Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
1
Nr 54
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående restitution av skatt å bensin för vissa
motordrivna fordon inom jordbruksnäringen och industrin.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:7 av fru Nilsson samt II: 13 av herrar
Ericsson i Näs och Andersson i Björkäng, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att restitution med belopp, som kan befinnas lämpligt, må
beviljas av skatt för bensin, som användes till drift av självgående skördetröskor
och hjälpmotorer till skördetröskor, samt bemyndiga Kungl. Maj:t
att i enlighet härmed förordna om restitution av sådan skatt»;
2) de likalydande motionerna 1:317 av herr Magnusson samt 11:236 av
herrar Cassel och Svensson i Krokstorp, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att restitution av bensinskatt skall utgå för självgående bensindriven
skördetröska i enlighet med vad som gäller för bensindrivna traktorer
inom jordbruket»; ävensom
3) de likalydande motionerna 1:439 av herr Hagberg m. fl. och 11:249
av herr Edström, vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om en skyndsam utredning angående utvidgning av rätten till restitution
av skatt för bensin, som förbrukas av industriföretag annorledes än
såsom drivmedel för fordon, som trafikerar allmänna vägar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 13, II: 236 och II: 249.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 47 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till höstsessionen uppskjuta behandlingen av de
föreliggande motionerna.
Gällande bestämmelser m. m.
Bestämmelser om skatt å bensin är upptagna i förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Bensinskatten
utgår för till riket införd och här tillverkad bensin samt uppbäres vid importen
resp. vid tillverkningsstället. Skatten — som ursprungligen utgick
med 6 öre för liter och därefter successivt höjts — har sedan den 1 juli
1954 utgjort 32 öre för liter.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 54
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
Det må anmärkas, att enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om
tilläggsskatt å bensin uttogs — utöver då gällande bensinskatt av 18 öre
för liter — från och med den 1 april 1948 tilläggsskatt å bensin med 27 öre
för liter. De i 1929 års förordning meddelade bestämmelserna rörande skatt
å bensin tillämpades jämväl i fråga om tilläggsskatten. Genom förordning
den 2 juni 1950 (nr 414), som trädde i kraft den 1 januari 1951, fastställdes
den särskilda skatten å bensin enligt 1929 års förordning till 25 öre för
liter. Samtidigt upphävdes nyssnämnda förordning den 5 mars 1948 (nr 81 )
om tilläggsskatt å bensin.
Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.
Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas i följande
fall, nämligen
a) för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort eller svensk
frihamn;
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske;
c) för bensin eller motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan
att därvid transportmedel framföres; samt
d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för annat
tekniskt ändamål än motordrift.
I 6 § 1929 års förordning föreskrives bl. a., att restitution enligt 5 § må
åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer,
samt att — där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren ur
kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder
möter mot restitution —- Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring
skall ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt
belopp skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som Konungen
bestämmer, användas för näringsgrenens främjande.
I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
har Kungl. Maj:t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring
av sådan skatt. Sålunda stadgas i sagda kungörelse bl. a., att i de under
b)—d) omnämnda fallen — förutom såvitt angår bensin eller motorsprit,
som användes vid yrkesmässigt utövande av fiske — vederbörande
förbrukare i regel äger rätt till restitution med skattens hela belopp. I 5 §
nämnda kungörelse föreskrives emellertid att sådan restitution icke må åtnjutas
för mindre myckenhet än 500 liter för varje kvartal. Beträffande
återbäring av skatt å bensin eller motorsprit, som användes för framdrivande
av motorbåt vid yrkesmässigt fiske, skall enligt 9 § samma kungörelse
gälla vad Kungl. Maj :t och riksdagen därom för varje budgetår beslutar.
Enligt 7 § skall kostnaden för kontrollen över restitutionen bestridas av
den som begagnar sig av rätten till restitution.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
3
Av det anförda framgår att i 1929 års förordning icke finnes upptagen någon
bestämmelse om rätt till restitution av skatt för bensin som användes
till bensindrivna redskap vid jordbruket. Vid skilda tillfällen har emellertid
riksdagen bemyndigat Kungl. Maj:t att medgiva restitution av skatt å bensin
som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer. En närmare
redogörelse härför lämnas nedan.
Frågan om restitution av skatt för bensin, som användes
inom jordbruket
Frågan om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket,
har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Av vad därvid förekommit må här framhållas, att 1948 års
riksdag —- som beslöt en höjning av bensinskatten från 18 öre till 45 öre
per liter från och med den 1 april 1948 genom uttagandet av en tilläggsskatt
av 27 öre per liter — bemyndigade Kungl. Maj :t att förordna om restitution
av tilläggsskatten å sådan bensin, som förbrukats vid jordbruket
till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948—den 31
mars 1949. Sedermera har 1949 och 1950 års riksdagar lämnat liknande
bemyndiganden för tiden den 1 april 1949—den 31 december 1950.
Med stöd av dessa bemyndiganden har restitution beviljats med 27 öre
per liter under den tid bensinskatten utgått med 45 öre per liter. Restitutionerna
har handhafts av statens livsmedelskommission resp. statens jordbruksnämnd.
Sedan särskilda sakkunniga —- 1948 års restitutionssakkunniga •— tillkallats
för utredning av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin,
som användes bl. a. vid jordbrukets drift, avgav nämnda sakkunniga den
30 november 1949 förslag i ämnet. Enligt förslaget skulle restitution beviljas
jordbrukare av skatt för bensin, som användes dels för motordrivna
dragfordon eller andra motorer, nämligen traktor, dragbil (epatraktor),
biltraktor (jeep), jordfräs, självgående skördetröska och täckdikningsmaskiner
samt motor till skördetröska och mjölkningsmaskin dels ock vid
start av fotogentraktor eller dragbil. Härjämte föreslog de sakkunniga riktlinjer
för restitutionsbeloppens beräkning. Sakkunnigförslaget, som under
remissbehandlingen rönte stark kritik med hänsyn till det invecklade restitulionsförfarandet,
har hittills icke föranlett vidare åtgärder.
Spörsmålet om restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket,
upptogs sedermera av 1951 års utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken. Med skrivelse den 30 oktober 1952 överlämnade
utredningsmannen en promemoria med förslag till en provisorisk lösning
av frågan. Promemorian lades, efter remissbehandling, till grund för propositionen
nr 20 till 1953 års riksdag. Med bifall till denna proposition bemyndigade
riksdagen Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen angivna grunder förordna om restitution av skatt
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
för sådan bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukats vid jordbruket
till bensindrivna traktorer. Den sålunda beslutade restitutionen avsåg schablonmässigt
fixerade belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för
år 1954 samt utgick individuellt till ägare av bensindriven gummihjulstraktor
under förutsättning att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift.
De sålunda medgivna restitutionsbeloppen hade avvägts så, att de i
stort sett skulle motsvara fem sjättedelar av den bensinskatt, som beräknats
belöpa på den genomsnittliga bensinförbrukningen per år för en traktor,
använd på en brukningsdel av 10—20 hektar. Vid denna avvägning hade
beaktats, att traktorerna borde beskattas för den bensin, som förbrukades
vid körning på väg. Genom beslut den 17 april 1953 uppdrog Kungl. Maj :t
åt statens jordbruksnämnd att ombesörja restitutionen.
I sitt den 4 november 1953 dagtecknade betänkande med förslag till beskattning
av motorfordonstrafiken (SOU 1953:34) behandlade 1951 års
utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken i ett särskilt
avsnitt olika frågor om restitution av bensinskatt. Utredningen föreslog,
såvitt nu är i fråga att den schablonmässiga restitutionen av skatt för bensin
till de bensindrivna traktorerna skulle tills vidare bibehållas, dock med
höjning av restitutionsbeloppet till 325 kronor.
I fråga om restitutionsbeloppets avvägning må här återgivas följande uttalanden
av nyssnämnda utredning:
I samma mån som antalet traktorer vid jordbruket ökats och häststammen
reducerats har körning med traktor på väg blivit mera vanlig än tidigare
varit fallet. Jordbrukets traktorer utnyttjas numera för körning på
väg med släpfordon (t. ex. vid bettransporter) i en utsträckning som i och
för sig gör det ur vägtekniska synpunkter motiverat, att även jordbrukets
traktorer bidraga till täckande av kostnaderna för vägväsendet. Denna synpunkt
har visserligen beaktats då 1953 års riksdag fastställde det schablonmässiga
restitutionsbeloppet för år 1954 till 300 kr., men vid en än mera
utvidgad användning av traktorer vid jordbruket kan •— därest restitutionsrätten
bibehålies i nämnda utformning — fråga uppkomma om ytterligare
reducering av restitutionsbeloppet med hänsyn till traktorkörningarna
på väg.
Därest den av utredningen förordade höjningen av bensinskatten genomföres,
1 torde det schablonmässigt fixerade restitutionsbeloppet — vilket för
år 1954 fastställts till 300 kronor — böra höjas något. Vid avvägningen av
det belopp som bör utgå i restitution för tiden därefter bör emellertid beaktas
i vad mån den alltjämt fortgående ökade användningen av traktor
för körning på väg bör föranleda en jämkning nedåt av restitutionsbeloppet.
Härvid bör å andra sidan ej heller bortses ifrån att även brännoljedrivna
traktorer utnyttjas för dylika körningar och att för dessa traktorer icke
erlägges någon drivmedelsskatt. Enligt utredningen synes med beaktande
av det nu anförda en höjning av schablonbeloppet till 325 kronor vara
lämplig.
1 Utredningsmannen föreslog en höjning av skatten å bensin från 28 öre till 32 öre för
liter, vilket förslag sedermera genomfördes vid 1954 års riksdag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956 5
Förutom den sålunda föreslagna anordningen ansåg sig utredningen
icke kunna förorda någon restitutionsrätt för skatten å bensin, som använts
vid jordbrukets drift. Härom anförde utredningen följande.
Beträffande övriga vid jordbruket förekommande maskiner, för vilkas
utnyttjande användes bensin såsom drivmedel, möta uppenbarligen stora
svårigheter att härutinnan utforma ett restitutionsförfarande, som är både
rättvisande och enkelt att tillämpa. I dessa fall rör det sig också om förhållandevis
små kvantiteter bensin som för år räknat förbrukas vid varje
särskilt jordbruk. I den mån vid samma jordbruk förekommer dels en
brännoljedriven traktor och dels stationära, med bensin drivna maskiner
(för mjölkning, förmalning, vedsågning etc.) — vilken maskinutrustning
torde vara mycket vanlig — kan det anses, att skatten för bensinen som
förbrukas till de stationära maskinerna motsvarar den kostnad för vägväsendet
som traktorn rätteligen borde betala men är fri från att erlägga för
körningar på väg.
Vad utredningen föreslagit rörande den schablonmässiga restitutionen
av skatten för bensin, som användes inom jordbruket, upptogs i proposition
nr 112 till 1954 års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i
betänkande nr 45 biföll propositionen i denna del. Beträffande övriga av
utredningen berörda restitutionsspörsmål uttalade departementschefen i
nämnda proposition, att han icke vore beredd att taga ställning i dessa
frågor, utan finge desamma ytterligare övervägas.
Anledningen till införandet av en individuell återbäring av bensinskatt
var, att man därigenom ville motverka en i och för sig icke önskvärd utveckling
av traktoranskaffningen inom jordbruket i riktning mot minskat
intresse för de bensindrivna — och effektivare — traktorerna.
Ytterligare må nämnas, att 1951 års utredning rörande beskattning av
motorfordonstrafiken med skrivelse den 30 december 1953 till chefen för
finansdepartementet överlämnat en promemoria med förslag till förordning
om traktorskatt. I promemorian förordades införandet av en enhetlig fordonsskatt,
inkluderande brännoljeskatt, (traktorskatt) av 72 kronor per år
för brännolje- och fotogendrivna jordbrukstraktorer. Fordonsbeskattning
av jordbrukets bensindrivna traktorer kunde däremot icke förordas med
hänsyn till storleken av den skatt som genomsnittligt åvilade dessa fordon
för förbrukningen av bensin utöver den kvantitet som ej omfattades av
utgående bensinskatterestitution. Under remissbehandlingen av förslaget
riktades, såvitt nu är i fråga, från vissa håll kritik mot den föreslagna beskattningen
av jordbrukstraklorerna, varvid bl. a. hänvisades till att jordbrukarna
erlade en avsevärd skatt till vägändamål via den bensin, som användes
för drift av dragbilar, jeepar, skördetröskor m. in. samt för start
av fotogendrivna och brännoljedrivna traktorer och dragbilar. Utredningens
förslag, som redovisats i ovannämnda proposition nr 112 till 1954 års riksdag,
ansåg sig departementschefen icke kunna förorda med hänsyn till de
osäkra och delvis outredda förhållandena på detta område. Han framhöll
tillika att frågan torde få ytterligare undersökas vid det fortsatta utredningsarbetet
angående beskattningen av motorfordonstrafiken. Denna stånd
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
punkt delades av 1954 års bevillningsutskott, som hade att pröva ett i anledning
av proposition nr 112 motionsvis framställt yrkande om införandet
av en traktorskatt. På utskottets hemställan i betänkande nr 45 lämnades
motionsyrkandet av riksdagen utan åtgärd.
Av innehållet i de i nu förevarande fråga väckta motionerna må här återgivas
följande.
I de likalydande motionerna 1:7 och 11:13 har bl. a. anförts, att
under ett vart av åren 1951 och 1952 anskaffades cirka 100 självgående skördetröskor
med bensindrift. Under de tre senaste åren hade anskaffningssiffran
varit cirka 200 per år. För närvarande torde 900 å 1 000 sådana
skördetröskor användas inom jordbruket. Därtill komme cirka 350 skördetröskor,
som vore utrustade med hjälpmotor för bensindrift. Förbrukningen
av bensin för drift av självgående skördetröskor och av hjälpmotorer för
skördetröskor hade under senare år kraftigt ökats, vilket framginge av följande
sammanställning:
Produktionsår
1950/51
1951/52
1952/53
1953/54
1954/55
1955/56 (prognos)
Bensinförbrukning
milj. liter
0,5
0,7
1,1
1,4
1,8
2,2
För en självgående skördetröska finge man i genomsnitt räkna med en
bensinförbrukning av 1 800 liter per år. Med nuvarande skattesats av 32 öre
per liter bensin bleve skatten per skördetröska i genomsnitt 576 kronor per
år. Den genomsnittliga bensinförbrukningen för en hjälpmotor till skördetröska
kunde anges till 600 liter per år, vilket medförde en skatt av 192
kronor. Självgående skördetröskor med bensindrift och hjälpmotorer till
skördetröskor borde i fråga om bensinskattens restituering hänföras till
samma grupp som jordbrukets traktorer, och skatten för den bensin som
användes till sådan drift borde restitueras enligt samma principer som gällde
i fråga om traktorerna. De beslut, som riksdagen tidigare fattat om skatterestitution
beträffande jordbrukets traktorer, innebure i princip att skatten
på bensin, som förbrukades i ren jordbruksdrift, borde restitueras. En sådan
återbäring vore även önskvärd ur den synpunkten, att jordbruksdriftens
rationalisering därigenom främjades.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:317 och
1 1:2 3 6 har motionärerna bl. a. framhållit, att i och med att restitution
erhölles för inom jordbruket använda traktorer borde konsekvensen härav
bli, att restitution även borde erhållas för bensindrivna skördetröskor. Ur
principiell synpunkt kunde den nuvarande skillnaden i beskattningshänse
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
7
ende inte motiveras. När en skördetröska droges av en bensindriven traktor,
medgåves restitution av bensinskatten. Om skördetröskan vore en s. k. självgående
bensindriven tröska, medgåves däremot inte någon sådan restitution.
Utskottet har under hand inhämtat yttranden över motionerna från statens
jordbruksnämnd och Jordbrukets utredningsinstitut. Yttranden har
såsom bilagor — bilaga A resp. bilaga B — fogats vid detta betänkande.
I en särskild skrift, som inkommit till bevillningsutskottet, har Riksförbundet
Lamlsbggdens folk under åberopande av yttrandet från Jordbrukets
utredningsinstitut hemställt, att innehavare av ifrågavarande skördetröskor
måtte medgivas individuell restitution av bensinskatt.
Frågan om restitution av skatt för bensin, som användes inom industrin
I anledning av inom riksdagen väckta motioner hade åt 1948 års restitutionssakkunniga
uppdragits att utreda frågan om restitution av skatt för
bensin, som användes för utförande av växlingsarbeten med traktor eller
truck. I avgivet betänkande anförde de sakkunniga att i och för sig intet vore
att erinra mot en utsträckning av restitutionsrätten till ifrågavarande fordon.
Det torde emellertid, framhöll de sakkunniga, i stor utsträckning förekomma
att inom industrin bensindrivna traktorer eller truckar användes
inom fabriksområden eller vid transporter som ej ginge över allmänna vägar.
Något skäl varför sådana traktorer och truckar skulle ur skattesynpunkt
behandlas annorlunda än traktorer, använda vid växlingsarbeten, kunde de
sakkunniga icke finna. Bland annat förelåge samma svårigheter att kontrollera
att traktorerna och truckarna icke användes på allmänna vägar och
gator. På grund härav borde frågan om restitution av bensinskatt för nu
ifrågavarande verksamhet ej lösas för sig ulan endast i samband med en
allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.
I motioner till 1950 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning angående utvidgning av
rätten till restitution av skatt å bensin och motorbrännolja, som förbrukades
av industriföretag annorledes än såsom drivmedel för fordon, som trafikerade
allmänna vägar. I sitt betänkande nr 66 förordade bevillningsutskottet
en allmän översyn av bestämmelserna om rätt till restitution av bensinskatt.
I skrivelse den 9 december 1950 anhöll riksdagen bl. a. att Kungl.
Maj:t skyndsamt måtte föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna
om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukades för andra
ändamål än för trafik på allmän väg samt för riksdagen framlägga de förslag
vartill denna översyn kunde föranleda.
1 propositionen nr 20 till 1953 års riksdag uttalade departementschefen,
att han icke vore beredd att taga ställning till spörsmålet om restitution av
bensinskatt för industrins del, förrän frågan blivit närmare utredd.
Frågan upptogs samma år till övervägande av 1951 års utredning rörande
beskattningen av motorfordonstrafiken, soin i skrivelse till Sveriges
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
industriförbund begärde närmare uppgifter angående bensindrivna traktorer,
motorredskap och icke registreringspliktiga motorfordon, som användes
inom industrin. I sin svarsskrivelse anförde Industriförbundet, som vänt
sig till olika institutioner och företag för erhållande av de begärda uppgifterna,
att det visat sig omöjligt att få de framställda frågorna besvarade.
I sitt betänkande (SOU 1953: 34) framlade utredningen inget förslag till
frågans lösning utan gjorde endast följande uttalande.
Såsom av det anförda framgår har något statistiskt material för bedömande
av förevarande restitutionsfråga icke kunnat erhållas genom Industriförbundet.
Med hänsyn härtill har utredningen bedömt möjligheterna att erhålla
ett allsidigt och representativt statistiskt material direkt från de -—
för utredningen icke kända — industriföretag, vilka kunna beröras av en
eventuell restitutionsrätt, såsom tämligen ringa.
I följd härav har utredningen — som räknar med att respektive industriföretag
har helt andra möjligheter än exempelvis en jordbrukare, som använder
en bensindriven traktor i sitt jordbruk, att direkt övervältra kostnaderna
för bensinskatten på sina saluförda produkter — ansett sig icke böra
närmare än som här redovisats gå in på frågan om restitution av skatt för
bensin, som användes för interna transporter inom industrin.
I de likalydande motionerna 1:439 och 11:249 anför motionärerna
bl. a., att användningen inom industrin av truckar och andra bensindrivna
fordon för interna transporter ökat allt mer. Restitutionsbestämmelserna
hade emellertid icke kompletterats i en mot utvecklingen svarande
omfattning. Redan av denna anledning borde en allmän översyn av
nämnda bestämmelser snarast vidtagas. Ett viktigt skäl för vidtagande
av en dylik översyn vore emellertid också angelägenheten av att särskilt i
nuvarande ekonomiska läge hålla produktionskostnaderna i möjligaste mån
nere.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har upptagits frågor om restitution
av skatt å bensin, som användes för vissa motordrivna fordon och redskap
inom jordbruket och industrin. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna
I: 7 och II: 13 restitution med lämpligt belopp av skatt å bensin, som
nyttjas för drift av självgående skördetröskor och hjälpmotorer till skördetröskor.
Därjämte föreslås, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att
förordna om restitutionen. I de likalydande motionerna I: 317 och II: 236
hemställes om restitution av skatt å sådan bensin, som förbrukas av självgående
skördetröskor, i enlighet med vad som gäller för bensindrivna traktorer
inom jordbruket. Slutligen yrkas i de likalydande motionerna 1:439
och II: 249, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam
utredning angående utvidgning av rätten till restitution av skatt å bensin,
som förbrukas av industriföretag annorledes än såsom drivmedel för fordon,
som trafikerar allmänna vägar.
Vad först angår de i de likalydande motionerna I: 7 och II: 13 samt I: 317
och II: 236 framställda yrkandena om restitution av skatt å bensin, som
användes vid drift av skördetröskor, framgår av den ovan lämnade redo
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 19ö6
9
görelsen, att dessa jordbruksredskap icke omfattas av den senast vid 1954
års riksdag beslutade bensinskatterestitutionen för jordbrukstraktorerna.
Det huvudsakliga skälet till införandet av en individuell återbäring av
skatten å traktorbensin i stället för den tidigare tillämpade generella kompensationen
över jordbrukskalkylen var, att en sådan anordning ansågs
önskvärd för att motverka en övergång från bensin- till fotogentraktorer
inom jordbruket och medverka till att nyanskaffningen inriktades på de
mer effektiva bensindrivna traktorerna. Restitutionen av skatten å traktorbensin
är utformad på så sätt, att ägare av bensindriven gummihjulstraktor,
som till väsentlig del användes i jordbruksdrift, efter ansökan erhåller
restitution av bensinskatten med ett belopp av 325 kronor per kalenderår
oavsett storleken av jordbruket och bensinförbrukningen i det enskilda fallet.
Restitutionsbeloppet har avvägts med utgångspunkt från en genomsnittlig
förbrukning av 1 200 liter bensin för år på en brukningsdel av 10—
20 ha. Den bensin, som användes vid körning med traktor på väg, har emellertid
ansetts böra beskattas, varför restitutionsbeloppet begränsats till fem
sjättedelar av skattebeloppet. Kontrollen och handläggningen av restitutionsärendena
har inte medfört några större administrativa svårigheter med
hänsyn till att traktorerna är underkastade registreringsplikt. Med ledning
av uppgifterna i bilregistret utsändes ansökningsblanketter till de personer,
som kan antagas vara berättigade till restitution. Sedan ansökningarna
kontrollerats av länsstyrelserna, beslutas och utanordnas restitutionsbeloppen
av jordbruksnämnden.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att vårriksdagen på hemställan
av sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott i dess utlåtande
nr 1 beslutat medgiva trädgårdsnäringen kollektiv gotlgörelse för av dess
yrkesutövare erlagd bensinskatt från och med den 1 juli 1955.
I det av utskottet inhämtade yttrandet från jordbruksnämnden framhålles,
att nyanskaffningarna av skördelröskor på senare år förskjutits från
bogserade till självgående tröskor samt att köpen av diesel- och fotogendrivna
tröskor märkbart ökat, medan nyanskaffningen av bensindrivna
tröskor minskat. Som förklaring till denna ur såväl tekniska som ekonomiska
synpunkter mindre tillfredsställande utveckling anges, att drivmedelskostnaderna
för närvarande ställer sig högre för bensindrivna skördetröskor
än för tröskor med fotogen- eller dieselmotor.
Eftersom de genom bensinbeskattningen inflytande skattemedlen i princip
är avsedda att bidraga till kostnaderna för vägväsendet, och skördctröskorna
i endast obetydlig omfattning framföres på väg, anser utskottet
det befogat att innehavare av bensindriven skördetröska medges gottgörelse
för de särskilda kostnader, vilka uppkommer till följd av beskattningen av
bensin till dessa redskap. Utskottet delar därför helt motionärernas mening
att den nuvarande skillnaden i beskattningshänseende mellan bensindrivna
jordbrukstraktorer och skördelröskor inte är sakligt motiverad. Med hänsyn
till att registreringsplikt inte föreligger för skördetröskor, kan emellertid
det tekniska förfarandet vid handläggningen av restitutionsärendena inte
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
utformas på samma enkla sätt som beträffande restitutionen av skatten å
traktorbensinen. Hur ett enkelt handläggningsförf arande beträffande skördetröskorna
skall utformas bör bli föremål för ytterligare överväganden.
Därvid bör även bensinförbrukningen och antalet driftstimmar per tröska
och år närmare utredas. Några aktuella uppgifter i berörda hänseenden avseende
hela riket torde för närvarande inte kunna erhållas. Utskottet har
därför inte haft tillräckligt material till förfogande för att kunna göra en
avvägning av restitutionsbeloppets storlek.
Av det anförda framgår, att utskottet för närvarande inte är berett att
taga ställning till frågan om utformningen av en i och för sig motiverad
restitution av skatt å sådan bensin, som användes vid drift av skördetröskor.
Utskottet vill emellertid understryka vikten av att sedan utredning skett
bl. a. i nyss berörda hänseenden en lösning av frågan kommer till stånd
snarast möjligt. Med anledning därav har utskottet ansett sig böra föreslå
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att förslag om restitution
av skatten å bensin, som användes vid drift av självgående skördetröskor
och hjälpmotorer till skördetröskor, framlägges vid 1957 års riksdag.
Genom vad ovan anförts anser sig utskottet ha besvarat de likalydande
motionerna I: 7 och II: 13 samt de likalydande motionerna I: 317 och
II: 236.
Vad härefter angår det i de likalydande motionerna 1:439 och 11:249
framförda yrkandet om utredning i syfte att utvidga den för industrin gällande
rätten till restitution av bensinskatt, vill utskottet till en början erinra
om att vid tidigare tillfällen, då jordbrukets restitutionsfrågor diskuterats,
även berörts vissa restitutionsspörsmål rörande industrins bensindrivna fordon
för interna transporter. Sålunda uppdrogs åt 1948 års restitutionssakkunniga
att i anledning av inom riksdagen väckta motioner närmare utreda
frågan om restitution av skatt å bensin, som användes för utförande
av växlingsarbeten med traktorer och truckar. I sitt betänkande framhöll
de sakkunniga, att det i och för sig inte vore något att erinra mot en dylik
utvidgning av restitutionsrätten, men att frågan inte kunde lösas annat än
i samband med en allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.
I anledning av vid 1950 års riksdag väckta motioner av enahanda innebörd
som de nu förevarande motionerna anhöll riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t om en skyndsam allmän översyn och förslag till riksdagen
angående rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas för andra ändamål
än för trafik på allmän väg.
I proposition nr 20 till 1953 års riksdag med förslag om restitution i vissa
fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, förutsatte departementschefen,
att 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
skulle taga nu förevarande spörsmål under övervägande. Utredningen,
som emellertid inte kunde erhålla för frågans bedömning erforderligt
statistiskt material, ansåg sig med anledning därav inte närmare
kunna gå in på frågan.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956 11
Av det anförda framgår, att riksdagen tidigare hos Kungl. Maj :t begärt
utredning och förslag om rätt till restitution av skatt å bensin som användes
inom bl. a. industrin. Frågan kan dock inte anses utredd genom vad
hittills förevarit. Med hänsyn till att frågan bragts under Kungl. Maj :ts
prövning genom 1950 års riksdagsskrivelse och då utskottet förutsätter, att
Kungl. Maj :t kommer att i lämpligt sammanhang verkställa den begärda
översynen, finner utskottet inte anledning föreligga att förorda förnyad skrivelse
i ämnet. Utskottet anser sig därför inte böra tillstyrka de likalydande
motionerna I: 439 och II: 249.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 7 av fru Nilsson samt II: 13 av herrar Ericsson
i Näs och Andersson i Björkäng ävensom de likalydande motionerna
I: 317 av herr Magnusson samt II: 236 av herrar
Cassel och Svensson i Krokstorp i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Maj :t måtte utreda och till 1957 års riksdag
framlägga förslag om restitution av skatt å bensin, som
användes vid drift av självgående skördetröskor och hjälpmotorer
till skördetröskor;
2) att de likalydande motionerna 1:7 av fru Nilsson
samt II: 13 av herrar Ericsson i Näs och Andersson i Björkäng
ävensom de likalydande motionerna I: 317 av herr Magnusson
samt 11:236 av herrar Cassel och Svensson i Krokstorp
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd; ävensom
3) att de likalydande motionerna 1:439 av herr Hagberg
in. fl. och II: 249 av herr Edström måtte, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 13 november 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,
Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson, Anders Johansson, Erik Jansson
och Falk; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Oshy, Nilsson i Svalöv*,
Sjölin, Vigelsbo*, Allard, Kärrlander, Wiklund, Henriksson, fru Holmqvist
och herr Stenberg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
Bilaga A
Statens jordbruksnämnds yttrande i anledning av de inbördes likalydande
motionerna I: 7 och II: 13 samt I: 317 och II: 236
Till besvarande av underhandsremiss i anledning av vissa vid årets riksdag
väckta motioner om restitution av skatt för bensin, som används till
drift av skördetröskor (I: 7 och II: 13 samt I: 317 och II: 236), får statens
jordbruksnämnd anföra följande.
Bensinskatten upptages i princip för att täcka kostnader för vägväsendet,
men drabbar i vissa fall även bensin till motorer, som inte alls eller endast
till en del belastar vägarna. Utom i vissa strängt avgränsade restitutionsfall,
som anges i 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å
bensin och motorsprit, åtnjuts skattelättnad endast för drivbensin till jordbrukstraktorer
på grund av speciella, av statsmakterna beslutade restitutionsregler
(prop. 1952: 20 och 1954: 112). Därvid bortses från den generella
kompensation, som hittills har lämnats jordbruket för skatten på annan
bensin än traktorbensin genom att skattekostnaden via jordbrulcskalkylen
beaktats vid prissättningen på jordbrukets produkter, en kompensation, som
vid omläggningen i höst av det nuvarande prissättningssystemet kommer
att falla bort.
Skatterestitutionen för traktorbensin innebär, att ett schablonmässigt
fixerat restitutionsbelopp — för närvarande 325 kronor per traktor och kalenderår
— utbetalas i efterhand efter individuell ansökan, oavsett storleken
av traktorinnehavarens jordbruk eller bensinförbrukningen i det enskilda
fallet. Som utgångspunkt för bestämmandet av beloppets storlek har tagits
bensinförbrukningen för en traktorägare med en brukningsdel av 10—20
hektar. Denna förbrukning har beräknats till i genomsnitt 1 200 liter per år
och traktor, för vilken kvantitet numera betalas skatt med 384 kronor. Med
hänsyn till att den bensin, som används vid körning med traktor på väg ansetts
böra beskattas, har restitulionsbeloppet begränsats till fem sjättedelar
av skatten.
Gällande regler rörande skatterestitution för traktorbensin finns sammanfattade
i jordbruksnämndens cirkulär nr 80 för 1955 och i vissa av nämnden
utfärdade anvisningar till de restitutionssökande. Cirkuläret, anvisningarna
och den blankett, som skall användas vid ansökan om restitution.
bifogas.1
Anledningen till att man anknöt restitutionen för traktorbensin till innehavet
av traktor och icke nöjde sig med en generell kompensation till jordbruket
över jordbrukskalkylen var att man ville motverka en konstaterad
övergång från bensin- till fotogentraktorer vid jordbruket och medverka till
att nyanskaffningar av jordbrukstraktorer inriktades på de bensindrivna —
effektivare — traktorerna. Genomförandet av det nuvarande systemet underlättades
vidare av att traktorer var underkastade registreringsplikt, varigenom
kretsen av restitutionsberättigade traktorägare på ett ganska enkelt
sätt kunde fixeras. Genom schablonutbetalningen och anknytningen till traktorregistret
kunde man dessutom undvika en betungande administrativ
apparat för handläggning av restitutionsärenden.
1 Här uteslutna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1056
13
Tid efter annan har rests krav på restitution av skatt för bensin som används
för andra motorredskap än traktorer inte bara inom jordbruket utan
även inom trädgårdsnäringen och industrien. Vid 1955 års riksdag väcktes
sålunda motioner om skatterestitution för bensin till jordbrukets jeepar och
dragbilar (epatraktorer) och inom trädgårdsodlingen använda jordfräsar.
Motionerna avvisades av riksdagen med följande motiveringar (bevillningsutskottets
betänkande nr 23). När det gällde jordbrukets jeepar och epatraktorer
ansågs, att det belopp, som fordonsägaren nödgades betala i skatt för
bensin som åtgick vid körning på åker, var alltför obetydligt ur den enskilde
jordbrukarens synpunkt för alt motivera restitution. Beskattningen av bensinen
till dessa fordon framstod vidare som motiverad med hänsyn till att de
i större utsträckning än traktorerna i egentlig mening torde användas för
körning på väg. Dessutom saknades när det gällde bensinen till dessa fordon
det huvudsakliga motivet till alt man övergått till ett individuellt restitutionsförfarande
beträffande traktorbensinen, nämligen önskvärdheten att
undvika en snedvridning av jordbrukets traktoranskaffning. Beträffande
jordfräsarna inom trädgårdsodlingen ansågs, att en individuell restilutionsrätt
som fyllde rimliga krav på rättvisa och anpassning till administrativ
lätthanterlighet svårligen kunde införas på detta område. Därvid påtalades
de svårigheter, som ur kontrollsynpunkt skulle uppkomma vid en avgränsning
av restitutionen på den grund att jordfräsarna icke var underkastade
registreringsplikt.
Beträffande de vid årets riksdag väckta motionerna om restitution av
skatt för bensin till skördetröskor kan anföras följande. På grundval av
uppgifter från importörer och inhemska tillverkare, sammanställda inom
jordbrukets utredningsinstitut, beräknas, att för närvarande finns över
18 000 skördetröskor i landet, därav för bensindrift nära 900 självdrivande
och 350 bogserade med hjälpmotor. Anskaffningen av skördetröskor av olika
slag belyses utvecklingsmässigt i bifogade, inom utredningsinstitutet uppgjorda
tablå, där emellertid siffrorna för 1955 alltjämt måste betraktas som
preliminära. Av tablån framgår, att nyanskaffningarna på området på senare
ar förskjutits från bogserade till självdrivande tröskor och att inom gruppen
självdrivande köpen av diesel- och fotogendrivna tröskor märkbart
ökat medan köpen av bensindrivna tröskor avtagit. Utvecklingen bekräftas
från statens maskinprovningar i Ulluna och förklaras från det hållet uteslutande
med att drivmedelskostnaden ställer sig högre för tröskor med
bensinmotor än för tröskor med fotogen- eller dieselmotor. Utvecklingen betraktas
av maskinprovningarna som olycklig. Fotogenmotorerna är i effektivitet
bensinmotorerna avgjort underlägsna. Tröskorna med dieselmotor
ar visserligen billigare i drift än de bensindrivna tröskorna men de är dyrare
i inköp och som regel kan vid dieseldrift för här ifrågavarande ändamål
icke uppnås så lång årlig användningstid, att driften blir''lönande. Från maskinprovningarna
understryks önskvärdheten av att den pågående utvecklingen
— åtminstone såvitt avser tröskor med fotogenmotor — hejdas och
nyanskaffningar på området inriktas på de bensindrivna typerna. Som medel
härför förordar maskinprovningarna en skattelättnad för tröskbensin
enligt ett restitutionsförfarande, upplagt efter samma grunder som schablonrestitutionen
för jordbrukets traktorbensin. Någon registreringsplikt föreligger
visserligen icke för skördetröskor men antalet självdrivande tröskor
och sådana bogserade med hjälpmotor är inte större och varje tröska inte
svårare att lokalisera än att ett ur kontrollsynpunkt godtagbart register
oyer tröskbeståndet skulle kunna läggas upp och följas av restitutionsmyndigheten
med bistånd exempelvis av hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter
eller lokala ortsombud. Någon anledning att från restitutionen un
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
dantaga den bensin som förbrukas till bogserade tröskor med hjälpmotor
finns enligt maskinprovningarna inte.
Enligt den undersökning angående traktordriften m. m., som gjordes i
samband med arealinventeringen i oktober 1954, uppgick årsförbrukningen
av drivbensin till skördetröskor till 1,8 milj. liter. Utredningsinstitutet har
uppskattat drivmedelsförbrukningen till 11 liter per timme för självdrivande
skördetröska (motor med omkring 55 hkr) och till 6 liter för hjälpmotor på
bogserad tröska (med omkring 25 hkr), en uppskattning som maskinprovningarna
anser i stort sett riktig. Antalet driftstimmar för en bensindriven
skördetröska (självdrivande eller bogserad) har utredningsinstitutet beräknat
till 187 timmar om året (23 dagar med 8 timmars driftstid per dag).
Maskinprovningarna vill för sin del uppskatta den årliga driftstiden för en
sådan tröska till i genomsnitt 150 timmar.
Jordbruksnämnden finner mot bakgrunden framför allt av de uttalanden
som gjorts från statens maskinprovningar, att skäl i och för sig föreligger
för att jordbruket lämnas restitution för skatten på drivbensin för skördetröskor
(självdrivande och bogserade med hjälpmotor) efter i huvudsak
samma grunder som gäller restitution av skatten för jordbrukstraktorer.
Som skäligt restitutionsbelopp per tröska och år kan enligt nämndens
mening anses 450 kronor för självdrivande tröska och 225 kronor för bogserad
tröska med hjälpmotor, vilka belopp med nuvarande skattesats -—
32 öre per liter -—- skulle motsvara skatten vid en bensinförbrukning av 11
resp. 6 liter i timmen under en årlig driftstid något understigande den av
maskinprovningarna som medeltal angivna — 150 timmar. Med tanke på
att restitutionsproblem av liknande slag torde föreligga även inom industrien
vill emellertid nämnden ifrågasätta, om icke restitutionsfrågan bör
upptagas till övervägande i ett större sammanhang.
Antal skördetröskor levererade 1938—1955
År |
Självdrivande |
Bogserade |
||||||
Bensin |
Diesel |
Annat |
Summa |
Med hjälpmotor |
Utan hjälp- motor |
Summa |
||
Bensin |
Annat |
|||||||
1938.......... |
_ |
20 |
2 |
22 |
||||
1939.......... |
— |
— |
— |
— |
1 |
36 |
7 |
44 |
1940.......... |
— |
— |
— |
— |
1 |
35 |
20 |
56 |
1941.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
56 |
53 |
1942.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
63 |
63 |
1943.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
53 |
53 |
1944.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
101 |
101 |
1945.......... |
— |
— |
— |
— |
8 |
— |
57 |
65 |
1943.......... |
— |
— |
— |
— |
46 |
34 |
288 |
338 |
1947.......... |
16 |
— |
— |
16 |
106 |
50 |
856 |
1012 |
1948.......... |
10 |
— |
— |
10 |
65 |
35 |
1431 |
1531 |
1949.......... |
23 |
— |
— |
23 |
25 |
25 |
1124 |
1174 |
1950.......... |
38 |
— |
1 |
39 |
25 |
40 |
1504 |
1569 |
1951.......... |
112 |
— |
— |
112 |
9 |
179 |
1751 |
1 939 |
1952.......... |
120 |
— |
31 |
151 |
20 |
123 |
1 982 |
2125 |
1953.......... |
214 |
— |
72 |
286 |
9 |
256 |
2187 |
2 449 |
1954.......... |
179 |
24 |
145 |
348 |
17 |
13 |
2 274 |
2 304 |
1955.......... |
165 |
47 |
193 |
405 |
9 |
35 |
2019 |
2 063 |
1938-1955.... |
877 |
71 |
442 |
1390 |
341 |
881 |
15 775 |
16 997 |
1943-1955.... |
877 |
71 |
442 |
1390 |
331 |
790 |
15416 |
16 534 |
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
15
Bilaga B
Jordbrukets utredningsinstituts yttrande i anledning av de inbördes likalydande
motionerna I: 7 och II: 13 samt I: 317 och II: 236
I skrivelse den 14 februari 1956 har bevillningsutskottets törsta avdelning
begärt yttrande från Jordbrukets utredningsinstitut beträffande riksdagsmotioner
om restitution av skatt för bensin, som användes till drivandet av
självgående skördetröskor samt skördetröskor med hjälpmotor. Med anledning
härav får institutet framföra följande synpunkter.
Ur principiell synpunkt förefaller det vara uppenbart, att skördetröskorna
bör jämställas med traktorerna. Skördetröskor köres endast ytterst korta
sträckor på vägar vid transporter till och från fälten. De självgående tröskorna
ersätter traktorerna och fyller vid användningen exakt samma uppgift
som traktor + bogserad tröska. På grund av att skördetröskorna användes
under eu period med mycket stor arbetsanhopning i jordbruket (skörd
av spannmåls- och oljeväxter samtidigt med förberedelser för höstsådden)
är det i praktiken ibland så, att den självgående skördetröskan väljes för att
undgå utökning av traktorbeståndet. Den självgående tröskan friställer traktorerna
för de andra brådskande arbetsuppgifterna. Detta gör, att den självgående
skördetröskan i många fall inte enbart under användningen utan
även vid anskaffningen är ett direkt alternativ till traktorn. Det synes odiskutabelt,
att skördetröskorna borde jämställas med traktorerna i restitutionshänseende.
Så länge detta ej är fallet uppstår givetvis olika villkor, i det att
den som använder tröska med bensinmotor pålägges en skatt, som — visserligen
schablonmässigt — borttages för den, som i stället kör en bogserad
tröska med bensindriven traktor.
Det är också uppenbart, att olikheten i beskattning verkar störande på
anpassningen till det ur andra såväl tekniska som ekonomiska synpunkter
lämpligaste: å ena sidan valet mellan självgående tröskor och utökning av
traktorbeståndet samt å andra sidan valet mellan olika slags motorer i de
självgående tröskorna resp. i bogserade tröskor med hjälpmotor. Under
senare tid har självgående skördetröskor med dieselmotor kommit i marknaden.
En jordbrukare kan självfallet undgå bensinskatten genom att välja
en dylik tröska, men dieselmotorn kostar 2 000—3 000 kr/mera än förgasarmolorn.
Vill man undgå bensinskatten genom att köpa tröska med förgasarmotor
för fotogen får som bekant väljas en avsevärt större motor för
att ernå samma effekt som med en bensinmotor av viss storlek. Utan att här
gå närmare in på de tekniska spörsmålen, vilket ej är utredningsinstitutets
uppgift, må erinras om bensinmotorernas företräde genom snabba och lätta
starter samt allmänna lätthanterlighet och höga effekt. Att landets jordbrukare
visat ett betydande intresse för bensindrivna traktorer framgår av dessas
andel i antalet försålda jordbrukstraktorer under senare år — sedan
restitution av bensinskatten genomfördes. Det finns all anledning förmoda,
att de skäl, som orsakar intresset för bensindrivna traktorer, i huvudsak
gäller även i fråga om skördetröskor.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1956
Antal jordbrukstraktorer sålda i Sverige under senare år fördelade med hänsyn till motortyp
Förgasarmotorer för |
Tändkuie- |
Summa |
||
och diesel- |
||||
bensin |
fotogen |
motorer |
||
1945............................ |
210 |
228 |
438 |
|
1946............................ |
350 |
3 213 |
328 |
3 891 |
1947............................ |
704 |
5 752 |
876 |
7 332 |
1946............................ |
2155 |
7 871 |
1283 |
11309 |
1949 :.......................... |
2 035 |
7 047 |
2 091 |
11 173 |
1950............................ |
934 |
9 213 |
2 343 |
12 490 |
1951............................ |
580 |
10 913 |
2 365 |
13 858 |
1952............................ |
754 |
10 710 |
3624 |
14 788 |
1953............................ |
1825 |
7 665 |
4 911 |
14 401 |
1954............................ |
3 692 |
5 316 |
6 066 |
15 074 |
Beträffande det nuvarande antalet skördetröskor (självgående och bogserade)
försedda med motorer av olika slag hänvisas till bifogade tabell l1,
sammanställd enligt undersökningar inom utredningsinstitutet. Siffrorna
överensstämmer väl med dem, som anförts i motion nr 13 år 1956.
Bensinförbrukningen per driftstimme kan uppskattas till 10—11 liter
för självgående tröska (motorer med omkring 55 hkr) samt ca 6 liter för
hjälpmotor på bogserad tröska (motorer med omkring 25 hkr). De driftstider
samt den totala bensinförbrukningen per maskin och år, som angivits
i den nämnda motionen, synes överensstämma med de bedömningar,
som tidigare gjorts av Holmström med utgång från statistiska centralbyråns
undersökning angående traktordriften m. m. i samband med arealinventeringen
i oktober 1954. Några senare uppgifter avseende hela riket torde ej
föreligga. Följaktligen torde även motionärernas uppskattning i fråga om
skattebelastningen per skördetröska motsvara den bedömning, som på
grundval av föreliggande material kan göras.
Utredningsinstitutet vill med hänsyn till vad som i det föregående anförts
biträda de synpunkter motionärerna anfört. Institutet vill särskilt understryka,
att frågan i de aktuella fallen är av sådan ekonomisk storleksordning,
att de tekniska och administrativa svårigheter, som ett restitutionsförfarande
kan komma att medföra, ej bör få hindra dess genomförande.
På grund av det i jämförelse med traktorerna låga antalet skördetröskor
försedda med bensinmotorer torde individuell prövning lättare kunna genomföras
för skördetröskor än för traktorer.
1 Tabellen har här uteslutits, enär uppgifterna överensstämmer med dem, som lämnats av
jordbruksnämnden.
561491 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag