Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1956

1

Nr 51

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder
för reseersättning vid sjuktransporter med privat bil.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, varav två till
viss del, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 225 i första kammaren av herrar
Velander och Birke samt nr 356 i andra kammaren av fru Boman och fröken
Karlsson,

dels o c k de likalydande motionerna nr 463 i första kammaren av herr
Sundelin samt nr 598 i andra kammaren av herr Königson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 22 med förslag till lag angående ändring i
lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring m. m., i vad
motionerna rör fråga om reseersättning vid sjuktransporter med privat bil.

I motionerna I: 225 och II: 356 yrkas »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring i 2 och 3 §§ i kungörelsen den
10 december 1954 (nr 783) angående reseersättning m. m. att resekostnad
med privatbil utgår enligt de grunder som i statens resereglemente eller med
stöd av detta reglemente bestämts för tjänsteresa med egen, mindre bil under
de 500 första milen».

I motionerna I: 463 och II: 598 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte
begära översyn av lagen om allmän sjukförsäkring i vissa i motionerna berörda
hänseenden, däribland i fråga om bestämmelserna om reseersättning
vid sjuktransporter med privat bil.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna II: 356 och II: 598.

över motionerna och ett flertal andra motioner rörande sjukförsäkringslagstiftningen
har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.
Medicinalstyrelsen har med hänvisning till att motionerna i väsentliga
delar omfattade frågor som det icke ankomme på styrelsen att
bedöma begränsat sitt yttrande till att avse de delar av motionerna, som
mera direkt berörde styrelsens verksamhetsområde. Det i förevarande utlåtande
behandlade spörsmålet har sålunda icke behandlats i styrelsens yttrande.
Redogörelse för riksförsäkringsanslaltens yttrande lämnas i det
följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand. 2 ard. Nr 51

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1956

Gällande bestämmelser

Enligt 16 och 17 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring
gäller i fråga om resor till och från läkare eller sjukvårdsinrättning att för
resa med annan autoinobil än ambulansbil eller sådan bil, som går i allmän
trafik, eller med hästskjuts, motorcykel eller maskindriven farkost, som ej
går i allmän trafik, ersättning skall beräknas enligt av Konungen fastställd
taxa. Sådan taxa har fastställts genom kungl. kungörelse den 10 december
1954. Enligt denna kungörelse skall vid resa med fordon eller farkost, som
tillhör den sjuke eller nära anhörig till honom, ersättning beräknas efter
en resekostnad, uppgående till vid resa med autoinobil eller hästskjuts eller
maskindriven farkost tio öre för kilometer samt vid resa med motorcykel,
för vilken registreringsplikt föreligger, fem öre för kilometer. Såsom nära
anhörig till den sjuke anses den sjukes make ävensom den sjukes eller
makens föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, barn, adoptivbarn och
fosterbarn samt den, som är gift med sådan person. Om det fordon eller den
farkost, varmed resan företages, tillhör annan än den sjuke eller nära anhörig
till honom, skall ersättning beräknas efter den resekostnad, som den
sjuke visar sig ha utgivit, dock högst vid resa med automobil eller hästskjuts
eller maskindriven farkost efter tjugu öre för kilometer samt vid
resa med motorcykel, för vilken registreringsplikt föreligger, efter tio öre
för kilometer.

Enligt kungl. kungörelsen den 12 december 1952 angående resekostnadsersättning
vid tjänsteresa med egen bil m. m. gäller att vid färd för statens
räkning med mindre bil (tjänstevikt under 1 100 kg) och en körlängd
för budgetår icke överstigande 500 mil resekostnadsersättning utgår med
33 öre/km. 1 vissa nordliga län utgår därjämte tilläggsersättning med 1
eller 2 öre per kilometer.

Remissyttrande

Riksförsäkringsanstalten anför i sitt remissyttrande bl. a. följande.

De i allmänna resereglementet vid tjänsteresa med egen bil fastställda
ersättningsbeloppen per kilometer äro beräknade med utgångspunkt från
att ersättningen i stort sett skall täcka såväl löpande kostnader (drivmedel,
olja in. m.) som även del av de fasta kostnaderna (amortering, skatt, försäkring,
garage m. m.).

I socialvårdskommitténs betänkande angående lag om allmän sjukförsäkring
(SOU 1944: 15 sid. 308) anfördes i fråga om ersättning för resa
med pi ivatbil vid läkarbesök, att vid bestämmandet av ersättningsbeloppen
andra synpunkter borde göra sig gällande än vid fastställandet av motsvarande
belopp i allmänna resereglementet. Ersättningarna förutsattes därför,
i varje fall då eget fordon komme till användning, bli lägre än enligt
nämnda reglemente.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1956

Den av Kungi. Maj:t genom ovannämnda kungörelse fastställda taxan
bygger i fråga om resa, som företages med egen eller nära anhörigs eller
med annans privatbil, på principen, att ersättningen skall bestämmas med
utgångspunkt endast från de löpande kostnaderna. Vid resa med egen eller
nära anhörigs bil beräknas ersättningen efter 10 öre per kilometer. För
att vid resa med annans privatbil icke alltför stor del av resekostnaden skall
stanna på den sjuke — det förutsattes nämligen, att den ersättning, fordonets
ägare därvid kunde komma att betinga sig, i regel skulle överstiga
den löpande kostnaden — har emellertid ersättningen här maximerats till
ett belopp av 20 öre per kilometer.

I anslutning till vad i motionerna nämnts om bilägares medverkan vid
sjuktransport anser sig Riksförsäkringsanstalten böra erinra om att ifrågavarande
taxa för beräkning av resekostnadsersättning endast avser att
reglera den sjukes återbäring från sjukkassan. En bilägare, som ställer sin
bil till förfogande vid sjuktransport, är givetvis i och för sig oförhindrad att
av den sjuke betinga sig ersättning utöver nämnda taxa. Det må framhållas,
att en rent tillfällig körning, som icke antyder försök att systematiskt utnyttja
bilen för förvärvsändamål, icke torde vara hänförlig till yrkesmässig
trafik, oavsett storleken av det belopp, med vilket ersättning för körningen
utgått.

Riksförsäkringsanstalten uttalar avslutningsvis att anstalten inhämtat, att
den löpande kostnaden icke undergått någon förändring, som kunde motivera
justering av nu gällande helopp per kilometer, och att anstalten icke
heller eljest funne tillräckliga skäl föreligga för omprövning nu av förevarande
återbäringstaxa i vad avser resor med privatbil.

Pågående utredning

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 15 juni 1956 har chefen för
socialdepartementet, statsrådet Ericsson, samma dag tillkallat en utredningsman
för att bl. a. verkställa översyn av sjukkassetaxan och den genom
ovannämnda kungörelse den It) december 1954 fastställda taxan för vissa
resekostnadsersättningar. Ur de för utredningsmannen utfärdade, i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 15 juni 1956 redovisade direktiven
må här återgivas följande avsnitt.

I 16 och 17 §§ sjukförsäkringslagen finns upptagna bestämmelser om
ersättning för resor till och från läkare samt till och från sjukvårdsinrättning.
Härutinnan gäller bl. a. alt ersättning för resa med annan automobil
än ambulansbil eller sådan bil, som går i allmän trafik, eller med hästskjuts,
motorcykel eller maskindriven farkost, som ej går i allmän trafik, skall beräknas
enligt eu av Kungl. Maj.t fastställd taxa. Sådan taxa har fastställts
genom kungörelse den 10 december 1954 (nr 783). I skrivelse den 20 februari
1956 har Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet hemställt om
vissa ändringar i och tillägg till denna kungörelse. För egen del finner jag
det lämpligt att utredningsmannen får i uppdrag att med ledning av de erfarenheter,
som hittills vunnits, överse även den taxa, som innefattas i

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1956

ifrågavarande kungörelse, och framlägga de förslag till jämkningar däri,
som kan finnas motiverade. För detta ändamål bör nyssnämnda skrivelse
jämte däröver avgivna remissyttranden överlämnas till honom.

Utskottet

Chefen för socialdepartementet har den 15 juni 1956 tillkallat en utredningsman
med uppgift bl. a. att med ledning av de erfarenheter, som hittills
vunnits, överse den taxa för sjuktransport med bl. a. privat bil, som
innefattas i den ovan i utlåtandet angivna kungörelsen den 10 december
1954 med vissa bestämmelser rörande resekostnadsersättning enligt sjukförsäkringslagen,
och att framlägga de förslag till jämkningar däri, som
kunde finnas motiverade.

Med hänsyn till det läge, vari det genom förevarande motioner aktualiserade
spörsmålet om reseersättning vid sjuktransporter med privat bil sålunda
befinner sig, torde något initiativ i frågan från riksdagens sida icke
nu vara påkallat.

Utskottet hemställer därför,

att förevarande motioner

1. I: 225 och II: 356 samt

2. I: 463 och II: 598, i vad de rör fråga om reseersättning
vid sjuktransporter med privat bil,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson*,
fru Carlqvist*, herrar Huss, Mannerskantz*, Grönkvist, Nils Thedor Larsson
och fru Hamrin-Thorell;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg*, fru Västberg*, herr Lundberg, fröken Höjer*, fru Ewerlöf*, herrar
Königson* och Larsson i Hedenäset.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 56
610387