Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1956
1
Nr 39
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa åtgärder i samband med nedläggandet av driften
vid linberedningsverket i Mellansel.
I en till riksdagen den 12 oktober 1956 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 186, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag föreslagit riksdagen att medgiva Kungl. Maj :t att enligt i huvudsak
de grunder och förutsättningar, som angivits i propositionen,
1) förklara att krav på återbetalning av statens fordran på grund av
Föreningen Norrlandslins u. p. a. lån ur hemslöjdslånefonden icke skall
framställas förrän i samband med föreningens likvidation och att denna
statens fordran vid likvidationen skall göras gällande med rätt efter övriga
fordringar hos företaget samt att, såvitt angår kronans rätt, hinder icke
skall föreligga för Föreningen Norrlandslin u. p. a. att avskriva sina fordringar
hos odlare för utsädesleveranser till 1956 års odling.
2) i mån av behov avskriva Föreningen Norrlandslin u. p. a. ur hemslöjdslånefonden
beviljade lån,
3) av de till stöd åt 1956 års odling av lin och hampa anvisade medel,
vilka ingår i det å riksstaten under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, till Föreningen
Norrlandslins u. p. a. odlare utbetala 300 kronor per hektar enligt kontrakt
med föreningen år 1956 odlad linareal, vilken icke kontraktsenligt blivit utdömd.
Med stöd av beslut av riksdagen (prop. 1951: 192, JoU 47, rskr. 379) föreskrev
Kungl. Maj :t den 10 april 1953, att av de lån, som ur hemslöjdslånefonden
beviljats Föreningen Norrlandslin u. p. a., Mellansel, ett belopp av
710 000 kronor fr. o. m. den 1 maj 1953 skulle löpa utan amorterings- och
räntebetalningsskyldighet för föreningen. Vidare föreskrev Kungl. Maj :t den
17 juli 1953, att föreningen beviljade då utestående lån ur samma fond
skulle — till den del lånen icke förklarats skola löpa utan amorterings- och
räntebetalningsskyldighet — läggas samman med föreningens ränteskuld
och amorteras i överensstämmelse med ett av Riksförbundet Lin och
hampa, producentförening u. p. a., framlagt förslag, dock med första amortering
den 1 september 1953. Av sistnämnda lån återstår f. n. oguldet ett
belopp av 446 242 kronor 50 öre jämte sedan den 1 januari 1956 upplupen
ränta.
1 liihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 39
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1956
Enligt beslut av 1956 års riksdag (prop. 1956: 38, JoU 6, rskr. 130) utgår
till linberedningsverket i Mellansel — förutom allmänt pristillägg av högst
75 öre per kilogram spinnbar linfiber — ett särskilt pristillägg av högst 55
öre per kilogram spinnbar linfiber. Med hänsyn till de förhållandevis höga
kostnaderna för stödet till mellanselverket och därmed den norrländska
linproduktionen har en omprövning av detta stöd förutsatts skola ske senast
efter tre år. Pristilläggen för linfiber bestrides av medel, som av riksdagen
anvisas å det under nionde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. Vid beräkningen av medelsbehovet
för stödjande av linodlingen under budgetåret 1956/57 har man, såvitt
nu är i fråga, utgått från ett allmänt pristillägg av 75 öre och ett särskilt
pristillägg till linberedningsverket i Mellansel av 55 öre per kilogram spinnbar
linfiber samt från en stödberättigad kvantitet av 300 ton linfiber för
sagda verk.
I en den 11 juli 1956 dagtecknad skrift, vid vilken fogats preliminära balansräkningar
per den 30 juni 1956, har Föreningen Norrlandstin u. p. a.,
Mellansel, anhållit att Kungl. Maj :t måtte besluta, att kronans fordringar
hos föreningen skall göras gällande först i samband med föreningens likvidation
och att dessa fordringar vid likvidationen skall äga sämre rätt än
övriga fordringar hos föreningen. Vidare har föreningen i en skrift den 23
juli 1956, vari förklaras att driften vid föreningens linberedningsverk icke
kan fortsättas, anhållit att Kungl. Maj :t måtte medge statens jordbruksnämnd
att av de till stöd åt 1956 års odling av lin och hampa anslagna medlen,
vilka ingår i reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område — i stället för pristillägg till föreningen — till föreningens odlare
utbetala 300 kronor per hektar enligt kontrakt med föreningen odlad
linareal. Slutligen har föreningen i en den 4 september 1956 dagtecknad
skrift anhållit, att Kungl. Maj :t måtte — såvitt angår kronans rätt — förklara,
att föreningens fordringar hos dennas odlare till följd av utsädesleveranser
för 1956 års skörd må avskrivas av föreningen.
över Föreningen Norrlandslins framställningar den 11 och 23 juli 1956
har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och statens
jordbruksnämnd. Nämnden har därjämte avgivit utlåtande över föreningens
framställning den 4 september 1956.
I propositionen lämnas å s. 3—7 en närmare redogörelse för föreningens
framställningar i ärendet samt å s. 7—10 en redogörelse för innehållet i däröver
avgivna remissyttranden. Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen
i dessa delar.
Departementschefen har anfört följande.
»I propositionen 1956: 38 angående grunderna för fortsatt stöd åt lin- och
hampodlingen fann jag mig av flera skäl böra förorda, att särskilt stöd
även i fortsättningen skulle utgå till den norrländska linproduktionen. Med
hänsyn till de betydande belopp av allmänna medel, som linodlingen i Norr
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1956
O
land årligen drager, borde emellertid enligt min mening en omprövning av
stödet ske senast efter tre år. Vad jag sålunda förordade, godtogs av riksdagen.
Vid min bedömning av den norrländska linhanteringens möjligheter att
fortbestå utgick jag från de utredningar och kalkyler, som på grundval av
bl. a. dåvarande prisläge för lin och linprodukter utförts av statens jordbruksnämnd,
Föreningen Norrlandslin m. fl. Sedan dessa utredningar verkställdes,
har emellertid på förhållandevis kort tid de grundläggande förutsättningarna
rätt väsentligt förändrats. Såsom nämnden och föreningen
framhållit, har sålunda på senare tid ett prisfall inträffat på lin och linprodukter,
vilket medfört en betydande försämring av betingelserna för linhanteringen
överhuvudtaget. Härtill kommer för föreningens del, att de båda
senaste årens svaga skördeutfall för lin inom berörda områden försvagat
föreningens ekonomiska ställning. Föreningen har vidare förlorat sin hittillsvarande
driftsledare, och det har visat sig omöjligt att skaffa en kompetent
ersättare för denne. Föreningens styrelse har i den föreliggande situationen
bedömt varje fortsatt verksamhet vid föreningens linbredningsverk
i Mellansel såsom ytterligare förlustbringande och därför beslutat föreslå
föreningsstämman, att föreningen skall träda i likvidation. Av nämndens
yttrande framgår bl. a., att nämnden icke räknar med att någon så väsentlig
förändring av förhållandena på ifrågavarande område skall kunna åstadkommas,
att därav kan följa någon avgörande förbättring av föreningens
möjligheter att fortsätta linberedningsverksamheten.
Ej heller jag har — med utgångspunkt från det föreliggande materialet
och en bedömning av marknadsförhållandena på området — kunnat finna
någon möjlighet till ekonomiskt försvarbara åtgärder för att fortsätta föreningens
verksamhet. Vid sådant förhållande har jag ansett det angeläget
att — i likhet med vad fallet varit vid tidigare företagna nedläggelser av
lin- och hampberedningsverk — pröva olika möjligheter att genom statliga
åtgärder mildra verkningarna av en avveckling.
Vad därvid först angår föreningens framställning beträffande återbetalningen
av föreningen beviljade lån ur hemslöjdslånefonden vill jag erinra
om att riksdagen år 1951 (prop. 1951: 192, JoU 47, rskr. 379) medgav Kungl.
Maj :t befogenhet att vid nedläggande av lin- och hampberedningsverk vid
behov kunna utfärda förklaring, att krav på återbetalning av statens fordringar
icke skall framställas förrän i samband med likvidation av vederbörande
företag och att de av staten lämnade lånen skall äga sämre rätt än
övriga fordringar hos företaget. Med stöd av detta medgivande utfärdade
Kungl. Maj:t i november 1953 dylik förklaring i samband med nedläggandet
av linberedningsverket i Gimo. Någon anledning att i fråga om beredningsverket
i Mellansel tillämpa andra principer för bevakningen av statens fordran
än som skedde i fråga om det redan nedlagda verket i Gimo synes mig
ej föreligga. De tillgängliga uppgifterna rörande föreningens ekonomi visar,
att ett konkursförfarande blir oundvikligt, därest statens fordringar hos föreningen
göres gällande som likaberättigade. Med hänsyn bl. a. till de sär
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1956
skilda kostnader, förlustrisker och andra olägenheter, som är förenade med
en konkurs, anser jag i likhet med nämnden det önskvärt, att sådan undvikes.
Då grunderna för det fortsatta stödet åt lin- och hampodlingen varit
föremål för prövning av riksdagen år 1956, varvid förutsatts en fortsatt verksamhet
vid linberedningsverket i Mellansel, synes det emellertid tveksamt,
om nyssnämnda medgivande fortfarande äger giltighet. Kungl. Maj :t bör
därför enligt min mening hos riksdagen inhämta medgivande att beträffande
statens fordringar hos föreningen utfärda dylik förklaring.
I särskild framställning har föreningen anhållit om förklaring, såvitt angår
kronans rätt, att föreningens fordringar hos odlare till följd av utsädesleveranser
för 1956 års linodling må avskrivas av föreningen. Föreningen har
därvid åberopat, att indrivningsåtgärder skulle mötas av genfordringar,
överstigande sagda utsädesfordringar, ävensom framhållit det oriktiga i att
göra gällande utsädesfordringarna, när odlarna med anledning av föreningens
driftsinställelse ej kan tillgodogöra sig 1956 års skörd av linhalm. För
egen del finner jag det rimligt, att Kungl. Maj :t av riksdagen erhåller bemyndigande
att utfärda nu avsedd förklaring. Därvid bör dock förutsättas, att
föreningen skall träffa i det följande närmare berörd uppgörelse med samtliga
sina odlare om kvittning av deras anspråk på att föreningen skall mottaga
linhalm av 1956 års skörd.
Av vad som förut anförts torde framgå, att man måste räkna med att vid
avveckling av beredningsverket i Mellansel de föreningen beviljade statslånen
icke kan gäldas. Liksom skett vid tidigare företagen avveckling av linoch
hampberedningsverk bör Kungl. Maj :t av riksdagen bemyndigas att avskriva
oguldna belopp. Jag förutsätter därvid att — såsom föreningen också
förutsatt i sin preliminära balansräkning och nämnden förordat — det av
medlemmarna inbetalade insatskapitalet vid likvidationen icke inräknas
bland fordringarna hos föreningen.
Vad därefter angår föreningens framställning om ändring av grunderna
för utbetalning av det särskilda stödet till linodlingen i Norrland för 1956
års skörd vill jag framhålla följande.
Föreningen har för år 1956 tecknat kontrakt om odling av 435 hektar spånadslin.
Skörden uppskattas till omkring 3 500 kilogram frörepad halm
och 400—450 kilogram frö per hektar. Totalskörden av halm beräknas motsvara
ett särskilt pristillägg av tillhopa 165 000 kronor. Enär föreningen inställt
driften vid beredningsverket och icke kommer att mottaga årets linskörd
— vilken sålunda ej kan beräknas komma att i nämnvärd omfattning
användas för framställning av linfiber — kommer angivna pristillägg icke
att utgå.
Med hänsyn till att det särskilda stödet till föreningen är avsett att i huvudsak
komma odlarna till godo, finner jag det rimligt, att föreningens odlare
får angivna stöd i annan form än såsom särskilt pristillägg. Föreningens
av remissmyndigheterna tillstyrkta förslag om ett bidrag av 300 kronor
per hektar enligt kontrakt odlad areal, som icke kontraktsenligt blivit utdömd,
synes mig utgöra en godtagbar lösning. Av 1956 års skörd beräknas
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1956
5
eljest kunna utvinnas endast 300—340 kronor per hektar vid försäljning
av fröet. Om härtill lägges det föreslagna arealbidraget samt det belopp av
195 kronor per hektar, som motsvarar den förut förordade eftergiften i fråga
om odlarnas skuld till föreningen för utsäde, torde odlarna för 1956 års linskörd
kunna erhålla ett bruttoutbyte av omkring 800 kronor per hektar. Förlusten
för odlarna skulle sålunda vid jämförelse med det normala bruttoutbytet
av ungefär 1 000 kronor per hektar icke bli alltför kännbar. Såsom förutsättning
för utbetalningen av sagda arealbidrag liksom för den tidigare
förordade eftergiften, såvitt angår kronans rätt, i fråga om odlarnas utsädesskuld
till föreningen bör emellertid gälla, att — såsom nämnden föreslagit
— föreningen skall träffa uppgörelse med alla sina odlare om att de mot
erhållande av sagda arealbidrag och eftergift fritager föreningen från dennas
av stadgar och odlingskontrakt härflytande förpliktelser mot odlarna
i fråga om omhändertagandet av 1956 års linskörd. Det förutsättes givetvis
vidare, att särskilt pristillägg icke kommer att utbetalas för någon del av
den linfiber, som härrör från odlingar, för vilka nyssnämnt arealbidrag
utgått. Arealbidragen bör bestridas ur de till stöd åt 1956 års odling av
lin och hampa anvisade medel, vilka ingår i reservationsanslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.
Liksom fallet tidigare varit vid nedläggandet av lin- och hampberedningsverk,
synes det enligt min mening — med hänsyn till de särskilda omständigheter,
som är förknippade med nedläggandet av driften vid mellanselverket
— vara motiverat, att åtgärder vidtages för att för personalen mildra
följderna av nedläggelsen. Sålunda bör alla möjligheter prövas att snabbt
omplacera personalen i annan verksamhet. Därest fråga skulle uppstå om
stöd i form av viss ekonomisk ersättning till arbetstagare, som ej kunnat
beredas sysselsättning, synes denna böra tagas upp till behandling i annat
sammanhang. Det torde böra uppdragas åt arbetsmarknadsstyrelsen att i
samråd med jordbruksnämnden närmare följa utvecklingen.»
Utskottet. På grund av ett betydande prisfall på lin och linprodukter har
förutsättningarna för den svenska linhanteringen avsevärt försämrats sedan
riksdagen i mars detta år (JoU 6, rskr 130) fastställde grunderna för
det fortsatta statliga stödet åt linodlingen. Orsakerna till prisfallet är dels
ett sjunkande världsmarknadspris på linfiber, dels en ökad priskonkurrens
från vissa östeuropeiska stater i fråga om linnevaror. För Föreningen Norrlandslin
u. p. a. har till dessa allmänna förhållanden kommit tvenne omständigheter,
som bidragit till att ytterligare försämra dess ställning, nämligen
att de senaste åren givit dåliga linskördar och att det visat sig omöjligt
att finna kompetent efterträdare till föreningens bortgångne driflsledare.
I denna situation har föreningen bedömt fortsatt verksamhet vid dess
linberedningsverk i Mellansel såsom enbart förlustbringande och därför beslutat
triida i likvidation. I föreliggande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
vissa statliga åtgärder för alt mildra konsekvenserna av ett nedläggande
av driften vid sagda linberedningsverk.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1956
De i propositionen framförda förslagen avser bl. a., att Kungl. Maj:t skall
medgivas förklara att krav på återbetalning av statens fordringar hos föreningen
— uppgående till ett sammanlagt belopp av cirka 1 156 000 kronor
— ej skall framställas förrän i samband med föreningens likvidation och
att statens rätt skall göras gällande efter övriga fordringar hos föreningen.
Ehuru utskottet är medvetet om att en förklaring av angiven innebörd måste
antagas medföra, att staten icke erhåller täckning för någon del av sin fordran,
vill utskottet likväl ej motsätta sig bifall till Kungl. Maj :ts framställning
i denna del utan tillstyrker, att samma förfarande skall tillämpas beträffande
Mellansel som tidigare med riksdagens medgivande tillämpats vid
avvecklingen av linberedningsverket i Gimo. I enlighet med det anförda tillstyrker
utskottet även, att de statliga fordringar hos föreningen, som kommer
att kvarstå oguldna efter likvidationens slutförande, må helt avskrivas.
Genom nedläggandet av linberedningsverket i Mellansel vidkännes föreningens
odlare en icke obetydlig ekonomisk förlust. De av Kungl. Maj :t
föreslagna åtgärderna för att minska denna förlust finner utskottet sig böra
tillstyrka. Utskottet biträder sålunda förslagen, alt Kungl. Maj :t skall medgivas
avgiva förklaring, såvitt anser statens rätt, att föreningen må avskriva
sina fordringar hos odlarna för utsädesleveranser för 1956 års odling ävensom
att det särskilda pristillägg, som enligt riksdagens beslut tidigare i år
skall utgå till den norrländska linodlingen, skall omvandlas till ett arealbidrag
å 300 kronor per hektar kontrakterad odlingsjord. Liksom Kungl.
Maj :t förutsätter utskottet därvid, att föreningen skall träffa uppgörelse med
alla sina odlare om att de mot erhållande av nyssnämnda eftergift och arealbidrag
fritager föreningen från dess förpliktelser mot odlarna beträffande
omhändertagandet av 1956 års linskörd.
Vad i övrigt uttalats i propositionen föranleder ingen erinran från utskottets
sida. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten av att åtgärder
vidtages för att snarast möjligt omplacera den genom linberedningsverkets
avveckling friställda arbetskraften och på andra sätt mildra verkningarna
för personalen av driftens nedläggande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen måtte medgiva Kungl. Maj :t att enligt i huvudsak
de grunder och förutsättningar, som angivits i det
föregående,
1) förklara
att krav på återbetalning av statens fordran på grund av
Föreningen Norrlandslins u. p. a. lån ur hemslöjdslånefonden
icke skall framställas förrän i samband med föreningens
likvidation och att denna statens fordran vid likvidationen
skall göras gällande med rätt efter övriga fordringar hos
företaget.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1956
7
att, såvitt angår kronans rätt, hinder icke skall föreligga
för Föreningen Norrlandslin u. p. a. att avskriva sina fordringar
hos odlare för utsädesleveranser till 1956 års odling;
2) i män av behov avskriva Föreningen Norrlandslin
u. p. a. ur hemslöjdslånefonden beviljade lån,
3) av de till stöd åt 1956 års odling av lin och hampa anvisade
medel, vilka ingår i det å riksstaten under nionde huvudtiteln
anvisade reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område, till Föreningen Norrlandslins
u. p. a. odlare utbetala 300 kronor per hektar enligt kontrakt
med föreningen år 1956 odlad linareal, vilken icke kontraktsenligt
blivit utdömd.
Stockholm den 13 november 1956
På jordbruksutskottets vägnar:
PER EDVIN SKÖLD
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Jon Jonsson*, Bertir
Andersson, Eskilsson, Bror Nilsson*, Johan Persson, Mossberger, Uno Olofsson*,
Gunnar Berg* och Sigfrid Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Johnsson i Kastanjegården*, Antby*
Jonsson i Strömsund, Sköld, Ahlsten, Agerberg, Lindström*, Svensson i Vä,
Jönsson i Gärds köpinge och Johanson i Västervik*.
* Ej närvarande vid justeringen.
6G1745 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag