Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
1
Nr 166
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vattenvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 49 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 28 december 1956,
hemställt om riksdagens godkännande av ett i propositionen framlagt förslag
till omorganisation av administrationen på vattenvårdens område.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 januari 1953 tillkallade
dåvarande statsrådet Hjalmar Nilson särskilda sakkunniga att verkställa
utredning rörande effektiva åtgärder till motverkande av förorening av
sjöar och vattendrag. De sakkunniga, som antagit benämningen vattenvårdskommittén,
ha den 1 december 1954 avgivit ett betänkande betitlat Vattenvården,
betänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor m. m.
(SOU 1955:6). „ .. ...
Kommitténs förslag till ändring av lagstiftningen rörande vattenförorening
har efter föredragning av chefen för justitiedepartementet behandlats
i proposition (nr 173) till 1956 års riksdag (se 3:e lagutskottets uti. nr 27
och rskr nr 370). I förevarande proposition behandlas därför endast de delar
av vattenvårdskommitténs förslag, som avser den vattenvårdande verksamhetens
organisation och upprustning samt därmed sammanhängande spörsmål.
I propositionen lämnas först en allmän översikt över kommitténs förslag,
varav framgår följande.
På grundval av inhämtade uppgifter rörande förorenmgsforhallandena i
olika län anser sig kommittén kunna konstatera, att vattenföroreningen
nått en betydande omfattning i landet. Flertalet vattendrag i de södra och
mellersta delarna av landet utnyttjas som recipienter på ett satt, som medför
uppenbara olägenheter ur sanitära synpunkter liksom också med hansvn
till fiske, friluftsliv och naturskydd. I de nordligaste länen ar föroreningen
mera koncentrerad till vissa punkter men vållar även här olägenheter,
eftersom den lokaliseras till bebyggelsecentra. Kommittén finner darfor
snara åtgärder med syfte att sanera vattendragen vara av noden. De erforderliga
åtgärderna mot vattenföroreningen kommer att åsamka främst kommunerna
stora utgifter. Redan nu projekterade avloppsanläggningar med
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 100
2
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
behandlingsverk för avloppsvatten beräknas draga en kostnad av 540 miljoner
kronor. Därutöver erfordras emellertid anläggningar till en kostnad
av ungefär lika stort belopp. Under dessa förhållanden måste enligt kommitténs
mening takten i saneringsarbetet bli en fråga om avvägning mellan
vad som är ekonomiskt möjligt och vad som är ur vattenvårdnadssynpunkt
önskvärt.
Den ökade föroreningen av sjöar och vattendrag anses till väsentlig del
bero på otillräckliga resurser för övervakning och tillsyn av gällande bestämmelsers
efterlevnad. Komittén framlägger därför förslag om förstärkning
av tillsynsverksamheten. Förslaget innebär, att en särskild myndighet,
benämnd statens vatteninspektion, skall inrättas för vattenvårdens centrala
administration. Till vatteninspektionen skall överföras fiskeristyrelsens tillsy
nsavdelning samt väg- och vattenbyggnadsslyrelsens vatten- och avloppsbyrå
jämte distriktsingenjörsorganisationen för vatten och avlopp. Under
en övergångstid törutsättes dock, att vatteninspektionens verksamhet kan
avse enbart tillsynsverksamheten.
Den byrå inom vatteninspektionen, som närmast skall handha tillsynsärendena,
föreslås skola erhålla avsevärt förstärkta resurser jämfört med
den nuvarande tillsynsavdelningens personal- och omkostnadsstat. Sålunda
föieslås, att byrån skall utrustas med hygienisk och bakteriologisk sakkunskap
för handläggning av tillsynsärendena även ur sanitär och bakteriologisk
synpunkt. En särskild tillsynsavdelning skall vidare organiseras
för rutinövervakning av lagstiftningens efterlevnad och tillståndet i vattendragen.
Denna uppgift skall bl. a. omhänderhas av fyra vatteninspektörer
med var sitt verksamhetsdistrikt men centralt stationerade vid vatteninspektionen.
Tillsynsbyrån skall vidare ha ett undersökningslaboratorium
med särskilda avdelningar för mikrobiologi och bakteriologi, limnologi, vattenkemi
samt vatten- och avloppsteknik. Undersökningslaboratoriet skall
ha till uppgift att biträda tillsynsavdelningen med erforderliga analys- och
laboratoriearbeten, att utföra undersökningsarbeten av mera allmän betydelse
och att mot ersättning företaga beställningsundersökningar.
Vid fiskeristyrelsens tillsynsavdelning skall enligt förslaget personalen
för tillsynsverksamheten ökas från 10 till 31 tjänstemän. Personalförstärkningarna
medför vid fullt utbyggd organisation en kostnadsökning med
318 500 kronor årligen. De årliga omkostnaderna för tillsynsverksamheten
beraknas oka med 90 500 kronor. Sammanlagt beräknas sålunda de årliga
kostnaderna öka med 409 000 kronor. Härtill kommer ett engångsanslag för
utrustning med ett belopp av 230 000 kronor. Kommittén framhåller behovet
av forskning på förevarande område och föreslår, att för sådant ändamål
ett årligt belopp av 200 000 kronor skall ställas till förfogande av statsmedel.
Vattentillsynens lokala administration förutsättes i första hand skola
ankomma på distriktsingenjörerna för vatten och avlopp, vilka därvid särskilt
skall ha att övervaka skötseln av behandlingsverk för kloakvatten.
Genom att knyta distriktsingenjörerna till vatleninspektionen erhålles möjlighet
att redan vid planeringen av vatten- och avloppsanläggningar inom
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
3
länsförvaltningen söka förebygga, att menlig förorening uppkommer. Den
lokala övervakningen avses såsom hittills även skola ske genom bl. a. förste
provinsialläkarna och hälsovårdsnämnderna.
Efter en redogörelse (s. 5—11 i propositionen) för dels vissa föroreningslörhållanden
och i anledning härav uppkomna olägenheter, dels ock vissa
förslag till riktlinjer för saneringsåtgärder erinrar kommittén (s. 11—13)
om den övervakning över anläggningar, vilka kunna vålla vattenförorening,
som f. n. bedrives huvudsakligen av fiskeristyrelsen, medicinalstyrelsen och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Kommittén ingår därefter på frågan om vattentillsijnens centrala administration
och erinrar därvid om att frågan om hur den centrala tillsynsmyndigheten
bör placeras i administrativt hänseende förut behandlats i två
under senare tid framlagda offentliga utredningar. I 1946 års vatten- och avloppssakkunnigas
betänkande (SOU 1951: 26) förordas sålunda, att de uppgifter
i fråga om åtgärder till motverkande av vattenförorening, som ankommer
på fiskeristyrelsen, skall överföras på de organ, som enligt förslaget
skall handha vatten- och avloppsfrågor. Vidare har folkbadsutredningen
i ett delbetänkande angående bedömning, rening och skydd av badvatten
(SOU 1953: 35) framfört vissa synpunkter på denna organisationsfråga,
varvid utredningen förordat eu närmare samverkan mellan fiskeristyrelsens
tillsynsavdelning och statens institut för folkhälsan.
Vattenvårdskommittén framhåller för sin del, att det självfallet är av
största betydelse, att en så effektiv och rationell organisation som möjligt
skapas för omvårdnaden om vattentillgångarna i landet. Enligt kommitténs
mening är emellertid möjligheterna att ordna den centrala organisationen på
förevarande område begränsade till följande alternativ, nämligen
1) nuvarande ordning med fiskeristyrelsen såsom tillsynsmyndighet bibehålies;
2)
anknytning av tillsynsverksamheten äger rum till statens institut för
folkhälsan (folkbadsutredningens förslag) eller till medicinalstyrelsen;
3) vattentillsynen inordnas i en ny vatten- och avloppsorganisation (vatten-
och avloppssakkunnigas förslag); eller
4) en helt fristående vattenvårdsmyndighet tillskapas.
Efter en redovisning (s. 14—19) av fördelarna och olägenheterna hos de
nämnda alternativen ur den allmänna vattenvårdens intressen föreslår kommittén,
att alternativ 4 skall läggas till grund för en slutlig lösning av vattenvårdens
centrala organisation. Om av praktiska skäl omedelbar uppbyggnad
av den avsedda, för tillsynsverksamheten samt vatten- och avloppsplaneringen
gemensamma myndigheten ej skulle anses möjlig, föreslår
kommittén som ett övergångsskede, att lillsynsavdelningen omedelbart skall
utbrytas ur fiskeristyrelsen samt organiseras som en fristående tillsynsmyndighet.
Även på detta tills vidare mindre verk anses benämningen statens
vatten inspektion vara lämplig. Någon avsevärd olägenhet är enligt
kommitténs mening icke att vänta av att den såsom slutlig avsedda orga
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
nisationen sålunda skulle uppbyggas i etapper genom att vatten- och avloppsbyrån
först ett eller annat år senare infogas i densamma. Ur vissa synpunkter
anses det till och med lämpligt, att det centrala tillsynsorganets nya
organisation hinner byggas upp och få en viss stadga, innan det utvidgas
med den tekniska avdelningen för vatten och avlopp. Även svårigheten att
omedelbart lösa lokalfrågan säges tala härför.
Under det sålunda tänkta övergångsskedet erfordras icke någon överdirektör
som chef för vatteninspektionen. För inspektionen bör inrättas en
styrelse med förut angiven sammansättning, därvid dock överdirektören ersättes
med en särskild ordförande. I övrigt bör verksamheten ledas av den
överinspektör, likställd med byråchef, vilken skall ingå i den slutliga organisationen.
Skulle principiella hinder anses möta mot en förening av tillsyns- och
planeringsverksamheten, föreslår kommittén att en uppbyggnad av vatteninspektionen
sker i den mindre form, som inspektionen skulle ha under ett
övergångsskede.
För att på departementsplanet få till stånd en bättre samordning än f. n.
föreslår kommittén slutligen, att vatteninspektionen skall underställas inrikesdepartementet.
Härför talar enligt kommitténs mening, att detta departement
har att handlägga hälsovårdsärendena, liksom också det förhållandet,
att länsstyrelserna, som handhar åtskilliga administrativa vattenvårdsfrågor,
är underställda inrikesdepartementet.
I särskilt yttrande till betänkandet har en ledamot av kommittén uttalat
avvikande uppfattning i förevarande fråga i det hänseendet, att dels principiella
hinder icke kan anses finnas mot den av kommittén förordade sammanslagningen
av tillsynsavdelningen samt vatten- och avloppsbyrån, dels
väsentliga fördelar kan påräknas, om denna sammanslagning sker omedelbart.
Reservanten förordar därför, att sammanslagningen av tillsynsavdelningen
samt vatten- och avloppsorganisationen omedelbart kommer till
stånd.
I det avsnitt av betänkandet, vari den föreslagna självständiga vatteninspektionens
arbetsuppgifter närmare behandlas, erinrar kommittén till en
början om att fiskeristyrelsens tillsynsavdelning f. n. utövar vattentillsyn
ur fiske- och naturskyddssynpunkt samt »i den mån så lämpligen kan ske»
ur hälsovårdssynpunkt. För den föreslagna fristående vatteninspektionen
bör enligt kommitténs uppfattning denna begränsning av tillsynsverksamheten
på det hygieniska området icke längre gälla. Den särskilda sanitära
tillsynsmyndighet, som föreslogs i 1939 års sakkunnigbetänkande (SOU
1939: 40) och som skulle vara knuten till medicinalstyrelsen, har icke kommit
till stånd. Kommittén räknar icke heller med att medicinalstyrelsen
framdeles utrustas med något särskilt organ för ifrågavarande arbetsuppgift.
Med hänsyn till medicinalstyrelsens arbetsbelastning anses tvärtom den sanitära
vattentillsynen vara ett område, där medicinalstyrelsen har behov av
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957 5
att överlåta det närmaste ansvaret på annan myndighet. Kommittén föreslår
därför alt vattentillsynen även ur hälsovårdssynpunkt skall utövas av vatteninspektionen.
Kommittén framhåller vidare, att en del av de i betänkandet föreslagna
nya bestämmelserna i vattenlagen och därtill anknutna förordningar formellt
sett medför en betydande ökning av tillsynsverksamhetens omfattning. Detta
gäller särskilt de förslag, som avser prövning av vissa kommuners och industriers
avloppsförhållanden. Även förslaget om tvingande föreskrift rörande
slamavskiljning för avlopp, vartill vattenklosett är ansluten, beräknas
i fråga om större samhällen medföra en ökad arbetsbelastning för tillsynsverksamheten.
Kommittén framhåller emellertid, att man icke har att räkna
med en ökad arbetsbelastning enbart på grund av de nya bestämmelserna
utan framför allt såsom en följd av de missförhållanden, som motiverar dessa
bestämmelser. Även om de föreslagna föreskrifterna icke genomföres i föreslagen
omfattning, kräver nämligen enligt kommitténs mening de rådande
förhållandena, vilka bl. a. beror på den nuvarande tillsynsavdelningens otillräckliga
kapacitet, att vatteninspektionen på grundval av redan gällande bestämmelser
eller på övertygelsens väg söker få till stånd erforderliga åtgärder.
Upprustningsbehoven är därför icke bundna till de föreliggande förslagen
om skärpt lagstiftning utan kan anses vara i huvudsak oberoende av dessaDe
framlagda författningsändringarna innebär sålunda i stort sett endast,
att tillsynsverksamheten får nya möjligheter att angripa problem, som under
alla förhållanden måste på ett eller annat sätt upptagas till behandling..
I detta sammanhang må nämnas, att den nuvarande tillsynsavdelningens
verksamhet med löpande ärenden, bl. a. ärenden rörande anläggningar för
behandling av kommunala avloppsvatten och reningsåtgärder vid industrier,
iedan har en sådan omfattning, att enbart den helt sysselsätter personalen.
Behandlingen av dessa ärenden kan därför ofta icke bli så noggrann, som
vore önskvärt. Nämnvärd tid blir icke över för mera direkt tillsynsarbete,
såsom inspektion av behandlingsanläggningars skötsel, övervakning av industriförorening
ävensom kontroll av att bestämmelserna i vattendomstolsutslag
samt ålägganden och överenskommelser verkligen efterföljes. En fortsatt
sådan automatisk ökning av verksamhetens omfattning förutses.
Kommittén anser det vidare lämpligt, att tillsynsmyndigheten även sättes
i stånd att i större utsträckning än hittills mot ersättning till statsverket
företaga utredningar i föroreningsfrågor på beställning av kommuner och
enskilda. Ersättningen föreslås därvid, liksom vid liknande beställningsarbeten
inom andra grenar av statsförvaltningen, skola helt täcka de lönekostnader
och omkostnader, som ifrågavarande arbeten betingar. Några särskilda
tjänster eller särskild utrustning upptages icke för ändamålet. Bcställningsverksamheten
föreslås nämligen till en början skola bedrivas i liten
skala med tillgängliga resurser, vilka kan ökas efter hand uppdragen så
påfordrar och det ur ekonomisk synpunkt är försvarligt. Kommittén understryker
vidare angelägenheten av att beställningverksamheten utövas med
6 Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
grannlagenhet och på sådant sätt, att inspektionen icke kommer i partställning.
Såsom underlag för en mera planmässig vattenvård finner kommittén det
önskvärt, att en allmän inventering sker av tillståndet i landets vattendrag
och vattenområden ur föroreningssynpunkt. På grundval av en sådan utredning
kan sedan planer utarbetas för åtgärder mot förorening och en lokal
planläggning ske av vattendragens utnyttjande för olika ändamål såsom
vattenintag, bad och andra fritidsändamål. Ett dylikt arbete fordrar emellertid,
att en särskild avdelning med kvalificerad personal får ägna sig åt
denna uppgift under ett flertal år. Kommittén ifrågasätter emellertid, om
icke med enklare metoder och i huvudsak inom ramen för de resurser, som
i övrigt enligt kommitténs mening bör ställas till vatteninspektionens förfogande,
något i här avsedd riktning kan uträttas Sålunda anses en inventering
av viktigare föroreningskällor kunna företagas till måttliga kostnader.
Därvid kan dels en allmän statistisk överblick erhållas, dels ett register
över föroreningskällorna uppläggas. Ett sådant register anses kunna underlätta
den utvidgade, mera systematiska övervakningsverksamhet, som vatteninspektionen
bör utöva. Detta material, sammanställt med de observationer,
som inspektionen under hand erhåller genom sin övervaknings- och
undersökningsverksamhet, avses skola läggas till grund för en ungefärlig
klassifikation av olika vattendrag.
Kommittén ingår härefter på frågan om den centrala vattentillsynens personalorganisation
och föreslår därvid att vatteninspektionens tillsynsbyrå
skall bestå av en tillsynsavdelning och ett undersökningslaboratorium. Tillsynsavdelningen
skall handha de administrativa ärendena samt den fortlöpande
övervakningen och kontrollen, medan undersökningslaboratoriet
skall ha till uppgift att biträda tillsynsavdelningen med erforderliga utredningar
och analysarbeten, utföra undersökningsarbeten av mera allmän
betydelse och mot ersättning företaga beställningsundersökningar.
Följande personalorganisation beräknas vara erforderlig för nämnda ändamål.
1 överinspektör och byråchef.............. Co 13
T illsynsavdelningen
1 byrådirektör och avdelningschef ........ Ca 33
1 förste byråsekreterare .................. Ca 29
1 vatteninspektör (förste byråinspektör) .. Ca 29
1 vatteninspektör (förste byråinspektör) .. Ce 29
1 vatteninspektör (byråinspektör) ........ Ca 27
1 vatteninspektör (byråinspektör) ........ Ce 27
1 föredragande i hygienisk-sanitära frågor
(arvode 13 000 kr)
1 kansliskrivare ........................ Ca 15
1 kanslibiträde .......................... Ca 11
l skrivbiträde (reglerad befordringsgång)
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
7
Under sökningslaboratoriet
1 laborator och föreståndare ..............
3 laboratorer ............................
1 förste assistent ........................
3 assistenter (reglerad befordringsgång)
1 laboratoriebiträde (bakteriologisk preparatris)
.................................
1 laboratoriebiträde ......................
3 laboratoriebiträden ....................
3 laboratoriebiträden ....................
1 skrivbiträde (reglerad befordringsgång)
1 ritbiträde (reglerad befordringsgång)
1 diskbiträde ............................
1 institutionsvaktmästare ................
Ca 33
Ca 31
Ce 27
Ca 13
Ce 11
Ca 8
Ce 8
Ce 6
Ca 12
Beträffande motiveringen för den sålunda föreslagna personalorganisationen
torde få hänvisas till propositionen (s. 23—25).
Bl. a. med hänsyn till svårigheten att erhålla lämplig personal beräknas
den föreslagna organisationen icke kunna genomföras omedelbart utan först
under loppet av två eller högst tre år. Under det första året skulle enligt
kommitténs förslag på tillsynsavdelningen tillsättas en föredragande i
hygienisk-sanitära frågor, en vatteninspektör, en förste byråsekreterare
och en kansliskrivare samt vid undersökningslaboratoriet laboratorn och
föreståndaren, en assistent och en institutionsvaktmästare. De föreslagna
tjänsteförändringarna anses böra äga rum genast. Erforderliga förstärkningar
av biträdespersonalen bör samtidigt vidtagas.
Under förutsättning att till vatteninspektionen knytes en ekonomisk-teknisk
byrå beräknas dessutom följande för hela inspektionen gemensamma
befattningar vara erforderliga, nämligen
1 överdirektör .......................... Cp 17
1 kamrerare ............................ Ce 27
1 kassör ................................ Ca 15
Kamreraren och kassören avses skola bilda en särskild kameral avdelning
för personalärenden och kassaförvaltning.
Beträffande vattcntillsijnens lokala administration framhålles inledningsvis
att kommittén räknar med att åtgärder mot vattenförorening i många
fall fordrar ett inbördes samarbete mellan förorenare. Ett sådant samarbete
förutsättes åtminstone i vissa fall kunna ordnas genom någon form av
sammanslutningar, vattenvårdsförbund, vilkas uppgift skulle vara att i fråga
om visst vattendrag eller vattenområde planlägga och samordna erforderliga
sanerings- och kontrollåtgärder. Kommittén anser, att behov av sådana
kompletterande organ för vattenvården i vattendrag eller vattenområden,
som är särskilt svårt utsatta för vattenförorening, föreligger i stora delar
av landet, men att man sannolikt icke kan räkna med att omedelbart eller
inom några få år mera systematiskt genomföra en dylik organisation. Kom
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
mittén har emellertid för avsikt att sedermera i särskilt betänkande återkomma
till frågan om bildande av vattenvårdsförbund.
Den allmänna lokala organisationen av vattentillsynen anses dock få lösas
på annat sätt. Enligt kommitténs mening bör f. n. inga nya organ inrättas
för den allmänna lokala övervakningen, ulan denna bör ombesörjas av redan
befintliga myndigheter. Härvid har man för de lokala övervakningsuppgifterna
i första hand att tillgå länsstyrelserna, distriktsingenjörerna för vatten
och avlopp, förste provinsialläkarna och därjämte hälsovårdskonsulenterna,
där sådana finnes. Inom kommunerna bör liksom nu hälsovårdsnämnderna
vara det ansvariga organet. Vad angår dessa myndigheters befallning
med vattentillsynen lämnas a s. 2b—28 i propositionen en närmare
redogörelse.
I fråga om vattentillsynens lokala administration nämnes även alt kommitténs
limnologiske expert, professorn S. G. Thunmark, i en promemoria
med synpunkter och förslag till organisationen av vattenvården, vilken bifogats
betänkandet såsom bilaga, föreslagit, att särskilda tjänster såsom
distriktslimnologer skall inrättas till samma antal som distriktsingenjörstjänsterna
för vatten och avlopp. Kommittén anför i anledning av detta förslag,
att behov av lokalt tillgänglig limnologisk sakkunskap torde föreligga
inom områden, som är särskilt utsatta för vattenförorening. Kommittén
är emellertid icke beredd att i förevarande sammanhang förorda uppbyggnad
a^ en ny distriktsorganisation för övervakning av vattendragen men
avser att återkomma till frågan i samband med spörsmålet om att anordna
vattenvårdsförbund för särskilda vattendrag.
Slutligen har kommittén ingått på vissa forsknings- och kostnadsfrågor
in. m. (s. 28—34).
Över kommitténs förslag ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter,
institutioner och föreningar m. fl. (s. 34—48).
Föredraganden erinrar till en början om att spörsmålet i vilken omfattning
och takt vattenvården kan förbättras främst är en ekonomisk avvägningsfråga,
som icke kan på en gång få sin slutliga lösning. Såsom chefen för
justitiedepartementet tidigare uttalat vid framläggandet av proposition till
1956 års riksdag med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. in. (nr
173), vore det uppenbart, att synnerligen omfattande investeringar erfordrades
för att astadkomma de nödiga förbättringarna. Det totala investeringsbehovet
för ändamålet vore av sådan storleksordning att det i nuvarande
kostnadsläge torde överstiga ett belopp av en miljard kronor. Upprustningen
av vattenvården komme därför att i konkurrens med andra för samhället
betydelsefulla investeringar behöva taga i anspråk en icke ringa del av våra
produktiva resurser. Härav måste givetvis följa att denna upprustning komme
att utsträckas över en jämförelsevis lång följd av år. Oavsett den ekonomiska
problemställningen kunde emellertid förutsättningar för en intensifierad
vattenvård skapas genom skärpningar i lagstiftningen och genom en effek
-
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
9
tivare administration. Olika åtgärder i denna riktning hade redan vidtagits.
Föredraganden erinrar härvid om nyssnämnda ändringar i vattenlagen, som
antagits av 1956 års riksdag, samt om den nya förprövningskungörelse
Kungl. Maj :t för kort tid sedan utfärdat. Vidare hade de personella och
materiella resurserna vid fiskeristyrelsens tillsynsavdclning ökats under
senare år. Av betydelse vore även, att distriktsingenjörsorganisationen för
vatten och avlopp efter hand utbyggts.
Föredraganden ingår härefter på frågan om vattentillsynens organisation
och framhåller inledningsvis härom följande.
Till en början torde jag få erinra om att det f. n. enligt instruktionen
åligger fiskeristyrelsen att ur fiske- och naturskyddssynpunkt öva tillsyn
över våra vattendrag, sjöar och andra vattenområden. Ur hälsovårdssynpunkt
utövas tillsynen främst av hälsovårdsmyndigheterna, dock att fiskeristyrelsen
skall utöva tillsyn jämväl ur sistnämnda synpunkt i den mån så
lämpligen kan ske. Fiskeristyrelsen förfogar emellertid icke över vare sig
personal eller laboratorieresurser för att tillfredsställande kunna fullgöra
sistberörda uppgift. Av remissyttrandena i ärendet torde framgå, att icke
heller medicinalstyrelsen eller statens institut för folkhälsan f. n. har administrativa
resurser att utöva eu ur hälsovårdssynpunkt tillfredsställande
vattentillsyn. I detta hänseende är därför den nuvarande organisationen behäftad
med uppenbara brister. Härtill kommer, att förevarande verksamhetsområde
i andra hänseenden företer en administrativ splittring, som
medför avsevärda olägenheter.
Såsom vattenvårdskommittén och åtskilliga remissmyndigheter framhållit,
finnes ett nära samband mellan den verksamhet, som bedrives av fiskeristyrelsen
genom dess lillsynsavdelning, och det arbete, som utföres av vattenoch
avloppsorganisationen inom väg- och vattenbyggnadsverket. Från skilda
håll har uttalats önskvärdheten av att få till stånd en nära samordning av
dessa verksamhetsgrenar. Vidare förefinnes — såsom vatten- och avloppssakkunniga
understrukit i sitt år 1951 avgivna betänkande — en nära samhörighet
mellan byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen
samt vissa av vatten- och avloppsorganisationens arbetsuppgifter. Frånsett
bidragsverksamheten för vatten- och avloppsanläggningar sysslar nämligen
väg- och vattenhyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå och distriklsingenjörsorganisationen
i stor utsträckning med planeringsfrågor. Framhållas
må även, att de arbetsuppgifter, som ankommer på nämnda byrå och
på distriktsingenjörsorganisationen, är i allt väsentligt skilda från väg- och
vattenbyggnadsverkets åligganden i övrigt.
Enligt min åsikt är det nödvändigt att sammanföra tillsynsavdelningen
samt vatten- och avloppsbyrån under en gemensam ledning — dock med
verksamheten alltjämt fördelad på tvenne byråer — därest en tillfredsställande
organisation skall åstadkommas på vattenvårdens område. Tillsynsbyrån
hör därvid i enlighet med av vattenvårdskommittén framförda tankegångar
uppdelas i en tillsynssektion och ett undersökningslaboratorium.
Vad härefter angår frågan huruvida förenämnda båda byråer tillsammans
hör utgöra ett självständigt statligt organ eller ingå i ett redan befintligt sådant
säger sig föredraganden efter ingående överväganden funnit att det
sistnämnda alternativet i vart fall tills vidare hör väljas. Han har därför icke
ansett sig kunna förorda att under förevarande förhållanden ett nytt ämbetsverk
tillskapas för ändamålet. I stället borde man nu knyta verksamhc
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
ten till det av de redan befintliga ämbetsverken, som med hänsyn till sina
nuvarande arbetsuppgifter kunde anses mest lämpat därför. De ämbetsverk,
vilkas lämplighet diskuterats, vore fiskeristyrelsen, medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt byggnadsstyrelsen.
Åtskilliga beaktansvärda skäl kunde beträffande envar av dessa myndigheter
anföras såväl för som mot förläggandet dit av ifrågavarande byråer. Föredraganden
framhåller härom följande.
Vad först beträffar fiskeristyrelsen anser jag i likhet med vattenvårdskommittén,
att detta ämbetsverk icke kan anses lämpligt såsom tillsynsmyndighet,
bl. a. av det skälet, att den övervägande delen av vattenvården ej är
att hänföra till styrelsens egentliga verksamhetsområde utan avser hälsovårdens
och naturskyddets intressen samt har ett intimt samband med byggnadsplaneringen.
Ej heller synes medicinalstyrelsen eller folkhälsoinstitutet
böra komma i fråga. Medicinalstyrelsen är visserligen det centrala administrativa
organet på hälsovårdens område, och flera fördelar skulle därför
vinnas genom en anknytning till detta. Emellertid talar framför allt praktiska
skäl mot en dylik lösning. Medicinalstyrelsen har nämligen stor arbetsbelastning,
vilken redan föranlett, att omfattande arbetsuppgifter utbrutits
från dess verksamhetsområde och lagts under andra myndigheter. Såsom
bl. a. vattenvårdskommittén framhållit, kan det därför redan ur denna synpunkt
icke anses lämpligt att tillföra verket nya arbetsuppgifter, som kan
väntas få en under de närmaste åren alltmer tillväxande omfattning. Vad
åter folkhälsoinstitutet beträffar, kan detta antagas för framtiden få en än
mer utpräglad karaktär av forskningsinstitution än hittills. Uppenbarligen
är det därför icke lämpligt att dit förlägga nya och omfattande administrativa
uppgifter. Härtill kommer att institutet liksom medicinalstyrelsen saknar
direkt anknytning till den verksamhet som rör bebyggelseplaneringen.
Nu angivna omständigheter ävensom vad i övrigt framgår av utredningarna
i ärendet har vid mina överväganden bibringat mig den uppfattningen,
att den centrala vattenvårdsorganisationen icke hör knytas till vare sig fiskeristyrelsen,
medicinalstyrelsen eller folkhälsoinstitutet. Ej heller synes,
med hänsyn till dess övriga arbetsuppgifter, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vara lämplig som centralt organ för vattenvården.
Av de förut nämnda ämbetsverken återstår byggnadsstyrelsen. Även i fråga
om denna kan anföras, att dess nuvarande arbetsuppgifter till stor del
är av annan art än sådana som är av direkt vattenvårdande natur. Sålunda
har vattenvårdskommittén framhållit, att en med limnologisk, bakteriologisk
och vattenteknisk sakkunskap utrustad tillsynsmyndighet får ett verksamhetsområde,
som åtminstone delvis ligger vid sidan av byggnadsstyrelsens
i dennas egenskap av myndighet för bebyggelseplaneringen. Vidare berör
frågan om industriella avlopp i åtskilliga fall icke planeringsorganets arbetsuppgifter.
Å andra sidan måste man enligt min mening tillmäta det förhållandet
stor betydelse, att de vattenvårdande åtgärderna har ett nära samband
med byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen och att
vatten- och avloppsbyrån i stor utsträckning sysslar med planeringsfrågor.
Det torde för övrigt vara obestridligt att den vattenvårdande verksamheten
knappast kan effektivt fullgöras med mindre den intimt samordnas med bebyggelseplaneringen.
Vid mina överväganden har jag kommit fram till det
resultatet att de byråer, som skall handha den centrala vattenvårdande
verksamheten, lämpligen bör förläggas till byggnadsstyrelsen. Jag föreslår
därför, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå samt
fiskeristyrelsens tillsynsavdelning skall överföras till sagda ämbetsverk. Den
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
11
sålunda föreslagna omorganisationen torde böra genomföras den 1 juli 1958.
Detaljspörsmålen i samband därmed torde få upptagas till behandling i 1958
års statsverksproposition.
Beträffande övriga härmed sammanhängande organisationsfrågor anför
föredraganden följande.
Fiskeristyrelsens tillsynsavdelning har f. n. vid sin sida en rådgivande
nämnd — vattenvårdsnämnden — bestående av en utav Kungl. Maj :t utsedd
ordförande samt åtta ledamöter, representerande vattenvården, hälsovården,
naturskydds- och fritidsintressena, fiske, vatten- och avloppsverksamheten,
kommunerna, jordbruksnäringen och livsmedelsindustrien samt
övrig industri, som beröres av avdelningens verksamhet. Det synes lämpligt
och ändamålsenligt, att en nämnd med enahanda uppgifter skall finnas även
efter omorganisationen men då knuten till byggnadsstyrelsen. Nämndens
sammansättning torde emellertid böra ändras så till vida, att byggnadsstyrelsens
chef skall vara självskriven ordförande samt att ytterligare en representant
för hälsovården bör ingå såsom ledamot i stället för representanten
för vatten- och avloppsverksamheten. Jag förutsätter därvid att cheferna för
tillsyns- samt vatten- och avloppsbyråerna ävensom styrelsens stadsplanebyrå
skall beredas tillfälle att deltaga i nämndens sammanträden, sistnämnde
byråchef dock endast när så befinnes påkallat.
I kungörelse den 30 november 1956 har förordnats, att tillsynsavdelningen
vid fiskeristyrelsen fr. o. in. den 1 januari 1957 tillika skall vara statens
vatteninspektion. Efter den av mig förordade omorganisationen torde byggnadsstyrelsen
böra förordnas att tillika vara statens vatteninspektion.
I fråga om byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter i egenskap av statens vatteninspektion
kan jag i stort sett ansluta mig till vad vattenvårdskommittén
uttalat i ämnet. Tillsynsavdelningens liksom vatten- och avloppsbyråns nuvarande
arbetsuppgifter bör sålunda överflyttas till vatteninspektionen. Det
bör emellertid åligga vatteninspektionen att utöva vattentillsyn såväl ur
fiske- och naturskyddssynpunkt som ur hälsovårdssynpunkt, därvid samråd
bör ske med medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan och
fiskeristyrelsen i frågor av större vikt eller med principiell innebörd samt
i övrigt då så kan anses erforderligt. Jag vill framhålla såsom en viktig
uppgift för vatteninspektionen att genom rådgivning och upplysning söka
öka insikterna om behovet av åtgärder för att förebygga eller motverka vattenförorening.
I detta sammanhang torde jag få erinra om de betydligt ökade
förutsättningar för inspektionen att ingripa mot vattenföroreningar, som
givits genom den i förprövningskungörelsen den 30 november 1956 föreskrivna,
i förhållande till de nuvarande bestämmelserna avsevärt vidgade
skyldigheten, att till inspektionen anmäla nya avloppsutsläpp. Såsom vattenvårdskommittén
uttalat, bör vatteninspektionen efter hand söka genomföra
eu inventering av föroreningsförhållandena i vattendragen och vattenområdena,
vilken inventering skall ligga till grund för planeringen av den
fortsatta verksamheten. Med anledning av vad som i ärendet anförts angående
lämpligheten av att vatteninspektionen utför undersökningar mot
ersättning, vill jag som min mening framhålla, att inspektionen icke bör
åtaga sig dylika serviceuppgifter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att utfärda närmare bestämmelser om vatteninspektionens arbetsuppgifter
och befogenheter ävensom i vilken utsträckning inspektionen skall vara
skyldig att eller lämpligen bör inhämta vattenvårdsnämndens uppfattning.
Vad angår frågan om förstärkning av personalen för lillsyns- och laboratoricuppgifter
avser jag att i 1957 års statsverksproposition hemställa om
12
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
medel för fortsättande av den innevarande budgetår påbörjade utbyggnaden
av de personella resurserna för ändamålet. Samtidigt avser jag att föreslå
ökade anslag till inköp av laboratorieutrustning, materiel in. m. Med hänsyn
till kostnadernas storlek synes det icke möjligt att på en gång giva det centrala
vattenvårdsorganet tillfredsställande personella och materiella resurser,
utan dessa torde få ökas successivt under de närmaste åren, i huvudsak
inom den av vattenvårdskonnnittén föreslagna ramen.
Beträffande den lokala vattenvården torde inom de olika länen ansvaret
böra åvila länsstyrelserna. Dessa bör i vattenvårdsfrågor samråda med av
vattenvården berörda lokala statliga organ såsom distriktsingenjörerna för
vatten och avlopp, förste provinsialläkarna m. fl. Distriktsingenjörerna torde
böra, i vart fall tills vidare, bibehålla nuvarande ställning och arbetsuppgifter
men i samband med omorganisationen av den centrala vattenvårdsadministrationen
den 1 juli 1958 utbrytas ur väg- och vattenbyggnadsverkets
lokala organisation och i stället underställas byggnadsstyrelsen. Den
kommunala vattentillsynen bör ankomma på hälsovårdsnämnderna. Frågan
om dessa nämnders uppgifter beträffande vattenvården kan emellertid antagas
bli föremål för omprövning i samband med behandlingen av vattenvårdskommitténs
kommande förslag rörande anordnande av vattenvårdsförbund.
Samråd bör i ökad utsträckning äga rum mellan den centrala vattenvårdsmyndigheten,
länsmyndigheterna samt de kommunala tillsynsorganen.
I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om behovet av regionalt
placerad limnologisk expertis. Såvitt jag kan finna, skulle en enhetlig
bedömning av föroreningsförhållandena bli svår att uppnå, om sådan
personal förlädes till skilda orter utan kontinuerlig kontakt med det centrala
vattenvårdsorganet. Härtill kommer, att det otvivelaktigt skulle stöta
på avsevärda svårigheter att finna kvalificerad personal i tillräckligt antal
till dylika tjänster. Jag är därför icke beredd att tillstyrka en anordning av
nu antytt slag. Emellertid vill jag, i anslutning till vad i denna fråga uttalats
i vattenvårdskommitténs betänkande, framhålla, att möjlighet torde finnas
att, där särskilda omständigheter föreligger, genom vattenvårdsförbund
anställa limnologiskt utbildad personal.
Föredraganden framhåller vidare att behovet av ökad forskning på vattenvårdens
område allmänt vitsordats. Särskilt angeläget syntes vara att finna
möjligheter att rena avloppsvatten medelst förenklade anordningar, så att
de höga investeringsutgifterna för ändamålet kunde nedbringas. Denna forskning
syntes böra äga rum vid de forskningsinstitutioner, som redan nu stode
till förfogande. Eftersom forskningsuppgifterna äro föremål för övervägande
inom bl. a. Ingeniörsvetenskapsakademien, säger sig föredraganden i avbidan
härpå icke närmare vilja taga ställning till frågan, huruvida särskilda
medel är erforderliga för förevarande ändamål.
Slutligen anmäles att den föreslagna utvidgningen av byggnadsstyrelsens
organisation fordrar ökade lokalutrymmen. Därest så erfordrades torde förslag
i ämnet senare få föreläggas riksdagen.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr Osvald in. fl. (I: 397) och den andra inom andra kammaren av herrar
Levin och Hamrin i Kalmar (II: 496), i vilka hemställts att riksdagen måtte
besluta 1) att inrätta en helt fristående vattenvårdsmyndighct, vilken skall
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
13
bestå av både central- och lokalorganisation med den principiella utformning
och utrustad med erforderliga resurser för de uppgifter som i motionerna
angivits; 2) att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att vid uppgörande
av förslag till nästkommande års budget särskild hänsyn tages till
behovet för vetenskapliga institutioner, som syssla med vattenforskning, av
ökade anslag för verksamhet inom detta område;
dels en inom första kammaren av herr Mannerskantz väckt motion (I:
396), vari föreslagits att riksdagen under uttalande av önskvärdheten av ytterlig
restriktivitet vid inrättande av nya och utbyggande av befintliga ämbetsverk
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förnyad noggrann
prövning, huruvida icke tillsyns- och övervakningsuppgifterna skulle kunna
lösas genom en mindre kostsam utbyggnad av den centrala vattenvårdsförvaltningen
än den i propositionen föreslagna;
dels ock en inom första kammaren av herr Huss m.fl. väckt motion (1:398),
vari hemställts att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj :ts prop. nr -19
angående vattenvårdens organisation; att riksdagen måtte fatta principbeslut
av innebörd, att vattenvårdens centrala organisation skall utgöras av ett
självständigt ämbetsverk och att chefen för ifrågavarande ämbetsverk skall
vara självskriven ordförande i vattenvårdsnämnden; samt att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att nytt förslag till
vattenvårdens organisation i överensstämmelse med i motionen angivna
riktlinjer måtte föreläggas 1958 års riksdag att gälla från den 1 juli 1958,
eller, om detta av praktiska skäl icke låter sig göra, snarast möjligt efter
denna tidpunkt.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet
hänvisa till motionerna I: 396, I: 397 och I: 398.
Utskottet. Enligt det av Kungl. Maj:t i förevarande proposition framlagda
principförslaget till omorganisation av administrationen på vattenvårdens
område skall den 1 juli 1958 fiskeristyrelsens tillsynsavdelning och väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå överföras till byggnadsstyrelsen,
som samtidigt förordnas att vara statens vatteninspektion. Till
styrelsen föreslås knytas en rådgivande vattenvårdsnämnd, bestående av,
förutom byggnadsstyrelsens chef som självskriven ordförande, åtta ledamöter
representerande skilda, av vattenvården berörda intressen, nämligen
vattenvård, hälsovård, naturskydds- och fritidsintressen, fiske, kommunerna,
jordbruksnäringen och livsmedelsindustrien samt övrig industri. Cheferna
för tillsyns- samt vatten- och avloppshyråerna ävensom styrelsens
stadsplanebyrå skola beredas tillfälle deltaga i nämndens sammanträden.
Förslaget innebär vidare, att distriktsingenjörsorganisationen för vatten och
avlopp samtidigt med omorganisationen av den centrala vatlcnvårdsadministrationen
utbrytes ur väg- och vattenbyggnadsverkets lokala organisation
och i stället underställes byggnadsstyrelsen. Ansvaret för den lokala vattenvården
föreslås skola åvila länsstyrelserna inom de olika länen och hälsovårdsnämnderna
inom kommunerna.
14
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
I anledning av Kungl. Maj :ts förslag ha motionsledes vissa yrkanden
framförts. Sålunda har i de båda likalydande motionerna I: 397 och II: 496
samt i motionen 1:398 föreslagits, att riksdagen fattar beslut av den innebörden,
att en helt fristående vattenvårdsmyndighet inrättas med den principiella
utformning som i respektive motioner föreslagits. I förstnämnda båda
motioner har även yrkats, att vid uppgörandet av förslag till nästkommande
års budget särskild hänsyn tages till behovet för vetenskapliga institutioner,
som syssla med vattenforskning, av ökade anslag för verksamheten
inom detta område. Slutligen har i motionen I: 396 föreslagits, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förnyad noggrann prövning huruvida
icke tillsyns- och övervakningsuppgifterna skulle kunna lösas genom
en mindre kostsam utbyggnad av den centrala vattenvårdsförvaltningen än
den i propositionen före&lagna.
Såsom 1953 års vattenvårdskommitté framhållit torde det vara av största
betydelse, att en så effektiv och rationell organisation som möjligt skapas
för omvårdnaden av vattentillgångarna i landet. Kommittén har i detta syfte
i första hand föreslagit inrättandet av en helt fristående vattenvårdsmyndighet,
vilket även tillstyrkts i det övervägande antalet av de över kommitténs
förslag avgivna remissyttrandena. Även tredje lagutskottet har i sitt av fjolårets
riksdag godkända utlåtande nr 27, rörande bl. a. vissa ändringar i vattenlagen,
uttalat sig till förmån härför.
En sådan lösning framstår onekligen — med hänsyn till de stora och angelägna
arbetsuppgifter som föreligga på vattenvårdens område — som i
och för sig välmotiverad. Föredraganden har det oaktat inte ansett sig kunna
förorda att ett nytt ämbetsverk tillskapas för ändamålet. I stället borde
organisationen t. v. anslutas till ett redan befintligt organ, varvid såsom
förut berörts byggnadsstyrelsen befunnits vara det lämpligaste av olika ifrågasatta
alternativ. Som skäl för en anknytning till just byggnadsstyrelsen
har angivits det nära samband med byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen
de vattenvårdande åtgärderna skulle ha samt att vatten-
och avloppsbyrån i stor utsträckning sysslade med planeringsfrågor.
Den vattenvårdande verksamheten skulle för övrigt ej kunna effektivt fullgöras
med mindre den intimt samordnades med bebyggelseplaneringen. Avsikten
med förslaget om en anknytning av organisationen till ett redan befintligt
ämbetsverk synes dock främst ha varit att härigenom ernå vissa besparingar
ur personal- och kostnadshänseende. Huruvida några sådana besparingar
i förevarande fall stå att vinna undandrager sig utskottets bedömande.
I vart fall torde de icke vara av en sådan storleksordning att de i
och för sig motivera en förläggning till byggnadsstyrelsen. Enligt vad utskottet
erfarit har vidare nämnda styrelse i särskild framställning till Kungl.
Maj:t den 12 oktober innevarande år begärt inrättande av en överdirek^örsbefattning
hos styrelsen under motivering, att det framstode som ofrånkomligt
att styrelsens övertagande av vattenvården måste föranleda en omedelbar
förstärkning av styrelsens ledning. I annat fall komnie de omfattande
och viktiga arbetsuppgifterna på vattenvårdens område att löpa stor risk att
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
15
bliva förfuskade. Därest yrkandet ej vunne statsmakternas bifall vore styrelsen
ej beredd att taga ansvaret för de menliga följder som vore att förvänta.
Mot bakgrund av vad styrelsen sålunda anfört och då utskottet ej heller
funnit övriga, till förmån för en förläggning till styrelsen åberopade omständigheter
tillräckligt bärande anser sig utskottet för sin de! ej kunna tillstyrka
en sådan anordning. Inte heller torde en förläggning till någon av de
övriga i sammanhanget diskuterade organen vara lämplig. Risk synes för
övrigt föreligga att genom ett provisorium av angivet slag en lösning på längre
sikt av frågan om vattenvårdens organisation på ett olämpligt sätt föregripes.
Det må i anslutning härtill även erinras om att vattenvårdskommittén
ännu inte slutfört sitt arbete och att, enligt vad föredraganden själv anfört,
vissa ytterligare förslag från kommitténs sida äro att förvänta, bl. a.
rörande anordnande av vattenvårdsförbund m. m.
Utskottet, som sålunda ej funnit sig kunna godtaga Kungl. Maj :ts förslog
till lösning av organisationsfrågan, är emellertid inte heller berett att tillstyrka
inrättandet av, såsom i förberörda motioner föreslagits, ett fristående
ämbetsverk för vattenvårdsfrågornas handläggning. I stället bör enligt utskottets
mening nuvarande organisationsform t. v. i stort sett bibehållas,
det vill säga med vatten- och avloppsbyrån samt distriktsingenjörsorganisationen
förlagda till väg- och vattenbyggnadsverket och tillsynsavdelningen
till fiskeristyrelsen. Detta förutsätter dock att en effektiv samordning av de
nuvarande organisationsenheternas verksamhet kommer till stånd. Enklast
synes detta kunna ske genom att vattenvårdsnämnden gives en samordnande
funktion och i detta syfte erhåller vidgade befogenheter, varjämte en
ändrad placering och sammansättning av nämnden bör komma till stånd,
därest så visar sig erforderligt eller lämpligt. En fortsatt utbyggnad av distriktsingenjörsorganisationen
samt en successiv upprustning av tillsynsavdelningens
resurser såväl i fråga om personal som i övrigt inom den av vattenvårdskommittén
angivna ramen synes dessutom önskvärd. Utskoltet, som
förutsätter att förslag härtill om möjligt framlägges redan i nästkommande
års statsverksproposition, vill även erinra om behovet av ökad limnologisk
personal samt förbättrade lokalutrymmen för tillsynsavdelningens del. I
avvaktan på en mera definitiv lösning av organisationsfrågan synes slutligen
vattenvårdsorganets arbetsuppgifter, befogenheter och samarbetsformer
med övriga myndigheter böra närmare klarläggas ävensom frågan om samordning
och intensifiering av forsknings- och undersökningsuppgifterna på
vattenvårdsområdet. I sistnämnda hänseende synes bl. a. den av Ingeniörsvetenskapsakademien
nyligen framlagda utredningen rörande forskningsbehoven
på detta område böra skänkas vederbörligt beaktande. Någon särskild
framställning från riksdagens sida i ämnet, såsom motionsledes föreslagits,
anser utskottet dock icke erforderlig.
Av ställningstagandet i det föregående följer, att utskottet tillstyrker bifall
till motionen I: 398 i vad den avser avslag å Kungl. Maj:ts förslag i organisationsfrågan.
1 övrigt kan utskottet icke biträda något av de motionsvis
framförda yrkandena.
16
Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957
Under åberopande av det sålunda anförda får utskottet slutligen hemställa,
I. att riksdagen må, med bifall till motionen I: 398, såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag till omorganisation
av administrationen på vattenvårdens område;
IT. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :l giva till
känna vad utskottet anfört;
III. att motionerna 1:397 och 11:496 samt 1:398, i vad
de avse inrättande av en fristående vattenvårdsmyndighet,
icke må av riksdagen bifallas;
IV. att motionerna I: 397 och II: 496, i vad de avse skrivelse
till Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
V. att motionen I: 398, i vad den avser skrivelse till
Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
VI.
att motionen I: 396> icke må till någon riksdagen'' åtgärd
föranleda.
Stockholm den 19 november 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Gillström.
Näsström, Boman, Gustaf Andersson, Ivar Johansson, Thun, Holmqvist,
Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils Theodor Larsson, Jacobsson,
Anders Johansson och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar
Rubbestad, Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården, Gustafsson i
Skellefteå, Andreasson, Löfroth, Gerhard Nilsson i Gävle och fru Thorsson.
571583 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag