I

Kungl. Maj:ts proposition nr 199

1

Nr 199

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med begäran om riksdagens
samtycke till förordnande att 2 § första och
tredje styckena samt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen
ävensom 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen
skola träda i tillämpning; given Stockholms slott den
9 november 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden denna dag begära att riksdagen samtycker
till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § tredje stycket allmänna förfogandelagen
den 26 maj 1954 (nr 279) och 1 § tredje stycket allmänna
ransoneringslagen samma dag (nr 280) förordnar, att 2 § första och tredje
styckena samt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen ävensom 2—5 §§ allmänna
ransoneringslagen skola tillämpas tills vidare under tiden till och
med den 30 juni 1957.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 199

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 199

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet å Stockholms slott den 9 november 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange,
Lindholm.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillämpning
av bestämmelser i allmänna förfogande- och ransonering slagarna samt anför
därvid följande.

Den senaste utrikespolitiska utvecklingen, särskilt i Mellersta östern,
medför en uppenbar fara för Sveriges försörjning med olika livsviktiga förnödenheter,
främst flytande bränsle och drivmedel. Det kan därför bli nödvändigt
att myndigheterna med kort varsel vidtar åtgärder för att trygga
landets försörjning med sådana förnödenheter.

Lagregler, som ger befogenheter att vidta i dessa hänseenden erforderliga
åtgärder, finns i allmänna förfogandelagen den 26 maj 1954 (nr 279) och
allmänna ransoneringslagen samma dag (nr 280). Båda dessa lagar är av
beredskapsnatur. De kan sålunda tillämpas blott då vissa betingelser föreligger.
Dessa betingelser är lika för båda lagarna och upptas i vardera lagen
i dess inledande paragraf. Lagarna innehåller även regler om de ändamål,
för vilka tillämpning av dem kan komma i fråga. De grundläggande bestämmelserna
om förfogande- och ransoneringsåtgärder finns i 2—9 §§ allmänna
förfogandelagen och i 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen. Dessa bestämmelser
berättigar Kungl. Maj :t att meddela vissa föreskrifter och att till
underordnad myndighet delegera rätt att meddela föreskrifter. Efterföljande
paragrafer innehåller mera allmänna regler om tillämpningen av föreskrifterna
samt om ersättning, uppgiftsskyldighet, straff in. in. De träder
i tillämpning så snart de grundläggande bestämmelserna i respektive lag
tillämpas.

Betingelse för tillämpning av 2—9 §§ allmänna förfogandelagen och
2—5 §§ allmänna ransoneringslagen är — bortsett från de nu icke aktuella
fallen att Sverige kommer i krig, befinner sig i krigsfara eller har varit i
krig — att det till följd av krig mellan främmande makter eller annan utom
riket inträffad utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande
fara för knapphet inom riket på förnödenhet, som erfordras för krigsbruk
eller för ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för

Kungl. Maj.ts proposition nr 199

3

befolkningen eller produktionen (1 § tredje stycket i vardera lagen). En
ytterligare förutsättning för att Kungl. Maj:t under dessa omständigheter
skall äga förordna, att ifrågavarande bestämmelser — utom 2 § andra stycket
allmänna förfogandelagen, vilken bestämmelse kan gälla blott om landet
är i krig eller krigsfara — skall tillämpas, är att riksdagen samtyckt
därtill. Förordnande får meddelas för viss tid, högst ett år.

De båda lagarna är avsedda att användas i princip blott för försörjningspolitiska
ändamål. Detta kommer i allmänna förfogandelagen till uttryck
i 2 § första stycket. Däri stadgas, att föreskrift enligt 3—9 §§ får meddelas
allenast för att tillgodose behov av förnödenhet, som erfordras för krigsbruk
eller för ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för
befolkningen eller produktionen. Motsvarande regel i allmänna ransoneringslagen
återfinnes i 2 §, till vilken paragraf hänvisas i 3—5 §§. Föreskrift
får meddelas endast för att möjliggöra en av förhållandena påkallad
hushållning med förnödenhet av nyss nämnt slag.

3 § allmänna förfogandelagen ger möjlighet att tvinga ägare eller innehavare
av förnödenhet att avstå denna till kronan eller annan, därvid han
även kan åläggas att ombesörja viss beredning av förnödenhet som avstås.
Enligt 4 § kan egendom tagas i anspråk med nyttjanderätt, varvid ägaren
eller innehavaren kan bli skyldig att tåla eller vidta vissa åtgärder med
egendomen. Såsom förberedelse till föreskrift enligt 3 § kan förbud utfärdas
för ägare eller innehavare av viss förnödenhet att förfoga över denna (9 §).
5—8 §§ öppnar möjlighet att ålägga ägare eller innehavare av viss egendom
att utföra verksamhet för kronans eller annans räkning. Denna verksamhet
avser frambringande av förnödenhet, som kan utvinnas från fastighet eller
gruva, produktion och beredning in. in. av förnödenhet vid fabrik eller dylik
anläggning, lagring av förnödenhet i lageranläggning samt forsling medelst
olika transportmedel.

De väsentliga ransoneringsbestämmelserna återfinnes i 2 § allmänna
ransoneringslagen. Enligt denna paragraf kan handelsreglering och användningsreglering
föreskrivas. Handelsreglering införes genom föreskrift att
viss förnödenhet må saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas eller förvärvas
allenast i viss ordning eller på vissa villkor. Användningen av förnödenhet
regleras genom föreskrift att förnödenheten må användas allenast
för vissa ändamål, på vissa villkor eller med viss begränsning. Enligt paragrafen
kan också förbud utfärdas att under viss tid sälja förnödenhet. Med
stöd av 3 § kan utövande av viss näring förbehållas näringsidkare, som erhållit
särskild auktorisation. Föreskrift härom får dock meddelas blott då
det är oundgängligen erforderligt för att ernå en tillfredsställande kontroll
av införd ransonering eller, om särskilda skiil föreligger, då det erfordras
för hushållning ined viss förnödenhet. 4 § ger möjlighet att - - i syfte att
tillgodose behov av förnödenhet — utjämna prisskillnader mellan importvaror
av samma eller likartat slag eller mellan importvaror och inom riket
tillverkade varor av samma eller likartat slag. Utjämningen sker genom
att clearingavgifter lägges på vissa varor och clearingbidrag utgår för andra.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 199

5 § medger rätt att belägga exportvara med prisutjämningsavgift i syfte
att tillgodose behov av varan.

Förhållandena är för närvarande sådana att betydande fara föreligger för
knapphet på flytande bränsle och drivmedel. Detta kan i sin tur medföra
återverkningar på bränsleförsörjningen i stort. Det utrikespolitiska läget inrymmer
också risker för en sådan utveckling att knapphet kan uppkomma
även på andra förnödenheter av grundläggande betydelse för folkförsörjningen
och försvarsberedskapen. Det är därför nödvändigt att myndigheterna
äger alla erforderliga befogenheter för att kunna ingripa med tillräcklig
snabbhet då så kräves. För att möjliggöra detta måste de bestämmelser i allmänna
förfogande- och ransoneringslagarna, som ger sådana befogenheter,
snarast sättas i tillämpning. Härför erfordras riksdagens samtycke och detta
torde alltså böra skyndsamt inhämtas. Självfallet skall de i lagarna stadgade
befogenheterna icke utnyttjas tidigare eller i större omfattning än förhållandena
med nödvändighet kräver. Samtycke torde nu lämpligen böra begäras
för tiden t. o. m. den 30 juni 1957.

Därest ingripanden blir nödvändiga och dessa medför kostnader, för vilka
anslag ej finns, torde erforderliga anslagsäskanden få göras senare.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
begära

att riksdagen samtycker till att Kungl. Maj :t med stöd
av 1 § tredje stycket allmänna förfogandelagen och 1 §
tredje stycket allmänna ransoneringslagen förordnar, att 2 §
första och tredje styckena samt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen
ävensom 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen skall
tillämpas tills vidare under tiden till och med den 30 juni
1957.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Rune Lindquist

STOCKHOLM 1 956. KUNGL. BOKTRYCKERIET P. A. NORSTEDT & SÖNER