Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
1
Kr 57
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om investeringsavgift
för år 1957, m. in., jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 19 oktober 1956 dagtecknad proposition, nr 188, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
A) antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om investeringsavgift för år 1957;
2) förordning angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall;
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december
1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild
investeringsavgift); samt
4) förordning om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka vid utgången
av november månad 1956 finnas i lager; ävensom
B) medgiva att för budgetåret 1956/57 den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen
upptagna anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal
må överskridas för bestridande av de kontrollkostnader som betingas av
vad i propositionen förordats.
Propositionen har hänvisats, såvitt angår punkt B till statsutskottet, samt
i övrigt till bevillningsutskottet.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Det ekonomiska läget tillåter inte att avkall ges på de investeringsbegränsande
åtgärderna. Därför föreslås, att den allmänna investeringsavgift som
beslutats för 1955 och 1956 också skall uttagas för investeringar under 1957.
Dock förordas en höjning av det avgiftsfria bottenbeloppet till 30 000 kronor,
varjämte bussar i yrkesmässig trafik och fartyg om högst 300 bruttoregisterton
undantas från avgiftsplikt. I fråga om personbilar och skåpvagnar
förutses att en mera permanent beskattning blir nödvändig. Övervägande
skäl har emellertid funnits tala för att förvärv av begagnade bilar
inte längre skall beskattas. Borttagandet av skatteplikten för begagnade
bilar har föranlett eu mindre jämkning uppåt av skattesatserna för nya bilar
eller till omkring 12 procent av priset i detaljhandeln. I och med att förvärv
av begagnade fordon inte längre avgiftsbelägges har den nuvarande särskilda
investeringsavgiften kunnat ombildas till eu omsättningsskatt, som på vanI
Dihang till riksdagens protokoll i956. 7 samt. Nr 57
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 7956
ligt sätt uttages hos importörer och tillverkare. Beträffande motorcyklar
förslås samma principer för beskattningen. De nya bestämmelserna beträffande
motorfordon är avsedda att tillämpas fr. o. in. den 1 december 1956.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse
Förslag
till
förordning om investeringsavgift för år 1957
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering
till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1958 verkställt
investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från
skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,
skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.
Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas partihandelsbolag
och detaljhandelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Svenska sldfferoljeaktieholaget,
Svenska lagerhusaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk torvförädling,
Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Radiotjänst, Aktiebolaget Aerotransport
och Aktiebolaget Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening
däri kommun äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under
förutsättning att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.
Från avgiftsskyldighet frikallas vidare föreningar och bolag, vilkas verksamhet
till övervägande del innebär att bostäder beredas föreningens medlemmar
eller bolagets delägare i hus, som äges av föreningen eller bolaget,
samt vidare folketshusförening, folkparksförening och annan liknande organisation
med uppgift att tillhandahålla samlingslokal ävensom annan i
ideellt syfte verksam organisation, som tillhandahåller dylik lokal.
2 §•
Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder
uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a)
i fråga om byggnad:
ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till
den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt
b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt
eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
3
i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift
uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,
då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts
eller jordbruk övertagits efter utarrendering.
3 §.
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras
a)
i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande
fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering; samt
b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad
varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning
att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning
i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen
måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att
såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är
att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att
investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i
t örekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och
inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.
4 §.
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras
a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och
för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana
till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering;
b) i i råga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse
avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,
som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt
c) i lråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:
sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden
för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits
såsom kostnad i den löpande driften.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om
förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier
vilka vid lastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsätt
-
4
Ilevillningsuiskottets betänkande nr 57 år 1956
ning att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande
nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,
vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga
är om sådan investering antingen i utomlands belägen filial till här i riket
bedriven rörelse eller ock i och för fullgörande av entreprenadåtaganden i
utlandet, som verkställts av härstädes till statlig inkomstskatt skattskyldig
person.
5 §•
Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti
för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering
till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande
av lånegarantien.
Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den
avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för
handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig
investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar
200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade
tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,
haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del
förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,
översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt
ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.
Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller
beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.
Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas
eller äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk
kraft, samt investering i nybyggnad, som under medverkan av hushållningssällskap
uppförts för bedrivande av svinstamkontroll. Vidare skall som avgiftspliktig
investering icke anses förvärv av personbil, sådan med skåp-,
stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil vilkens tjänstevikt
icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel för vilken registreringsskyldigliet
föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig investering anses
sådant förvärv av egendom, varom förmäles i 7 § första eller andra stycket
förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt.
Såsom avgiftspliktig investering skall ej anses investering i bussar, som
godkännas för användning i av ägaren bedriven yrkesmässig trafik, icke
heller investering i handels- eller fiskefartyg, vilkas bruttodräktighet ej
överstiger 300 registerton, eller, för den som yrkesmässigt bedriver fiske, i
andra för fisket använda inventarier än fartyg.
6 §■
Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest
inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan
fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda
utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad
skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.
Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga
grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1950
5
kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i
räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda
eller levererade tillgångar.
7 §■
Investeringsavgift skall — med undantag som i andra och tredje styckena
sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.
Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,
eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.
Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering,
såsom likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom
investeringskostnad anses allenast mellanskillnaden.
När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,
ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad
anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en
procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående
värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —
sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig
investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan
annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det
i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper
ä sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt
i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående
i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.
Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga
fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.
Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga
investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges
till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.
8 §.
Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 30 000 kronor.
Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken
utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke
uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
9 §•
Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.
kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd
investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift
påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som
på honom belöper.
Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende
avgiftsskvldiga.
<3 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år W56
10 §.
Investeringsavgiften ulgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.
Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag
må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,
avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,
utgöra skattepliktig intäkt.
11 §•
Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt
skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,
lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.
1‘2 §.
1 inom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller
juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga investeringar
för en kostnad överstigande sammanlagt 30 000 kronor, utan
anmaning vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder
och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden
fastställt formulär.
Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar
icke överstiger 30 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke
sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning
under beskattningsåret överstigande 1 000 000 kronor, och av den, som ägt
eller hrukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 100 hektar.
Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger
icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet
att erlägga sådan avgift.
2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna
i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje
kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar delägare
avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med
uppgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad
avgiftsbelagd investeringskostnad.
3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna
i 1 eller 2 inom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej gäller
den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.
i mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela
de upplysningar till ledning för taxering till investeringsavgift, som
kunna vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering.
Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 mom. är
skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningeti
angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för
kontroll av deklarationens riktighet eller eljest för taxering till investeringsavgift.
Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits
i anmaningen.
5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
7
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som
avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet
att avlämna uppgifter, varom förmäles i 38 § samma förordning, äga
motsvarande tillämpning.
13 g.
Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande
taxeringsnämnd.
Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift
trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat
verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxering
till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan
antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast
den 15 juli under taxeringsåret lämna vederbörande taxeringsintendent
skriftligt meddelande härom.
Taxeringsintendent må intill utgången av juni månad året efter taxeringsåret
genom besvär hos prövningsnämnden framställa yrkande angående
taxering till investeringsavgift.
14 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 50 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som
enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.
15 §.
För taxering till investeringsavgift må taxeringsrevision äga rum hos envar
deklarations- eller uppgiftsskyldig. Taxeringsförordningens föreskrifter
skola härvid äga motsvarande tillämpning.
16 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola
taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga
motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den
avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären
prövas i samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt
ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring
i taxeringen till investeringsavgift.
17 §.
Vad i taxeringsförordningen stadgas om eftertaxering till statlig inkomstskatt
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse med avseende å eftertaxering
till investeringsavgift.
18 §.
Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,
som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i
taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd
icke vidtagits.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
19 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i deklaration
enligt denna förordning eller till sådan deklaration hörande handling eller
i upplysning, som i 12 § 4 mom. avses, stadgas i skattestrafflage*n.
20 §.
Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola
i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift
icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.
21 §.
Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
22 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vad i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 16 december
1955, nr 695, stadgats angående samma förordnings tillämplighet i vissa
fall vid 1958 och 1959 års taxeringar skall därvid upphöra att gälla.
I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.
1. Till avgiftspliktig investering hänföres icke sådan investering i fastighet,
för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats senast den 15 januari
1955, därvid med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang avses annat
tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande reparations- och underhållsarbeten.
Vidare skall icke som avgiftspliktig investering anses inventarieförvärv,
därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans träffats senast
den 15 januari 1955.
2. År fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å
fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,
förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av
naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som
är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid bestämmandet
av uppskattad investeringskostnad.
3. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats
till inkomstskatt år 1958 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för
ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, eller har
någon, likaledes på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1957 och
1958 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat
kortare tid än tjugufyra månader, skola bestämmelserna i denna förordning
äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under
beskattningsår, vari ingår kalenderåret 1957 eller del därav och för vilket
taxering sker år 1959 eller 1960. Motsvarande skall gälla, om någon åren
1956, 1957 och 1958 på grund av omläggning av räkenskapsår taxerats till
inkomstskatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat kortare tid än
trettiosex månader.
4. I fråga om eftertaxering till investeringsavgift år 1958 eller senare enligt
förordning om investeringsavgift för tidigare år än år 1957 skall, i stället
för motsvarande bestämmelser i sistnämnda förordningar, gälla vad
som föreskrives i 17 § denna förordning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956
9
Förslag
till
förordning
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser
1 §•
För motorfordon, som tillverkas inom riket eller hit införas, skall i de
fall som nedan sägs erläggas omsättningsskatt till staten.
Skattepliktiga motorfordon enligt denna förordning äro personbilar, sådana
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar,
vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram, samt motorcyklar, allt i
den mån fordonen icke äro eller tidigare varit upptagna i bilregister.
Skatt skall icke utgå
a) för bil, som är inrättad uteslutande för brandväsen eller för transport
av sårade eller sjuka;
b) för sådan cykel med hjälpmotor, som avses i kungörelsen den 23 maj
1952 (nr 280); samt
c) för motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet
icke överstiger 30 kilometer i timmen.
I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som
i vägtrafikförordningen. Tjänstevikt skall, där den ej vid beskattningstillfället
framgår av typbesiktningsinstrument, besiktningsinstrument eller typintyg,
beräknas enligt vägtrafikförordningen eller, där så ej kan ske, uppskattas
med ledning av vad som kan antagas vara normal tjänstevikt för
samma eller liknande slag av fordon i färdigutrustat skick. För sådan uppskattning
äger kontrollstyrelsen att i samråd med generaltullstyrelsen utfärda
närmare föreskrifter.
2 §.
Skattskyldighet inträder
a) för skattepliktigt motorfordon, som tillverkas inom riket, när fordonet
av tillverkaren levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband
med försäljning;
b) för skattepliktigt motorfordon, som införes till riket av någon som blivit
enligt 12 § registrerad hos kontrollstyrelsen såsom importör, när fordonet
levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband med försäljning;
samt
c) för annat skattepliktigt motorfordon, när det införes till riket.
3 §•
Skattskyldiga äro
a) för motorfordon, som tillverkats inom riket, tillverkaren;
b) för motorfordon, som införes till riket av registrerad importör, denne;
samt
c) för motorfordon, som eljest införes till riket, den för vars räkning införseln
äger rum.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956''
* §■
Omsättningsskatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor,
som motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt
uttryckt i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram
skall därjämte tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram,
varmed tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas
i förekommande fall till närmast lägre helt tiotal kronor.
För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt ej
överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.
5 §•
Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas, beträffande försäljning
och uttag från rörelse, av kontrollstyrelsen, och beträffande införsel,
av generaltullstyrelsen.
6 §■
Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt utgått, i samband med fordonets
upptagande första gången i bilregister funnits vara skattefritt jämlikt
2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen, efter ansökan, förordna om återbäring
av erlagd omsättningsskatt. Vad nu sagts skall ock gälla personbil,
som är inrättad såsom invalidfordon och som äges av invalid, därest fordonet,
när det första gången upptagits i bilregister, befriats från skatteplikt
jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning.
7 §•
Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer, äger, då synnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av omsättningsskatt.
Bestämmelser rörande skattskyldighet vid försäljning och uttag från rörelse
8 §.
För utövande av kontrollen över omsättningsskattens behöriga utgörande
äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde
till samtliga lokaler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning
eller försäljning av skattepliktiga motorfordon.
9 §•
Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den
enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning,
inköp och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande
handlingar.
Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande kontroll över
skattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.
10 §.
Den, som utan att vara skattskyldig bedriver försäljning eller förmedlar
försäljning av motorfordon, är skyldig att på anfordran lämna sådana uppgifter
om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman finner
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
erforderliga för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen
finner erforderligt för kontrollens utövande.
Jämväl den, som idkar handel med vara, vilken användes för framställning
av motorfordon, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.
11 §•
Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen
"eller kontrolltjänsteman fordonsbeskrivning ävensom ställa för
kontrollen nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.
Vad i första stycket stadgas om skattskyldig skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om annan rörelseidkare som driver försäljning av motorfordon.
12 §•
Den, som ämnar bedriva tillverkning av skattepliktiga motorfordon, skall
för registrering göra skriftlig anmälan hos kontrollstyrelsen minst fjorton
dagar före rörelsens påbörjande. I anmälan skall angivas företagets namn
och belägenhet, rörelseidkarens fullständiga namn och postadress, det eller
de slag av motorfordon, rörelsen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess
påbörjande.
Den. som ämnar yrkesmässigt till riket införa skattepliktiga motorfordon
för försäljning till"återförsäljare, må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.
Vad i första stycket stadgas angående anmälan för registrering
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om registrering.
över verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.
13 §.
Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller
ansökan enligt 12 §, skall rörelseidkaren inom åtta dagar underrätta kon1
rollstyrelsen därom.
Ämnar rörelseidkare helt nedlägga rörelsen, skall han minst åtta dagar
dessförinnan till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen,
då nedläggandet avses komma att ske.
14 §.
Skattskyldig skall för varje kalendermånad till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder upprättad deklaration angående sina leveranser och
uttag från rörelsen av skattepliktiga motorfordon med angivande tillika av
den å fordonen belöpande skatten.
Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes
av kontrollstyrelsen, samt insändas till styrelsen inom en månad efter utgången
av den månad, som deklarationen avser.
Kontrollstyrelscn må, när särskilda skäl därtill äro, medgiva, att deklaration
skall avse annan tid än kalendermånad, i vilket fall deklaration
skall insändas inom en månad efter utgången av sådan tid.
15 g.
I deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingående
motorfordon
a) som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes
räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn och som icke varit
upptaget i bilregister;
b) för vilka enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning
vid införsel till riket; eller
c) för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida avdrag
jämväl må göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som den skattskyldige
återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på grund av
bristande betalning från köparen.
16 §.
Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration
oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den omsättningsskatt, som
rätteligen skall utgå.
I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,
när särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills vidare,
till dess deklaration avgivits, att förfoga över sådana motorfordon i
rörelsen, för vilka denne har att erlägga omsättningsskatt.
17 §.
Skattskyldig skall, när deklaration avlämnas, tillika erlägga enligt deklarationen
upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.
I fall som avses i 16 § första stycket ankommer det på kontrollstyrelsen
att bestämma tid, inom vilken skatten skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som
kontrollstyrelsen med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen
meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits,
att förfoga över sådana motorfordon i rörelsen, för vilka han har att erlägga
omsättningsskatt.
18 §.
Skattskyldig skall, när kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen ställa
säkerhet för omsättningsskattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen
finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 17 § tredje stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
19 §.
Försummar någon att inbetala omsättningsskatt må denna på framställning
av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.
20 §.
Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt erlagts till kontrollstyrelsen,
av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till
svensk frihamn utan att hava varit upptaget i bilregister, skall kontrollstyrelsen,
efter ansökan, restituera den sålunda erlagda skatten. Utförseln
skall styrkas medelst bevis av tullmyndighet att fordonet utförts.
Bestämmelser rörande skattskyldighet vid införsel till riket
21 §.
Inträder enligt 2 § skattskyldighet vid införsel, skall den skattskyldige i
samband med tulltaxeringen av det skattepliktiga motorfordonet till tullmyndigheten
i införselorten i två exemplar avlämna en på tro och heder
avgiven deklaration angående fordonet, i vilken skall angivas erforderliga
identifieringsuppgifter samt uppgift om fordonets tjänstevikt.
Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes
av generaltullstyrelsen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
13
22 §.
Omsättningsskatt, som enligt avgiven deklaration eller, om skattskyldig
underlåter att avgiva sådan eller avgiven deklaration finnes oriktig, enligt
av tullmyndigheten verkställd uppskattning belöper å infört motorfordon,
skall erläggas till tullverket samtidigt med tullen. Vad i fråga om tull finnes
stadgat rörande betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för
fördröjd eller utebliven betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande
skatten.
23 §.
Deklaration skall i ett exemplar, försett med tullmyndighetens påteckning
om erlagt skattebelopp, tillställas den skattskyldige. Detta exemplar
skall, där ej kontrollstyrelsen efter samråd med generaltullstyrelsen annorlunda
förordnar, fogas vid ansökan till länstyrelsen om motorfordonets upplagande
i bilregister.
24 §.
För motorfordon, som till riket införts och för vilket skatt erlagts till
tullverket men som sedermera utförts ur riket eller till svensk frihamn utan
att hava varit upptaget i bilregister, må åtnjutas restitution av omsättningsskatt
i den ordning och omfattning Kungl. Maj :t bestämmer.
25 §.
Omsättningsskatt utgår icke när motorfordon införes under sådana omständigheter,
att för detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5 § tulltaxeförordningen
eller ock tullindring enligt 9 § samma förordning, och ej heller för
fordon, så länge för detsamma åtnjutes tullfrihet under viss tid jämlikt
7 eller 8 § nämnda förordning; dock att, i fall som avses i 5 § s) och 9 §
tulltaxeförordningen, skattskyldighet föreligger vid återinförsel av fordon,
för vilket skatt icke erlagts eller erlagd skatt restituerats vid utförseln.
Skall skatt utgå för fordonet på den grund att tullfrihet icke vidare åtnjutes,
ankommer det på tullmyndigheten att bestämma den å fordonet belöpande
skatten.
Ansvarsbestämmelser m. m.
26 §.
Underlåter den, som bedriver tillverkning av skattepliktiga motorfordon,
att om verksamheten göra föreskriven anmälan, straffes med dagsböter.
Den som i strid med förbud, som meddelats med stöd av 16 § andra stycket,
17 § tredje stycket eller 18 § andra stycket förfogar över motorfordon,
straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Försummar någon i andra fall än som i första stycket avses att fullgöra
vad honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor. Vad nu
sagts gäller dock icke åliggande att inbetala skatt.
27 §.
Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig alt fullgöra åtgärd
som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter, dock att föreläggandet icke må avse inbetalande av
skatt.
28 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
29 §.
Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas
i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen
avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas allenast efter angivelse av målsägande.
30 §.
Polismyndighet åligger att på begäran tillhandagå kontrollstyrelsen eller
kontrolltjänsteman med upplysning om person eller företag, som kan antagas
bedriva tillverkning eller införsel av skattepliktiga motorfordon.
31 §.
Förseelse, som avses i 26 § tredje stycket, må av åklagare åtalas allenast
efter anmälan av kontrollstyrelsen.
32 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1956.
I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.
1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens
ikraftträdande, skall i 10 § föreskriven anmälningsskyldighet fullgöras
inom åtta dagar efter ikraftträdandet.
2. Visar skattskyldig, att motorfordon, för vilket omsättningsskatt skall
utgå, försålts till pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande, och
är den skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad
att hos köparen uttaga den för fordonet utgående skatten, äger Kungl.
Maj :t bestämma, att skatten skall helt eller delvis erläggas av köparen eller,
då särskilda skäl därtill äro, utan motsvarande åläggande för köparen medgiva
befrielse från eller återbäring av skatt; dock att ansökan härom skall
till Kungl. Maj :t ingivas inom en månad efter förordningens ikraftträdande.
3. Skatteplikt enligt denna förordning föreligger icke beträffande i utlandet
registrerat motorfordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget
i vederbörande utländska register och vars ägare är antingen densamme
som nämnda dag fanns däri antecknad såsom fordonets ägare eller ock
någon som genom arv eller testamente eller ock genom bodelning eller eljest
på grund av giftorätt bekommit fordonet efter denne.
4. I deklaration som avses i 14 § må avdrag, utom i de i 15 § första stycket
angivna fallen, ske för i deklarationen ingående motorfordon, för vilka
skatt visas hava påförts enligt förordningen om tillfällig skatt i vissa fall
å motorfordon vilka vid utgången av november månad 1956 finnas i lager.
5. Intill utgången av juni månad 1957 skall skattskyldig, som avses i 3 S;
under a) och b), vid leverans till köpare av skattepliktigt motorfordon tillställa
denne försäkran, att fordonet skall redovisas i deklaration enligt 14 §.
Denna försäkran skall fogas vid ansökan om fordonets upptagande i bilregister.
Försäkran skall tecknas på blankett, som tillhandahålles av kontrollstyrelsen.
6. Vid tillämpningen av denna förordning skall vad som sladgas i 62 §
andra och tredje styckena frihamnsstadgan icke gälla.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
15
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december
1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956
(särskild investeringsavgift)
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 december 1955 om investeringsavgift
vid investering : motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)
skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
Särskild investeringsavgift enligt
denna förordning skall utgå,
a) då ansökan om fordonets upptagande
i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen efter
den 31 december 1955 men före
utgången av år 1956; och
b) då anmälan till bilregister om
övergång till ny ägare av i registret
upptaget fordon från denne inkommit
till länsstyrelsen inom tid som
nyss angivits.
Har ansökan eller anmälan, som
ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen
bort göras senast före utgången
av år 1956 men har den icke
verkställts eller verkställts först efter
utgången av nämnda år, föreligger
ock skyldighet att erlägga avgift.
Särskild investeringsavgift enligt
denna förordning skall utgå,
a) då ansökan om fordonets upptagande
i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen
efter den 31 december 1955 men före
den 1 december 1956;
b) då anmälan till bilregister om
övergång till ny ägare av i registret
upptaget fordon från denne inkommit
till länsstyrelsen inom tid som
nyss angivits; och
c) då ansökan om upptagande i bilregister,
vilken inkommit till länsstyrelsen
efter den 30 november
1956, avser i registret tidigare icke
upptaget motorfordon, som ägaren
inom tre veckor före den 1 december
1956 förvärvat eller infört till
riket eller ock utan samband med
försäljning uttagit från rörelse.
Har ansökan eller anmälan, som
ovan sagts, icke verkställts eller verkställts
senare än bort ske enligt vägtrafikförordningen
skall investeringsavgift
utgå, som om ansökan eller anmälan
verkställts inom föreskriven
tid.
Länsstyrelse åligger att till kontrollstyrelsen
lämna uppgift angående
registrering, som intill den 1 juli
1957 skett efter ansökan, varom förmäles
under c).
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
Förslag
till
förordning
om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka vid utgången av
november månad 1956 finnas i lager
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För sådana i 1 § förordningen angående omsättningsskatt i vissa fall å
motorfordon såsom skattepliktiga angivna motorfordon, som klockan 12
natten mellan den 30 november och den 1 december 1956 finnas i lager
hos den som idkar försäljning av motorfordon, skall till staten erläggas
skatt enligt vad nedan sägs.
Från skatteplikt enligt denna förordning undantagas sådana motorfordon
i lager hos tillverkaren eller importören, för vilka skall erläggas omsättningsskatt
i samband med att fordonen levereras till köpare eller eljest
uttagas från rörelse.
I lagret skola medräknas motorfordon, vilka
a) införts till riket före den 1 december 1956 och för vilka skattskyldighet
icke föreligger enligt förordningen angående omsättningsskatt ehuru de
först efter den 30 november 1956 utlämnas från tullverket till varuhavaren;
samt
b) vid den i första stycket angivna tidpunkten äro under transport till
eller från försäljaren dock endast där denne står faran för godset.
Vid tillämpning av denna förordning skall iakttagas vad som stadgas i
1 § sista stycket förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fall.
Skatt enligt denna förordning skall erläggas av försäljare som avses i
1 §•
3 §.
Skatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor, som
motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt
i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall därjämte
tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram, varmed
tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas i förekommande
fall till närmast lägre helt tiotal kronor.
För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt ej
överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.
4 §•
Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen
med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger på anfordran erhålla tillträde till samtliga loka -
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 17
ler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning
av skattepliktiga motorfordon. Skattskyldig är pliktig att vid anfordran
tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker
med tillhörande handlingar.
5 §•
Skattskyldig skall senast den 15 december 1956 till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder upprättad deklaration angående sitt lager av skattepliktiga
motorfordon klockan 12 natten mellan den 30 november och den
1 december 1956. Deklaration skall avfattas å blankett enligt formulär, som
fastställes av kontrollstyrelsen.
Där kontrollstyrelsen för granskning av deklaration finner ytterligare
uppgifter erforderliga, skola sådana lämnas av den skattskyldige.
6 §•
Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration
oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den skatt, som rätteligen
skall utgå.
7 §•
Skattskyldig skall senast den 31 januari 1957 erlägga enligt deklarationen
upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto, kontrollstyrelsen
dock obetaget att på framställning av skattskyldig när särskilda
skäl därtill föranleda medgiva anstånd, dock längst till utgången av
juni månad 1957. ö b
8 §.
Försummar någon att inbetala skatt enligt denna förordning, må skatten
på framställning av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.
9 §•
...^kattskyldig skall vid leverans till köpare av skattepliktigt motorfordon
til stalla koparen forsakran, att fordonet redovisats eller skall redovisas å
deklaration enligt 5 §. Denna försäkran skall av köparen fogas vid ansökan
till lansstyrelsen om fordonets upptagande i bilregister. Försäkran skall
tecknas a blankett, som tillhandahålles av kontrollstyrelsen.
10 §.
Har motorfordon, för vilket skatt erlagts enligt denna förordning, av den
skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn
utan att hava varit upptaget i bilregister, skall kontrollstyrelsen efter
ansökan, restituera den sålunda erlagda skatten. Utförseln skall stvrkas
medelst bevis av tullmyndighet att fordonet utförts.
11 §•
Har motorfordon, för vilket skatt enligt denna förordning utgått, i sam,
.df ™.ed fordonets upptagande första gången i bilregister funnits vara
skattefritt jamhkt 2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2
jum 1922 (nr 200) om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen, efter ansokan
forordna om återbäring av den erlagda skatten. Vad nu sagts skall
ock galla personbil, som är inrättad såsom invalidfordon och som äges av
invahd, därest fordonet, när det första gången upptagits i bilregister, befriats
från skatteplikt jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning.
2 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 57
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
12 §.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande kontrollstyrelsen,
äger, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring
av skatt enligt denna förordning.
Visar skattskyldig, att motorfordon, för vilket skatt enligt denna förordning
skall utgå, försålts till pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande,
och är den skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest
berättigad att hos köparen uttaga den för fordonet utgående skatten,
äger Kungl. Maj :t bestämma, att skatten skall helt eller delvis erläggas av
köparen eller, då särskilda skäl därtill äro, utan motsvarande åläggande för
köparen medgiva befrielse från eller återbäring av skatt; dock att ansökan
härom skall till Kungl. Maj :t ingivas före utgången av år 1956.
13 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes
med dagsböter; och må kontrollstyrelsen vid vite förelägga den uppgiftspliktige
att fullgöra sin deklarationsskyldighet.
14 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.
15 §.
Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas
i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas allenast efter angivelse av målsägande.
16 §.
Förseelse, som i 13 § sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan
av kontrollstyrelsen.
17 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:622 av herr Birke och 11:818 av herr
Staxäng m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, under förutsättning att det
av Kungl. Maj:t i proposition nr 188 framlagda förslaget om en permanent
beskattning av motorfordonsförvärv icke av riksdagen avslås, måtte besluta
att intäkterna av sagda beskattning ograverade skall tillföras automobilskattemedlens
specialbudget för att helt komma vägväsendet till godo»;
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
19
II) de likalydande motionerna I: 623 av herr Geijer m. fl. och II: 819 av
herr Sköld m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att till 10 §
i förslaget till förordning om investeringsavgift för år 1957 skall fogas ett
tredje stycke av följande lydelse:
Om avdrag för investeringsavgift enligt denna förordning helt eller delvis
icke kunnat utnyttjas vid inkomsttaxeringen och den avgiftsskyldige företer
tillfredsställande utredning härom må han tillgodoräkna sig det resterande
avdraget senast vid 1962 års taxering. Avdrag för investeringsavgift
skall anses ha utnyttjats vid inkomsttaxeringen till den del avdraget föranlett
minskning antingen av den avgiftsskyldiges till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst eller av hans till kommunal inkomstskatt taxerade inkomst»;
III)
de likalydande motionerna I: 624 av herr Gustaf Elof sson m. fl. samt
II: 825 av herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson i Lönsboda, vari hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av förslag till förordning om investeringsavgift
för 1957 måtte besluta att från skyldighet att erlägga investeringsavgift
frikalla sådan rörelseidkare, som före den 16 januari 1955 gjort avslut
om vissa investeringar för viss anläggning, vilka sedan kompletterats
genom ytterligare investeringar för att färdigställas under 1957 och avser
denna frikallelse endast nya rörelser eller företag, som är helt beroende av
denna nyanläggning och icke har annan i gång varande rörelse; samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext»;
IV) de likalydande motionerna 1:625 av herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson
samt II: 822 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att investering i och för ersättningsanskaffning av maskiner
och redskap i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse icke
skall inräknas i avgiftspliktig investering; samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta erforderlig ändring i lagtexten»;
V) de likalydande motionerna I: 626 av herrar Älvar Andersson och Nils
Theodor Larsson samt II: 821 av herr Adolfsson, vari hemställts, »att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 188 år 1956 evad den avser
förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957»;
VI) de likalydande motionerna 1:628 av herrar Theodor Johansson och
Lars Andersson samt II: 824 av herr Larsson i Hedenäset m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ls proposition nr 188 måtte
uttala, att inkomsterna av den föreslagna omsättningsskatten å motorfordon
må redovisas på automobilskattemedlens specialbudget»;
VII) de likalydande motionerna 1:630 av herrar Sundelin och Sunne
samt II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och Nelander, vari hemställts,
»A) att riksdagen, för den händelse riksdagen skulle i princip antaga det
vid Kungl. Maj :ts proposition nr 188 fogade författningsförslaget om investeringsavgift
för år 1957, måtte besluta om ändringar av följande innebörd:
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
1) att vid ersättningsanskaffning av maskin eller inventarium inom samtliga
förvärvskällor avdrag må göras för den utrangerade tillgångens ursprungliga
anskaffningsvärde eller, om detta icke kan visas, för det belopp
som erhålles vid försäljning av tillgången;
2) att företagare som er lagt investeringsavgift men vars rörelse under de
år då avgiften bokförts som omkostnad visat förlust eller så ringa överskott,
att han And beräkning av nettointäkten av rörelsen inte kunnat utnyttja hela
avdragsrätten, må tillgodogöra sig det resterande avdraget intill fem år
efter det investeringsavgiften erlagts;
3) att investeringar, som tillkommit på direkt föranstaltande av offentlig
myndighet, inte skall anses som avgiftspliktig investering;
4) att för sådan rörelseidkande hyresgäst som i fastighetsägarens ställe
tvingas företa för hans rörelse nödvändigt ersättningsbyggande inrymmes
möjlighet att få samma i 5 § av den föreslagna förordningen medgivna avgiftslindring
som skulle ha tillkommit fastighetsägaren, därest denne företagit
ersättningsinvestering;
B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga ändringar
i författningstexten»;
VIII) de likalydande motionerna I: 631 av herrar Sundelin och Sunne
samt II: 827 av herr Neländer m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, för
den händelse riksdagen skulle bifalla förslaget om införande av omsättningsskatt
å motorfordon, samtidigt måtte besluta att ur denna skatt härflytande
medel skall tillföras vägbudgeten och redovisas på automobilskattemedlens
specialbudget»;
IX) de likalydande motionerna I: 633 av herr Aastrup och II: 834 av herr
Kollberg m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 188 eller
2) att riksdagen, därest riksdagen icke finner skäl bifalla detta yrkande,
måtte med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall liksom å Kungl. Maj :ts förslag till
förordning om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon, vilka vid utgången
av november månad 1956 finns i lager, antaga följande
Förslag
till
förordning angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För följande slag av motorfordon nämligen
dels personbil
dels sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad
lastbil, vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram
dels motorcykel
skall, allt i den mån fordonen icke äro eller tidigare varit upptagna i bilregister,
utgå omsättningsskatt i enlighet med vad nedan sägs.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
21
Skatt skall icke utgå för motorfordon, som befunnits vara skattefritt
jämlikt 2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt, samt för sådan cykel med hjälpmotor, som avses
i kungörelsen den 23 maj 1952 (nr 280). Vad nu sagts skall ock gälla
personbil, som är utrustad såsom invalidfordon och som äges av invalid,
därest fordonet befriats från skatteplikt jämlikt 2 § andra stycket förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
2 §•
Omsättningsskatt enligt denna förordning skall erläggas, då ansökan om
fordonets upptagande i eller överförande till bilregister inkommit till länsstyrelsen
efter den 30 november 1956. Dock skall omsättningsskatt icke utgå
i de fall särskild investeringsavgift skall erläggas enligt därför gällande
bestämmelser.
3 §•
Skyldig att erlägga omsättningsskatt enligt denna förordning är den, vilken
enligt vägtrafikförordningen har att göra ansökan eller anmälan som
i 2 § avses.
Skatten skall inbetalas till länsstyrelsen i samband med ansökan eller
anmälan som nyss sagts. Har så ej skett, må bevis om registrering icke utlämnas
förrän skatten blivit erlagd.
Beträffande invalidfordon för vilket skattefrihet enligt 1 § andra stycket
itrågasättes, skall gälla vad Kungl. Maj:t därom förordnar.
4 §•
Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer äger, då synnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av omsättningsskatt.
5 §•
Omsättningsskatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor,
som motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt
uttryckt i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram
skall därjämte tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram,
varmed tjänsteviken överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas
i förekommande fall till närmast lägre helt tiotal kronor.
För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt
ej överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.
6 §•
Moloriordon, för vilket skatteplikt enligt denna förordning föreligger,
men för vilket skatt ej blivit erlagd, må icke brukas förrän skatten blivit
betald.
7 §■
Den som mot stadgandet i 6 § brukar motorfordon straffas med dagsböter.
8 §.
I fråga om besvär över beslut rörande omsättningsskatt jämlikt denna
förordning skall i tillämpliga delar gälla vad om automobilskatt är stadgat.
9 §•
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1956.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
Övergångsbestämmelse
Skatteplikt enligt denna förordning föreligger icke beträffande i utlandet
registrerat motorfordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i vederbörande
utländska register och vars ägare är antingen densamme som
nämnda dag fanns däri antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon
som genom arv eller testamente eller ock genom bodelning eller eljest på
grund av giftorätt bekommit fordonet efter denne.
3) att riksdagen måtte ändra Kungl. Maj :ts förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december 1955 (nr 649)
om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)
så till vida, att 2 § c) och 2 § sista stycket i förordningen utgår.
X) de likalydande motionerna I: 634 av herrar Birke och Franzon samt
II: 828 av herrar Sjölin och Kelander, vari hemställts, »att riksdagen vid
behandlingen av proposition nr 188 med förslag till förordning om investeringsavgift
för år 1957, in. m. måtte besluta att enskilda järnvägar befrias
från att erlägga investeringsavgift för av dem nyanskaffad rullande materiel,
för material för tågdriftens säkerhetsanläggningar och för banförbättringar»;
XI)
de likatydande motionerna I: 635 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 830
av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts proposition nr 188»;
XII) de likalydande motionerna I: 636 av herr Ohlon m. fl. och II: 832
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå de i Kungl.
Maj:ts proposition nr 188 framlagda förslagen om
1) förlängning av investeringsavgiften till att gälla även år 1957, samt
2) införande av omsättningsskatt på personbilar och vissa andra motorfordon»;
XIII)
de likalydande motionerna I: 637 av herr Ohlon m. fl. samt II: 833
av herrar Edström och Kollberg, vari hemställts,
»1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 188, i vad
densamma innefattar förslag till förordning om investeringsavgift för år
1957,
2) att, därest detta yrkande ej bifalles, samtliga i rederirörelse gjorda investeringar
i maskiner och inventarier, sålunda även i fartyg, måtte undantagas
från avgiflsplikt till investeringsavgift,
3) att, såvida ej heller yrkandet under punkt 2 ovan bifalles, riksdagen
för sin del måtte besluta ändringar i det i förenämnda proposition framlagda
förslaget till förordning om investeringsavgift för år 1957 i de delar
ovan berörts,
4) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
ändringar i författningstexten»;
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
23
XIV) de likalydande motionerna I: 638 av herr Strand samt II: 831 av
herrar Gustafsson i Stockholm och Lundqvist, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att åt dem i Kungl. Maj :ts proposition nr 188 år 1956
föreslagna förordningen om investeringsavgift för år 1957 giva den lydelsen
att den kooperativa bostadsbyggnadsverksamheten icke sättes i oförmånligare
läge beträffande investeringsavgiften än hyreshusbebyggelsen»;
XV) motionen I: 627 av herr Karl Andersson m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen vid behandling av proposition nr 188 måtte uttala, att motorfordonsskatten
framdeles skall tillföras vägväsendet och som tidigare redovisas
över automobilskattemedelsfonden»;
XVI) motionen 11:820 av herr Andersson i Brämhult, vari hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 188/
1956 med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957 m. m.
måtte besluta undanta från uttagande av investeringsavgift sådana kollektiva
verkstadshus, vilka till någon del finansieras genom lån för vilket
Kungl. Maj :t lämnat kommun medgivande att teckna borgen liksom också
för sådana kollektiva verkstadshus, som till någon del finansieras genom
lån mot statlig kreditgaranti, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
erforderligt förslag till lagtext»; ävensom
XVII) motionen 11:823 av herr Jansson i Aspeboda m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr
188 måtte besluta, att rätt till avdrag vid inkomsttaxering för investeringsavgift
må utsträckas att gälla under en tid av förslagsvis fem år efter det
att investeringen gjorts, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig författningstext».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:622, 1:624, 1:626, 1:627, 1:638,
11:819, 11:820, 11:822, 11:823, 11:824, 11:827, 11:828,11:829,11:830,
11:832, 11:833 samt 11:834.
I en särskild till Konungen ställd skrift, som jämväl ingivits till bevillningsutskottet,
har flertalet av de större näringsorganisationerna hemställt,
»att något förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957 icke måtte
föreläggas riksdagen, att förslag måtte framläggas för 1957 års riksdag om
slopande av den såsom provisorisk betecknade 25 %-iga höjningen av den
statliga bolagsskatten samt återförande av denna skatt till tidigare gällande
nivå, 40 %, med verkan fr. o. in. nästkommande beskattningsår, samt att
de av 1955 års riksdag beslutade reglerna rörande den skattemässiga värderingen
av varulager måtte bli föremål för förnyad skyndsam utredning
i syfte att åstadkomma en uppmjukning av dessa regler ävensom att under
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
alla förhållanden den under p. 4 första stycket i övergångsbestämmelserna
till lagen den 27 maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen angivna
övergångstiden måtte avsevärt förlängas».
Vidare har ett flertal motororganisationer och sammanslutningar inom
trafik- och vägväsendet i en till bevillningsutskottet ingiven skrift hemställt
»att utskottet i första hand måtte yrka avslag å den föreslagna omsättningsskatten
samt att, därest så icke skulle ske, utskottet uttryckligen måtte
hävda att härigenom inflytande medel tillföres automobilskattemedlens specialbudget
för att komma vägbyggnadsverksamheten tillgodo».
Propositionen
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 19—23.
Det ekonomiska läget, s. 23—32.
Departementschefen, s. 32—44.
Motionerna
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
Investeringsavgiften
Till stöd för yrkandet i de likalydande mo.tionerna 1:6 2 3 och
11:819 har motionärerna bl. a. anfört att bestämmelsen om rätt till avdrag
för investeringsavgift innebure, att den avgiftspliktige skulle verkställa
avdraget senast när debetsedeln å avgiften erhållits. Vederbörande hade
sålunda möjlighet att fördela avdraget på två räkenskapsår. Vid en ytterligare
förlängning av avgiftsbeläggningen uppkomme fråga om icke vidgade
möjligheter för avdragsrätt borde införas. Olägenheten av att avgiften
drabbade hårdare i sådana fall, där avdragsrätten icke kunnat utnyttjas,
bleve mer accentuerad ju längre avgiften bibehölles. Skapades möjlighet till
en uppdelning av avdraget under något längre tid än vad som nu vore fallet
skulle avgiftsbeläggningen bliva likformigare olika företag emellan. Rätten
att göra avdrag borde begränsas till att avse tiden t. o. m. 1962 års taxering.
I de likalydande motionerma 1:624 och 11:825 har motionärerna
inledningsvis framhållit att det uppskjutande av en planerad investering
under ett tredje år, som den nu förevarande propositionen avsåge att
framtvinga, kunde åsamka rörelseidkare en ränteförlust för redan verkställda
investeringsutlägg, som vid nuvarande ränteläge bleve avsevärt större
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 25
än investeringsavgiften, 12 procent. Motionärerna påpekar vidare att det då
1955 års avgift beslöts klart uttalades att densamma skulle vara tillfällig.
Den rörelseidkare, som före den 16 januari 1955 vidtagit åtgärder för planerad
utbyggnad eller utökning av rörelsen måste, om anläggningstiden beräknats
till mer än ett år och i varje fall om den beräknats till mer än två
år, ha räknat med att han icke skulle drabbas av investeringsavgift, då enligt
allmänt vedertagen köpmannased hans investering först 1957 komme
att upptas på konto för färdigställda tillgångar. — Ett i gång varande företag
kunde delvis kompensera kostnaden för investeringsavgiften genom att
göra avdrag för avgiften från nästa års rörelsevinst. Ett nystartat företag,
vars rörelse icke påbörjats, kunde inte räkna med någon vinst de första
åren, enär underskotten under anläggningstiden först skulle utjämnas. Ett
sådant företag borde inte belastas med en investeringsavgift, som rörelseidkaren
icke rimligen kunde ha kalkylerat med, då han 1955 beslutat fullfölja
den påbörjade investeringen.
Motionärerna i de likalydande motionerna 1:625 och 11:822
har erinrat om att kostnader för underhåll och reparationer av maskiner
och redskap vore undantagna från investeringsavgift. I flertalet fall vore
kostnaden för en ersättningsanskaffning av samma natur som en underhållskostnad.
Genom att utbyta vissa delar av en maskin undan för undan
kunde man få en lång varaktighet på densamma. Det vore dock inte driftsoch
nationalekonomiskt försvarbart att på detta sätt förlänga en maskins
eller ett redskaps livslängd alltför länge. Mera rationellt och ekonomiskt
vore att utrangera maskinen och återanskaffa en ny sådan. Detta gällde särskilt
jordbrukets maskinstationer, mejerier o. d. Investeringsavgiftens utformning
motverkade denna rationella återanskaffning.
I de likalydande motionerna 1:626 och 11:821 har motionärerna
— efter att ha påpekat att de tidigare biträtt förslagen om investeringsavgift
för åren 1955 och 1956 — uttalat följande. En investeringsavgift
kunde ha en konjunkturdämpande verkan endast om den vore av kortsiktig
natur. Förlängdes investeringsavgiften under så lång tid att investeringarna
ej kunde uppskjutas, bleve avgiften enbart en kostnadsfördyrande
faktor. Att skattebelägga produktiva investeringar vore felaktigt. På lång
sikt torde kloka investeringar i moderna byggnader och maskiner minska
efterfrågan på arbetskraft. Den alltmer hårdnande konkurrensen på världsmarknaden
med länder, som i de flesta fall hade väsentligt lägre arbetslöner
än vi, gjorde nödvändigt att vårt näringsliv gåves möjligheter att upprusta
i tekniskt hänseende. Om byggnadstillstånd för t. ex. en fabriksbyggnad
kunde lämnas med hänsyn till arbetsmarknadsmässiga och lokaliseringspolitiska
skäl, syntes det motionärerna helt felaktigt att sedan avgiftsbelägga
en sådan investering. En stram ekonomisk politik vore visserligen
nödvändig, men åtgärderna borde mindre rikta sig mot investeringssidan och
mera mot konsumtionssidan. Den föreslagna omsättningsskatten å motor
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
fordon, kunde därför accepteras även om det vore önskvärt att denna skatt
ginge till vägväsendet och att skatten gjordes tidsbegränsad.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:6 3 0 och
1 1:8 2 9 har bl. a. anförts. Propositionsförslaget innebure i fråga om ersättningsanskaffningar,
som inte betecknades som normalt underhåll, att investeringsavgiften
i allmänhet skulle beräknas på den totala kostnaden i
stället för enbart på den del därav som motsvarade nyanskaffning. Avgiften
drabbade således investeringar som vore nödvändiga för produktionsapparatens
vidmakthållande och inte endast sådana som innebure dess utvidgande.
En sådan konsekvens borde undvikas, vilket kunde ske om man
fasthölle vid principen att endast nyanskaffning skulle avgiftsbeläggas. —
Företag som inte noterade vinst under något av de år påförd investeringsavgift
finge avdragas och sålunda inte kunde utnyttja avdragsrätten, drabbades
av investeringsavgiftens hela tyngd. Härigenom betungades särskilt
nystartade företag, som ju ofta finge räkna med att vinsten kunde utebli
under de första särskilt kostnadskrävande verksamhetsåren, samtidigt som
deras stora investeringsbehov minskade möjligheterna att skjuta upp investeringarna
och därmed undvika avgiften. De föreslagna bestämmelserna
borde kompletteras med ett tillägg av innebörd att nu avsedda företagare
finge tillgodogöra sig ej utnyttjat avdrag intill fem år efter det investeringsavgiften
erlagts.
Med investeringsavgiften ville man vinna att en del av den planerade investeringsverksamheten
uppskötes till en ur samhällsekonomisk synpunkt
gynnsammare tidpunkt. Det borde därför vara självklart att man befriades
från avgiftsplikt för de investeringar, för vilka tidpunkten inte kunde väljas
fritt, nämligen investeringar som föranleddes av förelägganden från offentlig
myndighets sida. Exempel på sådana vore förbättrings- och ersättningsarbeten
som påbjödes av fartygsinspektionen, yrkesinspektionen eller
av hälsovårdsnämnd.
Den i 5 § i den föreslagna förordningen om investeringsavgift givna bestämmelsen,
vilken oförändrad överförts från tidigare års förordningar, hade
tolkats så att den lättnad i avgiftsplikten som medgåves endast inträdde,
om ersättningsinvesteringen gjordes av ägaren till den egendom som
gått förlorad. Det förekomme emellertid fall där en ägare till fastighet avstode
från att ersätta denna sin egendom, när den gått förlorad, t. ex. genom
brand. I den mån det i fastigheten funnits lokaler, som förhyrts av företagare
att användas i rörelsen, tvingades denne, om lian ville fortsätta sin
verksamhet och inte andra hyresmöjligheter stode till buds, att själv fullgöra
den ersättningsinvestering som hans forne hyresvärd avstode ifrån.
Samma skäl av force majeurenatur, som låge till grund för den i 5 § föreslagna
avgiftslindringen, talade för att också hyresgäster i ovan skisserade
belägenhet finge åtnjuta denna.
I de likalydande motionerna 1:634 och 11:828 har erinrats
om det i propositionen framförda förslaget, att från investeringsavgift skul
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 27
le undantas investering i bussar som godkänts för användning i av ägaren
bedriven yrkesmässig trafik. De skäl som motiverat detta förslag kunde
anföras för en befrielse även av de enskilda järnvägarna. Det vore inte rimligt,
att just de trafikanter som behövde använda dessa trafikmedel skulle
riskera en ökning av sina resekostnader genom den taxehöjning som kunde
bli följden av investeringsavgiften, under del att de förortstrafikanter som
betjänade sig av Statens Järnvägar och Stockholms Spårvägar komme i ett
gynnsammare läge genom att dessa trafikföretag befriades från investeringsavgift.
I likhet med Statens Järnvägar vore de enskilda järnvägsföretagen
underkastade statlig kontroll samt hade samma ansvar för trafikförsörjningen
inom sina trafikområden som Statens Järnvägar. De vore tvungna
att i rationaliseringssyfte förnya och förbilliga sin materiel. Men i motsats
till Statens Järnvägar belastades f. n. de enskilda järnvägarna med investeringsavgift
på sina nyanskaffningar. Att behandla två trafikmedel, som
arbetade under så likartade förhållanden på olika sätt vore stridande mot
den annars allmänt omfattande principen att allmän och enskild företagsamhet
borde bedrivas på lika ekonomiska villkor.
Som motivering för yrkandet i de likalvdande motionerna 1:635
och 1 1:830 om avslag på förslaget till förordning om investeringsavgift
för år 1957 framhåller motionärerna, att det vore uppenbart att de under
senare år vidtagna, mot näringslivet riktade åtgärderna på beskattningsområdet
i hög grad begränsat näringslivets investeringsmöjligheter. Enligt beräkningar
av Industrins utredningsinstitut hade investeringarna inom den
svenska industrin — mätta i 1955 års penningvärde — år 1950 uppgått till
2 020 milj. kronor. Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar hade de 1955
uppgått till 1 912 milj. kronor. De hade sålunda 1955 legat på en drygt 5
procent lägre nivå än 1950. Under mellanliggande år hade de varit ännu
lägre. Denna utveckling skilde sig högst väsentligt från förhållandena inom
övriga västeuropeiska länder. Praktiskt taget samtliga av dessa visade en
betydande uppgång. Vad resultatet blivit av de nämnda åtgärderna började
nu kunna bedömas. I den av Konjunkturinstitutet utgivna »Konjunkturläget
hösten 1956» redovisades utvecklingen av bruttonationalprodukten enligt
olika begrepp bl. a. 1946—1955. Oavsett vilket av dessa begrepp man ville
använda för att belysa utvecklingen, visade jämförelser mellan olika år att
ökningen av bruttonationalprodukten varit inte obetydligt lägre under senare
år. Det funnes ett klart orsakssammanhang mellan de av riksdagen genomförda
åtgärderna på företagsbeskattningens område och den markanta
minskningen i framstegstakten vad gällde bruttonationalprodukten. I »Konjunkturläget»
redovisades även ändringarna i industriproduktionen 1952—
1955 för OEEC-länderna. Därav framginge att Sverige hade den relativt sett
minsta produktionsökningen. Den uppginge för Sverige till 13 procent medan
den t. ex. för Västtyskland, som låge högst, utgjorde ca 42 procent.
Det kunde inte sägas all det allmänna ålagt sig samma återhållsamhet
beträffande investeringarna som det krävde av de enskilda. Enligt »Konjunkturläget»
hade de offentliga inhemska bruttoinvesteringarna mellan
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
1950 och 1955 stigit med 100 procent, räknat i iöpande priser. De privata
inhemska bruttoinvesteringarna hade under samma tid stigit med 53 procent.
Utvecklingen bleve enahanda om man räknade från och med 1946.
Man finge då ökningar på resp. 243 och 104 procent. I vårt land hade skärpningar
av företagsbeskattningen genomförts samtidigt som man i de länder,
vilka konkurrerade med oss på världsmarknaden, vidtagit åtgärder för
att dels sänka skattesatserna dels införa liberalare avskrivningsregler. Därmed
försvårades möjligheterna för vårt land att i konkurrens med andra få
avsättning för våra exportprodukter. Resultatet härav måste bli en ytterligare
minskad produktion, efter hand följd av sysselsättningssvårigheter.
Yrkandet i de likalydande motionerna 1:636 och 11:832 om
avslag å propositionen motiveras, vad avser investeringsavgiften, bl. a.
med följande. Konjunkturen inom landet hade enligt konjunkturinstitutet
i stort sett dämpats under det senaste året. Till väsentlig del torde denna
utveckling kunna återföras på den under fjolåret genomförda omläggningen
av kreditpolitiken. Departementschefen karakteriserade dagsläget som
relativt balanserat. Vissa orostecken kunde dock iakttagas, främst utvecklingen
av vår bytesbalans. Denna hade under fjolåret slutat med ett underskott
av 414 milj. kr. För innevarande år beräknades underskottet öka till
ca 450 milj. kr. De redovisade underskotten underströke angelägenheten av
att målmedvetna ansträngningar sattes in för att stärka det svenska produktionslivets
konkurrensförmåga gentemot utlandet. Detta måste ske genom
kostnadspressande rationaliseringar och andra produktivitetsförbättrande
åtgärder. Från samhällets sida gällde det att så långt möjligt underlätta
en sådan utveckling. Ett fortsatt uttagande av investeringsavgift skulle
betyda att denna utveckling onödigtvis försvårades. En förlängning av avgiftens
giltighetstid för ytterligare ett år skulle medföra att avgiften skulle
förlora än mer av sin investeringsbromsande verkan. I stället skulle den övergå
till att bli ett rent kostnadshöjande element. Både regering och riksdag
hade tidigare understrukit vikten av att en investeringsavgift gjordes tillfällig
och tidsbegränsad. När avgiften t. ex. återinfördes i början av 1955,
gavs sålunda allmänheten utan tvekan intrycket att avgiften varit avsedd
att gälla endast ett år. Trots detta förlängdes den på hösten 1955 för ännu
ett år. Även då skedde beslutet under framhållande av att det vore fråge
om en tillfällig åtgärd. Och nu föresloges en förlängning för ett tredje år.
En politik av detta slag riskerade i hög grad att förfela sitt ursprungliga
syfte. Att vid upprepade tillfällen svika ingivna förväntningar kunde knappast
undgå att hårt tära på det förtroende som statsmakterna av uppenbara
skäl måste sträva efter att nå i förhållande till medborgarna.
I de likalydande motionerna 1:6 3 7 och 1 1:8 3 3 har bl. a.
framhållits att varken näringsorganisationerna eller beskattningsmyndigheterna
före propositionens framläggande för riksdagen beretts tillfälle att
vttra sig över förslaget. Detsamma hade varit förhållandet beträffande förslagen
till investeringsavgift för åren 1955 och 1956. Motionärerna påförd
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
29
rade nu, att innan riksdagen toge slutlig ställning till den nu föreliggande
propositionen, näringsorganisationerna bereddes tillfälle att inför bevillningsutskottet
framföra sina erinringar mot förslaget, samt att utskottet
inginge på en noggrann prövning av det befogade i dessa erinringar.
Vidare anför motionärerna bl. a.: Investeringsavgiften motverkade direkt
de svenska rederiernas strävanden att modernisera sin flotta och bidroge
till att försätta nämnda rederier i ett försämrat läge ur konkurrenssynpunkt
på den internationella fraktmarknaden. Den svenska handelsflottan
hade varit av utomordentligt stor betydelse för folkhushållet särskilt när
det gällt att tillföra landet utländska valutor. En betydande del av vår import
hade kunnat finansieras med det svenska sjöfartsnettot. I dagens läge
vore varje ökning av sjöfartsnettot än mer värdefull än tidigare. Syftet med
det nu framlagda förslaget syntes motionärerna vara något annat än det,
som kommit till uttryck i departementschefens motivering för förslaget. I
och med anpassningen av företagsbeskattningen efter konjunkturpolitiska
grunder samt den år 1955 företagna räntehöjningen borde anledning saknas
att föreslå en investeringsavgift för näringsföretagen för år 1957. Det
vore ostridigt, att konsumtionsefterfrågan stigit på ett mycket oroväckande
sätt. Något förslag att råda bot häremot — om man bortsåge från förslaget
om en omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall — hade ej framlagts.
Att i stället öka skattebelastningen för näringsföretagen måste leda
till att dessas och särskilt rederiföretagens konkurrenskraft minskades, vilket
i sin tur icke kunde vara till gagn för folkhushållet. Motionärerna yrkade
i första hand avslag på propositionen. Därest detta yrkande inte kunde
bifallas, hemställdes, att de föreslagna bestämmelserna ej gjordes tillämpliga
på rederirörelser.
Samma skäl som anförts för att investeringar i handels- och fiskefartyg
under 300 brultoregisterton borde vara avgiftsfria, gällde även för investeringar
i andra fartyg. Fartyg och maskiner måste kontinuerligt överses
och ersättas på grund av myndigheternas krav liärutinnan. Då en investeringsavgift
i början av år 1955 infördes i Norge, hade från avgiftsplikt undantagits
köp av färdiga fartyg, norska eller utländska, likaså nybyggnader
under 2 500 brultoregisterton ävensom sådana nya fartyg som betalades med
rederiernas egna medel. Med hänsyn till de mindre och medelstora svenska
rederiernas stora betydelse i fråga om transporterna av kol in. in. och av
exportvaror samt dessa rederiers mindre bärkraft och svårigheter att konkurrera
med utländska rederier med väsentligt lägre driftkostnader än de
svenska, yrkade motionärerna — därest deras i det föregående omnämnda
yrkanden ej vunne bifall — att investering i färdiga fartyg, nybyggnader,
avseeende fartyg under 2 500 bruttoregisterton, eller fartyg, som betalades
med rederiernas egna medel, undantoges från avgiftsplikt.
I fråga om vissa specialfrågor yttrar motionärerna bl. a. Enligt propositionsförslaget
finge vid direkt byte av likartade anläggningstillgångar investeringsavgift
beräknas på eventuell skillnad mellan anskaffningskostnaden
för den nya och värdet å den utbytta tillgången. I andra fall finge
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
däremot från anskaffningskostnaden för nya tillgångar icke avräknas vad
som kunde ha erhållits vid försäljning av äldre tillgångar. För rederiföretagen,
särskilt de mindre och medelstora tramprederierna, vore det nödvändigt
att utrangera äldre och oekonomiska fartyg samt ersätta dessa
med nytt modernt tonnage. Motionärerna ansåge, att ersättningsanskaffningar
på grund av utrangering av fartyg, även om de på grund av utvecklingen
vore av annan typ än de utrangerade, ej borde drabbas av investeringsavgift
å hela anskaffningskostnaden, utan att avgift i dylikt fall borde
uttas endast å skillnaden mellan anskaffningskostnaden för ersättningstonnage
och utrangerat sådant. Detta borde gälla även om utrangeringen skett
ett tidigare år än ersättningsanskaffningen. — Då det gällde gränsdragningen
mellan å ena sidan reparationer och å andra sidan förbättringsarbeten
och ersättningsanskaffningar, hade vissa svårigheter uppkommit.
1951 års bevillningsutskott hade till ledning för praxis på detta område bl. a.
anfört att mindre omfattande arbeten å en maskin, såsom t. ex. då skruvar,
muttrar, tändstift o. d. utbyttes, vore att betrakta som rent underhåll. Så
vore å andra sidan enligt utskottet icke fallet, då exempelvis en hel motor
utbyttes eller då en större och dyrbarare del av ett maskineri på ett fartyg
ersattes; i dessa fall förelåge en ersättningsanskaffning. I proposition
nr 205 till 1955 års riksdag åter hade departementschefen framhållit, att,
när fråga vore om fiskefartyg, båtar och motorer måste kontinuerligt överses
eller ersättas. Investering i fiskefartyg under 100 bruttoregisterton och
andra för fisket avsedda inventarier hade därför föreslagits skola vara undantagna
från avgift. Härav vill motionärerna dra den slutsatsen, att enligt
departementschefen ersättande av en gammal motor med en ny i ett fiskefartyg
borde betraktas som underhåll. Vore denna uppfattning riktig och
konsekvensen bjöde, att nyssnämnda undantag för fiskebåtar m. m. bedömdes
från denna utgångspunkt, så strede detta mot bevillningsutskottets
förenämnda uttalande. Vad som ansåges riktigt beträffande fiskebåtar, borde
även vara detta i fråga om andra fartyg. För att undvika onödiga tvister
rörande denna fråga vore det nödvändigt med ett förtydligande i berörda
avseende. Ett sådant förtydligande borde gå ut på att med kostnaden
för reparation och underhåll enligt förordningen om investeringsavgift
skulle avses samma slag av kostnader, som åsyftades med motsvarande bestämmelse
i kommunalskattelagen. — I fråga om rätt till avdrag för investeringsavgift
funne motionärerna starka skäl tala för att en avgiftspliktig,
som icke kunnat helt eller delvis tillgodogöra sig avdraget vid sin inkomsttaxering
under beskattningsåret, finge rätt att i anskaffningskostnaden för
tillgången inräkna den del av avgiften, för vilken avdrag ej kunnat erhållas,
samt att den avgiftspliktige därefter erhölle avdrag enligt gällande bestämmelser
om avdrag för värdeminskning å maskiner och inventarier.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 638 och II: 831
har inledningsvis erinrat om att bostadsbyggandet i princip vore undantaget
från investeringsavgift. Emellertid hade det kooperativa bostadsbyggandet
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
31
i vissa fall kommit att träffas av avgift. Anledningen härtill torde ha varit
att vid kooperativ bebyggelse intressegemenskap ansetts föreligga mellan
den kooperativa byggherren, bostadsrättsföreningen, och medlem i föreningen,
bostadsrättshavaren, av det skäl att denne till föreningen inbetalade en
grundavgift för sin lägenhet eller lokal i föreningens bus. Då fråga vore om
lokal, upplåten i rörelse, skulle därför även enligt den nu föreslagna förordningen
i vissa fall investeringsavgift utgå, vilken i så fall skulle erläggas av
bostadsrättsföreningen. Vid modern bebyggelse, såväl i städernas centrala
delar som vid tillskapandet av nya bostadsområden, krävdes förutom bostäder
omfattande butiks-, kontors- och servicelokaler. Vem som än byggde
hade att beakta detta. Därest bebyggelsen utfördes av allmännyttiga organ
eller i enskild regi såsom hyreshusbebyggelse, utginge inte investeringsavgift
i enlighet med förordningens principiella tankegång. Uppfördes däremot bebyggelsen
i kooperativ regi komme även enligt det föreliggande förslaget i
vissa fall investeringsavgift att träffa bebyggelsen. Detta kunde inte vara
riktigt. Uttagandet av investeringsavgift borde icke vara beroende av i vilken
företagsform bebyggelsen vore organiserad.
I motionen II: 820 har uttalats att de nu gällande och i propositionen
föreslagna formerna för fortsatt uttagande av investeringsavgift utgjorde
en nackdel för vissa kollektiva verkstadshus. Om t. ex. tio företagare
byggde var sin verkstad finge de i fortsättningen göra avdrag med tillsammans
300 000 kronor från byggkostnaderna vid beräkning av investeringsavgiften.
Men om dessa företagare gemensamt läte uppföra ett kollektivt
verkstadshus bleve avdraget endast 30 000 kronor. Företagareföreningarnas
förtroenderåd hade redan år 1955 hemställt hos departementschefen
om en ändring av detta missförhållande. Rådets uppfattning hade varit att
sådana kollektiva verkstadshus, för vilka kommunal borgen med Kungl.
Maj :ts godkännande ställts, skulle vara befriade från investeringsavgift. I
propositionen nr 205 år 1955 hade emellertid departementschefen avvisat rådets
hemställan under hänvisning till att i förordningen om investeringsavgift
endast ett fåtal starkt begränsade undantag gjorts. Förordningen gåve
inte utrymme för någon myndigheternas prövning av angelägenheten av ifrågasatta
investeringar, utan denna prövning skulle företas av dem som önskade
göra investeringarna. Häremot ville motionären genmäla att undantag
redan gjorts beträffande t. ex. vissa handels- och fiskefartyg. Vidare kunde
anföras att finansdepartementet verkställde en restriktiv och noggrann prövning
i fråga om tillstånd åt kommuner att teckna borgen för uppförande av
kollektiva verkstadshus. Därmed hade Kungl. Maj :t i sin hand den »myndigheternas
prövning» varom departementschefen talat. De investeringar i kollektiva
verkstadshus som komme att göras under år 1957 måste vidare bedömas
bli relativt obetydliga. Numera hade tagits upp till prövning frågan om
statlig kreditgaranti jämväl för kollektiva verkstadshus. Det kunde därför
övervägas om inte de kollektiva verkstadshusen borde helt befrias från investeringsavgift.
Spörsmålet om befrielse från investeringsavgift kunde gö
-
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
ras beroende av finansdepartementets prövning och tillstyrkan av gjorda
kreditansökningar.
Till stöd för yrkandet i motionen II: 823 har anförts bl. a. följande.
Nystartade företag kunde vanligen icke uppvisa någon vinst under de
första åren och de kunde alltså icke tillgodogöra sig avdrag för investeringsavgiften
vid inkomsttaxeringen. Avgiften finge i realiteten täckas antingen
genom direkt kapitalförbrukning eller med senare inflytande, beskattade
vinstmedel. De mindre företagarna skulle härigenom åsamkas en orimligt
hård belastning. Det syntes därför påkallat, att investeringsavgiften finge
avdragas vid beskattningen av senare års vinster. Avdragsrätten kunde utsträckas
att gälla under en tid av fem år efter det att investeringen gjorts.
Omsättningsskatten å motorfordon
I de likalydande motionerna 1:622 och 11:818 framhåller
motionärerna bl. a. som sin mening, att skäl icke förelåge för införande av
en permanent omsättningsskatt på motorfordon. För den händelse förslaget
i propositionen bifölles av riksdagen, vore det olyckligt, om intäkterna genom
beskattningen skulle föras till den allmänna budgeten. Den vedertagna
principen, enligt vilken intäkter av bilbeskattningen uteslutande skulle användas
för vägväsendet, vore uppenbarligen antagen för att tjäna som rättesnöre
för beskattningsåtgärder med avseende på motorismen. Ett avsteg
från denna princip skapade möjligheter att utnyttja bilismen för renodlat
fiskaliska syften. En sådan utveckling vore så mycket olyckligare, som den
förlegade uppfattningen, att bilen vore en lyx, numera givit vika för en allmän
förståelse för och uppskattning av bilen som ett nyttoföremål. Icke
minst gällde detta förhållande landsbygden, för vars fortsatta livskraft bilismen
hade blivit ett villkor.
De medel som uttagits av bilismen, hade icke i full utsträckning använts.
Det förefölle emellertid sannolikt, att upprustningen av vägnätet måste intensifieras
utöver de gränser som fastställts genom 1954 års riksdagsbeslut.
Någon rätt att i dagens läge uttaga medel för finansieringen av denna upprustning
funnes ej. Icke desto mindre förefölle det välbetänkt att de medel,
som kunde inflyta på grund av den föreslagna skatten, tillfördes bilbeskattningens
specialbudget. För att över huvud taget få den föreslagna permanenta
beskattningen att framstå såsom välmotiverad vore det nödvändigt att därtill
knyta hållfasta garantier för att medlen verkligen komme vägväsendet
till godo inom rimlig tid.
Efter att inledningsvis ha redogjort för vad som under senare år beslutats
och uttalats i fråga om väginvesteringarna har motionärerna i de likalydande
motionerna 1:628 och 11:824 anfört bl. a. följande: Den
av riksdagen uttalade och tillämpade principen, att motorfordonsbeskattningen
skulle användas för vägarnas förbättring, borde alltfort gälla. Även
om beskattningsformen gåves en mer permanent karaktär i fråga om nya bilar,
vore det alltjämt en avgift, vars användning för vägbyggnadsändamål
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
33
skulle medgiva eu för handel och näringsliv i hög grad förbättrad vägtransportekonomi.
Under senare tid hade med ökad skärpa gjorts gällande att
automobilskattemedel borde komma till användning för en upprustning och
utvidgning av landets skogsvägnät. Onekligen talade starka rättviseskäl för
en sådan anordning, vilken även vore ägnad att förstärka landets försörj -ningsunderlag. Det framstode därför som motiverat, att de medel, som inflöte
genom den föreslagna omsättningsskatten å motorfordon förbehölles
vägväsendet.
I de likalydande motionerna 1:631 och 11:827 yrkar motionärerna
i första hand avslag på propositionen i vad den avser omsättningsskatten
å motorfordon. Skulle emellertid riksdagen i princip godtaga propositionen,
borde man beträffande de medel, som kunde beräknas inflyta
genom den föreslagna omsättningsskatten, tillämpa en annan redovisningsform
än den i propositionen förordade. Ett accepterande av förslaget skulle
innebära, att avsteg gjordes från den ordning, som redan vid införandet av
den särskilda beskattningen av motorfordon fastslogs, innebärande att ur
denna beskattning härflytande medel skulle komma vägväsendet till godo.
Denna princip hade också följts i fråga om dispositionen av inkomsterna
från den nu utgående bilaccisen. Skäl saknades att övergå till en annan för
trafikväsendet ogynnsam redovisningsmetod.
Motionärerna i de likalydande motionerna 1:633 och 11:834
har i första hand yrkat avslag å propositionen. Om propositionen emellertid
icke skulle avslås, borde vissa ändringar vidtagas. Den föreslagna omläggningen
av uppbördsförfarandet medförde icke ett enklare administrativt förfarande.
Den enklaste anordningen vore att skatten — i likhet med den nuvarande
bilaccisen — erlades i samband med att fordonet inregistrerades,
d. v. s. av köparen. Det måste anses principiellt riktigt, att den i sista hand
skattskyldige, d. v. s. köparen, bleve den, som hade att erlägga skatten direkt
till uppbördsmyndigheten, och att näringslivet, där så kunde ske, icke
i onödan belastades med erläggande av en pålaga, som slutligen skulle bäras
av den enskilde köparen. För uppbörden enligt det av motionärerna föreslagna
systemet krävdes ingen utökad uppbörds- och kontrollorganisation,
medan enligt Kungl. Maj:ts förslag deklarationskontrollen måste omfatta
en granskning av uppgifterna rörande varje enskilt fordon, som levererades
från tillverkare eller importör och i förekommande fall beräkning
av skattebeloppet. Enligt motionärernas förslag bleve den månatliga deklarationsplikten
för tillverkare och importörer onödig och den arbetskrävande
totalinventeringen avseende förhållandet vid utgången av november 1956
kunde slopas. Därjämte kunde skatteplikten regleras i en författning av
mindre omfång än de i propositionen föreslagna två förordningarna.
till stöd för avslagsyrkandet i nu förevarande del i de likalydande motionerna
1:6 3 5 och 11:830 har motionärerna bl. a. yttrat: Omsättningsskatten
å motorfordon vore avsedd att försvåra viss konsumtion. Den
3 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 57
34 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
träffade emellertid i samma grad den s. k. nyttotrafiken. Den vore vidare i
sin egenskap av punktskatt inte i och för sig ägnad att minska konsumtionen
såsom helhet betraktad. I den mån den över huvud taget hade effekt,
bleve resultatet lätt endast en förskjutning av konsumtionen från eif ändamål
till ett annat. Den väsentligaste effekten bleve den fiskaliska, vilket
emellertid stode helt i strid med det syfte, som angivits vid tillkomsten av
denna beskattning. Motorismens betydelse för landets produktiva liv kunde
knappast överskattas. Särskilt för landsbygden vore bilen ett oundgängligt
transportmedel för person- såväl som för godstransporter. Det vore anmärkningsvärt,
att intäkten av den nya omsättningsskatten i motsats till den
tidigare bilaccisen icke skulle ingå i automobilskattemedlens fond.
Även motionärerna i de likalydande motionerna 1:638 och
11:83 2 har yrkat avslag å förslaget om införande av en omsättningsskatt
å motorfordon. Som motivering härför har bl. a. anförts, att bilismen redan
förut vore hårt beskattad, varför anledning funnes till försiktighet med nya
skatter. Med all säkerhet hade kreditknappheten och de strängare avbetalningsvillkoren
utövat en betydligt mer återhållande verkan på bilköpen än
bilaccisen. En av anledningarna till den starka ansvällningen av bilköpen
under senare år hade varit, att stora grupper av vårt lolk, särskilt bland ungdomen,
saknat sparmål som kunnat konkurrera med bilanskaffning. Särskilt
vore det bostadsbristen, som haft eu sådan verkan. En ökning av bostadsproduktionen,
underbyggd med ett särskilt bostadssparande, skulle ge
mer konkurrenskraftiga sparmål.
I motionen 1:627 har framhållits, att bilaccisen enligt riksdagens
beslut hittills avsatts för vägändamål och redovisats över automobilskattemedelsfonden.
Riksdagen hade vid upprepade tillfällen, senast vid vårriksdagen
1955, uttalat att motorfordonsskatten och därjämte även investeringsavgift
å motorfordon skulle oavkortat gå till vägväsendet. Att på sätt
föreslagits i propositionen med anledning av att avgiften fått annat namn
avhända vägväsendet en betydande del av motorfordonsskatten strede mot
vad riksdagen och regeringen tidigare vid flerfaldiga tillfällen uttalat.
Utskottets yttrande
I propositionen föreslås, att den allmänna investeringsavgift som beslutats
för 1955 och 1956 också skall uttas under 1957. Vidare förordas, att den
beskattning vid förvärv av motorfordon, som under de två sista åren skett i
form av särskild investeringsavgift, skall ombildas till en omsättningsskatt
av mera permanent karaktär. Omsättningsskatten skall i motsats till den
särskilda investeringsavgiften endast avse nya motorfordon.
I propositionen lämnas en redogörelse för det ekonomiska läget. På grundval
härav konstaterar departementschefen, att vår samhällsekonomi nu
präglas av bättre relativ balans. Syftet med den restriktiva ekonomiska poli
-
Beuillningsntskottels betänkande nr 57 år 1956
35
tiken under innevarande år liar alltså nåtts. Detta innebär enligt departementschefens
uppfattning dock inte att denna politik kan undvaras. Den
internationella högkonjunkturen kan i stort sett väntas bestå, och riskerna
för prisstegringsinipulser utifrån ökas, i den mån den utrikespolitiska
spänningen skärpes. Inte heller utvecklingen inom landet är fri från risker.
Det kan därför inte ifrågakomma att mjuka upp den ekonomiska politiken,
utan denna måste fortsätta med i huvudsak oförändrad grad av
restriktivitet. Departementschefen finner i enlighet härmed, att den allmänna
investeringsavgiften inte kan undvaras i nuvarande läge. Därest
man vill bevara möjligheten att på grund av ändringar i det ekonomiska
läget under det kommande året vidta jämkningar i den ekonomiska politiken,
bör man enligt departementschefens uppfattning låta sådana jämkningar
avse penningpolitiken.
I propositionen konstateras, att både en investeringsavgift och en höjd
ränta är mest effektiva som broms på investeringsverksamheten, om de
framstår som tillfälliga och kortvariga företeelser. De kan då föranleda att
eljest lönande investeringar uppskjutes någon tid. Men även om de under
en kraftig och långvarig högkonjunktur bibehålies under längre tid och utan
att någon tidsbegränsning kan anges, kvarstår dock, enligt departementschefens
uppfattning, deras verkan som återhållande faktor vid en överdriven
investeringsbenägenhet.
I fråga om beskattningen av motorfordonsförvärv konstateras i propositionen,
att man uppenbarligen måste bibehålla en sådan beskattning såsom
ett komplement till den allmänna investeringsavgiften. Men departementschefen
uttalar också, att även om den allmänna investeringsavgiften hade
kunnat avskaffas, det likväl skulle ha funnits övervägande skäl för en fortsatt
beskattning av motorfordonsförvärv. Det framhållas, att bilismen tenderar
att bli det mest expansiva inslaget i konsumtionen. Enligt departementschefens
mening är det betydelsefullt att konsumtionens expansion
inte fai sadant omfång eller sadan inriktning att angelägna investeringsbehov
måste eftersättas. Bilismen konkurrerar härvidlag direkt eller indirekt
med exempelvis bostadsbyggandet och industriens investeringar. Departementschefen
finner det bl. a. av dessa skäl erforderligt att vårt land under
ett antal år framåt, liksom många andra länder använder beskattningen
som en broms på bilismens för snabba expansion och som ett medel för att
ge samhället tid att anpassa sig till denna.
I flera motioner yrkas avslag på propositionen i dess helhet eller i fråga
om endera av de föreslagna åtgärderna. Därvid ger motionärerna uttryck
för en samhällsekonomisk uppfattning som avviker från departementschefens.
Sålunda framhålles i de inbördes likalydande motionerna 1:636 och
II: 832, bl. a., all eu sådan åtgärd som eu investeringsavgift endast bör tillgripas
i extrema högkonjunkturlägen och att den bör ges kort varaktighet.
Ett sådant högkonjunklurlägc föreligger enligt motionärernas uppfattning
inte nu. Motionärerna påpekar vidare, att eu fortsatt avgiftsbeläggning av
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
investeringar skulie onödigtvis försvåra rationaliseringar och andra produktionsfrämjande
åtgärder, som är nödvändiga med hänsyn till vår konkurrensförmåga
mot utlandet.
I de inbördes likalydande motionerna 1:635 och 11:830 anföres, att det
råder ett klart orsakssammanhang mellan de beskattningsåtgärder, som
under senare år riktats mot näringslivet, och en i motionerna konstaterad
minskning i framstegstakten beträffande investeringar och bruttonationalprodukten.
Vidare framhålles, att de investeringsbegränsande åtgärderna
försvårar möjligheterna för vårt land att i konkurrens med andra få avsättning
för våra exportprodukter.
Beträffande bilbeskattningen åberopas till stöd för avslagsyrkandena i motionerna
1: 636 och II: 832, att bilismen redan förut är hårt beskattad och
att den återhållsamhet med en fortsatt ansvällning av personbilsbeståndet,
som kan anses önskvärd, uppnås genom hårdare kreditvillkor och genom
möjligheter för den som så önskar att spara till bostad i stället för till bilköp.
I motionerna 1:635 och II: 830 påpekas att den föreslagna bilbeskattningen
även träffar den s. k. nyttotrafiken. Motionärerna framhåller vidare,
att skatten i fråga utgör en punktskatt och som sådan inte är ägnad att
minska konsumtionen såsom helhet betraktad. I den mån den över huvud
taget har effekt, blir resultatet enligt dessa motioner endast en förskjutning
av konsumtionen från ett område till ett annat.
För egen del kan utskottet ansluta sig till den bedömning av det ekonomiska
läget som redovisats i propositionen. Riskerna för prisstegringsimpulser
och andra inflationistiska spänningar får enligt utskottets mening
inte underskattas. Detta gäller såväl den internationella konjunkturen som
den inhemska utvecklingen. Att de rådande utrikespolitiska spänningarna
kan utlösa verkningar av antydd art torde ligga i sakens natur. Inom vårt
eget land vilar den nuvarande relativa balansen, såsom departementschefen
framhållit, på de existerande stabiliseringsåtgärderna. Att i detta läge
avskaffa investeringsavgiften och därmed ge en direkt impuls till ökad investeringsverksamhet
finner utskottet inte försvarligt. Näringslivets investeringar
måste, hur önskvärda dessa i och för sig än är, hålla sig inom ramen
för tillgängliga resurser. Även från näringslivets egen synpunkt måste
ett upprätthållande av den samhällsekonomiska balansen vara ett förstahandsintresse.
Utskottet delar sålunda departementschefens uppfattning att den ekonomiska
politiken måste fortsätta med en oförändrad grad av restriktivitet och
tillstyrker i enlighet härmed att allmän investeringsavgift uttages även under
1957.
Vad i propositionen anförts om de principer, efter vilka eventuellt möjliga
jämkningar i den ekonomiska politiken under det kommande året bör
ske, föranleder inte någon erinran från utskottets sida.
Även den föreslagna beskattningen av motorfordonsförvärv finner utskottet
sig böra tillstyrka. Under en tid, då näringslivets produktiva inves
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 7956
37
teringar anses böra avgiftsbeläggas, bör uppenbarligen konsumenternas investeringar
i bilar bli föremål för en motsvarande beskattning. Ansvällningen
av motorfordonsparken sker emellertid i sådan takt, att en uppbromsning
enligt utskottets åsikt är erforderlig, oavsett om investeringsavgift
uttages av näringslivet eller ej. I motsats till vad som anförts i några
motioner anser utskottet att den hittillsvarande beskattningen av motorfordonsförvärv
haft en återhållande verkan. Med säkerhet skulle bilköpen
ha varit betydligt flera, om denna beskattning inte ägt rum. De medel som
influtit representerar vidare ett icke obetydligt kollektivt sparande. Ytterligare
kan påpekas, att i den mån beskattningen — såsom framhållits i förut
nämnda motioner — inneburit en överflyttning av konsumtionen, denna
överflyttning skett från ett för samhällsekonomien känsligt områden till
andra mindre känsliga områden. Utskottet kan sålunda ansluta sig till departementschefens
uppfattning att man under ett antal år bör anxända beskattningen
som en broms på bilismens för snabba expansion.
Det principiella ställningstagande till förslagen om allmän investeringsavgift
och om fortsatt beskattning av motorfordonsförvärv som utskottet
här redovisat innebär att utskottet avstyrker de yrkanden om avslag som
väckts i de inbördes likalydande motionerna I: 636 och II: 832, I: 635 och
II: 830, I: 626 och II: 821, 1:633 och II: 834 samt I: 637 och II: 833.
Utskottet övergår nu till att behandla de olika bestämmelserna i de vid
propositionen fogade författningsförslagen. Utskottet kommer därvid endast
att uppehålla sig vid spörsmål, som aktualiserats genom väckta motioner eller
eljest uppmärksammats av utskottet.
Vad först angår den allmänna investeringsavgiften har det vid behandlingen
av tidigare förordningar i ämnet varit en viktig fråga i vilken utsträckning
undantag från avgiftsplikten skulle kunna medges. Åtskilliga motioner
med yrkanden om undantag har även väckts i förevarande ärende.
Departementschefen har i propositionen erinrat om att de tidigare förordningarna
intagit en restriktiv ståndpunkt i fråga om undantag från avgiftsplikten.
Skälet härför bär framför allt varit att investeringsavgiften enligt
sin natur måste verka generellt. Det har också framhållits, att de investeringsbegränsande
verkningarna blir mindre, i den mån mera betydande
undantag från avgiftsplikten göres. Samma principiella ståndpunkt intas i
den föreliggande propositionen. Att departementschefen likväl ansett sig böra
föreslå en höjning av det avgiftsfria bottenbeloppet sam>t undantagsbestämmelser
beträffande bussar och vissa mindre fartyg sammanhänger med
atl investeringsavgiften är särskilt kännbar för lantbrukare och småföretagare;
för bussföretagen och de mindre enheterna inom rederinäringen tillkommer
särskilda problem. Svårigheterna för nu nämnda kategorier accentueras,
framhåller departementschefen vidare, vid en förlängning av avgiftsplikten
med ytterligare ett år.
Utskottet finner i likhet med departementschefen, alt en restriktiv ståndpunkt
alltjämt måste intas till de olika krav på lättnader i avgiftsplikten
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
som framkommer. För en höjning av bottenbeloppet och för undantagsbestämmelser
beträffande bussar och mindre fartyg i enlighet med departementschefens
förslag har emellertid anförts särskilda skäl, och utskottet kan
därför tillstyrka dessa förslag.
I propositionen föreslås vidare en vidgad undantagsbestämmelse för kooperativt
bostadsbyggande. Ett förslag i samma riktning har framlagts i de inbördes
likalydande motionerna I: 638 och II: 831. Då Kungl. Maj:ts förslag
1 förevarande del torde i erforderlig utsträckning tillgodose bostadskooperationens
behov vill utskottet, med avstyrkande av motionerna, tillstyrka
Kungl. Maj :ts förslag.
Den i propositionen föreslagna undantagsbestämmelsen för Aktiebolaget
Radiotjänst biträdes av utskottet.
Beträffande de motionsyrkanden som förut ej nämnts får utskottet anföra
följande.
I de inbördes likalydande motionerna I: 637 och II: 833 framfördes olika
förslag i syfte att tillgodose rederinäringen. Motionärerna hemställer i första
hand att undantag generellt skall ske för investeringar i maskiner och inventarier
— däribland fartyg — som göres i rederirörelse. I andra hand påyrkas
undantagsbestämmelser, som innebär att man efter norsk förebild
från avgift undantar köp av färdiga fartyg, nybyggnad av fartyg om högst
2 500 bruttoregisterton samt nya fartyg, som betalas med rederiernas egna
medel. Utskottet, som nyss uttalat sin anslutning till departementschefens
förslag att från avgiftsplikt undanta fartyg om högst 300 bruttoregisterton,
anser inte tillrådligt att ytterligare utsträcka avgiftsfriheten på förevarande
område. Skälen härför har 1955 års bevillningsutskott närmare utvecklat vid
behandling av likartade motionsyrkanden i vad avsåg 1956 års avgift. Därvid
påpekades bl. a. att de åberopade norska reglerna inte är jämförbara med
dem varom här är fråga. Motionerna avstyrkes alltså i denna del.
Vidare har i de likalydande motionerna I: 634 och II: 828 begärts undantagsbestämmelser
för enskilda järnvägars investeringar i rullande materiel,
materiel för tågdriftens säkerhetsanläggningar och för banförbättringar. Likartade
yrkanden har framställts beträffande 1955 och 1956 års avgifter men
har icke bifallits. Utskottet finner emellertid att frågan kommit i ett ändrat
läge i och med att avgiftsplikten förlänges under ytterligare ett år. De skäl
som talar för undantagsbestämmelser beträffande bussföretagen synes i vissa
avseenden även kunna åberopas i fråga om de enskilda järnvägarna. Med
hänsyn härtill vill utskottet inte motsätta sig att de framförda önskemålen
åtminstone delvis tillgodoses. Den undantagsbestämmelse — lämpligen införd
i 5 § sista stycket — som i enlighet härmed förordas bör dock enligt
utskottets mening begränsas till att avse investeringar i rullande järnvägsmateriel,
dock inte i sådan materiel, som uteslutande är avsedd för godsbefordran.
Undantagsbestämmelsen kommer sålunda huvudsakligen att avse
personvagnar, rälsbussar, motorvagnar samt lok, som användes för persontrafik.
39
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
Ytterligare undantagsbestämmelser föreslås i motionen II: 820, vari hemställes
att s. k. kollektiva verkstadshus i vissa fall skall vara befriade från
investeringsavgift. Ett likartat förslag framfördes under beredningen av den
proposition som låg till grund för bestämmelserna om 1956 års avgift. Förslaget
godtogs icke av departementschefen. Utskottet, som finner de därvid
åberopade skälen alltjämt bärande, avstyrker motionen.
I likhet med vad fallet var med 1955 och 1956 års investeringsavgifter har
i motioner föreslagits att investeringar, som tillkommit på grund av åläggande
från offentlig myndighet, skall undantas från avgiftsplikt. Yrkanden av
denna innebörd framfördes sålunda i de likalydande motionerna I: 630 och
11:829. 1955 års bevillningsutskott har i sitt utlåtande nr 59 utförligt behandlat
denna fråga. Motionerna avstyrktes, men det underströks starkt, att
återhållsamhet borde iakttas med föreläggande att utföra avgiftspliktiga investeringar.
Därvid erinrades även om möjligheterna att göra gällande de
anförda synpunkterna vid överklagande av eventuella förelägganden. Utskottet
får, med avstyrkande av de nu väckta motionerna, ansluta sig till
vad som sålunda anförts av 1955 års bevillningsutskott.
Enligt 5 § förslaget till förordning om investeringsavgift för 1957 — motsvarande
bestämmelser fanns beträffande 1955 och 1956 års avgifter — skall,
om tillgång gått förlorad genom brand eller av liknande anledning, härav
föranledd ersättningsanskaffning inte anses utgöra avgiftspliktig investering
till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar 200 procent av uppburen
ersättning för den förlorade tillgången eller, i vissa fall, 200 procent
av anskaffningskostnaden. I de likalydande motionerna 1:630 och 11:829
hemställes, att sådan rörelseidkande hyresgäst, som i fastighetsägarens ställe
tvingas företa för rörelsen nödvändigt ersättningsbyggande, skall få samma
möjlighet till avgiftslindring, som enligt nyss återgivna bestämmelser kan
tillkomma vederbörande fastighetsägare. Utskottet får i anledning av detta
yrkande framhålla att det knappast torde vara möjligt att på ett rättvist sätt
avgränsa de fall, i vilka skäl för avgiftslindring enligt motionerna skulle föreligga.
De i motionerna anförda skälen skulle exempelvis kunna åberopas
även i det fall att vederbörande rörelseidkare av annan anledning än brand
el. likn. går miste om förhyrd verkstadslokal. Någon hållbar norm för beräkning
av avgiftslindringen synes inte heller kunna uppställas. Utskottet finner
sig med hänsyn till det anförda inte kunna tillstyrka motionerna i nu
nämnd del.
I de likalydande motionerna I: 624 och II: 825 hemställes om avgiftsfrihet
för sådan rörelseidkare, som före den 16 januari 1955 gjort avslut om vissa
investeringar för viss anläggning, vilka sedan kompletterats genom ytterligare
investeringar för att färdigställas under 1957. Den föreslagna avgiftsfriheten
skall endast avse nya rörelser eller företag, som är helt beroende av
den nämnda nyanläggningen och icke har annan i gång varande rörelse. Med
dessa motioner avses att undanröja särskilda svårigheter, som den föreslagna
investeringsavgiften föranleder för vissa nystartade företag. Liknande skäl
anföros i andra motioner, där man yrkar förlängning av den tid under vilken
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
erlagd investeringsavgift får avdragas vid inkomsttaxeringen. Sådana yrkanden,
ehuru sinsemellan något olika utformade, har gjorts i de likalydande
motionerna I: 623 och II: 819, I: 630 och II: 829, I: 637 och II: 833 samt i
motionen II: 823.
Vad förstnämnda två motioner — I: 624 och II: 825 — angår finner utskottet
att det däri föreslagna undantaget från avgiftsplikt skulle bli alltför
vittgående. Därtill kommer, att de bestämmelser som skulle föranledas av
förslaget torde bli mycket komplicerade och bli förenade med svåra gränsdragningsproblem.
Utskottet kan därför inte tillstyrka dessa motioner.
Beträffande de yrkanden åter som avser förlängning av den tid under vilken
erlagd investeringsavgift får avdragas vid inkomsttaxeringen kan erinras
om att liknande yrkanden avvisats i fråga om 1955 och 1956 års avgifter.
I och med att investeringsavgift nu föreslås uttagen för tredje året i
följd synes emellertid frågan komma i ett ändrat läge. Olägenheten av att
avgiften drabbar hårdare i sådana fall, där avdragsrätten inte kunnat utnyttjas,
blir sålunda mer accentuerad ju längre avgiften bibehålies. Med hänsyn
härtill förordar utskottet, att bestämmelser i motionernas syfte införes. Dessa
bestämmelser synes lämpligen kunna utformas i enlighet med vad som
föreslagits i motionerna 1: 623 och II: 819.
Flera motioner innehåller yrkanden om avgiftsbefrielse, helt eller delvis,
vid ersättningsanskaffning av maskiner och andra inventarier. Sålunda föreslås
i de likalydande motionerna I: 625 och II: 822, att investering i och för
ersättningsanskaffning av maskiner och redskap i förvärvskällorna jordbruksfastighet
och rörelse inte skall inräknas i avgiftspliktig investering.
Vidare hemställes i de likalydande motionerna I: 637 och II: 833, att ersättningsanskaffningar
på grund av utrangering av fartyg, även om de på grund
av utvecklingen är av annan typ än de utrangerade, endast bör drabbas av
investeringsavgift i vad avser skillnaden mellan anskaffningskostnaden för
ersättningstonnage och utrangerat sådant, och detta även om utrangering
skett ett tidigare år än ersättningsanskaffningen. Slutligen föreslås i de likalydande
motionerna 1:630 och 11:829, att vid ersättningsanskaffning av
maskiner eller inventarier inom samtliga förvärvskällor avdrag må göras
för den ursprungliga tillgångens anskaffningsvärde eller, om detta inte kan
visas, för det belopp som erhållits vid försäljning av tillgången.
Utskottet får framhålla, att yrkanden om avdragsrätt för värdet av utrangerade
tillgångar även väckts vid besluten om 1955 och 1956 års investeringsavgifter,
dock utan att vinna bifall. Skälen för den ståndpunkt som då
intogs var bl. a., att den allmänna fördyring av investeringskostnaderna som
avsågs inte skulle påverkas av om det är penningar eller andra tillgångar
som lämnas i ersättning vid förvärvet. Att ett avsteg från denna princip
gjorts då fråga var om direkt byte av likartad tillgång — härigenom kunde
undvikas att avgiften drabbade den rabatt som låg i att bytestillgången uppvärderades
— kunde i och för sig inte motivera ytterligare avsteg. Utskottet
finner nu inte anledning att inta en ändrad ståndpunkt. Härav torde följa
att utskottet inte heller kan biträda de yrkanden om generellt undantagan
-
Bevillningsutskottets betänkande nv 57 år 1056
41
de av vissa ersättningsanskaffningar som framförts i motionerna I: 625 och
11:822. Nu ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes alltså av utskottet.
Slutligen får utskottet till behandling uppta ett förslag i de likalydande
motionerna I: 637 och II: 833 om ett förtydligande uttalande av innebörd att
med kostnader för reparation och underhåll enligt förordningen om investeringsavgift
skall avses samma slag av kostnader, som åsyftas med motsvarande
bestämmelse i kommunalskattelagen. Enligt sistnämnda lag torde såsom
reparation och underhåll få räknas vad som enligt god köpmannased
plägar bokföras såsom omkostnad. Emellertid föreskrives i förordningarna
om investeringsavgift — liksom i det föreliggande förslaget — att i förvärvskällan
rörelse skall, i fråga om maskiner o. likn., till avgiftspliktig investering
hänföras bl. a. ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke är att hänföra till normalt underhåll. En särskild reglering
av frågan har alltså skett i förordningarna om investeringsavgift. För tillämpningen
av dessa bestämmelser har 1951 års bevillningsutskott gjort några
vägledande uttalanden i sitt utlåtande nr 65. Dessa uttalanden innebär bl. a.,
att mindre omfattande arbete å en maskin utgör rent underhåll, medan däremot
ersättningsanskaffning föreligger, om exempelvis en hel motor bytes
eller då en större eller dyrbarare del av ett maskineri på ett fartyg ersättes.
På grundval av dessa uttalanden har en fast praxis utvecklats. Utskottet finner
inte anledning att nu söka ändra denna praxis, något som f. ö. torde
förutsätta ändring av bestämmelserna. Härvid utgår emellertid utskottet
ifrån att en alltför rigorös tillämpning inte ifrågakommer. Någon åtgärd i
anledning av förevarande motionsyrkande föreslås alltså inte av utskottet.
Behovet på längre sikt av fortsatta konsumtionshämmande åtgärder på
bilismens område medför att den hittills tillämpade ordningen med tillfälliga
investeringsavgifter för motorfordon ter sig mindre ändamålsenlig. Den
spärr mot bilismens alltför snabba expansion som är önskvärd skapas lämpligast
genom en beskattning av mera permanent natur. Utskottet finner därför
starka samhällsekonomiska skäl tala för propositionens förslag att den
särskilda investeringsavgiflen å motorfordon nu ersättes av en omsättningsskatt.
Genom alt den nu föreslagna beskattningen icke drabbar begagnade
fordon skapas förutsättningar för betydande administrativa lättnader vid
skattens uttagande. Utskottet finner det även vara en vinst, att omsättningen
av begagnade fordon, vilken ju i och för sig icke innebär något nytillskott
till fordonsparken, nu kan lämnas utanför eu beskattning som direkt tar
sikte på alt begränsa nyanskaffningen av bilar och motorcyklar. Frånsett de
begagnade fordonen kommer omsättningsskatten enligt förslaget alt uttagas
för i stort sett samma slags fordon som för närvarande den särskilda investeringsavgiften.
Utskottet finner sig även kunna godtaga propositionens förslag till skattesatser
för de nya fordonen. I överensstämmelse med vad nu gäller för den
särskilda investeringsavgiften bör, såsom föreslagits, skatten i princip beräknas
i förhållande till tjänstevikten.
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
Yad i övrigt beträffar konstruktionen av omsättningsskatten innebär propositionens
förslag i huvudsak, att skatten skall erläggas i tillverknings- och
importledet och uppbörden av densamma ske hos kontrollstyrelsen eller, beträffande
viss import, genom tullverkets försorg. I de likalydande motionerna
I: 633 och II: 834 yrkas den ändringen i de föreslagna skattebestämmelserna
att skatten skall — såsom nu är fallet med investeringsavgiften — erläggas
i samband med fordonsregistreringen. I överensstämmelse härmed
framlägges i motionerna särskilt förslag till förordning angående omsättningsskatt.
Enligt utskottets mening föreligger visserligen icke något hinder
i och för sig mot att uttaga omsättningsskatten i anslutning till registreringsförfarandet
hos länsstyrelserna. Emellertid synes från såväl praktisk som
principiell synpunkt propositionens förslag här vara att föredraga. Genom
att förlägga skatteuttaget till ett tidigare led i omsättningen åstadkommes
att antalet skattskyldiga begränsas till ett fåtal tillverkare och importörer.
Uppbörden kan härigenom koncentreras och förläggas till ett centralt organ,
kontrollstyrelsen. Härigenom befrias länsstyrelserna från arbetsuppgifter,
som tagit betydande tid i anspråk. Även om länsstyrelsernas arbete med
restföring och indrivning av investeringsavgifter för bilar främst gällt begagnade
sådana, har dylika åtgärder i icke obetydlig utsträckning även avsett
nyregistrerade fordon. Motionärerna har på denna punkt tänkt sig underlätta
länsstyrelsernas sysslande med uppbörden genom ett stadgande om
förbud vid straffansvar mot att taga ett skattepliktigt fordon i bruk förrän
omsättningsskatten blivit erlagd. Ett sådant förbudsstadgande skulle emellertid
innebära, att man berövade bilköparna deras nuvarande möjligheter
att nyttja inköpt fordon i avvaktan på att registreringsformaliteterna ordnas.
Den av motionärerna föreslagna utvägen att lätta länsstyrelsernas arbetsbörda
är därför enligt utskottets mening knappast tänkbar att genomföra.
Ett överförande av skatteuppbörden från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen
innebär därför otvivelaktigt fördelar från administrativ synpunkt.
Härtill kommer att det får anses vara av värde att skatten — i principiell
överensstämmelse med vad som gäller vid indirekt beskattning i allmänhet
— inräknas i detaljhandelspriset. Även från andra synpunkter finner utskottet
vara att föredraga, att omsättningsskatten i enlighet med propositionens
förslag utformas såsom en vanlig konsumtionsskatt. Av det anförda
följer, att utskottet icke anser sig kunna biträda motionärernas yrkande.
Den tekniska omläggning av skatteuttaget, som utskottet enligt ovan förordar,
medför att vissa särskilda anordningar måste vidtagas i övergången
till det nya skattesystemet. För att någon lucka i beskattningen icke skall
uppstå måste de fordon som vid övergången lämnat tillverknings- och importledet
men ännu icke övergått i konsumentledet särbeskattas. Detta föreslås
skola ske genom en särskild lagerskatt och utskottet ansluter sig till
propositionens förslag härom.
För att inte orsaka onödiga störningar i automobilhandeln — här beröres
närmast handeln med begagnade bilar — bör ikraftträdandet av den nya omsättningsskatten
ske snarast möjligt. Utskottet biträder i detta hänseende
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 43
propositionens förslag att den nya skatteförordningen skall börja tillämpas
redan den 1 december i år.
Enligt redovisade beräkningar kommer den nya omsättningsskatten att
inbringa ungefär detsamma som den nuvarande särskilda investeringsavgiften,
d. v. s. för år 1957 ett belopp av omkring 140 milj. kronor. Beträffande
den budgetmässiga redovisningen föreslås emellertid en förändring i
förhållande till vad som gällt för den särskilda investeringsavgiften. Intäkterna
av den nya skatten föreslås nämligen skola tillföras den allmänna
budgeten och icke såsom tidigare avgiftsmedel reserveras för vägunderhåll
och väginvesteringar. I de likalydande motionerna I: 622 och II: 818, I: 628
och II: 824 samt I: 631 och II: 827 liksom även i motionen I: 627 har yrkanden
framställts om att omsättningsskattemedlen skall redovisas å den särskilda
bilbudgeten. Utskottet finner sig i denna del kunna ansluta sig till
de skäl departementschefen anfört till stöd för propositionens förslag. Ersätter
man den särskilda investeringsavgiften såsom utskottet förordat med
en omsättningsskatt, vilken till sin allmänna uppläggning icke skiljer sig
från konsumtionsskatter på andra områden, talar övervägande skäl för att
skatteinkomsterna tillföres den allmänna budgeten. Så skedde även med
den år 1951 beslutade bilaccisen.
Vad departementschefen i övrigt förordat och anfört föranleder icke någon
erinran från utskottets sida.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 188, såvitt densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
1: 634 av herrar Birke och Franzon samt II: 828 av herrar
Sjölin och Nelander, de likalydande motionerna 1:623
av herr Geijer in. fl. och II: 819 av herr Sköld m. fl., de likalydande
motionerna 1: 630 av herrar Sundelin och Sunne
samt II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och Nelander,
de likalydande motionerna 1: 637 av herr Ohlon m. fl.
samt 11:833 av herrar Edström och Kollberg ävensom motionen
II: 823 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om investeringsavgift för år 1957 med de ändringar
av 5 och 10 §§ som framgår av följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
Kungi. Maj:ts förslag Utskottets förslag
5 §•
Har myndighet---av lånegarantien.
Har tillgång —--av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i — — — avgiftspliktig investering.
Investering som —--om fondskatt.
Såsom avgiftspliktig investering
skall ej anses investering i bussar,
som godkännas för användning i av
ägaren bedriven yrkesmässig trafik,
icke heller investering i handels- eller
fiskefartyg, vilkas bruttodräktighet
ej överstiger 300 registerton, eller,
för den som yrkesmässigt bedriver
fiske, i andra för fisket använda
inventarier än fartyg.
Såsom avgiftspliktig investering
skall ej anses investering i bussar,
som godkännas för användning i av
ägaren bedriven yrkesmässig trafik,
icke heller investering i handels- eller
fiskefartyg, vilkas bruttodräktighet
ej överstiger 300 registerton eller,
för den som yrkesmässigt bedriver
fiske, i andra för fisket använda
inventarier än fartyg. Detsamma
skall gälla investering i rullande
järnvägsmateriel, dock icke i sådan
materiel som uteslutande år avsedd
för godsbefordran.
10 §.
Investeringsavgiften utgör — ---avgiftsbelagda investeringskostnaden.
Investeringsavgift skall — — — skattepliktig intäkt.
Om avdrag för investeringsavgift
enligt denna förordning helt eller
delvis icke kunnat utnyttjas vid inkomsttaxeringen
och den avgiftsskyldige
företer tillfredsställande utredning
härom må han tillgodoräkna
sig det resterande avdraget senast
vid 1962 års taxering. Avdrag för investeringsavgift
skall anses ha utnyttjats
vid inkomsttaxeringen till
den del avdraget föranlett minskning
antingen av den avgiftsskyldiges till
statlig inkomstskatt taxerade inkomst
eller av hans till kommunal
inkomstskatt taxerade inkomst.
45
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa
fall;
3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16
december 1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon
år 1956 (särskild investeringsavgift);
4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka
vid utgången av november månad 1956 finnas i lager;
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1: 622 av herr Birke och
II: 818 av herr Staxäng m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 624 av herr Gustaf Elofsson
in. fl. och II: 825 av herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson
i Lönsboda,
3) de likalydande motionerna I: 625 av herrar Ebbe Ohlsson
och Magnusson samt II: 822 av herr Nilsson i Svalöv
m. fl.,
4) de likalydande motionerna I: 626 av herrar Alvar Andersson
och Nils Theodor Larsson samt II: 821 av herr
Adolfsson,
5) de likalydande motionerna 1:628 av herrar Theodor
Johansson och Lars Andersson samt II: 824 av herr Larsson
i Hedenäset m. fl.,
6) de likalydande motionerna 1:630 av herrar Sundelin
och Sunne samt II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och
Nelander,
7) de likalydande motionerna 1:631 av herrar Sundelin
och Sunne samt II: 827 av herr Nelander m. fl.,
8) de likalydande motionerna I: 633 av herr Aastrup och
II: 834 av herr Kollberg in. fl.,
9) de likalydande motionerna I: 634 av herrar Birke och
Franzon samt II: 828 av herrar Sjölin och Nelander,
10) de likalydande motionerna 1:635 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 830 av herr Hjalmarson m. fl.,
11) de likalydande motionerna 1:636 av herr Ohlon m.
fl. och II: 832 av herr Ohlin m. fl.,
12) de likalydande motionerna 1:637 av herr Ohlon m.
fl. samt 11:833 av herrar Edström och Kollberg,
13) de likalydande motionerna 1:638 av herr Strand
samt 11:831 av herrar Gustafsson i Stockholm och Lundqvist,
14) motionen I: 627 av herr Karl Andersson m. fl.,
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
15) motionen 11:820 av herr Andersson i Brämhult,
ävensom
16) motionen II: 823 av herr Jansson i Aspehoda m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 15 november 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Gustaf
Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson, Anders Johansson och
Oscar Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström, Sjölin,
Brandt, Vigelsbo, Allard, Kärrlander, Strandh*, Henriksson och Edström.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservat ioner:
I) av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Veländer, Anders Johansson,
Sjölin, Strandh och Edström, vilka anfört följande:
Föreliggande proposition upptar bl. a. förslag att den för innevarande år
utgående allmänna investeringsavgiften skall med vissa mindre jämkningar
uttagas även för år 1957. Propositionen i denna del framstår såsom överraskande.
Enighet har nämligen i tidigare sammanhang rått därom att investeringsavgiften,
för att det därmed angivna syftet skulle kunna uppnås,
vore tillfällig och tidsbegränsad. Förslagets godtagande innebär emellertid,
att investeringsavgiften komme att omspänna inte mindre än fem av de sex
åren 1952—1957. Klart är, att ett sådant ställningstagande från riksdagens
sida måste anses ägnat att starkt rubba det förtroende, som statsmakterna
av uppenbara skäl bör eftersträva och söka vidmakthålla i förhållande till
medborgarna.
Konjunkturpolitiska skäl för ett fortsatt uttagande av investeringsavgiften
föreligger icke heller. Den skulle verka i kostnadshöjande riktning samt
onödigtvis försvåra näringslivets investeringsmöjligheter och försvaga dess
konkurrensförmåga.
Vi hänvisar i övrigt till innehållet i de likalydande motionerna I: 635 av
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 ur 1956
47
herr Ewerlöf in. fl. och II: 830 av herr Hjalmarson in. fl. samt 1: 636 av
herr Ohlon in. fl. och II: 832 av herr Ohlin in. fl. Vi avstyrker sålunda bifall
till förslaget om uttagande av investeringsavgift för år 1957.
Propositionen upptar vidare förslag om att den beskattning vid förvärv
av motorfordon, som nu gäller i form av särskild investeringsavgift (bilaccis)
skall ombildas till en omsättningsskatt av mera permanent karaktär,
dock att den endast skall avse nya motorfordon.
Vi kan icke heller biträda detta förslag. Såsom i vissa av de nyss åberopade
motionerna anförts, skulle den avsedda omsättningsskatten medföra
mycket menliga verkningar för den s. k. nyttotrafiken. Särskilt för landsbygdens
folk har bilismen i stor utsträckning karaktär av nyttotrafik. Bilen
har »krympt avstånden» och därmed bidragit till att bryta isoleringen. Den
nya skatten skulle därför komma att i särskild grad rikta sig mot landsbygdsbefolkningen,
och då framför allt mot dem, som bor i glesbygdsområdena.
Den skulle på detta sätt verka orättvist. Den väsentligaste effekten
skulle bli av rent fiskal natur, vilket skulle stå i strid med det syfte, som
man sagt sig vilja främja vid tillkomsten av denna beskattning. Den återhållande
verkan som gällande kreditrestriktioner utövar på bilanskaffningen
och som säkerligen varit större än den som åstadkommits genom bilaccisen
får inte förbises, liksom inte heller att bilismen redan förut är hårt
beskattad. En av anledningarna till den starka ansvällningen av bilköpen
under senare år har varit, att stora grupper av vårt folk, särskilt bland ungdomen,
saknat sparmål, som kunnat konkurrera med bilanskaffningen. Bostadsbristen
har utan tvekan bidragit därtill. En ökning av bostadsproduktionen,
underbyggd med ett särskilt bostadssparande, skulle ge mera konkurrenskraftiga
sparmål.
På anförda skäl tillstyrker vi i de likalydande motionerna 1:635 av herr
Ewerlöf in. fl. och 11:830 av herr Hjalmarson m. fl. samt 1:636 av herr
Ohlon m. fl. och II: 832 av herr Ohlin m. fl. framställda yrkanden, att riksdagen
måtte avslå den föreslagna förordningen angående omsättningsskatt
å motorfordon. Härav följer, att även den föreslagna förordningen om tillfällig
skatt i vissa fall å motorfordon, vilka vid utgången av november månad
1956 finnas i lager, avslås.
Synnerligen anmärkningsvärt finner vi det vara, att enligt propositionen
intäkterna av den nya bilskatten — till skillnad från vad som förut gällt beträffande
den nu utgående bilaccisen och i klar strid med vad som enligt
riksdagens tidigare beslut gäller bilbeskattningen i övrigt — inte skall tillföras
vägbudgeten. För den händelse denna avslagsreservation inte skulle
vinna riksdagens bifall, bar vi därför i andra hand biträtt det yrkande, som
framförts i reservation nr IV till förevarande utskottsbetänkande, i vilken
det uttalats, att intäkterna av omsättningsskatten å motorfordon i varje fall
skall redovisas på automobilskattemedelsfondens specialstat och därmed
komma vägväsendet till godo.
I delta sammanhang vill vi även framhålla, att vi under samma förutsättningar
biträtt yrkandet i reservation nr III.
43
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
Vi hemställer därför vid punkterna A 1), A 2), A 3) och A 4);
A) att riksdagen måtte, med bifall till ovannämnda motioner,
1) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om investeringsavgift för år 1957;
2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa
fall;
3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den
16 december 1955 (649) om avgift vid investering i motorfordon
år 1956 (särskild investeringsavgift) med de ändringar,
att första stycket c) och sista stycket utgår; samt
4) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka
vid utgången av november månad 1956 finnas i lager.
II) av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Velander, Anders Johansson,
Sjölin, Strandh och Edström, vilka
a) ansett att den del av utskottets yttrande som å s. 41 börjar med orden
»Slutligen får» och slutar med orden »av utskottet» bort ha följande lydelse:
Slutligen
far utskottet till behandling uppta ett förslag i de likalydande
motionerna I: 637 och II: 833 om ett förtydligande uttalande av innebörd
att med kostnader för reparation och underhåll enligt förordningen om investeringsavgift
skall avses samma slag av kostnader, som åsyftas med motsvarande
bestämmelse i kommunalskattelagen. Enligt sistnämnda lag torde
såsom reparation och underhåll få räknas vad som enligt god köpmannased
plägar bokföras såsom omkostnad. Emellertid föreskrives i förordningarna
om investeringsavgift — liksom i det föreliggande förslaget — att i
förvärvskällan rörelse skall, i fråga om maskiner o. likn., till avgiftspliktig
investering hänföras bl. a. ersättningsanskaffning och sådana förbättringsatgärder,
som icke är att hänföra till normalt underhåll. I motionerna har
man tagit upp frågan om gränsdragningen mellan å ena sidan reparationer
och å andra sidan förbättringsarbeten resp. ersättningsanskaffningar vid
tillämpningar av förordningen om investeringsavgift. Enligt motionärernas
mening har svårigheter framkommit vid tillämpningen i berörda hänseende
och vissa inkonsekvenser kunnat iakttagas. Utskottet delar motionärernas
uppfattning och anser i likhet med dem att förtydligande från riksdagens
sida bör göras så att onödiga tvister rörande denna fråga kan undvikas.
Rimligen bör enligt utskottets uppfattning kostnaden för reparation och
underhåll enligt förordningen om investeringsavgift avse samma slag av
kostnader, som åsyftas med motsvarande bestämmelse i kommunalskattelagen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 7956
49
b) anfört följande:
Därest riksdagen ej skulle bifalla de av oss i reservation I) framställda
yrkandena om avslag på de föreslagna förordningarna om investeringsavgift
och omsättningsskatt å motorfordon, föreslår vi följande ändringar i
dessa:
1. Beträffande investeringar föranledda av offentlig mgndighets åläggande
I de likalydande motionerna I: 630 av herrar Sundelin och Sunne samt
II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och Nelander har yrkats att investeringar,
som uppenbarligen föranledes av offentlig myndighets åtgärd, inbegripet
återanskaffning av tillgång som myndigheten utdömt, skall fritagas
från avgiftsplikt. Då vi anser det uppenbart obilligt att belägga investeringar
av denna art med avgift yrkar vi bifall till detta förslag. Vi föreslår sålunda
ett tillägg av dylik innebörd i 5 § att infogas som ett sjätte stycke.
2. Beträffande ersättningsanskaffningar
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall vid ersättningsanskaffningar
investeringsavgift beräknas på den totala kostnaden, dock att
vid direkt byte av likartade tillgångar avgift endast skall beräknas på erlagd
mellanskillnad. Detta stadgande medför, att investeringsavgiften även
drabbar sådana investeringar, som är nödvändiga för produktionsapparatens
vidmakthållande. Vi anser att en sådan konsekvens i möjligaste mån bör
undvikas. Syftet nås om, såsom föreslagits i de likalydande motionerna
I: 630 och II: 829, det i propositionen framlagda förslaget ändras så, att vid
ersättningsanskaffning av maskiner eller inventarier avdrag må göras för
den utrangerade tillgångens ursprungliga anskaffningsvärde eller, om detta
inte kan visas, det belopp, som erhålles vid försäljning av tillgången. Vi
hemställer om bifall till detta förslag och föreslår ett tillägg av sådan innebörd
till 7 § andra stycket. Härmed tillgodoses i huvudsak motsvarande yrkande
i de likalydande motionerna I: 625 och II: 822 ävensom motionerna
I: 637 och II: 833. Därigenom undantages nämligen även ersättningsanskaffningar
i fråga om fartyg, vilket är av stor betydelse särskilt för den mindre
och medelstora skeppsfarten, där förnyelsebehovet enligt allmän uppfattning
är stort.
I sistnämnda motioner har man tagit upp frågan om gränsdragningen
mellan å ena sidan reparationer och å andra förbättringsarbeten resp. ersättningsanskaffningar
vid tillämpningen av förordningen om investeringsavgift.
Enligt motionärernas mening har svårigheter framkommit vid tilllämpningen
i berörda hänseende och vissa inkonsekvenser kunnat iakttagas.
Vi delar motionärernas uppfattning och anser i likhet med dem, att
rimligen bör kostnader för reparation och »normalt» underhåll enligt förordningen
om investeringsavgift avse samma slag av kostnader, som åsyftas
med motsvarande bestämmelse i kommunalskattelagen.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 57
50 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
3. Avgiftsbefrielse för investeringar i säkerhetsanläggningar vid tågdrift
I de likalydande motionerna 1: 634 och II: 828 har begärts undantagsbestämmelser
för enskilda järnvägars investeringar i rullande materiel, materiel
för tågdriftens säkerhetsanordningar och för banförbättringar. Utskottsmajoriteten
har för sin del tillstyrkt detta yrkande i vad avser investeringar
i rullande järnvägsmaleriel med undantag för sådan materiel
som uteslutande är avsedd för godsbefordran. Med hänsyn till angelägenheten
att förstärkning av säkerhetsanläggningar inte onödigtvis hindras,
anser vi att avgiftsbefrielse även bör gälla för sådana investeringar. Vi föreslår
att ett stadgande av dylik innebörd infogas i 5 § femte stycket.
4. Vidgad avdragsrått för erlagd investeringsavgift
I flera motioner har erinran gjorts mot bestämmelserna rörande avdragsrätten
för erlagd investeringsavgift, vilka i propositionen föreslås förlängda
utan ändring. I samtliga motioner har påtalats att de gällande bestämmelserna
missgynnar sådana företag, vilka på grund av förlust eller otillräcklig
vinst inte kan utnyttja avdragsrätten, dvs. i främsta rummet nystartade företag.
Motionärerna har i allmänhet förordat den lösningen att den tid varunder
avdraget får göras förlänges. Detta gäller samtliga ovan angivna motioner
utom de likalydande motionerna I: 623 av herr Geijer in. fl. och 11:819
av herr Sköld in. fl. Även sistnämnda motionärer har påtalat de orättvisa
verkningarna av de nu gällande bestämmelserna och föreslagit en förlängning
av tiden för avdragsrättens utnyttjande, men med den betydelsefulla
skillnaden att därest en skattskyldig för ett visst år endast kunnat utnyttja
avdragsrätten till den del som t. ex. motsvarar den skattskyldiges till
kommunal inkomstskatt taxerade inkomst så skall den för samma år icke
utnyttjade avdragsrätten vid den statliga inkomsttaxeringen gå förlorad. I
de övriga motionerna har någon sådan uppdelning och begränsning av avdragsrätten
inte gjorts, utan i stället förordats, att till varje del avdragsrätten
för avgiften inte kunnat utnyttjas skulle den få avdragas vid taxeringen
under de följande fem åren, så länge den outnyttjade delen förslår,
och detta både vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt. För
vår del anser vi den senare linjen vara naturlig. Avgiften minskar ju skatteförmågan
i samma mån oavsett taxeringen gäller statlig eller kommunal inkomstskatt.
Vi förordar därför ett stadgande av den innebörd som föreslagits
i de likalydande motionerna 1:630 och 11:829. Det i dessa motioner
föreslagna stadgandet bör dock förtydligas på så sätt att avdragsrätten må
medges senast vid 1962 års taxering. Detta bör infogas som ett tillägg till
10 §.
5. Beträffande uppbörden av omsättningsskatten å motorfordon
Den nu utgående bilaccisen uttages i samband med registreringen av fordon.
Skatten har därför åvilat den som förvärvat fordonet. Uppbörden av
skatten har skötts av länsstyrelserna. Departementschefen föreslår nu att
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
51
skattskyldigheten, i samband med att accisen förvandlas till en permanent
omsättningsskatt, överföres från konsumenten till tillverkaren respektive
importören av skattepliktiga fordon. Uppbörden skulle därvid komma att
ske genom dessa under överinseende av kontrollstyrelsen och — i vissa fall
— generaltullstyrelsen.
I de likalydande motionerna I: 633 av herr Aastrup och II: 834 av herr
Kollberg in. fl. har anförts att den av departementschefen föreslagna omläggningen
icke kan väntas medföra någon förenkling av det administrativa förfarandet.
Redan den omständigheten att departementschefen föreslagit en
utökning av personalen talar enligt motionärerna emot ett sådant antagande.
I stället borde i princip det uppbördssystem som tillämpats i fråga om
bilaccisen även användas för den nya skatten. Den enklaste anordningen
är enligt motionärerna otvivelaktigt, att skatten erlägges i samband med att
fordonet inregistreras.
Vi kan för vår del inte finna annat än att de övervägande skälen talar
lör den i motionerna hävdade uppfattningen. Vid inregistreringen av fordonet
skall ju redan enligt gällande ordning dels s. k. registreringsavgift,
dels fordonsskatt betalas. Det synes oss därför mest praktiskt att den föreslagna
omsättningsskatten erlägges vid samma tillfälle. Det bör särskilt
understrykas att något administrativt merarbete inte skulle bli följden för
länsstyrelserna i jämförelse med rådande förhållanden. I stället skulle detta
komma att minska alldenstund avgiften för begagnade fordon faller bort.
För uppbörden enligt det av oss bär förordade systemet skulle såsom
motionärerna framhållit ingen utökad uppbörds- och kontrollorganisation
krävas, medan enligt Kungl. Maj :ts förslag deklarationskontrollen måste
omfatta en granskning av uppgifterna rörande varje enskilt fordon, som
levereras från tillverkare eller importör och i förekommande fall även uppskattning
ske av skattebeloppet. Om nuvarande uppbördsförfarande bibehålies
skulle vidare en mängd i motionerna närmare angivna administrativa
göromål inte behöva uppkomma, vilket annars skulle bli fallet med det av
Kungl. Maj :t förordade systemet. Detta senare skulle vidare medföra särskilda
bokförings- och redovisningsåtgärder för företagen. I principiellt hänseende
delar vi motionärernas uppfattning, att enskilda företag icke i onödan
bör belastas med erläggande av eu pålaga, som slutligen skall bäras av
köparen.
Den motivering, som framförts för eu omläggning av uppbördsförfarandet
enligt Kungl. Maj ris förslag nämligen att antalet skattskyldiga härigenom
skulle väsentligt begränsas och uppbörden kunna koncentreras till ett organ,
bygger enligt vår mening i viss mån på en felsyn. Det samlade bestyret,
vari måste inbegripas såväl det omfattande och detaljerade kontrollarbetet
från kontrollstyrelsens sida som de enskilda företagens merarbete blir
större än om nuvarande ordning med uppbörd vid registreringstillfället hos
länsstyrelserna bibebålles.
Pa bär anförda skäl yrkar vi bifall till det i ifrågavarande motioner föreslagna
uppbördsförfarandet.
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
Vi vill dock förorda den ändringen i motionärernas förslag att det av dem
föreslagna stadgandet innebärande förbud vid straffansvar mot att taga
ett skattepliktigt fordon i bruk förrän omsättningsskatten blivit erlagd ändras
så att motorfordon för vilket skatteplikt enligt förordningen om omsättningsskatt
skulle föreligga icke må inregistreras förrän omsättningsskatt
blivit erlagd. Eftersom inregistrering av motorfordon mot straffansvar
måste ske enligt vägtrafikförordningen inom viss tid blir det onödigt att i
här förevarande förordning om omsättningsskatt inskriva någon straffbestämmelse.
Vi föreslår således att den av motionärerna föreslagna förordningen
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall antages med
justering av ovan angiven innebörd i 6 § och att 7 § i författningsförslaget
utgår.
På grund av vad sålunda anförts får vi beträffande punkterna A 1), A 2),
A 3) och A 4) hemställa
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 188, såvitt densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 623 av herr Geijer m. fl. och II: 819 av herr Sköld in. fl.,
de likalydande motionerna I: 625 av herrar Ebbe Ohlsson
och Magnusson samt II: 822 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
de likalydande motionerna I: 630 av herrar Sundelin och
Sunne samt II: 829 av herrar Carlsson i Stockholm och Nelander,
de likalydande motionerna I: 634 av herrar Birke
och Franzon samt II: 828 av herrar Sjölin och Nelander, de
likalydande motionerna I: 637 av herr Ohlon m. fl. samt
II: 833 av herrar Edström och Kollberg ävensom motionen
II: 823 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om investeringsavgift för år 1957 med de ändringar
av 5, 7 och 10 §§, som framgår av följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag
Reservanternas förslag
5 §•
Har myndighet--- — av lånegarantien.
Har tillgång ---— av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i---- avgiftspliktig investering.
Investering som---om fondskatt.
Såsom avgiftspliktig investering
skall ej anses investering i bussar,
som godkännas för användning i av
ägaren bedriven yrkesmässig trafik,
icke heller investering i handels- eller
fiskefartyg, vilkas bruttodräktig
-
Såsom avgiftspliktig investering
skall ej anses investering i bussar,
som godkännas för användning i av
ägaren bedriven yrkesmässig trafik,
icke heller investering i handels- eller
fiskefartyg, vilkas bruttodräktig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956 53
Reservanternas förslag
het ej överstiger 300 registerton, eller,
för den som yrkesmässigt bedriver
fiske, i andra för fisket använda
inventarier än fartyg. Detsamma
skall gälla investering i säkerhetsanordningar
för tågdrift vid järnväg
och i rullande järnvägsmateriel, dock
icke sådan materiel som uteslutande
är avsedd för godsbefordran.
Investering, som tillkommit på direkt
föranstaltande av offentlig myndighet,
skall ej anses som avgiftspliktig
investering.
7 §•
Investeringsavgift skall---lagertillgångens saluvärde.
Har vid sådant förvärv av tillgång,
som utgör avgiftspliktig investering,
såsom likvid eller dellikvid lämnats
annan likartad tillgång, skall såsom
investeringskostnad anses allenast
mellanskillnaden. Likaså skall vid beräkning
av investeringskostnad för
ersättningsanskaffning avdrag göras
för den utrangerade tillgångens ursprungliga
anskaffningsvärde eller,
om detta ej kan visas, för det belopp
som erhålles vid försäljning av tillgången.
När fråga---särskilt maskinvärde.
Investeringskostnad för---särskild förvärvskälla.
Sammanlagda beloppet---uppskattade investeringskostnad.
10 §.
Investeringsavgiften utgör--— avgiftsbelagda investeringskostnaden.
Investeringsavgift skall---skattepliktig intäkt.
A vgifts skyldig som erlagt investeringsavgift
men vars förvärvskälla
under året visat förlust eller så ringa
överskott, att han vid beräkning av
nettointäkten av densamma ej kunnat
utnyttja avdragsrättcn, må tillgodogöra
sig det resterande avdraget
senast vid 1962 års taxering.
Har vid sådant förvärv av tillgång,
som utgör avgiftspliktig investering,
såsom likvid eller dellikvid lämnats
annan likartad tillgång, skall såsom
investeringskostnad anses allenast
mellanskillnaden.
Kungl. Maj:ts förslag
het ej överstiger 300 registerton, eller,
för den som yrkesmässigt bedriver
fiske, i andra för fisket använda inventarier
än fartyg.
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
och i stället antaga det vid de likalydande motionerna 1: 633
av herr Aastrup och II: 834 av herr Kollberg m. fl. fogade
förslaget till förordning angående omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fall, med den ändringen att i stället för
6—9 §§ i förslaget följande bestämmelser skall gälla:
6 §•
Motorfordon, för vilket skatteplikt enligt denna förordning föreligger, må
icke inregistreras förrän omsättningsskatten blivit betald.
7 §•
I fråga om besvär över beslut rörande omsättningsskatt jämlikt denna förordning
skall i tillämpliga delar gälla vad om automobilskatt är stadgat.
8 §•
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
3) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december
1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956
(särskild investeringsavgift)
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 december 1955 om investeringsavgift
vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investerings
-
avgift) skall erhålla följande ändrade
(Nuvarande lydelse)
2
Särskild investeringsavgift enligt
denna förordning skall utgå,
a) då ansökan om fordonets upptagande
i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen efter
den 31 december 1955 men före
utgången av år 1956; och
lydelse.
(Föreslagen lydelse)
§•
Särskild investeringsavgift enligt
denna förordning skall utgå,
a) då ansökan om fordonets upptagande
i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen efter
den 31 december 1955 men före
den i december 1956;
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
55
(Nuvarande lydelse)
b) då anmälan till bilregister om
övergång till ny ägare av i registret
upptaget fordon från denne inkommit
till länsstyrelsen inom tid som
nyss angivits.
Har ansökan eller anmälan, som
ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen
bort göras senast före utgången
av år 1956 men har den icke verkställts
eller verkställts först efter utgången
av nämnda år, föreligger ock
skyldighet att erlägga avgift.
(Föreslagen lydelse)
b) då anmälan till bilregister om
övergång till ny ägare av i registret
upptaget fordon från denne inkommit
till länsstyrelsen inom tid som
nyss angivits.
Har ansökan eller anmälan, som
ovan sagts, icke verkställts eller verkställts
senare än bort ske enligt vägtrafikförordningen
skall investeringsavgift
utgå, som om ansökan eller anmälan
verkställts inom föreskriven
tid.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon, vilka vid
utgången av november månad 1956 finnas i lager.
Ill) av herrar Kristensson i Osby, Gustaf Elofsson, Söderquist, Velander,
Niklasson, Anders Johansson, Sjölin, Vigelsbo, Strandh och Edström, vilka
anfört följande:
Den allmänna förutsättningen för riksdagens beslut i fråga om investeringsavgift
har varit att den stadgade skyldigheten att erlägga sådan avgift
varit tidsbegränsad. Genom att investeringsavgiften nu förlänges att gälla
under 1957 kommer sådana nystartade företag, vilka avse att färdigställa
sina anläggningar under sistnämnda år, och som i sina kalkyler ha räknat
med att investeringsavgift då icke komme att uttagas, i en ekonomiskt brydsam
och tyngande situation. I synnerhet gäller detta företag med stora kapitalinvesteringar,
vilka på lång sikt inriktat sig på förädling av landets råvarutillgångar,
men icke under de närmast kommande åren beräknas ge sådan
vinst att de ha möjlighet att tillgodogöra sig den eventuellt på flera år
uppdelade rätten till avdrag vid inkomsttaxering.
En bestämmelse om avgiftsfrihet för här avsedda investeringar bör därför
enligt vår mening införas i anslutning till vad som yrkats i motionerna
1: 624 och II: 825. Bestämmelsen kan lämpligen upptagas i ett nytt stycke
under punkten 1 av övergångsbestämmelserna. Den synes böra innehålla,
att om någon under 1954 påbörjat rörelse för industriell tillverkning, skall
investering, som verkställes under 1957 i rörelsen och som visas vara beslutad
under 1954, inte anses som avgiftspliktig. Såsom ytterligare förutsättning
för den föreslagna avgiftsfriheten bör gälla, att rörelsen huvudsakligen
är grundad på nämnda tillverkning samt att rörelseidkaren eller an
-
56 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1956
nan med vilken denne måste anses vara i intressegemenskap, icke bedriver
annan rörelse av samma slag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får vi beträffande punkten A 1)
hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 624 av herr Gustaf Elofsson m. fl. samt II: 825 av
herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson i Lönsboda, besluta att
till punkt 1 av övergångsbestämmelserna till det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om investeringsavgift
för år 1957 skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
Har
någon under år 1954 påbörjat rörelse för industriell tillverkning, skall
investering, som verkställes under år 1957 i rörelsen och som visas vara beslutad
under år 1954, ändå att avgiftsfrihet ej föreligger enligt första stycket,
icke anses såsom avgiftspliktig, under förutsättning tillika att rörelsen huvudsakligen
är grundad på nämnda tillverkning samt att rörelseidkaren eller
annan, med vilken denne måste anses vara i intressegemenskap, icke bedriver
annan rörelse av samma slag.
IV) av herrar Kristensson i Osby, Gustaf Elofsson, Söderquist, Vetander,
Niklasson, Anders Johansson, Sjölin, Vigelsbo, Strandh och Edström, vilka
ansett att näst sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse.
Även om den nu temporärt utgående särskilda investeringsavgiften skulle
komma att omändras till en mera permanent omsättningsskatt i syfte att i
viss mån uppbromsa anskaffningen av personbilar, finner dock utskottet
skäl icke föreligga att samtidigt förorda, att de härigenom inflytande intäkterna.
i motsats till vad hittills skett, undandrages automobilskattefonden
och därmed vägväsendet och i stället tillföres den allmänna budgeten. Ehuru
automobilskattefonden, som har att bära de kostnader, som bilismen förorsakar
vägväsendet, för närvarande inrymmer ej obetydliga reserver, föreligga
dock så stora krav på vägväsendets upprustning, att kostnaderna härför
kunna räknas i milliardbelopp.
Det synes därför naturligt, att de intäkter, som i olika former inflyter genom
beskattning av bilismen, också tillföres vägväsendet för dess underhåll
och rationella upprustning.
Utskottet får därför, med frångående av vad departementschefen anfört
och i anledning av motionerna I: 622 och II: 818, I: 628 och II: 824, I: 631
och 11:827 samt 1:627, uttala att de genom omsättningsskatt å motorfordon
inflytande medlen skola tillföras automobilskattemedlens specialbudget.
661736 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag