Nr 187—192

Statsutskottets utlåtande nr 187 år 1956

1

Nr 187

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning
om internordisk samverkan inom viss forskning.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lindblom m. fl. (I: 421) och den andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 513), har hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungi. Maj:t måtte uttala att en särskild utredningsman bör
tillsättas som i nära samråd med 1955 års universitetsutredning undersöker
på vilka punkter internordisk samverkan kan ske inom den naturvetenskapliga
och tekniska forskningen.

Till stöd för detta yrkande bär anförts huvudsakligen följande.

Det har på senare år med övertygande kraft visats att takten i våra materiella
framsteg är beroende av naturvetenskaplig och teknisk primärforskning
samt i vad mån dessa resultat kan utnyttjas i produktion genom målforskning
och praktiskt utnyttjande av de vunna resultaten.

Samtidigt har i den allmänna debatten betonats, alt det för alla uppenbara
värdet av dessa grenar av forskningen inte får förleda statsmakterna
att försumma de mera humanistiskt och socialt betonade forskningsdisciplinerna.
önskemålen om en vidgad och fördjupad kännedom om människans
villkor och samhällslivets förvandling leder till ett vidmakthållande
och på många punkter en intensifiering av den icke-materiella forskningen.

Genom 1946 och 1947 års riksdagsbeslut och särskilt genom tillkomsten
av de anslagsbeviljande forskningsråden har en god grund lagts för den
fortsatta tillväxten av forskningsinstitutioner och enskilda forskarinsatser.

Vi vill understryka vikten av att de olika forskningsråden i sin verksamhet
aktivt stöder tendenserna till större samarbete mellan olika forskare
och att den isolationistiska traditionen bland vetenskapsmännen _ fram kommen

genom varje enskild forskares naturliga strävan att meritera sig
för någon av de fåtaliga tjänster som står till buds — i görligaste mån förvandlas
i en målmedveten strävan att samarbeta med andra forskare ej
minst över ämnesgränserna. ’ J

Vi anser det ofrånkomligt att en särskild utredningsman tillkallas som
i nara samarbete med 1955 års universitetsutredning belyser frågorna hur
den fortsatta upprustningen av den naturvetenskapliga och tekniska forskningen
kan samordnas med motsvarande forskning i de övriga nordiska
länderna. Nordiska kulturkommissionen har genom samordnin» av den
marinbiologiska forskningen i norden därvid visat på möjligheterna av ett
samarbete över gränserna. I ett remissyttrande över ett förslag till inrättande
av ett svenskt näringsforskningsinstitut har vidare kooperativa förbundet
yrkat på att de svenska statsmakterna snarast möjligt ville ta kontakt
med statsmakterna i de övriga nordiska länderna för eu undersökning
1 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 187—192

2

Statsutskottets utlåtande nr 187 år 1956

av möjligheterna att upprätta ett gemensamt nordiskt näringsforskningsinstitut.
Vi finner detta uppslag beaktansvärt men vill framhålla att det
givetvis bör vidgas att omfatta de skilda forskningsbehov som är särskilt
värda statsmakternas uppmärksamhet.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionerna,
såvitt bär är i fråga, av jordbrukets forskningsråd, statens naturvetenskapliga
forskningsråd, statens tekniska forskningsråd och atomkommittén.

Av de avgivna remissvaren har inhämtats bl. a. följande.

Jordbrukets forskningsråd biträder det i motionerna framställda yrkandet
och har framhållit bland annat följande.

Rådet anser det vara av stor betydelse, att de lantbruksvetenskapliga forskarna
och forskningsinstitutionerna i de nordiska länderna sinsemellan
uppehålla nära kontakt. Sådan kontakt bör i en del fall kunna leda till viss
samordning av forskningen på området och även till direkt samarbete vid
fullgörandet eller lösandet av konkreta uppgifter. En dylik om än rätt begränsad
samverkan inom jordbruksforskningen förekommer också. För
främjande av kontakt och samverkan mellan jordbruksforskarna i norden
finnes en enskild organisation, nämligen den år 1918 bildade Nordiska
jordbruksforskares förening (NJF). Vid de av föreningen vart tredje år ordnade
kongresserna, vilka alternera mellan de deltagande länderna, och vid
de under tiden mellan kongresserna av de olika sektionerna ordnade konferenserna
och symposierna rörande speciella frågor diskuteras icke blott
uppnådda forskningsresultat utan även metod- och organisationsfrågor samt
planläggas och fördelas i viss utsträckning arbeten för lösande av särskilda
uppgifter.

NJF utgiver vidare tidskriften Nordisk Jordbruksforskning, som utom
uppsatser av gemensamt intresse omfattar årliga förteckningar över nordisk
jordbruksvetenskaplig litteratur. För rent vetenskapliga avhandlingar
utgiver föreningen i samarbete med skogs- och lantbruksakademien publikationen
Acta Agriculturae Scandinavica, avsedd för internationell publik och
med engelsk, fransk eller tysk text. Till dessa båda publikationer, som för
närvarande utgivas i Stockholm, utgå statsbidrag från de deltagande länderna.

Rådet vill vidare framhålla, att när det gäller den veterinärmedicinska
forskningen ett mångårigt nordiskt samarbete råder. Forskningsresultat av
gemensamt nordiskt eller internationellt intresse publiceras i stor utsträckning
i tidskriften Nordisk Veterinärmedicin, och vid de vart fjärde år återkommande
skandinaviska veterinärkongresserna framläggas och diskuteras
de senaste forskningsrönen på det veterinärmedicinska området. Dessutom
finnas sedan några år tillbaka nordiska specialföreningar för sexualfysiologi
och sexualpatologi samt motsvarande på livsmedelshvgienens område,
där forskningsfrågor av gemensamt nordiskt intresse diskuteras.

Det i motionerna omnämnda yrkandet från kooperativa förbundet om
undersökning av möjligheterna att upprätta ett gemensamt nordiskt näringsforskningsinstitut
innebär enligt rådets mening ett beaktansvärt initiativ.
I anslutning härtill vill rådet erinra om de möjligheter till nordiskt
samarbete beträffande växtförädling av fruktträd och bärväxter, som beröras
av 1953 års växtförädlingsutredning i dess betänkande »Statens stöd åt
växtförädlingen m. m.» (SOU 1956: 4) s. 154. Enligt rådets bedömande
skulle ett relativt fast organiserat samarbete mellan de nordiska länderna

Statsutskottets utlåtande nr 187 år 1956

3

vid förädlingen av ifrågavarande växtarter medföra ökad effektivitet och
ett bättre utnyttjande av nu förefintliga resurser till fördel för samtliga
deltagande parter.

Rådet anser det önskvärt, att möjligheterna för ytterligare samarbete mellan
de nordiska länderna på det lantbruksvetenskapliga området undersökas
och att i anslutning härtill klarlägges, i vad mån staten bör stödja och
främja sådant samarbete. Rådet vill därför biträda motionärernas yrkande,
att en särskild utredningsman tillsättes med i motionerna angiven uppgift.
Rådet förutsätter härvid, att lantbruksvetenskaplig forskning och försöksverksamhet
anses ingå i »den naturvetenskapliga och tekniska forskningen».
Enligt rådets mening bör utredningsmannen utom med 1955 års universitetsutredning
även samråda med av chefen för jordbruksdepartementet
tillkallade sakkunniga för utredning av frågan angående forskningen, undervisningen
och försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök samt vid Alnarpsinstitutets högskoleavdelningar.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd har anfört huvudsakligen följande.

Inom naturvetenskapen förekommer redan ett väl utvecklat nordiskt samarbete.
Åtskilliga exempel härpå skulle kunna anföras. Det existerar exempelvis
ett stort antal nordiska tidskrifter inom såväl naturvetenskap som
medicin, och på detta område har nordisk samverkan visat sig synnerligen
effektiv och värdefull. Forskningsråden i de nordiska länderna har mycket
intima kontakter, och deras ordförande och sekreterare bildar tillsammans
en nordisk forskningsdelegation som brukar sammanträda med två eller tre
års mellanrum för att diskutera aktuella frågor. Även denna verksamhet
har varit av stort värde för att snabbt överföra tankar och idéer som uppkommit
i ett land till övriga länder i norden. Även inom de enskilda vetenskaperna
förekommer livliga förbindelser både i organiserad form och på
mera personlig basis. Eland geologerna har exempelvis sedan långt tillbaka
var fjärde sommar anordnats exkursioner i något nordiskt land, vilka varit
mycket fruktbringande för geologerna. Vidare anordnas numera vart annat
år ett vintermöte, där teoretiska frågor diskuteras. De biokemiska föreningarna
i de nordiska länderna har ett intimt samarbete med gemensamma
möten och symposier. Nordiska kemistmöten äger rum vart tredje år. I motionen
anföres samarbetet inom den marinbiologiska forskningen som ett
exempel. Förberedelser sker för att skapa ett internordiskt institut för teoretisk
kärnfysik i Köpenhamn. Många andra exempel skulle kunna anföras.

Det redan existerande samarbetet har utan tvivel varit av största värde
och betydelse, och det är mycket angeläget att detta vtterligare utvecklas.
Det är emellertid rådets erfarenhet, att det mest fruktbringande samarbetet
kommit till stånd genom initiativ ifrån representanterna för ett visst fackområde
som direkt och påtagligt känt behovet av att åvägabringa sådant
samarbete. Däremot torde det vara mycket svårt för en person och skulle
säkerligen också vara det för eu kommitté att få fram en översikt över det
latenta behovet av nordiskt samarbete inom olika discipliner. Rådet finner
det därför tveksamt om så mycket är att vinna på alt eu särskild utredningsman
tillsättes. Däremot anser rådet att 1955 års universitetsutredning under
sitt arbete bör särskilt beakta dessa frågor. Redan nu kan sägas att en sådan
fråga som utredningen bör uppta till prövning är alt skapa förbättrade möjligheter
för akademiska lärare och forskare inom olika discipliner att
sammanträffa med sina nordiska kolleger i form av symposier och ämneskonferenser
och även i den formen, att ökade möjligheter bereds enskilda

4

Statsutskottets utlåtande nr 187 år 1956

forskare att arbeta vid en vetenskaplig institution i ett annat land. S^righeterna
är därvid för närvarande särskilt stora för yngre forskare, och deras
problem bör därför röna särskilt beaktande. ^ _

Med hänvisning till vad ovan anförts vill rådet föreslå att 1955 ars universitetsutredning
i sitt arbete särskilt bör beakta frågan om internordisk
samverkan inom den naturvetenskapliga och tekniska forskningen.

Statens tekniska forskningsråd hävdar alt åtgärder till stöd för den vetenskapliga
och tekniska forskningen på svenskt och nordiskt plan är önskvärda.
Rådet anser att en vidareutveckling ligger inom rådets arbetsområde
och finner därför tillkallande av en speciell utredningsman för ändamålet
onödig. Rådet har anfört bland annat följande.

Då det i många fall just inom gränsområden mellan olika vetenskaper är
möjligt att göra betydande insatser, vill rådet begagna tillfället att understryka
värdet av att för forskarutbildningens del till varje tidpunkt utbildningsmöjligheter
finnes, som överensstämmer med de aktuella behoven och
de behov som kan förutses föreligga inom en överskådlig framtid.

Från rådets sida har tidigare understrukits värdet av en basorganisation
vid de tekniska högskolorna och även värdet av initiativ sådana som rådets
nuvarande forskningsstipendiatinstitution. Det är även naturligt att understryka
värdet av medicinska forskningsrådets institution med forsknings läkartjänster.

„

Enligt tekniska forskningsrådets åsikt är ett nordiskt samarbete pa
forskningens område, där så kan åstadkommas, ytterligt önskvärt. Genom
ett sådant samarbete kan forskarbegåvningarna bättre tillvaratagas och
mera ekonomiskt krävande forskningsprojekt, som endast med svårighet
eller kanske inte alls skulle kunna genomföras av något av de nordiska länderna
ensamt, kan tas upp till bearbetning. Förutom den kontakt i aktuella
forskningsfrågor, som ständigt förekommer mellan de olika forskningsråden
och övriga forskningsbefrämjande organ i de nordiska länderna, finnes
också ett speciellt samarbetsorgan för information och diskussion i
forskningsfrågor, nämligen nordiska teknisk-naturvetenskapliga forskningsdelegationen,
där även tekniska forskningsrådet deltar. Detta samarbete,
som har kunnat bedrivas på en informell och ekonomiskt mycket litet krävande
basis, har visat sig vara givande för de deltagande parterna. Det
nordiska samarbete inom detta område som sedan länge ägt rum genom
Ingeniörsvetenskapsakademiens verksamhet förtjänar också uppmärksammas.
Beträffande praktiska samarbetsinitiativ på nordisk basis faller det
också naturligt att nämna det samarbete som etablerats inom atomforskningens
område. Inom tekniska forskningsrådets område har det också
vid några tillfällen varit möjligt att bidraga till samnordiska forskningsprojekt.
Beträffande nordisk forskningssamverkan synes tiden vara inne
att ompröva huruvida icke norden i detta avseende bör betraktas på samma
sätt som inländskt område. Detta skulle innebära, att råden, där de så finner
lämpligt, kan i samverkan med motsvarande grannlandsinstitutioner
ge anslag till forskningsverksamhet som bedrives inom norden eller för internordiskt
ändamål.

Beträffande det nordiska samarbetet vill tekniska forskningsrådet fästa
uppmärksamheten på en vid nordiska forskningsdelegationens sammanträde
i januari i år gjord rekommendation, att de nordiska forskningsråden och
forskningsorganen gemensamt skulle anställa en sekreterare för att ytterligare
befrämja det praktiska samarbetet mellan berörda parter i de nordiska
länderna. Denne sekreterare skulle alternerande vistas i de nordiska

Statsutskottets utlåtande nr 187 år 1956

5

länderna och för sitt arbete utnyttja de resurser, soin står till förfogande
för vederbörande lands nationella forskningsorganisationer. Detta är enligt
rådets uppfattning en gynnsam arbetslinje. Härigenom ges möjligheter
till ett praktiskt samarbete utan att någon fastare och mera ekonomiskt
krävande organisation byggs upp.

Den utvecklingslinje, som består i att först skapa det praktiska samarbetet
och sedan, när detta nått en sådan omfattning som kräver fastare organiserade
samarbetsformer, skapa de erforderliga organisationerna, framstår
för tekniska rådets del som den mest ändamålsenliga. Härigenom kan
samarbetsformer, som bäst svarar mot de praktiska behoven, åstadkommas
på enklaste sätt och med minsta möjliga ekonomiska kostnader. Rådet förutsätter
att efter hand som dessa samarbetsinitiativ tar fastare former statsmakterna
också skall ikläda sig kostnaderna för dessa på samma sätt som
för rent nationella forskningsprojekt.

Det är rådets åsikt, och även inom rådet och dess systerorganisationer en
praktiserad arbetslinje, att det nordiska samarbetet bör främjas på alla de
områden där det är ändamålsenligt och möjligt. Beträffande det i motionen
framförda önskemålet om en speciell utredningsman anser rådet, att en sådan
knappast är erforderlig. Tekniska forskningsrådets uppgift är inte enbart
av anslagsfördelande karaktär. Minst lika viktig är rådets uppgift att
följa utvecklingen och där så är nödvändigt eller önskvärt ta nya initiativ.
Detta framgår även av Kungl. Maj :ts instruktion för statens tekniska forskningsråd,
där det sägs att tekniska forskningsrådets uppgift är att följa
den tekniska utvecklingen i stora drag och hålla kontakt med den i landet
pågående tekniska forskningen samt stödja och vid behov organisera frivilligt
samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag och
andra enskilda organisationer som statliga myndigheter och institutioner
ävensom att stödja initiativ till forskning av betydelse för näringslivet samt
vid behov självt taga initiativ till främjande av sådan forskning. Det är rådets
strävan att, genom att ständigt hålla de rutinmässiga arbetsuppgifter
som ofrånkomligt måste ligga på rådet inom så snäva gränser som möjligt,
ständigt vidmakthålla sina möjligheter att ta nya initiativ till forskningens
fromma. Då ett nordiskt samarbete på forskningens område är ett för den
svenska forskningen vitalt intresse ligger, enligt rådets åsikt, åtgärder till
dess främjande inom det område som angivits i rådets instruktion. Detta
gäller även internationellt forskningsbefrämjande arbete över huvud taget.

Atomkommittén har anfört bland annat följande.

Enligt kommitténs uppfattning bör understrykas att del nordiska samarbetet
är av mycket stort värde och att detsamma bör vidare utvecklas genom
förslag och initiativ främst från respektive fackorganisationers sida
men att även 1955 års universitetsutredning i sitt arbete särskilt bör uppmärksamma
vilka åtgärder som kan vidtagas för att befordra sådant nordiskt
samarbete.

Redan nu existerar ett nordiskt samarbete inom naturvetenskap och teknik
i olika avseenden och på olika områden. Särskilt kan kanske därvid
pekas på det stora antalet gemensamma nordiska vetenskapliga tidskrifter.
Inom alomkommittcn har också från svensk sida initiativ tagits till ett utvidgat
nordiskt samarbete inom teoretisk fysik. Samarbete i olika former
finns också inom åtskilliga andra naturvetenskapliga ämnesområden. Det
är dock intet tvivel om alt detta samarbete mellan de nordiska länderna
behöver ytterligare utvecklas. Om realistiska projekt skall komma fram bör
detta emellertid ha som bakgrund ett behov, som framträtt såsom påtagligt

6

Statsutskottets utlåtande nr 187 år 1956

inom vederbörande fackmannakretsar. Kommittén betvivlar, att den ratta
väsen för att befordra en sådan utveckling är att tillsatta en särskild utredningsman
för ändamålet. Denne kan svårligen ha eller förskaffa sig den
inblick i förhållandena inom enskilda områden, som är erforderlig, för att
genom hans utredning livskraftiga projekt skall framkomma. Kommittén
finner det bättre att en successiv utveckling sker därigenom att initiativ
tas inom berörda fackorganisationer. Den nu sittande 1955 ars universitetsutredning
torde emellertid ej undgå att i sin verksamhet komma in pa hithörande
problem.

Utskottet anser sig böra understryka den stora betydelsen av det redan
existerande nordiska samarbetet inom vetenskaplig forskning. Det torde
emellertid vara uppenbart att detta samarbete behöver ytterligare utvecklas.
Huruvida tillkallande av en särskild utredningsman med uppgift att narmare
utreda vilka åtgärder som i detta syfte kunna befinnas påkallade, bäst
skulle främja ifrågavarande ändamål synes dock enligt utskottets mening
kunna ifrågasättas. Det har i remissvaren framhållits att det vid analys och
lösande av åtskilliga problem och frågeställningar i dagens vetenskapliga
arbete blir mer och mer påtagligt att fördjupade specialkunskaper fordras
inom många områden och att därmed behovet av samarbete gör sig starkt
gällande. Den i motionerna påpekade isolationistiska traditionen bland vetenskapsmännen
motverkas sålunda av den praktiska nödvändighetens kra\
på samverkan. Flera exempel på sådan samverkan ha också lämnats i de
olika remissvaren. Det har vidare framhållits att olika projekt för samarbete
bäst kunna framkomma genom initiativ från vederbörande fackmannakretsar
och att en utredningsman svårligen kan skaffa sig den nödvändiga inblicken
i förhållanden inom så artskilda områden, varom här är fråga. Utskottet
delar denna uppfattning och finner för sin del den mest ändamålsenliga
vägen för ernående av önskvärt samarbete på ifrågavarande områden
vara en successiv utveckling genom inom berörda fackorganisationer läckta
initiativ. I de fall dessa initiativ fordra särskilda åtgärder och bistånd från
de svenska statsmakternas sida, torde det enligt utskottets mening böra ankomma
på 1955 års universitetsutredning att utreda och överväga därmed
sammanhängande problem. Därest direktiven för universitetsutredningen
icke skulle innefatta uppdrag av sålunda åsyftat slag, torde erforderlig komplettering
av dessa direktiv böra meddelas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:421 och
11:513, såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 november 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Närvarande: se under utlåtandet nr 192.