Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning
inom finansdepartementets verksamhetsområde,
såvitt propositionen hänvisats till bankoutskottet.

I en den 29 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 176, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden;

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden; samt

3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Propositionen har hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning
såvitt avser de under 1) och 2) ovan intagna författningsförslagen och
i övrigt till bevillningsutskottet.

Riksdagen har vid vårsessionen beslutat att till höstsessionen uppskjuta
behandlingen av förevarande proposition.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Under andra världskriget gällde en särskild fullmaktslag, enligt vilken
Kungl. Maj :t vid krig eller krigsfara kunde meddela särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. I propositionen
föreslås en permanent beredskapslagstiftning, enligt vilken Kungl. Maj .t,
i fråga om bl. a. riksbankens sedelutgivning och bankrörelse, erhåller i huvudsak
samma befogenheter som enligt nyssnämnda lag. Propositionen innehåller
även förslag att Kungl. Maj :t under krigsförhållanden skall äga
rätt att meddela de från myntlagen avvikande bestämmelser som kan bli
påkallade.

I syfte att förenkla det statliga kassaväsendet och att om möjligt minska
behovet av sedlar och mynt föreslås vidare i propositionen att Kungl. Maj :t
under krigsförhållanden skall kunna föreskriva skyldighet för riksbanken
att inlösa vissa postala utbetalningshandlingar och skyldighet för statlig
myndighet att mottaga sådana handlingar som likvid vid inbetalningar.

I beredskapssyfte föreslås en lag motsvarande den under andra världskriget
utfärdade tidsbegränsade lagen angående utövande under vissa utomordentliga
förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
tillkommande befogenheter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 8 samt. Nr 36

2 Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

De till bankoutskottet hänvisade författningsförslagen är av följande lydelse.
J

Förslag

till

Lag

om betalningsväsendet under brigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—5 §§ träda i tillämpning.
Da kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession,
som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare
skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna
alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt
andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att
det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning
av„ frå§an huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom
två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall detsamma
vara förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet av Konungen
upphävas.

Under utomordentliga förhållanden, som föranletts av krig eller krigsfara,
vari riket befunnit sig, äger Konungen förordna att vad i 2—5 §§ stadgas
skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. Förordnandet
skall inom en månad eller, om riksdagssession icke pågår, inom en
månad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad
i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen
ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande tilllämpning
i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelserna i 2—5 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag
eller författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma bestämmelser
eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

2 §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt
av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret, i fråga om
riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens
räkenskaper meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att
gälla i stället för vad i 8—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den 30 juni 1934
(nr 437) för Sveriges riksbank samt i annan lag därutinnan finnes stadgat.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga
förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig, äger
Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande
av fullmäktige i riksgäldskontoret, meddela bestämmelser som i första stycket
avses.

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

3

3 §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt
av fullmäktige i riksbanken, meddela av förhållandena påkallade bestämmelser
att gälla i stället för vad som finnes stadgat i 5—7, 9 och 11 §§ lagen
den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga
förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig,
äger Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela bestämmelser
som i första stycket avses.

4 §•

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt
av fullmäktige i riksbanken, förordna

att riksbanken skall vara skyldig inlösa sådant av statsmyndighet utfärdat
utbetalningskort och direktutbetalningskort, som är avsett att användas
i postgirorörelsen, samt

att kort som här avses skall mottagas såsom likvid vid betalning till statlig
myndighet.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga
förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig,
äger Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela förordnande
som i första stycket avses.

5 §•

Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen
icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest
under krig trängande behov av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse
i tillämpliga delar utöva befogenhet som enligt denna lag tillkommer Konungen.

6 §•

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen
av denna lag.

Konungen äger ock uppdraga åt riksbanken samt åt Konungen underordnad
myndighet att meddela de föreskrifter, som erfordras för tillämpningen
av denna lag eller med stöd av lagen meddelat förordnande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
tillkommande befogenheter under krigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer.

Har riket eller del därav besatts av fientlig makt, må fullmäktige i riksbanken
tillkommande befogenheter utövas allenast vid sammanträde inom
av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort, där fullmäktige

4

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

kunna med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid sådant sammanträde
skola minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kan icke nyssnämnda antal
fullmäktige komma tillstädes, förordnar Konungen erforderligt antal personer
att, intill dess nämnda hinder upphör, med fullmäktigs rätt och ansvar
träda i fullmäktigs ställe.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige
i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogenheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I. Inledning

Under andra världskriget tillkom ett flertal fullmaktslagar, som gav Kungl.
Maj :t befogenhet att under i lagarna närmare angivna förutsättningar —
krig, krigsfara eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden — i
mån av behov vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra förenklingar inom det
administrativa förfarandet. Även inom riksbankens verksamhetsområde tillskapades
viss beredskapslagstiftning. En del av dessa lagar var tidsbegränsade.
På motsvarande sätt tillkom tidsbegränsade fullmaktslagar, som syftade
till att genom olika ingripanden säkerställa tillgången på förnödenheter
för befolkningen och krigsmakten.

Såsom ett led i det alltsedan andra världskrigets slut bedrivna arbetet att
överse vad som kan kallas den administrativa försvarsberedskapen, har
verkställts en översyn av planläggningen av utbetalningsväsendet och penningförsörjningen
under krigsförhållanden. Vidare har arbetet inriktats på
en genomgång av tidigare gällande föreskrifter rörande mantalsskrivningen
samt taxerings- och uppbördsväsendet i händelse av krig. Dessa föreskrifter,
som utfärdades under andra världskriget, är nämligen numera i viss mån
föråldrade. Vidare har beaktats, att särskilda beredskapsföreskrifter är erforderliga
även inom tullväsendets område. Avsaknaden av vägledande
föreskrifter har visat sig försvåra det planläggningsarbete, som i nu
nämnda hänseenden bedrives hos de under finansdepartementet lydande
myndigheterna samt hos, bland andra, riksbanken, postverket och länsstyrelserna.

Genom beslut den 12 november 1954 uppdrog dåvarande chefen för finansdepartementet,
statsrådet Sköld, åt assessorn i kammarrätten S. F. von
Otter att utreda vissa frågor rörande beredskapsorganisationen inom finansdepartementets
verksamhetsområde. Utredningsmannen överlämnade den 20
juni 1955 en promemoria med förslag till allmänna riktlinjer för underlättande
av utbetalningsväsendet m. m. under krig (stencilerad). Förslaget är
utarbetat på grundval av tidigare utfärdade planläggningsföreskrifter. Vid
uppdragets fullgörande har utredningsmannen bl. a. haft att beakta ett flertal
skrivelser med begäran om vägledande beredskapsföreskrifter.

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

5

I utredningsmannens förslag har i en första avdelning upptagits frågor
rörande betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvaltning.
Till promemorian har fogats förslag till kungörelse med särskilda bestämmelser
för underlättande av utbetalningsväsendet, penningmedelsförsörjningen
och medelsredovisningen vid krig eller krigsfara in. m.

I en andra avdelning har behandlats frågan om taxerings-, uppbörds-,
folkbokförings- och tullmyndigheterna samt deras verksamhet vid krig eller
krigsfara m. m. I anslutning därtill har utarbetats ett författningsförslag angående
befogenhet för Kungl. Maj :t att i händelse av krig meddela de föreskrifter,
som erfordras för att förenklingar skall kunna genomföras inom
nämnda förvaltningsområden.

Över utredningsmannens promemoria har yttranden avgivits av fullmäktige
i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, försvarets
civilförvaltning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelen,
järnvägsstyrelsen, statskontoret, mynt- och justeringsverket, kammarrätten,
generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen,
sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen,
riksskattenämnden, skolöverstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
kommerskollegium, statens pensionsanstalt, statens avtalsnämnd,
medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Örebro,
Jämtlands samt Norrbottens län, civilbefälhavaren i första civilområdet,
domkapitlet i Västerås stift, Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats utlåtanden från Stockholms
stadskollegium samt från mantals-, uppbörds- och exekutionsdirektörerna
i Stockholm.

Utredningsmannen förutsätter i sitt förslag, i vad detta avser betalningsväsendet
m. in., att Kungl. Maj :t i händelse av krig har erforderliga fullmakter
att reglera förhållandena inom detta område. Framläggandet av förslag
till författningar, motsvarande de under andra världskriget gällande
fullmaktslagarna har utredningsmannen dock inte ansett inrymmas i hans
utredningsuppdrag.

Med ledning av de avgivna yttrandena har inom finansdepartementet företagits
en överarbetning av utredningsmannens förslag. 1 anslutning därtill
har en genomgång skett av de fullmaktslagar, vilka gällde under andra
världskriget och tiden närmast därefter, för alt få klarlagt huruvida i beredskapssyfle
en motsvarande lagstiftning bör genomföras redan i fredstid.
Under överarbetningcn har vidare beaktats synpunkter, som framkommit
vid behandlingen av andra frågor rörande beredskapsplanläggningen.

Beträffande fullmaktslagar och planläggningsföreskrifter under andra
världskriget torde få hänvisas till den i propositionen meddelade redogörelsen
(s. 10—18).

6

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

II. Förslaget till lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden

A. Ordningen beträffande lagstiftningens tillämplighet

Bestämmelserna i 1 § rörande den löreslagna lagens tillämpning har utformats
i anknytning till den övriga beredskapslagstiftningen. Ur departementschefens
uttalande härom må följande återges:

De inledande bestämmelserna har utformats i huvudsaklig överensstämmelse
med 1 § allmänna prisregleringslagen. Den föreslagna lagen skall sålunda
automatiskt träda i tillämpning i krig. Vid krigsfara äger Konungen
förordna om tillämpning av lagens bestämmelser och förordnandet skall,
för att bli bestående efter underställning gillas av riksdagen.

Bestämmelsen i 1 § tredje stycket i förslaget skiljer sig i viss mån från
motsvarande stadgande i allmänna prisregleringslagen. Stadgandet i sistnämnda
lag kan tillämpas i en krissituation även om denna inte är beroende
av krig eller krigsfara. När det gäller vidtagandet av åtgärder för att
underlätta betalningsväsendet finnes det ingen anledning att tillerkänna
Kungl. Maj :t lika långt gående befogenheter; dessa bör inskränka sig till en
befogenhet att meddela de särskilda föreskrifter som kan erfordras efter
ett krig eller sedan krigsfaran är överstånden. Lagförslaget har utformats
i överensstämmelse härmed.

B. Särskilda bestämmelser angående riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m.

De i lagförslagets 2 § upptagna bestämmelserna om rätt för Konungen att
meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse
samt offentliggörande av riksbankens räkenskaper motsvarar i huvudsak
vad som meddelades i 1939 års lag i samma ämne (SFS 895/1939).
I ett par hänseenden skiljer sig dock det föreliggande förslaget från 1939
års lag. Departementschefen anför härom följande:

Enligt sistnämnda lag förutsattes för att Kungl. Maj:t skulle få meddela
från riksbankslagen avvikande föreskrifter att — även för det fall att riket
kommit i krig •— framställning därom skulle göras av bankofullmäktige och
att riksgäldsfullmäktige skulle höras över framställningen. Eftersom syftet
med den här ifrågavarande beredskapslagstiftningen lir att Kungl. Maj:t
skall kunna utan tidsutdräkt utfärda de bestämmelser, som erfordras för att
underlätta betalningsväsendet, synes det opraktiskt att Kungl. Maj:t i ett
läge, då riket befinner sig i krig, skall invänta framställning från bankofullmäktige.
Enligt förslaget skall Kungl. Maj: t därför, i det läge som här avses,
höra bankofullmäktige och riksgäldsfulimäktige endast om förhållandena
det medger. Vid krigsfara däremot liksom i ett läge, där riket har befunnit
sig i krig eller krigsfara, skall enligt förslaget bankofullmäktige göra framställning
om att lagen skall träda i tillämpning. Förordnande därom får
meddelas först efter hörande av riksgäldsfulimäktige.

Förslaget skiljer sig från 1939 års lag även därutinnan att, enligt förslaget,
Kungl. Maj :t skall äga meddela bestämmelser att gälla i stället för vad
soin stadgas i 8 § riksbankslagen. Det synes nämligen motiverat att Kungl.
Maj:t har möjlighet förordna om utgivande av sedlar lydande å andra belopp
än som anges i riksbankslagen.

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

7

C. Särskilda bestämmelser om rikets mynt m. m.

I tidigare beredskapslagstiftning saknades rätt för Konungen att
meddela från myntlagen avvikande bestämmelser. I föreliggande förslag har
i 3 § sådana bestämmelser meddelats med hänvisning till sannolikheten att
efterfrågan på skiljemynt kan komma att öka avsevärt vid ett eventuellt
krigsutbrott. Departementschefen uttalar i detta sammanhang följande:

Mynt- och justeringsverkets möjligheter att tillgodose en ökad efterfrågan
på mynt av de slag, som användes i fredstid, kan emellertid beräknas bli
beskurna av bl. a. den anledningen att vissa av de för mynttillverkningen
erforderliga maskinerna svårligen kan bortföras från den plats, där de i
fredstid är uppställda. Det kan därför bli nödvändigt att tillverka mynt av
ett sådant utförande, som inte förutsätter tillgång till dessa specialmaskiner.
Man torde också få räkna med att vid myntframställningen använda
andra metaller än som föreskrives i myntlagen. Jag finner det angeläget,
att Kungl. Maj :t har befogenhet att förordna om de avvikelser från bestämmelserna
i myntlagen, vilka kan bli erforderliga under krigsförhållanden.

Utredningsmannen har föreslagit, att huvudansvaret för att tillgången på
sedlar och mynt blir tryggad skall vila på riksbanken och postverket. Denna
uppfattning, som inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida,
delas av mig. En följd av detta ställningstagande bör bli, att riksbanken
i krig övertager de uppgifter, som i fred åligger mynt- och justeringsverket
med avseende å distribution av skiljemynt. Det planläggningsarbete,
som ankommer på mynt- och justeringsverket, bör därför utföras i nära
samråd med riksbanksledningen.

D. Det statliga kassaväsendet under krigsförhållanden
1. Utredningsmannen

Utredningsmannen framhåller inledningsvis att ett framtida krig måste
förutsättas medföra stora påfrestningar på kommunikationsmedlen. Avbrott
i förbindelserna kan, särskilt om de blir långvariga, försvåra möjligheterna
att verkställa betalningsuppdrag, att betala ut löner o. s. v. Belastningen
på de förbindelser, som kan hållas öppna, kan beräknas bli mycket stor.
Ur psykologisk synpunkt är det betydelsefullt att brist på pengar inte uppstår
och att löner och pensioner m. in. kan utbetalas. En förenkling av
förfarandet vid medelsförvaltningen måste komma till stånd bl. a. för att
så stor del som möjligt av den personal, som sysslar med bokföring, kontroll
och redovisning, skall kunna frigöras för andra, mera krigsviktiga
arbetsuppgifter.

De hithörande frågorna berör såväl samtliga statsmyndigheter som kommunerna
och det enskilda näringslivet. Avsaknaden av klara linjer efter
vilka betalningsväsendet, penningmedelsförsörjningen och medelsförvaltningen
skall fungera, medför att det inte är möjligt för de olika myndigheterna
att genomföra erforderlig krigsplanläggning.

I fråga om de planläggningsföreskrifter, som kan vara erforderliga, ut -

8

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

talas i promemorian, att planläggningen av de statliga myndigheternas verksamhet
under krig bör ha till syfte att genomföra en sådan organisation
av den statliga förvaltningen, att denna kan fungera vid ett krigsutbrott
och under tiden närmast därefter.

Inom statlig, kommunal och privat verksamhet utnyttjas postgirorörelsen
i allt större utsträckning vid betalningstransaktioner av olika slag. Affärs-
och sparbanker utnyttjar postgirot i betydande omfattning vid överföring
av medel från riksbanken till de egna kontoren. För flertalet s. k.
huvudförvaltningar finnes särskilda postgirokonton för in- och utbetalningar
upplagda. I fall, där särskilt postgirokonto för inbetalningar finnes, tömmes
detta konto automatiskt genom girering till riksbankens postgirokonto
nr 4, i regel en gång per vecka. De affärsdrivande verken och vissa andra
institutioner har hos riksbanken öppnat egna checkräkningar.

Bokföringen inom postgirorörelsen är i fred centraliserad till postgirokontoret
i Stockholm. Särskilda postgiroavdelningar är dock inrättade i
Göteborg, Malmö, Boden och Visby.

Betalningsväsendet bör, anser utredningsmannen, fungera enligt i möjligaste
mån samma principer under krig som under fred. Med hänsyn till
postgirorörelsens stora betydelse för det ekonomiska livet räknar man med
att postgirorörelsen måste fungera även under ett krig. Ett utnyttjande av
postgirorörelsen under krig synes också kunna medföra att vissa förenklingar
i det statliga betalningsväsendet kan genomföras.

Enligt utredningsmannens förslag skall det statliga kassaväsendet baseras
på postgirorörelsen. Därigenom vinnes att för det statliga betalningsväsendet
tillskapas ett system, som är enkelt, kräver ett minimum
av personal och kan tillämpas av samtliga statsmyndigheter, oberoende av
deras karaktär och oberoende av huruvida de befinner sig inom avspärrat
område eller inte.

Huvudlinjerna för det statliga betalningsväsendet under krig blir enligt
utredningsmannens förslag följande. För varje huvudförvaltning upplägges
— i den mån så inte redan skett — ett postgirokonto för inbetalningar och
ett för utbetalningar. Inbetalning till statsverket för huvudförvaltnings räkning
skall som regel ske på myndighetens postgirokonto för inbetalningar
eller genom girering till detta konto. Till kontot inbetalade medel överföres
automatiskt, genom postgirokontorets försorg, till ett riksbankens postgirokonto.

Inbetalning genom insättning på statsverkets checkräkning i riksbanken
bör ske endast undantagsvis, om detta betalningssätt är enklare för den,
som gör inbetalningen.

Även utbetalningar skall i största möjliga utsträckning göras över postgiro.
Utbetalning skall därvid ske över myndighetens utbetalningskonto antingen
genom girering till annat postgirokonto eller medelst utbetalningskort,
som i vanlig ordning tillställes betalningsmottagaren efter verkställd
bokföring eller medelst direktutbetalningskort, som antingen med posten
översändes till betalningsmottagaren eller direkt överlämnas till denne.

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

9

Vanligt utbetalningskort och direktutbetalningskort skall vara inlösbart i
första band vid varje postanstalt samt hos riksbanken och dess avdelningskontor.

I anslutning därtill har i det av utredningsmannen upprättade författningsförslaget
införts ett stadgande att av statlig myndighet utfärdat utbetalningskort
och direktutbetalningskort skall vara inlösbart å varje postanstalt
samt hos riksbanken och dess avdelningskontor ävensom att vissa angivna
penninginrättningar skall — i enlighet med av Kungl. Maj :t därom
träffat avtal — vara skyldiga inlösa dylika kort. Myndighet, som verkställt
utbetalningar över sitt utbetalningskonlo, skall likvidera dessa genom att
från ett riksbankens postgirokonto till sitt eget utbetalningskonto girera motsvarande
belopp.

Under krig är det, anser utredningsmannen, mera betydelsefullt än eljest,
att såvitt avser bl. a. de regionala och lokala statsmyndigheterna, minsta
möjliga personal sysselsätts med administrativa uppgifter, som saknar direkt
betydelse för krigföring och folkförsörjning. Sålunda bör länsstyrelse
helst inte tagas i anspråk för handläggning av frågor rörande medelstilldelning
till statliga myndigheter inom området. Enligt förslaget skall lokal
statsmyndighet, som har eget postgirokonto, i största möjliga utsträckning
använda detta för in- och utbetalningar. Om myndigheten blivit avstängd
från förbindelse med den centralförvaltning, under vilken den lyder, skall
lokalförvaltningen, ändock att den saknar tillgodohavande på sitt postgirokonto,
få använda detta för utbetalningar. Härför skall dock krävas, att
lokalmyndigheten, samtidigt som den till postgirokontoret (-avdelningen)
insänder utbetalningskort eller girokort, insänder girokort varmed motsvarande
belopp av myndigheten överföres från centralförvaltningens till lokalmyndighetens
postgirokonto. Lokalmyndigheten skall även kunna utfärda
på sig själv ställt och på eget postgirokonto draget utbetalningskort, varvid
dock likvid skall ske medelst ett på centralförvaltningens postgirokonto draget
girokort.

Lokalmyndighet, som icke har eget postgirokonto och som ej heller eljest
kan få medel från vederbörlig centralförvaltning, skall vara hänvisad till
länsstyrelsen för att få rörelsemedel.

Vad här sagts skall i tillämpliga delar gälla sådan central statsmyndighet,
som ej är huvudförvaltning.

Utredningsmannen framhåller att enligt det föreslagna systemet kommer
utbetalningskort och direktutbetalningskort att få karaktär av betalningsmedel,
jämförbara med sedlar och checkar. För att försvåra tillverkningen av
falska postgirokort och för att öka möjligheterna alt lätt upptäcka eventuella
förfalskningar skall särskilda säkerhetsåtgärder vidtagas.

Enligt utredningsmannen kan mot förslaget alt i princip helt basera det
statliga betalningsväsendet på postgirorörelsen riktas den invändningen, att
avbrott i kommunikationer och kraftförsörjning kan omöjliggöra postgirokontorets
(-avdelningarnas) verksamhet. Av förslagets utformning följer
emellertid, att systemet kan fungera även om förbindelserna är brutna och

10

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

om bokföring inte kan ske på grund av avbrott i kraftförsörjningen eller
av annan anledning. Bokföring får ske i efterhand om så behövs.

Utbetalningsväsendet bygger på att huvudförvaltningarna skall äga rätt
att uttaga medel från ett särskilt riksbankens postgirokonto. En följd härav
blir att postverket vid behov skall äga överdraga sådant hos riksbanken
öppnat checkräkningskonto, från vilket genom postverkets försorg medel
skall överföras till nämnda särskilda postgirokonto. Utredningsmannens
författningsförslag innehåller en allmän bestämmelse om rätt för statlig
myndighet att överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken.

Utredningsmannen anser också, att det från statens sida måste vidtagas
sådana åtgärder, att det enskilda näringslivet äger möjlighet disponera erforderligt
rörelsekapital. Denna fråga borde närmare utredas i samverkan
med representanter för riksbanksledningen, generalpoststyrelsen och näringslivets
organisationer.

2. Remissyttrandena

Att det föreligger stort behov av planläggningsföreskrifter understryks av
överbefälhavaren, som framhåller angelägenheten av att erforderliga bestämmelser
snarast utfärdas, så att en grund för fortsatt planläggningsarbete
erhålles.

Gentemot de av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna
riktas i allmänhet ingen erinran. Länsstyrelsen i Norrbottens län
framhåller dock att förslaget i alltför hög grad bygger på att den för utbetalningssystemets
fungerande nödvändiga tekniska apparaturen kommer att
vara intakt. I detta avseende torde det i stället vara realistiskt att räkna
med mycket komplicerade störningar, vilka måste neutraliseras med improviserade
åtgärder.

Flertalet övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan
erinran.

Behovet av ytterligare utredning betonas av bank- och fondinspektionen,
som föreslår, att de i promemorian framlagda förslagen inte förverkligas
förrän den däri berörda utredningen om hur näringslivet skall kunna förses
med likvida medel blivit verkställd.

Liknande synpunkter anföres av Svenska bankföreningen och Svenska
sparbanksföreningen.

Svenska jordbrukskreditkassan framhåller att det måste tillses, att en
senare samordning med det privata betalningssystemet inte försvåras genom
att riktlinjer utfärdas angående det statliga betalningsväsendet under krig.

Mot förslaget att betalningsväsendet i krig skall baseras på postgirorörelsen
har i allmänhet inte riktats några principiella invändningar
från remissinstansernas sida.

överbefälhavaren framhåller dock att frågan hur ett betalningsväsende
i enlighet med det framlagda förslaget kan komma att fungera under krig

Bankoutskottets utlåtande nr 3t> år 1957

11

inte låter sig i detalj bedöma enbart med ledning av i promemorian framlagda
förslag och motiv. Slutligt ställningstagande kan tagas först när tillämpningsföreskrifter
föreligger.

Liknande synpunkter anföres av arbetsmarknadsstyrelsen.

Försvarets civilförvaltning anför att principen att så långt som möjligt
basera betalningsväsendet på postgirorörelsen överensstämmer med den
planläggning, som utföres av civilförvaltningen. I vad avser postgirotjänsten
inom krigsmakten planeras vissa omläggningar, vilka kommer att väsentligt
underlätta betalningsväsendet. Genom omläggningarna kommer inlösningsbara
utbetalnings- eller direktutbetalningskort alltid alt kunna tillställas
vederbörande betalningsmottagare. Civilförvaltningen anser det emellertid
önskvärt att endast ett system tillämpas beträffande inbetalningar
respektive uttag av medel för huvudförvaltnings räkning. Alternativet att
göra inbetalningar till eller utbetalningar från statsverkets checkräkning
medelst check bör fördenskull inte bibehållas.

Generalpoststyrelsen har intet att erinra mot de riktlinjer, som uppdragits
i förslaget. Efter att ha övervägt även andra tänkbara lösningar, fiamhåller
styrelsen som sin åsikt att den förordade lösningen synes lämplig och
att något bättre alternativ knappast står att finna.

Beträffande den i förslaget förutsatta medverkan från andra penninginrättningar
än riksbanken uttalar å ena sidan Svenska bankföreningen, att i
den mån statens utbetalningar skall ske med användande av postgirot har
bankföreningen intet att erinra mot förslaget, att avtal skall träffas, som gör
det möjligt att få ulbetalningskort och direktutbetalningskort inlösta i bank,
medan å andra sidan sparbanksinspektioncn förordar att penninginrättningarna
direkt ålägges ifrågavarande inlösningsskyldighet. Vad gäller
bankernas medverkan i det föreslagna systemet anför Svenska bankföreningen
att bankerna borde kunna anlitas i högre grad än utredningsmannen
föreslagit. Bankföreningen anför härom:

Förslaget innebär bl. a. att det statliga kassa- och utbetalningsväsendet
under krig skall omläggas så, att inbetalningar till och utbetalningar från
de särskilda myndigheterna i största möjliga utsträckning sker över postgiro.
Den sakkunnige är medveten om, att ett sådant system icke kommer
att kunna fungera tillfredsställande inom s. k. avspärrat område, om postgirots
bokföring förblir centraliserad till postgirokontoret. Han utgår därför
från, att inom avspärrat område skall inrättas särskild postgiroavdelning.
Att snabbt bygga upp en sådan torde emellertid i praktiken bli förenat med
avsevärda svårigheter. Man lär icke få möjlighet alt rutinmässigt anknyta
till och föra vidare de kontoanteckningar, som skett hos postgirokontoret,
utan får sannolikt räkna med en total nyuppläggning av bokföringen ända
från grunden. För alt organisera och leda detta arbete erfordras personal
med goda kvalifikationer och praktisk erfarenhet på området. Och även för
de mera underordnade uppgifterna krävs det åtminstone en kärna av utbildade
och rutinerade befattningshavare. Att skaffa den sålunda behövliga arbetskraften
torde icke bli något lätt löst problem. Personal med postgiroteknisk
utbildning finns ju i fredstid så gott som endast vid postgirokontoret,
och någon utflyttning därifrån kommer på grund av avspärrningen ej att
kunna genomföras. Även anskaffningen av erforderlig utrustning, såsom

12

Dankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

enklare kontorsmaskiner och blanketter, kan bli besvärlig. En viss förhandsplanering
i detta avseende är väl visserligen tänkbar, men möjligheterna därtill
måste dock bli ganska begränsade på grund av svårigheten att förutse,
vilka och hur stora områden som eventuellt kommer att drabbas av avspärrning.

Med hänsyn till det nu sagda är det uppenbarligen önskvärt ati man för
det statliga kassa- och ntbetalningsväsendet inom avspärrat område kan
utnyttja något redan befintligt organ. Närmast till hands ligger då att anlita
bankerna. Bankverksamheten behöver icke alls i samma grad som postgirorörelsen
påverkas av avspärrningsåtgärder. Dels finns det ju ett icke
ringa antal provinsbanker och dels är även de flesta av de större bankerna
administrativt, personellt och arbetstekniskt höggradigt decentraliserade.
Här finns alltså att tillgå en redan i fredstid väl inarbetad lokal organisation
för betalningsförmedling som i händelse av avspärrning omedelbart kan stå
även de statliga myndigheterna till tjänst. Enligt bankföreningens mening
bör man icke försumma att söka taga vara på den möjlighet som sålunda
erbjuder sig. Innan man binder sig för den sakkunniges förslag i denna del
bör därför en utredning göras, om och på vad sätt ett system med betalning
över bank kan tekniskt genomföras. En tänkbar utväg synes vara, att myndigheterna
får öppna checkräkningskonton, på vilka inbetalningar kan ske
och som får disponeras för utbetalningar, eventuellt med rätt till övertrassering
i närmare reglerad omfattning. För »påfyllning» av dessa checkräkningar
torde då böra uppläggas en riksbankens checkräkning, på vilken debiteringar
kan göras i erforderlig utsträckning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ger uttryck för delvis likartade synpunkter
i sitt yttrande. Fullmäktige ifrågasätter om icke alltför omfattande uppgifter
pålagts postverket, vilket skulle kunna innebära vissa risker för överbelastning.
I anslutning härtill anför fullmäktige.

Delvis skulle en sådan utveckling kunna motverkas genom att de enskilda
kreditinrättningarna engagerades i större omfattning för det statliga betalningsväsendet
under krig än utredningsmannen synes ha tänkt sig. En ökad
användning av checken som betalningsmedel jämsides med postgirolikvider
synes jämväl böra uppmuntras för att lätta arbetsbelastningen för postverket
och minska anspråken på kontanta medel. Ur sistnämnda synpunkt synes
jämväl de föreslagna direktutbetalningskorten innebära en ändamålsenlig
anordning.

Liknande synpunkter anlägges av Svenska jordbrnkskreditkassan.

Beträffande vad remissinstanserna i övrigt anfört torde få hänvisas till
den i propositionen intagna redogörelsen (s. 24—28).

3. Departementschefen

Beredskapslagstiftningen under andra världskriget syftade bl. a. till att
säkerställa, att den offentliga förvaltningen skulle under krig kunna fungera
med största möjliga effekt till stöd för de samlade krigsansträngningningarna.
Fullmaktslagarna gav bl. a. Kungl. Maj :t befogenhet att till underordnade
myndigheter delegera rätten att meddela vissa föreskrifter. Fullmaktslagstiftningen
hade betydelse för det rent administrativa planläggningsarbetet.
Fullmaktslagarna utgjorde sålunda i vissa fall den nödvändiga
grundvalen för genomförande av erforderliga administrativa föreskrifter
av beredskapskaraktär.

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

13

Sedan andra världskrigets slut pågår en översyn av hela det område, som
beröres av beredskapslagstiftningen. En del av de under kriget utfärdade
lidsbegänsade fullmaktslagarna har därvid ersatts av icke tidsbegränsade
sådana. Den administrativa fullmaktslagen har reviderats hl. a. med hänsyn
till att det ansetts erforderligt att genomföra vissa ändringar beträffande
förutsättningarna och ordningen för lagens tillämplighet. När förslaget
till dessa ändringar förelädes 1953 års riksdag, uttalade chefen för
justitiedepartementet, att han — med hänsyn till att det inom de olika departementen
påginge undersökningar rörande vilka materiella lagbestämmelser
som kunde behöva ändras — inte var beredd att framlägga förslag
till ett generellt stadgande om dispens från olika lagbestämmelser av materiell
karaktär.

Under förberedelserna till en beredskapslagstiftning inom finansdepartementets
verksamhetsområde har det framstått såsom uppenbart att, om
landet skulle bli indraget i krig eller krigsfara skulle uppstå, bestämmelser
måste finnas vilka ger Kungl. Maj:t möjlighet att meddela från riksbankslagen
avvikande bestämmelser. Inom departementet verkställd utredning visar
också att det kan bli erforderligt att Kungl. Maj :t har möjlighet att
dispensera från vissa bestämmelser i myntlagen liksom att meddela särskilda
föreskrifter rörande skyldighet för statliga myndigheter att inlösa
eller såsom likvid mottaga vissa postala utbetalningshandlingar. Inom finansdepartementet
har under beaktande av dessa synpunkter upprättats
förslag till lagstiftning om rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser
rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden.

Innan jag går in på detaljerna i förslaget vill jag med några ord beröra
frågan om behovet av att redan i fredstid genomföra den fullmaktslagstiftning
varom här är fråga. Såsom jag förut nämnt, har utredningsmannen
framhållit, att avsaknaden av lämpliga planläggningsföreskrifter visat
sig försvåra, i vissa fall omöjliggöra det planläggningsarbete som måste bedrivas
av de under departementet lydande myndigheterna samt av, bl. a.,
riksbanken, generalpoststyrelsen och länsstyrelserna. Av de yttranden, som
■ avgivits över promemorian, framgår också otvetydigt att man inom olika
delar av statsförvaltningen ansett nödvändigt att avvakta föreskrifter av den
art, varom här är fråga, innan planläggningsarbetet kan föras vidare.

De av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna har
i allmänhet godtagits och synes i huvudsak lämpliga. Om riksdagen ger
Kungl. Maj :t de här ifrågasatta fullmakterna är det min avsikt att iordningställa
tillämpningsföreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningsmannens vid detta protokoll fogade förslag.1 Detta bör enligt min
mening redan nu kunna ligga till grund för myndigheternas fortsatta planläggningsarbete.

Den fullmaktslagstiflning, som jag här föreslår, är delvis av annan karaktär
än den som förekommer inom det område som beröres av vad man
i allmänhet menar med den ekonomiska försvarsberedskapen. Till skillnad
mot exempelvis förfogandelagen, ransoneringslagen och prisregleringslagen,
medför sålunda inte den här aktuella fullmaklslagstiftningen i egentlig
mening något ingrepp i den enskilde medborgarens handlingsfrihet.

I eu del remissyttranden har ifrågasatts huruvida inte de hithörande
problemen borde ytterligare utredas, främst då för all man skall vinna
klarhet i frågan hur det enskilda näringslivet skall kunna förses med lik 1

Beträffande utredningsmannens förslag till tillämpningsföreskrifter må hänvisas till propositionen
s. 52—55.

14

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

vida medel. Det föreligger emellertid enligt min mening inte anledning att
avvakta resultatet av en sådan utredning innan man tar ställning till den
föreslagna fullmaktslagstif t ningen.

Gentemot de farhågor som kommit till uttryck i en del remissyttranden
när det gällt frågan om att basera det statliga betalningsväsendet på p o s tgir
orör elsen, vill jag framhålla, att jag i likhet med utredningsmannen
och flertalet remissinstanser anser det vara en avgjord fördel att under
krigsförhållanden ha ett system som så nära som möjligt anknyter till det
system, vilket användes under fredstid. En styrka i utredningsmannens
förslag ligger just däri, att systemet icke är beroende av att postgirokontorets
tekniska utrustning kan fungera liksom att man kan förutsätta att ett
användande av postgirots utbetalningskort skall kunna i någon mån medföra
en minskning av sedelbehovet.

Utredningsmannen har föreslagit, alt statlig myndighet skall ha rätt att
överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken. Eu sådan rätt
bör få utnyttjas endast under pågående krig och om myndigheten då, till
följd av förbindelseavbrott, inte kan avvakta att medel i vederbörlig ordning
blir insatta på kontot eller checkräkningen. Överdragningsrätten bör få
begagnas allenast vid utbetalningar, som är av väsentlig betydelse för försvaret
eller folkförsörjningen. Det bör ankomma på riksbanken respektive
generalpoststyrelsen att meddela de ytterligare föreskrifter beträffande
överdragningsrätten, som kan bli erforderliga.

Enligt utredningsmannens förslag borde uttag från statsverkets checkräkning
i riksbanken medelst check ske endast undantagsvis. Försvarets
civilförvaltning har däremot ansett att uttag från statsverkets checkräkning
medelst check inte alls bör förekomma. För egen del anser jag att man bör
hålla möjligheten öppen att göra utbetalningar med check. Såväl utredningsmannen
som åtskilliga remissinstanser har ansett det lämpligt att redan
i fredstid införa ett system, enligt vilket inbetalningar till och uttag
Irån statsverkets checkräkning skall ske över ett riksbankens postgirokonto.
På denna punkt föreligger emellertid ännu inte erforderlig utredning.

Vad slutligen beträffar frågan om införandet av skyldighet för penninginrättningar
in. fl. att inlösa vissa p o s t a 1 a utbetalningshandlingar
vill jag i detta sammanhang blott framhålla, alt jag anser
det tillräckligt att lagfästa skyldighet för riksbanken att inlösa sådana
handlingar och skyldighet för statliga myndigheter att mottaga dylika handlingar
såsom likvid vid inbetalningar. Det torde ligga i sakens natur att.
om riksbanken har skyldighet inlösa vissa postala utbetalningshandlingar.
övriga banker kommer att, i den mån deras kassatillgångar gör det möjligt,
lämna sin medverkan för att det föreslagna systemet skall fungera
på bästa tänkbara sätt. Jag får dessutom erinra om att bankerna numera,
enligt en under år 1956 mellan generalpoststyrelsen och Svenska bankföreningen
träffad överenskommelse, inlöser vissa postala utbetalningshandlingar.
Det torde också vara att förvänta att myndigheterna så långt detta
är möjligt och lämpligt kommer att begagna sig av bankernas tjänster. III.

III. Förslaget till lag angående utövande av fullmäktigeinstitutionemas
befogenheter under krigsförhållanden

Departementschefen anför följande:

Jag har tidigare redogjort för de lagstiftningsåtgärder som vidtogs under
andra världskriget i syfte att trygga fullmäktiges i riksbanken och fullmäk -

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

15

t iges i riksgäldskontoret befogenheter. Det är enligt min mening uppenbart
att bestämmelser motsvarande dem som gavs i lagen den 7 december 1940
(nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande
befogenheter måste finnas, om landet skulle råka i krig. Vid sådant förhållande
anser jag det lämpligt att erforderlig beredskapslagstiftning nu genomföres.
Därigenom erhålles den behövliga grunden för fortsatt planläggningsarbete.

I anslutning till att riksdagen antog den nyssnämnda fullmaktslagen liksom
de lagar enligt vilka fullmaktslagen erhöll förlängd giltighet bemyndigades
Kungl. Maj :t att upptaga utländska lån. Ehuru det visserligen är
sannolikt att ett liknande bemyndigande bör lämnas även i händelse av ett
framtida krig, anser jag att det inte finnes anledning att redan nu genomföra
en sådan beredskapslagstiftning. Något behov av ett bemyndigande av
här avsett slag torde nämligen knappast uppkomma i så omedelbar anslutning
till ett krigsutbrott att icke ett riksdagens beslut i frågan kan avvaktas.

Den av mig föreslagna lagen angående utövande under vissa utomordentliga
förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
tillkommande befogenheter är i motsats till 1940 års lag inte tidsbegränsad.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning
inom finansdepartementets verksamhetsområde. De delar
av propositionen, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,
avser för det första betalningsväsendet och penningmedelsförsörjningen
under krigsförhållanden och för det andra utövandet av banko- och
riksgäldsfullmäktige tillkommande befogenheter under krigsförhållanden.
Lagförslagen utgör ett led i den allmänna översyn av beredskapslagstiftningen
som pågått sedan andra världskrigets slut.

Behovet av att redan i fredstid genomföra den beredskapslagstiftning, varom
här är fråga, har vitsordats av berörda myndigheter inom olika delar
av statsförvaltningen. Avsaknaden av allmänna planläggningsföreskrifter
har nämligen visat sig försvåra och i vissa fall omöjliggöra det planläggningsarbete
som ankommer på i första hand riksbanken, generalpoststyrelsen
och länsstyrelserna. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker
därför att Kungl. Maj :t ges sådana fullmakter att förutsättningar skapas
för att detta viktiga planläggningsarbete kan utföras.

Det föreliggande förslaget till beredskapslagstiftning rörande betalningsväsendet
tar sikte på formerna för de statliga betalningarna, medan frågan
om näringslivets försörjning under krigsförhållanden med likvida medel
förutsättes bli föremål för senare utredning. En del remissinstanser har uttalat,
alt resultaten av en dylik utredning borde avvaktas, innan ställning
tages till förslagen rörande de statliga betalningarna. Utan att därmed ifrågasätta
uppskov med ställningstagandet till den nu föreslagna lagstiftningen
vill utskottet i detta sammanhang understryka vikten av alt en sådan
utredning verkställes.

16

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

Förslaget i 4 § att basera det statliga betalningsväsendet på postgirorörelsen
synes erbjuda väsentliga fördelar genom att en nära anknytning därmed
sker till förhållandena under fredstid. Såsom systemet utformats kommer
utbetalningskort och direktutbetalningskort att delvis få karaktär av
betalningsmedel jämförbara med sedlar och checkar, och systemet kan fungera
även i de fall då avbrott i förbindelserna medför att bokföring icke kan
ske vid postgirokontoret (postgiroavdelningarna). Enligt propositionens förslag
ålägges riksbanken att inlösa nämnda postala utbetalningshandlingar
och likaså ålägges de statliga myndigheterna att mottaga sådana handlingar
som likvid vid inbetalningar. I propositionen förutsättes härvid att övriga
banker —- utan att någon lagfäst skyldighet härtill föreligger — kommer
att lämna sin medverkan till att systemet fungerar på bästa möjliga
sätt. Utskottet förutsätter, att det vid det fortsatta planläggningsarbetet kommer
att tagas under övervägande, huruvida detta samarbete bör utformas så,
att myndighet även ges rätt att öppna checkräkningskonto i bank, varom
förslag framkommit under remissbehandlingen.

Lagförslagets stadganden i 2 § om rätt för Kungl. Maj :t att meddela särskilda,
av krigsförhållanden påkallade bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m. ansluter sig i allt väsentligt till 1939 års lag
i samma ämne (nr 895) och har icke gett utskottet anledning till erinran. De
i 3 § intagna bestämmelserna om rikets mynt m. m. saknar motsvarighet i
tidigare beredskapslagstiftning och innebär enligt utskottet en värdefull förstärkning
av beredskapen på betalningsväsendets område. Utskottet tillstyrker
sålunda propositionens förslag även i denna del.

Lagförslagets 5 § innehåller bestämmelser om rätt för länsstyrelse att under
vissa förhållanden utöva de befogenheter som enligt lagen tillkommer
Kungl. Maj :t. Utskottet vill i detta sammanhang uttala, att denna rätt givetvis
endast kan utövas på icke ockuperat område. Då detta torde följa av allmänna
grunder, synes någon ändring av författningstexten på denna punkt
icke erforderlig.

Vad i övrigt anförts och föreslagits i propositionen angående betalningsväsendet
under krigsförhållanden har icke givit anledning till uttalande
från utskottets sida.

Vad slutligen beträffar förslaget till lag angående utövande av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter
under krigsförhållanden, motsvarar förslaget tidigare fullmaktslagstiftning
i samma ämne (nr 437/1940) med den skillnaden, att den föreslagna
lagen i motsats till tidigare lagstiftning icke är tidsbegränsad. Utskottet
har ingen erinran mot det föi''eliggande förslaget och tillstyrker detsamma.

Åberopande det anförda hemställer alltså utskottet,

att riksdagen måtte bifalla de genom förevarande proposition
framlagda förslagen till

1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden;
samt

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

17

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter
under krigsförhållanden.

Stockholm den 28 november 1957

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo*, Mogård, Strandler, Aspling-*,
Eliasson* och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Svensson i Stenkyrka, Persson
i Appuna, Carlsson i Tibro*, Regnéll*, Rask och Gustafson i Göteborg.

* Ej närvarande vid justeringen.

2 Hihung till riksdagens protokoll 1957. S samt. Nr 30