Nr 49—50
Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1950
1
Nr 49
Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av grundsjukpenningen
och den högsta sjukpenningen i den allmänna
sjukförsäkringen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 339 i första kammaren av herrar Norling
och öhman samt nr 271 i andra kammaren av fru Nilsson m. fl.
I motionerna, vilka är likalydandc, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller om förslag till riksdagen om sådan ändring
av gällande sjukpenningtabell, att grundsjukpenningen blir fem kronor per
dag och högsta sjukpenning kommer att utgå med 25 kronor per dag».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen II: 271.
över motionerna och ett flertal andra motioner rörande sjukförsäkringslagstiftningen
har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.
Medicinalstyrelsen har med hänvisning till att de remitterade
motionerna i väsentliga delar omfattade frågor, som det icke ankomme
på styrelsen att bedöma, begränsat sitt yttrande till att avse de delar av
motionerna, som mera direkt berörde styrelsens verksamhetsområde. Det
i förevarande motioner upptagna spörsmålet har sålunda icke behandlats
i styrelsens yttrande. Redogörelse för riksförsäkringsanstaltens yttrande
lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller med avseende å sjukpenningförsäkringen
bland annat följande. De sjukkassemedlemmar, som har
en årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kronor, är tillförsäkrade
grundsjukpenning med 3 kronor om dagen. Därjämte är vissa kvinnor
grundsjukpenningförsäkrade, trots att deras årsinkomst av förvärvsarbete
ej uppgår till detta belopp. Varje medlem, som har en årsinkomst av tjänst
om minst 1 800 kronor, är dessutom obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning,
som till storleken bestämmes av vederbörandes inkomst av tjänst. I
fråga om tilläggssjukpenningcn gäller ett system med tolv sjukpenningklas
fiihang
till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 and. Nr 49—50
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 49 är 1956
ser (klasserna 2—13) och sjukpenningbelopp om lägsl 1 krona i klass 2 vid
en årsinkomst av tjänst om högst 2 400 kronor och högst 17 kronor i klass
13 vid en årsinkomst av tjänst om 14 000 kronor och därutöver. I klasserna
4—13 nedsättcs tilläggssjukpenningen efter de första 90 dagarna av en
sjukperiod för vilka sjukpenning utgått. Efter denna tid är den högsta tillläggssjukpenningen
9 kronor.
Sjukpenningarna är skattefria.
Tidigare överväganden i ämnet
Frågan om storleken av förmånerna på grund av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
diskuterades under förarbetena till de år 1953 beslutade
ändringarna i sjukförsäkringslagen. Vid remissbehandlingen av socialvårdskommitténs
år 1952 avgivna betänkande (SOU 1952: 39) innehållande
bland annat förslag i detta ämne uttalades från flera håll att de av utredningen
föreslagna sjukpenningbeloppen vore för låga. Vid framläggande av
proposition nr 178 år 1953 med bland annat förslag till ändringar i sjukförsäkringslagen
anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Sträng, i denna fråga bland annat följande.
Socialförsäkringsutredningen har föreslagit, att grundsjukpenningen fastställes
enhetligt till 3 kronor. Detta belopp svarar nära mot den sjukpenning,
som i genomsnitt skall utgå enligt den antagna lagen. Förslag har vid
remissbehandlingen väckts om att grundsjukpenningen skall bestämmas till
4 kronor. En sådan — i sig själv måhända önskvärd — höjning skulle, enär
det av ekonomiska skäl ej synes möjligt att öka statsbidraget, innebära
en avgiftshöjning, som för två makar tillsammans kan antagas uppgå till
30 å 35 kronor om året. Jag anser att en sådan konsekvens bör undvikas.
I anledning av de invändningar, som i en del remissyttranden framförts
därom att sjukpenningbeloppet vore för lågt för de hemmavarande gifta
kvinnornas del, må framhållas att det föreliggande förslaget innebär en
fördubbling i kronor räknat av den sjukpenning, som enligt den antagna
lagen skall tillkomma dessa kvinnor. Det är givet, att beloppet i vissa fall
kan synas alltför lågt, men detta torde inte vara regeln. Vidare bör märkas
att grundsjukpenningens syfte endast är att lämna viss hjälp vid sjukdom.
Otvivelaktigt föreligger också vissa kontrollsvårigheter beträffande dessa
kvinnor. I detta fall torde det sålunda vara påkallat att avvakta erfarenheterna
innan ytterligare förbättringar av sjukpenningförmånerna beslutas.
Mot den av utredningen föreslagna skalan rörande tilläggssjukpenningen
har vissa invändningar gjorts under remissbehandlingen. Sålunda har framhållits,
att skalan i vissa inkomstlägen lämnade för låg kompensation för
inkomstbortfallet, särskilt vid jämförelse med den nu inom olycksfallsförsäkringen
gällande skalan. Ä andra sidan har gjorts gällande, att den föreslagna
sjukpenningförsäkringen bleve alltför dyrbar samt att den skapade
risker för missbruk. De synpunkter jag förut anfört i fråga om försäkring
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1956 3
ens utformning manar till återhållsamhet även i förevarande avseende. Den
sänkning av olycksfallssjukpenningen, som kan uppkomma i vissa inkomstlägen,
torde mer än väl uppvägas av det skydd som erhålles vid andra sjukdomar
samt av den höjning av sjukpenningens maximibelopp, som jag förordat
och varigenom omkring en fjärdedel av de yrkesskadeförsäkrade
kommer att erhålla högre sjukpenning än enligt gällande lag. I syfte att i
någon mån höja ersättningsbeloppen inom skalans mellersta inkomstlägen,
där den föreslagna kompensationen förefaller väl låg, anser jag mig emellertid
böra tillstyrka viss jämkning i den av utredningen föreslagna sjukpenningskalan.
—
Remissyttrande
Riksförsäkringsanstalten uttalar i sitt remissyttrande att enligt anstaltens
mening tillräckliga skäl ej förelåge att nu upptaga den med förevarande
motioner avsedda frågan till särbehandling. Enligt anstalten ägde frågan
hland annat visst samband med spörsmålet om allmän pensionsförsäkring.
Utskottet
I motionerna hemställes om sådan ändring av gällande sjukpenningtabell,
att grundsjukpenningen blir fem kronor per dag och högsta sjukpenning
kommer att utgå med 25 kronor per dag.
I anledning av vad i motionerna anföres i fråga om den fortgående penningvärdesförsämringens
inverkan på den sjukes ekonomi vill utskottet
erinra om att i den mån penningvärdesförsämringen jämväl medfört en
ökning av den försäkrades inkomst av tjänst, detta i sin tur kan ha inneburit
att vederbörande blivit inplacerad i högre sjukpenningklass än den tidigare
för honom gällande. Sjukpenningtabellens konstruktion medför på
sådant sätt för huvudparten av de förvärvsarbetande att verkningarna av
penningvärdesförsämringen automatiskt kompenseras.
Med hänsyn härtill och då den sedan sjukförsäkringslagens ikraftträdande
inträdda penningvärdesförändringen icke varit så stor att det för
närvarande finnes skäl att ompröva storleken av den lägsta respektive
högsta sjukpenningen, kan utskottet icke tillstyrka förevarande motioner.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motioner, 1:339 och 11:271, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 november 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
4 Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1956
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elovvsson, Axel E. Svensson*, fru
Carlqvist*, herrar Huss, Mannerskantz*, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell och
herr Alvar Andersson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson i
Tobo*, Nilsson i Göteborg*, fröken Höjer*, fru Ewerlöf*, herrar Johansson
i Södertälje, Fredriksson och Larsson i Hedenäset.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.