro förhållandena
sådana att utrymme torde finnas för eu väsentlig ökning av turistströmmen
och därmed också för en utvidgad turistpropaganda.

Mot angivna bakgrund finner kollegium det vara i och för sig önskvärt
att turisttrafikförbundet, som handhar propagandaverksamheten på området,
får tillräckliga medel alt fullfölja denna. Såsom Stockholms handelskammare
framhållit, bör vidare förbundet icke genom knapphet på medel
tvingas att ägna sig alltför mycket åt de ekonomiska problemen med påföljd
att goda uppslag och idéer ej fullföljas.

Såsom framgår av bifogade sammanställning över turisttrafikförbundets
årliga inkomster sedan förbundets tillkomst ha intäkterna under den
senaste tioårsperioden stigit från ungefär 482 000 kronor till omkring
1 156 000 kronor eller sålunda med cirka 140 procent. Enligt motionärernas
mening är förbundet emellertid i dag — om hänsyn tages till det ändrade
penningvärdet och turismens ökning — ojämförligt mycket sämre rustat
att fylla sin uppgift än på slutet av 1940-talet. Det föreligger enligt motionärerna
en allvarlig fara för att förbundets resurser icke räcka till för att
tillgodose utlandets spontana och växande efterfrågan på upplysningstryck
och informationer om Sverige som turistland. Kollegium delar uppfattningen,
att förbundet arbetar med alltför begränsade medel och att många
angelägna uppgifter därför bli eftersatta. Även om inkomsterna stigit år
från år, är det sålunda i och för sig angeläget med en ytterligare förstärkning
av förbundets resurser. Nästa fråga blir då, huru de erforderliga tillskotten
skola anskaffas.

De statliga bidragen till turisttrafikförbundet ha — bortsett från krigsåren
— ständigt ökat. För budgetåret 1949/50 utgjorde statsbidraget 381 000

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

5

kronor och för innevarande budgetår ha bidrag om tillhopa 810 000 kronor
beviljats. Här föreligger sålunda eu ökning med ungefär 112 procent. Under
samma tid ha bidragen från enskilt håll, d. v. s. medlemsavgifter samt tillskott
från industrier och trafikföretag, inberäknat Statens järnvägar, växlat
mellan 285 000 budgetåret 1949/50 och 367 000 kronor budgetåret 1954/55
och för budgetåret 1956/57 uppgingo de till 332 000 kronor. Dessa intäkter
ha sålunda under budgetåren 1949/50—1956/57 stigit med omkring 16 procent.
Under det sistförflutna budgetåret motsvarade statsbidraget ungefär
65 procent av de totala inkomsterna, medan de enskilda bidragen motsvarade
omkring 28 procent. Därest SJ:s bidrag medräknas bland de statliga
tillskotten, uppgår statens sammanlagda bidrag till 78 procent av intäkterna
och de enskilda bidragen till ungefär 15 procent.

Med hänsyn till det anförda kan ifrågasättas om icke den behövliga förstärkningen
av turisttrafikförbundets resurser till väsentlig del bör åstadkommas
genom att bidragen från enskilt håll ökas. De betydande valutainkomsterna
från den utländska turisttrafiken, vilka uppskattats till 400
miljoner kronor årligen, utgöra icke endast en vinst för vårt land som sådant
utan komma först och främst enskilda näringsgrenar och företag till
godo, och det synes därför befogat att de grupper som ha särskilt stor nytta
av förbundets tjänster lämnar större tillskott till verksamheten. En utredning
på området bör enligt kollegii mening ha till närmaste uppgift att
upptaga förhandlingar med de olika näringsgrenar, som draga nytta av
förbundets verksamhet, om en ökning från detta håll av bidragen till kostnaderna
härför. Först därefter föreligger skäl att taga ställning till omfattningen
av det allmännas stöd till verksamheten. I detta sammanhang synes
vidare vara angeläget betona, att kollegium med hänsyn till den stora belastningen
på handels- och sjöfartsfonden och risken för att denna fond
snart nog är förbrukad icke finner sig kunna förorda, att medel till förbundets
verksamhet beviljas från denna fond.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kollegium förklara, att
kollegium icke har något att erinra mot att den av motionärerna förordade
utredningen kommer till stånd.

Nils Malmfors

Anders Lindstedt

/ G. v. Waehenfeldt

6

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

Turisittrafikförbundets inkomster budgetåren 1935136—-1956/57 samt beräknade
inkomster budgetåret 1957J58.

Övriga inkomster

Statsbidraget i

0/

/o

därav

i iornananae uii

Budgetår

Kalender-

år

Totala

inkomster

Stats-bidrag
(dock ej
bidrag
från SJ)

bidrag fr.
industrier
och trafik-företag
(inkl. SJ)
samt med-lems-avgifter

SJ:s

bidrag

de

totala

in-

koms-

terna

stats-

bidrag

inkl.

SJ:s

bidrag

bidra-gen fr.
indu-stri och
trafik-företag

stats-

bidrag

inkl.

SJ:s

bidrag

1

2

3

4

5

6

7

1 8

9

10

1936

418 346

185 000

233 346

203 540

65 000

44

60

91

180

1937

472 745

212 000

260 745

229 429

65 000

41

59

92

168

1938

466 760

197 000

269 670

228 652

65 000

45

56

86

160

1939

506 881

226 000

280 881

197 767

65 000

45

57

114

219

1940

252 672

116 400

136 272

93 996

65 000

46

71

124

62

1941

223 528

100 000

123 528

91 892

65 000

45

74

109

61

1942

117 116

—

117 116

69 832

46 100

0

39

0

194

1943

152 941

24 100

128 841

71 922

49 000

21

48

34

319

1944

159 733

41 100

118 631

70 567

49 000

26

56

42

417

1945

162 821

51 100

111 721

71 538

48 911

31

61

71

441

1946

324 906

137 600

187 305

81 820

47 000

42

57

168

528

1947/48

482 309

285 300

196 377

153 134

97 300

59

79

186

685

1948/49

722 036

302 480

429 836

261 998

100 000

42

56

115

248

1949/50

841 041

381 000

460 038

285 417

no ooo

50

58

133

280

1950/51

790 495

433 431

365 495

287 073

110 000

55

69

151

307

1951/52

823 875

477 000

346 873

312 565

140 000

42

75

152

358

1952/53

870 554

500 000

47 382

323 172

150 000

57

75

155

375

1953/54

936 184

601 800

27 368

306 816

150 000

64

80

196

479

1954/55

1 240 155

679 722

118301

367133

150 000

55

67

185

382

1955/56

1 078 686

627 000

95 724

355 959

150 000

58

72

176

377

1956/57

1 156 424

752 000

404 422

332 439

150 000

65

78

226

494

1957/58
(beräk-nade)

1 217 000

810 000

407 000

337 000

140 000

67

78

240

482

Till Kungl. Kommerskollegium.

Genom remiss den 27 maj 1957 har Kommerskollegium anhållit om
Stockholms Handelskammares yttrande över motion II: 306 vid årets riksdag
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anslag till bidrag till
Svenska Turisttrafikförbundet.

Till besvarande härav får Handelskammaren anföra följande.

Motionärerna understryka turismens betydelse som exportnäring och
framhålla behovet av ökade medel för Svenska Turisttrafikförbundets verksamhet.
I slutet av motionen uttala motionärerna som sin uppfattning, att
Kungl. Maj :t bör snarast möjligt »deklarera sin inställning till turisttrafiken
från utlandet och den verksamhet i syfte att främja denna trafik, som
bedrives av Turisttrafikförbundet». Motionärerna hemställa om en utred -

Statsutskottets utlåtande nr 167 är 1957

7

ning såsom underlag för en sådan principdeklaration. De finna det vidare
angeläget, att i avvaktan härpå Turisttrafikförbundet för budgetåret
1957/1958 erhåller »största möjliga ytterligare tillskott av medel i form av
bidrag ur handels- och sjöfartsfonden».

Frågan om turistfrämjande åtgärder har vid flera tillfällen under senare
år varit föremål för offentlig utredning. I samband därmed och även eljest
har uppmärksamheten riktats jämväl på det större problemet om organisationen
och uppdelningen av den svenska upplysningsverksamheten för utlandet.
Någon slutlig lösning av hithörande frågor torde dock av olika skäl
hittills icke ha vunnits.

Det är enligt Handelskammarens mening angeläget, att Sverige utnyttjar
alla möjligheter att i utlandet skapa intresse för vårt land och för att värva
turister. De ansträngningar och ekonomiska insatser, som andra länder
göra i detta hänseende, ställa i dag större anspråk på den svenska turistpropagandan
än tidigare. Turismens betydelse som valutaskapande näring
torde också nu vara så känd och erkänd, att det icke torde vara erforderligt
att närmare beröra denna fråga. Icke heller torde behöva understrykas
vikten för svensk export och svenskt näringsliv överhuvud av en effektiv
utland spropaganda, som icke blott sprider kännedom om svenska förhållanden
utan också förmår attrahera utländska besökare, som här själva
kunna bilda sig en uppfattning om vårt lands standard och arbetsbetingelser.
Handelskammaren har den uppfattningen, att en av ökade anslag möjliggjord
sådan propaganda bör kunna ge goda resultat. Handelskammaren
får också i detta sammanhang särskilt framhålla, att sedan hotellsituationen
i Stockholm numera förbättrats hinder icke torde möta för en utökad
turistpropaganda, som tar sikte framför allt på att locka resande under
andra tider på året än under nuvarande korta högsäsong.

Handelskammaren har icke kunnat bilda sig någon bestämd mening om
storleksordningen av de medeltillskott som Turisttrafikförbundet kan behöva
för att bedriva sin icke minst ur näringslivets synpunkt betydelsefulla
propagandaverksamhet. Icke heller kan Handelskammaren ta ställning till
de olika meningar, som på detta svårbedömbara område gjort sig gällande
om på vilka uppgifter Turisttrafikförbundets krafter och medel främst
böra inriktas. Klart är emellertid, att den nu rådande knappheten på medel
medför att alltför mycket tid och krafter måste ägnas åt förbundets ekonomiska
problem och att goda uppslag och idéer därför icke kunna fullföljas.

En utredning som tar sikte på dessa problem synes Handelskammaren
väl motiverad. Lämpligen bör den få karaktären av en enmansutredning,
till vilken knytas experter från hotell, resebyråer, trafikföretag och sådan
kommersiell verksamhet överhuvud, som vänder sig till turister.

Stockholm den 20 september 1957.

För Stockholms Handelskammare:

Wilhelm Josephson

/ Olof Leffler

8

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

Till Kungl. Kommerskollegium, Allmänna byrån.

Genom remiss den 27 maj har Kungl. Kommerskollegium anhållit om
Handelskammarens yttrande över en av herrar Bengtsson i Göteborg och
Braconier i Riksdagens andra Kammare avgiven motion, nr 306, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om anslag till Svenska Turisttrafikförbundet.

I anledning härav får Handelskammaren i ärendet anföra följande.

Med utgångspunkt från det statsanslag som i årets statsverksproposition
tillstyrkts av Handelsministern såsom bidrag till förbundet, och vilket med
mer än en halv miljon kronor understiger det anslag förbundet äskat, ha
motionärerna närmare granskat förbundets ekonomiska förutsättningar och
de uppgifter, vilka böra åvila förbundet. Förbundets nuvarande rörelsemedel
anses otillräckliga för bedrivandet av en verksamhet, som svarar mot
utlandets anspråk på turistupplysning angående Sverige. I motionen har
vidare framhållits den utländska turisttrafikens betydelse för landet. Även
om statsmakterna kan anses äga insikt om den stora ekonomiska roll turisttrafiken
spelar, har denna insikt enligt motionärernas mening icke kommit
till uttryck i förslag och beslut om medelstilldelning till de organ som ha
att svara för turistinformationsverksamheten i utlandet. Jämförelse med
exempelvis förhållandena i Danmark och Norge anses utvisa, att man i dessa
länder på ett helt annat sätt från statens sida stöder den nu ifrågavarande
informationsverksamheten. Enligt motionärernas uppfattning kan den informationsverksamhet
som sker genom enskilda företag (resebyråer, flygbolag
etc.), icke ersätta en information av mera officiell karaktär sådan
som Turisttrafikförbundet bedriver. I motionen har också gjorts vissa jämförelser
med den ökning av statsbidraget till Svenska Institutet, som föreslagits
i statsverkspropositionen. Även om höjningen i fråga icke motsvarar
mer än hälften av den anslagsökning som ansetts erforderlig, bör den dock
medgiva en partiell upprustning av institutets verksamhet. Behandlingen
av institutets anslagsäskande står i kontrast mot den behandling Turisttrafikförbundets
begäran om bidrag erhållit, och motionärerna anse, att
även om dessa bidrag redovisas under skilda huvudtitlar, detta icke bör
föranleda avvikande bedömningar av de båda organisationernas medelsbehov.

Motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen vid anslagsfrågans behandling
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan
utredning rörande turisttrafiken från utlandet och den av Svenska turisttrafikförbundet
bedrivna verksamheten för dennas främjande, att en principdeklaration
kan avges beträffande det allmännas stöd till denna verksamhet
och de därmed förknippade villkoren. I avvaktan på att en sådan
deklaration göres ha motionärerna ansett det angeläget, att Turisttrafikförbundet
för budgetåret 1957/1958 kan erhålla största möjliga ytterligare
medel genom bidrag ur handels- och sjöfartsfonden.

Handelskammaren kan utan tvekan vitsorda de uttalanden som i motionen
gjorts angående betydelsen för vårt land av den utländska turisttrafiken.
Det är icke enbart de direkta inkomsterna för staten och näringslivet
av turistbesöken som här spela en roll, utan även såsom en allmänt
goodwillskapande faktor torde dessa besök vara av vikt för vårt näringsliv.
Då det emellertid gäller bedömandet av Turisttrafikförbundets aktuella an -

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

9

slagsbehov för bedrivande av propaganda i utlandet lämnar motionen
knappast tillräckligt underlag för ett bestämt ställningstagande. Flera olika
frågor synas i detta sammanhang först böra besvaras.

Sålunda kan för det första ifrågasättas om en utökad propaganda under
nuvarande läge är lämplig med hänsyn till tillgängliga resurser i fråga om
hotell, trafikmedel och andra anordningar för resande. Motionärerna ha
visserligen i korthet framhållit att en förbättring av hotellsituationen i
huvudstaden är att förutse, men fråga är om denna upprustning kan anses
tillräcklig. För Göteborgs vidkommande må påpekas, att systemet med inkvartering
hos enskilda även denna senaste sommar i relativt stor omfattning
måst anlitas, även om en viss nedgång i frekvensen i förhållande till
sommaren 1956 kunnat konstateras. Hur värdefullt systemet med inkvartering
hos enskilda i nu rådande hotellsituation än är, kan det dock med ett
visst fog frågas, om staten — så länge sådana förhållanden råda — bör
offra ytterligare medel för att locka fler utlandsturister till Sverige. Samtidigt
bör emellertid ihågkommas att turistresorna i stor omfattning under
senare år ändrat karaktär, så att många resande färdas med egna bilar och
utrustning för camping. I fråga om denna kategori har givetvis hotellmöjligheterna
mindre betydelse.

En annan fråga som den föreliggande motionen aktualiserar är den om
staten överhuvud bör engagera sig i utlandspropaganda för turisttrafiken
till Sverige. Handelskammaren har närmast samma uppfattning som motionärerna,
nämligen att en sådan »officiell» propaganda är befogad med hänsyn
till turistnäringens betydelse. Även jämförelser med andra västeuropeiska
länders åtgärder på detta område ger vid handen att staten på ett
eller annat sätt bör medverka i fråga om den allmänna turistinformationen
i utlandet. Hur långt man härvid bör gå och i vilka former informationen
bör bedrivas är en bedömningsfråga, som endast kan avgöras efter ingående
utredningar. Att Turisttrafikförbundet i och för sig är ett lämpligt organ
för denna verksamhet torde ej kunna bestridas. Förbundet har ju en lång
erfarenhet på området och har redan nu en viss utlandsorganisation. Vid
läsningen av motionen ligger emellertid den reflexionen nära till hands, att
de uppgifter förbundet har och de uppgifter som anförtrotts Svenska Institutet
måste äga många beröringspunkter och i vissa hänseenden vara
ganska likartade. Handelskammaren utgår ifrån att redan nu ett intimt
samarbete måste förekomma mellan de båda organisationerna. Vid en mera
långsiktig bedömning av statens medverkan vid turistinformationen i utlandet
synes det på grund av vad nyss anförts vara synnerligen önskvärt,
att frågan om en eventuell sammanslagning av de båda organisationerna
upptages till övervägande. Med nuvarande organisationer torde ett visst
dubbelarbete vara oundvikligt, även om samarbete äger rum. Då näringslivet
på sin tid lämnade bidrag till Svenska Institutet, lär det också ha
förutsatts, att eu samordning av turistinformationen skulle komma till
stånd. Denna enhetlighet har emellertid hittills ej blivit uppnådd. Med en
gemensam organisation såväl för turistinformationen som för främjandet
av de kulturella förbindelserna med utlandet borde avsevärda besparingar
både i personal- och lokalhänseende kunna vinnas. Icke minst när det gäller
utlandsreprcsentationen borde ett samgående kunna medföra rationaliseringar.

Av vad som nu anförts torde framgå, att Handelskammaren för sin del
icke har något all erinra mot eu sådan utredning och principdeklaration,

10

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

som motionärerna hemställt om. Enligt Handelskammarens mening vore
det värdefullt om de problem som ovan berörts därvid kunde bli närmare
belysta, och särskilt om utredningen kunde leda till, att vårt lands utlandsinformation
kunde samlas i en enhetlig organisation. Handelskammaren
har emellertid ej något att invända mot att Turisttrafikförbundet, såsom
i motionen förordats, för budgetåret 1957/1958 ur handels- och sjöfartsfonden
erhåller de ytterligare bidrag, som kunna visas vara nödvändiga för att
förbundet på ett tillfredsställande sätt skall kunna bedriva sin informationsverksamhet
i utlandet.

Göteborg den 30 augusti 1957.

För Handelskammaren i Göteborg
T. O. Söderberg

Till Kungl. Kommerskollegium.

Genom remiss den 27 maj 1957 har Kungl. Kommerskollegium anhållit
att Skånes Handelskammare måtte avgiva yttrande över en i Riksdagens
Andra kammare av herrar Bengtsson i Göteborg och Braconier väckt motion
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anslag till bidrag till Svenska
turisttrafikförbundet. Till remissens besvarande får Handelskammaren anföra
följande.

Genom det ökade internationella reselivet har den utländska turisttrafiken
fått en stegrad ekonomisk betydelse för vårt land. De inkomster, som
de utländska turisterna tillföra vårt land, stimulerar affärslivet och är eu
icke obetydlig post i betalningsbalansen med utlandet. För att ge en föreställning
om storleksordningen av den trafik, som det här gäller, må nämnas
att för Handelskammarens distrikt antalet utländska turister år 1956 uppgick
till ej mindre än cirka 257 000 personer, vilken siffra dock icke inkluderar
skandinaverna. Av de utomnordiska besökarna koinmo cirka 80 000
in över Malmö, cirka 15 000 över Trelleborg, mer än 8 000 över Landskrona
och inemot 154 000 över Hälsingborg.

Handelskammaren är ense med motionärerna däri, att en utökning av
turistinformationen i utlandet framstår såsom önskvärd. Icke minst torde
det vara möjligt att genom utvidgad propaganda få en större del av turistströmmen
från Västtyskland och Holland att vända sig till vårt land. Att
det möter svårigheter att inom ramen för de medel, som hittills ställts till
förfogande för Svenska turisttrafikförbundet, genomföra den erforderliga
utvidgningen av förbundets informationsverksamhet torde icke kunna bestridas.
En ökning av anslagen till förbundet för dess utlandspropaganda
torde därför vara av behovet påkallad. Handelskammaren får därför för sin
del tillstyrka, att det allmänna bereder förbundet ett ökat ekonomiskt stöd,
i den mån detta kan ske utan eftersättande av andra betydelsefulla samhälleliga
behov och medel kan disponeras för ändamålet.

Malmö den 18 september 1957.

Skånes Handelskammare
omfattande Skåne och södra Halland

S. Hammarskiöld

/ Gösta Jacobsson

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

11

Till Kungl. Kommerskollegium.

Genom remiss av den 27 maj 1957 har Kungl. Kommerskollegium anhållit
om handelskammarens yttrande över en motion av herrar Bengtsson
i Göteborg och Braconier om en sådan utredning rörande turisttrafiken från
utlandet och den av Svenska turisttrafikförbundet bedrivna verksamheten
för dennas främjande, att en principdeklaration kan avges beträffande omfattningen
av det allmännas stöd till denna verksamhet och eventuella villkor
härför.

Med anledning härav får handelskammaren anföra följande.

I årets statsverksproposition tillstyrktes en mindre höjning av bidragsanslaget
till Svenska turisttrafikförbundet från 500 000 till 550 000 kronor.
Förbundet hade för samma period äskat anslag på 1 274 000 kronor och
härvid utförligt redovisat sina medelsbehov. Då riksdagen beslutade enligt
propositionen, kommer således det statliga anslaget att motsvara 43,2 procent
av kostnaderna för vårt lands turistreklam i utlandet.

Handelsministern förutskickade emellertid, att det sedermera skulle
komma att prövas i vad mån bidrag av fondmedel kunde lämnas till ytterligare
stöd åt förbundets verksamhet. Dylika anslag ha under senare år med
stigande belopp tillerkänts förbundet från handels- och sjöfartsfonden;
under budgetåret 1953/54 lämnades således ur fonden ett anslag på 50 000
kronor, budgetåret 1956/57 hade bidraget till förbundet stigit till 200 000
kronor. Detta innebär att under sistnämnda år cirka 65 procent av förbundets
rörelsekapital tillskjutits av allmänna medel.

Svenska turisttrafikförbundets övriga intäkter — som uppgå till cirka
400 000 kronor per år — basera sig i första hand på bidrag från vissa trafikföretag,
däribland statens järnvägar. Andra inkomstkällor äro medlemsavgifter,
vinst på försäljning av publikationer och kalendrar samt intäkter
från förbundets fastighet. Anmärkningsvärt är, att bidragen från trafikföretagen
under de senaste åren successivt minskat.

Förbundet hävdar enligt motionen, att dess nuvarande rörelsemedel äro
helt otillräckliga för att driva en turistreklam och upplysningsverksamhet,
som svarar mot utlandets starkt stegrade anspråk. Detta belyses av att förbundet
per den 30 juni 1956 redovisade ett sammanlagt underskott om cirka
130 000 kronor, trots att man till det yttersta pressat ned kostnaderna för
turistreklamen. Resultatet av Sverige-propagandan har på grund härav i ett
flertal fall blivit lidande; de utgivna reklambroschyrerna exempelvis ha på
grund av medelknappheten blivit utgivna i upplagor, som på intet sätt motsvarat
efterfrågan. Av samma skäl ha även många för vår utlandsreklam
synnerligen betydelsefulla initiativ blivit ställda på framtiden. Sålunda anger
förbundet, att de nu begärda ökade statsanslagen i första hand avse att
möjliggöra så vitala åtgärder som upprättandet av en fast representation i
Västtyskland och London samt förstärkning av förbundets verksamhet i
New York och Paris. Planer föreligga också på någon form av representation
i Helsingfors och Oslo. Även beträffande publikations- och filmverksamheten
föreligger trängande behov av ökad medelsanvisning.

Handelskammaren finner det uppenbart, att Svenska turisttrafikförbundet
i dag saknar de ekonomiska möjligheterna att spela den aktiva roll för
främjande av vårt turistväsende, som naturligt tillkommer förbundet. Eu
allsidig och opartisk utredning om hur förbundets ekonomi för framtiden
skall tryggas hälsar därför handelskammaren med tillfredsställelse. Någon

12

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

fullkomligt rättvis och för alla berörda parter acceptabel norm för fördelningen
av förbundets kostnader torde visserligen icke kunna fastslås, men
det synes dock kammaren vara av största värde att det genom en utredning
klarlägges, vilka kategorier av vårt näringsliv, som främst komma att draga
nytta av en ökad resandeström från utlandet och vilka möjligheter, som
finnas för att dessa näringsgrenar belastas med en skälig andel av utgifterna
för vårt lands utländska turistpropaganda.

Den kommande utredningen synes vidare enligt handelskammarens mening
icke böra begränsas till riksförbundet och dess strävan att locka hit
utländska turister utan även beröra läns- och ortsföreningarna och deras
möjlighet att sörja för de främmande resenärernas mottagande och trevnad.
Utredningen bör redovisa dessa föreningars ofta vitt skilda arbetsformer
och resurser samt om möjligt avge förslag till hur genom kommunala och
privata bidrag det lokala turistväsendet lämpligast skall upprustas och dess
ekonomi säkerställas. Av vikt är att denna översyn av de lokala förhållandena
icke — som tidigare skett — begränsas till vissa »turistlandskap» utan
kommer att omfatta hela landet.

En breddning av medelanskaffningen synes handelskammaren även för
riksförbundets del innebära den säkraste vägen mot stabiliserad ekonomi.

Handelskammaren ansluter sig till motionärernas hemställan om en
skyndsam och förutsättningslös utredning om Svenska turisttrafikförbundets
verksamhet men understryker vikten av att direktiven för de sakkunniga
breddas i enlighet med ovan anförda synpunkter.

Gävle den 27 september 1957.

Handelskammaren i Gefle
för Gefleborgs län, Uppland och Dalarne

Gösta Hall

/ Birger Betländer

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

13

Bilaga C

Riksdagens statsutskott.

Järnvägsstyrelsen med utlåtande över motion II: 306/1957

Sedan järnvägsstyrelsen genom Kungl. Handelsdepartementets ämbetsskrivelse
den 23 maj 1957 av Kungl. Maj:t anmodats att till Riksdagens
statsutskott avgiva av utskottet begärt utlåtande över en vid 1957 års riksdag
väckt motion 11:306 (i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till bidrag till Svenska turisttrafikförbundet), får järnvägsstyrelsen
anföra följande.

Statens järnvägar har bl. a. genom sina resebyråer i utlandet många
direkta anknytningspunkter till Svenska turisttrafikförbundets verksamhet.
En effektiv allmän turistpropaganda har stor betydelse för statens
järnvägar även med hänsyn till dess förhållandevis stora antal utländska
agenter (för närvarande cirka 600 resebyråer och därtill samtliga större
järnvägsstationer i Europa) i vad gäller utlandsförsäljningen.

Den svenska turistnäringen som helhet har enligt styrelsens mening behov
av en samlande topporganisation med möjlighet att genomföra ur nationell
synpunkt betydelsefulla åtgärder, vilka med hänsyn till sin art och
mera allmänna betydelse icke kan förväntas bli vidtagna och bekostade avenskilda
intressenter. Detta framstår som än mer viktigt mot bakgrunden
av att de kollektiva transportmedlen numera är utsatta för en allt hårdare
konkurrens från de individuella fortskaffningsmedlen, med följd att de medel,
som av ifrågavarande företag anslås till propaganda på den utländska
marknaden, måste disponeras så långt som möjligt är för åtgärder som
direkt främjar försäljningen av det egna företagets tjänster. Tidigare kunde
järnvägarna visa en större generositet i detta avseende i medvetande om att
majoriteten av de utländska turisterna, oavsett i vilken form de påverkades,
ändock anlitade järnvägen för sina resor. Strukturförändringen inom det
internationella reselivet har alltså radikalt förändrat förutsättningarna för
järnvägarnas medverkan i den utländska turistpropagandan.

Ur statens järnvägars synpunkt är det därför angeläget, att turisttrafikförbundet
genom tillräckligt ekonomiskt stöd från det allmänna snarast blir
i stånd att vidta de grundläggande åtgärder, som förbundet på grund av
medelsbrist hittills måst underlåta. Hit räknar styrelsen främst kraftigt
stegrade upplagor på de allmänt turistvärvande trycksaker som förbundet
ger ut, service till utländska tidningar och tidskrifter i form av artiklar och
bilder samt kontinuerliga bulletiner med nyhetsmaterial, deltagande i utställningar,
regelbundna personliga kontakter med resebyråer och andra
researrangörer i utlandet etc. I synnerhet beträffande samarbetet med resebyråerna
finns goda möjligheter att t. ex. genom särskilda informationsdagar
och medverkan i kurser för resebyråpersonal sprida upplysning om
vårt land och försäkra sig om resebyråernas medverkan i turistvärvningen.
Bristerna i dessa avseenden har för statens järnvägars vidkommande, trots
lovvärda insatser från turisttrafikförbundets sida, varit särskilt framträdande
på den under senare år så viktiga tyska marknaden. I detta sammanhang
vid styrelsen även framhålla vikten av alt turisttrafikförbundet jämväl
bercdes möjlighet alt ägna sin inomsvenska verksamhet tillräcklig uppmärksamhet.
Det sätt varpå utlandsturistcn blir mottagen i vårt land och

14

Statsutskottets utlåtande nr 167 år 1957

kvaliteten på de tjänster som erbjudes är nämligen på lång sikt avgörande
för om Sverige skall kunna hävda sig som attraktivt resmål i den hårda
internationella konkurrensen. Ett gradvis fördjupat samarbete med regionala
turistföreningar och berörda intresseorganisationer är därför i hög
grad önskvärt.

Styrelsens bidrag till Svenska turisttrafikförbundet har under senare år
— förutom fribiljetter till viss personal på förbundet och inbjudna gäster
till ett årligt värde av cirka 25 000 kronor — varit 150 000 kronor. Förbundet
å sin sida har under samma tid till statens järnvägar lämnat ersättning
för vissa statens järnvägars tjänster vid de förutvarande gemensamma
byråerna i Köpenhamn och London. Detta samarbete har dock numera på
förbundets initiativ och önskan upphört i och med att förbundet i dessa
städer öppnat kontor i egen regi.

För innevarande budgetår (1957/58) har styrelsen inte ifrågasatt andra
förändringar i bidraget till Svenska turisttrafikförbundet än de som betingats
av nämnda ändrade samarbetsförhållanden.

Under hänvisning till vad ovan anförts, får styrelsen i princip uttala sin
anslutning till önskemålet, att Svenska turisttrafikförbundet måtte av allmänna
medel erhålla största möjliga bidrag för att kunna ge sin verksamhet
en utformning och omfattning, som bättre motsvarar utlandets aktuella
anspråk på turistinformation om Sverige än vad nu är fallet.

För att detta önskemål skall kunna tillmötesgås, är det måhända nödvändigt
att frågan utredes på sätt liknande det av motionärerna föreslagna.
Styrelsen har i så fall intet att erinra mot en sådan utredning.

Erik Upmark

/ Sven Gerndt

tjf

Sthlml957. K. L. Beckmans Boktr.