Nr 222—223
Statsutskottets utlåtande nr 222 år 1956
1
Nr 222
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av viss ändring i avtalet mellan Sverige
och Norge rörande transittrafiken över hamnar i
Trondheims fjorden.
(1 :a avd.)
I propositionen nr 201 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 9 november 1956,
föreslagit riksdagen godkänna av departementschefen förordad ändring av
aitikel 6 i avtalet mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken över
hamnar i Trondheimsfjorden.
Efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen 120/1956 har riksdagen (SU
77/1956, skr. 201/1956) godkänt ingåendet av ett avtal mellan Sverige och
Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden av det innehåll,
som anges i statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 9 mars
1956. Samtidigt har riksdagen i enlighet med förslag i nyssnämnda proposition
anvisat medel till aktieteckning i ett för oljelagringsverksamhet m. m.
tillämnat bolag samt till lån till bolaget.
Enligt artikel 3 i avtalet — vilket framlagts av särskilda ombud för den
svenska och den norska regeringen och vilket såsom bilaga fogats till propositionen
i ämnet -— har norska regeringen bl. a. förklarat sig beredd att
inom ramen för sin befogenhet till det eller de bolag,som skall företräda de
svenska statsintressena, dels lämna koncessioner för förvärv av de rnarkoch
vattenområden, som erfordras för uppförande av en oljehamn med
cisternutrymme i berg på en plats vid Trondheimsfjorden samt en liknande
mottagnings- och lagringsanläggning för olja på en annan plats vid fjorden,
dels ock lämna erforderliga koncessioner och tillstånd avseende uppförande
av nämnda oljeanläggningar samt byggande av kajer i anslutning till anläggningarna.
Norska regeringen skall vidare enligt denna artikel välvilligt
pröva andra frågor, som kan uppstå i samband med anläggningarnas tillkomst
och drift.
Avtalet skall enligt artikel 6 gälla för en tid av 25 år.
Enligt artikel 7 erfordras för ratifikation av avtalet samtycke av riksdagen
och stortinget.
Kungl. Maj :t har, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet, den 1 juni 1956
beslutat att för Sveriges del ratificera avtalet.
Stortinget har den 21 juni 1956 under viss förutsättning, som beröres i det
följande, bemyndigat den norska regeringen att ratificera avtalet. Sedan
1 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 222—223
2
Statsutskottets utlåtande nr 222 år 1956
norska regeringen beslutat att avtalet skulle ratificeras även för Norges del,
har ratifikationshandlingarna utväxlats i Oslo den 25 juni 1956. Avtalet har
trätt i kraft med ingången av juli 1956.
Konstituerande bolagsstämma med det för oljelagringsverksamheten
tillämnade statliga svenska bolaget hölls den 30 juli 1956. Bolaget har erhållit
namnet Aktiebolaget Oljetransit.
Vid avtalsförhandlingarna hade de svenska och norska regeringsombuden
varit eniga om att det svenska bolaget skulle förvärva äganderätt till de områden
vid Trondheimsfjorden, som erfordrades för de tilltänkta anläggningarna.
Under avtalsfrågans behandling i stortinget framfördes emellertid vissa
betänkligheter mot att bolaget skulle erhålla äganderätt till ifrågavarande
områden. Ett nyttjanderättsförhållande ansågs vara att föredraga. Stortingets
samtycke till ratifikation av avtalet gavs därför under den förutsättningen,
att den norska regeringen under förhandlingarna om koncessionsvillkoren
för det svenska bolaget sökte åvägabringa, att de områden det gällde
skulle arrenderas av bolaget.
Med anledning av vad i stortinget anförts har ytterligare överläggningar
ägt rum mellan representanter för svenska och norska regeringarna. Från
norsk sida har därvid framförts önskemål om att bolagets förvärv av ifrågavarande
områden vid Trondheimsfjorden skulle begränsas till att avse nyttjanderätt.
För svensk del ansåg man sig kunna godtaga detta under förutsättning
att avtalstiden förlängdes från 25 till 50 år. Möjligheten att uppsäga
avtalet redan efter 25 år finge nämligen ur svensk synpunkt anses
mindre tillfredsställande, om de områden, på vilka oljeanläggningarna uppfördes,
innehades med nyttjanderätt än om de befunne sig i det svenska bolagets
ägo. En avtalsperiod på 50 år vore vid nyttjanderättsalternativet rimligare
med hänsyn till den omfattning som de svenska investeringarna kunde
beräknas komma att få. Från norsk sida har man förklarat sig villig biträda
det svenska förslaget om avtalsperiodens förlängning.
Beträffande avtalets genomförande, såvitt angår nu förevarande spörsmål,
har i övrigt enighet uppnåtts om följande principer:
1. Norska staten skall, efter överenskommelse med det svenska bolaget,
förvärva äganderätt till de mark- och vattenområden, som avses i artikel 3
i avtalet. Kostnaderna för förvärven av dessa områden bestrides av bolaget.
2. Norska staten skall till det svenska bolaget utan ersättning upplåta
nyttjanderätt under avtalets giltighetstid till nämnda områden.
3. Vid avtalets upphörande skall norska staten äga rätt att inlösa de anläggningar
som det svenska bolaget uppfört å områdena enligt artikel 3 i
avtalet.
4. De ovannämnda principerna för avtalets genomförande skall närmare
utformas i ett kontrakt mellan norska staten och det svenska bolaget, vari
även skall intagas de ytterligare bestämmelser, som i anslutning till nämnda
principer erfordras för reglering av rättsförhållandet mellan norska
staten och bolaget såväl under avtalets giltighetstid som vid dess upphörande.
Statsutskottets utlåtande nr 222 år 1956
3
Avsikten är, att de ovan angivna principerna för avtalets genomförande
skall bekräftas genom en särskild noteväxling mellan de bägge regeringarna.
Förslaget om avtalsperiodens förlängning från 25 till 50 år förutsätter
ändring av första stycket i avtalets artikel 6. Artikeln bör få följande lydelse:
Artikel 6
Detta avtal slutes för en tid av 50 år.
Om avtalet icke uppsagts från någondera sidan fem år före avtalstidens
utgång, förnyas det för en ny period av 25 år o. s. v.
Därest ändrade förhållanden påkalla jämkningar i avtalet eller komplettering
därav, skola förhandlingar upptagas på begäran av endera parten.
Departementschefen biträder detta förslag och tillstyrker att Kungl. Maj :t
godkänner avtalsändringen. Jämväl riksdagens godkännande av ändringen
bör inhämtas.
Någon ändring av artikel 3 i avtalet torde däremot ej erfordras. Vad i
denna artikel sägs om förvärv av de ifrågavarande mark- och vattenområdena
täcker nämligen såväl det nu aktuella nyttjanderättsalternativet som
det ursprungligen avsedda äganderättsalternativet.
Utskottet. I det av innevarande års riksdag godkända avtalet mellan Sverige
och Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden
har den norska regeringen förklarat sig beredd lämna erforderliga koncessioner
till ett svenskt statligt bolag för förvärv av vissa områden vid Trondheimsf
jorden samt för uppförande där av mottagnings- och lagringsanläggningar
för olja. Avtalstiden har bestämts till 25 år.
Under den fortsatta behandlingen av frågan har överenskommelse träffats,
att förvärvet skall avse nyttjanderätt i stället för äganderätt men att giltighetstiden
för avtalet i stället skall utsträckas från 25 till 50 år.
Utskottet finner sig på anförda skäl böra tillstyrka, att avtalsperioden förlänges
i överensstämmelse med vad sålunda föreslagits och att avtalet ändras
i enlighet härmed.
Såsom departementschefen framhållit erfordras icke någon ändring i avtalet
till följd av att det ursprungligen avsedda äganderättsalternativet utbytes
mot det nu föreslagna nyttjanderättsalternativet.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må godkänna den av departementschefen
förordade ändringen av artikel 6 i avtalet mellan Sverige och
Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheiinsf
jorden.
Stockholm den 7 december 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 223.