Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
1
Nr 53
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
I en den 1 november 1957 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 186, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås en höjning av procentsatserna för ränta å kvarstående
skatt och överskjutande preliminär skatt från 7 respektive 4 procent
till 10 respektive 5 procent.
Det ovannämnda förf att ningsför slaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom.
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
27 §.
3 mom. överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med sju procent, för en beräknad tid
(Föreslagen lydelse)
27 §.
3 mom. överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med tio procent, för en beräknad tid
1 Senaste lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. se 1956: 332,
I llihany till riksdagens protokoll 1.957. 7 samt. Nr 53
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
(Nuvarande lydelse)
av etl år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger etttusen
kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp, ränta
skall utgå, skall i den slutliga skatten
icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda
avgifter eller annuiteter med
undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i
den preliminära skatten inräknas sådan
i 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret.
Vad i------omförmäld
(Föreslagen lydelse)
av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger ettlusen
kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp, ränta skall
utgå, skall i den slutliga skatten icke
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt
eller i 1 § omförmälda
avgifter eller annuiteter med undantag
av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i den preliminära
skatten inräknas sådan i
2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den
30 april året näst efter inkomståret.
ränta.
09 §.
1 inom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten med minst en femtedel
av denna eller med minst tiotusen
kronor, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fyra procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av
det överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det
belopp, varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den
preliminära skatten icke inräknas
sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst efter
inkomståret: vidare skall med
slutlig skatt likställas sådan tillkommande
skatt, som enligt vad i 68 §
4 mom. andra stycket sägs helt eller
delvis skall gäldas med där omförmäld
preliminär skatt.
69 §.
1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten med minst en femtedel
av denna eller med minst tiotusen
kronor, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fem procent, lör eu
beräknad tid av ett år, å den del
av det överskjutande beloppet, som
överstiger ettusen kronor; dock att
det belopp, varå ränta sålunda skall
beräknas, skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den
preliminära skatten icke inräknas sådan
i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst efter inkomståret;
vidare skall med slutlig
skatt likställas sådan tillkommande
skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom.
andra stycket sägs helt eller delvis
Ränta som
— den skattskyldige.
skall galdas med dar
liminär skatt.
omtormam pre -
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock alt förordningen
icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1957 års taxering.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
Till utskottet liar hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1. de likalydande motionerna I: 560 av herr Ragnar Bergh in. fl. och II:
709 av herr Gerhard Nilsson i Gävle in. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 inom. och 69 § 1 inom.
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
27 §.
3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som
enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst eu femtedel av den slutliga
skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyldige till
statsverket erlägga ränta med åtta procent, för en beräknad tid av ett år, å
den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock
att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömande-----efter inkomståret.
Vad i-----omförmäld ränta.
69 §.
1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas
skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga skatten med minst en femtedel av denna eller
med minst tiotusen kronor, äger den skattskyldige erhålla ränta med sex
procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå ränta sålunda
skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
— —- — där omförmäld preliminär skatt.
Ränta som--- — den skattskyldige.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock att förordningen
icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1957 års taxering.
2. motionen 11:712 av herrar Sjölin och Strandh, vari hemställts, »att
riksdagen med avslag på Kungl. Maj :ts proposition nr 186 måtte besluta att
27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
27 §.
3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som
enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av den slutliga
skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyldige till
statsverket erlägga ränta med åtta procent, för eu beräknad tid av ett år,
å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor;
dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till
närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp,
ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftnings
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
skatt, ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda avgifter eller annuiteter med
undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift, ej heller skall i den
preliminära skatten inräknas sådan i 2 inom. under 31 omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.
69 §.
1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas
skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma
erlagls överstiger den slutliga skatten med minst en femtedel av denna eller
med minst tiotusen kronor, äger den skattskyldige erhålla ränta med sex
procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor; dock, att det belopp, varå ränta sålunda
skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid
bedömandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den preliminära
skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret;
vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt som enligt
vad i 63 § 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med
där omförmäld preliminär skatt.
samt att den ändrade lydelsen skall träda i kraft den 1 januari 1958 dock
utan att tillämpas för skatt enligt 1957 års taxering.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, tår utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 709 och II: 712.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande av departementschefen,
till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 4—5.
Gällande bestämmelser, s. 5.
Frågans tidigare behandling, s. 5—6.
Departementschefen, s. 6—7.
Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen
anfört följande.
Vid tiden för införandet av bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt
uppgick denna till inte fullt en miljard kronor årligen, motsvarande omkring
20 procent av den slutliga skatten. Nu har den kvarstående skatten, efter en
nedgång under mellanliggande år, åter kommit upp till nämnda belopp. Även
om kvarskatten relativt sett minskat — den utgör numera ca 10 procent av
den totala skatten — är den dock alltjämt av en sådan storleksordning, att
den maste inge allvarliga betänkligheter. Inledningsvis har påpekats riskerna
för att kvarstående skatt inte inflyter i behörig ordning utan måste restföras
och indrivas. Härtill kommer även de kreditpoliliska synpunkterna. De
senaste aren har från statsmakternas sida genom olika åtgärder eftersträvats
att trygga den samhällsekonomiska balansen. Bland annat har därvid kre
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957 5
ditrestriktioner av olika slag ansetts nödvändiga. Dessa restriktioner motverkas
självfallet om de skattskyldiga ensidigt kan på statens bekostnad bereda
sig en ettårig skattekredit av betydande omfång. Som förut framhållits
har endast vissa grupper av skattskyldiga möjligheter härtill. Även från
rättvisesynpunkt är det således angeläget att söka motverka benägenheten
hos dessa grupper att bereda sig skattekredit. Detta bör ske genom en sådan
avvägning av räntan å kvarskatt att de skattskyldiga får ett verkligt intresse
av att genom tillräckliga fyllnadsinbetalningar söka undvika sådan skatt.
Efter 1956 års beslut i räntefrågan har det allmänna ränteläget undergått
vissa förändringar. Vid årsskiftet 1956/57 steg inlåningsräntan med i
regel en fjärdedels procent. Det därefter rådande ränteläget blev gällande
under tiden för fyllnadsinbetalningarna i januari—april 1957 av preliminär
skatt för år 1956. Resultatet av dessa inbetalningar visar att den år 1956
beslutade höjningen av räntan å kvarstående skatt inte verkat tillräckligt
avskräckande utan att skattekrediten utnyttjats i ungefär samma omfattning
som tidigare. Redan med utgångspunkt från de under våren 1957 rådande
förhållandena ter sig följaktligen en höjning av räntan å kvarstående
skatt motiverad. Sedan dess har också en ytterligare stegring skett i den
allmänna räntenivån.
Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden synes procentsatsen för ränta
å kvarstående skatt för att bliva tillräckligt effektiv böra höjas med tre enheter.
Jag vill alltså för min del förorda att räntan å kvarstående skatt
med verkan från och med den 1 januari 1958 höjes till tio procent. Godtages
detta förslag kommer den högre räntan att äga tillämpning å kvarskatt enligt
1958 års taxering, d. v. s. i fråga om preliminär skatt för år 1957. Genom
att verkställa fyllnadsinbetalning före den 1 maj 1958 kan den skattskyldige
undgå att drabbas av skärpningen.
I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på att räntebestämmelsernas
utformning medför att räntan endast i mera kvalificerade fall
kan komma att utgå efter en procentsats som närmar sig men aldrig uppgår
till tio procent av hela den kvarstående skatten. Ett belopp av ettusen
kronor är nämligen räntefritt. Den effektiva räntesatsen blir på den grund
vid en kvarstående skatt av 2 000 kronor endast 5 procent. Uppgår den
kvarstående skatten exempelvis till 10 000 kronor blir den effektiva räntesatsen
9 procent.
Höjes räntan å kvarstående skatt på nu föreslaget sätt bör även en justering
ske av räntan å överskjutande preliminär skatt. Liksom skett tidigare
bör denna räntesats avvägas så alt den ungefärligen motsvarar bankernas
inlåningsränta. Med hänsyn härtill förordar jag att räntan å överskjutande
preliminär skatt höjes från fyra till fem procent.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
1 de likalydande motionerna 1:5 6 0 och 1 1:7 0 9 framliålles,
att i propositionen ges uttryck för den uppfattningen att var och en som inte
redan under beskattningsåret preliminärt erlagt hela skatten för den in
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
komst han förvärvar under året gjorl sig skyldig till försummelse. Det är
enligt vad som sägs i propositionen för att »tillrättalägga detta» som möjlighet
beretts de skattskyldiga till fyllnadsinbetalning efter beskattningsårets
utgång. En sådan uppfattning säger motionärerna sig inte kunna dela. Såvitt
skattskyldig fullgjort de skyldigheter som lagligen åligger honom, bör
det inte läggas honom till last att lagstiftarna inte kunnat finna en möjlighet
att bygga upp ett uppbördssystem där preliminärskatten i varje läge i
stort sett kommer att överensstämma med den slutliga skatten. Möjligheten
att efter beskattningsårets utgång inom viss tid fullgöra fyllnadsinbetalningar
är en rätt för den skattskyldige, inte en skyldighet. Motionärerna finner
det därför föga rimligt att i samband med åtgärder för att söka nå en
bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt lägga
upp frågan som om den gällde att fastställa en lämplig »straffpåföljd». Ett
dylikt resonemang finner de så mycket mindre rimligt som den skattskyldiges
skuld först längre fram preciseras. — Den som inte senast 30 april året
efter beskattningsåret betalat »full» preliminärskatt får anses ha erhållit
skattekredit. Det kan från denna utgångspunkt göras gällande, att han i sådant
fall även skall vara skyldig att betala ränta. Däremot föreligger inte
skäl att la ut en ränta som ligger långt utöver vad som kan anses normalt
å den allmänna penningmarknaden. En eventuell skatteskuld kan anses ha
uppkommit den 30 april året efter inkomståret, låt vara att skatteskulden
då inte preciserats. Eftersom kvarvarande skatt skall betalas under uppbördsterminerna
i mars och maj följande år, blir uppkommande skatteskuld
normalt bestående i ca 11 månader. De ifrågavarande procentsatserna, som
räknas för helt år, bör bedömas med utgångspunkt härifrån. När departementschefen
gör gällande, att den effektiva räntesatsen enligt det i propositionen
framlagda förslaget för en kvarstående skatt å exempelvis 10 000
kronor skulle vara 9 procent och att »räntan endast i mera kvalificerade fall
kan utgå efter eu procentsats som närmar sig men aldrig uppgår till 10
procent av hela den kvarstående skatten» är detta påstående inte riktigt.
Den effektiva räntan blir i det angivna fallet i det närmaste 10 procent för
år, och vid ett skattebelopp överstigande 12 000 kronor blir den effektiva
räntesatsen mer än 10 procent för år. Enligt motionärernas mening bör, om
en höjning av räntesatserna i fråga om kvarstående skatt skulle komma till
stånd — vilket med hänsyn till ränteutvecklingen sedan nämnda procensats
fastställdes år 1956 kan komma i fråga — bör höjningen inte gå så långt
som i propositionen föreslagits. Motionärerna erinrar om att pensionsstyrelsen
funnit anledning hemställa, att den s. k. dröjsmålsräntan i de fall kommunerna
underlåter att senast före utgången av mars månad inbetala sina
andelar i kostnaderna för folkpensioneringen skall fastställas till 8 procent.
Någon anledning att behandla skattskyldig på annat sätt än kommunerna
då förhållandena är alldeles ensartade — bortsett från alt statens fordran
på kommunerna redan i förväg blivit preciserade — anser motionärerna inte
föreligga. De föreslår därför att ränta å kvarvarande skatt fastställes till 8 i
stället för 10 procent.
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
Enligt motionärernas mening är det angeläget att minska den nu föreliggande
skillnaden enligt uppbördsförordningen mellan räntesatsen för kvarstående
skatt och för överskjutande preliminär skatt, nämligen 3 procent.
Kan man genom en ränta som ligger högre än i den allmänna marknaden
gällande högsta inlåningsränta stimulera skattskyldiga att hålla sina preliminära
skatteinbetalningar i överkant, är detta i dagens kreditläge enbart
av godo. Från denna utgångspunkt skulle motionärerna inte ha något att
invända mot att det fastställdes en enhetlig räntesats för kvarskatt och för
överskjutande preliminär skatt, men de begränsar sig till att förorda att
räntan å överskjutande skatt sättes till 6 procent.
I motionen II: 712 framhålles att den föreslagna höjningen av
kvarskatteräntan med tre enheter synes högre än som är rimligt med hänsyn
till omständigheterna och medför en extra pålaga för vissa skattebetalare i
alltför hög grad. Med hänsyn till att riksbankens senaste diskontohöjning
medförde en genomsnittlig höjning av räntesatserna på kreditmarknaden
med 1 procent förefaller en motsvarande höjning av kvarskatteräntan fullt
tillräcklig. Den ränta, som samtidigt utgår till skattebetalare som inbetalt
för mycket preliminärskatt i vissa fall, åsyftar att bereda dessa cn skälig
gottgörelse för den långivning till statsverket som de på detta sätt medverkat
till. Det synes skäligt att staten gottgör dessa sina kreditorer en ränta som
motsvarar vad de vid långivning i annat fall än till statsverket genomsnittligt
kunnat erhålla på lånemarknaden. En räntefot av 6 procent förefaller
i detta hänseende lämplig. Med dessa justeringar av räntesatserna
skulle dessutom uppnås den fördelen att skillnaden mellan statens »utlåningsränta»
och »inlåningsränta» ej blir så hög som enligt propositionens
förslag.
Utskottet
Enligt uppbördsförordningen är skattskyldig under vissa förutsättningar
skyldig att erlägga ränta å kvarstående skatt. Överstiger skattskyldigs slutliga
skatt den preliminära skatten med minst cn femtedel av den slutliga
skatten eller med minst 10 000 kronor, gäller sålunda enligt 27 § 3 inom.,
alt den skattskyldige skall erlägga ränta med sju procent, för en beräknad
tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger 1 000
kronor, dock att beloppet skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Av 09 § 1 mom. framgår, att om den preliminära skatten överstiger den
slutliga skatten, den skaltskyldige under motsvarande förutsättningar skall
erhålla ränta å överskjutande skatt, varvid räntesatsen utgör fyra procent.
Möjlighet föreligger för de skattskyldiga att undgå räntepåföring genom
att inbetala preliminär skatt utöver det belopp, som enligt debetsedel å sådan
skatt eller genom källskatteavdrag skall inbetalas för inkomståret.
Med hänsyn till svårigheterna för vissa kategorier skattskyldiga alt innan
självdeklaration upprättats bedöma den slutliga skattens storlek har
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
möjlighet öppnats att inbetala ytterligare preliminär skatt för ett inkomster
efter utgången av den sista uppbördsterminen. Sista inbetalningsdagen
är den 30 april året näst efter inkomståret. Genom sådan fyllnadsinbetalning
kan alltså skattskyldig, som under det gångnia uppbördsåret betalat för
litet preliminär skatt, undgå att bli påförd kvarstående skatt och ränta å
sådan skatt.
I vissa fall kan eu skattskyldig erhålla befrielse från honom eljest åliggande
skyldighet att gälda ränta å kvarstående skatt. Länsstyrelsen i dot
län, där räntan påförts, äger nämligen befria den skattskyldige från att helt
eller delvis gälda sådan ränta, därest den kvarstående skatten beror av förhållande,
varöver den skattskyldige inte skäligen kunnat råda. Som exempel
på sådant förhållande nämnes i anvisningarna till 85 § uppbördsförordningen
bl. a. det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd
frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från räntebetalning
må dock i dylikt fall inte medgivas, därest omständigheterna är sådana
att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma
att frångå deklarationen. Vidare har stadgats, att om endera av äkta makar,
vilka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, har att
gälda ränta å kvarstående skatt och om sådan ränta inte skulle ha påförts
eller ha påförts med lägre belopp, om ränteberäkningen gjorts för makarna
gemensamt, länsstyrelsen må meddela befrielse helt eller delvis från erläggande
av räntan.
Innan bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt med tillämpning frän
och med 1952 års taxering infördes, utgjorde beloppet för den kvarstående
skatten närmare en miljard kronor. Därefter sjönk beloppet och var beträffande
1954 och 1955 års taxeringar 710 resp. 740 miljoner kronor. Senare
har en stegring inträffat så att beloppet för den kvarstående skatten på
grund av 1956 års taxering uppgick till 1 055 miljoner kronor och motsvarande
belopp beträffande 1957 års taxering till 997 miljoner kronor.
1 förhallande till den slutliga skatten uppgick beloppet för kvarstående
skatt vid tiden för införandet av bestämmelserna om ränta å dylik skatt till
omkring 20 procent, under det alt motsvarande procenttal nu är ca 10.
Återbetalningarna av överskjutande preliminär skatt beräknas under budgetåret
1957/58 komma att uppgå till ca 690 miljoner kronor, varav å fysiska
personer ca 550 miljoner kronor.
Som i propositionen påpekats medför den bristande överensstämmelsen
mellan preliminär och slutlig skatt betydande olägenheter. I den mån den
kvarstående skatten ökar, innebär detta en förskjutning i statsinkomsterna
från ett år till ett annat. Vidare föreligger den faran — särskilt i ett vikande
konjunkturläge — att kvarskatt ej kommer att inflyta i behörig ordning.
Inte heller bör förbises att vissa skattskyldiga härigenom erhåller möjlighet
att mildra verkningarna av rådande kreditrestriktioner.
Av de anförda bestämmelserna framgår att de skattskyldiga, som vid
deklarationstillfället finner sig ha att erlägga större slutlig skatt än den in
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
9
betalda preliminärskatten, har möjlighet att välja mellan att iöre den 30
april inbetala resterande preliminär skatt och att låta sig påföras kvarskatt.
Benägenheten hos de skattskyldiga att utnyttja denna möjlighet för att
därigenom erhålla kredit under ett år ökar givetvis om räntan å kvarskatten
utgår efter förmånligare grunder än utlåningsräntan i den allmänna lånemarknaden.
I ett sådant läge föreligger därför risk för att beloppet för den
kvarstående skatten totalt sett skall komma att öka. För att motverka en
sådan utveckling bör i första hand en höjning av procentsatsen för ränta
å kvarskatt tillgripas. Med hänsyn till den kraftiga förändring i räntenivån,
som inträtt sedan nuvarande procentsats fastställdes, är eu höjning av procentsatsen
sålunda befogad.
Inom utskottet har framförts skilda synpunkter på storleken av denna
höjning. Ä ena sidan har framhållits att ur effektivitetssynpunkt en höjning
till tio procent i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag borde vidtagas. Å andra
sidan har gjorts gällande att en så stor höjning inte står i rimlig proportion
till den inträdda höjningen i räntenivån liksom ej heller till den procentsats,
som i propositionen föreslagits beträffande ränta å överskjutande preliminär
skatt.
Utskottet har på så sätt funnit sig böra beakta de framförda synpunkterna
att utskottet föreslår den jämkningen i Kungl. Maj:ts förslag att procentsatsen
för ränta å kvarstående skatt bestämmes till nio. Utskottet utgår
därvid ifrån, att denna procentsats skall vara tillräcklig för att uppnå
det avsedda syftet. Skulle detta emellertid efter något eller några år visa sig
inte vara fallet, förutsätter utskottet att frågan på nytt tages upp till prövning.
Med det anförda torde de föreliggande motionerna i vad de avser ränta å
kvarstående skatt få anses besvarade.
I fråga om procentsatsen för ränta å överskjutande preliminär skatt har
utskottet särskilt fäst avseende vid den omständigheten att utbetalningen
av överskjutande preliminär skatt regelmässigt sker före taxeringsårets utgång,
medan däremot kvarstående skatt inbetalas av de skattskyldiga först
under uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxeringsåret. Hänsyn
härtill bör tas vid en jämförelse mellan de båda procentsatserna. I verkligheten
föreligger betydligt mindre skillnad än vad de föreslagna procentsatserna
antyder. Den i propositionen föreslagna procentsatsen för ränta å
överskjutande preliminär skatt ansluter sig liksom tidigare till bankernas
högsta inlåningsränta.
Utskottet finner sig därför med avstyrkande av de föreliggande motionsyrkandena
i denna del böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag att procentsatsen
för ränta å överskjutande preliminär skatt sättes till fem.
Slutligen vill utskottet framhålla, alt ifrågavarande procentsatsers storlek
ävenledes bör upptagas till omprövning i samband med mera betydande
förändringar i det allmänna ränteläget.
2 Bihang till riksdagens protokoll 11)07. 7 samt. \''r f>3
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 186 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, för sin del antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 27 §
3 inom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272) med den ändring av 27 § 3 mom. som framgår
av nedan angivna såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-
Kungl. Maj:ts förslag
27 §.
3 mom. överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med tio procent, för en beräknad tid
av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger etttusen
kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp, ränta
Utskottets förslag
27 §.
3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med nio procent, för en beräknad tid
av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger etttusen
kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp, ränta
skall utgå, skall i den slutliga skat- skall utgå, skall i den slutliga skat
-
ten icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda
avgifter eller annuiteter med
undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i
den preliminära skatten inräknas sådan
i 2 mom. under 3) omförinäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomst
-
ten icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda
avgifter eller annuiteter med
undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i
den preliminära skatten inräknas sådan,
i 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret.
året.
Vad i---------omförmäld ränta.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 560 av herr Ragnar Bergli
in. fl. och II: 709 av herr Gerhard Nilsson i Gävle m. fl. samt
2) motionen II: 712 av herrar Sjölin och Strandh,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 3 december 1957
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957
11
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spelz,
Eriksson, Gustaf Elofsson*, Snygg*, Söderquist, Niklasson* och Erik Jansson;
samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Svalöv, Brandt, Gustafson i
Göteborg, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund, Christenson i Malmö*, Asp, Andersson
i Essvik och Stenberg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
571818 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag