16

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1956

Nr 196

Utlåtande i anledning av väckt motion angående möjligheter för
enskilda att köpa aktier i vissa av staten ägda
företag.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Helén väckt motion (II: 634) har föreslagits
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att direktiven
för 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna kompletteras
så, att kommittén i enlighet med vad i motionen anförts kan till behandling
upptaga spörsmålet om möjligheter för enskilda att köpa aktier i
vissa av staten ägda företag.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört följande.

Frågan om utvidgning av den statliga äganderätten har under senare tid
ofta berörts i den allmänna debatten.

Det finns anledning att beröra frågan huruvida icke en begränsning av
den statliga äganderätten och dess komplettering med enskild är befogad.
Den aspekt det gäller att klargöra är möjligheterna för staten att skapa
förutsättningar för enskild meddelägarrätt till några av staten helt ägda
företag. Man kan mycket väl ifrågasätta att sälja aktier till enskilda,
eventuellt med stadgande av hembudsskyldighet för att förhindra en koncentration
till några få händer. Det bör övervägas att skapa sådana former
för aktieförsäljningen, att även personer med mindre eller ringa ekonomiska
resurser får möjlighet att förvärva aktier genom avbetalning under en följd
av år. En sådan spridning av aktieägandet kan få särskild betydelse för
personer som är syselsatta inom dessa företag. För dem kan detta bli en
stimulans till ökat sparande. Därtill kommer att samhället härigenom skulle
stimulera den form av ekonomisk demokratisering som meddelägarskap i
ett företag innebär.

Frågan vilka statliga företag som driver sin affärsverksamhet under sådana
former — under konkurrens med enskilda företag och utan monopolställning
— att de kan ifrågakomma i detta sammanhang förtjänar att
särskilt övervägas.

över motionen ha yttranden avgivits av kommerskollegium, fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret samt 1953 års utredning
rörande de statliga företagsformerna.

Kommerskollegium, som till sitt eget yttrande fogat yttranden från handelskamrarna
i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle samt Sveriges industriförbund
och Svenska bankföreningen, anser motionen icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd, då utredningen redan enligt sina direktiv kan

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1956

17

upptaga frågan om enskild meddelägarrätt i statligt företag. Handelskammaren
i Glivlc samt Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen anse
det vara av intresse att frågan närmare utredes av kommittén, medan
handelskamrarna i Stockholm och Malmö ställa sig avvisande därtill. Handelskammaren
i Göteborg slutligen förklarar sig intet ha att erinra mot att
utredningen upptager frågan.

Fullmäktige i riksbanken förklara sig ur de synpunkter som fullmäktige
ha att företräda icke ha något att erinra mot det i motionen framförda förslaget.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finna icke tillräckliga skäl tala för den av
motionären ifrågasatta anordningen och avstyrka därför bifall till motionen.
Riksgäldsfullmäktige anföra vidare följande.

Fullmäktige har tidigare denna dag avgivit yttrande till bankoutskottet
över två inom riksdagens kamrar väckta likalydande motioner 1: 454 och
II: 580, angående vissa åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet.
Motionärerna förordade bl. a. såsom en sparfrämjande åtgärd, att man
skulle stimulera tillämpningen inom det enskilda näringslivet av ett vinstandelssystem
efter utländska förebilder. Motionerna avsåg även en undersökning
av förutsättningarna för vinstandelsmetodernas tillämpning inom
av det allmäna ägda företag i branscher, där de befinner sig i en effektiv
konkurrens med enskilda företag på lika villkor. Fullmäktige gav därvid
uttryck för den uppfattningen, att något direkt initiativ från statsmakternas
sida för främjande av de av motionärerna ifrågasatta anordningarna icke
syntes vara påkallat.

Syftet med den nu förevarande motionen synes icke fullt klart. Visserligen
framhålles såsom ett motiv för den ifrågasatta möjligheten för enskilda
att köpa aktier i vissa av staten ägda företag, att därigenom skulle
vinnas en stimulans till ökat sparande, men härjämte synes själva meddeläganderätten
i statliga företag vara ett huvudändamål, som enligt motionären
bör främjas.

Vad sparsynpunkten beträffar synes — med hänsyn till att småspararna
i vårt land hittills icke varit särskilt benägna för aktieköp — knappast finnas
anledning antaga, att den av motionären åsyftade anordningen skulle
medföra någon nämnvärd ökning av sparandet, allra minst av nysparande.
Beträffande spörsmålet om den enskildes meddelägarrätt i statliga företag
må till en början framhållas, att hela svenska folket redan på visst sätt kan
anses såsom meddelägare i dessa företag. Men bortsett härifrån synes aktier
i statsägda bolag av flera skäl lämpa sig mindre väl för förvärv av allmänheten.
Bl. a. torde det många gånger bli svårt att fastställa, vilket värde
som staten bör vid försäljning till enskilda åsätta aktie i sådant bolag.
Det torde också kunna ifrågasättas, huruvida det överhuvud kan bli möjligt
att få fram något större intresse för en placering i dessa statliga aktier
med hänsyn till statens dominans inom företagen och till den hembudsskyldighet,
som nödvändigt synes böra förknippas med enskilds förvärv av
aktierna. Fn förutsättning för ett eventuellt genomförande av motionärens
förslag bör i vart fall vara, alt endast sådana statliga företag, som bedriver
sin verksamhet i effektiv konkurrens med enskilda företag på lika villkor
kan komma i fråga i förevarande hänseende. Självklart måste aktierna även
lämna god utdelning för att kunna väcka allmänhetens intresse.

2 P-ihang till riksdagens protokoll 1956. G samt. Vr 194—19G

18

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1956

1953 års utredning angående de statliga företagsformerna erinrar inledningsvis
om att enligt det delbetänkande som utredningen framlagt i februari
1956 (SOU 1956: 6), staten står som innehavare av aktier i 40 aktiebolag,
varav 26 äro helstatliga och 14 halvstatliga. Därtill komme ett antal
dotterbolag till dessa bolag. Utredningen anför vidare beträffande dessa
företag följande.

I 20 av de 40 aktiebolagen ligger en del av aktiekapitalet på enskilda
händer. Detta gäller företag såväl med som utan monopolställning. Orsaken
till denna uppdelning av aktiekapitalet ligger främst i traditionen från tiden
före det statliga aktiebolagets tillkomst. I några fall beror förhållandet på
bestämmelser i tidigare gällande aktiebolagslag angående antalet aktieägare.
I andra fall har staten velat bereda vissa enskilda personer inflytande
och tillgodogöra sig deras erfarenheter, genom att vederbörande fått
förvärva aktier i ifrågavarande bolag.

Exempel på aktiebolag, i vilka en del av aktiekapitalet äges av enskilda,
är AB Svenska Tobaksmonopolet, AB Vin- och Spritcentralen, Sveriges Centrala
Bestaurang AB, AB Industrikredit och AB Atomenergi. Senast har systemet
med uppdelning mellan staten och enskilda av ett företags aktiekapital
vunnit tillämpning i förslaget om utformningen av det framtida LKAB, där
en niondel av aktiekapitalet avses bli lagt på enskilda händer.

Utredningen anför därefter beträffande sina direktiv följande.

I direktiven för 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna,
säges i samband med frågan om utformningen av bolagsstämman i statliga
bolag: »Liksom i de enskilda bolagen torde bolagsstämman i statliga bolag
nu i de flesta fall vara en ren formalitet. Någon egentlig olägenhet av nuvarande
ordning har väl icke förmärkts, men den tanken har framförts
att en bolagsrepresentation bör skapas, som kan mera självständigt och i
högre grad än hittills fungera som högsta instans för företaget. Möjligen
skulle man kunna tänka sig en uppdelning av beslutanderätten vid en statlig
bolagsstämma på ett lämpligt antal personer, representerande sakkunskap
och olika för bolagets verksamhet väsentliga intressen».

I direktiven till utredningen berörs också frågan om ekonomisk demokrati,
vars stimulerande av ifrågavarande motionär anges vara ett av de
syftemål som kan vinnas genom ett på aktieförvärv grundat meddelägarskap
för de i företagen anställda. I direktiven från år 1953 sägs bl. a. i denna
fråga: »Såsom statsutskottet i sitt utlåtande framhöll, förtjänar även
förutsättningarna för industriell och ekonomisk demokrati vid de statliga
företagen att upptagas till övervägande av utredningen».

Avslutningsvis framhåller utredningen att den med hänsyn till vad som
sålunda anförts i redan givna direktiv icke kan finna några hinder föreligga
att — i den mån den så finner lämpligt — upptaga till behandling de
problem, som berörts i motionen. Följaktligen anses icke heller direktiven
av den 30 juni 1953 behöva kompletteras på denna punkt.

Utskottet. Såsom av de över förevarande motion avgivna yttrandena framgår
torde 1953 års utredning angående de statliga företagsformerna vara
oförhindrad att — utan komplettering av direktiven för utredningen — till
behandling upptaga de av motionären aktualiserade frågorna om beredande

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1956

19

av möjligheter för enskilda att köpa aktier i vissa av staten ägda företag.
Utskottet, som finner de synpunkter motionären anfört böra bliva föremål
för prövning, vill därför förorda att motionen överlämnas till förenämnda
utredning. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida i ämnet synes ej
erforderlig.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 634, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Leander, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar Hesselhom, Sundelin,
Einar Persson, Birger Andersson, Thun, Lodenius, Nils Theodor Larsson
och fröken Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Åkerström,
Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Andersson i Mölndal, Staxäng,
Cassel, Karlsson i Olofström, fröken Vinge, herrar Svensson i Stenkyrka,
Andreasson, Nelander och Mellqvist.

561471 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag