Nr 215—219

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

1

Nr 215

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
organisationen av akademisk forskning och undervisning
i ämnet internationell politik.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Åman och Sandler (I: 241) och den andra inom andra kammaren av
herr Edberg (II: 385), har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om att 1955 års universitetsutredning måtte få i uppdrag
att i samband med den utbyggnad och omorganisation av den högre
undervisningen, som utredningen enligt sina direktiv hade att föreslå, också
utreda och framkomma med förslag rörande organisationen av akademisk
forskning och undervisning i ämnet internationell politik.

Till stöd för det i motionerna framställda yrkandet har anförts huvudsakligen
följande.

Trots att vi lever i en värld, där det för var dag blir alltmer uppenbart, att
den internationella utvecklingen på det mest påtagliga sätt bestämmer ramen
för vår nationella verksamhet, förekommer i vårt land mycket litet av
systematiskt studium rörande den internationella politiken.

Vissa särskilda aspekter på de internationella förhållandena, kanske
främst de folkrättsliga och de som avser utrikeshandeln, har visserligen
uppmärksammats. Däremot gäller beträffande de internationella förhållandena
i allmänhet, relationerna mellan de olika staterna, de olika internationella
organisationernas verksamhet, över huvud taget vad man i ett
uttryck kan sammanfatta som »internationell politik», att detta är ett ämnesområde
som saknas på de svenska universitetens och högskolornas
schema. Den utrikespolitiska forskning som knutits till historievetenskapen
sysslar av förklarliga skäl huvudsakligen med förhållanden under äldre
tider.

Läget är ett helt annat i många europeiska länder och framför allt i
Förenta staterna. Vid praktiskt taget alla amerikanska universitet ges kurser
i »International relations». Vissa universitet har helt utbyggda institut
för utrikespolitisk undervisning och forskning.

Vad Sverige beträffar medför ju vår egenskap av att vara en liten nation,
vårt relativt perifera läge i Europa liksom vår traditionella alliansfrihet på
intet sätt att vi står oberoende av de internationella sammanhangen. Däremot
kan det finnas risk för att på grund av dessa omständigheter de internationella
sammanhangen inte röner tillräckligt mycket allmän uppmärksamhet.
Det finns därför också särskild anledning för ett land som Sverige
att göra vad som är möjligt för att sprida kunskap om och klarlägga de
internationella förhållandena.

Av väsentlig betydelse är här verksamheten vid universitet och högskolor,
inte minst därför att den i sin tur kan påverka inte bara den allmänna skol1
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 215—219

2

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

undervisningen utan även på andra vägar samhället i övrigt. Bland annat
må här framhållas pressens behov av utrikespolitiskt skolade journalister
och bedömare liksom det krav Sveriges ökade engagemang i internationella
organ ställer på specialutbildade krafter. Statsmakterna har alltså all
anledning att, utöver vad som göres i form av stöd till utrikespolitiska institutet
och annan upplysningsverksamhet, som huvudsakligen är lagd på det
populära planet, söka få till stånd en fast organiserad forskning och undervisning
rörande internationell politik vid vara akademiska läroanstalter.

Att det i och för sig är önskvärt att det ämnesområde, som här betecknas
som internationell politik, ägnas uppmärksamhet vid universitet och högskolor,
torde väl från inget håll bestridas. Hur en sådan reform skall genomföras
är emellertid inte alldeles givet. Det naturliga borde vara att upprätta
särskilda lärostolar i internationell politik på samma sätt som ofta skett
i åtskilliga andra länder. Så länge det emellertid inte finns tjänster råder
det brist på kompetenta lärare och forskare, och innan man fått sådana
kompetenta krafter möter tanken på att inrätta nya tjänster tvekan. Det
är vidare möjligt, att ämnet internationell politik i varje fall till en början
ej kan göras till ett självständigt examensämne, och dess införande medför
därför vissa särskilda universitetsorganisatoriska problem. Sannolikt torde
den internationella politiken böra infogas inom ramen för ett annat ämne,
förslagsvis statskunskap — såsom fallet ofta är i USA. Kompetensfrågan
skulle möjligen kunna lösas genom en successiv specialisering inom det
större undervisningsämnet i riktning mot ämnet internationell politik.

Då dessa universitetsorganisatoriska frågor torde vara av sådan art, att
de lämpligen bör behandlas av 1955 års universitetsutredning, synes det
ändamålsenligt att spörsmålet i dess helhet överlämnas till denna utredning.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionerna
av kanslern för rikets universitet och vederbörande universitetsoch
högskolemyndigheter. Av dessa yttranden inhämtas bland annat följande.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har hänvisat till ett av fakulteten
den 31 januari 1956 avgivet yttrande över en skrivelse till chefen för
ecklesiastikdepartementet i fråga om förberedelser för Europarådets kulturexpertkommittés
tolfte session, vari fakulteten anfört följande.

De rekommendationer, som ingå i M. Imbs rapport överensstämma såvitt
de juridiska studierna angå i ej ringa omfattning med de meningar, som i
andra samanhang uttalats av juridiska fakulteten. Fakulteten kan sålunda
instämma däri, att varje juris studerande bör äga kunskap i minst tva främmande
språk, varav ett romanskt, liksom tillräcklig kännedom om latin.
För fakultetens del är önskemålet realiserat, att folkrätt (public international
law) skall vara ett obligatoriskt ämne i de juridiska studierna och att
däri ock skall behandlas den internationella organisationen. Att införa ett
specialämne, omfattande den internationella organisationens teori och
praxis,* synes dock fakulteten något överdimensionerat liksom ock inrättandet
av en speciell lärostol i detta ämne. Möjlighet till studier i komparativ
offentlig och privat rätt föreligger genom det till fakulteten knutna institutet
för jämförande rättsvetenskap. Vad i övrigt anföres om önskvärdheten
av föreläsningar om de internationella organisationerna, tjänstgöring i
dem och stipendier för studieresor m. m. föranleder givetvis icke några
invändningar från fakultetens sida.

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956 3

Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet har framhållit bland annat
följande.

Det kan icke bestridas att vad man sammanfattningsvis kallar internationell
politik f. n. intar en ganska undanskymd plats i svensk vetenskaplig
undervisning och forskning. Det finns visserligen historiker, som i viss utsträckning
ha ägnat sig åt modern utrikespolitik, men svårigheten att få
tillgång till ett allsidigt dokumentariskt källmaterial på grund av hemligstämpling
och andra förhållanden synas vara betydande. Ur vissa synpunkter
är läget gynnsammare, när det gäller de internationella organens verksamhet.
Sedan länge är kunskap om denna verksamhet ett fast moment i
studiekurserna i statskunskap. Även förutsättningarna för en systematiskt
bedriven forskning torde här få anses vara större än när det gäller relationerna
mellan staterna.

Det måste hälsas med tillfredsställelse att man från statsmakternas sida
har visat intresse för att söka bereda undervisning och forskning på detta
område ett större utrymme vid universiteten. Det är emellertid också uppenbart
att man här står inför ett icke alldeles lättlöst universitetsorganisatoriskt
problem. Tillgången till kompetenta lärarkrafter är oviss. Det är
svårt att avgöra om ämnet internationell politik bör anslutas till historia
eller till statskunskap eller om det från början bör inta en självständig ställning.
Om huvudsyftet skall vara att bedriva studier över internationella
organisationsformer är anknytningen till statskunskap naturlig. Om avsikten
däremot är att vetenskapligt söka klargöra utrikespolitiska händelseförlopp
måste ämnets samband med historia träda i förgrunden. Vilket alternativ
man väljer synes enligt sektionens mening det första stadiet i ämnets
utveckling innebära inrättande av ett preceptorat med anknytning till
ettdera av nämnda ämnen. Att göra ämnet internationell politik till ett helt
självständigt universitetsämne torde tills vidare vara svårt att realisera med
hänsyn till bristen på kompetenta lärarkrafter.

Under hänvisning till det anförda vill sektionen tillstyrka, att en förutsättningslös
utredning av frågan kommer till stånd.

Större akademiska konsistoriet vid Uppsala universitet har hänvisat till
och åberopat vad den juridiska fakulteten och den humanistiska sektionen
vid universitetet i ärendet anfört.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet har funnit det föreliggande förslaget
väl motiverat och instämmer i motionernas syfte. Fakulteten har i
detta sammanhang framhållit, att 1945 års universitetsberedning i sitt betänkande
II (SOU 1946:81, s. 51) föreslagit att principbeslut skulle fattas
om inrättande av en professur i internationell rätt vid Lunds universitet och
att fakulteten därefter i samband med sina petita framfört önskemål i samma
riktning.

Humanistiska sektionen vid Lunds universitet har anfört följande.

Sektionen vill för sin del instämma i de allmänna synpunkter, som motionärerna
framfört angående önskvärdheten av ökad forskning och undervisning
vid universiteten i ämnet »internationell politik». Med" den alltmer
vidgade kontakten över gränserna framstår detta som ett önskemål av hög
angelägenhetsgrad. För eu rad yrken är det nödvändigt med god kännedom
om de allt talrikare internationella organisationerna och de aktuella relationerna
staterna emellan och mellan de internationella organisationerna
och staterna. Det nu berörda behandlas visserligen för närvarande till stora

4

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

delar i universitetsundervisningen men inom skilda ämnen, sasom statskunskap,
historia och nationalekonomi. Huruvida »internationell politik»
bör utbrytas ur de angivna ämnena och bilda ett särskilt ämne kan synas
något tveksamt men bör givetvis bli föremål för utredning. Denna bör ä\en
gälla ämnets omfattning.

Större konsistoriet vid Lunds universitet har åberopat den juridiska fakultetens
och den humanistiska sektionens vid universitetet utlåtanden i
ärendet.

Filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet har anfört huvudsakligen
följande.

Fakulteten kan utan inskränkning vitsorda det av motionärerna understrukna
behovet av en vidgad forskning och undervisning rörande internationell
politik och tillstyrker livligt, att frågan härom hänvisas till 1955 års
universitetsutredning för närmare prövning. Såsom antyds i motionerna
torde det stöta på svårigheter att sammanfatta detta ämnesområde till ett
självständigt examensämne. Den internationella politiken har anknytning
till flera ämnen — i första hand till statskunskap och historia men också
till nationalekonomi, geografi m. fl. ämnen — och det torde vidare ej kunna
göras gällande, att en för hela detta ämnesområde speciell metodik förefinnes.
Studiet av den internationella politiken bör därför anknytas till ett redan
existerande universitetsämne, och med hänsyn till den intresseriktning,
som motionärerna särskilt angivit, blir det statskunskapen och historien,
som närmast kommer i fråga. Fakulteten vill därför rekommendera till en
kommande utrednings beaktande att pröva möjligheten av att vid varje universitet,
liksom vid Stockholms högskola, inrätta en lärar- och forskarbefattning
i internationell politik med anknytning till ettdera av ämnena
historia och statskunskap. Befattningens innehavare skall meddela undervisning
rörande internationell politik dels, och i mera begränsad utsträckning,
för alla studerande inom vederbörande ämne, dels i form av särskild
undervisning avsedd i första hand för blivande diplomater samt för journalister,
ekonomer, tekniker och andra med speciell inriktning på internationell
verksamhet.

Det större konsistoriet vid Göteborgs universitet har åberopat innehållet i
filosofiska fakultetens yttrande.

Rektor snämnden vid Stockholms högskola har anfört bland annat följande.

Rektorsnämnden tillstyrker den utredning, som motionärerna begära. Rektorsnänmden
hyser den bestämda uppfattningen att betydelsen av det utrikespolitiska
skeendet även för vårt land gör det nödvändigt att bereda
vidgad plats för den internationella politiken i vår akademiska forskning
och undervisning. Detta skulle vara ägnat ej blott att bryta den relativa isolering,
i vilken vårt land länge levat, åtminstone i jämförelse med många
andra europeiska länder, utan även och framför allt att öka kvalifikationerna
hos de kategorier av studerande, som sedermera komma att i sin yrkesutövning
svssla med internationella spörsmål. Det är därför en angelägenhet
av stor vikt att våra lärosäten rustas att motsvara de krav, som en internationaliserad
tidsålder i dessa hänseenden ställer.

Rektorsnämnden delar motionärernas uppfattning att målsättningen bör
vara att professurer i internationell politik inrättas inom en så snar framtid
som möjligt. Med hänsyn till utrikespolitiska institutets säte i Stockholm

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

5

liksom till att högskolans undervisning brukar samla många som äro anställda
vid statliga verk och enskilda organisationer, där ett klart behov av
utrikespolitisk orientering föreligger, synes det ligga i öppen dag att den
första professuren i ämnet bör inrättas vid högskolan.

När det gäller spörsmålet, huruvida det av motionärerna förordade ämnet
internationell politik lämpligen bör ges en helt fristående ställning eller anknytas
till något redan bestående ämne, vill rektorsnämnden framhålla att
i de länder, där ett sådant ämne redan tillhör universitetsorganisationen, det
i allmänhet icke torde betraktas såsom ett enda ämne utan som en kombination
av flera; undervisningen ombesörjes i allmänhet av specialister från
olika fackområden. En examen eller grad i internaiioneli politik vinnes sålunda
ofta efter studium av flera självständiga examensämnen. »En fast
organiserad forskning och undervisning rörande internationell politik» kan
sålunda bäst åstadkommas genom en organiserad samverkan inom ramen
för akademiska institutioner av lärare, som företräda de ämnen, vilka syssla
med olika avsnitt av det kunskapsområde som här åsyftas.

Det synes således rektorsnämnden naturligast, att utredningen inriktas
på att åstadkomma en organiserad samverkan mellan de ämnen, inom vilka
internationell politik redan förekommer såsom avsnitt av undervisningen.
F. n. torde huvudsakligast ämnena statskunskap, nationalekonomi, historia
och folkrätt inbegripas däri. Åtgärder böra vidtagas för att erforderliga lärartjänster
och institutioner måtte skapas eller att redan bestående institut
måtte förstärkas. Ledningen av undervisningen bör sammanhållas av en
professor i internationell politik, som där så kan ordnas samtidigt göres till
institutionsföreståndare. Professorn kan knappast förutsättas bli kompetent
mer än i någon del av ämnet; just i denna del bör han samtidigt vara forskningsledare.
Om alla de fyra lärosätena så småningom utrustas med en lärostol
i internationell politik, borde det genom formuleringen av lärostolens
beteckning tillses att dessa professorer komme att representera olika delar
av ämnet. En sådan differentiering skulle erbjuda många fördelar ur vetenskaplig
synpunkt. Den skulle också underlätta att för dessa lärostolar förvärva
framstående specialister.

Den lämpligaste utformningen av undervisningen rörande internationell
politik kan givetvis inte skisseras utan att man först fastslår huruvida ett
nytt självständigt examensämne bör tillskapas och i så fall i vilka examenskombinationer
ämnet bör ingå, eller om endast särskilda, fakultativa utrikespolitiska
kurser böra inläggas i de hithörande gamla ämnena. Båda utvägarna
synas tänkbara och förtjänta av utredningen. De examina, som härvidlag
torde ifrågakomma, äro dels filosofie kandidatexamen, dels de examina,
som i framtiden komma att motsvara de nuvarande statsvetenskapliga
examina, dels filosofie licentiatexamen.

Givetvis bör även forskning i internationell politik organiseras. Eu sådan
forskning är även den i hög grad påkallad av utrikespolitikens ökade vikt
och bör bli föremål för statligt stöd redan innan professurer kunna inrättas.
Även i fortsättningen framstår det dock som ändamålsenligast att denna
forskning bedrives inom ramen för hittillsvarande ämnen. Lika givet är alt
om en professur inrättas i internationell politik vid något lärosäte, forskningsarbetet
utföres under denne professors ledning på de områden där han
specialiserat sig. En sådan smidig anordning av forskningen vid olika lärosäten
alltefter specialprofessurens inriktning torde såvitt nu kan bedömas
gc de allsidigaste och bästa resultaten.

Rektorsnämnden vill särskilt understryka att utredningen ej ensidigt bör
inriktas på grundandet av professurer. I så fall kan lätt den faran uppstå att
provisoriska och successiva åtgärder försummas. Framför allt måste detta

6

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

gälla, när som i detta fall en viss tid måste åtgå, innan anslag för professurer
beviljas. Det måste därför bli en mycket viktig uppgift för utredningen
att framlägga förslag om omedelbara förstärkningar inom hithörande ämnen
både institutionellt och när det gäller lärarkrafter. Rektorsnämnden vill
dock framhålla, att frågan om inrättandet av professurer ej torde behöva
dröja så länge som det synes ha föresvävat motionärerna. Aktuella internationella
problem ha sedan länge sysselsatt forskare inom ämnena statskunskap,
nationalekonomi och historia. Det borde inte erbjuda några större
svårigheter för de mest kvalificerade av dessa forskare att specialisera sig
och inom en inte alltför lång tid göra sig kompetenta till professurer inom
något av den internationella politikens delområden. Vad folkrätten beträffar
vill rektorsnämnden särskilt nämna, att några yngre forskare vid Stockholms
högskola just nu äro sysselsatta med avancerade vetenskapliga studier
i detta ämne.

På grund av vad sålunda anförts får rektorsämbetet vid Stockholms högskola
''livligt tillstyrka att 1955 års universitetsutredning erhåller det i förevarande
motioner föreslagna uppdraget.

Kanslern för rikets universitet har under hänvisning till vad i de av universitets-
och högskolemyndigheterna avgivna yttrandena anförts ansett sig
böra förorda, att en förutsättningslös utredning rörande de i motionerna berörda
spörsmålen kommer till stånd genom 195o års universitetsutrednings
försorg.

Utskottet. Under hänvisning till vad i de över motionerna avgivna yttrandena
anförts har utskottet funnit starka skäl tala för att de i motionerna
berörda spörsmålen bli föremål för en förutsättningslös och allsidig utredning.
I likhet med kanslern för rikets universitet anser utskottet att denna
utredning lämpligen bör anförtros åt 1955 års universitetsutredning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 241 och
II: 385, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte uppdraga åt 1955 års universitetsutredning att verkställa
den av utskottet angivna utredningen.

Stockholm den 4 december 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, fröken Andersson, herrar Hesselbom,
Pålsson, Gustaf Andersson, Birger Andersson, Axel Andersson och
Söderberg; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Åkerström, Rubbestad, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,
Andersson i Mölndal, Johansson i Mysinge, Thapper, Nihlfors, Persson
i Växjö, fröken Vinge, herr Blidfors och fröken Karlsson,.