Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1957

1

Nr 159

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för studeranden
K. V. S. Jonsson från viss ersättningsskyldighet
till kronan.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av fröken Karlsson väckt motion (II: 43) har
yrkats, att riksdagen måtte befria studeranden Karl Viktor Styrbjörn Jonsson
från skyldigheten att ersätta kronan vissa rättegångskostnader.

Till stöd för ifrågavarande förslag anförs i motionen följande.

Vid en trafikolycka söndagen den 30 september 1951 omkring kl. 20 i
Jönköpings stad å rikshuvudväg nr 1 vid södra infarten till Jönköping
skadades sjuttonårige studeranden Karl Viktor Styrbjörn Jonsson. Jonsson
förde en motorcykel norrut och sammanstötte med en kronan tillhörig
lastbil med tillkopplad släpvagn, som stod parkerad på vägbanans vänstra
sida som köfordon i en militär fordonskolonn om 12 bilar, vilka var under
uppmarsch för deltagande i då pågående militärövningar. Lastbilen var försedd
med avskärmad belysning och släpvagnen baktill försedd med en reflexanordning
och en mindre vit duk. Någon gatubelysning fanns icke vid
olycksplatsen, och de militära fordonen synes hava varit placerade så, att
Jonsson svårligen på grund av en mötande bils belysning i tillräcklig tid
kunde iakttaga dessa. Vid kolonnen hade placerats två poster, vilka skulle
dirigera trafiken förbi kolonnen, som blockerade den vänstra delen av körbanan
i Jonssons körriktning. Den post, som stod närmast Jonsson, visade
»stopptecken» genom att med uppsträckt arm visa fast vitt sken med ficklampa.

Vid kollisionen åsamkades den unge pojken avsevärda skador såsom
hjärnskakning, komplicerat knäledsbrott, komplicerat underbensbrott, urledvrickning
av vänster höftled kombinerat med brott å bäckenbenet samt
törlust av framtänder, vilka skador förorsakat honom ekonomiska förluster,
svårartade smärtor och framtida men.

På grund av olyckan företogs polisutredning, vilken emellertid icke föranledde
att vare sig Jonsson, fordonschefen eller trafikposten ansågs hava
gjort sig skyldig till oaktsamhet, varför åtal ej följde. Jonsson instämde till
Jönköpings rådhusrätt Kungl. Maj :t och kronan med yrkande om skadestånd.
Hans yrkanden ogillades dock i rådhusrättens dom, vilken sedermera
fastställdes av Göta hovrätt. I rådhusrättens domskäl riktas anmärkning
gentemot det sätt, på vilket köposten varit placerad, och det sätt, på
vilket han försökt uppmärksamma vägfarande om faran i den stillastående
kolonnen. Rådhusrätten har emellertid framhållit, att några föreskrifter om
dirigering av trafik förbi en militärkolonn icke finnes vara sig i allmänna
vägtrafikstadgan eller i särskilda för den militära trafiken gällande bestämmelser.

I länsstyrelsens kungörelse rörande pågående militära övningar och framförande
av fordon med avskärmad belysning på allmänna vägar synes be 1

Dihang till riksdagens protokoll it)57. 6 samt. Nr 15'')

2

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1957

stämmelserna för områdets yttre gränser hava otydligt angivits, och det har
ej heller visats, att de militära myndigheterna sörjt för varning åt trafikanter
på rikshuvudleden söder om Jönköping, som rätteligen bort ske.

I samband med att Jonssons talan ogillades, förpliktades han att ersätta
kronans rättegångskostnader med sammanlagt 748 kronor.

Av det inträffade torde framgå, att Styrbjörn Jonsson utan eget förvållande
förorsakats skada samt att han blivit offer för otillfredsställande bestämmelser
på ifrågavarande område.

Över ifrågavarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av statskontoret och försvarets civilförvaltning.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret har från försvarets civilförvaltning under hand inhämtat,
att Jonsson den It december 1956 till civilförvaltningen inbetalt det ersättningsbelopp,
varom i motionen är fråga. Framhållas må vidare, att befrielse
lrån skyldighet att till kronan utgiva ersättning för rättegångskostnader lärer
böra medgivas endast undantagsvis. Eftergift torde sålunda böra ske
blott i sådana fall, där den ersättningsskyldige får anses haft visst fog för
sin talan och där omständigheterna tillika äro ömmande (jfr prop. 1954: 44,
punkt 6, och 1957: 6, punkt 2). Vad i motionen anförts torde från dessa utgångspunkter
icke utgöra tillräckligt stöd för ett beslut syftande till att det
erlagda beloppet skulle återbetalas till Jonsson.

På grund av det anförda får statskontoret föreslå, att motionen icke föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Försvarets civilförvaltning har anfört följande.

Såväl rådhusrätten i Jönköping som Göta hovrätt ha ogillat samtliga de av
Jonsson åberopade grunderna för kronans ersättningsskyldighet mot Jonsson.
Kopior av domarna bifogas.1 Några omständigheter, som ej varit föremål
för domstolarnas prövning, synas icke ha framkommit.

Vad angår frågan, huruvida kronan av billighetsskäl bör avsta från ersättning
av Jonsson för rättegångskostnader, anser civilförvaltningen principiella
skäl tala för restriktivitet härvidlag. I sådant hänseende torde civilförvaltningen
få hänvisa till vad föredragande departementschefen anfört
under punkt 2 i Kungl. Maj :ts proposition 1957: 6, varemot riksdagen icke
haft något att erinra (statsutskottets utlåtande nr 34, riksdagens skrivelse
nr 115). I ett annat ärende, som alltjämt är beroende på Kungl. Maj :ts
provning har civilförvaltningen i underdånigt utlåtande den 30 april 19a7,
varav avskrift bifogas,2 på anförda skäl avstyrkt gjord framställning om befrielse
från skyldighet att till kronan erlägga rättegångskostnader. Aven om
Jonsson genom den skada som drabbat honom lidit allvarligt avbrack,
synes denna omständighet dock icke i och för sig böra vara avgörande vid

frågans bedömning. .... . T..

Beträffande Jonssons ekonomiska ställning har från radhusratten i Jonköping
inhämtats, att Jonsson, som i målet åtnjutit fri rättegång, vid tiden
för målets anhängiggörande saknade egna tillgångar samt bodde hos och underhölls
av föräldrarna under studietiden. Av de uppgifter, som Jonsson pa
civilförvaltningens begäran lämnat i förevarande remissärende, framgår att
Jonsson är ogift, att han saknar inkomst, förmögenhet och skulder, att han
icke har någon försörjningsplikt samt att han våren 1957 avlagt examen vid

1 Här ej intagna.

2 Här utesluten.

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1957

3

tekniska gymnasiet i Hälsingborg men ännu i mitten av oktober 1957 icke
fått något arbete, vilket av Jonsson själv ansetts delvis vara beroende på
att lian är invalid till 40 %.

Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter kan
civilförvaltningen för sin del knappast finna tillräckliga skäl för att kronan
nu bör till Jonsson — som redan den It december 1956 till civilförvaltningen
erlagt ifrågavarande belopp, 748 kronor — återbetala beloppet. Civilförvaltningen
får därför föreslå, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet. Såsom de i ärendet hörda myndigheterna framhållit bör i fråga
om befrielse från skyldighet att till kronan utgiva ersättning för rättegångskostnader
gälla, att eftergift sker endast där den ersättningsskyldige kan
anses ha haft visst fog för sin talan och där omständigheterna är ömmande.
Då såsom försvarets civilförvaltning upplyst ett med det föreliggande likartat
ärende f. n. är beroende på Kungl. Maj :ts prövning, synes det utskottet
mest lämpligt att jämväl den nu väckta frågan i första hand prövas av
Kungl. Maj:t.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 43 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 november 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Gillström, Näsström,
fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson, Ivar Johansson, Einar
Persson, Sundelin, Birger Andersson, Rikard Svensson, fröken Ranmark,
herrar Mossberger, Nils Theodor Larsson och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Petterson
i Degerfors, Thapper, Ståhl, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Staxäng,
fröken Elmén, herrar Rubbestad, Svensson i Alingsås, Gustafsson i
Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården och fru Thorsson.

57172G Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag