Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1956

1

Sr 184

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
skydd för vissa kartor, m. m.; given Stockholms slott
den 21 september 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om skydd för vissa kartor; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr
680) om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagstiftning i syfte att förhindra obehörig reproduktion
av de av rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen
upprättade officiella kartorna. Enligt förslaget skall sådana kartor
vara föremål för författarrättsligt skydd, vilket medför att de icke får mångfaldigas
utan tillstånd av vederbörande ämbetsverk eller av företag på vilket
reproduktionsrätten överlåtits.

Vidare framlägges förslag om ändring i 1949 års lag om förbud mot spridning
av vissa kartor m. m. av innebörd att den s. k. dubbla tillståndsprövningen
i fråga om vissa kartor i större skala än 1: 20 000 slopas.

1 Biliany till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 184

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

Förslag

till

Lag

om skydd för vissa kartor

V

Härigenom förordnas som följer.

Inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen upprättad
officiell karta skall, utan hinder av vad som stadgas i 9 § lagen den
30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, vara föremål för
skydd enligt nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957 och skall äga tillämpning
jämväl å karta, som upprättats dessförinnan, dock med följande undantag:

1) Har karta, som avses i denna lag, mångfaldigats före ikraftträdandet,
må redan framställda exemplar fritt spridas.

2) Klichéer och andra hjälpmedel, som kunna användas endast för mångfaldigande
av viss karta av angivet slag och som förfärdigats före ikraftträdandet,
må fortfarande fritt användas för sitt ändamål till och med den
31 december 1957. Exemplar, som framställts med stöd härav, må fritt
spridas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr 680)
om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 december 1949 om förbud
mot spridning av vissa kartor m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

1 §•

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Genom tryck mångfaldigad, av an- Genom tryck mångfaldigad, av annan
än rikets allmänna kartverk el- nan än rikets allmänna kartverk eller
sjöfartsstyrelsen framställd kar- ler sjöfartsstyrelsen framställd karta
över svenskt område i större ska- ta över svenskt område i större skala
än 1:1 000 000 må ej hållas till la än 1:1 000 000 må ej hållas till
salu eller annorledes spridas, om ej salu eller annorledes spridas, om ej
kartan blivit godkänd vid gransk- kartan blivit godkänd vid granskning
i kartverket eller styrelsen i ning i kartverket eller styrelsen i fråfråga
om detaljer som kunna vara ga om detaljer som kunna vara av
av betydelse för rikets försvar samt, betydelse för rikets försvar; Konungbeträffande
karta i större skala än en meddelar härom närmare bestäm1
: 20 000, tillstånd till spridningen melser.

meddelats av kartverkskommissio-\ Vad sålunda stadgats skall ej gälnen.
la spridning inom försvarsväsendet

Konungen fastställer närmare be- av karta som framställts för dess
stämmelser angående sådant god- räkning.

kännande av karta eller tillstånd till _

spridning därav som avses i första

stycket. Vad i första stycket stad- Denna lag träder i kraft den 1 janugats
skall ej gälla spridning inom ari 1957.
försvarsväsendet av karta som framställts
för dess räkning.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1955:393.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 april 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen
samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Zetterberg, fråga om upphovsmannarätt till officiella
kartor m. m. samt anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1952 tillkallade
statsrådet Hjalmar Nilson sakkunniga för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande framställningen och tillhandahållandet av fotogrammetriska
kartor och annat fotogrammetriskt material jämte därmed
sammanhängande frågor.1

I ett den 28 juni 1955 dagtecknat betänkande (SOU 1955: 26) har de sakkunniga,
som antagit benämningen 1953 års fotogrammetriutredning, framlagt
åtskilliga förslag rörande flygfotograferingsverksamhetens framtida
omfattning och organisation in. m. Den vidare behandlingen av dessa förslag
ankommer på jordbruksdepartementets handläggning. Utredningen har
jämväl till behandling upptagit frågan om upphovsmannarätt till kartor och
fotobilder m. m. samt övervägt möjligheterna att vidtaga vissa uppmjukningar
i gällande sekretessbestämmelser rörande kartor. I dessa delar har
föreslagits vissa på justitiedepartementets handläggning ankommande lagstiftningsåtgärder.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,
sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statens geotekniska institut, statskontoret, statistiska centralbyrån,
riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,
rikets allmänna kartverk, skogsstyrelsen, kommerskollegium,
Sveriges geologiska undersökning, kollegienämnden vid tekniska högskolan
i Stockholm, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, läns- * i

1 De sakkunniga var generaldirektören C.-H. Nordlander, tillika ordförande, numera överdirektören
i skogsstyrelsen F. Johansson, numera överdirektören i rikets allmänna kartverk
B. Lundgren samt byråchefen i kartverket F. Jonasson med numera verkställande direktören

i riksförbundet landsbygdens folk, jur. kand. N. A. Svensson som sekreterare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

5

styrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt Airborne Mapping Ltd. aktiebolag, Bolidens
gruvaktiebolag, generalstabens litografiska anstalt, nämnden för skoglig
fotogrammetri, Scandinavian Airlines System, Svensk flygtjänst aktiebolag,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Indalsälvens
regleringsförening, Svenska teknologföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,
Svenska vägföreningen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantmätareförening och Sveriges
riksidrottsförbund.

Därjämte har Svea hovrätt och auktorrättskommittén yttrat sig över betänkandet,
såvitt avser frågan om upphovsmannarätt till kartor och fotobilder
m. m.

Lantmäteristyrelsen har vid sitt yttrande fogat yttranden från överlantmätarna
i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs
och Bohus, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Skogsstyrelsen
har bifogat yttranden från skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet,
och länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat yttrande från överlantmätaren
i länet.

Kartverket har sedermera den 6 april 1956 inkommit med en promemoria
angående behovet av en lagstiftning om upphovsmannarätt till officiella
kartor m. m.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga sistnämnda fråga ävensom
spörsmålet om uppmjukning av gällande sekretessbestämmelser rörande
kartor.

I. Upphovsmannarätt till officiella kartor
Inledning

Enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk och kartverkskommissionen
den 21 juni 1946 (SFS 468, ändrad genom SFS 1949: 684) har kartverket
till uppgift att upprätta och utgiva geodetiskt grundade ekonomiska
och topografiska kartor, fotokartor och översiktskartor över riket. Kartverkskommissionen
har till uppgift att vara ett rådgivande organ åt kartverket
i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna
kartarbetena.

Kartutgivningen skall jämlikt instruktionen avse vissa angivna kartor,
bland vilka märkes fotokartan i skala 1: 10 000, den ekonomiska kartan i
samma skala samt topografiska kartan.

Sedan lång tid tillbaka har mellan staten och generalstabens litografiska
anstalt — ett till Esseltekoncernen hörande företag — funnits avtal om
reproduktion, tryckning och försäljning av vissa av de officiella kartorna.
Dessa avtal har varit utformade som sedvanliga förlagsavtal, genom vilka
anstalten såsom förläggare fått ensamrätt till kartorna i vad å kartverket
ankommer. Statsverket erhåller royalty på försäljningen och anordningen
innefattar jämväl i övrigt vissa fördelar för det allmänna.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

Principiellt är kartor föremål för författarrättsligt skydd enligt lagen
den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, vilket innebär
att de ej får reproduceras utan tillstånd av vederbörande rättsinnehavare.
I den mån en karta, såsom fallet är beträffande fotokartan, kan betraktas
som fotografisk bild, skyddas den principiellt enligt lagen den 30 maj 1919
om rätt till fotografiska bilder. Även detta skydd innebär att reproduktion
ej får ske utan tillstånd av rättsinnehavaren. Av skäl som anföres i det
följande kan det emellertid ifrågasättas om författarrättsligt eller fotografirättsligt
skydd åtnjutes för kartor, som är upprättade av statlig myndighet.

Spörsmålet huruvida de officiella kartorna är föremål för sådant skydd
var tidigare icke av någon större praktisk betydelse. För framställning av
goda reproduktioner fordrades då tillgång till kartoriginalen, och över dem
förfogade endast kartverket eller anstalten, i den mån utgivningsrätten överlåtits
på denna. Reproduktionstekniken har emellertid nu utvecklats så, att
dispositionen över kartoriginalen ej längre är lika avgörande som tidigare.
I ingalunda oväsentlig omfattning förekommer det att de officiella kartorna
yrkesmässigt reproduceras och försäljes av andra personer och företag än
anstalten.

Nu berörda förhållanden har föranlett att i samband med vissa år 1954
mellan kartverket och anstalten ingångna avtal, vilka bland annat avser
topografiska kartan och den ekonomiska kartan, träffats ett särskilt tilläggsavtal,
vari förklarats att de kartverket tillkommande royaltybeloppen m. in.
fastställts under förutsättning av ensamrätt för anstalten till reproduktion,
tryckning och försäljning av de med avtalen avsedda kartorna; om sådan
ensamrätt icke kunde medgivas anstalten före den 1 juli 1956, skulle förhandlingar
upptagas mellan parterna rörande ändrade royaltysatser in. in.,
om anstalten så påfordrade.

Med anledning av vad sålunda förekommit har utredningen till behandling
upptagit frågan om upphovsmannarätt till de officiella kartorna. Innan redogörelse
lämnas för dess förslag i detta ämne, må anföras uppgifter om hithörande
bestämmelser i gällande rätt samt utredningens tolkning av dessa.

Gällande rätt

Såsom förut berörts är kartor principiellt föremål för skydd enligt författarlagen
och fotografilagen. Enligt förstnämnda lag äger författare bland
annat uteslutande rätt att genom tryck, fotografi eller på annat sätt mångfaldiga
sitt verk. Dock stadgas bland annat den inskränkningen i rätten att
det är tillåtet att mångfaldiga verk för enskilt bruk. Författarrätten kan
med eller utan inskränkning överlåtas till annan. Rätten upphör enligt lagen
30 år efter författarens dödsår. För verk av författare utan uppgivet eller
under diktat namn räknas tiden från det år, då verket först offentliggjordes.

Den som framställt fotografisk bild äger enligt fotografilagen bland annat
uteslutande rätt att mångfaldiga bilden genom fotografi, varmed jäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

7

ställes annat, fotografi liknande förfarande. Med sistnämnda uttryck avses
exempelvis mångfaldigande genom kliché eller plåt, som framställts på
fotografisk väg. Även här är mångfaldigande för enskilt bruk tillåtet. Rätten
kan överlåtas och varar som huvudregel 15 år från det, då bilden först
utgavs.

Då det gäller att bedöma huruvida författarrättsligt eller fotografirättsligt
skydd åtnjutes även för kartor som är officiella, måste beaktas att dessa
utgör allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening. Regeringsformens
och tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars
offentlighet innebär bland annat i princip en rätt att i tryck offentliggöra
sådana handlingar. Av betydelse är vidare, såvitt angår andra kartor
än fotobilder, ett stadgande i 9 § författarlagen, enligt vilket vissa uppräknade
handlingar, »så ock andra allmänna handlingar», förklaras uteslutna
från skydd enligt lagen.

Utredningen anför, att skilda uppfattningar framträtt rörande innebörden
av sistnämnda undantagsstadgande. Enligt en åsikt gives härigenom endast
en erinran om vad som gäller redan enligt de åsyftade reglerna i regeringsformen
och tryckfrihetsförordningen. Enligt en annan mening åter
har stadgandet självständig betydelse. Något domstolsavgörande, som skulle
kunna tjäna till ledning, föreligger utredningen veterligen icke. Av vad
utredningen anför i fortsättningen framgår, att den för sin del ansluter sig
till den senare av de båda uppfattningarna; enligt utredningen är frågan
i vad mån allmänna handlingar, som principiellt är föremål för författarrätt,
kan tryckas utan tillstånd av rättsinnehavaren beroende av hur undantagsstadgandet
tolkas. Med stöd av vissa uttalanden i motiv och annorstädes
finner utredningen det ligga närmast till hands att utgå från att de
officiella kartorna är hänförliga under stadgandet och att dessa således
icke är föremål för författarrättsligt skydd.

Även beträffande sådana officiella kartor som principiellt faller under
fotografilagen undersöker utredningen huruvida principen om allmänna
handlingars offentlighet medför att de måste anses undantagna från skydd
enligt lagen. Utredningen finner emellertid övervägande skäl — särskilt
det förhållandet att något mot 9 § författarlagen svarande undantag icke
upptagits i fotografilagen — tala för att så icke är fallet.

Nu behandlade spörsmål är föremål för utredning i ett vidare sammanhang
inom auktorrättskommittén, som har till uppgift att förbereda en allmän
revision av den upphovsmannarättsliga lagstiftningen.

Utredningens förslag

Utredningen anser att det föreligger en uppenbar risk att den verksamhet
för reproduktion av de officiella kartorna som numera bedrives av andra
företag än generalstabens litografiska anstalt snabbt kan få en så vidgad
omfattning, att det kommer att rubba grunderna för de mellan kartverket
och anstalten gällande avtalen. Utredningen erinrar härvid om det

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

från anstaltens sida gjorda förbehållet om rätt att upptaga förhandlingar
om ändrade royaltysatser in. in., om den ej före den 1 juli 1956 kunde medgivas
ensamrätt att reproducera, trycka och försälja kartorna.

Utredningen nämner i detta sammanhang, att kartverkets inkomster av
försäljning av de officiella kartorna under de senaste åren uppgått till i
medeltal nära 500 000 kronor om året. Detta i och för sig betydande belopp
anger likväl ej hela storleksordningen av problemet. I komplexet av avtal
mellan kartverket och anstalten föreligger det nämligen ett samband mellan
de inkomster, som anstalten kan påräkna vid försäljning av de mera
gångbara kartorna, och den ersättning, som anstalten betingat sig för tryckning
av de mindre gångbara kartorna. Så till exempel torde de utgifter anstalten
har för tryckning, lagerhållning och distribution av den ekonomiska
kartan icke täckas av tryckningsersättning och inkomster vid försäljning,
men denna förlust har beräknats bli uppvägd av de inkomster anstalten
ansett sig kunna erhålla exempelvis vid försäljning av särtryck av den topografiska
kartan. Om denna möjlighet till utjämning skulle bortfalla eller
väsentligt minskas, skulle detta, anför utredningen, betyda ej blott att statsverket
skulle gå förlustigt royaltyavgifter vid försäljning av dylika särtryck
utan framför allt att statsverkets kostnader för tryckningen av den ekonomiska
kartan skulle kunna öka väsentligt.

Vid ett bedömande av frågan huruvida upphovsmannarätt — i motsats
till vad nu synes vara fallet — bör tillkomma kartverket beträffande
de officiella kartorna är det, fortsätter utredningen, anledning att starkt
understryka, att en dylik utvidgning icke torde kunna anses stå i strid med
de principer, som ligger till grund för bestämmelserna om tryckfrihet. Vad
det här gäller är endast huruvida kartverket skall ha möjlighet att ordna
exploateringen av det av verket framställda kartmaterialet på ett sådant
sätt, att det allmänna får täckning för någon del av de mycket betydande
kostnaderna för kartframställningen.

Utredningen finner för sin del att sådan möjlighet skall finnas, och anser
alltså att de av kartverket upprättade officiella kartorna bör erhålla samma
skydd i auktorrättsligt hänseende som av enskild utgivna kartor.

Vad nu sagts om kartor, som upprättats av kartverket, äger enligt utredningens
mening i princip tillämpning även på sjökort, som upprättats
av sjöfartsstyrelsen (tidigare sjökarteverket).

Utredningen yttrar vidare, att den är medveten om att frågan om auktorrättsskydd
beträffande av kartverket och sjöfartsstyrelsen framställda
officiella kartor endast utgör en del av det större problemet om upphovsmannarätt
till allmänna handlingar över huvud taget, vilket torde komma
att behandlas av auktorrättskommittén. Frågan är emellertid så brännande
beträffande de officiella kartorna, att det icke synes utredningen
möjligt att vänta med dess avgörande till dess den nya auktorrättslagstiftningen
kan väntas bli genomförd. Utredningen, som i detta spörsmål samrått
med auktorrättskommittén, förordar därför att frågan för de officiella
kartornas del löses genom en lagstiftning av provisorisk karaktär.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1956

I enlighet med det anförda har utredningen upprättat förslag till lag om
rätt till vissa kartor.

Enligt förslaget skall den författare enligt författarlagen tillerkända uteslutande
rätten att genom tryck, fotografi eller på annat sätt mångfaldiga
sitt verk, oavsett bestämmelsen i 9 § i nämnda lag, tillkomma kartverket
och sjöfartsstyrelsen beträffande av dem upprättade officiella kartor. Med
officiella kartor avser utredningen sådana kartor, som det enligt verkens
instruktioner eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger verken att
upprätta och utgiva oberoende av huruvida beställningar å dem föreligger
eller ej. Under skyddet kommer således exempelvis icke att inrymmas
sådana kartor, som upprättas å kartverkets beställningsavdelning åt enskild
beställare. Enligt utredningens mening kan visserligen även här starka
skäl anföras för att upphovsmannarätt bör finnas oberoende av att kartorna
till följd av att de framställts av ett statligt organ är att anse som allmänna
handlingar. Beträffande kartor av denna karaktär föreligger dock ej samma
behov av en omedelbar lösning som i fråga om de officiella kartorna, och
man synes därför här utan större olägenhet kunna avvakta den mera definitiva
gränsdragning i fråga om upphovsmannarättens omfattning, som torde
komma att företagas av auktorrättskommittén. Vad nu sist sagts gäller
också kartor som upprättas inom lantmäteriorganisationen ävensom av andra
myndigheter än de nu nämnda.

Den nya lagen bör enligt utredningen träda i kraft den 1 juli 1956. Emellertid
torde en viss övergångstid vara behövlig för att dessförinnan lovligen
framställda kartor skall kunna få avsättas eller spridas. Den tillverkning av
kartor, som kommer att träffas av de föreslagna bestämmelserna, har emellertid
i vart fall hittills huvudsakligen haft karaktär av tillverkning av
kartor i begränsade upplagor och för speciella ändamål av tillfällig art,
exempelvis för orienteringstävlingar och liknande. Med hänsyn härtill anser
utredningen att någon längre övergångstid ej erfordras. Utredningen
förordar att övergångstiden bestämmes till ett år.

Yttrandena

Utredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av flertalet remissinstanser. Auktorrättskommittén har emellertid avstyrkt
förslaget och lantmäteristyrelsen samt Sveriges riksidrottsförbund har, utan
att direkt avstyrka, uttalat sig i avstyrkande riktning. Mot utformningen
av lagförslaget har flera remissinstanser framfört olika invändningar.

Frågan om innebörden av gällande rätt på förevarande område beröres i
ett par yttranden. Svea hovrätt delar utredningens uppfattning att hos statlig
myndighet upprättad karta på grund av stadgandet i 9 § författarlagen
icke är föremål för upphovsmannaskydd men att övervägande skäl talar
för att rätt enligt fotografilagen tillkommer staten beträffande fotobilder
som framställts av statligt organ. Auktorrättskommittén anför, att det är
svårt att ge ett bestämt svar på frågan i vilken utsträckning de officiella
kartorna på grund av gällande bestämmelser är skyddade mot obehörig re -

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

produktion. Något avgörande i rättspraxis föreligger icke, och det måste
betecknas som ovisst hur ett sådant skulle utfalla. Kommittén uttalar vidare,
att enligt det förslag till ny upphovsmannarättslig lagstiftning, som uppgjorts
inom kommittén, frågan, såvitt angår det författarrättsliga skyddet,
är att bedöma på annat sätt än för närvarande. Det stadgande i kommitténs
förslag som motsvarar den nuvarande undantagsbestämmelsen i 9 § författarlagen
har sålunda fått en mera begränsad räckvidd; från skydd uteslutes
endast »författningar samt beslut och yttranden av myndighet ellei
annat offentligt organ». Detta innebär att andra allmänna handlingar — i
den mån icke ett annat, i förevarande sammanhang ej aktuellt stadgande
kan åberopas — skall vara föremål för författarrätt. Härav följer att kartorna,
oaktat de är allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening,
icke skall få eftertryckas utan vederbörande rättsinnehavares tillstånd. Ett
genomförande av kommitténs förslag skulle alltså medföra ett sådant skydd
för kartorna som åsyftas med de av utredningen föreslagna bestämmelserna.
Den på kommitténs förslag grundade nya upphovsmannarättsliga lagstiftningen
torde enligt kommittén kunna träda i kraft i slutet av 1950-talet.

Flera remissinstanser understryker, att det föreligger behov av en skyndsam
lagstiftning på ifrågavarande område. Svea hovrätt finner det uppenbart,
att behov av upphovsmannaskydd föreligger beträffande officiella
kartor som upprättats av kartverket eller sjöfartsstyrelsen. Några betänkligheter
torde icke heller möta mot att i lag omgärda dylika kartor med
upphovsmannaskydd. Såvitt hovrätten kan förstå, har utredningen anfört
bärande skäl för att frågan om upphovsmannaskydd beträffande de officiella
kartorna vinner en snar lösning. Hovrätten anser sig kunna tillstyrka, att den
av utredningen föreslagna lagstiftningen kommer till stånd, därest icke alltför
stora olägenheter kan påvisas i förhållande till de regler som i berörda
hänseende är att vänta som resultat av auktorrättskommitténs pågående
arbete. Ett liknande uttalande gör också länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Kartverket understryker vikten ur ekonomiska synpunkter av att lagförslaget
antages snarast möjligt.

Generalstabens litografiska anstalt anför, att de nuvarande oklara bestämmelserna
rörande upphovsmannarätt till kartor enligt författarlagen
har visat sig medföra vissa olägenheter så till vida som vid upprepade tillfällen
andra företag utfört reproduktioner och tryck från de av kartverket
upprättade officiella kartorna utan att royaltyavgifter inbetalats eller kvalitets-
eller aktualitetskraven upprätthållits. Anstalten vill kraftigt understryka
vikten av att den föreslagna lagen måtte träda i kraft snarast möjligt
och senast den 1 juli 1956.

I vissa yttranden förordas att upphovsmannaskydd införes i vidare omfattning
än vad utredningen föreslagit. Sålunda förutsätter vattenfallsstyrelsen
vid sin tillstyrkan av förslaget i fråga om de av kartverket och sjöfartsstyrelsen
upprättade officiella kartorna att frågan om andra av statliga
verk framställda kartor kommer att behandlas i annat sammanhang,
och samma ståndpunkt intager även Airborne Mapping Ltd. aktiebolag.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

Domänstijrelsen ifrågasätter, huruvida ej i den föreslagna lagstiftningen
skydd även bör finnas i fråga om sådana kartor som upprättas å kartverkets
beställningsavdelning eller distriktsorganisationens lokalkontor vid
lantmäteriet åt såväl enskilda beställare som statliga affärsdrivande verk.
Sveriges geologiska undersökning anför, att ehuru frågan om upphovsmannarätten
icke äger samma aktualitet för de geologiska kartorna på grund av
dessas mera specialiserade användningsområde det dock torde böra övervägas
om icke även landets geologiska kartutgivningsinstitution borde tillerkännas
upphovsmannarätt för de officiella geologiska kartorna.

Överbefälhavaren och sjökarteverket framhåller, att samma skydd som
är avsett för kartor även bör tillförsäkras seglingsbeskrivningen »Svensk
Lots». En sådan åtgärd skulle enligt överbefälhavaren i viss mån vara ägnad
att försvåra utgivandet av privata seglingsbeskrivningar, som innehåller
uppgifter till skada för försvaret.

Auktorrättskommittén uttalar i sitt avstyrkande yttrande, att frågorna om
upphovsmannaskydd för de officiella kartorna varit föremål för diskussion
mellan utredningen och kommittén, samt fortsätter.

Under överläggningarna har kommittén icke förordat att spörsmålet om
skydd för de officiella kartorna utbrytes ur det problemkomplex kommittén
behandlar och göres till föremål för speciallagstiftning. Även i andra fall,
där kommittén ämnar föreslå nya eller utvidgade bestämmelser till skydd
mot obehörigt tillägnande av alster av andligt arbete, ha gjorts framställningar
om provisorisk lagstiftning, men kommittén har hittills icke funnit
sig böra biträda dessa. Kommittén kan icke finna att behovet av omedelbart
skydd på nu förevarande område skulle vara större än i dessa fall. Tvärtom
kunde för några hithörande grupper provisoriska föreskrifter te sig mera
motiverade. Särskild försiktighet synes påkallad med hänsyn till att här är
fråga om att skydda ett statligt ekonomiskt intresse; att man just för sådant
fall skulle tillgripa eu så ovanlig ålgärd som en provisorisk reglering
skulle troligen framkalla ovilja icke blott hos de grupper som nyss berörts
utan även på många andra håll. Det bör vidare beaktas att de föreslagna
bestämmelserna äro avsedda att träda i kraft den 1 juli 1956 och att de sålunda,
om kommitténs förslag genomföres i planerad ordning, endast skulle
bli gällande ett eller annat år. Att för så kort tid genomföra eu provisorisk
lagstiftning endast i syfte att skapa klarhet i en rättsfråga, om vilken nu
ovisshet råder, kan icke anses påkallat. Av anförda skäl vill kommittén för
sin del avstyrka utredningens förslag.

Lantmåteristgrelsen framhåller, att frågan om upphovsmannarätten till
de officiella kartorna och då i första hand till den ekonomiska kartan är av
särskild betydelse för lantmäteriväsendet och sannolikt även för en rad andra
statliga verk. Med hänsyn till syftet med den ekonomiska kartan är det
enligt styrelsens mening således nödvändigt att tillse, att en eventuell förlagsrätt
icke blir så exklusiv att kartans utnyttjande i det allmännas tjänst
försvåras. Dess användning får icke hindras av reproduktionsförbud. Helst
borde den ekonomiska kartan jämställas med allmänna handlingar, d. v. s.
vara undantagen från förlagsrättsskydd. Härför talar i främsta rummet
syftet med den ekonomiska kartläggningen. Till jämförelse må påpekas alt

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

lantmäteriets alla kartor är officiella handlingar, som vem som helst får
taga del av och kopiera. Den ekonomiska kartans svarttryck grundar sig i
mycket stor utsträckning på en sammanställning av lantmäterikartor. På
grund av ett avtal med generalstabens litografiska anstalt äger lantmäteristyrelsen
för närvarande rätt att reproducera åjourförda svarttryck av den
ekonomiska kartan. För denna rätt får styrelsen till anstalten utbetala en
viss royalty för sådana kopior som försäljes till annan än myndighet. Detta
får emellertid icke fattas så, att styrelsen i princip erkänt att anstalten äger
någon upphovsmannarätt till de åjourförda svarttrycken utan utgör enligt
uttryckligt förbehåll i avtalet allenast en kompromisslösning i avvaktan på
ett slutligt avgörande beträffande förlagsrättsfrågan. Ur det allmännas synpunkt
är det synnerligen angeläget, att den rättighet som lantinäteriet har att
reproducera åjourförda svarttryck bibehålies och garanteras och styrelsen
anser det beklagligt om denna möjlighet skulle varaktigt förknippas med
royaltybestämmelser. Med de förslag till lösning av förlagsrättsfrågan som
utredningen framfört föreligger enligt styrelsens mening starka skäl anta
att svårigheter ur förlagsrättssynpunkt kommer att uppträda, därest lantmäteriet
eller andra statliga organ önskar nyttja den ekonomiska kartan
eller annan karta i samband med sin verksamhet. Styrelsen finner sålunda
att det ur statsverkets synpunkter kan uppstå vissa olägenheter, därest
förlagsrätten tilldelas ett statligt organ för att detta i sin tur skall kunna
överlåta densamma i samband med avtal om reproduktion och försäljning
utav kartor. Bakgrunden till utredningens förslag synes ligga däri att kartverket
med ifrågavarande förlagsrätt skall kunna träffa erforderliga avtal
för reproduktion och försäljning av kartor. Enligt styrelsens mening bör
ytterligare utredas om den ekonomiska kartan över huvud taget i fortsättningen
bör förläggas utav ett enskilt företag. I anslutning härtill vill styrelsen
framhålla att utredningen ej närmare berört de komplicerade ekonomiska
sammanhang som är förknippade med överlåtelse av ensamrätt
till reproduktion och försäljning. Konsekvenserna av nämnda ensamrätt
för statens egen verksamhet har sålunda ej utretts. Ej heller har det verkliga
värdet beräknats av den monopolställning som reproduklionsföretaget
kommer att få. Det synes styrelsen kunna innebära stora fördelar för statsverket
därest ifrågavarande reproduktion och distribution skulle kunna ombesörjas
av ett statligt organ. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om
att statens reproduktionsanstalt äger möjligheter till och stora förutsättningar
för kartreproduktion om också icke för närvarande i den omfattning
som är erforderlig för reproduktion och distribution utav det officiella
karttrycket.

Sveriges riksidrottsförbund anför, att den föreslagna lagen i hög grad påverkar
den verksamhet som bedrives inom några av landets största idrottsoch
friluftsorganisationer, främst svenska orienteringsförbundet, svenska
skidförbundet, svenska korporationsidrottsförbundet samt föreningen för
skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige. Riksidrottsförbundet
finner det anmärkningsvärt, att utredningen icke genom kontakt med be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1956

13

rörda organisationer undersökt de praktiska konsekvenserna av lagförslaget.
Ett flertal idrotts- och friluftsorganisationer anordnar orienteringstävlingar
sommar- och vintertid i hela landet, ofta med mycket stort deltagarantal.
För dessa arrangemang kräves kartor, i regel särtryck över ett mindre område,
ofta på gränsområdet mellan ordinarie kartblad. Väsentligt är att kartkostnaden
icke avskräcker från deltagande. Såsom angivits i betänkandet
brukar arrangörerna ofta lokalt låta framställa erforderliga särtryck. Det
av utredningen framlagda lagförslaget skulle, om ensamrätten överlåtes på
ett företag, innebära monopol för detta att trycka alla för nyss angivna
idrotts- och friluftsutövning erforderliga kartor. Med hänsyn till idrotts- och
friiuftsorganisationernas strävan att locka stora skaror människor ut till
ett stärkande friluftsliv anser riksidrottstförbundet, att en sådan anordning
vore mycket olämplig och väsentligt komme att motverka dessa organisationers
arbete. På grund av det stora antalet arrangemang komme leveranstiderna
för särtryck att bli mycket långa. Beställningen finge göras månader
i förväg. Arrangörerna bleve tvingade att planera alltför långt i förväg med
alla de nackdelar detta medför. Med nuvarande princip kan — genom decentraliseringen
—- kartorna åstadkommas på endast några dagar. Kartframställningen
sker samtidigt med andra förberedelser för arrangemanget, vilket
är en stor fördel. Vid ensamrätt till kartframställning skapas vidare
förutsättningar för högre priser. Även om de ordinarie kartbladens priser
fixeras och utgör underlag för royalty till kartverket, skapas därmed icke
någon garanti för tillräckligt låga priser på de särtryck som i regel används
vid här omnämnda arrangemang. Riksidrottsförbundet anser det nödvändigt,
att de för verksamheten erforderliga kartorna alltjämt kan erhållas
tillräckligt snabbt och till låg kostnad. Hur denna fråga bäst skall lösas bör
göras till föremål för särskild undersökning tillsammans med berörda organisationer.

Några av de remissinstanser, som i princip godtagit förslaget, har gjort
detta med viss reservation.

Lantbruksstyrelsen förutsätter sålunda vid sin tillstyrkan av den föreslagna
lagstiftningen, att denna icke blir tillämplig på kartor, som lantbruksnämnd
upprättar genom användande av ekonomiska kartan som grundkarta
och inritande av planeringsförslag o. dyl.

Svenska landskommunernas förbund anför, att om upphovsmannarätt tillförsäkras
kartverket denna rätt icke bör få utnyttjas på sådant sätt att ett
privat företag villkorslöst lämnas ensamrätt till reproduktion av kartorna.
Det bör sålunda skapas garantier för att särtryck ur kartblad, t. ex. för
undervisningsändamål, kan erhållas till skäligt pris.

Sveriges skogsägare föreningars riksförbund framhåller, att rätten att
mångfaldiga kartor för enskilt bruk icke begränsas av den föreslagna upphovsmannarätten.
För skogsbruket föreligger ofta för olika ändamål ett behov
av arbetskartor, varför denna rätt att själv framställa kopior av fotomaterial
eller kartor torde vara av stort värde. Småbruket har givetvis samma
behov av att på ett enkelt sätt kunna erhålla dylika kopior, men det

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1956

torde i många fall ställa sig svårt för den enskilde skogsägaren att själv
ombesörja kopieringen, vilket i stället oftast torde överlåtas på skogsvårdsstyrelsen
eller skogsägareföreningen. Det är därför av stor betydelse att kartverkets
upphovsmannarätt icke får en sådan innebörd, att den försvårar eller
omöjliggör ett dylikt servicearbete. Skogsvårdsstyrelserna, och i viss utsträckning
även skogsägareföreningarna, biträder i allmänhet de enskilda
skogsägarna i deras skogsbruk, varför kopior av upprättade kartor måste
finnas icke blott hos den enskilde skogsägaren utan även hos skogsvårdsstyrelsen
och skogsägareföreningen. Förbundet vill därför som sin mening
framhålla, att den rätt att för enskilt bruk mångfaldiga material, vilket
eljest skyddas genom bestämmelsen om upphovsmannarätt, även måste innebära
rätt för skogsvårdsstyrelse och skogsägareförening att utföra sådant
mångfaldigande för egen eller enskild persons räkning. Förbundet menar
också, att skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna måste ha rätt
alt för sin verksamhet förvärva på dylikt sätt mångfaldigat material, liksom
också rätt att till enskilda skogsägare försälja kopior av material, som utnyttjats
i sådan verksamhet.

Vad angår utformningen av den föreslagna lagstiftningen anför auktoi•
rättskommiltén, att denna i viss mån synes gå utöver det syfte som utredningen
vill tillgodose, samt fortsätter.

För delta syfte är det tillräckligt med en föreskrift av innebörd att författarrätt
må göras gällande till de kartor, varom nu är fråga, utan hinder
av undantagsstadgandet i 9 § författarlagen. Den föreslagna texten säger
härutöver att författarrätten skall tillkomma det ämbetsverk, som upprättat
kartan. Principiellt uppstår rätten emellertid hos den eller de personer, som
åstadkomma kartan. Frågan vem som i det konkreta fallet är bärare av rätten
bör liksom eljest avgöras med hänsyn till föreliggande avtal, anställningsförhållande
o. s. v. Att genom en bestämmelse i lag förklara rätten städse
tillkomma ämbetsverket är, även om det i regel skulle motsvara det faktiska
läget, mindre lämpligt och strider mot eljest gällande principer. Det är för
övrigt oklart, om avsikten är att rätten skulle anses vara förvärvad av ämbetsverken
eller ursprungligen tillkomma dem. Därpå beror hur skyddstiden
skall beräknas. 1

1 fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna framhåller kommittén,
att det i anslutning till vad som allmänt brukar iakttagas på området såsom
huvudregel uppställes att lagen skall äga tillämpning jämväl å verk, som
dessförinnan tillkommit. I övrigt avviker bestämmelserna något från eljest
gängse grundsatser. Härom anför kommittén.

Vanligen brukar man i fråga om mångfaldigande, vilket i förevarande fall
är den utnyttjandeform, som kommer i betraktande, göra två undantag i
principen om att ny lag skall tillämpas även på äldre verk. Dels föreskrives
att redan lovligen framställda exemplar må fritt spridas även under den
nya lagens regim. Dels tillåter man att redan lovligen framställda klichéer
eller andra hjälpmedel, som kunna användas endast för mångfaldigande
av visst verk, även efter den nya lagens ikraftträdande få begagnas för
avsett ändamål samt att exemplar som framställts med stöd av sådant
medgivande fritt må spridas. Båda undantagen äro motiverade av att

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1956

15

den som nedlagt arbete och kostnader på en lovlig verksamhet bör vara
berättigad att utan hinder av nya inskränkande bestämmelser tillgodogöra
sig sina insatser. I utredningens förslag har endast upptagits en regel att
redan framställda exemplar fritt må spridas. I motsats till vad som eljest
brukar vara fallet har rätten begränsats i tiden. Enligt kommitténs mening
föreligger knappast anledning att uppställa en sådan inskränkning. Motsvarighet
till det andra undantaget saknas i förslaget men synes böra införas
däri. Här kan emellertid en viss tidsbegränsning vara påkallad; sättes
övergångstiden till ett år torde företagarnas berättigade intressen få anses
tillgodosedda.

Liknande synpunkter framför även Svea hovrätt.

Enligt lantmåteristijrelsens mening talar synnerligen starka skäl för att
förlagsrätten, om sådan införes, skall tillkomma Kungl. Maj :t och kronan.
Givetvis bör kronans förlagsrätt kunna handhas helt eller delvis av visst
verk. Därest förlagsrätten tillägges kronan, kommer det dock att te sig
helt naturligt att även andra statliga organ fritt skall kunna utnyttja den
ekonomiska kartan såväl för reproduktioner för den egna verksamheten
som i samband med förrättningsverksamhet åt enskilda. Av samma mening
är också Sveriges lantmätareförening.

Departementschefen

Såsom i ärendet anförts förekommer det numera i ingalunda oväsentlig
omfattning att av kartverket upprättade officiella kartor yrkesmässigt reproduceras
och försäljes av andra personer och företag än det med vilket
kartverket träffat avtal om dylik verksamhet, generalstabens litografiska
anstalt. Om denna utveckling, som får ses mot bakgrunden av de senare
årens framsteg inom reproduktionstekniken, tillätes fortgå, kan den medföra
avsevärt ekonomiskt avbräck för statsverket. Det mångfaldigande som
bedrives av utomstående måste minska värdet på förlagsrätten till kartorna
och i motsvarande mån försämra statsverkets möjligheter att uppnå fördelaktiga
villkor vid överlåtelse av denna förlagsrätt. Anstalten har också förbehållit
sig rätt att upptaga förhandlingar om ändrade royaltysatser m. m.,
om den ej före den 1 juli 1956 kan medgivas ensamrätt på området.

Kartor är principiellt föremål för författarrätt och får därför icke reproduceras
utan tillstånd. Att de officiella kartorna det oaktat eftertrycks torde
sammanhänga med att man ansett att de såsom allmänna handlingar
är uteslutna från författarrättsligt skydd. Av betydelse i detta sammanhang
är en bestämmelse i författarlagen, som efter orden innebär att samtliga
allmänna handlingar är undantagna från sådant skydd. Angående räckvidden
av denna bestämmelse råder ovisshet och det har ifrågasatts om
bestämmelsen verkligen är tillämplig på de kartor det här gäller. Utredningen,
som ingående undersökt hithörande frågor, har emellertid slutligen
stannat för den uppfattningen att så skulle vara fallet. Ehuru frågan,
som jag antytt, är tveksam, finner jag att utredningen anfört vägande skäl
för sin ståndpunkt och jag anser mig, i likhet med bland annat Svea hov -

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1956

rätt, böra vid behandlingen av förevarande ärende utgå från utredningens
åsikt.

Utredningens förslag bygger på uppfattningen att statsverkets intresse
i förevarande avseende bör skyddas genom att kartverket erhåller författarrätt
till de officiella kartorna. Denna uppfattning har vunnit anslutning
från så gott som samtliga remissinstanser.

Även jag vill i princip ansluta mig till tanken att de officiella kartorna
bör beredas författarrättsligt skydd. Av det förut anförda framgår att sådant
skydd gäller för kartor som framställes av enskilda företag. För sin
verksamhet på området är statsverket ur affärsmässiga synpunkter i behov
av samma skydd. Jag vill erinra om att statsverket ännu för några år sedan
åtnjöt en viss faktisk — på anstalten överlåten — ensamrätt på området
genom att goda reproduktioner icke kunde framställas utan tillgång till
kartoriginalen. Några olägenheter härav har icke försports.

Det bör måhända framhållas att den omständigheten att de officiella karlorna
är allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening icke kan
anses utesluta att man erkänner författarrättsliga anspråk till dem. Tryckfrihetsförordningen
ingriper nämligen icke i gällande privaträttsliga regler
och rättsgrundsatser. Av intresse är att en erinran om detta förhållande ansetts
böra komma till direkt uttryck i förordningen, såvitt avser just de i
upphovsmannarätten grundade rättigheterna. I 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen
hänvisas sålunda till att vad i lag är stadgat skall gälla om den
uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk
eller verk av bildande konst, som tillkommer upphovsmannen till sådant
verk. Av förarbetena framgår att detta stadgande avser även författarrätt
till allmänna handlingar.

I anledning av vissa erinringar i remissyttrandena vill jag betona att genom
den ordning som nu diskuteras icke avgöres under vilka former statsverket
bör utnyttja ensamrätten. Detta kan, liksom hittills, ske genom att
rätten mot vederlag överlåtes på enskilt företag, men även andra former
kan tänkas. Frågan härom får prövas med utgångspunkt från vad som ur
statsverkets synpunkt är den lämpligaste lösningen, varvid både ekonomiska
och andra synpunkter måste tagas i beaktande. Självfallet bör härvid beaktas
allmänhetens intresse av att goda kartreproduktioner tillhandahålles
till rimliga priser.

I några av yttrandena har antytts att ensamrätten, om den överlåtes på
ett enskilt företag, kunde medföra att kartornas utnyttjande i det allmännas
tjänst försvårades. Jag vill härtill erinra att en överlåtelse av rätten icke behöver
omfatta denna i dess helhet utan kan förenas med förbehåll i olika
riktningar. Att exempelvis den ekonomiska kartan obehindrat måste kunna
utnyttjas inom lantmäteriväsendet är självklart; likaså bör lantmäterikontoren
i länen äga försälja kopior av svarttrycket av den ekonomiska kartan
då fastighetsindelningen å denna åjourförts inom kontoren. Jag förutsätter
att frågan om erforderliga förbehåll kommer att beaktas i de förhandlingar
som föres om överlåtelse av rätten.

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 18''i år 1956

Såsom utredningen framhållit utgör frågan om författarrätt till de officiella
kartorna en del av det större problemet om upphovsmannarätt till allmänna
handlingar över huvud, vilket prövas av auktorrättskommittén. Det
kunde därför ifrågasättas om icke behandlingen av förevarande ärende borde
anstå till dess reformen av den upphovsmannarättsliga lagstiftningen i
sin helhet genomföres. Under hänvisning till det förut berörda förhållandet
att anstalten äger upptaga nya förhandlingar om ändrade royaltysatser
in. m., om den icke före den 1 juli 1956 medgivits ensamrätt på området, har
utredningen emellertid ansett frågan vara så brännande att det icke synes
möjligt att uppskjuta dess avgörande. Utredningen anser därför att frågan
bör lösas genom lagstiftning av provisorisk karaktär.

Av de remissinstanser som ansett att de officiella kartorna principiellt bör
erhålla författarrättsligt skydd har så gott som alla tillstyrkt eller lämnat
utan erinran att frågan sålunda löses provisoriskt; endast auktorrättskommittén
har anmält avvikande mening. Åtskilliga instanser understryker särskilt
att skyndsamhet här är av nöden. Till stöd härför talar särskilt den
nytillkomna omständigheten, att anstalten, enligt vad kartverket upplyser
i sin promemoria av den 6 april 1956, numera förklarat sig ämna begagna
sin rätt till nya förhandlingar med kartverket, om den icke före den 1 juli
1956 garanteras ensamrätt. Det är kartverkets bestämda mening, att staten
vid en sådan förnyad behandling kommer att nödgas godtaga betydligt
sämre villkor än de nuvarande, om icke skyddsfrågan regleras. Det bör understrykas
att härvid beröres icke blott statsverkets royaltyinkomster, vilka
under senare år uppgått till inemot 1/2 miljon kronor om året. I anstaltens
åtagande ingår för närvarande bland annat att anstalten för endast halva
kostnaden skall trycka den ekonomiska kartan, vilken är dyrbar att framställa
och svår att sälja. Om anstaltens utbyte av övrigt karttryck sjunker,
kan det resultera i att kartverket tvingas betala mer än halva den nämnda
kostnaden, vilken i sin helhet uppgår till inemot 1/2 miljon kronor om året.

1 enlighet med vad sålunda anförts synes det finnas anledning att inskrida
med en provisorisk lagstiftning till skydd mot ett utnyttjande av
statsverkets arbetsprodukter.

Föremålet för en sådan skyddslagstiftning bör i första hand vara de av
kartverket upprättade officiella kartorna. Med dem bör likställas officiella
kartor (sjökort) som upprättats av sjökar teverket eller sjöfartsstyrelsen.

Det kan diskuteras huruvida skydd bör beredas även åt andra officiella
kartor än de nu nämnda. Yrkanden i denna riktning har framförts av några
remissinstanser. Såsom utredningen anfört föreligger dock i denna del icke
samma behov av en omedelbar lösning och man synes därför utan större
olägenhet kunna avvakta auktorrättskommitténs förslag och behandlingen
av detta.

Man kan ifrågasätta om icke särskilda lagstiftningsåtgärder är erforderliga
för att bereda skydd även åt sådana inom kartverket upprättade officiella
kartor som är att anse som fotografiska bilder; fotokartor tillhör icke
området för författarlagen utan faller under fotografilagen. Detta torde dock

2 Ilihang till riksdagens protokoll 195C>. 1 samt. Nr ISi

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

icke vara behövligt. Fotografilagen innehåller nämligen icke någon undantagsbestämmelse,
motsvarande den förut berörda i författarlagen, och den
anses därför vara tillämplig även på fotokartor som är officiella.

Vad angår den närmare utformningen av en lag i ämnet må anföras följande.
Enligt utredningens förslag skall, oavsett den berörda undantagsbestämmelsen
i författarlagen, rätt enligt samma lag tillkomma kartverket och
sjöfartsstyrelsen beträffande av dem upprättade kartor. I anslutning till vad
auktorrättskommittén yttrat synes det emellertid vara tillräckligt att förklara,
att sådan karta skall, utan hinder av nämnda bestämmelse, åtnjuta skydd
enligt författarlagen. Att därjämte föreskriva att rätten skall tillkomma vederbörande
ämbetsverk är principiellt mindre lämpligt och i praktiken icke
behövligt. I enlighet med vedertagna principer på området bör rätten anses
uppstå hos den eller de i verket anställda personer som åstadkommit kartan;
på grund av föreliggande anställningsförhållanden får rätten emellertid
anses övergå på staten, som i utövningen därav företrädes av verket.

Motsvarande förhållanden föreligger beträffande de kartor som härrör
från sjökarteverket.

Med officiella kartor torde, i enlighet med vad utredningen anfört, böra
anses sådana kartor som det enligt verkens instruktioner eller i övrigt enligt
statsmakternas beslut åligger verken att upprätta och utgiva oberoende av
huruvida beställningar å dem föreligger eller ej.

Det skydd mot mångfaldigande utan tillstånd som blir följden av en bestämmelse
i antydd riktning avser enligt författarrättsliga principer icke
blott reproducering i samma utförande och skala som originalet utan även
förstoringar och förminskningar och principiellt även bearbetningar. I
sistnämnda hänseende må dock framhållas att det författarrättsliga skyddet
principiellt icke omfattar uppgifter om fakta som framläggs i det verk
varom fråga är. Detta innebär, att om vid utarbetandet av en karta sådana
kartografiska element som är faktiskt givna (gränser, orters belägenhet
o. s. v.) övertages från officiella kartor, den nya kartan det oaktat kan bli
att anse som självständigt verk; i så fall får kartan mångfaldigas utan tillstånd.

I skyddet gäller de inskränkningar som författarlagen uppställer till förmån
för vissa kulturella och samhälleliga intressen. Beträffande kartor är härvid
rätten att framställa exemplar för enskilt bruk den mest betydelsefulla.
Frågan om innebörden av denna rätt torde liksom hittills få avgöras av
rättstillämpningen.

Den nya lagen torde böra erhålla rubriken lag om skydd för vissa kartor.

Med hänsyn till tidigare anförda förhållanden bör den nya lagen träda i
kraft den 1 juli 1956. I övergångshänseende bör, i anslutning till vad auktorrättskommittén
yttrat, föreskrivas dels att, om kartor som avses i lagen
mångfaldigats före ikraftträdandet, redan framställda exemplar må fritt
spridas och dels att klichéer och andra hjälpmedel, som kan användas endast
för mångfaldigande av viss karta av angivet slag och som förfärdigats
före ikraftträdandet, fortfarande fritt må användas för sitt ändamål under

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 184 år 1956

viss frist, samt att exemplar som framställts med stöd härav fritt må spridas.
Fristen synes lämpligen kunna bestämmas till ett år.

II. Uppmjukning av gällande sekretessbestämmelser
rörande kartor

Inledning

Av säkerhetsskäl innehåller gällande lag en rad bestämmelser, som innefattar
inskränkningar i den eljest föreliggande rätten att från myndigheter
utbekomma sådana kartor, som är att anse som allmänna handlingar, ävensom
i rätten att reproducera och sprida kartor och att från riket utföra
kartor.

Utredningen har ansett sig böra undersöka i vad mån hithörande bestämmelser
kan uppmjukas ävensom om i övrigt kan göras något för att underlätta
för konsumenterna att få tillgång till befintligt material. Enligt utredningen
bör man sålunda tillse, att hinder för erhållande och utnyttjande
av det fotogrammetriska materialet ej reses i större omfattning än som är
oundgängligen nödvändigt. Utredningen har vidare anfört, att en alltför
långt gående restriktivitet i fråga om utlämnandet av dylikt material kan
ej oväsentligt minska kartverkets möjligheter att erhålla inkomster genom
försäljning av kartor och annat material.

Utredningens undersökning utmynnar i förslag till viss ändring i lagen
den 16 december 1949 om förbud mot spridning av vissa kartor m. in. och
till därmed sammanhängande jämkningar i de av Kungl. Maj :t samma dag
meddelade föreskrifter om vad rikets allmänna kartverk, sjökarteverket
och kartverkskommissionen har att med hänsyn till rikets säkerhet iakttaga
vid utgivning av kartor in. m. eller vid prövning av fråga om godkännande
eller tillstånd till spridning av karta, som framställts av annan
än allmänna kartverket eller sjökarteverket. Utredningen förordar vidare
att 1949 års föreskrifter ändras även i andra avseenden och förutsätter att
från vissa andra myndigheter skall inkomma ytterligare förslag till ändringar
i dessa. I förevarande sammanhang är emellertid endast anledning
att beröra utredningens förslag till ändring i 1949 års lag och därmed sammanhängande
jämkningar i 1949 års föreskrifter.

Aktuella bestämmelser i ämnet

Syftet med 1949 års lag är att förhindra spridning av kartor, vilka innehåller
detaljer som kan vara av betydelse för rikets försvar. Enligt 1 § i
lagen må genom tryck mångfaldigad, av annan än kartverket eller sjöfartsstyrelsen
framställd karta över svenskt område i större skala än 1 : 1 000 000

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 184- år 1956

ej hållas till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid
granskning i kartverket eller styrelsen i fråga om sådana detaljer som
nyss nämnts. Beträffande karta i större skala än 1 : 20 000 kräves härutöver,
att tillstånd till spridningen meddelats av kartverkskommissionen.
Från lagens tillämpning har undantagits spridning inom försvarsväsendet
av karta som framställts för dess räkning.

Samtidigt med lagen utfärdades kungörelse den 16 december 1949 (nr
683) angående utsträckt tillämpning av bestämmelserna i lagen. Genom
kungörelsen förordnas att vad i lagen är stadgat angående tryckta kartor
skall äga motsvarande tillämpning beträffande kartor, som framställts på
annat sätt än genom tryck.

Närmare bestämmelser angående sådant godkännande av karta eller tillstånd
till spridning därav, som avses i 1 § av lagen, har intagits i 1949 års
föreskrifter.

Den tillståndsprövning i fråga om spridning av karta i större skala än
1 : 20 000, som enligt 1 § i lagen ankommer på kartverkskommissionen,
upptages i första hand av en delegation inom kommissionen, bestående av
vice ordföranden (kartverkschefen) och ytterligare en medlem, som kommissionen
utser bland sina militära ledamöter och dessas ersättare. Är delegationens
båda medlemmar ense om att begärt tillstånd bör meddelas, äger
de å kommissionens vägnar besluta därom. I annat fall skall ärendet hänskjutas
till behandling av kommissionen i vanlig ordning. Enligt 1949 års
föreskrifter skall vid tillståndsprövningen hänsyn tagas å ena sidan till
intresset av att kartan blir tillgänglig och å andra sidan till vikten av att
men ej uppkommer för rikets försvar. Därest så finnes påkallat, må tillstånd
begränsas till att avse spridning inom viss personkrets eller för visst ändamål
(t. ex. planeringsverksamhet) eller föreskrift meddelas, att försäljning
ej må ske i allmänna handeln, eller annat dylikt villkor uppställas. Beträffande
karta, som utgör oförändrad förstoring av annan karta i skalan
1 : 20 000 eller mindre skala, må tillstånd till spridning icke vägras utan
särskilda skäl.

Utredningens förslag

Utredningen anför, att den angivna ordningen för prövning av spridningstillstånd
beträffande storskaliga kartor befunnits mindre ändamålsenlig.
Å ena sidan inrymmes icke alla de kartor, beträffande vilka spridningsfrågan
kan vara speciellt känslig ur försvarssynpunkt, under den fastslagna
skalgränsen och å andra sidan innebär förfarandet en omgång, som
fördröjer ärendenas handläggning till förfång för kartproducenterna. Vid
överläggningar mellan försvarsstaben och kartverket har enighet rått om
att den särskilda föreskriften om storskaliga kartor borde utgå ur lagen
och att i stället i 1949 års föreskrifter bestämmelser borde införas om
att kartverket respektive sjöfartsstyrelsen vid kartgranskning hade att samråda
med chefen för försvarsstaben, då det gällde kartor som kunde vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1956

21

av betydelse ur försvarssynpunkt. Dylikt samråd borde äga rum i fråga om
kartor som upptoge detaljer av industrier, kommunikationsanläggningar
m. in. av väsentlig betydelse för rikets försvar, detalj kartor över område
beträffande vilket den ekonomiska kartan förklarats hemlig samt i övrigt
då verkens militärassistenter så påfordrade. Därest olika åsikter i en spridningsfråga
skulle föreligga mellan verket och chefen för försvarsstaben,
borde ärendet underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Utredningen anser det vid överläggningarna framkomna förslaget om
slopande av den dubbla tillståndsprövningen i fråga om vissa kartor i större
skala än 1 : 20 000 vara ändamålsenligt. I detta sammanhang erinrar utredningen
att den samtidigt framlägger förslag om att kartverkskommissionen
skall ombildas till en styrelse för kartverket. Utredningen förordar sålunda,
att bestämmelsen om kartverkskommissionens prövning utgår ur
1 § 1949 års lag samt att erforderliga bestämmelser rörande det samråd
mellan kartverket eller sjöfartsstyrelsen och chefen för försvarsstaben i
fråga om kartor, som kan vara av betydelse ur försvarssynpunkt, införes i
1949 års föreskrifter.

Yttrandena

Utredningens förslag i förevarande del har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av samtliga remissinstanser.

Departementschefen

I syfte att förhindra spridning av kartor, som kan vara av betydelse ur
försvarssynpunkt, stadgas i 1949 års lag att kartor, framställda av annan
än kartverket eller sjöfartsstyrelsen, icke får säljas eller eljest spridas utan
godkännande av kartverket eller styrelsen. Beträffande kartor i större skala
än 1 : 20 000 fordras därutöver tillstånd av kartverkskommissionen. Förslaget
att slopa sistnämnda prövning och ersätta denna med en anordning
enligt vilken kartverket eller sjöfartsstyrelsen vid sin granskning har att
samråda med chefen för försvarsstaben, då det gäller kartor som kan
vara av betydelse ur försvarssynpunkt, har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av samtliga remissinstanser och är enligt min mening ändamålsenligt.
Bestämmelsen om kartverkskommissionens prövning bör därför utgå
ur 1949 års lag. Erforderliga bestämmelser om sådant samråd varom nyss
varit tal bör intagas i 1949 års föreskrifter. Den nya ordningen torde böra
tillämpas från och med den 1 juli 1956.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats härvid fogade förslag1 till

1 Förslagen, som -— frånsett att enligt desamma lagarna skolat träda 1 kraft den 1 juli 1956
och att enligt förslaget till lag om skydd för vissa kartor fristen för den fria användningen av
sådana klichéer och hjälpmedel som omnämnts däri skolat utgå den 30 juni 1957 — är likalydande
med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här utelämnats.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

1) lag om skydd för vissa kartor; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr
680) om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det under 1) upptagna
lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Sven Fischier

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 april
1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 26 april 1956 tillhandakoinmet utdrag av protokollet
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 13 april 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om skgdd för vissa kartor.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn T. Hesser.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Sverker Jonson

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''r år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 maj 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen
samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 27 april 1956 avgivna
utlåtande över det till lagrådet den 13 april 1956 remitterade förslaget
till lag om skydd för vissa kartor. Föredraganden anför följande.

Generalstabens litografiska anstalt har den 9 maj 1956 medgivit, att den
i tilläggsavtalet mellan anstalten och kartverket utsatta dagen, efter vilken
anstalten äger upptaga förhandlingar rörande ändrade royaltysatser m. m.,
ändras från den 1 juli 1956 till den 1 januari 1957. Detta medgivande har
anstalten därefter i skrivelse den 15 maj 1956 bekräftat. Med hänsyn härtill
torde lagen om skydd för vissa kartor lämpligen böra träda i kraft den
1 januari 1957, i följd varav fristen för den fria användningen av sådana
klichéer och hjälpmedel, som omnämnts i lagförslaget, i stället bör utlöpa
den 31 december 1957.

Över det ändrade förslaget till lag om skydd för vissa kartor torde lagrådets
utlåtande böra inhämtas.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats
härvid fogade förslag1 till lag om skgdd för vissa kartor.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

1 Förslaget, som är likalydande med motsvarande vid propositionen fogade lagförslag, har här
utelämnats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i år 1956

25

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 september
1956.

Närvarande:
justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartenientsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 25 maj
1956, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om skydd för vissa kartor.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn T. Hesser.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Sverker Jonson 8

8 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 18i

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 september 1956.

När varan de:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,

Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen
samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 11 september
1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 25 maj 1956 remitterade
förslaget till lag om skgdd för vissa kartor. Föredraganden anför följande.

Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran och torde få föreläggas
riksdagen till antagande. I detta sammanhang må framhållas att auktorrättskommittén
numera avgivit betänkande med förslag till ny upphovsmannarättslig
lagstiftning (SOU 1956:25). Enligt detta förslag kommer
sådana kartor varom nu är fråga att bli föremål för upphovsmannarättsligt
skydd. Det fortsatta arbetet på denna omfattande lagreform beräknas emellertid
kräva ytterligare avsevärd tid och de skäl som jag förut åberopat
för en provisorisk lagstiftning till skydd för de officiella kartorna äger därför
alltjämt giltighet.

Samtidigt med förslaget till lag om skydd för vissa kartor bör det vid
protokollet för den 13 april 1956 fogade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr 680) om förbud mot spridning
av vissa kartor m. m. föreläggas riksdagen till antagande. Härvid bör
även beträffande denna lag tiden för ikraftträdandet ändras till den 1 januari
1957.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga de nu
berörda lagförslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

561003