Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
1
Nr 58
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattning av utdelning, som företas
i samband med upplösning av fastighetsföretag.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 440 av herr Svärd och II: 569 av herr Edström har hemställts,
»dels att riksdagen måtte besluta, att utdelning företagen i samband
med upplösning av fastighetsförening skall anses såsom hänförlig till inkomst
av kapital, i den mån medlen blivit föremål för fondbeskattning,
dels att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
ändring av fondskatteförordningen».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 440.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 47 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till höstsessionen uppskjuta behandlingen av de
föreliggande motionerna.
Förordningen om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt) tillkom genom
beslut av 1954 års riksdag som ett led i strävandena att eliminera möjligheterna
att utnyttja vissa luckor i skattelagstiftningen för att undandra
vinstmedel från beskattning. Förordningen föreskrev att en särskild skatt
av engångsnatur skulle uttas på ansamlade vinstmedel hos vissa familjeföretag
och innebar följaktligen ett tvångsmässigt realiserande av det andra
ledet i dubbelbeskattningen av ifrågavarande juridiska personers vinstmedel.
Förordningen syftade även till att ernå en avveckling av de fondbeskattade
företagen. Fondskatt beräknas i förhållande till skillnaden mellan vederbörande
företags tillgångar vid beskattningsårets utgång å ena sidan och
summan av företagens skulder och bundna kapital å andra sidan. Skatten
utgår med 30 procent av skillnaden. Skyldighet att utgöra fondskatt åligger
svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening, vars verksamhet den 1
juli 1953 huvudsakligen bestod i förvaltning av annan fastighet än jordbruksfastighet
eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom,
under förutsättning dels att företaget var att anse såsom s. k. familjebolag
och dels att bolaget eller föreningen icke visade att dess vinstmedel i
skälig omfattning använts för utdelning till delägarna. Vissa företag, bl. a.
bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, har undantagits från förordningens
tillämpningsområde. Befrielse från taxering till fondskatt kan medgivas
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 58
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
bolag eller förening genom beslut av riksskattenämnden på ansökan av vederbörande
företag, om särskilda skäl föranleder därtill.
Fondskatten är avsedd att ersätta den beskattning, som vid bolagets eller
föreningens upplösning skulle komma att utgöras för vad som utskiftas till
delägarna utöver det hos bolaget tillskjutna beloppet resp. föreningens insatskapital.
På grund härav stadgas i 6 § beträffande aktiebolag, som taxerats
till fondskatt, att bolaget äger påfordra att vid taxering till utskiftningsskatt
i anledning av upplösningen ett belopp motsvarande 70 procent
av det till fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet, d. v. s. sistnämnda
belopp minskat med fondskattens belopp, skall inräknas i tillskjutet belopp
och därigenom undantas från utskiftningsskatt. Beträffande ekonomiska
föreningar har en annan konstruktion måst väljas med hänsyn till
att beskattning av medel som utskiftas vid upplösning av sådan förening
icke sker hos föreningen utan hos medlemmarna. Sådana medel skall anses
såsom utdelning i den mån vad medlem erhåller överstiger inbetald insats.
Beträffande förening har regeln i 6 § om avräkning för fondskatt givits den
avfattningen, att ett belopp motsvarande 70 procent av det till fondskatt
beskattningsbara beloppet skall likställas med inbetalda insatser. Dock blir
avräkningsregeln tillämplig endast för den händelse vad delägaren erhåller
vid inkomstbeskattningen skall hänföras till inkomst av kapital. Skall det
beskattas som inkomst av rörelse kan ingen avräkning komma i fråga. För
tillämpningen av de i 6 § givna bestämmelserna gäller som förutsättning att
bolaget eller föreningen upplöses före utgången av år 1965.
I syfte att underlätta avvecklingen av fondbeskattade företag meddelas i
7 § föreskrifter om vissa skatteförmåner vid delägares utköp av dylikt företags
tillgångar. Delägare äger sålunda inom viss tid förvärva företagens
egendom till anskaffningsvärdet utan att påföras inkomstskatt eller utskiftningsskatt
på den grund att egendomens verkliga värde vid tidpunkten för
utköpet överstiger anskaffningsvärdet. Härigenom har uppnåtts att fondskatten
icke träffar orealiserad värdestegring.
Taxering till fondskatt skall ha skett för det beskattningsår, för vilket
taxering till statlig inkomstskatt i första instans ägde rum år 1955. Fondskatten
tillfaller staten. Påförd fondskatt fördelas till betalning under 5 år,
dock må riksskattenämnden enligt bestämmelse i 13 § undantagsvis kunna
medge att betalningen skall fördelas på högst 10 år.
Utskottet har under hand inhämtat yttrande över motionerna från riksskattenämnden.
Yttrandet har såsom bilaga fogats vid detta betänkande.
I de förevarande motionerna anföres bl. a. följande.
Förordningen om fondskatt innehölle bestämmelser om avräkning av ett
belopp, motsvarande 70 procent av det till fondskatt beskattningsbara beloppet,
vid upplösning av fondbeskattat företag inom viss tid. I fråga om
ekonomisk förening förutsattes dock därvid att vad som utskiftades vid
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
3
upplösningen vore hänförligt till inkomst av kapital för mottagaren. Däremot
saknades tillämpliga regler om avräkning, då utskiftade medel vore
att hänföra till inkomst av rörelse. Anledningen till denna begränsning syntes
vara en av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påtalad omständighet,
nämligen att särskild uppmärksamhet borde ägnas åt det förhållandet
att skattskyldig, som dreve handel med andelar och aktier, ägde vissa möjligheter
att nedskriva värdet på denna sin egendom med anlitande av mottagen
utdelning. De föreslagna bestämmelserna om skattefrihet borde därför
enligt länsstyrelsens mening kompletteras med en föreskrift om att
skattefrihet för mottagen utdelning eller utskiftning icke skulle föreligga
för aktiebolag eller förening, som dreve handel med andelar eller aktier. Departementschefen
hade tagit upp denna fråga i propositionen nr 187/1954
och framhållit, att av det utav honom förordade avräkningsförfarandet följde
att någon skattelindring icke erhölles om mottagaren enligt allmänna
regler skulle skatta för utdelning såsom för inkomst av rörelse. Denna konsekvens
låge enligt hans mening i linje med beskattningsreglernas utformning
i jämförbara fall. Det framginge, ansåge motionärerna, av departementschefens
yttrande, att man genom dessa regler velat förhindra en skattelindring,
om utskiftade medel vore att hänföra till inkomst av rörelse.
Någon extra beskattning i sådana fall kunde däremot icke ha varit åsyftad.
Så hade emellertid blivit konsekvensen, då fråga vore om fastighetsföreningar
som ägdes av byggnadsföretag eller byggnadsföretagare.
Sedan fondskatteförordningen införts hade en byggmästare, ägare till en
fastighetsförening, ansökt om förhandsbesked huruvida, sedan fondskatt
uttagits, vinstmedel kunde utskiftas till honom utan beskattning i samband
med föreningens upplösning. Riksskattenämnden hade den 15 mars 1955
lämnat ett förhandsbesked av innehåll att den vinst som kunde uppkomma
för sökanden om han förvärvade föreningens fastighet och därefter försålde
densamma eller om han försålde andelarna i föreningen, för honom utgjorde
skattepliktig intäkt av rörelse samt att vad som vid föreningens upplösning
utskiftades till sökanden utöver vad han erlagt för andelarna för honom
utgjorde skattepliktig intäkt av rörelse, oavsett om föreningen enligt
bestämmelserna i fondskatteförordningen taxerats till fondskatt. Besvär hade
anförts, men regeringsrätten hade ej funnit skäl till ändring i det överklagade
förhandsbeskedet. Riksskattenämnden hade vidare i allmänhet vägrat
medgiva befrielse från taxering till fondskatt efter ansökningar som
gjorts av nu ifrågavarande företagskategori. Förutsättningen för riksskattenämndens
och regeringsrättens nyssnämnda avgöranden torde ha varit,
att andelarna i ett såsom fastighetsförening drivet företag i utskiftningshänseende
enligt gällande lagstiftning ansåges vara att betrakta såsom ingående
i rörelsen, om det ägdes av ett byggnadsföretag eller en byggnadsföretagare,
oaktat föreningen i fondskattehänseende skulle anses vara ett
förvaltningsföretag. Detta betraktelsesätt medförde skattekonsekvenser,
som icke vore rimliga. Avsikten med fondskatleförordningen hade varit att
påtvinga en dubbelbeskattning av ansamlade vinstmedel och få till stånd
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
en upplösning av förvaltningsföretag. När det gällde berörda fastighetsföreningar
bleve det emellertid en trippelbeskattning, därigenom att de en gång
i vanlig ordning beskattade vinstmedlen beskattades andra gången genom
fondskatten, varefter skatt åter uttoges på de medel som utskiftades, i de
fall dessa skulle anses såsom intäkt av rörelse. Hade en sådan trippelbeskattning
varit åsyftad, borde riksdagen blivit tillbörligen uppmärksammad
härom. Emellertid kunde den inte vara avsedd, eftersom fondskatteförordningen
icke hade till syfte att diskriminera en grupp av skattskyldiga och
för dem medföra högre skatt än vad en upplösning enligt eljest gällande
regler skulle ha medfört.
Sedan i motionerna anförts ett sifferexempel till belysande av uppkommande
skatteolikheter mellan byggnadsföretag resp. byggnadsföretagare och
andra ägare av fastighetsföreningar, anföres bl. a. att den i motionerna angivna
skattekonsekvensen uppkomme endast vid fastighetsförvaltning i föreningsform.
Motionärerna uttalar vidare att det gentemot det i motionerna
förda resonemanget visserligen kunde genmälas att regeringsrätten ännu
inte tagit slutlig ställning till huruvida fastighetsföreningar verkligen skulle
fondbeskattas, då de tillhörde byggnadsföretag eller byggnadsföretagare.
Formuleringen i det av regeringsrätten fastställda förhandsbeskedet gåve
emellertid närmast vid handen, att regeringsrätten tolkat fondskatteförordningen
så att dylik beskattning skulle ske. Även om därför möjligheten återstode
att regeringsrätten vid senare prövning skulle komma till annan uppfattning,
syntes det motionärerna från rättssäkerhetssynpunkt nödvändigt
att en ändring av fondskatteförordningen utan dröjsmål komme till stånd,
så att vederbörande skattskyldiga finge klara regler beträffande skattskyldighetens
omfattning. Enligt vad motionärerna inhämtat hade riksskattenämnden
i åtminstone ett fall bifallit ansökning från ett byggnadsföretag
om dispens från fondskatt, medan andra ansökningar avslagits. Även denna
omständighet syntes ge anledning till omprövning av gällande bestämmelser.
Två alternativ kunde tänkas för genomförandet av en författningsändring
i syfte att tillrättalägga det i motionerna berörda missförhållandet. Antingen
kunde föreskrivas dels att ifrågavarande fastighetsföreningar icke skulle
anses såsom sådana förvaltningsföretag som avsåges i fondskatteförordningen,
dels att av ifrågavarande företag uppburen fondskatt skulle återbäras,
eller också kunde den bestämmelsen införas att utdelning i anledning
av förenings upplösning skulle anses såsom hänförlig till inkomst av kapital
i den mån medlen blivit föremål för fondbeskattning. Eftersom dessa
föreningar finge antagas i allmänhet redan ha blivit taxerade till fondskatt
och det skulle medföra ett administrativt merarbete att återbära uppburen
skatt, syntes det sistnämnda alternativet vara att föredra. Därigenom skulle
bl. a. även vinnas den upplösning av förvaltningsföreningar, som åsyftades
med fondskatteförordningen. På så sätt tillgodosåges sålunda såväl statens
intressen som de berörda medborgarnas nödvändiga rättssäkerhet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
5
Utskottet. Enligt gällande bestämmelser skall aktiebolags och ekonomisk
förenings inkomster beskattas två gånger, nämligen först hos bolaget eller
föreningen och — i den män inkomsten utdelas till företagets delägare -—
därefter hos dessa. Sedan det under åren närmast före år 1954 observerats,
att vissa ägare av fastighetsaktiebolag eller fastighetsföreningar genom vissa
transaktioner undkommit det andra ledet i dubbelbeskattningen, antogs
genom beslut av 1954 års riksdag förordningen om skatt på fonderade vinstmedel
(fondskatt). Denna skatt innebar att det andra ledet i dubbelbeskattningen
tvångsmässigt realiserades hos vissa förvaltningsföretag. Enligt förordningen
skulle nämligen en särskild skatt av engångsnatur uttas på besparade
vinster i sådana familjeföretag av förvaltningskaraktär, som utnyttjats
för skattefritt sparande. Fondskatten bestämdes till 30 procent av
skillnaden mellan å ena sidan vederbörande företags tillgångar vid beskattningsårets
utgång och å andra sidan summan av företagets skulder och s. k.
bundna kapital, d. v. s. aktie- eller insatskapital, reservfond o. dyl. Fondskatten
syftade även till att få till stånd en avveckling av förvaltningsföretagen.
För att stimulera till upplösning upptogs i 6 § förordningen bestämmelser
av innebörd, att om fondbeskattat företag upplöses före år 1966 så
skall ett belopp, motsvarande 70 procent av företagets till fondskatt beskattningsbara
belopp, inte bli föremål för den beskattning som vid upplösning
eljest i allmänhet skulle aktualiseras, nämligen i fråga om aktiebolag utskiftningsskatt
och i fråga om ekonomiska föreningar inkomstskatt hos delägarna.
Beträffande sistnämnda juridiska personer stadgas såsom förutsättning
för skattefriheten att vad som utskiftas vid upplösningen skall vara
att anse såsom inkomst av kapital för delägaren. Skall denne däremot beskattas
för utskiftade medel såsom inkomst av rörelse äger ingen skattefrihet
rum.
Enligt 1 § förordningen om fondskatt äger riksskattenämnden om särskilda
skäl föranleder därtill, befria ett i och för sig fondskattepliktigt företag
från fondskatt. Nämndens beslut i sådant dispensärende kan inte överklagas.
I förevarande motioner har framhållits att nu berörda regel om begränsning
av skattefriheten vid upplösning av fondbeskattad förening i vissa fall
medförde obilliga resultat. För byggmästare och byggnadsföretag, som ägde
fastighetsförening, kunde sålunda fondskatten leda till icke blott den avsedda
dubbelbeskattningen utan en tredubbel beskattning. Föreningens först
i vanlig ordning beskattade vinstmedel bleve nämligen beskattade andra
gången genom fondskatten, varefter — enär i nu avsett fall återstoden av
vinstmedlen vore skattepliktig inkomst av rörelse för delägaren — en tredje
beskattning inträdde i form av inkomstskatt hos denne. Motionärerna anvisar
två alternativ att lagstiftningsvägen komma till rätta med det av dem
påtalade missförhållandet. Antingen kunde föreskrivas att ifrågavarande
fastighetsföreningar inte skulle anses som sådana förvaltningsföretag, som
avsåges i förordningen om fondskatt —- i vilket fall av företagen redan er
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
lagd fondskatt finge återbäras — eller också kunde den bestämmelsen införas,
att utdelning i anledning av fastighetsförenings upplösning skulle
hänföras till inkomst av kapital för delägaren, i den mån medlen fondbeskattats.
Motionärerna förordar det sistnämnda alternativet.
Utskottet har under hand inhämtat yttrande över motionerna från riksskattenämnden,
som i ett den 27 september 1956 dagtecknat utlåtande tillstyrkt
lagstiftning i ämnet. Såsom framgår av utlåtandet, vilket fogats som
bilaga till detta betänkande, förordar nämnden att 6 § fondskatteförordningen
kompletteras med vissa särbestämmelser avseende fastighetsföretag,
som ägs av byggmästare eller byggnadsföretag. I princip överensstämmer
den av nämnden föreslagna lagstiftningen med vad motionärerna förordat.
En reservant i nämnden framhåller i ett särskilt yttrande att enligt hans
mening ett dispensförfarande är lämpligare än en generell lagstiftning. Riksskattenämnden
borde, anser reservanten, medges rätt att under vissa förutsättningar
befria nämnda fastighetsföretag från fondskatt.
En utförlig redogörelse för bakgrunden till förevarande bestämmelse i
6 § fondskatteförordningen om viss skattefrihet för vinstmedel, som utskiftas
vid upplösning av fondbeskattat företag, har lämnats i såväl motionerna
som riksskattenämndens yttrande. Det sistnämnda innehåller därjämte
en analys av bestämmelsens verkan i beskattningshänseende för olika
fall. Såsom framgår av riksskattenämndens yttrande kan en tredubbel beskattning
av samma vinstmedel på sätt motionärerna framhållit under vissa
förutsättningar inträffa i de företag varom nu är fråga. En sådan förutsättning
är att det belopp ägaren-byggmästaren erhåller vid upplösning av
företaget överstiger hans anskaffningskostnad för aktierna eller andelarna
i företaget.
Enligt utskottets mening måste den av motionärerna påtalade effekten
av ifrågavarande bestämmelse anses vara otillfredsställande och utskottet
är därför berett tillstyrka en författningsändring i ämnet. Utskottet vill
framhålla att det inte torde vara ovanligt att en byggmästare redan vid uppförandet
av eu fastighet låtit äganderätten till densamma ligga hos ett aktiebolag
eller en ekonomisk förening, som bildats för ändamålet. I sådant
fall uppgår hans anskaffningsvärde för aktierna eller andelarna vanligen
inte till högre belopp än företagets aktie- eller insatskapital, vilket medför
att den påtalade ogynnsamma beskatlningseffekten kan inträffa. Utskottet
vill även framhålla att ett undanröjande av nämnda beskattningseffekt torde
vara en förutsättning för att byggmästarna skall låta upplösa sina fastighetsföretag
— något som var ett av syftemålen med fondskatten. Det bör
också observeras att den i 7 § fondskatteförordningen stadgade rätten att
utköpa företagets tillgångar till anskaffningsvärdet, vilken rättighet i allmänhet
varit förenad med vissa förmåner ur beskattningssynpunkt för delägarna,
är av mindre värde för delägare som är byggmästare och med dem
i beskattningshänseende likställda. Den vinst, som dessa kan göra vid en
senare försäljning av den utköpta tillgången, är nämligen att hänföra till
inkomst av rörelse, i följd varav vinsten inkomstbeskattas hos dem oberoen
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
7
de av den tid de innehaft tillgången och arten av det fång varigenom tillgången
förvärvats.
Vare sig en byggmästare äger fastighetsföretag i förenings- eller aktiebolagsform,
är de vinstmedel han erhåller från förelaget vid utdelning eller
utskiftning att hänföra till inkomst av rörelse för honom. Såsom riksskattenämnden
påpekat innebär detta att det i motionerna uppmärksammade problemet
är aktuellt ej blott såsom däri uttalats för fastighetsföretag i föreningsform
utan även för dem som drivs i form av aktiebolag. Med hänsyn
härtill bör enligt utskottets mening någon principiell åtskillnad inte göras
mellan fastiglietsföreningar och fastighetsaktiebolag i förevarande hänseende.
I fråga om den metod som bör komma till användning för att nå det åsyftade
resultatet anser utskottet att en uttrycklig lagbestämmelse i enlighet
med vad riksskattenämndens majoritet förordat är att föredra framför det
av reservanten i nämnden föreslagna dispensförfarandet.
Då det gäller avfattningen av bestämmelsen vill utskottet erinra om vad
förut framhållits, nämligen att en av förutsättningarna för att den tredubbla
skattebelastningen skall uppkomma är, att det belopp byggmästaren erhåller
vid upplösning av fastighetsföretaget överstiger hans anskaffningsvärde
för aktierna eller andelarna i företaget. I andra fall inträder inte
någon särskilt ogynnsam beskattningseffekt. En bestämmelse om skattelättnad
bör därför begränsas till att omfatta förstnämnda fall. Detta torde
ligga i linje med vad motionärerna avsett. Den spärregel riksskattenämnden
föreslagit anser utskottet på ett lämpligt sätt avgränsa kretsen av de skattskyldiga
som bör komma i åtnjutande av skattebefrielse.
Inte heller i övrigt har utskottet något väsentligt att invända mot avfattningen
av det av riksskattenämnden föreslagna tillägget till 6 § fondskatteförordningen.
önskvärt hade visserligen varit om en mer lättillgänglig
bestämmelse kunnat tillskapas. Med hänsyn till den föreliggande frågans
komplicerade natur torde det dock inte vara möjligt att förenkla avfattningen.
Beträffande ikraftträdandet av den av utskottet förordade författningsbestämmelsen
vill utskottet anföra följande. Såsom riksskattenämnden uttalat
torde flertalet av de företag som nu är i fråga ha upplösts först under
år 1956. Det är emellertid inte uteslutet att upplösningen kan ha skett tidigare.
Teoretiskt möjligt är att upplösningen skett vid sådan tidpunkt att
delägare åsatts taxering för utskiftade medel redan år 1955. Utskottet anser
att även nu senast omnämnda fall om möjligt bör omfattas av den
förordade bestämmelsen, vilken sålunda skulle förlänas retroaktiv tillämpning.
Det sagda innebär att redan lagakraftvunna taxeringar i undantagsfall
måste rivas upp. Detta torde kunna ske genom att de av frågan berörda
skattskyldiga medges rätt att anföra besvär i extraordinär ordning. Om
annat inte föreskrivs skulle emellertid tiden för anförande av sådana besvär
över 1955 års taxering kunna utgå redan under december månad innevarande
år. Det synes därför nödvändigt att för de mycket sällsynta fall,
då någon år 1955 hunnit taxeras för inkomst som nu skulle förklaras inte
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
vara skattepliktig, utsträcka besvärstiden. Utskottet föreslår därvid att besvärstiden
förklaras inte i något fall skola utlöpa före utgången av år 1957.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 440 av herr Svärd och II: 569 av herr Edström,
antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 21 maj 1954 (nr 264)
om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt)
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 21 maj 1954 om skatt på
fonderade vinstmedel (fondskatt) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
6 §•
Därest bolag,---tillskjutet belopp.
Sker upplösning —--stycke sägs.
Därest vid sådan upplösning av bolag eller förening, som i första eller
andra stycket avses, utskiftade tillgångar utgöra skattepliktig intäkt av
rörelse för delägare i bolaget eller föreningen skall — under förutsättning
att delägaren icke driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse
— följande gälla. Det utskiftade beloppet skall utgöra skattepliktig
intäkt för delägaren allenast i den mån beloppet överstiger 70 procent av
det till fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet för företaget eller
— därest fråga är om utskiftning från aktiebolag — 70 procent av det till
fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet minskat med vad däri må
hava inräknats av aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond. Därest å
delägaren i fråga belöper allenast viss andel av det från företaget utskiftade
beloppet, skall det belopp, som hos delägaren undantages från beskattning,
avse allenast motsvarande andel av det belopp, som enligt föregående punkt
skulle hava undantagits därest å delägaren belöpt hela det utskiftade beloppet.
Belopp, som enligt bestämmelserna ovan i detta stycke undantages
från beskattning, må dock i intet fall överstiga vad delägaren vid upplösningen
av företaget erhållit efter avdrag för vad delägaren erlagt för aktierna
eller andelarna i företaget.
När bolag---lag stadgat.
Skattskyldig, som -— -— -—- vederbörande taxering.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen skall äga tillämpning jämväl med avseende å 1955 och
1956 års taxeringar och skall i följd härav följande iakttagas. Har någon
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
9
taxerats för inkomst, som enligt bestämmelserna i denna förordning icke
är skattepliktig, äger han anföra besvär över taxeringen inom den tid och
i den ordning, som enligt 124 § taxeringsförordningen den 28 september
1928, nr 379, gäller i fråga om besvär enligt 123 § 2 mom. samma förordning;
dock skall den tid, inom vilken besvären sist skola ingivas, icke i något
fall utlöpa före utgången av år 1957.
Stockholm den 20 november 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon*, Gustaf
Elofsson*, Eriksson, Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Anders Johansson*;
samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv,
Sjölin, Brandt, Allard*, Kärrlander, Wiklund, Jansson i Aspeboda*, fru
Holmqvist och herr Stenberg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
Bilaga
Riksskattenämndens yttrande i anledning av de likalydande motionerna
1:440 och II: 569.
I skrivelse den 17 april 1956 har bevillningsutskottet anhållit att riksskattenämnden
måtte avgiva yttrande över motionerna 1: 440 av herr Svärd
och 11:569 av herr Edström angående beskattningen av utdelning, som
företages i samband med upplösning av fastighetsförening. Med anledning
härav får riksskattenämnden anföra följande.
Det torde få anses fastslaget genom utslag av regeringsrätten (se bl. a.
riksskattenämndens meddelande nr 5 år 1955 punkt 5) att ett fastighetsbolag
eller en fastighetsförening icke skall anses driva handel med fastigheter
enbart av den anledningen att aktierna eller andelarna ägas av en
fysisk eller juridisk person, som driver sådan verksamhet. Om fastighetsbolaget
eller fastighetsföreningen icke gjort annat än förvaltat annan fastighet
än jordbruksfastighet, är dess verksamhet sådan, som avses i 1 §
första stycket förordningen om fondskatt. Riksskattenämnden har även i
sin redogörelse för nämndens tillämpning av fondskatteförordningens bestämmelser
gjort uttalande av denna innebörd (se riksskattenämndens meddelande
nr 3 år 1955 punkt 1) s. R. 15).
Det är även fastslaget bl. a. genom det förhandsbesked som åberopas i
motionen (och som återgives i riksskattenämndens ovannämnda meddelande
nr 5 år 1955) att utdelning från fastighetsförening eller fastighetsaktiebolag
utgör skattepliktig intäkt av rörelse för delägaren, om denne är byggmästare
eller driver handel med fastigheter.
Ett flertal fastighetsbolag och fastighetsföreningar, där andelarna ägts
av byggmästare eller byggmästarföretag, har hos riksskattenämnden anhållit
om befrielse från taxering till fondskatt. Riksskattenämnden har emellertid
endast i ett fall, där förhållandena voro mycket speciella, ansett sig
böra bifalla dessa ansökningar. Några i fondskatteförordningen angivna
dispensskäl ha icke förelegat och det måste överensstämma med lagstiftningens
syfte att även dylika föreningar och bolag bringas att upphöra. Att
antalet fastighetsföreningar och fastighetsbolag blivit så stort — vilket indirekt
kan sägas vara anledningen till fondskattens tillkomst — beror ytterst
på att byggmästare av olika skäl bl. a. med hänsyn till lagfartskostnaderna
placerat sina byggnader hos särskilda bolag eller föreningar och därefter
sålt aktierna eller andelarna i sådana företag i stället för fastigheterna.
Riksskattenämnden anser det därför icke böra ifrågakomma att undantaga
dylika företag från taxering till fondskatt. Därtill kommer att många
byggmästare redan torde ha tagit konsekvenserna av nämndens avslag å
dispensansökningar och utköpt fastigheterna enligt fondskatteförordningens
bestämmelser och lålit företagen träda i likvidation. Det bör även framhållas
att föreningarna och bolagen bli skattskyldiga till fondskatt endast
om de underlåtit att utdela vinstmedel i skälig omfattning.
Det är riktigt att — såsom i motionen framhålles — när fråga är om en
fastighetsförening, som äges av en byggmästare, fondskatten jämte inkomstbeskattningen
hos byggmästaren av vid föreningens upplösning utskiftade
medel kan medföra, att samma vinstmedel bli beskattade tre gånger. Förutsättningen
härför är dock att det belopp byggmästaren erhåller vid för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956 11
eningens upplösning överstiger vad han betalat för andelarna. Därest föreningen
äges av en juridisk person gäller som ytterligare förutsättning, att
andelsägaren icke är ett företag — aktiebolag eller ekonomisk förening —
som är frikallat från skattskyldighet för utdelning. Det är däremot icke
riktigt att — såsom motionärerna gjort gällande — denna skattekonsekvens
uppkommer endast vid fastighetsförvaltning i föreningsform och att, om
förvaltningen drives i bolagsform, ägarens karaktär av byggnadsföretag
eller bvggnadsförelagare saknar betydelse. Antag att eu byggmästare äger
aktierna "i ett fastighetsaktiebolag, som bar utdelningsbara vinstmedel och
på denna grund blir skattskyldig till fondskatt. Om fondskatten icke hade
mellankommit kunde vinstmedlen ha utdelats till byggmästaren och bos honom
beskattats som inkomst av rörelse. Nu bli dessa vinstmedel dels fondbeskattade
hos bolaget dels — i den mån de icke tagits i anspråk för betalning
av fondskatten — beskattade som inkomst av rörelse hos byggmästaren
när de vid bolagets upplösning utskiftas till denne. Således exakt samma
förhållande som när fråga är om en fastighetsförening. Det är visserligen
sant att de fondbeskattade vinstmedlen icke dessutom drabbas av utskiftningsskatt
men dessa vinstmedel skulle icke ha ifrågakommit för taxering
till utskifIningsskatt, om de i stället för att utskiftas hade utdelats. Om
fråga varit om annan ägare av fastighetsbolag än byggnadsföretag eller
byggnadsföretagare, skulle de vid bolagets upplösning utskiftade medlen
icke utgjort skattepliktig inkomst för delägaren annat än i sådant undantagsfall,
då reglerna om realisationsvinstbeskattning varit tillämpliga. Det
som föranleder den tredubbla beskattningen för byggmästare är det förhållandet,
att vad som vid en fastighetsförenings eller fastighetsbolags upplösning
utskiftas till denne utgör skattepliktig intäkt av rörelse.
Det förhållandet att en delägare, vilken beskattades för utdelade eller
utskiftade medel såsom intäkt av rörelse, i viss mån kom i ett sämre läge
än andra delägare, sett ur skattesynpunkt, var emellertid icke förbisett vid
tillkomsten av fondskatteförordningen. Bestämmelserna kan tvärtom sägas
ha utformats med tanke på att nå ett sådant resultat. Detta framgår av uttalanden
i propositionen. Å sid 81 i propositionen (nr 187 år 1954) återgives
följande remissyttrande från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, alt särskild uppmärksamhet
bör ägnas åt det förhållandet att skattskyldig, som driver handel
med andelar och aktier, för närvarande äger vissa möjligheter att nedskriva
värdet å denna sin egendom med anlitande av mottagen utdelning.
Den av kommittén föreslagna skattefriheten bör enligt länsstyrelsen kompletteras
med en föreskrift om att skattefrihet för mottagen utdelning eller
utskiftning icke föreligger för aktiebolag eller förening, som driver handel
med andelar eller aktier.
Med anledning av delta yttrande gjorde departementschefen (sid 83 i
propositionen) följande uttalande:
I anledning av vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört rörande
det fall, då företagets ägare är någon som driver handel med aktier eller
andelar, må följande anföras.
Av det utav mig förordade avräkningsförfarandet följer, då det upplösta
företaget är en förening, alt vid beräkning av inkomst av kapital skattefrihet
medges för ett belopp motsvarande 70 procent av vad som fondbeskattats.
Skall mottagaren enligt allmänna regler skatta för utdelning såsom för
inkomst av rörelse erhålles icke någon skaltelindring. Denna konsekvens
överensstämmer med vad länsstyrelsen förordat och ligger i linje med beskattningsreglernas
utformning i jämförbara fall. Är det upplösta företaget
ett bolag, som åsätles taxering till utskiftningsskatt, får frågan huruvida
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
mottagaren av det utskiftade beloppet skall skattläggas för detsamma bedömas
enligt allmänna regler.
Med bänsyn till den speciella karaktären och begränsade giltighetstiden
av de i det föregående berörda bestämmelserna rörande taxeringen till inkomstskatt
och utskiftningsskatt i vissa fall finner jag det godtagbart att
upptaga dessa bestämmelser i förordningen om fondskatt. Att för detta fall
ändra kommunalskattelagen eller utskiftningsskatteförordningen finner jag
alltså icke böra ske.
Uttalandena åsyfta, som av det anförda framgår, närmast företag, som
driva penningrörelse (jfr även f. d. regeringsrådet Strömbergs kommentar
till fondskatteförordningen, sid 59 nederst och 45 överst). Huruvida man
direkt tänkt på att förhållandena bleve desamma jämväl för byggmästarföretagen
framgår icke av uttalandena. Byggmästarnas möjlighet att utnyttja
utskiftade medel för sådan nedskrivning av lagertillgångar, för vilken avdrag
medgives vid inkomsttaxeringen, är i regel väsentligt mindre än för
företag som driva penningrörelse, varför förhållandena icke kunna sägas
vara helt likartade. Vill man av den anledningen tillgodose motionärernas
önskemål synes detta böra ske genom att i fondskatteförordningen införas
vissa särbestämmelser för byggmästarföretagen.
Riksskattenämnden anser sig böra tillstyrka att dylika särbestämmelser
meddelas. Det kan nämligen med fog hävdas, att det icke föreligger tillräckliga
skäl att i förevarande hänseende ställa byggmästare och likställda skattskyldiga
i avsevärt sämre läge än sådana skattskyldiga, hos vilka utskiftade
medel antingen utgöra inkomst av kapital eller beskattas enligt reglerna för
realisationsvinstbeskattning.
Beträffande utformningen av bestämmelserna må följande anföras. Då en
fastighets/örenm# upplöses och utskiftar sina tillgångar beskattas den delägare,
för vilken de utskiftade medlen utgöra skattepliktig intäkt av kapital,
för vad som utskiftas utöver inbetald insats. Med inbetald insats lärer
därvid i princip förstås det belopp, som vid upplösningstillfället upptagits
såsom andelskapital i föreningens balansräkning.
Det sagda må förtydligas med följande exempel. Antag att balansräkningen
för en fastighetsförening före taxering till fondskatt har följande utseende:
Tillgångar
................ 3 000 Andelskapital (= inbetald insats) 2 000
Vinstmedel .................. 1 000
3000 3 000
Efter taxering till fondskatt och sedan fondskatten (30 % av 1 000 =)
300 kronor erlagts, har balansräkningen följande utseende:
Tillgångar ................ 2 700 Andelskapital ................ 2 000
Vinstmedel .................. 700
2 700 2 700
Vid upplösning av föreningen erhåller andelsägaren 2 700 kronor och
skulle enligt bestämmelserna i 38 § KL beskattas såsom för utdelning för
(2 700 — 2 000 =) 700 kronor. Även om andelsägaren betalat 2 700 kronor
eller mera för andelarna och således i realiteten icke gjort någon vinst, beskattas
han ändock enligt kommunalskattelagens regler för 700 kronor. Genom
bestämmelsen i 6 § andra stycket i fondskatteförordningen fritages
han emellertid från skattskyldighet för detta belopp.
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
13
Om andelsägaren i stället är eu byggmästare, utgör hela det utskiftade
beloppet 2 71)0 kronor intäkt av rörelse, men byggmästaren äger åtnjuta avdrag
för vad han betalat för andelarna. Om byggmästaren betalat 2 000 kronor
för andelarna blir vinsten 700 kronor. Har han betalat mindre än 2 000
kronor för andelarna, blir den skattepliktiga vinsten större. Har han betalat
mera för andelarna än 2 000 kronor, blir vinsten i motsvarande mån mindre.
Är köpeskillingen för andelarna 2 700 kronor eller mera, uppkommer
ingen vinst.
De ifrågasatta särbestämmelserna böra icke få innebära, att i det anförda
exemplet mera än 700 kronor undantages från inkomstbeskattning hos
byggmästaren. Men om byggmästaren betalat t. ex. 2 500 kronor för andelarna
och den skattepliktiga vinsten vid upplösningen sålunda blir endast
200 kronor, uppkommer frågan om mera än 200 kronor skäligen bör undantagas
från beskattning. För en bestämmelse av innebörd att i det anförda
exemplet 700 kronor alltid skola undantagas talar det förhållandet, alt 700
kronor av det utskiftade beloppet redan fondbeskattats. För en bestämmelse
av innebörd att det belopp, som undantages från beskattning, icke skall
överstiga den skattepliktiga vinsten — d. v. s. skillnaden mellan utskiftat
belopp och köpeskillingen för andelarna — talar det förhållandet, att man
vid fondskatteförordningens tillkomst — såsom av de tidigare citerade uttalandena
i propositionen framgår — icke ansett skäl föreligga att medgiva
skattelättnader i inkomstskattehänseende i sådana fall, då vinsten vid upplösningen
kunde elimineras genom nedskrivning av tillgångar. Uppkommer
icke någon skattepliktig vinst vid upplösningen skulle — med denna
inställning — icke föreligga några skäl medgiva skattelättnader. F. d. regeringsrådet
Strömberg uttrycker detta i sin förenämnda kommentar (sid. 59)
sålunda: »Det är att märka, att enligt stadgandets (bestämmelsen i 6 § andra
stycket) ordalydelse avräkningsregeln blir tillämplig endast för den händelse
vad delägaren erhåller skall vid inkomstbeskattningen hänföras till
inkomst av kapital. Skall det beskattas som inkomst av rörelse kan ingen
avräkning komma i fråga. Detta sammanhänger med att den skattskyldige,
såsom förut berörts, i dylikt fall kan i sin bokföring kvitta vad han uppburit
mot bortskrivning av föreningsandelarnas värde.» Det må även framhållas
att — om en byggmästare betalat mera för andelarna än som svarar
mot andelskapitalet — detta i regel innebär att föreningen vid förvärvet
haft vinstmedel. I dylika fall bör regelmässigt vid köpeskillingens bestämmande
viss hänsyn ha tagits till den skatteskuld, som åvilar en förening
med vinstmedel.
Övervägande skäl synas tala för att från beskattning i intet fall undantaga
större belopp än som svarar mot den skattepliktiga vinst, som framkommer
vid upplösningen, d. v. s. skillnaden mellan utskiftat belopp och den erlagda
köpeskillingen för andelarna. Även med en sådan utformning av bestämmelserna
har man nått det väsentligaste syftet därmed, nämligen att inkomstbeskattningen
icke skall lägga hinder i vägen för upplösning av de
fondheskattade föreningarna.
Vad nu sagts gäller upplösning av fastighetsförening. Beträffande upplösning
av fastighetsr/Ådiebo/a<7 må följande framhållas.
Om ett faslighetsaktieboiag upplöses och aktierna icke utgjort varulager
i av delägaren bedriven rörelse, beskattas vinsten vid upplösningen_d. v. s.
skillnaden mellan utskiftat belopp och erlagd köpeskilling för aktierna
enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning. Vinsten är således icke skattepliktig
om aktierna innehafts i mera än fem år. Några bestämmelser om
lättnader i inkomstskaltehänseende i de fall, då skattepliktig realisationsvinst
skulle uppkomma, ha icke ansetts erforderliga. Om ed fastigbetsbo
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1950
lag taxeras till fondskatt, har delägaren möjlighet att vänta med upplösningen
av bolaget till dess femårsperioden gått tillända.
Är delägaren byggmästare eller likställd skattskyldig, utgör vid bolagets
upplösning utskiftat belopp skattepliktig intäkt av rörelse. Såsom skattepliktig
vinst upptages — liksom då fråga är om upplösning av fastighetsförening
— skillnaden mellan utskiftat belopp och köpeskillingen för aktierna.
Antag att balansräkningen för ett fastighetsaktiebolag före taxering
till fondskatt har följande utseende:
Tillgångar .............. 10 000 Aktiekapital ................ 5 000
Reservfond .................. 1 000
Vinstmedel .................. 4 000
10 000 10 000
Om bolaget icke beslutat träda i likvidation före utgången av beskattningsåret
närmast före det taxeringsår, då taxering till fondskatt skett, har
balansräkningen sedan fondskatten (30 % av 4 000 =) 1 200 kronor erlagts
följande utseende:
Tillgångar ............ 8 800 Aktiekapital ................ 5 000
Reservfond .................. 1 000
Vinstmedel ................ 2 800
8 800 8 800
Vid bolagets upplösning utgår utskiftningsskatt med (40 % av 1 000 =)
400 kronor. Byggmästaren erhåller således 8 400 kronor. Om han betalat
5 000 kronor för aktierna, utgör den skattepliktiga vinsten 3 400 kronor.
Därav utgöras 2 800 kronor av vinstmedel, som redan fondbeskattats. Anses
dessa 2 800 kronor böra undantagas från beskattning, om fråga varit
om en fastighetsförening, föreligga givetvis samma skäl att undantaga dem
när fråga är om ett fastighetsaktiebolag. Om fondskatten icke mellankommit,
hade bolaget kunnat i form av utdelning överföra vinstmedlen, 4 000
kronor, till byggmästaren. Samma regler synas i princip böra gälla oavsett
om fråga är om upplösning av bolag eller förening. Den skillnaden måste
dock göras att -— om i det till fondskatt beskattningsbara beloppet för ett
fastighetsaktiebolag inräknats jämväl bundna vinstmedel, d. v. s. i första
hand reservfond och skuldregleringsfond — den skattepliktiga vinsten för
byggmästaren bör minskas endast med 70 % av den del av det till fondskatt
beskattningsbara beloppet, som icke motsvaras av bundna vinstmedel.
De bundna vinstmedlen skola nämligen enligt allmänna regler beskattas hos
såväl bolaget som byggmästaren, enär utskiftningsskatten beträffande dessa
vinstmedel icke kan undvikas genom att medlen i stället utdelas.
Därest vad nu sagts godtages, synas de ifrågasatta särbestämmelserna för
byggmästare och likställda skattskyldiga — vilka bestämmelser lämpligen
kunna intagas som ett tredje stycke i 6 § fondskatteförordningen — kunna
utformas på förslagsvis följande sätt:
»Därest vid sådan upplösning av bolag eller förening, som i första eller
andra stycket avses, utskiftade tillgångar utgöra skattepliktig intäkt av rörelse
för delägare i bolaget eller föreningen skall — under förutsättning att
delägaren icke driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse
— följande gälla. Det utskiftade beloppet skall utgöra skattepliktig intäkt
för delägaren allenast i den mån beloppet överstiger 70 procent av det
till fondskatt beskattningsbara beloppet för företaget eller — därest fråga
Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1956
15
är om utskiftning från aktiebolag — 70 procent av det till fondskatt beskattningsbara
beloppet minskat med vad däri må hava inräknats av aktiekapital,
reservfond och skuldregleringsfond. Därest å delägaren i fråga belöper
allenast viss andel av det från företaget utskiftade beloppet, skall det
belopp, som hos delägaren undantages från beskattning, minskas till att
avse allenast motsvarande andel av det belopp, som enligt föregående punkt
skulle hava undantagits därest å delägaren belöpt hela det utskiftade beloppet.
Belopp, som enligt bestämmelserna ovan i detta stycke undantages från
beskattning, må dock i intet fall överstiga vad delägaren vid upplösningen
av företaget erhållit efter avdrag för vad delägaren erlagt för aktierna eller
andelarna i företaget.»
De ifrågasatta bestämmelserna synas med nödvändighet bliva förhållandevis
komplicerade. De fall, då de skola tillämpas, kunna emellertid antagas
blir relativt fåtaliga. Det ankommer givetvis på den skattskyldige att
förete tillfredsställande utredning angående huruvida hans rörelseinkomst
skall reduceras med stöd av dessa bestämmelser. Anmärkas må, att det torde
höra till undantagen att i fall som här avses upplösning och utskiftning
skett före ingången av beskattningsåret 1956.
Vid riksskattenämndens yttrande har fogats följande särskilda yttrande
av ledamoten, herr Elfving.
Redan detta att majoritetens förslag är komplicerat torde utgöra ett skäl
mot att det antages. Än viktigare är dock att denna automatiska regel kan
komma att öppna möjligheter till opåkallade skattelättnader. Skattelindringen
skulle i praktiken icke inskränkas till trippelbeskattningsfallen. Enklare
och mera ägnat till att tillgodose rättvisekraven synes vara, att för de
ömmande fallen öppna en möjlighet till förnyad dispensprövning enligt 1 §
av fondskatteförordningen. Såsom villkor för att befrielse skall givas torde
böra gälla, att föreningen — bolaget blivit upplöst eller kommer att upplösas
och att detta företag jämte moderföretaget — som förutsättes vara
byggmästare — tillsamman påförts eller kommer att påföras en med hänsyn
till omständigheterna oskäligt hård beskattning. Befrielse bör endast
ifrågakomma till förmån för byggmästare i egentlig mening. Självfallet bör
det icke komma i fråga att medgiva befrielse, om byggmästaren uppenbarligen
utnyttjat organisationsformen i skatteundandragande syfte. Skattskyldiga,
som yrkesmässigt driva fastighetshandel och därvid även använda föreningar
och aktiebolag såsom underlag för sin handel, torde i regel böra
uteslutas från befrielsemöjligheten.
Enligt 17 § i fondskatteförordningen äger Kungl. Maj :t föreskriva när
dispensansökning sist skall hava ingivits till riksskattenämnden. Bestämmelser
härom hava meddelats i 2 § av tillämpningskungörelsen den 24 september
1954, SFS 614/1954. Denna kungörelse är utfärdad i administrativ
ordning. I administrativ ordning torde även kunna meddelas bestämmelser
om ny prövningstid för sådana särskilda fall, som avses i motionen.
Det torde således vara tillfyllest med ett uttalande i bevillningsutskottets
motiv om att dessa fall kunna beaktas i dispensväg.
601G01. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
.»