Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

1

Nr 160

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
omorganisation av sjukgymnastutbildningen m. m.

(2:a avd.)

I propositionen nr 160 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 15 mars
1957, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen föreslagna
huvudsakliga grunder för omorganisation av sjukgymnastutbildningen
m. m., dels ock godkänna av departementschefen föreslagna förändringar
i personalorganisationen in. in. vid universitetet i Lund, karolinska
mediko-kirurgiska institutet, karolinska sjukhuset samt gymnastiska centralinstitutet,
att genomföras under budgetåren 1958/59 och 1959/60.

Utbildning av sjukgymnaster, som efter avlagd examen blir berättigade
att erhålla legitimation, sker för närvarande dels vid gymnastiska centralinstitutet
(GCI) i Stockholm, dels vid sydsvenska gymnastikinstitutet
(SGI) i Lund. SGI är ett enskilt institut, vid vilket utbildningen bedrives
med stöd av särskild koncession. Utbildningen är vid båda instituten tvåårig.
Vid GCI utbildas såväl kvinnliga som manliga sjukgymnaster, vid
SGI endast kvinnliga. Under senare år har emellan 30 och 40 elever årligen
intagits vid GCI. Vid SGI är antalet platser i första årskursen ca 45, av
vilka ett mindre antal förbehålles utländska elever.

Bestämmelser rörande sjukgymnastutbildningens organisation in. m. vid
GCI och SGI är meddelade i stadgan den 22 juni 1934 för GCI (kungörelsen
1934: 350 med däri senare vidtagna ändringar) respektive i den för SGI
gällande, av Kungl. Maj:t den 14 februari 1936 fastställda organisationsplanen.

Departementschefen har till en början erinrat om vissa vid föregående
års riksdag gjorda uttalanden rörande sjukgymnastutbildningen. I 1956
års statsverksproposition (prop. I: VIII, s. 716) framhöll departementschefen,
att 1945 års gymnastiklärarutbildningssakkunniga föreslagit att
ifrågavarande utbildning icke längre skall vara förlagd till GCI. Vidare
erinrade departementschefen om att samma uppfattning hävdats av sjukgymnastikutredningen
i dess betänkande angående sjukgymnastikens ställning
i sjukvårdsarbetet in. m. samt att sistnämnda utredning även förutsatt,
att en omläggning och förbättring av utbildningen borde genomföras.
Departementschefen ansåg sig böra räkna med att en ytterligare beredning
av angivna frågor — eventuellt genom en särskild expert — erfordrades,
innan slutlig ståndpunkt kunde tagas till dem. Med anledning av detta

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. G samt. Nr 1G0

2 Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

uttalande framhöll statsutskottet (SU 8, s. 103 f.), att utskottet, som funne
det angeläget att den sedan länge aktuella frågan om en reformering av
sjukgymnastutbildningen snarast bragtes till en lösning, förutsatte att
den av departementschefen angivna beredningen av ärendet skulle kunna
slutföras inom sådan tid att förslag i ämnet kunde underställas 1957 års
riksdag.

Genom beslut den 20 april 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
ecklesiastikdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa översyn
av föreliggande utredningar angående omorganisation m. m. av den för
närvarande till gymnastiska centralinstitutet förlagda sjukgymnastutbildningen.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen
samma dag numera professorn vid karolinska institutet O. T. Sjöstrand
såsom sakkunnig. Genom beslut den 15 juni 1956 utvidgade Kungl. Maj:t
det åt Sjöstrand sålunda meddelade uppdraget att avse jämväl utredning
av frågan om den framtida organisationen av den för närvarande till sydsvenska
gymnastikinstitutet i Lund förlagda sjukgymnastutbildningen.

Sedermera uppdrog departementschefen genom beslut den 3 oktober 1956
åt kommissionen för förhandlingar med bland annat Malmöhus läns landsting
rörande frågor, som äger samband med lasarettets i Lund upplåtande
för medicinsk undervisning m. m., att i anslutning till den sakkunniges
utredningsarbete beträffande den till institutet i Lund förlagda sjukgymnastutbildningen
upptaga förhandlingar med nämnda landsting rörande
lasarettets i Lund upplåtande för sjukgymnastutbildning vid en statlig
sjukgymnastskolas förläggande till Lund.

Med skrivelse den 15 oktober 1956 har Sjöstrand överlämnat betänkande
med utredning och förslag rörande sjukgymnastutbildningen vid gymnastiska
centralinstitutet (stencilerat). Betänkandet kallas i fortsättningen betänkande
I.

Över betänkandet har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
kanslern för rikets universitet — som i ärendet hört karolinska
institutets lärarkollegium och medicinska fakulteten i Lund — medicinalstyrelsen,
direktionen över GCI, direktionen för karolinska sjukhuset och
statens lönenämnd samt svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,
Sveriges läkarförbund, Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund,
Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Svenska
gymnastikdirektörsförbundet.

Vidare har Sjöstrand med skrivelse den 31 januari 1957 överlämnat.
betänkande rörande den framtida organisationen av den för närvarande till
sydsvenska gymnastikinstitutet förlagda sjukgymnastutbildningen (stencilerat).
Detta betänkande kallas i det följande betänkande II.

Yttrande över sistnämnda betänkande har avgivits av samma myndigheter
och sammanslutningar, som yttrat sig över betänkande I, samt dessutom
av Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse, direktionen
för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund och föreståndaren för
SGI, majoren J. G. Thulin.

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

3

Med skrivelse den 14 januari 1957 har den förut omnämnda kommissionen
för förhandlingar med bland annat Malmöhus läns landsting rörande
frågor, som äger samband med lasarettets i Lund upplåtande för medicinsk
undervisning m. m., redovisat en ''preliminär överenskommelse —
träffad efter förhandlingar mellan kommissionen och företrädare för nämnda
landsting — i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och landstinget
vid förläggande av en statlig sjukgymnastskola till lasarettet i Lund.

Ytterligare torde få nämnas att medicinalstyrelsen i skrivelse den 8 mars
1956 framlagt en beräkning rörande det framtida behovet av sjukgymnaster
och i anslutning därtill rekommenderat vissa åtgärder för avhjäpande av
den rådande bristen på sjukgymnaster.

I propositionen har därefter lämnats redogörelser för dels tidigare utredningar
(s. 4—6), dels föreliggande reformförslag (s. C—22), dels huvuddragen
av den i betänkande I föreslagna organisationen av sjukgymnastutbildningen
i Stockholm jämte remissyttranden häröver (s. 23—44), dels
huvuddragen av den i betänkande II redovisade organisationsplanen för
en statlig sjukgymnastutbildning i Lund jämte remissyttranden häröver
(s. 44—52), dels ock vissa ytterligare med sjukgymnastutbildningen sammanhängande
frågor, berörande inträdesfordringar, krav för legitimation
samt förslag till stadgar för utbildningsanstaltema i Stockholm och Lund
jämte remissyttranden i ämnet (s. 52—57).

Beträffande dessa redogörelser torde få hänvisas till propositionen.

I följande sammanställning lämnas beträffande sjukgymnastutbildningen
i Stockholm en översikt över den nuvarande undervisningen och de av
Sjöstrand föreslagna förändringarna.

Ämne

Timantal

Nu

Förslag

Anatomi ....................

130

150 (+ 20)

Fysiologi ....................

96

116 (+- 20)

Patologi .....................

32

O

+

CO

Psykologi och psykiatri ......

15

30 (+ 15)

Hygien .....................

32

32 (of.)

Sjukdomslära ................

210

247 (+- 37)

Samaritlära ..................

Sjukgymnastikens teori och
praktik:

15

Inarbetas i
sjukdomslära

propedeutik I ...............

60

80 ( + 20)

. ii ..............

0

100 (+100)

sjukgymnastik ...............

210

248 (+- 38)

patientbehandling ............

810

1 011 (+201)

Gruppgymnaslik .............

90

175 (+ 79)

Fysikalisk terapi .............

30

30 (of.)

Rehabilitering ...............

40

80 (+ 40)

Extrakurser m. in............

OS

0

Summa

1 844

2 339

4

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

Beträffande sjukgymnastutbildningen i Stockholm redovisas i följande
sammanställning nuvarande kostnader för lärare och annan personal samt
de av Sjöstrand beräknade kostnaderna för motsvarande ändamål enligt
den föreslagna organisationsplanen.

De årliga kostnaderna för avlöningar och arvoden vid förläggandet av
en statlig anstalt för sjukgymnastutbildningen i Lund enligt Sjöstrands
förslag framgår av följande sammanställning.

1. Arvode till inspektor............ 1 200

2. Ett kanslibiträde i Cell ........ 9 144

3. Arvodeslärare m. fl.

a) anatomi:

lärare ...................... 6 250

två assistenter .............. 4 000

b) fysiologi:

lärare ...................... 5 300

en assistent ................. 1 000

c) patologi .................... 2 000

d) psykologi och psykiatri ...... 1 500

e) hygien ..................... 1600

f) sjukdomslära ................ 12 350

g) fysikalisk terapi:

lärare ...................... 1 500

assisterande sjuksköterska .... 100

h) rehabilitering ................ 3 850

i) gruppgymnastik ............. 2 000

4. Sjukgymnastikens teori och praktik

a) Överläkare: lön i Ce 30 ...... 22 296

undervisningsarvode ......... 5 000

b) Biträdande lärare, arvode .... 8 000

c) Klinisk amanuens* 1 .......... 14 292

d) Chefsgymnast

lön i 18 lönegraden.......... 11724

arvode ..................... 3 600

e) Instruktionsgymnaster
arvoden (7 X 2 700 +

8 X 2 400 =) ............... 38 100

Summa kronor 154 806

1 Under förutsättning att Malmöhus läns landsting svarar för en tredjedel av lönen.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

I den långvariga diskussionen om sjukgymnastutbildningens organisation
har tidigare starka meningsmotsättningar kommit till uttryck. Detta gäller
i särskilt hög grad tiden före 1934 års riksdagsbeslut, på vilket den nuvarande
organisationen av gymnastiska centralinstitutet är grundad. Å ena
sidan har gjorts gällande att frisk- och sjukgymnastiken hör intimt samman
och att utbildningen vid gymnastiska centralinstitutet bör avse både friskoch
sjukgymnaster. Å andra sidan har hävdats nödvändigheten av att
sjukgymnastiken och därmed också sjukgymnastutbildningen betraktas
såsom väsentligen medicinska angelägenheter. Uppfattningen att sjukgymnastutbildningen
bör avskiljas från friskgymnastutbildningen och helt
förläggas till sjukvårdande institutioner är numera förhärskande. I de båda
betänkanden, för vilka jag redogjort i det föregående, har utredningsmannen
— professorn vid karolinska institutet O. T. Sjöstrand — ytterligare
utvecklat denna uppfattning och förordat en genomgripande omorganisation
av nu ifrågavarande utbildning.

Det viktigaste skälet för en reformering av sjukgymnastutbildningen är
den stora — alltmer växande — betydelse som modern sjukgymnastik
behandling tillmätes inom sjukvården. Olika faktorer synes ha medverkat
till denna utveckling. Utredningsmannen påpekar, bland annat, att den
ökade medellivslängden — i och för sig delvis en följd av medicinens framsteg
— inneburit att antalet kroniskt sjuka och fall med invaliditet efter
operationer och skador blivit talrikare. Särskilt beträffande dylika fall
synes sjukgymnastik behandling — huvudsakligen i form av medicinsk

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

5

Nu

Förslag

Ändamål

Kostnader

(35—40

elever)

Ändamål

Kostnader vid
intagning av

Avlö-

nings-

stat

45 elever

60—65

elever

1. Direktionsarvoden ..

ca 750

1..................

—

—

—

2. Föreståndararvode ..

—

2. Föreståndararvode

1 200

1 200

Kl

3. — .................

_

3. Ett kanslibiträde i

Cell ..............

9 936

9 936

Kl

4. Arvodeslärare m. fl. ..

—

4. Arvodeslärare m. fl. ..

a) anatomi: lärare ..

ca 5 500

a) anatomi: lärare ..

6 250

6 250

Kl

_

—

två ass. (amanuen-

ser på anatomiska

institutionen) ....

4 000

6 000

Kl

b) fysiologi: lärare ..

(beräknat)

b) fysiologi: lärare ..

5 300

5 300

Kl

4 000

en ass. (underläka-

1 000

1 500

Kl

c) patologi .........

1 500

c) patologi .........

2 000

2 000

Kl

d) psykologi och psy-

d) psykologi och psy-

kiatri ...........

600

kiatri ...........

1 500

1 500

Kl

1 G00

1 600

KI

f) sjukdomslära ....

6 250

f) sjukdomslära ....

12 350

12 350

Kl

g) fysikalisk terapi:

g) fysikalisk terapi:

lärare ...........

1 200

lärare ...........

1 500

1 500

KI

— ..............

—

sjuksköterska ....

100

150

KI

h) rehabilitering ....

1 600

h) rehabilitering ....

3 850

4 350

KI

i) gruppgymnastik ..

1 000

i) gruppgymnastik ..

2 000

2 000

KI

5. Sjukgymnastikens teo-

5. Sjukgymnastikens teo-

ri och praktik:......

ri och praktik:

a) lärare, tillika över-

a) överläkare, tillika

läkare och bitr. fö-

bitr. föreståndare:

reståndare:

lön i Ce 30 ......

23 688

23 688

KS

lön som lärare i

arvode som bitr.

Ca 29 ...........

22 632

föreståndare jämte

arvode som bitr.

undervisningsar-

föreståndare .....

600

vode ............

5 000

5 000

KI

b) bitr. läkare, tillika

b) bitr. överläkare i

Ce 30 ...........

23 688

23 688

KS

arvode som bitr.

läkare ..........

15 2761

tilläggsarvode som

lärare ...........

3 360

c) andre underläkare .

19 4641

c) förste underläkare .

22 632

22 G32

KS

d) - ..............

—

d) förste underläkare .

22 632

22 632

KS

e) läkare ..........

9 216-

e) bitr. överläkare i

Ce 30 ...........

23 688

23 688

S

f) —..............

f) undervisningsarvo-

de till liikare på

—

norrbackainstitutet

1 000

1 500

KI

g) — ..............

g) d:o till läkare på

epidemisjukhuset .

500

1 000

KI

h) instruktionsgym-

h) instruktionsgym-

nas ter...........

24 300

naster...........

41 400

66 700

KS

G. Extrakurser och med'':-

cinska specialkurser: .

ca 2 000

6. — ................

—

—

—

|

120 618

216 814

| 210 164

1 Frän KS “ Från S

6 Statsutskottets utlåtande nr 160 år 19-57

rörelsebehandling — numera ha kommit att spela en central roll. Den alltmer
uppmärksammade och socialmedicinskt angelägna sjukvårdsuppgiften
vid sidan av uppgiften att förebygga sjukdom och bota sjukdomstillstånd,
namhgen att sa snabbt som möjligt återställa eller förbättra de sjukas och
skadades arbetsförmåga, betjänas i väsentlig grad av de sjukgymnastiska
behandlingsmetoderna. Som exempel på områden, där ifrågavarande metode
fått ökad tillämpning, må här nämnas poliovård, spastikervård, mödraoch
förlossningsvård, behandling i samband med operationer i brösthålan
behandling av skallskador samt mentalsjukvård.

. ^e<^. hänsyn till sjukgymnastikens nutida betydelse och dess utveckling
i riktning mot en självständig ställning inom sjukvården synes mig angeläget,
att garantier skapas för att sjukgymnastutbildningen anpassas efter
sjukvårdens krav. Utredningsmannens förslag beträffande såväl utbildningens
ledning som undervisningens uppläggning är enligt min mening väl
ägnade att skapa sadana garantier. Vidare synes mig utredningsmannens
förslag om åtgärder för främjande av forskning i sjukgymnastik värdefullt.

basom utredningsmannen föreslagit bör utbildningen av sjukgymnaster i
fortsättningen anförtros organ som bär det närmaste ansvaret för läkarutbildning
och sjukvård. Såvitt gäller den hittillsvarande statliga sjukgymnastutbildningen
i Stockholm förordar jag därför — i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningsmannens förslag — att ansvaret för denna utbildning
överflyttas från gymnastiska centralinstitutet till karolinska institutet.
Principbeslut härom torde böra fattas vid innevarande års riksdag.
En lämplig tidpunkt för den avsedda förändringen synes mig vara den 1
juli 1958. Lokalt bör utbildningen liksom för närvarande vara i huvudsak
förlagd till karolinska institutets teoretiska institutioner samt karolinska
sjukhusets och serafimerlasarettets sjukgymnastiska avdelningar. Förslaget
innebär vidare att universitetskanslersämbetet i fortsättningen blir den
centrala administrativa myndigheten i fråga om här avsedda utbildning.
Till enskildheterna i utredningsmannens förslag torde jag strax få återkomma.

Den förut nämnda utvecklingen av de sjukgymnastiska behandlingsmetoderna
har lett till en väsentligt ökad efterfrågan på sjukgymnaster. För
närvarande råder en besvärande brist på dylik arbetskraft, särskilt kännbar
i landsorten och de mindre städerna. Denna brist kan vid en oförändrad
utbildningskapacitet förväntas öka, i första hand på grund av den planerade
utbyggnaden av vårdgrenar med speciellt behov av sjukgymnast iskt skolad
arbetskraft.

Den årliga intagningen av svenska sjukgymnastelever vid gymnastiska
centralinstitutet och sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund uppgår för
närvarande till ca 05. Medicinalstyrelsen har uppskattat det erforderliga
årliga tillskottet av yrkesverksamma sjukgymnaster till ca 130. I sitt
betänkande II har utredningsmannen framhållit, att medicinalstyrelsens beräkningar
är baserade på vissa osäkra antaganden, och därvid pekat på
faKtorer, som kan förväntas i någon mån hålla behovsökningen tillbaka.
Utredningsmannen har för sm del funnit, att det med en viss sannolikhet
kan antagas, att en årlig utbildning under den närmaste 1 O-årsperioden
av 100 till 110 sjukgymnaster är erforderlig med hänsyn till den takt,
varmed sjukvården för närvarande bygges ut.

På föreliggande material synes det mig vanskligt att taga mera bestämd
ställning till utbildningsbehovet på längre sikt. De redovisade beräk -

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957 7

ningarna utvisar emellertid, att nuvarande utbildningskapacitet är otillräcklig.
Den nu aktuella omorganisationen av sjukgymnastutbildningen bör
därför utformas så, att betingelser jämväl skapas för en väsentligt ökad utbildningskapacitet.
För egen del finner jag starka skäl tala för att sadana
anordningar vidtages, att en årlig intagning av ca 110 sjukgymnastelever
så snart som möjligt kan komma till stånd.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår att enligt utredningsmannens
mening två alternativ kan tänkas ifragakomma lör att i huvudsak
tillgodose sist avsedda utbildningsbehov. Enligt det ena alternativet skulle
den planerade utbildningsanstalten i Stockholm dimensioneras för en intagning
av 100 elever årligen. Enligt det andra skulle nämnda utbildnmgsanstalt
dimensioneras för en årlig intagning av inemot 65 elever, varjämte
sjukgymnastutbildning skulle anordnas vid en statlig utbildningsanstalt
i Lund, avsedd för en årlig intagning av ca 45 elever.

Av vissa organisatoriska skäl har utredningsmannen icke ansett sig kunna
nu förorda det sistnämnda alternativet. Till dess förutsättningarna för inrättandet
av den avsedda statliga utbildningsanstalten i Lund blivit bättre
klarlagda borde därför enligt utredningsmannens mening det årliga behovet
av sjukgymnaster täckas genom särskilda utbildningsanordningar i Stockholm.

Den av utredningsmannen förordade omorganisationen av sjukgymnastutbildningen
i Stockholm förutsätter bland annat, att ledningen för den
sjukgymnastiska avdelningen vid karolinska sjukhuset ansvarar för all
sjukgymnastisk verksamhet på sjukhuset. Enligt utredningsmannens uppfattning
synes medicinska fakulteten i Lund icke ha velat stödja tanken
på en motsvarande organisation av verksamheten vid lasarettet i Lund.
Denna omständighet torde ha utgjort den främsta anledningen till utredningsmannens
avvaktande hållning beträffande frågan om anordnande av
en statlig sjukgymnastutbildning i Lund. Numera föreligger — såsom framgått
av min redogörelse för remissbehandlingen av utredningsmannens förslag
— ett klart uttalande från medicinska fakulteten i Lund, enligt vilket
sjukgymnastiska avdelningen i Lund avses tjänstgöra som självständig
avdelning, varifrån all sjukgymnastisk behandling på lasarettet skall ledas
i samråd med respektive klinikers läkare. Fakulteten har också understrukit,
att den sjukgymnastiska verksamheten vid Lunds lasarett i princip
bör organiseras på samma sätt som vid karolinska sjukhuset.

Enligt min mening har medicinska fakultetens nyssnämnda förklaring
undanröjt den oklarhet med avseende på de medicinska förutsättningarna
för en statlig sjukgymnastutbildning i Lund som utredningsmannen påtalat.
Enär Övriga förutsättningar i allt väsentligt klarlagts, torde ställning nu
kunna tagas till frågan om på vilket sätt den förut angivna utbildningskapaciteten
bör komma till stånd.

Jag vill först erinra om att tanken på en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen
i Stockholm till att avse en intagning av 100 elever årligen har
nära nog enhälligt avvisats av remissinstanserna. Endast statskontoret har
förordat eu dylik lösning. Vid eu jämförelse mellan de beräknade merkostnaderna
för stockholmsaltcrnativét — ca 100 000 kronor i årliga utgifter
och ca 10 000 kronor i engångsutgiftcr — och de beräknade totalkostnaderna
för anordnande av sjukgymnastutbildning i Lund -—- ca 170 000 kronor
i årliga utgifter och ca 1:55 000 kronor i engångsutgiftcr — kan måhända
det för statsverket mindre kostnadskrävande stockholmsaltcrnativét synas

8 Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

fördelaktigt. Det bör emellertid observeras, att sistnämnda alternativ avser
en arlig intagning av endast 100 elever, medan alternativet med sjukgymnastutbildning
förlagd även till Lund avses medge en total årlig intagning
av Ilo elever. ö

Enligt min mening torde fördelarna med de lägre kostnaderna icke kunna
uppvaga nackdelarna från utbildningssynpunkt med den ifrågasatta koncentrationen
av utbildningen till Stockholm. De olägenheter av skilda slag,
som en pressning av undervisningsresurserna intill gränsen av det möjliga i
regel för med sig, kan förväntas inverka menligt på utbildningens standard.
Organisatoriska komplikationer framdeles kan också tänkas föranleda rätt
betydande kostnadsökningar. Väsentliga fördelar torde däremot stå att
vinna vid en spridning av utbildningen. Båda utbildningsanstalterna kan
planeras sa, att en framtida ökning av intagningen kan bli möjlig. Att taga
tillvara de erfarenheter rörande sjukgymnastutbildning, som medicinska
fakulteten och sjukvårdens företrädare i Lund förvärvat under ett långvarigt
samarbete med sydsvenska gymnastikinstitutet, synes mig också
ytterst angeläget. \id mina överväganden av förläggningsfrågan har jag
kommit till den bestämda uppfattningen, att sjukgymnastutbildning 1
statlig regi bör anordnas jämväl i Lund. I betraktande av den erforderliga
totala utbildningskapaciteten bör enligt min mening — så snart möjligheter
därtill föreligger — den årliga intagningen utgöra 65 elever i Stockholm
och 45 elever i Lund.

Principbeslut om anordnande av sjukgymnastutbildning i Lund, i huvudsaklig
överensstämmelse med den av utredningsmannen föreslagna organisationsplanen,
torde redan nu böra fattas. Med hänsyn till att den planerade
sjukgymnastiska avdelningen vid Lunds lasarett, till vilken utbildningsanstalten
bör anslutas, kan väntas bli färdig under första halvåret 1959
synes en lämplig tidpunkt för beslutets ikraftträdande vara den 1 juli 1959.

Innan jag övergår till enskildheterna i föreliggande förslag anser jag mig
böra taga upp frågan om de planerade ut bildningsanstalternas benämning.
Utredningsmannen har föreslagit att utbildningsanslalten i Stockholm benämnes
karolinska sjukhusets sjukgymnastskola och att en eventuell utbildningsanstalt
i Lund benämnes sydsvenska sjukgymnastskolan. Vid remissbehandlingen
har dessa namnförslag mött viss kritik.

Uul beträffar utbildningsanstalten i Stockholm finner jag det mindre
lämpligt att dess lokala anknytning till karolinska sjukhuset markeras i
benämningen. Vidare talar enligt min mening flera skäl för att begreppet
»institut» fortfarande bör ingå i namnet. För egen del vill jag förorda att
nu ifrågavarande utbildningsanstalt benämnes sjukgymnastinstitutet i
Stockholm. ad beträffar utbildningsanstalten i Lund delar jag den av medicinska
fakulteten och även av utredningsmannen framförda meningen
att ordet »sydsvenska» bör ingå i namnet. Jag förordar därför att sTstnämnda
utbildningsanstalt benämnes sydsvenska sjukgymnastinstitutet.

Den av utredningsmannen föreslagna organisationsplanen för s j u kgymnastinstitutet
i Sto c k h o 1 m kan jag i huvudsakliga
delar godtaga. Planen bör därför enligt min mening läggas till grund för
beslut i fråga om utbildningens ledning, lärarkrafter och anslag till forskning
man. Pa eu del punkter synes mig vissa modifikationer böra göras i
utiedningsmannens detaljförslag. Därjämte torde vissa kompletterande undersökningar
böra vidtagas. Detta gäller i första hand lokalfrågorna.

Jag \ ill redan här erinra om att ett genomförande av föreliggande orga -

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

9

nisationsförslag ansetts förutsätta, att vissa ombyggnadsarbeten utföres
inom karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Utredningsmannen
har i stora drag redovisat arten av nämnda ombyggnadsarbeten men icke
ansett sig kunna precisera kostnaderna. Jag har sedermera underhand inhämtat,
att kostnaderna för ifrågavarande arbeten, vilka betingas dels av
omorganisationen av utbildningen och ökningen av intagningskapaciteten
dels av den sjukvårdande verksamheten inom avdelningen, kan preliminärt
uppskattas till ca 400 000 kronor. Därtill kommer ett medelsbehov för inredning
av lokalerna, vilket approximativt beräknas till 50 000 kronor.

De här avsedda byggnadsfrågorna m. m. torde snarast möjligt böra göras
till föremål för en mera ingående utredning, varefter en noggrannare kostnadsberäkning
bör uppgöras. Jag torde inom kort åter få anmäla här avsedda
spörsmål. Därvid ämnar jag föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrager åt
kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att närmare utreda
frågan om behovet och omfattningen av nu åsyftade ombyggnadsarbeten
m. m. Slutligt förslag i ärendet torde böra föreläggas 1958 års riksdag.

Vad jag nyss anfört om behovet av vissa ombyggnadsarbeten inom sjukgymnastiska
avdelningen vid karolinska sjukhuset gör, att den föreslagna
ökningen av intagningen till 65 elever årligen i Stockholm icke kan genomföras
förrän höstterminen 1959. Jag räknar emellertid med att de ombyggnadsarbeten,
som oundgängligen erfordras för att omorganisationen av
utbildningen och en ökning av den årliga intagningen till 45 elever skall
kunna ske, bör kunna medhinnas till sådan tidpunkt, att omorganisationen
och sist avsedda ökning av intagningen kan komma till stånd höstterminen
1958.

Vad angår sjukgymnastinstitutets ledning har jag redan förordat, att
ansvaret för utbildningen skall åvila karolinska institutet. Den direkta ledningen
av sjukgymnastinstitutet bör, såsom utredningsmannen föreslagit,
utövas av en föreståndare. Denne bör förordnas av Kungl. Maj:t och utses
bland medlemmarna av karolinska institutets lärarkollegium. Vid sidan av
föreståndaren bör finnas en biträdande föreståndare. Föreståndarskapet bör
i enlighet med utredningsmannens förslag förenas med ett årligt arvode av
1 200 kronor. Som en första instans för handläggning av ärenden rörande
sjukgymnastinstitutets verksamhet bör vidare finnas ett lärarkollegium. De
av utredningsmannen uppdragna riktlinjerna för ärendenas beredning anser
jag mig böra godtaga. Vad beträffar den närmare fördelningen av funktionerna
mellan karolinska institutets lärarkollegium, föreståndaren, biträdande
föreståndaren och sjukgymnastinstitutets lärarkollegium samt beträffande
detta kollegiums sammansättning torde förslag till bestämmelser senare få
underställas Kungl. Maj:t.

Den av utredningsmannen föreslagna omläggningen av undervisningen
nödvändiggör cn förstärkning av liirarkrafterna och den personal som avses
handleda sjukgymnasteleverna i deras praktiska utbildning.

Utredningsmannens förslag beträffande förändringen av den nuvarande
lärartjänsten i Ca 29 vid gymnastiska centralinstitutet anser jag mig icke
kunna helt biträda. För egen del finner jag det från utbildningssynpunkt
angeläget att eu särskild tjänst som lärare i sjukgymnastik inrättas och att
ifrågavarande tjänst knytes till karolinska institutet. Tjänsten, som bör
inrättas från och med den 1 juli 1958, bör placeras i samma lönegrad som
de vid 1954 års riksdag (prop. 1954:212; SU 191; Rskr 295) beslutade
tjänsterna i klinisk farmakologi m. fl. ämnen vid de medicinska lärosiitena.

10

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

Vad beträffar lönegradsplaceringen för sistnämnda lärartjänster kommer
chefen för civildepartementet senare denna dag att föreslå, att tjänsterna
i fråga från och med den 1 juli 1957 placeras i lönegrad A 24. Med
hänsyn härtill torde även den av mig nu förordade lärartjänsten i sjukgymnastik
böra placeras i lönegrad A 24. Tjänsten bör emellertid inrättas
såsom ordinarie. Med densamma bör vara förenad befattningen som överläkare
vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Innehavaren
av tjänsten bör därjämte förordnas som biträdande föreståndare för sjukgymnastinstitutet.
Tjänsten bör tillsättas av universitetskanslern på förslag
av karolinska institutets lärarkollegium, som i ärendet bör höra direktionen
för karolinska sjukhuset.

Det nu förordade tillsättningsförfarandet torde emellertid icke böra tilllämpas,
då tjänsten första gången tillsättes. Som en övergångsanordning
förordar jag nämligen, att den nuvarande innehavaren av lärartjänsten i
Ca 29 vid gymnastiska centralinstitutet utan ledigförklarande av den nya
lärartjänsten i Ao 24 utnämnes till förste innehavare av densamma från
och med den 1 juli 1958. Vid sådant förhållande bör lärartjänsten i Ca 29
vid gymnastiska centralinstitutet utgå ur personalförteckningen för centralinstitutet
från och med nämnda tidpunkt.

Utredningsmannens förslag att den nuvarande arvodesbefattningen som
biträdande läkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning
skall utbytas mot en lönegradsplacerad tjänst som biträdande överläkare
anser jag mig böra tillstyrka. Denna tjänst bör placeras i samma lönegrad
som övriga tjänster såsom biträdande överläkare vid karolinska sjukhuset.
I överensstämmelse med av chefen för civildepartementet framlagt förslag
bör den av mig tillstyrkta tjänsten som biträdande överläkare, vilken bör
inrättas från och med den 1 juli 1958, placeras i Ae 24.

Av stor vikt för sjukgymnastikens fortsatta utveckling är att en tillfredsställande
specialistutbildning kan ordnas för läkare, som önskar meritera
sig på området. Utredningsmannens förslag, att den nuvarande befattningen
som andre underläkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska
avdelning skall utbytas mot en befattning som förste underläkare samt att
därjämte en ny befattning som förste underläkare skall inrättas vid nämnda
avdelning synes mig väl ägnat att främja detta syfte. Jag tillstyrker därför
detta förslag.

Serafimerlasarettets sjukgymnastiska avdelning avses i fortsättningen
skola utnyttjas för undervisningen i större utsträckning än för närvarande.
Utredningsmannen har dessutom förordat, att undervisningen på denna
avdelning framgent skall organiseras på ett mera tillfredsställande sätt än
som hittills varit fallet. De av utredningsmannen anförda skälen för ett
utbyte av den nuvarande arvodesbefattningen som läkare vid avdelningen
mot en lönegradsplacerad tjänst som biträdande överläkare anser jag
bärande. Med hänsyn härtill föreslår jag, att nämnda arvodesbefattning
från och med den 1 juli 1958 utbytes mot en tjänst som biträdande överläkare
i Ae 24. Denna tjänst och den av mig förut föreslagna tjänsten som
biträdande överläkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning
bör tillsättas i samma ordning som motsvarande tjänster vid serafimerlasarettets
och karolinska sjukhusets andra avdelningar.

Jag tillstyrker att en av läkarna på vartdera norrbackainstitutet och epidemisjukhuset
mot särskilt arvode anlitas för instruktion av eleverna under
patientbehandlingar på ifrågavarande sjukhus.

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

11

Sveriges läkarförbund har hemställt att frågan om anställningsvillkoren
för de av omorganisationen berörda läkarna — därmed avser förbundet
även läkare med arvodesuppdrag — göres till föremål för förhandlingar,
sedan klarhet vunnits om sjukgymnastutbildningens slutliga utformning.
Om och i vad män tilläggsarvode bör utgå till läraren i sjukgymnastik
synes därför icke böra nu avgöras. Ej heller torde storleken av undervisningsarvodet
till de båda läkarna på norrbackainstitutet och epidemisjukhuset
böra nu fixeras.

De av utredningsmannen beräknade arvodena för undervisning i anatomi,
fysiologi, patologi, psykologi och psykiatri, hygien, sjukdomslära, fysikalisk
terapi, rehabilitering och gruppgymnastik, anser jag mig kunna godtaga.
Vidare tillstyrker jag den föreslagna medelsanvisningen för assistent- och
amanuenshjälp vid anatomiska institutionen. Däremot är jag icke beredd
biträda utredningsmannens förslag, att ett särskilt arvode skall beräknas
åt en underläkare för assistens vid undervisningen i fysiologi. Ej heller finner
jag mig kunna tillstyrka förslaget om särskild ersättning till en sjuksköterska
för biträde vid undervisningen i fysikalisk terapi.

Ett betydelsefullt inslag i utbildningsreformen är den förbättring av den
praktiska undervisningen i sjukgymnastik som utredningsmannen rekommenderat.
För instruktion och övervakning av eleverna vid deras patientbehandlingar
anlitas för närvarande nio sjukgymnaster, förordnade som
instruktionsgymnaster mot särskilt arvode. Vid en årlig intagning av 40—45
elever bör enligt utredningsmannen ytterligare sju sjukgymnaster tagas i
anspråk för nu avsedda ändamål. Den föreslagna ökningen betyder en avsevärt
förbättrad relation mellan antalet instruktionsgymnaster och elever.
Med hänsyn till den betydelse för undervisningen, som anordningen kan
förväntas få, anser jag mig böra tillstyrka det föreslagna antalet. Vad utredningsmannen
i nu berörda hänseende förordat beträffande instruktionsgymnasternas
fördelning på olika sjukhus samt arvodenas storlek anser jag mig
också böra biträda.

Vid en årlig intagning av 65 elever krävs enligt utredningsmannen, utöver
förut avsedda 16 instruktionsgymnaster, ytterligare fem. Förslaget innebär,
bland annat, att ytterligare en tjänst som sjukgymnast bör inrättas vid
karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Ifrågavarande sjukgymnast
skulle närmast vara avsedd som biträde åt chefsgymnasten vid undervisningens
organisation och vid instruktion av mera invecklade behandlingsmetoder.
För egen del är jag icke nu beredd att tillstyrka, att ytterligare en
tjänst som sjukgymnast inrättas vid nämnda avdelning. Enligt min mening
bör frågan härom prövas längre fram, sedan närmare erfarenhet vunnits
beträffande det samlade behovet av sjukgymnaster för sjukvård och undervisning
vid avdelningen efter utbildningsreformens genomförande. Vad utredningsmannen
i övrigt föreslagit i fråga om instruktionsgymnaster vid
cn årlig intagning av 65 elever anser jag mig böra godtaga.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningsmannen förutsatt,
att inalles tre sjukgymnasttjänster — avsedda för sjukvårdens behov —
kommer att inrättas vid karolinska sjukhusets lungklinik. Mina nyss redovisade
ställningstaganden till utredningsmannens förslag i fråga om antalet
instruktionsgymnaster vid en årlig intagning av 45 respektive 65 elever
innebär med hänsyn till vad jag tidigare anfört och föreslagit beträffande
ökning av clcvintagningcn i Stockholm, att vid lungkliniken skall finnas

12

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

inrättade under budgetåret 1958/59 minst två och från och med budgetåret
1959/60 minst tre sjukgymnasttjänster.

\ idare torde jag få erinra om att vad jag föreslagit i det föregående även
innebär, att ytterligare en sjukgymnast på epidemisjukhuset skall anlitas
för elevinstruktion. Med anledning av vad universitetskanslern anfört rörande
epidemisjukhusets utnyttjande för undervisningsändamål torde jag
i detta sammanhang få upplysa, att enligt vad under hand inhämtats från
Stockholms stads sjukhusdirektion något hinder från direktionens sida icke
möter att epidemisjukhuset utnyttjas för undervisningen av sjukgymnastelever
på det sätt utredningsmannen föreslagit. Det torde sedermera få
ankomma på karolinska institutets lärarkollegium att samråda med sjukhusdirektionen
rörande undervisningens ordnande i detalj.

Utredningsmannen har föreslagit, att medel för arvoden till instruktionsgymnasterna
skall beräknas under karolinska sjukhusets avlöningsanslag.
Med hänsyn till att det här är fråga om arvoden för undervisningsuppgifter
bör enligt min mening för ändamålet erforderliga medel beräknas
under karolinska institutets avlöningsanslag.

För av utredningsmannen angivna arbetsuppgifter torde vid karolinska
institutet böra inrättas en extra ordinarie tjänst som kanslibiträde. Jag
förutsätter att till ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter kommer
att hänföras jämväl sådana kansligöromål, som rör antagning, redovisning
och examination av elever vid sjukgymnastinstitutet.

Vad beträffar den av utredningsmannen föreslagna årliga medelsanvisningen
till materiel in. in. för sjukgymnastinstitutet — ca 15 000 kronor —
anser jag mig icke böra fixera beloppets storlek, då det enligt förslag i årets
statsverksproposition i fortsättningen skall ankomma på universitetskanslern
att besluta om fördelningen på olika institutioner in. in. av de till
universiteten och karolinska institutet anvisade årliga reservationsanslagen
till materiel in. in. Vid den framtida avvägningen av karolinska institutets
materielanslag torde emellertid hänsyn böra tagas till sjukgymnastinstitutets
behov av medel till materiel in. in., vilket medelsbehov utredningsmannen
dock synes ha beräknat något i överkant. I anslutning härtill vill jag
vidare — under hänvisning till vad statskontoret anfört — framhålla, att
jag anser att medel icke bör beräknas under materielanslaget till av utredningsmannen
föreslagen ersättning till vaktmästaren vid anatomiska institutionen.

Mot utredningsmannens beräkningar av engångsanslag för undervisningen,
cirka 40 000 kronor, synes mig icke vara något att erinra. Vidare
anser jag mig böra godtaga de av honom beräknade engångskostnaderna,
i avrundat tal 15 000 kronor, för utrustning av ett forskningslaboratorium.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket föreslagit bör årliga anslag och
engångsanslag till materiel och utrustning för sjukgymnastinstitutet anvisas
under respektive anslag till karolinska institutet.

Med de av mig i det föregående i olika hänseenden föreslagna modifikationerna
i utredningsmannens förslag synes kostnadsökningen i fråga om
avlöningar och materiel kunna uppskattas till i avrundat tal 110 000 kronor
vid eu intagning av 45 elever (budgetåret 1958/59) och 125 000 kronor vid
en intagning av 65 elever (fr. o. in. budgetåret 1959/60). Därtill kommer
vissa engångskostnader för undervisningens och forskningens behov å sammanlagt
55 000 kronor. Slutligen tillkommer kostnader för ombyggnadsarbeten
inom sjukgymnastiska avdelningen och för inredning av de omdisponerade
utrymmena.

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

13

För sydsvenska sjukgymnastinstitutet bör, såsom
utredningsmannen föreslagit, tillämpas i huvudsak samma organisationsplan
som avses gälla för sjukgymnastinstitutet i Stockholm. Med beaktande
av vad jag i det föregående anfört och föreslagit rörande ledningen m. in.
av sistnämnda institut förordar jag därför att följande organisationsplan
lägges till grund för sydsvenska sjukgymnastinstitutet.

Ansvaret för utbildningen bör åvila medicinska fakulteten i Lund. Den
direkta ledningen av institutet bör utövas av en föreståndare, förordnad av
Kungl. Maj:t och utsedd bland ledamöterna av medicinska fakulteten. Vid
sidan av föreståndaren bör finnas en biträdande föreståndare. Till föreståndaren
bör utgå ett årligt arvode av 1 200 kronor. Som en första instans
bör vidare finnas ett lärarkollegium. Vad beträffar den närmare fördelningen
av funktionerna mellan fakulteten, föreståndaren, biträdande föreståndaren
och institutets lärarkollegium samt beträffande kollegiets sammansättning
bör i princip gälla samma bestämmelser som för sjukgymnastinstitutet
i Stockholm. De riktlinjer för administrationen, som utredningsmannen
angivit, synes mig böra godtagas.

Den av utredningsmannen redovisade personalorganisationen för sydsvenska
sjukgymnastinstitutet anser jag mig kunna i allt väsentligt godtaga.
Konstruktionen av överläkarbefattningen synes emellertid böra modifieras.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förordat beträffande
sjukgymnastinstitutet i Stockholm föreslår jag att en tjänst som lärare i
sjukgymnastik i Ae 24 inrättas vid Lunds universitet. Med tjänsten, som
bör inrättas från och med den 1 juli 1959, bör förenas befattningen som
överläkare vid den sjukgymnastiska avdelningen vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund. Innehavaren av tjänsten bör därjämte förordnas
som biträdande föreståndare för sjukgymnastinstitutet. Tjänsten bör tillsättas
av universitetskanslern på förslag av medicinska fakulteten i Lund,
som i ärendet bör höra direktionen för nämnda sjukvårdsinrättningar.

Till frågan om och i vad mån särskilt arvode bör utgå till läraren i
sjukgymnastik — utredningsmannen har för sin del räknat med ett belopp
av 5 000 kronor — är jag icke beredd att nu taga ställning. Jag vill nämligen
erinra om att Sveriges läkarförbund hemställt om förhandlingar rörande
anställningsvillkoren för jämväl de läkare, som avses skola knytas
till ett blivande sjukgymnastinstitut i Lund.

Beträffande det erforderliga lärar- och personalbehovet i övrigt vill jag
framhålla följande.

Särskild ersättning bör beräknas till biträdande lärare i sjukgymnastik.
Storleken härav torde emellertid — med hänsyn till att även ifrågavarande
ersättning kan komma att beröras av nyssnämnda förhandlingar ■— icke
böra nu fixeras.

Jag tillstyrker vidare, att en befattning som klinisk amanuens i enlighet
med föreliggande förslag inrättas vid universitetet.

Vid universitetet bör härjämte inrättas en extra ordinarie tjänst som
chefgymnast i vederbörlig lönegrad. Befattningen bör förenas med ett
instruktionsarvode av 3 000 kronor.

I fråga om behovet av övriga instruktionsgymnaster för undervisningen
har utredningsmannen — under hänvisning till ett av medicinska fakulteten
framlagt förslag — förordat, att 15 av lasarettets sjukgymnaster förordnas
som instruktionsgymnaster. I den preliminära förhandlingsöverenskommel -

14 Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

se, för vilken jag tidigare redogjort, har uppgivits att landstinget förklarat
sig villigt att tillhandahålla sjukgymnaster till ett antal av åtta ä nio.
I sitt remissyttrande över betänkande II har Malmöhus läns landstings
hälso- och sjukvårdsstyrelse anfört, att styrelsen ifrågasätter behovet av
»proportionsvis flera instruktionsgymnaster i Lund än vid GCI». Enligt
vad jag erfarit torde den bristande överensstämmelsen på nu avsedda punkt
mellan utredningsmannens organisationsplan och den preliminära förhandlingsöverenskommelsen
vara föranledd av något missförstånd. Vid överläggningar,
som sedermera ägt rum mellan representanter för ecklesiastikdepartementet
och landstinget, har man från landstingets sida utfäst sig att
ställa till förfogande det antal sjukgymnaster, som enligt utredningsmannens
förslag bör förordnas såsom instruktionsgymnaster för undervisningen.
Jag anser mig därför böra räkna med medel för instruktionsarvoden till 15
sjukgymnaster.

De av utredningsmannen beräknade arvodena för undervisning i anatomi,
fysiologi, patologi, psykologi och psykiatri, hygien, sjukdomslära, fysikalisk
terapi, rehabilitering och gruppgymnastik anser jag mig böra godtaga.
Vidare biträder jag förslaget om särskild ersättning för assistent- och amanuenshjälp
vid anatomiska och fysiologiska institutionerna. Förslaget om
ersättning för assistens vid undervisningen i fysikalisk terapi vill jag icke
motsätta mig.

För kansligöromål i samband med sjukgymnastutbildningens planläggning
och bedrivande bör vid universitetet inrättas en extra ordinarie tjänst
som kanslibiträde.

Beträffande den av utredningsmannen föreslagna årliga medelsanvisningen
till materiel m. in. — vilken synes mig tilltagen något i överkant —
tillåter jag mig att hänvisa till vad jag tidigare anfört i fråga om motsvarande
medelsanvisning till sjukgymnastinstitutet i Stockholm.

Vad beträffar de av utredningsmannen beräknade engångskostnaderna
för dels utrustning av sydsvenska sjukgymnastinstitutets lokaler, ca 15 000
kronor, dels undervisningsmateriel, ca 30 000 kronor, dels utrustning av ett
forskningslaboratorium, ca 15 000 kronor, finner jag ingen anledning till
erinran.

Beträffande byggnadskostnaderna för sjukgymnastinstitutets lokaler inom
lasarettets centralblock har dessa, enligt vad utredningsmannen anfört,
beräknats till 150 000 kronor, av vilket belopp hälften eller 75 000 kronor
skulle påföras statsverket. Sedermera har jag under hand från landstingets
kansli inhämtat, att nämnda byggnadskostnader kunde beräknas uppgå till
195 000 kronor. Hälften därav eller 97 500 kronor torde beräknas falla på
statsverket.

Kostnaderna för inrättandet av det av mig föreslagna sydsvenska sjukgymnastinstitutet
torde kunna sammanfattas på följande sätt. De årliga
kostnaderna för avlöningar och materiel kan uppskattas till ca 170 000
kronor. Engångskostnaderna för undervisningens och forskningens behov
kan beräknas till 60 000 kronor. Erforderliga medel för sist avsedda ändamål
torde böra anvisas för budgetåret 1959/60. Ytterligare tillkommer
byggnadskostnader för sjukgymnastinstitutets lokaler, vilka kostnader
torde komma att belöpa sig till inemot 100 000 kronor.

Såsom jag förut föreslagit bör sjukgymnastinstitutet träda i funktion den
1 juli 1959. Den för majoren J. G. Thulin gällande koncessionen för svdsvenska
gymnastikinstitutet utgår i och med att den elevkurs, som antages

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

15

instundande hösttermin, examineras 1959. Detta innebär, att Thulin icke
skulle äga rätt att antaga nya elever höstterminen 1958 och att endast en
elevkurs skulle komma att undervisas vid sistnämnda institut läsåret
1958/59. På de av utredningsmannen anförda skälen synes Thulin, därest
han gör framställning härom, böra medgivas rätt att antaga nya elever
jämväl höstterminen 1958. Undervisningen av nämnda elever bör från och
med höstterminen 1959 ombesörjas av det då inrättade statliga institutet.

Jag torde avslutningsvis få anmäla vissa ytterligare frågor.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse har utredningsmannen
dels föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande fordringarna
för tillträde till sjukgymnastutbildning, dels rekommenderat införandet av
krav på ett års obligatorisk sjukhustjänstgöring efter examen för erhållande
av legitimation.

Vad först angår inträdesfordringarna innebär utredningsmannens förslag
dels att samma krav bör gälla för kvinnliga och manliga sökande, dels en
viss skärpning av fordringarna på teoretiska förkunskaper.

Vid remissbehandlingen har divergerande uppfattningar kommit till uttryck
beträffande förslaget om skärpning av inträdesfordringarna. Å ena
sidan har behovet av studentexamenskompetens inom vissa kunskapsområden
— naturvetenskapliga ämnen och språk — under strukits. Å andra
sidan har framhävts att strängare inträdesfordringar än de nuvarande icke
kan anses motiverade. Medicinska fakulteten i Lund, som företräder sistnämnda
uppfattning, har i detta sammanhang bland annat hänvisat till
erfarenheterna från sjukgymnastutbildningen vid sydsvenska gymnastikinstitutet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett bifall till mina i det föregående
framlagda förslag föranleder, att särskilda reglementariska föreskrifter
bör utfärdas av Kung], Maj:t beträffande sjukgymnastutbildningen.
Det synes mig lämpligt att förut berörda fråga om inträdesfordringarna
prövas av Kungl. Maj:t i samband med utfärdandet av ifrågavarande
bestämmelser. Jag vill emellertid redan nu understryka, att
strängare krav på teoretiska förkunskaper än som oundgängligen erfordras
för att sjukgymnasteleverna skall kunna följa undervisningen enligt min
mening icke bör uppställas. Ytterligare vill jag tillägga, att inträdeskraven
självfallet bör vara lika för kvinnliga och manliga sökande.

Utredningsmannens rekommendation rörande obligatorisk sjukhustjänstgöring
efter examen har tillstyrkts av åtskilliga remissinstanser men rönt
bestämt mostånd på några håll. Enighet synes råda om att praktisk utbildning
utöver den som sker före examinationen erfordras för en självständig
yrkesutövning som sjukgymnast. Meningsmotsättningarna gäller
närmast utformningen av den praktiska vidareutbildningen. Medicinalstyrelsen
har på vissa anförda skäl förordat, i stället för obligatorisk sjukhustjänstgöring,
en förlängd praktisk utbildning.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till denna fråga. Jag
vill emellertid framhålla att den av mig förordade reformeringen av sjukgymnastutbildningen
i och för sig bör betyda en avsevärd förbättring av
sjukgymnastelevernas praktiska kunnande. Behovet av sjukhustjänstgöring
för legitimation torde därför icke komma att efter utbildningsreformens
genomförande framtriida starkare än för närvarande. Ä andra sidan är
frågan om den praktiska vidareutbildningen enligt min mening av sådan
vikt att en noggrann prövning av olika möjligheter härvidlag bör komma

16

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

till stånd. I likhet med kanslern anser jag, att det lämpligen bör anförtros
åt medicinalstyrelsen att ytterligare utreda den av utredningsmannen
väckta frågan.

Avskiljandet av sjukgymnastutbildningen från gymnastiska centralinstitutet
föranleder ändringar i gällande bestämmelser rörande institutet. Det
torde böra ankomma på direktionen över gymnastiska centralinstitutet att
avgiva förslag till dylika ändringar.

Den förordade omläggningen av sjukgymnastutbildningen torde i huvudsak
böra genomföras under ett och samma läsår, d. v. s. i tillämpliga delar
samtidigt för såväl första som andra årskursen. I Stockholm avses utbildningen
sålunda bli omlagd under läsåret 1958/59, i Lund under läsåret
1959/60. Under det första verksamhetsåret enligt den nya ordningen torde
man emellertid på grund av vissa förhållanden kunna räkna med ett något
mindre medelsbehov än vad jag i det föregående beräknat. Det torde böra
ankomma på karolinska institutets lärarkollegium och medicinska fakulteten
i Lund att vid uppgörandet av anslagsäskandena för budgetåret
1958/59 respektive budgetåret 1959/60 närmare undersöka möjligheterna
till nu avsedda inbesparingar.

Utskottet

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår föreslås i den föreliggande
propositionen att sjukgymnastutbildningen i Stockholm omorganiseras
samt att sjukgymnastutbildning i statlig regi anordnas i Lund. De föreslagna
åtgärderna åsyfta bland annat en förbättring av sjukgymnastutbildningen
och en väsentligt ökad utbildningskapacitet.

För utbildningen i Stockholm, som för närvarande ombesörjes av gymnastiska
centralinstitutet, föreslås inrättande av ett särskilt utbildningsorgan,
benämnt sjukgymnastinstitutet i Stockholm, som skall sortera
under karolinska institutet. Sjukgymnastutbildningen i Lund — som nu
sker vid det privatägda sydsvenska gymnastikinstitutet, för vilket gällande
koncession upphör år 1959 — skall enligt Kungl. Maj:ts förslag i fortsättningen
ombesörjas av ett statligt utbildningsorgan, sydsvenska sjukgymnastinstitutet,
sorterande under medicinska fakulteten vid universitetet i
Lund och uppbyggt efter förebild av det nya institutet i Stockholm.

Såvitt gäller sjukgymnastutbildningen i Stockholm föreslås en betydande
förstärkning av lärarkrafter och annan personal. För sydsvenska sjukgymnastinstitutet
har framlagts förslag om i huvudsak samma personalorganisation
som för institutet i Stockholm.

Vid de båda sjukgymnastinstituten skola — sedan vissa byggnadsarbeten
vid karolinska sjukhuset respektive Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund avslutats — intagas sammanlagt 110 elever. I jämförelse med nuvarande
intagning i Stockholm och Lund av svenska elever innebär detta
en ökning av kapaciteten med omkring 70 procent.

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957 17

Sjukgymnastinstitutet i Stockholm avses träda i funktion den 1 juli 1958
och sydsvenska sjukgymnastinstitutet den 1 juli 1959.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot de huvudsakliga grunder,
som av departementschefen föreslagits med avseende å omorganisationen av
sjukgymnastutbildningen och icke heller mot de härav föranledda, av departementschefen
föreslagna förändringarna i personalorganisationen m. m.
vid Lunds universitet, karolinska institutet, karolinska sjukhuset samt
gymnastiska centralinstitutet, att genomföras under budgetåren 1958/59
och 1959/60.

Vidkommande fordringarna för tillträde till sjukgymnastutbildning har
departementschefen framhållit, att enligt hans mening strängare krav på
teoretiska kunskaper än som oundgängligen erfordrades för att sjukgymnasteleverna
skulle kunna följa undervisningen icke borde uppställas. Utskottet
vill för sin del understryka detta departementschefens uttalande.
Utskottet är även ense med departementschefen därom, att inträdeskraven
självfallet böra vara lika för kvinnliga och manliga sökande.

Vad beträffar den i samband med omorganisationsförslaget diskuterade
frågan om obligatorisk sjukhustjänstgöring efter avlagd examen anser utskottet
— som vill betona värdet av den praktiska vidareutbildningen på
förevarande område — att detta spörsmål i enlighet med vad departementschefen
förordat lämpligen bör bli föremål för ytterligare utredning av medicinalstyrelsen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 15 mars 1957 föreslagna
huvudsakliga grunder för omorganisation av sjukgymnastutbildningen
in. in.;

b) godkänna av departementschefen i samma statsrådsprotokoll
föreslagna förändringar i personalorganisationen
m. m. vid universitetet i Lund, karolinska mediko-kirurgiska
institutet, karolinska sjukhuset samt gymnastiska
centralinstitutet, att genomföras under budgetåren 1958/59
och 1959/60.

Stockholm den 19 november 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

2 — Ififuuty Ull -riksdagens protokoll lt)57, 0 sunil. Nr 100

18 Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Gillström,
Näsström, Boman, Gustaf Andersson, Ivar Johansson, Thun, Holmqvist,
Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils Theodor Larsson,
Jacobsson, Anders Johansson och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Petterson i Degerfors, Thapper, Persson i Växjö, Svensson i
Alingsås, Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson,
herr Gustafsson i Skellefteå, fröken Vinge, herrar Gerhard Nilsson i
Gävle, Helén och Svensson i Stenkyrka.

Ivar Htcggströms Boktryckeri AB . Stockholm 1957
672881