20
Statsutskottets utlåtande nr 151 år 1957
Nr 151
Utlåtande i anledning av väckt motion angående stöd åt svenska
grammofoninspelningar av seriös musik genom restitution
av varuskatt på grammofonskivor m. m.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Nihlfors väckt motion (II: 450) har
hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående
stöd till svenska grammofoninspelningar av seriös musik genom
restitution av varuskatt på grammofonskivor och att i samband härmed frågan
om ordnandet av ett centralt statligt arkiv för inspelningar av värdefull
musik upptas till prövning.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.
Över berörda motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av kontrollstyrelsen och musikaliska akademiens
styrelse.
Kontrollstyrelsen — som utgått ifrån att dess yttrande förväntas endast
beträffande kontroll och uppbörd av skatt — har anfört följande.
Enligt 1 § försäljningsskatteförordningen och den vid förordningen fogade
förteckningen över varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas, skall
i enlighet med förteckningens nuvarande lydelse för färdiga grammofonskivor
med högst åtta minuters speltid per skivsida erläggas skatt med en krona
per styck och för skivor med längre speltid per skivsida med tre kronor per
styck. Skatt skall dock ej utgå för skivor med allenast intalad text, avsedda
för undervisningsändamål, ej heller för skivor, som framställes var och en i
endast ett exemplar.
I motionen föreslås nu bl. a., att den svenska produktionen av grammofonskivor
med främst seriös musik, framförd av svenska musiker och
sångare, måtte erhålla stöd från staten. Dylik produktion är enligt motionen
ett ekonomiskt vågspel, då bl. a. skivupplagorna vanligen icke kan bli särskilt
stora. Inspelningarna medverkar dock på ett värdefullt sätt till att göra
svensk seriös musik och svenska konstnärer mera kända. Medel till det statliga
stödet skulle enligt motionen kunna erhållas genom restitution av influten
skatt på skivor med seriös musik, inspelad av svenska företag och
med svenska musiker och sångare som medverkande.
Då det vid bedömningen av förevarande ärende kan vara av intresse att
äga kännedom om statsverkets inkomst av försäljningsskatt på grammofonskivor,
må omnämnas att denna skatt för kalenderåren 1952—1956 enligt
till kontrollstyrelsen avgivna deklarationer uppgår till följande belopp i
1 000-tal kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 151 år 1957
21
Kalenderår Skattesats
1 krona/st 3 kronor/st
1952 3 782 136
1953 3 532 269
1954 3 785 409
1955 3 882 638
1956 4 039 903
Kontrollstyrelsen saknar möjlighet att angiva hur stor del av det totala
antalet försålda skivor eller hur stor del av de till de olika skattesatserna
hänförliga skivorna, som kan anses innehålla s. k. seriös musik, framförd
av svenska musiker och sångare. Det finnes emellertid anledning antaga,
att endast relativt obetydlig del av de angivna skatteinkomsterna hänför sig
till försäljning av i motionen avsedda grammofonskivor.
Försäljningsskatten är i princip en omsättningsskatt i detaljhandelsledet
och skall sålunda i allmänhet uttagas och inlevereras av den som bedriver
försäljning till konsument. För att en detaljhandlare med relativt liten omsättning
av skattepliktiga varor icke skall betungas med skyldighet att till
statsverket redovisa försäljningsskatt, kan redovisningsskyldigheten i vissa
fall enligt förordningen åvila även tillverkare och partihandlare. Det övervägande
antalet producenter av grammofonskivor är registrerade hos kontröllstyrelsen
som säljare av grammofonvaror med såväl skattepliktig som
skattefri försäljning, vilket innebär att de båda försäljer grammofonskivor
med skatt samt redovisar skatten till kontrollstyrelsen och säljer skivor utan
skatt till hos styrelsen registrerade köpare, vilka sedermera redovisar skatten
till styrelsen. Därest i motionen åsyftat statligt stöd skulle anordnas genom
ett restitutionsförfarande, skulle detsamma redan av nu anfört skäl
ur kontrollsynpunkt bli synnerligen svårbemästrat, och skatterestitution
skulle icke kunna medgivas producenterna utan att ha föregåtts av ett invecklat
och betungande ansökningsförfarande. Det torde vidare helt naturligt
i många fall för kontrollstyrelsen kunna uppkomma svåra problem vid
avgörandet av huruvida viss grammofonskiva uppfyller de för åtnjutande
av restitution stipulerade förutsättningarna.
Vad angår restitution av försäljningsskatt för grammofonskivor, som placeras
på den utländska marknaden, vill kontrollstyrelsen framhålla, att försäljning
av grammofonskivor för utförsel enligt gällande förordning är undantagen
från beskattning. Skattskyldig äger nämligen enligt 19 § försälj -ningsskatteförordningen vid avgivandet av föreskriven deklaration från det
sammanlagda beskattningsvärdet för den skattepliktiga försäljningen göra
avdrag för beskattningsvärdet av sådana i denna försäljning ingående varor,
som enligt bevis av tullmyndighet för den skattskyldiges räkning utförts inriket
eller till svensk frihamn.
Därest statligt stöd åt den svenska produktionen av grammofonskivor med
svensk s. k. seriös musik befinnes påkallat och önskvärt, finner kontrollstyrelsen
för sin del detla stöd höra givas i form av direkta statsbidiag till
producenterna. Styrelsen finner det nämligen i princip icke lämpligt att medel,
som inflyter genom viss indirekt beskattning, disponeras för särskilt ändamål
utan att inkomsten och utgiften redovisas i den allmänna budgeten.
Kontrollstyrelsen vill i detta sammanhang erinra, att styrelsen i underdånigt
utlåtande den 14 november 1955 över en av Musikhistoriska museet gjord
framställning om befrielse från försäljningsskatt för sådana grammofonskivor,
som museet mottager som gåva eller förvärvar genom köp, beträtt ande
av museet inköpta skivor avstyrkt bifall till framställningen med liansyn tu
att museet genom skattelindring icke borde beviljas bidrag utöver vad som
22 Statsutskottets utlåtande nr 151 år 1957
eMesi utginge- Kungl. Maj :t fann i beslut den 23 februari 1956 ej heller
skäl bifalla museets framställning.
Under åberopande av vad ovan anförts får kontrollstyrelsen avstyrka bifall
till i motionen framställt önskemål att ett statligt stöd åt nu avsedda
grammofoninspelningar anordnas genom ett skatterestitutionsförfarande.
Musikaliska akademiens styrelse har tillstyrkt den i motionen gjorda
hemställan och uttalat, att om tidigare framfört förslag om generellt avskaffande
av försäljningsskatt på grammofonskivor inte vinner beaktande,
styrelsen ansluter sig till den i motionen väckta tanken på återbäring av
skatten på skivor med seriös musik, vilken återbäring enligt styrelsens mening
borde användas till stöd för nya inspelningar av dylik musik.
Utskottet. Den i motionen framförda tanken på stöd från statens sida åt
grammofoninspelningar av svensk seriös musik under medverkan av svenska
musiker och sångare har enligt utskottets mening visst fog för sig. Utskottet
finner sig emellertid böra instämma i den av kontrollstyrelsen i ärendet
uttalade uppfattningen att statligt stöd åt den svenska produktionen av
grammofonskivor med svensk seriös musik inte bör genomföras genom ett
skatterestitutionsförfarande. En dylik uppfattning får enligt utskottets mening
för övrigt anses ligga i linje bl. a. med den av riksdagen i annat sammanhang
uttalade meningen att främjandet av belijärtansvärda eller eljest
allmännyttiga ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen
utan i förekommande fall genom direkt bidrag från statens sida. Utskottet
anser sig fördenskull inte böra tillstyrka det föreliggande yrkandet om en
utredning angaende statligt stöd enligt de i motionen angivna riktlinjerna.
Då enligt utskottets mening tillräckliga skäl inte anförts för upptagande till
prövning i detta sammanhang av frågan om ordnandet av ett centralt statligt
arkiv för inspelningar av värdefull musik, kan utskottet ej heller i denna
del tillstyrka motionen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 450 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 5 november 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 153.
Reservation
av herr Nililfors