Andra lagutskottets utlåtande nr Öb år 1950

1

Nr 54

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 18 §
s jukförsäkringslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
293, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindström m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av 18 § sjukförsäkringslagen,
att de allmänna sjukkassorna beredes tillfälle att såsom frivillig
prestation införa ersättning för resekostnader till och från av riksförsäkringsanstalten
godkända konvalescenthem efter samma grunder som
enligt sjukförsäkringslagen gäller vid resa till och från sjukvårdsanstalt.
I motionen uttalas att resekostnadsersättning härvid ej borde utgivas med
högre belopp än som motsvarar kostnaden för resa med buss eller järnväg
i lägsta klass.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.
Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser m.m.

Jämlikt 18 § lagen om allmän sjukförsäkring må allmän lokalsjukkassa
eller stadscentralsjukkassa, med riksförsäkringsanstaltens medgivande och
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av anstalten, besluta, att ersättning
skall utgå för försäkrads kostnader för bland annat konvalescentvård.
I sådant fall skall den obligatoriska sjukvård sförsäkringen i kassan
omfatta även förmån, som avses med beslutet.

Med stöd av nämnda 18 § har riksförsäkringsanstalten den 10 juli 1954
meddelat föreskrifter för utgivande av ersättning enligt samma lagrum.
Härvid har, såvitt i detta sammanhang är av intresse, föreskrivits bl. a. följande.
Lokal- eller stadscentralsjukkassas beslut om ersättning må avse
bl. a. konvalescentvård. Ersättning må utgå vid erforderlig konvalescentvård,
då vården föranledes av försäkrads sjukdom och föreskrivits av läkare.
Vården skall vidare ha meddelats å konvalescenthem, som upptagits
i en av riksförsäkringsanstalten fastställd förteckning. Ersättning för för llihang

till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 5 i

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 dr 1956

säkrads kostnad för konvalescentvård skall utgivas med % av kostnaden,
dock med iakttagande dels att ersättningen må utgå med högst 3 kronor
per vårddag eller, om vårdavgiften på allmän sal vid den försäkrades hem--ortslasarett överstiger 3 kronor, med högst det belopp per vårddag, vartill
nämnda avgift uppgår, dels ock att ersättning icke må utgivas till sjukpenningförsäkrad
för så stor del av kostnaden, att återstående del kommer
att understiga det belopp, varmed den försäkrades sjukpenning jämlikt 25 §
sjukförsäkringslagen minskas vid sjukhusvård. Ersättning som nu sagts må
utgivas för högst 60 dagar vid varje sjukperiod. Vidare har föreskrivits att
ersättning ej må utgå för försäkrads kostnad för resa till eller återresa från
konvalescenthem.

Riksförsäkringsanstalten har den 21 december 1954 fastställt förteckning
över de konvalescenthem där vården ersättes. Efter vissa därefter företagna
kompletteringar upptager förteckningen för närvarande 34 konvalescenthein.

Till lokal- eller stadscentralsjukkassas kostnader jämlikt 18 § sjukförsäkringslagen
utgår varken arbetsgivarbidrag eller statsbidrag. Ej heller
skall länscentralsjukkassa bidraga till sådana kostnader. Dessa skall således
helt täckas genom avgifter till lokal- eller stadscentralsjukkassan.

I anslutning till motionärernas förslag att ersättning för resekostnader
till och från konvalescenthem skall utgå efter samma grunder som gäller
för resor till och från sjukvårdsinrättning må här redogöras för huvuddragen
av sjukförsäkringslagens bestämmelser i sistnämnda avseende. Utgifter
för försäkrads resa för intagning å sjukvårdsinrättning ersättes högst
med belopp, som motsvarar kostnaden för resa till närmaste sjukhus,
där erforderlig vård kunnat beredas, eller, om den sjuke intagits å hemortssjukhus
och behovet av sjukhusvård uppkommit vid vistelse inom
sjukvårdsområdet eller därtill gränsande kommun, högst med belopp, som
motsvarar kostnaden för resa till närmaste hemortssjukhus, där erforderlig
vård kunnat beredas. I fråga om försäkrads återresa från sjukvårdsinrättningen
gäller att utgifter härför ersättes endast i den mån de överstiger
fyra kronor. Ersättning för återresa utgår icke, om behovet av sjukhusvård
uppkommit under det försäkrad vistats utom det län, inom vilket
han är bosatt, och han i anledning därav intagits å sjukvårdsinrättning belägen
utom nämnda län. Kostnad för återresa må ej beräknas högre än för
resa från sjukvårdsinrättningen till den försäkrades bostad. Vidare gäller
att ersättning må beräknas högst efter det billigaste, vanligen förekommande
färdsätt, som med hänsyn till den sjukes tillstånd kunnat användas
samt att ersättning ej må utgivas, om med hänsyn till resans längd samt
den sjukes tillstånd skäligen kunnat fordras att han gått, cyklat eller färdats
på annat dylikt sätt, som icke krävt särskild kostnad.

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1956

3

I fråga om vissa överväganden under förarbetena till sjukförsäkringslagen
får utskottet hänvisa till innehållet i riksförsäkringsanstaltens nedan
intagna remissyttrande. 1 övrigt må här framhållas följande. Frågan om utformningen
av bestämmelserna om ersättning för de i 18 § sjukförsäkringslagen
upptagna förmånerna behandlades i den proposition, nr 178 år
1953, varigenom bl. a. vissa förslag till ändringar i sjukförsäkringslagen
underställdes riksdagen. Föredragande departementschefen, statsrådet
Sträng, godtog härvid den sedermera lagfästa konstruktionen av ifrågavarande
ersättningsregler samt uttalade vidare, att på längre sikt en sådan
utvidgning av den obligatoriska försäkringen borde vara lika beskaffad i
landets olika delar och sålunda regleras generellt. Det syntes emellertid departementschefen
som om tiden härför för det dåvarande ännu icke vore
inne.

Remissyttranden

Medicinalstyrelsen uttalar i sitt remissyttrande att styrelsen finner skäl
fala för bifall till motionen i så måtto, att ersättning må medgivas för resa
till och återresa från närmaste av riksförsäkringsanstalten godkända konvalescenthem,
där plats kunnat beredas.

Riksförsäkringsanstalten anför i sitt yttrande följande.

I förarbetena till sjukförsäkringslagen har ej gjorts något uttalande i
fråga om ersättning för resa till och från konvalescenthem i samband med
vård därstädes. Beträffande resa för erhållande av sjukgymnastik och annan
behandling, som avses i 18 § sjukförsäkringslagen, anförde emellertid
socialförsäkringsutredningen i sitt betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring
(sid. 138), att någon komplettering av dessa merprestationer
med ersättning för resekostnader icke borde kunna ifrågakomma.
Utredningen avvisade tanken på att såsom merprestation ersätta vård å
konvalescenthem. Då ersättning för sådan vård sedermera, efter förslag av
statsrådet och chefen för socialdepartementet, infördes i lagen som merprestation,
föreskrevs ej, alt kostnader för resa till och från konvalescenthem
skulle ersättas. Med hänsyn härtill och då resekostnadsersättning enligt
sjukförsäkringslagen endast utgives vid uttrycklig föreskrift därom
i lagen, ger denna nu allmän sjukkassa icke möjlighet att införa resekostnadsersättning
vid konvalescentvård.

Merprestationerna finansieras genom de avgifter till sjukvårdsförsäkringen,
som sjukkassemedlemmarna erlägga till stadscentralsjukkassor respektive
lokalsjukkassor. Länscentralsjukkassorna deltaga således icke i
kostnaderna härför. Det kan framhållas, att antalet här ifrågakommande
konvalescenthem för närvarande utgör 33 och att antalet vårdsökande per
hem, enligt vad Riksförsäkringsanstalten inhämtat, för år räknat kan uppskattas
till omkring 300. Införande av ersättning för resekostnader i samband
med konvalescentvård som en merprestation torde kunna komma att
i många fall medföra en icke obetydlig höjning av medlemsavgifterna.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5k år 1956.

Med hänsyn till vad här anförts är Riksförsäkringsanstalten icke beredd
att nu tillstyrka den av motionärerna föreslagna lagändringen, detta särskilt
som 18 § i dess helhet inom en ej alltför avlägsen framtid synes böra bli
föremål för översyn.

Utskottet

I motionen hemställes om sådan ändring av 18 § sjukförsäkringslagen,
att de allmänna sjukkassorna beredes tillfälle att såsom frivillig prestation
införa ersättning för resekostnader till och från av riksförsäkringsanstalten
godkända konvalescenthem.

Det förhållandet att sjukkassorna givits möjlighet att efter medgivande
från riksförsäkringsanstalten såsom frivillig prestation införa vård å konvalescenthem
torde få ses bl. a. som uttryck för en strävan att, där så ur
medicinsk synpunkt låter sig göra, i någon mån avlasta sjukhusen med
deras dyrare vård och att främja sådana vårdformer, som ställer sig fördelaktigare
ur ekonomisk synpunkt. Vidare torde den synpunkten ha spelat
in, att det ökade utnyttjande av konvalescentvården, som införandet av
denna vårdform under sjukförsäkringslagen kan föra med sig, är ägnat att
medföra ett snabbare tillfrisknande. Härigenom kan även den tid, för vilken
sjukhjälp måste utgivas, komma att nedbringas.

Uppenbarligen begränsas möjligheterna för en konvalescent att komma
i åtnjutande av här avsedd vård därav att han själv har att svara för de
med vården förenade resekostnaderna. Då här ifrågavarande konvalescenthem
i vissa delar av landet är förhållandevis glest belägna, kan resekostnaderna
stundom komma att uppgå till icke obetydliga belopp. Vad sålunda
anförts talar för en utvidgning av ersättningsrätten till att omfatta även
försäkrads resor i samband med vård av förevarande slag.

Skäl kan emellertid även åberopas för en viss återhållsamhet, när det
gäller den ifrågasatta utvidgningen av ersättningsrätten. Härvidlag må särskilt
beaktas, att merprestation jämlikt 18 § sjukförsäkringslagen helt finansieras
genom de avgifter till sjukvårdsförsäkringen, som sjukkassemedlemmarna
erlägger till stadscentralsjukkassor och lokalsjukkassor. Såsom
riksförsäkringsanstalten i remissyttrande över motionen uttalat, torde införandet
av ersättning för resekostnader i samband med konvalescentvård
som en merprestation kunna komma att i många fall medföra en icke obetydlig
höjning av medlemsavgifterna. Det förhållandet att konvalescenthemmen
är mera glest belägna i vissa delar av landet än i andra torde även
kunna medföra, att denna höjning blir mycket varierande i olika delar av
landet. Härtill kommer att det genom motionen aktualiserade spörsmålet
icke bör ses isolerat från frågor rörande ersättning för resor inom andra
vårdområden. Det kan även ifrågasättas, om icke motionens syfte att ne

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 dr 1956

5

bringa resekostnaderna vid konvalescentvård kan uppnås även på andra
vägar, exempelvis genom en utökning av antalet konvalescenthem, där
vården ersättes, varigenom resorna bleve kortare och därigenom billigare.

Enligt utskottets mening bör det icke komma i fråga att utan ytterligare
prövning av de problem, som motionen aktualiserar, genomföra en sådan
utvidgning av försäkringsskyddet som i motionen föreslås. Frågans vikt
motiverar emellertid att den göres till föremål för undersökning. En sådan
synes lämpligen böra ske i samband med en översyn av sjukförsäkringslagen.
Härvid får angelägenheten av den i motionen föreslagna ändringen
vägas mot önskvärdheten av förbättringar av försäkringsförmånerna på
andra områden. Utskottet vill föreslå, att riksdagen såsom sin mening
bringar vad utskottet anfört till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 293,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
till känna vad utskottet ovan i utlåtandet anfört.

Stockholm den 27 november 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Nils Elowsson, fru Svenson, herrar Huss*,
Grönkvist, Göran Karlsson*, fru Hamrin-Thorell och herr Birke*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Carlsson i
Bakeröd, fru Ewerlöf, fru Sjöstrand, herrar Johansson i Södertälje, Rimmerfors,
Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.