Andra lagutskottets utlåtande nr 57 dr 1956.
1
Nr 57
Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av en
obligatorisk dödsfalls försäkring.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
dels nr 342 i första kammaren av herr Karlsson, Göran, och herr Kristiansson
samt nr 282 i andra kammaren av herr Johanson i Västervik,
in. fl.,
dels ock nr 343 i första kammaren av herr Andersson, Gustaf, m. fl.
samt nr 261 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl.
I motionerna 1:342 och 11:282 föreslås »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer om en förutsättningslös utredning om införande
av en obligatorisk dödsfallsförsäkring, vars administration bör handhavas
av de allmänna sjukkassorna».
I motionerna 1:343 och 11:261 yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller om utredning i syfte att snarast möjligt realisera tidigare
framförda och alltjämt starkt befogade önskemål om ett i anknytning till
den allmänna sjukförsäkringen administrerat ekonomiskt dödsfallsskydd
omfattande hela svenska folket».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet hänvisa till motionerna 11:282 och 1:343.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från riksförsäkringsanstalten. Till utskottet
har därjämte inkommit en den 20 mars 1956 dagtecknad skrivelse från
Folksam. Redogörelse för innehållet i yttrandet och skrivelsen lämnas i
det följande.
Tidigare överväganden i ämnet
I flera utländska lagstiftningar ingår begravningshjälp såsom ett led i
sjukförsäkringen. I vårt land inrymmer den allmänna sjukförsäkringen
emellertid icke någon begravningshjälp. Bestämmelser om obligatorisk sådan
hjälp finns däremot i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende å dödsfall
vid yrkesskada.
Frågan om införande i vårt land av en obligatorisk dödsfallsförsäkring har
tidigare varit föremål för överväganden i olika sammanhang. I 19h2 års för
Bihang
till rikdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 57
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1956
säkringsutrednings år 1946 framlagda betänkande med förslag till lag om
försäkringsrörelse m. in., II (SOU 1946: 34) framfördes tanken på en obligatorisk
dödsfallsförsäkring, som närmast skulle avse att täcka begravningskostnaderna
men till sin storlek avvägas så, att den för de breda lagren
även kunde bli till viss hjälp att övervinna anpassningssvårigheterna
efter ett dödsfall inom familjen, framför allt då familjeförsörjaren fallit
ifrån.
I proposition nr 50 till 19^8 Ars riksdag med förslag till lag om försäkringsrörelse
m. m. uttalade föredragande departementschefen, statsrådet
Karin Kock, i anslutning till 1942 års försäkringsutrednings ovannämnda
förslag att tanken på tillskapande genom det allmännas förmedling av ett
ekonomiskt dödsfallsskydd omfattande hela svenska folket erbjöde stort
intresse samt att en sådan anordning otvivelaktigt skulle utgöra en värdefull
komplettering till den allmänna folkpensioneringen. Föredraganden
erinrade om att flera stora organisationer tagit initiativ till bildande av
lokala begravningsföreningar i syfte att förbilliga begravningskostnaderna,
samt framhöll, att den utveckling, som ägde rum på detta område, också
erbjöde stort intresse för frågan om en obligatorisk dödsfallsförsäkring.
I år 1949 avgivet principbetänkande rörande försäkringsväsendet (SOU
1949: 25) har 19''iä års försåkringsutredning även berört frågan om obligatorisk
dödsfallsförsäkring.
Sedermera har frågan blivit föremål för utredning av socialvårdskommittén,
som häröver avgivit betänkande XVIII angående begravningshjälpsförsäkring
(SOU 1951: 23). Sistnämnda betänkande utmynnar i ett förslag
till en obligatorisk och allmän begravningshjälpsförsäkring, som på visst
sätt skulle anknytas till den allmänna sjukförsäkringen.
Remissyttrande
Riksförsäkringsanstalten berör inledningsvis vissa i motionerna 1:343 och
II: 261 gjorda uttalanden angående indexreglering och premiekostnad samt
anför:
Med anledning av ett i sistnämnda motion gjort uttalande angaende indexreglerade
försäkringsbelopp vill anstalten framhålla, att socialvårdskommittén
i sitt betänkande icke förordat någon indexreglering (sid. 36). Beträffande
det i samma motion anförda exemplet på premiekostnaden hos
försäkringsbolag för en »ren» dödsfallsförsäkring pa 1.000 kr. försäkringssumma
torde beloppet 4:90 kr., som angivits såsom årspremie, i stället sannolikt
avse kostnaden för kvartal. Enligt underhandsuppgift från Thulebolagen
skulle en motsvarande försäkring utan avkortning av premiebetalningstiden
hos livförsäkringsbolagen betinga en årspremie å ungefär 19:20
kr.
I fortsättningen anför riksförsäkringsanstalten bl. a. följande
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år W56
3
Sedan åtskilliga år pågå vissa strävanden, som sylta till ett förbilligande
av de egentliga begravnings- och eldbegängelsekostnaderna, t. ex. kostnader
för nyttjande av begravningsplats, krematorium in. m. Riksförsäkringsanstalten
förutsätter, att dessa strävanden komma alt fortgå och även intensifieras.
Oavsett de resultat, som därvid kunna ernås, uppkomma vid dödsfall
ofta betungande andra kostnader. Föreliggande behov av medel i samband
med dödsfall torde i regel icke i nöjaktig omfattning täckas genom
de anordningar av försäkrings- och annan karaktär, som för närvarande
finnas. Såvitt anstalten kan finna, torde därför en försäkring av typ, som
i motionerna avses, ha en funktion att fylla. Försäkringsbeloppen synas
böra avvägas så, att desamma icke endast täcka oundgängliga kostnader i
nära samband med dödsfallet utan dessutom förslå till viss ekonomisk
hjälp för övervinnande av sådana anpassningssvårigheter, som ett dödsfall
ofta medför för efterlevande, särskilt vid försörjares död. Försäkringens
administration torde på iämpligt sätt kunna anknytas till de allmänna sjukkassornas
verksamhet. Vidare bör särskilt uppmärksamhet ägnas åt att
tillse, att de ovannämnda strävandena för förbilligande av begravningsoch
eldbegängelsekostnaderna icke motverkas genom försäkringens införande.
Den av socialvårdskommiltén verkställda utredningen kan icke utan vidare
läggas till grund för en lagstiftning om försäkring av bär förevarande
slag. Enligt kommitténs uttalanden behövde vissa frågor rörande sammanträffande
av förmåner bli föremål för överväganden i särskild ordning
(sid. 33) samt frågorna om förmånernas storlek och fördelningen av kostnaderna
på avgifter och skatter ur vissa synpunkter ytterligare prövas, när
tidpunkten för försäkringens genomförande närmade sig (sid. 36 och 38).
Härtill kommer, att nya synpunkter numera torde kunna läggas på frågans
lösning i anslutning till att sjukförsäkringslagen i betydelsefulla avseenden
fått en annan utformning än den motsvarande lagstiftning, som förelåg, då
socialvårdskommiltén verkställde sin utredning.
Från ovan angivna utgångspunkter har Riksförsäkringsanstalten intet att
erinra mot att den i motionerna väckta frågan blir föremål för utredning.
Skrivelse från Folksam
Folksam uttalar i sin skrivelse att motionerna — bortsett från den allmänna
målsättningen -—- innehölle vissa icke invändningsfria uppgifter och
formuleringar beträffande det enskilda försäkringsväsendet. I förevarande
sammanhang ansåg sig Folksam dock icke böra ingå på detaljer härvidlag.
Folksam anför vidare bl. a.:
Från del allmännas sida har vidtagits en rad av åtgärder för att mildra
de ekonomiska följderna av dödsfall. Samtidigt härmed har som bekant ett
stort antal medborgare genom att teckna försäkring i enskilda livförsäkringsföretag
skaffat sig ett omfattande och välbehövligt dödsfallsskydd,
även om beloppen till sin storlek varierar kraftigt i de enskilda fallen.
Ilur framgångsrika de svenska livförsäkringsföretagen är, varit eller kan
komma att bli i sina strävanden att förmedla enskild och kollektiv livför
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 1956
säkring, kommer det likväl alltid att finnas en betydande kategori av människor,
som det enskilda försäkringsväsendet icke når fram till. På grund
härav är det inte omotiverat att i samhällets regi skapa ett grundskydd genom
en obligatorisk begravningshjälpsförsäkring. Men även detta grundskydd
kan diskuteras ur behovssynpunkt för vissa kategorier av människor.
Alldeles särskilt gäller detta om försäkringsbeloppet för en dylik grundförsäkring
sättes högt. Det finns sålunda en stor grupp människor, som inte
har någon som är beroende av dem för sin försörjning. Hit hör åtskilliga
ungdomar med eget förvärvsarbete samt änkefruar eller änkemän utan barn
eller med vuxna barn.
Mot denna bakgrund vill Folksam för sin del tillstyrka, att en utredning
kommer till stånd i avsikt att skapa en allmän och obligatorisk begravningshjälps-
eller dödsfallsförsäkring med skäligt avvägda belopp. De belopp
som föreslogs av 1942 års försäkringsutredning och av socialvårdskommittén
torde numera få anses otillräckliga. Eftersom försäkringen skall
täcka begravningskostnaderna och vissa omedelbara utgifter i samband med
dödsfallet, torde ett belopp av 1 500 kronor kunna anses lämpligt. I tidigare
utredningar har man räknat med något lägre belopp för barn och i 1942
års försäkringsutredning även för personer över 67 års ålder. Ett lägre belopp
vid dödsfall före 16 års ålder torde motiveras av faktiska kostnadsskillnader,
medan det däremot är mera ovisst huruvida en differentiering
efter 67 års ålder kan motiveras på liknande sätt.
I likhet med folkpensioneringen och allmänna sjukförsäkringen bör denna
begravningshjälps- eller dödsfallsförsäkring omfatta hela svenska folket.
Avgiftsbetalningen bör samordnas med avgiften till den allmänna sjukförsäkringen.
Helst borde avgiften enligt Folksams uppfattning inarbetas i en
för alla vuxna gemensam socialförsäkringspremie.
En uppskattning av kostnaderna för en obligatorisk begravningshjälpseller
dödsfallsförsäkring har gjorts under förutsättning att avgifterna under
ett år skall täcka dödsfallsutbetalningarna under året. Kostnader för utbetalningar
och andra omkostnader har ej inräknats. Beräkningarna är baserade
på uppgifter för år 1953. Under den period som kan överblickas
torde enligt tillgängliga befolkningssiffror kostnaderna snarare stiga än
fall.
Dödsfallsbelopp kronor
Ålder |
Alt. 1 |
Alt. 2 |
Alt. 3 |
—15 år ............................ |
1 000 |
1 000 |
1 500 |
16—66 år ............................ |
1 500 |
1 500 |
1 500 |
67— år ............................ |
1 000 |
1 500 |
1 500 |
Alt. 1 |
Alt. 2 |
Alt. 3 |
|
Totalkostnader per år, milj. kronor .... |
80 |
103 |
104 |
Medelkostnad per år kronor per invånare |
11 |
14 |
15 |
per inkomsttagare |
21 |
27 |
28 |
Folksam framhåller i fortsättningen att det för personer med försörjningsplikt
givetvis kan föreligga behov av ett obligatoriskt dödsfallsskydd
utöver den i skrivelsen föreslagna begravningsförsäkringen. Ett dylikt dödsfallsskydd,
vilket borde anpassas till inkomst och antal efterlevande, hörde
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1956
5
enligt Folksams mening till de frågor som borde beaktas vid den fortsatta
behandlingen av den allmänna pensionsförsäkringen.
Avslutningvis uttalar Folksam att dess försäkringsutredning, som vore
sammansatt av representanter för den fackliga och politiska arbetarrörelsen,
beslutat att tillstyrka de synpunkter och förslag, som framförts i skrivelsen.
Utskottet
Uppenbarligen föreligger vid dödsfall allmänt ett behov av ekonomiskt
skydd, i första hand avseende de direkta begravningskostnaderna. Begravningshjälp
i olika former har därför tillskapats och förekommer i betydande
utsträckning i vårt land. Vid ett stort antal dödsfall utgår dock icke någon
begravningshjälp alls eller otillräcklig sådan hjälp. Mot bakgrunden härav
torde de nuvarande förhållandena i vårt land i förevarande hänseende få
anses vara ur social synpunkt mindre tillfredsställande. Enligt utskottets
mening är det därför en angelägen uppgift att åtgärder vidtages i syfte att
nå fram till en bättre ordning på detta område.
Vid lösande av frågan hur ett socialt tillfredsställande ekonomiskt skydd
vid dödsfall bör byggas upp bör man enligt utskottets mening taga till utgångspunkt
att detta bör ske genom någon form av försäkring. När det gäller
den närmare utformningen av en dylik försäkring möter olika problem,
bl. a. av administrativ natur. En tänkbar lösning är att, såsom motionärerna
föreslagit, anknyta begravningshjälpen till den allmänna sjukförsäkringen.
Härigenom skulle den fördelen vinnas, att försäkringens handhavande
kunde överlämnas till en redan befintlig organisation. Härvid uppkommer
dock viss komplikation med hänsyn bl. a. till att vissa grupper står helt
utanför sjukförsäkringen. Andra lösningar än den sålunda föreslagna bör
givetvis övervägas. Vid prövningen anmäler sig även andra spörsmål, såsom
försäkringens omfattning, begravningshjälpens storlek och dess finansiering.
En allmän försäkring för meddelande av begravningshjälp bör därför
enligt utskottets mening icke införas utan att föregås av en förutsättningslös
prövning av hela det frågekomplex, som sålunda skisserats.
Frågan om införandet i vårt land av någon form av allmän dödsfallsförsäkring
har tidigare varit föremål för överväganden i olika sammanhang.
Senast har socialvårdskommittén år 1951 avgivit ett betänkande med utredning
och förslag i ämnet. Såsom riksförsäkringsanstalten i remissyttrande
över förevarande motioner framhåller, kan denna utredning icke utan vidare
läggas till grund för en lagstiftning av här förevarande slag. Kommittén har
f. ö. själv uttalat, att vissa frågor rörande sammanträffande av förmåner
behövde bli föremål för överväganden i särskild ordning samt att frågorna
om förmånernas storlek och fördelningen av kostnaderna på avgifter och
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1956
skatter ur vissa synpunkter borde ytterligare prövas, när tidpunkten för
försäkringens genomförande närmade sig. Även det förhållandet att sjukförsäkringslagen
i betydelsefulla avseenden givits en annan utformning än den
motsvarande lagstiftning, som förelåg, då socialvårdskommittén verkställde
förenämnda utredning, torde, såsom riksförsäkringsanstalten även antytt,
motivera en omprövning av de framlagda förslagen. Med hänsyn härtill
synes det utskottet lämpligt, att frågan om införande av en allmän försäkring
för begravningshjälp göres till föremål för förnyad utredning.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1. I: 342 och II: 282 samt
2. I: 343 och II: 261,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungi.
Maj :t ville föranstalta om en förutsättningslös utredning
angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring, samt
att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag,
vartill denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 27 november 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Nils Elowsson, fru Svenson, herrar Huss*,
Grönkvist, Göran Karlsson*, fru Hamrin-Thorell och herr Birke*;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Carlsson i
Bakeröd, fru Ewerlöf, fru Sjöstrand, herrar Johansson i Södertälje, Rimmerfors,
Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.